Det är onekligen en mycket viktig situation, som Vårdförbundet har att hantera. Och politikerna har onekligen en press på sig – acceptera skrivningar i avtalet för att komma åt löneorättvisor på grund av kön, som det ligger i resans riktning att de ändå måste ta itu med enligt regeringens förslag till ny lagstiftning. Vill man inte det, så blir det en indikation på att de och deras partier lobbat på riksdagens politiker för att dra de tänderna ut ur det nya lagförslaget! Intressant.
Vårdförbundet har kallat ombuden till avtalskongress i morgon, då man väntar sig ett konkret bud från medlarna i vårdkonflikten. Om medlarna misslyckas med att få fram ett förslag kommer avtalskongressen att skjutas på framtiden. Avtalsförslaget kommer inte att offentliggöras förrän kongressen enligt fastställd ordning har diskuterat det och tagit ställning i frågan. Kongressen hålls dagen innan strejkvågen når fram till de fem universitetssjukhusen Sahlgrenska i Göteborg, Akademiska i Uppsala, Universitetssjukhusen i Örebro och Lund samt Karolinska i Solna och Huddinge.
Under strejken har sjuksköterskorna hållit ångan uppe med bland annat namninsamling, som nu överlämnats till politikerna i KSL, vilka är arbetsgivare och är dom som har huvudansvaret för att människorna får den vård som de behöver. Att politikerna duckar för det ansvaret, vittnas om från olika håll, bland annat i bloggen Milles tankar. Efter att ha räknat ut vad den begärda löneökningen skulle kosta i höjd skatt säger trebarnsmamman: - Att skylla på att en sådan höjning skulle vara alltför stor är rent löjeväckande! Vi talar om människor som bokstavligen har våra liv i sina händer. Ge dem vad de förtjänar!
Men om alla dessa ansträngningar inte räcker för att påverka politikerna finns för en del sjuksköterskor en utväg – sök jobb i Norge! Den som av hänsyn till sin familj inte kan röra på sig, måste inse att de ska se lönesamtalet med chefen som en arena där konsten att förhandla fäller utslag. Men där kommer man inte åt löneorättvisor på grund av kön. För att nå dit krävs det skarpa skrivningar i ett centralt avtal eller lagstiftning.
När jag satt mig in i regeringens förslag om ”Ett starkare skydd mot diskriminering”, som ska beslutas i början av juni och föreslås träda ikraft från den 1 januari 2009, börjar jag ana Vårdförbundets dilemma. Ska de våga tro på att ändringen av Jämställdhetslagen med kravet på en handlingsplan för jämställda löner kommer att antas av Riksdagen? Där sägs bland annat att de lönejusteringar, som behövs, ska genomföras så snart som möjligt och senast inom tre år. Den senare tidpunkten är satt med hänsyn till landstingen, som har ett stort antal arbetstagare inom kvinnodominerade yrkesområden. I förslaget sägs att lönejusteringarna då kan följa en viss ordning, som arbetsgivaren efter samråd med de fackliga organisationerna finner lämplig, och planeras äga rum vid olika tidpunkter under en tidrymd om sammanlagt tre år. De tre åren bör räknas från den tidpunkt då kartläggningen och analysen av lönerna är eller enligt lagen senast borde ha varit klar.
Jag säger bara: - Stå på er, annars gör någon annan det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar