söndag 24 maj 2009

Riksdagens arbetsformer och mitt val.

Kan knappt sitta stilla, när jag läser DN:s ledare Stärk riksdagen. Äntligen har frågan om hur beslutsprocessen går till uppmärksammats i ledande media. Droppen blev Anne-Marie Pålssons väl underbyggda och sakliga kritik när hon nu flaggar för att lämna riksdagen. Som vanligt försöker en del göra hennes väl genomtänkta strategi att göra sorti på ett sätt som kan göra skillnad, till något så småttigt som ett fel hos henne som person. Det gör t ex Johan Linander i ett inlägg rubricerat Ann-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar. Han skriver bland annat ”Jag känner att jag har mycket stort inflytande över den politik som drivs på justitieområdet. Det är klart att inflytandet på andra områden inte är lika stort eftersom man är tvungen att huvudsakligen ta hand om sina egna frågor, men då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där”.


Läser en gång till: ”men, då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där”. I den bisatsen visar han att han inte förstått vad Anne-Marie Pålsson och för all del många kritiska väljarna ogillar. I den bisatsen ligger också förklaringen till att svenska folket nu måste finna sig i att blir övervakade av FRA!!! I den bisatsen ligger också förklaringen till att riksdagens ledamöter varit så ovilliga att svara på nätverket Riksdagssvars fem frågor om detta lagkluster.


Anne-Marie Pålsson har, vad jag kan förstå, lagt ner en hel del arbete på att gå till roten med det onda, som här handlar om svårigheterna för en enskild riksdagsledamot att ta det ansvar som uppdraget kräver i förhållande till lagarna och folket. Styrkan i det som hon redovisat är att det är allmängiltigt för alla partier och inte något specifikt för moderaterna, även om hon väljer att begränsa sig till det som hon med säkerhet vet. Staffan Danielsson (C ) känner av någon anledning ett behov att kommentera hennes beslut och där finner jag följande lilla godbit ”Varför har socialdemokraterna med vårt proportionella valsystem så skickligt kunnat dominera svenska politik i snart 100 år? Genom ledamöter med individualistiska böjelser som ständigt röstat efter personlig övertygelse? Glöm det. S har alltid följt sin regering och röstat igenom dess förslag.”


Smaka på den iakttagelsen, utan att slås av tanken ”Kan det vara förklaringen till att många väljare idag antingen väljer sofflocket eller sätter sin tillit till att det ska vara annorlunda i andra partier?” Jag berörde detta i gårdagens inlägg, men då i förbifarten. Idag gläds jag över att DN:s ledare gett mig och andra en möjlighet att debattera vad effekterna blir när man har det förhållningssätt, som är förhärskande hos S, men som uppenbarligen anammats av alliansen utan några djupare reflektioner. Idag framhärdar Staffan Danielsson och tolkar ledarsticket som ett hot mot regeringsmakten. Inte undra på att det går snett när folket sedan tränger sig på och vill ha ett ord med i laget.


Ledarskribenten ser inte några större möjligheter att reformera riksdagens arbetssätt utan tror att en del kan förbättras genom att stärka personvalsinslaget. Men, vad hjälper det när riksdagskandidaterna i en del partier i lojalitetsförklaringar avtalar bort sin lagenliga rätt att rösta så som det egna samvetet bjuder. Alla etablerade partier är fast i ett makttänk, som är förödande – demokratin kan inte fungera som en frisk och självreglerande kraft. Jag tror att det måste till mycket mer och tänker bland annat på journalisten Anders Isakssons idé om att avskaffa utskotten, vilket är grunden till den arbetsdelning som Johan Linander hyllar och den toppstyrning som Staffan Danielsson är anhängare av och som befriar de enskilda ledamöterna från ansvar gentemot lagarna och folket. Intressant. Andra som också skriver om detta: Conny T; Mårten Schultz med ett radikalt besparingsförslag; Mitt i steget med filosofen Kant i tankarna; Erik Hultin vill också ha en genomgripande diskussion i saken; Jens O visar att han också tänker på hur Lissabonfördraget pådyvlats oss; Dick Erixon har läst GP och puffar för enmansvalkretsar; Martin, som tycks leva i tron att problematiken bara gäller moderaterna; samt Daniel Rhodin, som är värd en repris. Hans utmaning i slutklämmen skaver.


