fredag 31 juli 2009

Fattiga barn i ett välmående Sverige.

Just nu pågår en debatt om fattiga barn, som Expressen initierat mot bakgrund av Rädda Barnens rapport för en tid sedan samt den ekonomiska krisens effekter när det gäller sjuka och arbetslösa. När jag läst en hel del av kommentarerna i tidningen och på en del bloggar blir jag sorgsen till mods. Men, det är ingen lätt uppgift att klura ut varför. Barndomsminnen med hågkomster av hur det var att vara fattigt norrlandsbarn och föremål för välgörenhet blandas med en känsla, som växer medan jag läser. En del läsare begär att fattiga barn ska ha bättre förutsättningar att t ex stå emot trycket av omgivningens klädkoder än de mera välbeställdas ungar.


Samtidigt blir jag beklämd av snacket om insatser för att förebygga elände, istället för att synliggöra att insatser i form av kolonivistelser, lägerverksamhet, idrottsskolar m m handlar om investeringar för att ta till vara den begåvning, som även barn med ekonomiskt mindre välbeställda föräldrar besitter. Om inte de politiska partierna tänker sig för, kommer deras retorik att skapa mer problem än den löser. I det sammanhanget ställer jag faktiskt större krav på de partiföreträdare, som säger sig förstå bildningens och utbildningens betydelse.


Personligen är jag mycket tacksam mot min far, som lärde mig att den, som är fattig på pengar, måste vara desto mer fantasirik och uppfinningsrik. Men, jag är också tacksam mot de välgörenhetstanter, som lärde mig skillnaden mellan att vara föremål för deras omsorg och att som ensamstående förälder ha rätt till barnbidrag och bostadstillägg samt sjukpenning och a-kassa vid sjukdom och arbetslöshet.


Andra som skriver i saken är: Sagor från livbåten; Motpol; Scaber Nestor; Claes Krantz och Johan Ingerö.


torsdag 30 juli 2009

En hemligt avlyssnad (?) landshövding.

Ett av dagens kaffebordsprat torde landshövdingen Marianne Samuelssons argumentation i samband med en överprövning av ett bygglov på Gotland, ha blivit. Debatten handlar om att landshövdingen beviljar bygglov i efterhand till en företagare, som hon bedömer är av betydelse för Gotlands näringsliv. Såväl Norrtelje Tidning som DN och SvD gör inlägg på ledarsidan och dessutom finns artiklar i saken på nyhetsplats i bland annat DN och SvD. I SvD görs dessutom en redovisning av andra landshövdingars bravader. Saken har även berörts i radio och TV. Tack vare nyhetstorkan ges vi en möjlighet att diskutera ett förhållande, som jag bedömer, är väl utbrett i landets kustkommuner. Den anonyma kommentaren till ledaren i Norrtelje Tidning talar sitt tydliga språk liksom Ulf Adelsohns inlägg på Newsmill.


När det gäller inspelningen framgår det inte om det är en inspelning, som gjorts för att underlätta berörd handläggares utskrift av protokoll eller om den verkligen skett i hemlighet. Därför lämnar jag den saken därhän. Offentlighet ska vara myndigheternas ledstjärna och därför har jag svårt att bli upprörd över den delen av saken. Landshövdingar och andra ledande personer ska inte säga mer i slutna rum än vad de kan stå för i offentlighetens ljus. Allt annat är demoraliserande i organisationer, som sägs ha transparens som sitt signum. Men, om inspelningen gjorts i smyg, berättar det något mycket intressant om klimatet på den arbetsplatsen.


Återstår således saken – bygglov i efterhand för ett svartbygge av betydande omfattning, där dispens beviljats med hänsyn tagen till särskilda skäl. I detta fall en företagares behov för sin näringsverksamhet. Dit räknar man i detta fall, vad jag kan förstå, möjligheten att bjuda affärskontakter på speciella upplevelser i en naturskön miljö. Om detta kan anses vara ett i lagens mening särskilt skäl för en dispens, kan vi ha delade meningar om, eftersom människor i allmänhet inte kan åberopa ett sådant skäl för avsteg från berörda lagar. Därför tycker jag att det är bra om saken överklagas och prövas i en högre instans. Inte minst därför att många politiker i kustkommunerna tror att det är fritt fram, nu med hänvisning till att den nya strandskyddslagens tolkning och tillämpning är i stöpsleven.


Andra som skriver om detta är bland andra: Mårten Schultz; MinaModerataKarameller och Badlands Hyena.


Avslutar med Christian Engström och Leo Erlandsson, som kommenterar Expressens artikel med den utmanande rubriken Piratpartisten planerar att skolka samt Mark Klamberg, som ställer frågan: - Vem vinner guldklimpen hos FRA?

tisdag 28 juli 2009

Uppdaterade Särskilda villkor - för avlyssning?

Som kund hos Telia fick jag igår ett brev med information om uppdaterade Särskilda villkor, vilka ersätter de villkor som gällt sedan den 1 januari 2007. Samtidigt som tjänsterna Personlig hemsida och Internet News upphör erbjuds Säker lagring med 2 GB lagringsutrymme samt backup som en kostnadefri del i grundabonnemanget. Men hur säker är den lagringen med tanke på de förhandlingar, som pågår om Telekompaketet. För visst är det väl den pågående politiska bearbetningen, som påverkat utformningen av en av bestämmelserna i de särskilda villkoren?


6.5 Telia förbinder sig att inte lämna ut Innehållet eller Loggningsuppgifter till tredje man. Vad som nu sagts innebär inte något hinder för Telia att lämna ut Innehåll eller Loggningsuppgifter när sådant erfordras på grund av bestämmelse i lag eller på grund av domstols eller myndighets beslut.


på grund av bestämmelse i lag eller på grund av domstols eller myndighets beslut”. Här ser det ut som om Telia vill täcka upp för alla eventualiteter, medan jag undrar om en domstol eller myndighet kan besluta annat än sådant som har stöd i lag. Hur som helst förefaller Telia vara rätt anpassningsbar för att inte säga undfallande. Därför kan det nu vara dags att undersöka marknaden och se vilken policy andra internetleverantörer har när det gäller rättssäkerheten för deras kunder.


Som från himlen sänd kommer sedan ett tips från Mary på Facebook om en artikel på Newsmill skriven av Jon Karlung, en av internetföretaget Bahnhofs frontfigurer. Han inleder med att lägga upp sitt syndaregister – bättre att förekomma än förekommas – och ger oss sedan en inblick i internets svenska histora med bland annat en kort återblick på razzian mot företaget 2005, där Antipiratbyrån var inblandad på ett för dem mindre smickrande sätt, vilket väckte hans intresse för fildelning som teknik, men också upphovsrättsindustrins obotfärdiga förhinder när det gäller affärsmodeller. Det är intressant, men mest fastnar jag för följande avsnitt:


Det finns en lösning även på FRA-avlyssningen och den allt mer integritetskränkande datalagringen!

"Operatören ska av domstol kunna anmodas att genomföra riktad spaning (framåtsyftande) mot enskilda (eller grupper om det handlar om underrättelseverksamhet) där en allvarlig konkret brottsmisstanke föreligger.

Detta skulle ligga mer i linje med den gamla prövningen av telefonavlyssning (för allvarliga brott) och skulle vara acceptabelt för de flesta medborgare.

Någon masslagring av data ska däremot inte förekomma! Lagringen förutsätter nämligen en TOTAL och generell massinhämtning av uppgifter där all kommunikation sparas (oavsett om det finns en misstanke eller inte), och där man efter gottfinnande långt senare kan fiska fram olika saker av intresse.

Detta är djupt odemokratiskt och skadar själva fundamentet för den fria kommunikationen och det öppna samtalet. På köpet skadas i förlängningen hörnstenen för de fria marknadskrafterna och näringslivet.

Själva verktygen för massavlyssning och datalagring är helt enkelt av ondo och kommer tveklöst att användas till annat än de ursprungligen är tänkta för.

Det är ironiskt att en alliansregering, med en moderat justitieminister, gör allt som står i dess makt för att med alla medel bygga fast oss i en Nordkoreansk situation."


