söndag 19 juli 2009

Vad sysslar Försvarsmakten med?

Läser i dagens DN.se att Värnpliktsnytt på nytt har problem. Den 9 juli skrev SvD om att tidningen enligt Pliktutredningen skulle läggas ner, men finnas kvar i någon annan form. Ett sök på ”Värnpliktsnytt” visar att dess redaktion bitit den hand, som föder dem, så många gånger att ingen kan vara förvånad över att Försvarsmakten gör sig av med dem. Idéer om att granskningen är betydelsefull för att motverka en destruktiv kulturs framväxt, verkar vara sådant som framhålls i högtidstal, medan det vardagliga arbetet visar något annat. Så verkar det vara i politiken och så ser det ut att vara i politikens praktik d v s verksamheter under politisk ledning. Tidningen Journalisten noterar det som inträffat, utan att ställa några besvärande frågor till den, som har ansvar för det som hänt.


Däremot kan jag se en liten notis om att Värnpliktsnytts JO-anmälan mot Försvarsmakten för bristande efterlevnad av grundlagens bestämmelser lett till att chefen vid LV 6 i Halmstad ”låtit ta fram ett PM som ska lära ut offentlighetsprincipen och grundlagens regler om meddelarskydd till all personal inom garnisonen.” Ett sådant initiativ borde ha slagits upp rejält i journalisternas fackorgan och följts upp som en positiv förebild för andra att ta efter. Benchmarking kallas detta med en företagsekonomisk term.


När så inte sker, undrar jag hur vi ska kunna räkna med ett bättre förhållande. För drygt ett decennium sedan kunde vi se offentliganställda demonstrera med påsar över huvudet till försvar för meddelarskydd och offentlighetsprincipen. Idag har det blivit mycket tystare. Och jag känner att jag själv blivit ganska luttrad under det senaste året och tänker att chefredaktören Ulrika Häggroth helt klart inte har förstått att man i hennes situation måste vara pragmatisk på samma sätt som politiska journalister lärt sig att vara det – avslöjanden leder till att du förlorar makthavarnas förtroende och således inte får veta allt det, som gör att du kan vara väl informerad för att inte säga initierad. Man måste slicka, inte bita, den hand som bidrar till levebrödet. Det är den enda vettiga förklaring jag funnit, när jag under det senaste året försökt förstå varför ledande politiska journalister tycker att systemet med partipiska och utkvittning vid omröstningar i Sveriges riksdag är helt OK.


Regeringsdugligheten kräver det, anser man. Allt medan det demokratiska styrelseskicket förfaller.


Därför blir jag inte förvånad när TV4 under ett antal sändningar ”avslöjat” hur det står till hos Försvarsmakten, bland annat i detta inslag där Överste Bengt Sandström kommenterar MUST:s granskning av säkerhetsbristerna i Försvarsledningens högkvarter. Allt verkar vara tillrättalagt för att inge förtroende i händelse av att detta ”avslöjande” riskerar att uppstå i något annat mindre förtroendeingivande sammanhang. Bättre förekomma än att förekommas så att säga. Rätta mig gärna om jag har fel.

Intressant.

8 kommentarer:

Dennis sa...

Bengt Sandström är inte ÖB

employed sa...

Värnpliktsnytt är ju FMs egna tidning. Har inte FM rätt att stänga ner den då?

Rikard sa...

Hej!

"avslöjanden leder till att du förlorar makthavarnas förtroende och således inte får veta allt det, som gör att du kan vara väl informerad för att inte säga initierad"

Ett annat problem är ju att journalister ska granska makten när makten genomför lagar för att se till att upphovsrätten följs, så som IPRED, när de själva har en upphovsrätt på det de skriver och har sina intressen skyddade av samma advokater som driver IPRED-mål osv.

Kan man kritisera IPRED och samtidigt räkna med att ens egen upphovsrätt gentemot ägarna skyddas av samma advokater som driver fildelningsmål med stöd av IPRED?

Jag har stor förståelse för att journalister oroar sig för vad som händer med deras "verk" vid en reformerad upphovsrätt men kan tänka mig att de innerst inne inte är helt nöjda med just IPRED.

Hur löser vi upp den knuten?

Anonym sa...

"Utan att informera redaktionen har Försvarsmakten sagt upp Värnpliktsnytts bredband. Från i går kan redaktionen inte mejl eller publicera artiklar och bilder."

SNART BLIR VI ALLA SOM ÄR KRITISKA AVSTÄNGDA.

FRA jobbar nog på detta, i Statens uppdrag.
Som Pastor Janson sade, "Stäng av allt det där fula."

/Bo Bengtsson, gammal

Lars-Erick Forsgren sa...

Farmor, ännu en bitsk och bra text.

Men som ngn skrev, frihet finns inte om den är beroende av en nyckfull makt.
Frihet måste vara oberoende.
Vilket lagar och rättsväsende måste skapa förutsättningar för,
inte motarbeta - som idag.

Farmorgun sa...

@Dennis: Tack för påpekandet - det är nu rättat. Överste skulle det stått.

@employd: Självklart, men en sådan förändring ska förhandlas enligt Medbestämmandelag och -avtal.

@Rickard: Jag vet att det finns journalister som insett faran att de kan antas vara ute i egna ärenden om de inte genast håller med om att Ipred är en dålig lag. Problemet med Ipred är att det handlar om en civilrättslig lag inom ett område där argumentationen rymmer påståenden om brott och stöld m m istället för vad det handlar om ett intrång i någons rättighet. Nu kommer Polismetodutredningen och jag kan nästan våga huvudet på att just IPRED öppnat för att polisen ska få samma befogenheter som Antipiratbyråns medlemmar.