Sedan till några funderingar inför valet den 7juni: För bara några dagar sedan var jag helt säker på att jag skulle kryssa Christian Engström i Piratpartiet, men sedan har Erik Josefsson , kandidat för Vänsterpartiet, spökat till det med sin ”kärleksförklaring” till Olle Schmidt (FP) tillhörande partigruppen ALDE. Jag tvingas tänka ett varv till. Olle var länge ett tänkbart val, men sedan flera av Folkpartiets ledande politiker uppvisat en i mitt tycke alltför ståndaktig attityd i fråga om upphovsrätten och lägger till deras behandling av de interna FRA-kritikerna, blir valet av Olle en omöjlighet. Stundtals har jag även funderat på Lena EK, men ett kryss på henne är också ett kryss på Centern, vars ledare aktivt försvarar FRA, och nu sättet som beslutet kom till på, det gör ett kryss på Lena till en omöjlighet. Christoper Fjellner (M) var från början ett givet val med tanke på hans kunskaper om internet och dess betydelse både som infrastruktur och som nervsystem för all sköns mänskligt liv, men moderaternas förkärlek för FRA, som möjliggör övervakning av det svenska folket, och den omilda behandlingen av Karl Sigfrid när det begav sig, det gör ett kryss på Christopher till en omöjlighet. När jag vid förra valet spred mina röster på dessa tre partier kunde jag inte drömma om att just dessa partier skulle bli de, som drev igenom FRA-lagstiftningen, vilket jag skrev om här. På måndag presenteras det som ska göra det hela smakligare. Fan tro´t. Nej, Olle och Daniel får ursäkta, det blir nog Christian i alla fall. Ser hos Deepedition att jag inte är ensam och hos Hax och Lars-Erick att det är fler som brottats med sitt val. Opassande visar att hon tycker att PP ska tänka till, när det gäller hur man handskas med dem, som medverkar till valfusk, vilket självklart underlättar mitt beslut. Dokumentera är viktigt, men sedan gäller det att tänka efter hur man handskas med det som dokumenten visar. Valfusk ska anmälas och skötas av rättsväsendet och där gäller att någon är oskyldig till dess annat bevisats. Kan inte se annat än att Politikerbloggen hänger en piratpartist med hans eget rep.


19 kommentarer:

Beelzebjörn sa...

Jag har en känsla av att ditt beslut blir förnuftigt, vad det än blir.

Liksom du beklagar jag publikationen om valfuskvideon i oredigerad form, men det pågår iaf debatt om saken - både öppet och internt.

Om jag skulle vilja gå så långt som att säga att någon är "hängd" vet jag inte... Politikerbloggen känns inte direkt som de som ska hålla i repet när man talar om god publicistisk sed.

Johan Westerholm sa...

Roligt att Kant kunde påverka i någon riktning. Klart läsvärt även fast lexikonet numer uppvisar vissa utmattningstendenser.

Så länge en röst avläggs efter egen övertygelse är jag nöjd.

F.ö utmärkt sammanställning även fast jag skulle lagt till några alternativ. Men dessa bygger tyvärr på personliga samtal och som drunknat i bruset alternativt prioriterats ner i valmegafonerna.

Som du säkert sett har jag valt och det kommer väl publiceras i NT.

Klas sa...

Att Olle Schmidt betytt så mycket för mjukvarupatentfrågan var intressant och tankeväckande. Är det förresten inte konstigt med allt fokus på partierna när det väl egentligen ibland hänger mer på personen som blir vald?

Olle Schmidt skriver förresten i ett mejlsvar om upphovsrätten: "Ja, jag anser som liberal att upphovsrätten och immaterialrätten i sin helhet är tänkt att fungera som incitament
till nyskapande
". I en debattartikel i samband med EU:s förlängning så jämförde han även med skyddstiderna för patent för att visa på orimligheten med en förlängning. Jag vet dock tyvärr inte om han skulle vilja förkorta den.

Detta kan kontrasteras med Cecilia Wikström (fp) som skriver: "Upphovsrätten finns inte där av den anledningen att ge andra människor tillgång till den utan just för att säkra rättighetena. materiella såväl som immaterella, för rättighetshavaren / upphovsmannen".

När jag mejlar folkpartiet centralt på info@liberal.se så blir det Ulf Schyldt som svarar mig. Han säger att behovet av lång skyddstid minskar när verks livslängd förkortas till följd av nya konsumtionsmönster, men utöver att en förlängning av skyddstiderna idag inte är påkallad så får jag inte reda på vilken skyddstid folkpartiet vill se. "Vi kan inte ha så detaljerade åsikter om allt" blir svaret. Vidare får jag höra att folkpartiet tycker att verk ska skyddas så länge de har ett kommersiellt värde, och när jag lyfter fram att Mozarts och Shakespeares verk fortfarande skulle ha ett stort kommersiellt värde så får jag till svar att just detta är det "främsta skälet till att ha långa skyddstider" att dessa verk "har ett kommersiellt värde flera hundra år senare".

Är inte ovanstående svar rätt häpnadsväckande? Wikström är för övrigt vice ordförande i riksdagens kulturutskott (!)

Daniel Rhodin sa...

Alla partier spretar, men folkpartiet är kanske det parti som spretar mest. Ska man rösta (fp) så finns det bara Olle för min del. Tvingades jag välja nån annan, så hade det nog blivit en kandidat från ett annat parti.

EP-valet ska ses i det ljuset anser jag. Det är ett personval, inte ett partival. Kandidaterna "låtsas" ha ett partigemensamt program, men så ser ju inte verkligheten ut.

Gun, du tror att Christian är ett bättre personval än Olle; Man kan ju inte utesluta det förstås, men man skulle också resonera att Olle har bevisat sig gång efter annan i parlamentet. Han har bevisligen stort inflytande (tex i telekompaketet) och han känner "alla". Christian ligger ju (enligt mitt tycke) lika bra till i synen på integritet som Olle gör - men kommer han ha nåt reellt inflytande? Jag är ärligt talat tveksam på den punkten. Ingen seriös och insatt debattör kan på allvar hävda att du kan dyka upp i Europaparlamentet och domdera från första dan. Det är ju inte ens säkert att någon partigrupp vill "svärta ner sig" med att ta in PP, vilket gör att de hamnar i den oberoende gruppen. Denna grupp har i praktiken noll inflytande och tillhör parlamentets dödkött. Piratpartiets troliga EP-mandat har garanterat störst inflytande här på hemmaplan, inte i parlamentet. Inte att förakta, så man får väga de värdena mot varann.

Gun, jag förstår hur du har resonerat när du har kommit fram till PP och Christian, men det skulle vara oerhört spännande att få läsa din vassa analys av vilka scenarion som PP kan stå inför i EP-valet. Vad händer om de hamnar i den oberoende gruppen? Vilket inflytande har dessa grupper haft? Vilka partigrupper kommer ta emot PP egentligen? I Sverige är PP nästan rumsrena nuförtiden, så icke i Europa. Ska PP då bara bli en nationell påverkansfaktor, och är det tillfyllest?

Farmorgun sa...

@Beelzebjörn: Har en god vän som ibland säger att det enda som hjälper är att "skrämma skiten ur dom" och vad kan vara mera skrämmande än att folk röstar på PP? Det finns således inga ädlare motiv bakom mitt val - om man inte räknar in mitt intresse för att riksdagsledamöterna ska vakna och reformera sitt sätt att arbeta ;-)

@Johan: Ja, faktiskt så fanns han i bakhuvudet när jag läste Staffan Danielssons beskäftiga kommentar till DN:s ledare. Det ska bli intressant att läsa NT, vårt liv och husorgan, som jag älskar att börja dagen med.

@Klas: Olle Schmidt är värd ett bättre parti än dagens Folkpartiet.

@Daniel: Mitt val är i första hand en protest när jag ser hur de som idag sitter vid köttgrytorna vägrar att se det som A-M P och många andra lyft fram som ett hinder för en fungerande demokrati i det svenska parlamentet. När man så aningslöst som Johan Linander, talesperson för Centern, tycker att det OK att genomdriva lagar baserat på tillit till andra i andra utskott, då krävs det något av ett vulkanutbrott. Jag kan ha fel men A-M P har gjort mig intresserad av att göra gemensam sak med henne även om jag i andra sammanhang inte delar hennes uppfattning. När jag läste hennes inlägg på Newsmill och artikels i Svensk Tidskrift föll alla poletter ner - inte undra på att vi nu sitt fast med FRA, Ipred, datalagringsdirektivet, ACTA o s v Piratpartiet kommer naturligtvis att bli beroende av andra, men det är inte värre än det beroende som idag styr politiken i stort och smått. Ett beroende som inte handlar om beroende av väljare utan av att ligga bra till i andra sammanhang.

embryo sa...

"vad kan vara mera skrämmande än att folk röstar på PP"

sant

för mej som poet finns det inget mer skrämmande (jo röster på extremhögern är mer skrämmande) just nu

inser du att pp vill sänka upphovsrätten till 5 år efter utgivning

vilket innebär att en mängd svenska författarskap och konstnärskap skulle både utarmas och - i slutändan - ges upp?

vem kan ägna sej åt att skriva romaner dramer diktsamlingar

om man vet att fem år efter utgivningen så har man ingen rätt att tjäna pengar på verket längre

eller snarare: vem som helst kan tjäna pengar på ditt jobb eller edera det hur som helst

det här är skamligt: dom fria tänkarna dom fria författarna dom fria konstnärerna försvarar det fria ordet och det som ger dom skydd - upphovsrätten - vill pp desarmera fullständigt

är det vad man kalla medborgarrätt det undrar jag nu

thorkun sa...

@embryo

Du tycker inte som poet att detta är mer skrämmande?
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/happy-birthday-to-you-en-kostsam-historia-1.833330
Att folk inte vågar recitera dina dikter av rädsla för att bli stämda? Nu är detta USA, så visst, jämförelsen haltar lite, men du förstår var jag vill komma hoppas jag.

Jag hade mer att säga men resten tappades bort, återkommer väl om jag kommer på det. =)

Peace out

Anonym sa...

@embryo

"om man vet att fem år efter utgivningen så har man ingen rätt att tjäna pengar på verket längre"

Menar du att piratpartiet tänker förbjuda upphovsmän att tjäna pengar på sina verk efter fem år? Jag är ganska säker på att du har fel....

Dessutom, om dom inte klarar av att producera oftare än var femte år så är det kanske dags att göra som vi andra, skaffa ett vanligt jobb och producera varje dag.

embryo sa...

Anonym: ur pp:s program "Därför vill vi korta skyddstiden till en nivå som är rimlig ur både samhällets och investerarens synvinkel. Vårt förslag är fem år, eftersom merparten av alla distribuerade verk tjänar in försumbara eller inga summor efter denna tid."

det där är underlig musik i en diktares öron: vi arbetar i en livstid på ett verk som skrivs om och om och om

och: diktaren arbetar förstås både hårt och mycket: jag tycker att det är ganska okunnig och lite tjåligt mot poeterna att inte kalla deras yrke ett vanligt jobb

det kan inte vara vanligare: att sätta samman ord i den mest bästa ordningen

en forskare i medicin kan ta många år på sej att nå resultat: vad är skillnaden mot en avancerad poet som söker sej fram i språket

*

thorkun: den där happy birthdayhistorien är ett kuriöst exempel: sådant händer inte ofta och jag tycker att det är en rimlig avart i det stora hela: upphovsrätten är ändå mycket rättvis och generell

dom flesta upphovsrättsinnehavare är både generösa och lyssnande: man vill bli läst och sjungen

Farmorgun sa...

@embryo: Det viktiga är att vi får till stånd ett samtal om vad som är rimligt - idag är tiden för läkemedelspatent tio år (tror jag) och för upphovsrätt till ord-kombinationer författarens livstid + 70 år - det senare är orimligt. Jag har vänner bland författare som inser att de får sämre betalt ingångsvis eftersom förläggare talar om tänkbara intäkter i framtiden, som är beroende av förläggarens intresse för marknadsföring m m. PP talar om förslagsvis 5 år och jag tolkar det som att det är förhandlingsbart.

embryo sa...

farmor gun: det viktiga är att få igång (eller rättare: fortsätta) diskussionen och förhandlingarna om hur vi kan se till att upphovsmännen får behålla rätten till sitt jobb på ett expanderande internet

prova att utgå ifrån att upphovsrätten är till för att skydda våra rättigheter: och förstå att det är en god sak

och därefter arbeta för förhandlingar och licenser av klassen biblioteksersättningen och stimavgiften och tevelicensen: men bättre och mer framsynt

det där kan vi klara: men inte genom att bekämpa upphovsrätten (och därmed exempelvis författarna och ständigt få dom som motståndare)

utan genom att utgå ifrån upphovsrätten: vår grundtrygghet

det är den möjliga vägen: ett starkt och fritt internet med skydd för varje fri skribent

det gäller ju även dej

Farmorgun sa...

