lördag 10 november 2007

Äta bör man...

Ett välkommet avbrott i debatten om vem som fuskar mest, blir helgens mässa Det goda köket, som arrangeras av Stockholmsmässan i samarbete med tidningen Allt om mat. Eftersom jag själv är en urusel kock, är jag full av beundran inför alla dessa mycket duktiga svenska kockar, som håller sig framme och vinner utmärkelser i olika sammanhang.

Att vara kvinna och totalt renons på intresse för matlagning är helt klart ett handikapp, som jag dock hanterar så gott jag kan med hurtiga tillrop typ "Ica-kocken" ska också leva, liksom den lokale bagaren. Glömmer aldrig när mig make Guy (salig i åminnelse) under vår förlovningstid följde med mig upp till mina föräldrar (återvändare till sin barndomsbygd i Marsfjällets skugga) för att fira jul, och av min far möttes med orden: - Hur kan du tänka dig att gifta dig med en så´n som hon, som är dålig på att laga mat att hon "bränner ve´ rakvattne´". Till min förtjusning hörde jag min blivande make svara: - Det gör inget, jag gillar att laga mat, så den saken sköter jag! Min pappas min var helt obetalbar!

Tillbaka till mässan - det var roligt att notera att lokala matproducenter blir allt flera. Där fanns t ex Skärgårdssmak, som är ett samlingsnamn för ett 60-tal småföretagare inom Stockholms, Ålands och Åbolands skärgård, där jag naturligtvis vill slå ett extra slag för företaget Norrtelje Brenneri www.norrteljebrenneri.se vars produkter finns i Systembolagets beställningssortiment. I år var detta bränneri trefaldiga guldmedaljörer i den europeiska tävlingen Destillata 2007. Idag provade jag såväl Grisslehamns Brennvin Havtorn och en helt ny, ännu inte namngiven kryddad snaps, som kommer att lanseras till midsommar. Tio olika kryddor gör denna snaps till en riktig doftupplevelse, men det allra bästa är att den också är en smakupplevelse. Hallands fläder har hittills varit min favorit, men midsommar 2008 blir den med all säkerhet brädad av denna nya snaps.

För övrigt fick jag en möjlighet att intressera min väninna Osa för Amarone - ett vin som står i en klass för sig själv, om man är stadd vid kassa vill säga. Som medlem i Club Amarone har jag haft möjlighet att prova några av dessa viner från Verona i Italien. Även om de inte kan tävla med Shakespeares pjäs Romeo och Julia om berömmelse med anknytning till Verona, förstår jag Henrik Ungerth och Lars Westermark när de 2004 gav ut sin bok om Amarone med titeln Guld från Verona. Och jag förstår att det finns de som gör sig råd att köpa in en bra årgång för att sedan lagra vinet under goda betingelser. Förutom möjligheten till en himmelsk smakupplevelse finns möjlighet till en hygglig inkomst vid försäljning. På mässan fanns inte möjlighet att prova någon av de allra bästa, men vi upptäckte att företaget Oenoforos hade ett par hyggliga Amarone i en lägre prisklass och ett par riktigt prisvärda Ripasso. Om ni undrar över alla länkar, som finns i detta inlägg, så visar det bara min glädje över att jag lärt mig något nytt. Jag har förstått hur man gör när man länkar till andra sidor eller artiklar. Det kan jag tacka en bloggvän för. Och med koppling till de senaste veckornas debatt skulle jag inte ha något emot att bli mutad med en resa till Verona, som tack för reklamen i denna blogg ;-)

1 kommentar:

Osa sa...

Tack för en trevlig dag och för att du introducerade mig till nya smaker.