@Bo: Det har rätt länge varit så att den som äger en verksamhet också bestämmer om förändringar - däremot har man en förhandlingsskyldighet enligt lag och avtal innan man fullföljer en sådan planering. Jag har tolkat tidigare artiklar som att anställda har fått information enligt MBL 19 om att en förändring ska ske, men sedan verkar FM glömt förhandlingsskyldigheten enligt MBL 11 som ska ske i god tid innan verkställigheten då det ska finnas tid till både lokala och centrala förhandlingar. Om det inte skett är det ett lagbrott som AD kan döma ut skadestånd för. Detta är saker som Journalistförbundet måste ta tag i. För berörda anställda återstår bara att bryta ihop och ta nya tag med något annat. Någon form av trygghetsavtal torde väl finnas när det gäller övertalighet p g a verksamhetsförändring. Ibland är problemet att personalen blir så ställd att de missar möjligheterna att förhandla fram en hygglig uppgörelse. En arbetsgivare som inte vill ha en anställd är beredd att betala flera årslöner för att göra upp i godo. För det mesta gör man klokt i att ta det och se möjligheten i situation - bli av med en taskig arbetsgivare och chans till en omstart i något annat!

@Lars-Erik: Inte så lite tråkigt är det att jag känner hur cynismen håller på att slå rot i mitt sinne. Pragmatism är dess granne.

Rikard sa...

@Gun

Jag håller med om din beskrivning av problemen med IPRED som lag betraktad och hur den samverkar med Polismetodutredningen och, ja, får effekt på framtida lagstiftning i stort.

Men vad gäller journalisterna så menar jag inte att de räds att (uppfattas) tala i egen sak, utan snarare att de har en lojalitet eller ett beroende av de advokater som ska skydda deras upphovsrätt när det är samma advokater som med stöd av IPRED driver utredningar om upphovsrättsintrång.

Dvs jag förstår om journalister håller med om vår problembeskrivning men kan de göra det öppet när de då hamnar på kollision med de advokater som är stadda att försvara journalisternas egen upphovsrätt?

Låt säga att någon känd advokat dels representerar något skiv- bok- eller filmbolag i en IPRED-utredning och därför talar sig varm om IPREDs förträfflighet som garant för upphovsrätten.

Sedan sitter journalister och strider om sin egen upphovsrätt på texter och bilder mot en arbetsgivare (som i sin tur lever på upphovsrätt) och vill väl kunna anlita advokaten för sina intressen (advokaten kanske rent av redan är anlitad av deras fackförbund?).

Kan man då kritisera IPRED utan att kritisera såväl den advokat som ska försvara ens egen upphovsrätt, som den arbetsgivare man förhandlar med?

Det är en intressant situation när journalister vill ha sin upphovsrätt. Förlag och medieföretag vill ha sin och advokater vill ha den allmänt (för de lever ju på IPRED-mål osv).

Företagen går ut och är för IPRED, advokaterna likaså. Motivet sägs vara att den räddar upphovsrätten. Journalisterna vill kanske kritisera IPRED per se men ser hur den används som murbräcka i slaget om upphovsrätten.

Därför kanske de känner att det är svårt att kritisera IPRED för att de då upplever att de förlorar allierade i kampen om - framför allt deras egen - upphovsrätt, oaktat att de aldrig själva kommer ha någon glädje av själva IPRED-lagen.

En soppa minst sagt. Men jag vill att vi funderar över hur vi kan hjälpa till att i debatten knyta upp denna knut.

Jag vill inte att någon ska komma i kläm här, journalist eller inte.

Farmorgun sa...

@Rikard: För att vår demokrati ska fungera är det viktigt att vi har journalister med hög personlig integritet, som är trogen sin uppgift och håller på sin yrkesetik. Därför tycker jag att det är bra att det är tydligt vilka som arbetar med nyheter och vilka som arbetar på ledarsidorna eller med politiska analyser och kommentarer. Därför vill jag så gärna tro att de allra flesta journalister vet sitt uppdrag - att granska makthavare. Men sedan måste den tredje makten d v s media känna att någon håller koll på vad de gör och här tycker jag att bloggare kan göra en insats genom att syna det som sägs och skrivs. En klok journalist tar tacksamt emot möjligheten att vässa verktygen, sedan måste vi lära oss att en sak som det skrivs om ser olika ut ur olika perspektiv och därför kan ingen egentligen anse sig sitta inne med hela sanningen, möjligen delar av en sannare bild, som växer fram när journalisten lägger ihop olika bilder. Egentligen skulle vi alla tjäna på att ta in även meningsmotståndares bilder - å ena sidan och å andra sidan - för att sedan eventuellt komma fram till en modifierad ståndpunkt. Samtidigt måste vi tänka på att vi kan lockas bli "nyttiga idioter" och gå ärenden åt intressen, som vi inte riktigt har koll på. Därför är det så givande att ge och ta genom att vara med i svärmen här på nätet. Men i debattens hetta är det inte alltid så lätt att hålla sig till saken. Vi kan ju börja med att i möjligaste mån undvika misstänkliggöranden, okvädningsord och svordomar. Även om jag ibland trillar dit själv, vill jag att vi hjälper varandra och påminner om saklighet och netikett.
Det är med respekt som med kärlek; bara genom att ge kan man få. Vill man bli respekterad, må man börja med att respektera andra. Inte heller så lätt - men med en god föresats kommer man en rejäl bit på väg. Omvänt - den som inte visar andra respekt kan inte vänta sig att bli bemött med respekt. It takes two to tango ;-)Och oändligt många variationer på detta tema. Lätt att säga men inte alltid så enkelt att göra.