@embryo: Det är svårt att avhandla allt detta i kommentarsfältet och medan jag funderar på det, som du tar upp, får du faktiskt fundera över hur det ska vara möjligt för mig att använda material för personligt bruk - även när jag är ute på nätet utan att behöva förhandla med varje upphovsman - så som jag gör i det liv jag lever vid sidan av nätet. Utan att kunna referera till vad andra gjort går det inte att föra samtal om någon kulturyttring.

Jag skriver för att jag tycker att jag har något att säga och vill bli läst. Om det sedan leder till att jag kan få en ersättning - fine - men det blir i så fall en extra bonus. Du ser det på ett annat sätt: Någon anser dig vara värd att satsa på och köper därför dina rättigheter inför utsikten att göra en förtjänst - ett risktagande - som inte nödvändigtvis måste leda till vinst, varför en kopia av det, som du gjort, inte nödvändigvis kan ses som en stulen förtjänst. Det kan lika gärna handla om att ta en kopia för att diskutera eller bedömma om detta är värt att köpa. Konstigt att goda publika relationer inte tycks intressera längre.

embryo sa...

Farmorgun: med all respekt: själv skriver jag massor för att jag tycker att det både är kul och viktigt att skriva - det är mitt hela liv - och för att jag förstås vill ha läsare: min blogg är ingen pengarullare precis

men att göra det till en bonus eller en ynnest eller en gåva att få pröjs: det är att nedvärdera jobbet

att skriva och att försvara det skrivna och det fria ordet är faktiskt ett hedervärt yrke: upphovsrätten är generell och somliga tjänar hyggligt medan många tjänar lite: men alla har rätt till sitt eget verk och sitt eget ord

även du

*

nu kommer jag att skriva något som kan låta som en motsägelse: men detta är mycket viktigt:

goda publika relationer är förvisso apviktigt: men skrivandet i sej - när det är allvarligt syftande - kan inte ens ta hänsyn till det: så viktigt är det

man kan inte vänta sej publikens gillande eller kärlek om man menar allvar med sitt jobb: men det är givet att det är en bonus

konsten är dock längre än en personlig kick av beröm eller medhåll

embryo sa...

Farmorgun 2: nu har jag - som du bad mej om - funderat

och:

"Utan att kunna referera till vad andra gjort går det inte att föra samtal om någon kulturyttring."

jodå: det sker ju exempelvis här och nu

och det har det gjort i alla århundraden och det går lika bra nu: via citaträtt och via att vi ständigt staplar kunskap på kunskap på kunskap

du kan ju ständigt referera och länka och citera och utveckla andras tankar: det har ju varit internets styrka hela vägen

minns också att det är skillnad på forskning och allmänt läsande: här jobbar exempelvis google books med differentierade licenser mellan universitet och vardagsläsarna

nätets möjlighet till kunskapsutveckling är bara i sin linda: men om det ska gå att skapa stabila digitala bibliotek krävs det att man respekterar upphovsrätten fullt ut

den andra vägen är kontraproduktiv och skapar bara mer kommersialisering och fler lagar och fler tvister och ett - till slut - urmöjlkat internet

Anonym sa...

@embryo

Javisst, jag vet att piratpartiet vill korta ner upphovsrätten till fem år. Även om jag kan hålla med om att det är i kortaste laget så är min poäng att upphovsmannen inte är förbjuden att fortsätta tjäna pengar på sitt verk bara för att hans ensamrätt att göra så har gått ut.

Du övertolkar min formulering, att det inte är ett vanligt jobb betyder inte att det inte kan vara ett värdefullt jobb. Men, i mitt yrke så måste jag fortsätta att producera varje dag eftersom min fortsatta rätt till frukten av mitt arbete upphör när jag fått löneutbetalningen.

embryo sa...