Med en sådan regering och dess inflytande i EU måste jag välja en leverantör, vars ledning tänker längre än näsan räcker, men också är beredd att stå upp för både det egna bolagets och andras frihet och integritet på nätet, därför må jag undersöka kostnad samt möjligheterna att göra ett byte. Fördelen med Karlungs förslag är att staten sköter det rättsliga förfarandet och företaget sköter själva spaningen för det i tillståndet angivna ändamålet samt att telekunderna kan välja det företag, som de känner förtroende för, när det gäller skyddet för kunderna mot otillbörligt intrång. Det senare inte mindre intressant sedan jag läst Mark Klambergs senaste inlägg om Diffusa hot och lapptäcke.


Uppdatering: Fick nyss ett tips att kolla in internetleverantörer, som samlats under parollen Integrity, vilket jag tackar så hjärtligt för.

Intressant.

måndag 27 juli 2009

Kunskap vs Information och Propaganda.

När jag läser inlägget på DN Opinion med tankesmedjan Timbro, som avsändare, tänker jag att kritiken mot EU:s propaganda kommer att få fäste, eftersom människor är ärligt förbannade på att en rad saker händer över deras huvuden, samtidigt som de har svårt att se hur de själva medverkar i det som sker. Marknadsförespråkarna befinner sig nu i en situation, liknande den, som den offentliga sektorn befann sig i, när Timbro var en dess främsta kritiker. Det förstår jag, när jag läser Hax.


En ideologi fungerar i den bästa av världar, medan verkligheten (lyckligtvis) rymmer oönskade effekter på grund av mänskliga tillkortakommanden. Det gör att den kloke inser behovet av kritiska röster, som en spärr mot självtillräckligheten. Tråkigt nog lyssnar de flesta inte in kritiken i avsikt att ta till sig det, som är relevant, för att skärpa det egna förhållningsättet. Mestadels ser man den klädd i meningsmotståndarens språkdräkt och avfärdar den.


Allt ett resultat av att allt fler känner till att påverkan av den allmänna opinionen blivit en lönsam affär. Själv lärde jag den läxan, när jag var facklig företrädare för SKTF i slutet av 80- och i början av 90-talet. Då var vi ett lovligt byte för ”marknadsliberaler” långt in i de flesta politiska partier. Till höger i form av Starta Eget och till vänster kooperativ eller (som det kallades) Starta Eget tillsammans. Vi i kommunens tjänst blev paria och jag fick ägna timmar åt att förklara för lokala företagare att offentliga sektorn bestod av människor, som vi kände och kunde se som tillmötesgående och duktiga yrkesmänniskor. Samtidigt fick jag mig till livs att det i olika verksamheter fanns individer, som av olika anledningar inte behärskade konsten att hantera kundperspektivet, när det krockade med sakkunskap i yrket. Det var här som kritiken fick fäste, vilket ledde till en rad omorganisationer i namn av rationaliseringar och effektivitet, vilket skördade sina offer. Kampanjer är beroende av förhållanden, där kritiska röster kan få fäste och nyanser inte har en chans.


Det är nu snart femton år sedan jag lämnade detta, sedan jag, som huvudskyddsombud, misslyckades med att göra troligt att det, som då pågick, skulle kosta enskilda individer lidande och skattebetalarna pengar. De hängivna människor och oklanderliga stålmän, som ideologierna till höger och vänster bygger sina modeller på, finns inte i den omfattning som idéerna förutsätter.


Därför har jag landat i en filosofi, där det som sker strävar efter en jämvikt – i politiken just nu mellan höger och vänster. En balans som bygger på information och kunskap istället för propaganda. Men vem kan begära av Margot Wallström, att hon ska förstå skillnaden? Hon är ett barn av sin tid. Och Europa är ett projekt, som många vill se som lyckat, inte minst de som arbetar där. Samtidigt innebär genomförandet av projektet att välbetalda uppdrag ges till PR-branschen. Den linje i sanden, som förordas i artikeln, står inte precis för något beständigt. Men, utan att bortse från, att en av undertecknarna har arbetat som assistent för EU-kritiska Junilistan, tycker jag att kommissionen behöver denna kritik för att hålla i minnet att subsidiaritetsprincipen kan tolkas olika. Begreppet har lånats från den katolska kyrkan och det stadgar beslut på lägsta möjliga nivå. Där underförstått med utgångspunkt från Påvens encyklikor. Det är en princip, som blir problematisk när Marknadens osynliga hand och Karl Marx´s lärjungar tävlar om att få inta Påvens stol.


Andra som bloggar om saken: Jakob Heidbrink; Peter Swedenmark; Karl Sigfrid; och Gryningsräd. Kan just undra vilken ståndpunkt Påven intar om den teknik, som möjliggör för oppositionen i Iran att kommunicera med omvärlden? Att världsliga ledare kan ha sina dubier det antar Det progressiva USA.

Intressant.

söndag 26 juli 2009

Hur ta oss ur detta klister?

Kommer höger- eller vänsterpartierna i politiken att äta upp Piratpartiet? Det tänker jag efter att ha läst Erik Laaksos inlägg igår. Erik har varit med ett tag, så han vet deltagandets villkor, i det politiska klimat som råder, sedan lång tid tillbaka. Nu för tiden bygger man antingen personliga allianser och kompromissar eller så försvinner man. Idag skriver Erik om inlägg i bl a Eskilstuna-Kuriren, med rubriken Piratpartiet borde inte behövas. Han har helt rätt.


Att det förefaller finnas en majoritet i Sveriges Riksdag, som vill ha en inkoppling av internets kablar till FRA vid så kallade samverkanspunkter, det är inget mindre än en SKANDAL. Därför är vi många idag, som anser att de etablerade partierna behöver utsättas för konkurrens för att kunna ta sig ur de djupa och invanda hjulspår, där de hittar alltför lättköpta argument för ett förhållande, som de kallar regeringsduglighet.


Tänk om de skulle våga göra en sanningsenlig SWOT-analys med fokus på den stuprörsmodell med olika utskott, som i realiteten bestämmer hur de enskilda politikerna ska rösta. Det är ett dyrt system, som stelnat i sina former, medan allt fler väljare tappar tilltron till det effektiva i att sätta ett kryss för någon som de facto inte får särskilt stort inflytande.


Tänk vilken injektion för det demokratiska systemet om de etablerade partierna ville ta in det som Maria Abrahamsson och Lotta Gröning försökte få Göran Hägg att förstå – att Piratpartiet står för något mycket mer än en översyn av upphovsrätten. Något jag skrev om i fredags. Något Morfar Gunnar skrev om i sin blogg i Norrtelje Tidning. Då gällde det hur FRA skulle kunna utföra uppdrag åt Säpo och Rikskrim genom avlyssningen av den teletrafik, som går över landets gräns, medan polismetodutredningen kan göra det möjligt för polisen att få motsvarande möjligheter för avlyssning av trafiken inom landet. Ser att regeringen den 4 juni gett ett utredningsuppdrag till rektorn för polishögskolan i Stockholm Ebba Sverne Arvill, som ska se om förutsättningarna till förundersökningsbegränsning i brottmål bör utökas.


För att belysa att det handlar om integritet och rättssäkerhet samt att polisen kan komma att få tillstånd att bedriva teleavlyssning, även i fiberkablarna, har jag och andra skrivit en rad inlägg om polismetodutredningen. Jens O. har också funderat kring all denna lagstiftning och lyfter fram mediernas roll för att lagarnas konsekvenser ska bli synliggjorda innan riksdagen beslutar. Nu sitter vi riktigt ordentligt i FRA-klistret – kablarna ska kopplas in den 1 december 2009.


Samtidigt måste vi hålla oss ajour med vad som händer kring Telekompaketet i EU, vilket Hax hjälper oss med. För att visa hur långt borta makten är, när det gäller demokratiska fri- och rättigheter på internet har Skellefteåbon Johan Lundström tagit sig hela vägen till Bryssel på ett ovanligt sätt. Västerbottens Folkblad skriver och han berättar själv på sin blogg. När jag läser Karl Sigfrids inlägg om det digitala skräckväldet i Hull, tänker jag att vi har en uppgift att lyfta fram de människor, som på olika sätt visar på det, som pågår med stöd av lagar, som inte stöts och blöts ordentligt och offentligt. Här spelar upphovsrätten en central roll, men Upphovsrätten är inte en naturlag, skrev Mymlan för tio dagar sedan, då hon deltog i en en minikonferens arrangerad av Media Mötesplats Malmö i samband med Hultsfredfestivalen. Hon ställer avslutningsvis en rad intressanta frågor och vill veta vad de berörda tycker. Bra att den debatten är igång, men hur få med de motsträviga, som hellre ser tekniska begränsningar? Månne om Anna Trobergs sommarprat hos Newsmill kan bidra till det? Hör just nu ett annat prat i SR:s P1 där prästen Olle Carlsson samlat några personer vid sitt köksbord i ett samtal om stöld. Skådespelaren Pia Johansson visar att hon, som många andra inom kultursektorn, fastnat i tugget att intrång i upphovsrätten är stöld. Sorgligt.


Avslutar med en länk till en hänförande bild av fotografen Stefan Olsson, som jag försökt påverka att släppa någon bild under Creative Common License för att jag och andra skulle kunna visa upp att här finns en fotograf, som kan fånga och frysa underbara ögonblick. Men icke sa Nicke – en sådan kommentar har inte fått någon respons. Trist, men jag är inte den, som är den. Jjag länkar för att visa en bild, som jag gillar och hoppas att han har förmåga att uppskatta gesten och inte ropar på polis.

Intressant.

lördag 25 juli 2009

Lördagsfunderingar.

I en kommentar till ett inlägg fick jag tidigare ett längre citat av Sincan, men jag väljer att återge slutklämmen, då den är väl värd att sprida i tider när makten klär sig i en språkdräkt, som förskräcker. Jag citerar: ”All you have to do is tell them they are being attacked, and denounce the pacifists for lack of patriotism and exposing the country to danger. It works the same in any country.", sagt av Herman Göring under Nürnberg-rättegången den 18 april 1946, enligt Gustave Gilbert i boken Nuremberg Diary.


Tänka sig att Herman Göring blivit förebild för de spindoctors, som vill hjälpa politikerna driva igenom FRA:s avlyssning till vilket pris som helst?! Men, idag är det bekämpning av pedofiler, trafficking och grov kriminalitet samt stöd åt svenska soldater i Afganistan, som lyfts fram och följdriktigt klistras det på mig och andra att vi vill att barn och kvinnor ska utsättas för sexuella övergrepp, att knarklangare och maffialiknande ligor ska kunna operera ostört och att vi vill överge svenska grabbar, som gör en insats för fosterlandet o s v. MinaModerataKarameller funderar också kring detta med grabbarna i Afganistan.


Det är verkligen ett ohederligt sätt att debattera ett så allvarligt ämne; att hela svenska folket ska utsättas för en allmän kartläggning och avlyssning, för att man kanske kan avvärja alla dessa hot med hjälp av FRA:s personal och utrustning.


Kluris tog fasta på mitt resonemang om risken att förklaras ”skyldig genom samröre” och kom med en helt ny vinkel: ”Ja Gun, vi måste verkligen bli försiktig med vilka man kommunicerar. Men vad värre är och som många missar, vi måste också se till att hålla oss väl med brottslingar. Förvånande kanske, men tänk efter.. Stöter du dig med sådana kan de använda avlyssningen och kartläggningen emot dig. De börjar ringa till dig, kommenterar på din blogg osv.. I kartläggningen blir du då en person med kopplingar till kriminella och därmed tillåtet villebråd.”


Onekligen en aspekt, som tål en och annan tanke, sedan jag hämtat mig från ett rejält asgarv. Det kan ju rent av bli en chans för tidigare dömda att tjäna sig en extra hacka, att ringa runt på uppdrag :-) Ja, jädrar, vilken affärsidé! Törs, jag skriva så, eller räknas det som anstiftan till brott?


Annars kan vi just nu läsa och höra om hur goda gärningar kan omvandlas till en mindre lyckad affärsidé, som bringat en rad samhällsbärande personer på fall – här i DN, AB och GP. En del har även bloggat om saken: Det progressiva USA, Helen Doctare; Jinge; Novas News och Svensson. Tillfället gör tjuven, kan man säga – eller är detta bara ett exempel på effekter av att marknadens mekanismer satts ur spel genom politiska beslut om förbud att dra nytta av någons underläge?


Ja, detta med brott och straff är naturligtvis inte så enkelt, som en del samhällsdebattörer och politiker vill göra det till. Något som Isobel vill synliggöra i sitt inlägg i Expressen, vilket kommenteras av Badlands Hyena på sitt oefterhärmliga sätt. Vad vi ser är en utveckling där humanismen allt mer lever på undantag och förespråkare av hårdare tag brer ut sig allt mer. Det är modigt av Isobel att utmana dem. Det kommer verkligen att behövas i den valrörelse inför valet 2010, som nu kommit igång på allvar. Tipsar alla kandidater, som ställer upp i riksdagsvalet, om Kahlil Gibrans ord om Brott och straff ur Profeten – viktiga ord att bära med sig i den debatten.

Intressant.

fredag 24 juli 2009

Föreställningar om FRA och Piratpartiet.

En kompis ringer, då hon vet att jag inte kollar särskilt ofta på morron-tv, och berättar om innehållet i Nyhetspanelen kl 7.40 och tack vare SVTplay.se har jag nu sett detta ett par gånger och njuter varje gång. Först ett resonemang om Vattenfalls agerande och Sveriges beroende av Vattenfalls vinster samtidigt som de höjer avgifterna för kunderna och lortar ner med kolkraft (även om de lär använda en teknik där de samlar koldioxiden under markytan). Panelen luftade sina tankar och känslor, men tiden tillät inget djupare samtal. Sedan ställdes frågan Ska polisen få använda FRA:s signalspaning? (6:28 minuter in i sändningen och därefter Vad ska Piratpartiet satsa på i Kommunalvalet? (10:18 minuter dito)


Här ser vi Maria Abrahamsson och Lotta Gröning, två politiska kommentatorer, som har förmågan att se bortom upphovsrätten i sin syn på internet och integritetsfrågorna samt författaren Göran Hägg, som säger ”stoppa eländet” när det gäller FRA:s signalspaning med slutklämmen att avlyssningen bara gynnar ”dårarna” i Piratpartiet. Det blev en perfekt övergång till samtal om Piratpartiet, där Maria Abrahamsson och Lotta Gröning med förenade krafter gjorde sitt bästa att förmå Göran Hägg komma till insikt om att han fått en det mesta om bakfoten. Hans låsta position i sin syn på Partipartiet och hur dess framgång ska tolkas står inte Jan Guillou efter. Jag har alltid gillat Göran Hägg som författare, inte minst hans svenska historia, men när jag hör hur låst han är i sin syn på Piratpartiet, blir jag verkligen betänksam. – Hur står det till med researchen i hans tidigare verk? – Är det bara mina sympatier för arbetarrörelsen, som utvecklingskraft i samhället under min barndom och uppväxt, som kan förklara att jag tidigare varit okritisk till hans bilder av utvecklingen?


Nu kan jag bara hoppas Piratpartiet och dess medlemmar lär av människor, som Maria Abrahamsson och Lotta Gröning, när de tar sig an människor, som i likhet med Göran Hägg och Jan Guillou fått det mesta om bakfoten. Med milt överseende och en moderlig omsorg, eftersom dessa människor är helt övertygade om att inte bara pirater är dårar, utan även alla meningsmotståndare, vilka i deras ögon vänder kappan efter vinden. Att vara kunnig i retorik hjälper inte när stoffet lever ett eget liv i ens föreställningar. Den som har hand om förståndet, måste använda det, sa vår mamma, när hon stävjade bråk mellan oss syskon, alldeles oberoende av vem som var upphov till bråket. Det är en mycket bra tumregel när man har göra med den, som inte vill veta av någon medling i konflikten.


Emma Opassande har också kollat in programmet, men även uppsnappat att Mikael von Otter, gästbloggare hos Internetdagarna 09, uppmanar Piratpartiet att hjälpa dem, som är ovana vid tekniken. Det påminner om när motorklubben Yankee Ranch bjöd pensionärer på cruising på stan i sina nercabbade bilar, för att överbrygga klyftan. Det är verkligen ingen dum idé – det är inte bara Seniornet som kan eller ska ordna internetdagar på biblioteket och i fritidsgården. Jag tror att piraterna behöver kontakten med oss äldre i lika hög grad, eftersom risken finns att de fördomar, som finns inom kultureliten visavi pirater, omvänt kan slå rot och växa sig starka i de unga piraternas sinne. Internet, som sådant har inte med ålder att göra, utan det är kunskapen om internet – dess möjligheter och reella faror, som är åldersbetingat. En rörelse med mottot Sharing is caring har en del att leva upp till om nidbilden, som finns inom kultureliten, ska komma på skam. Andra som skriver på tema FRA: Anohito; Liberala vindar; Mattias Andersson; Juristens funderingar; Nakiame; och Opinionsbloggen. Nyköpingsbloggen hälsar Piratpartiet välkommen till Nyköping.


Tidigare idag skrev jag inlägget Thomas Bodström gör en rivstart med koppling till FRA, datalagringsdirektivet och Stockholmsprogrammet. Nu ser jag att Erik Josefsson berättar om detta och mer därtill ur sitt EU-perspektiv. Avslutar med en länk till Camilla Lindberg, som kommenterar med anledning av inslaget i SVT Aktuellt 21.00 den 21/7.

Intressant.

Thomas Bodström gör en rivstart.

Ser i DN Opinion ett inlägg där den tidigare justitieministern Bodström gör en rivstart och lägger in högsta växel för att om möjligt köra om dagens justitieminister Beatrice Ask på målrakan vid valet nästa år. Han måtte ha gått kursen Öppenhetens ABC för här erkänner han oförblommerat att han tog initiativet till datalagringsdirektivet och att han är positivt inställd till datalagringen.


Det är nog inte de kriminella personernas integritet, som människor i allmänhet tänker på, utan mera att alla, även icke kriminella, ska betraktas som tänkbara brottslingar och därför ska utsättas för en teleövervakning/teleavlyssning, som blir väldigt ingående om man är anhörig, vän eller mera flyktigt bekant med någon, som är misstänkt. Man kan undra om tanken är att vi alla måste bli mera försiktiga i umgänget med andra människor. Den, som levt lika länge som jag, vet hur det var när Joseph McCarthy fick fäste för sina idéer – när hans uppfattning ”skyldig genom samröre” slog rot och växte sig stark bland republikanska politiker och inom administrationen i USA. Kommunistskräcken här i Sverige ledde till företeelser som interneringsläger under andra världskriget och därefter IB, som levde ett eget hemligt liv vid sidan av Säpo. Vad allt kan inte skräcken för pedofiler, sutenörer, mc-gäng, knarklangare och andra (som vi i vår inre värld föreställer oss hotar vår trygghet) ställa till med, om våra lagstiftande politiker i Sveriges Riksdag inte har någon gräns för hur långt de är beredda att gå i sin iver att vinna valet och därmed makten?!


Vi som nyss gått i clinch med Beatrice Ask om innehållet i Stockholmsprogrammet och fått veta att vi är dåligt pålästa, kan nu med stigande förvåning se att Thomas Bodström verkar ha fått bevis för att vi hade rätt i våra antaganden. Han syftar på Beatrice Ask när han skriver:


Den 16 juli skriver hon på DN Debatt att ”vår förhoppning är att individens rättigheter och den personliga integriteten ska stärkas inom EU genom Stockholmsprogrammet. Rätten till respekt för privatlivet måste garanteras oberoende av nationsgränser, särskilt i fråga om skyddet av personuppgifter.” Samma dag gav Beatrice Ask och Tobias Billström sitt stöd för att samordna register för bland annat gränskontroll, visering och flyktingkontroll och för att införa ett register över alla flygpassagerare och ett över personer som reser in i och ut från EU.”


Jag och andra, som vill veta vad som avhandlades när det gäller Stockholmsprogrammet, vet att Thomas Bodström inte kan ses som något sanningsvittne, eftersom han har allt att vinna på att vilseföra oss och andra. Därför är jag mera intresserad av vad som verkligen kom ut ur det informella ministermötet och som nu avhandlas i det fördolda inom EU. Vi som kritiker ska inte kunna avfärdas som några som går Thomas Bodströms ärenden lika litet som vi går ärenden åt Beatrice Ask. Vi vill att ledande partier i de båda blocken ska inse betydelsen av att upprätthålla respekten för våra demokratiska fri- och rättigheter genom att inse att somligt måste landets ledare vara överens om över partigränserna ifall de vill värna demokratin. Då menar jag inte de överenskommelser som sker nu och då, därför att bägge sidorna tjänar på det, t ex arvoden och andra förmåner eller partipiskan och utkvittningen.


Zac´s åsikter visar den uppgivenhet som många känner; MinaModerataKarameller har större förväntningar på både politik och politiker än vad de visar prov på; Jonas Morian visar att vi faktiskt minns längre än vad Thomas Bodström tror; och Badlands Hyena bidar med en lösning.

Intressant.

onsdag 22 juli 2009

Vilket ben ska FRA stå på?

Efter att ha kollat webbutsändningen från Rosenbad ytterligare en gång och lyssnat på SVT Aktuellt i går kväll blev det svårt att sova. Signalspaning för polisiära behov gäller trafik, som går över landsgränsen – bl a min e-post – och Polismetodutredningen, som gäller signalspaning för polisiära behov inom landet, d v s all annan teletrafik inklusive en utvecklingsverksamhet där bland annat sociogram skapas över misstänkta personers sökvanor och umgängeskrets. Signalspaning eller teleavlyssning? Det är bara i Sverige vi rör oss med två olika begrepp. I andra länder har man ett enda begrepp – teleavlyssning.


För att skingra tankarna lyssnade jag på P1 och råkade få in Vetenskapsradions repris ”Säkrare samhälle med hjälp av Darwin” i mina hörlurar. Det var ett av dessa tillfällen då jag för några sekunder tänker att det kanske ligger något i detta som kallas synkronisitet. Vanligtvis vet mitt förståndiga jag att det handlar om tillfälligheternas spel d v s slumpen. Hur som helst med den saken, det var ett intressant radioprogram, som rekommenderas alla så kallade säkerhetsexperter!!! Tänkte att det blir bra att använda, när jag bearbetar tankar och känslor vid fortsatt läsning av utredningen.


Men dessförinnan läser jag som vanligt mina morgontidningar och den första nyhet jag fastnar för i Svenskan är en helsida med artikeln För få misstänkta DNA-testas. Medan jag läser tänker jag "nog är det rätt intressant att polisen, som inte klarar av att använda den lagstiftning, som redan finns, enligt polismetodutredningen fortsatt vill ha möjligheter till teleavlyssning även där det inte finns någon misstänkt gärningsperson". Vill minnas att jag skrev om detta tidigare och då bland annat refererade till Advokatsamfundets yttrande över Polismetodutredningen. En koll och jag finner att det var den 9 juni, då jag (efter inledande tankar kring EU-valet) skrev om den bilaga, som fanns med i Svenskan den dagen med Advokatsamfundet som avsändare. Där finns ett citat ur bilagans text, skriven av samfundets generalsekreterare advokaten Anne Ramberg, värt att läsa om igen.


Så låt oss läsa både utredningen Signalspaning för polisiära behov, som handlar om teleavlyssning av trafik, som passerar över landets gränser och Polismetodutredningen, som gäller teleavlyssning av trafik inom Sveriges gränser och göra en bedömning om det, som där föreslås, är kännetecknande för en rättssäker demokrati. Frendo har den 3 juni gjort en bra sammanställning med utdrag ur olika yttranden över den senare. Mark Klamberg har kollat både och, bland annat här och här. Lägg därtill datalagringen som ännu inte beslutats i riksdagen. I det sammanhanget är det intressant läsa ett inlägg av Karl Sigfrid.


Sammantaget har utredaren Anders Eriksson ansett det vara rationellt att FRA sköter all teleavlyssning, så som avsett var från början – de har utrustning och utbildad personal. Sedan gäller det att hitta en rättssäker lösning för att utfärda tillstånd för trålning samt en kontrollfunktion, som medborgarna kan känna förtroende för. Vid redovisningen betonade han att uppdraget gällde att utreda hur Säpo och Rikskrim skulle kunna få sina behov av teleavlyssning tillfredsställda inte om. Några alternativ presenterades inte då de bedömts vara för kostsamma, vilket dock Camilla Lindberg (FP) fann märkligt att utredaren skulle avgöra. Genast infinner sig frågan: - Hur sköts den saken idag?


Expressen tycker sig se att protesterna förra sommaren gett resultat. Av SvD:s ledare framgår att Annie Johansson ( C) känt behov av att förklara sig, dock utan att göra något inlägg om detta på sin blogg. I DN finns idag ett signerat inlägg av Johannes Åman, som avslutningsvis förbryllar mig. ”Villkoren för att få underrättelser via FRA blir snarast striktare än för telefonavlyssning. Och så bör det vara.” Hm, uppenbarligen har Johannes Åman inte sett kopplingen till Polismetodutredningen, där teleavlyssning föreslås, som metod även i de fall när det inte finns någon misstänkt för en viss gärning. Eller kan det vara så att denna utredning ska bana väg för en skärpning av den andra? Även om jag tycker att Anders Eriksson är förtroendeingivande, så kan jag inte komma ifrån att det måste vara något fundamentalt fel, när alla människor i behov av information och kommunikation via internet förväntas finna sig i att bli hanterade som tänkbara brottslingar. Det ska verkligen bli intressant att se hur partierna kommer att använda detta, när valrörelsen tar fart i höst.


Sedan några andra som bloggat om saken: Jens O; MinaModerataKarameller; Mitt i steget; Niklas Frykman och Hax. Men, även Opassande, som hälsas välkommen åter efter en välbehövlig vila. Sedan som extra bonus en skön och tänkvärd text av Anders Widén, som verkligen varit en kämpe för våra demokratiska fri- och rättigheter på nätet.

Intressant.

tisdag 21 juli 2009

Avlyssning för Säpos och Rikskrims räkning.

Lyssnade på regeringens webbutsändning när utredaren Anders Eriksson redovisade Signalspaning för polisiära behov 2009:66, som han nu överlämnat till Beatrice Ask. Eftersändning här. Jag har lyssnat på honom vid tidigare debatter om FRA och signalspaning och tycker att han är mycket klar och saklig i sin argumentation och det var han även idag. DN, SvD, SR SVT och Corren med flera rapporterar.


Hos Hax har jag funnit länkar till utredningen och instämmer – nu är det dags att läsa in sig, men några funderingar dock redan nu. Det gäller den referensgrupp, bestående av sju riksdagsledamöter, som bistått utredaren. Det framgick av redovisningen att man i vissa delar inte varit helt ense, men jag uppfattade dock inte varför, vilket naturligtvis bara de som inte instämt i utredarens förslag kan svara på. Men vilka det är har jag inte kunnat klura ut, men det visar sig nog. Positivt var att Eriksson tillämpat ett stramt förhållningssätt och funnit att tillståndsgivningen måste handhas av en domstol med kompetenta domare samt att efterhandskontrollen ska skötas av Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden (SIN) istället för Försvarets Underrättelsenämnd. En rätt kul detalj var att vi nu kan åberopa en statlig utredning för att slå fast att signalspaning och teleavlyssning är samma sak. Nu återstår att se vad som blir kvar av detta när det ska vägas av mot Polismetodutredningen och vad Säpos och Rikskrims men också Polisens ledning anser. En hint om detta ger Justitieministern, som redan har uttalat att hon inte är helt nöjd med utredningens slutsatser. - Jag skulle vilja ha mer kött på benen när det gäller alternativ till att FRA ska signalspana för polisens ändamål, sade hon efter Anders Erikssons presskonferens, enligt TT.


Sanna Rayman ger på SvD:s ledarblogg uttryck för vad många av oss spontant känner, men jag är också intresserad av vad Mark Klamberg med sina tränade ögon och kunskaper kan bidra med. Andra som skriver är Mitt i steget och Hd-Ledarbloggen.


Avslutar med Deepedition som kommenterar Karl Sigfrids m fl debattartikel om ACTA, som jag skrev om tidigare idag.

Intressant.

Det mullrar kring hemlighetsmakeriet.

Idag skriver Karl Sigfrid och sju andra moderater ett debattinlägg på DN Opinion under rubriken "Hemlig process leder till slutet internet". Karl har länge sett ut att vara rätt ensam bland moderaterna när det gäller risken för ett söndertrasat internet på grund av olika starka lobbygruppers inflytande i detta avtal.


ACTA-avtalet medför skyldigheter för deltagarländerna att anpassa sin lagstiftning – antingen genom att nya lagar måste stiftas eller genom att existerande lagar blir omöjliga för medborgarna att ändra. En sluten ACTA-process blir därigenom ett sätt att kringgå den svenska offentlighetsprincip som ska gälla lagstiftningsarbete”, skriver man bland annat. Det är ord och inga visor. För drygt en månad sedan tog Centerpartiets rättspolitiska talesperson Johan Linander till orda i samma sak. Tappa inte bollen nu, skriver Erik Hultin , MinaModerataKarameller backar upp med ”Det är alltid för tidigt att ge upp – om ACTA och Mitt i steget Om ACTA, piratkopior och minnen. De har alla på olika sätt varit med i den opinionsbildning som pågått på nätet. Frågan har väckt debatt i korridorerna i Bryssel och här hemma, då aktiva medborgare ställt frågor och intresserade ledamöter krävt tillgång till offentliga handlingar i saken.


Själv skrev jag mitt första inlägg om ACTA-avtalet den 10 december 2008 sedan jag bland annat läst ett inlägg av Hax och Erik Josefsson. Den senare betonade Gunnar Hökmarks roll för att Karl Sigfrid skulle kunna få uppbackning för sina krav på en demokratisk och transparent beslutsprocess. Det tog således drygt 6 månader från Karls eget inlägg tills jag fick klart för mig vad detta avtal handlade om och på vilket sätt det skulle kunna inverka på lagstiftningen i EU och i vår riksdag. Sedan dess har det gått ytterligare sju månader.


ACTA är – i likhet med många andra frågor, som rör den personliga integriteten – en fråga som samlar demokratiskt sinnande människor från höger till vänster till en gemensam aktion.


Häromdagen fick jag klart för mig att lagstiftningen kring FRA och dess verksamhet på ett liknande sätt styrts av ett avtal mellan Sverige och USA. Detta sedan jag läst Anders Widéns inlägg. Om det finns krafter, som vill driva på lagstiftningen med hjälp av avtal framförhandlade bakom stängda dörrar, då måste våra politiker nu en gång för alla sätta P för det!


Det är inte utan att jag tänker på artikeln Öppenhet är bästa kontroll i dagens DN. Den handlar om den kinesiska regimens nya mediestrategi, var nya mottot lyder:

Det är bättre att rapportera än att inte rapportera, det är bättre att rapportera tidigt än att rapportera sent, det är bättre att rapportera själv än att någon annan rapporterar.”


Artikelförfattaren Göran Leijonhufvud, författare och fd DN-korrespondent i Kina, skriver vidare:

Betyder då detta att det notoriskt hemlighetsfulla kommunistpartiet är på väg att öppna upp? Knappast. I grund och botten gäller fortfarande vad den tidigare partichefen Jiang Zemins sade: ”Det finns saker som bör eller måste vara transparenta; det finns andra saker som inte kan få bli transparenta omedelbart; och det finns saker som absolut inte bör vara transparenta.”

Det handlar fortfarande om kontroll. Och partiledningen bedömer i dag att ibland är det öppenhet som är det smidigaste sättet att behålla kontrollen, att anfall är bästa försvar. Det gäller särskilt i lägen när informationen ändå kommer ut förr eller senare. Som Folkets Dagblad konstaterade i en ledarartikel häromdagen (25 juni): ”Med internet är det som om varenda medborgare har en mikrofon.”


Det som börjat gå upp för makthavarna i Kina förefaller vara på väg att bli mera allmänt känt även här i Sverige och förhoppningsvis även inom EU. Intressant.


måndag 20 juli 2009

Undrens tid eller en försöksballong?

Rötmånadshistoria tänke jag när jag först såg dagens ledare i DN med rubriken Lämna oss ifred. När jag sedan läste ingressen ”Med orden säkerhet, miljö och hälsa motiveras offentliga insteg i medborgarnas liv. Mycket få gånger är integritetskränkningarna befogade”, då föll hakan ner – jag bara gapade. Fick nypa mig i armen för att kolla om jag var vaken, innan jag läste vidare. Minsann – något av ett under har hänt. Det finns någon hos den stora draken med rätt att skriva ledare, som inser vartåt det barkar hän, och vågar sätta det på pränt. En semestervikarie? Men, sedan slår cynismen till – naturligtvis är det en ”försöksballong”?


Men innerst inne gror hoppet om att det ska ses som ett tecken på att en tillnyktring är på G. För samtidigt startar DN en artikelserie Du, Jag och Internet med: Forskningsprojektet som spårade ur; med bakgrund och fakta – Om internet; Minnesvärda datum i nätets historia; och Bevingade internetcitat. Hoppas att läsarna av papperstidningen får sig en och annan tankeställare. Nåväl, hur det blir med den saken får vi snart se prov på, kanske redan i morgon. Mark Klamberg gör oss uppmärksamma på att utredaren Anders Eriksson imorgon kl. 12.30 överlämnar slutbetänkandet Signalspaning för polisiära behov (SOU 2009:66) till justitieminister Beatrice Ask och att presskonferensen kommer att sändas på riksdagens webb. Intressant.


För övrigt har jag läst en artikel i SvD, som har viss bäring på Jakob Heidbrinks inlägg med anledning av DN:s ledare ovan och en anteckning, som jag gjorde i kommentarstråden hos Jakob. Efter att ha läst om de hemlösa sims, som en kille skapat i tv-spelet The Sims 3 och håller liv i för att sedan blogga om, inställer sig frågan: - Vad lär vi oss av att detta blir en nyhet i media? Det tål att tänka på, men det får bli senare eller en annan dag.


Går sedan en runda och kollar vad andra tycker är värt att skriva om: Göran Pettersson – Ett annat valsystem; Norrtelje Tidnings ledare; Mitt i steget – Om att byta fötter; Lars H Gustafsson – Sommarmusik; MinaModerataKarameller – Spikmattor och Storytelling; Bloggen Bent – Det är lätt att ta betalt på nätet ...; och Hax – Secondhandförsäljningen av skivor stryps. Samtidigt skriver DN att Digital Beethoven ger klirr i kassan. En mycket blandad kompott som synes. Så kan det också bli efter några timmars utflykt på nätet.


söndag 19 juli 2009

Vad sysslar Försvarsmakten med?

Läser i dagens DN.se att Värnpliktsnytt på nytt har problem. Den 9 juli skrev SvD om att tidningen enligt Pliktutredningen skulle läggas ner, men finnas kvar i någon annan form. Ett sök på ”Värnpliktsnytt” visar att dess redaktion bitit den hand, som föder dem, så många gånger att ingen kan vara förvånad över att Försvarsmakten gör sig av med dem. Idéer om att granskningen är betydelsefull för att motverka en destruktiv kulturs framväxt, verkar vara sådant som framhålls i högtidstal, medan det vardagliga arbetet visar något annat. Så verkar det vara i politiken och så ser det ut att vara i politikens praktik d v s verksamheter under politisk ledning. Tidningen Journalisten noterar det som inträffat, utan att ställa några besvärande frågor till den, som har ansvar för det som hänt.


Däremot kan jag se en liten notis om att Värnpliktsnytts JO-anmälan mot Försvarsmakten för bristande efterlevnad av grundlagens bestämmelser lett till att chefen vid LV 6 i Halmstad ”låtit ta fram ett PM som ska lära ut offentlighetsprincipen och grundlagens regler om meddelarskydd till all personal inom garnisonen.” Ett sådant initiativ borde ha slagits upp rejält i journalisternas fackorgan och följts upp som en positiv förebild för andra att ta efter. Benchmarking kallas detta med en företagsekonomisk term.


När så inte sker, undrar jag hur vi ska kunna räkna med ett bättre förhållande. För drygt ett decennium sedan kunde vi se offentliganställda demonstrera med påsar över huvudet till försvar för meddelarskydd och offentlighetsprincipen. Idag har det blivit mycket tystare. Och jag känner att jag själv blivit ganska luttrad under det senaste året och tänker att chefredaktören Ulrika Häggroth helt klart inte har förstått att man i hennes situation måste vara pragmatisk på samma sätt som politiska journalister lärt sig att vara det – avslöjanden leder till att du förlorar makthavarnas förtroende och således inte får veta allt det, som gör att du kan vara väl informerad för att inte säga initierad. Man måste slicka, inte bita, den hand som bidrar till levebrödet. Det är den enda vettiga förklaring jag funnit, när jag under det senaste året försökt förstå varför ledande politiska journalister tycker att systemet med partipiska och utkvittning vid omröstningar i Sveriges riksdag är helt OK.


Regeringsdugligheten kräver det, anser man. Allt medan det demokratiska styrelseskicket förfaller.


Därför blir jag inte förvånad när TV4 under ett antal sändningar ”avslöjat” hur det står till hos Försvarsmakten, bland annat i detta inslag där Överste Bengt Sandström kommenterar MUST:s granskning av säkerhetsbristerna i Försvarsledningens högkvarter. Allt verkar vara tillrättalagt för att inge förtroende i händelse av att detta ”avslöjande” riskerar att uppstå i något annat mindre förtroendeingivande sammanhang. Bättre förekomma än att förekommas så att säga. Rätta mig gärna om jag har fel.

Intressant.

I kamp om makten över våra liv.

I fredags hade Norrtelje Tidning en intressant ledare med anledning av de diskussioner, som bland annat Expressens Eric Erfors och en del blogginlägg synliggjort om ett eventuellt samgående mellan C och FP. Lars-Erick har tidigare kommenterat detta utifrån ett globalt perspektiv.


Idag publicerar Aftonbladet, SvD och DN en opinionsmätning som United Minds/Cint genomfört under tiden 24 juni – 17 juli. En del menar att undersökningar via webben inte kan gälla ett tvärsnitt av folket, eftersom ett tvärsnitt av de äldre inte har någon större datorvana. Men vad man då bortser från är att mera traditionella opinionsmätningar har problem med att de yngre är mer obenägna att besvara frågeformulär per post och per telefon. Därför får vi nog se den nu presenterade undersökningen lika god som någon annan. Saknar dock uppgiften om hur många som just nu anser sig inte kunna rösta på något parti, vilket är ett nog så viktigt budskap för den som vill veta hur det politiska landskapet ser ut. Dessutom har jag förstått att tillförlitligheten ökar ju fler som ingår i undersökningen; här 1 914 personer mot vanligtvis c:a 1 000 i andra mätningar. Mest tillförlitliga anses de undersökningar vara, som bedrivs i regi av SOM-institutet vid Göteborgs Universitet, men det var en utvikning från ämnet – det politiska läget under sommaren 2009.


Kommentarerna till artiklarna är nog så intressanta. Själv har jag fastnat för Bloggen Bents och Erik Hultins samt Göran Petterssons inlägg, som i likhet med inläggen i NT:s och Expressens ledare visar svårigheterna att profilera sig, när man ingår i en allians, samtidigt som man riskerar att åka ur parlamentet - om man inte håller sig till det, som medlemmar och sympatisörer förväntat sig, när de lagt sin röst på ett visst parti. Den risken påverkar de strategiska diskussionerna inför valet 2010, inte enbart i det enskilda partiet, utan inom hela den allians som man ingår i. Därför förslag om nya konstellationer eller som Göran Petterssons förespråkar – ett val mellan de två regeringsalternativen. Som den rationella tänkare Göran är, formulerar han det på sitt sätt:


Valet 2010 borde handla om valet mellan de två regeringsalternativen. Istället riskerar valet att bli en vild budgivning mellan partier med behov av att profilera sig. Det kan tyckas att ett sådant system erbjuder en större valfrihet men verkligheten är väl snarast att det som sägs i valrörelsen riskerar att vara helt överspelat när regeringen har formats.”


Underförstått; Kan man inte hålla vad man lovat innan valet, blir risken uppenbar att man åker på pumpen i kommande val – något, som Erik Hultin och Bloggen Bent tydligt ger uttryck för. Den valhänta hanteringen av integritetsfrågorna i Centerns partiledning har försatt Centerpartiet i en mycket problematisk situation. Nyligen fick vi ett synligt bevis på detta när MEP Lena Ek i ett inslag i SVT Rapport fick snubbor av Justitieminister Beatrice Ask innan den senare lade problemet med Framtidsgruppens rapport och dess möjliga koppling till Stockholmsprogrammet i Centerpartiets knä. Men, att vi medborgare har problem med tilliten till våra politiska ledare är inte alls underligt – vi gör ständigt nya rön. Det visar bland annat detta inlägg av Anders Widén.


Dagens mätning kommenteras av de berörda partierna och i AB är Piratpartiets Rick Falkvinge mycket öppen – utan de etablerade partiernas okänsliga hantering av de medborgerliga fri- och rättigheterna – hade Piratpartiet inte behövts! Han vet att PP:s framgång i valet till Europaparlamentet till stora delar kan tillskrivas proteströster mot de etablerade partierna i ett samhällklimat där övervakning och avlyssning, ses som en universallösning på komplexa problem. Jag kan bara hoppas att skaran av mera frihetligt sinnade moderater, som MinaModerataKarameller kan bjuda kontrollivrarna motstånd. Hur man än vrider och vänder på saken är det moderaterna som har det tyngsta ansvaret för dagens situation. De torde veta att överdriven kontroll skapar fler problem än den löser.

Intressant.

lördag 18 juli 2009

Djävulen sitter i detaljerna.

Att djävulen sitter i detaljerna har vi nu ministerord på. Justitieminister Beatrice Ask har vid flera tillfällen funnit anledning att påtala detta under ministerrådets informella möte. Hon har också talat om värdet av att det förts en diskussion bland folket, men samtidigt varit snabb att döma ut vår oro att framförallt Framtidsgruppens rapport men även valda delar i kommissionens rapport, kommer att innebära ett stöd för en övervakning med metoder och utrustning som kan leda till svåröverskådliga effekter på människors privatliv. Ser hos Olof att vi idag fått in ett genmäle på Politikerbloggen. Att vi är i gott sällskap visar ett inslag i Rapport där MEP Lena Ek ( C) och Justitieminister Beatrice Ask (M) talar förbi varandra. Något som Beatrice Ask här avfärdar som en intern fråga att reda ut inom Centern. Men det är väl att göra det väl lätt för sig?


Uppdatering: För att visa att vi inte griper saker ur tomma luften har det, som utgjort underlag för den kritik som vi har framfört, lagts ut på Nätverket Svart Måndags webb. Dessutom har andra undertecknare lagt ut det hela på sina bloggar - Bloggen Bent; Erik Hultin; Scaber Nestor; Jens O och Amanda.


För att i någon mån kunna se in i framtiden, kan man inte bortse från processer i grupper där saker vaskas fram. I den meningen är t ex filmen Spioner på riktigt: FBI:s mörka sida, som kan ses i SVT Play, intressant. Själv minns jag Säpos kartläggning av kommunister här i Sverige, som dåvarande s-regering gav sin välsignelse. Idag sker den typen av kartläggning av oss medborgare inom ramen för FRA:s utvecklingsarbete och de individer och grupper av människor, som kan antas utgöra ett hot mot trygghet och säkerhet, har blivit flera.


Innan ministermötet började skrev SvD om polisers och åklagares krav på ett bättre samarbete och som avslutning skriver SvD idag att ministrarna kommit överens om bättre information till EU:s medborgare och en utbildningskampanj för polis och rättsväsende. DN:s Henrik Brors berättar dessutom att vår regering, som EU-ordförande, nu ska bearbeta det hela för att lägga fram det för EU-ministrarna på nytt i oktober. Att ett multinationellt it-företag får problem, när enskilda länder har en egen integritetskränkande lagstiftning, visar Karl Sigfrids senaste inlägg. Ett problem vars lösning kan innebära att internet trasas sönder. Istället för att vara ett demokratiskt verktyg för åsikts- och yttrandefrihet i hela världen ska internet göras om till ett kontrollorgan för stater, som vill ha kontroll över vad deras medborgare tycker och tänker. I detta sammanhang passar även en repris på Erik Hultins och Bloggenbents inlägg igår. Badlands Hyena skruvar som vanligt till nyheten om resultatet av ministermötet, men ofta är verkligheten i sig så skruvad att det kan vara svårt att göra satir av det hela. Saknar ibland Gubben vid Rämen som kan konsten att skriva härliga skrönor baserade på stoff från maktens boningar.


Håller också helt med Erik Laakso – vi kan inte lämna ministrarna ifred. Nu gäller det att gräva fram hur resultatet av mötet tar sig konkreta uttryck. Just nu vet jag inte om EU:s parlament får ett ord med i laget, när det gäller programtexten eller om parlamentet kommer in först efter det att programmet omsatts i ett handlingsprogram vid toppmötet i december. Men det är det, som är så bra med att blogga – man lär sig under vägs. Det finns alltid någon som är bättre påläst och som delar med sig av sina rön. Det är en av många fördelar med att vara aktiv med hjälp av internet.


Fick nyss i en kommentarstråd till ett av mina inlägg en länk till Utskottet för rättsliga frågor i EU och ser att där finns Cecilia Wikström (FP) och Christian Engström (PP) som ledamöter. De har en viktig roll i de trianguleringar som sätts igång både före, under och efter behandlingen av rättsliga frågor i Europaparlamentet. Parlamentet ska nog vara med i fråga om själva programmet, men jag är osäker när det gäller parlamentets inflytande i fråga om Handlingsprogrammet.


På min vanliga bloggrunda såg jag också att Alliansfritt Sverige snappat ut information om datalagringsdirektivet, som ska inrangeras i svensk lag för att börja gälla den 1 april 2010. Vågar jag gissa att brottsbekämpningen kommer att bli det stora slagnumret i valrörelsen inför valet 2010.


Avslutningsvis berättar MinaModerataKarameller, Bloggen Bent och Scaber Nestor om hur stolligt e-bokhandeln Amazon.com uppfört sig, när en upphovsrättsinnehavare dragit tillbaka rättigheterna att sälja böckerna ”1984” och ”Animal farm”. Det inträffade visar dock på något mycket intressant – den som tror sig köpa en e-bok i själva verket bara får låna en kopia, som kan raderas från läsarens konto om eller när rättighetsinnehavaren vill välja en annan distributör eller en annan distributionsform. Det säger något om e-bokhandlarnas begränsade förmåga att ta fram en teknisk lösning med fokus på kunden.

Intressant.

fredag 17 juli 2009

Diskussion pågår om trygghet?

De målar upp spöken som inte finns”, säger Justitieminister Beatrice Ask i DN och i SvD läser vi om att datalagringsdirektivet kommer att införas i svensk lag under våren. När det gäller Beatrice Asks påståenden undrar jag: - Varför finns denna Framtidsgrupp, där hon själv varit med och utformat en rapport, om detta arbete inte ska ha någon inverkan på Stockholmsprogrammet? När vi kritiker lyft fram Framtidsgruppens rapport och pekat på vilken påverkan denna kan ha på Stockholmsprogrammet, vilket ska ersätta det s k Haagprogrammet, blir vi närmast idiotförklarade. Johan Linander har ett långt inlägg om hur vi kritiker har fått allt om bakfoten. Där är framförallt Rick Falkvinge, den som anses vilseföra människor. Min bild är att just Falkvinge är den, som snabbare än många andra, såg att det var fruktlöst att tala om det som finns i Framtidsgruppens rapport eftersom de ansvariga i Justitiedepartementet krampaktigt hakar sig fast vid bokstäverna i kommissionens rapport. Då återstår att hålla sig till det, men vara väl medveten om att Framtidsgruppens rapporter, trots alla försäkringar om motsatsen, kan komma att påverka det som händer i framtiden.


Sedan vårt debattinlägg publicerades på Politikerbloggen har Amanda och andra, som intervjuats i olika media, fått höra av Justitieminister Beatrice Ask och andra att de är dåligt pålästa eller rent av kommer med lögner. Eftersom jag var en av undertecknarna och brukar lägga mig vinn om att vara hyggligt insatt i det, som jag sätter mitt namn under, borrar jag vidare för att få ett grepp om vad det är som jag kan ha missat. Under vägs får jag en déjà vu-känsla – och tänker på Riksdagssvar.se. Vi får ord om oss att inget begripa, men inga svar på relevanta frågor.


I kommentarstråden till inläggen på Politikerbloggen går det att få en bild av hur psalmerna går och självklart blir det en utmaning att dra fram sådant i ljuset som kan förklara varifrån vi hämtar stoff till våra diskussioner. Ser att Annika Bejbom, aktivt deltar i diskussionen på ett initierat sätt, vilket gläder mig och Lars-Erick, som dock i detta inlägg funderar kring den idé om ett samgående mellan C och FP, vilket dykt upp i samband med diskussionerna kring integritetsfrågornas status inom alliansen i samband med Stockholmsprogrammet. En sidoeffekt av tondövheten när det gäller lagstiftningen kring FRA:s verksamhet, datalagringsdirektivet, Ipred, ACTA och Telekompaketet?!


På min bloggrunda ser jag att Mårtensson kompletterar Rick Falkvinges propå, att bara hålla sig till det som uttryckligen står i programmet, med att vi även måste väga in Beatrice Asks och andra aktörers grundinställning till internet. Hax menar att vi inte kan läsa Stockholmsprogrammet utan koppling till Framtidsgruppens arbete. Sidvind försöker leda i bevis att Hax intar sitt förhållningssätt utifrån ett EU-negativt perspektiv, men jag lutar nog åt att Hax – även om han skulle vara negativt inställd till EU – har lärt sig läxan. Det har varit i säck, det som är i påse. Mårtenssons tanke att enskilda politikers inställning till internet spelar roll, bör vi också ta fasta på.


Nog är det väl intressant att politiker och deras sakkunniga ser faran i tekniken, när enskilda individer inte håller sig på dygdens stig, och samtidigt vill använda tekniken för egen del på ett destruktivt sätt. Bloggenbent visar hur ett medlemsland i sin jakt på pedofiler går så långt att barnboksförfattare registreras som presumtiva pedofiler. Alldeles uppenbart tillåter media att ledande politiker argumenterar kring den problematiken på ett sätt som gör det möjligt att införa denna typ av register. Varför oroas politiker inte av den utvecklingen? Själv känner jag en växande irritation över att politiker och sakkunniga med tillgång till rejäla utredningsresurser, ställer oss kritiker mot väggen och tycker att vi ska presentera alternativa lösningar!!! Men självklart gillar jag den ungdomliga entusiasmen och tilltron till den egna förmågan som Malmöprogrammet vill ta till vara.


Nog behövs det en samlingsplats för alla goda idéer. Ta detta med rfid i körkort och pass. Läser i Computer Sweden en artikel om forskaren Chris Paget, som visar hur lätt detta kan missbrukas. Erik Hultin har ett längre inlägg om detta. Josefsson bidrar med en länk till The Identity Project och ett inlägg på deras webbsida Papers, Please. Här passar det bra med en länk till Mark Klamberg som i sin tur länkar till Mårten Schultz, som talar om rätten att få vara ifred. Johan Westerholm skriver brev till Beatrice – ett brev som även sänds i ett frankerat kuvert med posten. MinaModerataKarameller gillar Johans angreppssätt. Pär Ström och många andra har skrivit åtskilligt om hur Storebrorsamhället säljs in med skrämsel, bland annat i detta inlägg.


Själv börjar jag fundera på om inte denna närmast maniska jakt på trygghet och säkerhet mera hänger samman med att här finns en industri, som vet hur man kan slå mynt av såväl politikernas som allt fler människors rädsla, än en genomtänkt politisk agenda. Detta på samma sätt som nöjesindustrin och det komplex av aktörer, som göder sig på dessa föråldrade modeller, har dikterat villkoren för Ipred-lagen och nu försöker göra gällande att det gett goda effekter. Karl Sigfrid bjuder på ett genmäle i den saken.

Intressant.

torsdag 16 juli 2009

Programmet måste tydliggöra ramarna.

Läser SvD och DN om gårdagens möte i Humlegården med anledning av EU-ministrarnas möte om Stockholmsprogrammet och ler när jag ser den underskattning, som är rätt vanlig, när man tillmäter ett möte betydelse bara när det samlar en massa människor. Men massmöten hör en annan tid till.


MinaModerataKaramellers personliga reflektion speglar dynamiken i möten, där människor från höger till vänster samlas kring ett gemensamt intresse. I likhet med henne slogs jag av hur olika långt komna vi är, när det gäller att läsa av och förstå meningsmotståndare oavsett om det gäller aktiva politiker eller samhällsintresserade människor i största allmänhet. En del sitter hårt fast i sina förutfattade meningar och målar i svart och vitt, medan andra lyssnar och prövar sina ståndpunkter i bra dialoger. Min behållning var den känsla av gemenskap och det hopp inför framtiden, som alla dessa unga entusiaster för frihet och integritet, inger mig.


Samtalet i slutet av mötet mellan Josef a k a Anohito och mig om riksdagens webbplats, där jag berättade om hur Handelskammarens Fredrik Sand drivit på, när det gäller möjligheten att ta del av utredningar, remisser och remissvar, var givande på mer än ett sätt. Vi fick båda en ny bekantskap, då Peter Pimpim Pettersson vid Junior Chamber International, litet längre bort på samma bänk, inte kunnat undgå att höra vår diskussion och kom med i vårt samtal. Internets möjligheter var vår gemensamma nämnare. Det kändes befriande efter allt tugg om dess farligheter. Det samtalet har nu lett till att jag på nytt kollat upp hur långt Fredrik Sand och andra kommit i sin strävan att påverka regeringen att öka tillgängligheten till remisser samt remissvar - här kan man läsa hans senaste inlägg Vår gåva till Mats Odell.


Många andra samtal tidigare under kvällen var givande, men det som nog berörde mig mest på det personliga planet var när Sidvinds svärmor tog kontakt och berättade om att hon gillar att läsa min blogg. Jag blev både generad och glad och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Hoppas att hon förstod att jag uppskattade det. Rädslan att förlora min sittplats på den parkbänk, där jag tidigt parkerat mig, gjorde att jag gick miste om Mary XJ och en del andra, men jag är rätt säker på att det kommer nya tillfällen. Om inte förr, har Amanda och Nätverket Svart Måndag inbjudit till Freedom not Fear den 12 september.


Övergår sedan till att läsa vad andra skriver och ser att Erik Hultin, som följde mötet från en digital läktarplats, noterat Lena Eks ställningstagande samt Centerpartiets öppenhet, vilket visas genom inlägget på Centerpartiets hemsida. Markus ”Lake” Berglund, som omtänksamt erbjöd mig och Morfar Gunnar skjuts i sin bil, har gjort en bra redogörelse från mötet. Josh berättar medryckande om hur det kom sig att han missade en del av mötet. Johan Mitt i steget, som hade annat för sig, var ändå med oss i anden tänker jag när jag läser han inlägg. Anna Troberg visar att hon klarat av att gå från medias underskattning till att se värdet av mötet inte minst för den engagerade skarans egen utveckling. Rom byggdes inte på en dag och framgång är ett resultat av antalet timmar i arbetet att sätta sig in i frågor och föra dialog även med dem, som ännu inte upptäckt internets möjligheter, utan riskerar att fastna i den skrämselpropaganda som bedrivs.


Rick Falkvinge, som vanligt skärpt, har tänkt till sedan han läst innantill i programmet samt i Framtidsgruppens dokument – och funnit en detalj där djävulen ser ut att ha bosatt sig. Rick har rätt i att vi ska fokusera på vad som står i programmet, men själv tycker jag att man måste klämma Beatrice Ask rejält på pulsen och fråga vad hon tänker göra för att lägga Framtidsgruppens arbetsmaterial i papperskorgen. Annars kommer det att spöka både nu och senare. Det går inte lura människor, som lärt sig att förarbeten kan spela en nog så viktig roll, när det gäller att tolka innebörden av det slätstrukna, som kommer ut till offentligheten. Hax har varit med alldeles för länge för att kunna avfärdas så lätt.

Intressant.