Anonym: nejvisst - det är inte förbjudet - det var ju vad jag också skrev men med en annan - och mer skarp - vinkel:

"eller snarare: vem som helst kan tjäna pengar på ditt jobb eller edera det hur som helst"

ponera att du är romanförfattare och har ägnat dej säj tjugofem år av ditt liv åt att skriva roman efter roman efter roman: det kan ta långliga tider innan du når en läsekrets

och när det sker: då har du ingen upphovsrätt till dina böcker längre

och vemsomhelst kan istället ge ut böckerna ur din bibliografi

hur rättvist och rimligt är det?

ponera att du är poet och har givit ut diktsamlingar i fyrtio års tid och med ojämna mellanrum

och sen hittar läsarna dej: du får en renässans och dina volymer kan återutges

av någon annan

hur rättvist och rimligt är det?

ponera att du är dramatiker och manusförfattare och har slitit hårt i hela ditt liv med dina pjäser och filmer

och när teatrarna vill sätta upp dej igen - typ fem år efter första premiären - så kan dom göra det utan att betala dej en spänn

hur rättvist och rimligt är det?

*

tror du inte att författare måste fortsätta att producera varje dag eller hur menar du?

Anonym sa...

@embryo

Javisst är det rimligt. Jag har utfört arbete åt andra som fortfarande genererar pengar åt dom utan att jag får en krona. Det bekymrar mig inte alls.

Du har ju dessutom fortfarande möjlighet att ge ut böckerna själv och tjäna pengar på det. Varför skulle det vara mindre troligt att upphovsmannen kan tjäna pengar än att någon annan kan göra det?

Om du spenderar 25 år av ditt liv åt att skriva böcker utan att nå kommersiell framgång så lär det inte vara pengarna du är ute efter när du skriver dina böcker. Skulle du mot förmodan lyckas då så lär du nog kunna kapitalisera på din framgång på ett eller annat sätt.

Som systemet är utformat nu så behöver inte framgångsrika upphovsmän producera dag efter dag utan utgör en gynnad klass som kan arbeta när dom så önskar. Inte nödvändigtvis något fel i det men knappast en mänsklig rättighet och knappast något som stimulerar till produktivitet.

Var du än lägger gränsen för upphovsrätt så kommer det alltid finnas en grupp upphovsmän som med nöd och näppe klarar att försörja sig på sitt kreativa arbete. Om man inte klarar att försörja sig på sitt kreativa arbete så får man jobba med något annat. Det är ingen rättighet att få arbeta med kreativt arbete bara för att man tycker det är roligt. Det är verkligheten för en absolut majoritet av kreatörer i den här världen.

Även om det är intressant att diskutera med dig så tror jag det är hög tid att återlämna den här kommentartråden till Farmor Gun.

Farmorgun sa...

@embryo och Anonym: Tack för att ni tagit er tid och fört samtal med varandra. Det har varit intressant att följa och även om jag tycker att samtal i detta ämne kan föras länge än tänker jag dra ett streck här.

embryo sa...

"Det är ingen rättighet att få arbeta med kreativt arbete bara för att man tycker det är roligt."

?

varför är det inte det?

får man inte göra vad man vill?

vill pp förbjuda skapande arbete som inte går med vinst?

eller: wazzup?

*

upphovsrätten är generell och några tjänar bra andra tjänar mindre en del tjänar inte mycket alls

men vad ger det för skäl att devalvera upphovsrätten?

vem - utom upphovsrättsinnehavarna - har med detta att göra? egentligen?

varför ger detta idéer om att man ska ha rätt att dela ut andras alster gratis och utan att be om lov?

varför sätts något som kallas "medborgarrätt" (har vi inte det? har vi inte en grundlag som skyddar oss medborgare? vem i det här samhället känner sej - egentligen - hotad?) mot konstnärernas författarnas och dom fria tänkarnas upphovsrätt (rätten till vårt eget ord)?

varför?

varför attackeras upphovsrätten: egentligen?

vilken typ av politik och vilka slags samhällen förföljer och hånar upphovsmän och fria tänkare som försvarar sitt fria uttryck och sitt eget ord?

anar ni inte vartåt detta barkar?

anar ni inte att angreppen på upphovsrätten kan ge precis motsatt effekt: ett kväst kulturliv: skrämda debattörer: ett tystnat och slutet diskussionsklimat? ett magert eller trångsynt internet där oliktänkande (läs: icke-pirater) inte tolereras? märker ni inte att det redan är vad som sker? att det - på nätet - endast är ett slags åsikter - dom "rätta" som verkligt tolereras?

det här nätet är inte fritt alls: det var fritt för säj sju-tio år sedan

men nu är det alltmer homogent enkelriktat icke-pluralistiskt

och sorgligt