onsdag 30 september 2009

Skam den som ger sig!

Den 20 september skrev jag ett mejl till riksdagsledamöter i Stockholms län, som gav klen utdelning. Sedan jag nu läst hur Justitieutskottet och Konstitutionsutskottet gjort sitt bästa för att drapera det som sker i regeringkansli och försvarsdepartement i FRA-saken i tilltalande kläder, gör jag nu ett nytt försök att föra dialog med de folkvalda.


Ikväll har jag sänt de som sitter på ”länsbänken” ett nytt mejl:


Måste vi acceptera detta?

Hej igen! Återkommer då endast tre av er besvarat det mejl, som jag skrev den 20 september. Vid detta tillfälle ställde jag en fråga med hänvisning till Olofs blogg där en grafisk bild förklarade vad lagstiftningen runt FRA:s verksamhet handlar om. Återkommer med min fråga: - Tycker du att det är något som svenska folket måste vänja sig vid och tvingas leva med? Nu med hänvisning till en dagsfärsk redogörelse gjord av Mark Klamberg, doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet.


- - -

Scaber Nestor har lagt ut tidsschemat för den slutliga behandlingen fram till beslutet i riksdagen den 14 oktober. Fortfarande är vi många, som inte kan förstå hur det är möjligt att detta lagkluster kan komma till stånd i ett demokratiskt land. Även om vi vet att beslutet drevs igenom med allt annat än demokratiska metoder (partipiska och utkvittning), är det många av oss som har hoppats på att ledamöterna med tiden skulle kunna komma till insikt om det kloka i att välja försiktighetsprincipen – är man inte säker på att detta leder till något bra – då borde man lägga ner sin röst. Men, det hoppet är nu på väg att släckas.


Glädjande dock att det börjar bli allt fler som ställer sig frågor om vad säkerhetsen kan leda till, senast idag i DN:s huvudledare. Tidigare har man i den tidningen listat fem punkter för säkerheten inför valet 2010. På DN debatt redovisar ett par statsvetare att svenska folket är mer negativa till statlig övervakning. Som alliansväljare reagerar jag på att de båda av någon anledning, tycker sig se att de människor, som ogillar statens intrång i våra privata liv, skulle vara vänstersympatisörer. Jag har hittills trott att skyddet av integriteten varit en liberal paradgren. Redan för drygt 20 år sedan kom jag själv till insikt att en humanistiskt sinnad människa inte nödvändigtvis behöver klistra på sig ett sosse-märke för att göra sig gällande. Här ett par bra representanter för allianspartierna, som håller stilen - MinaModerataKarameller och Karl Sigfrid. Och i Fokus läser jag inlägg där Nicklas Lundblad, Sthlms handelskammare, försöker bena ut det komplicerade i dagens situation.


Parallellt med detta pågår förlikningsförhandlingar om Telekompaketet i Bryssel, där våra MEP:s arbetar under sekretess, men där Monica Horten Iptegrity.com kan berätta om det som pågår. Här hemma protesterar nätoperatörer idag i SvD mot att politiker försöker göra dem ansvariga för innehållet i de ”försändelser” som sänds via nätet. Och i SVT Rapport underlåter man att berätta att det är Etiska rådet för betalteletjänster som man ska vända sig till. Länk finns på Post- och Telestyrelsens hemsida. Otroligt svag journalistik att Konsumentverket och Rapport underlåter att berätta om detta.


Kan just undra vem som tjänar på denna vinkling? Kan det finnas ett samband mellan politikernas attacker på nätoperatörerna, deras protest i SvD Brännpunkt och Konsumentverkets agerande? Hax klarar ut innebörden i ”mere conduit” eller budbärarimmuniteten som det också kallas.


När det gäller den brottslighet, som frodas, när mindre nogräknade företag använder sig av möjligheten med betalteletjänster har jag själv tagit upp saken med Andreas Krohn vid bloggträffar, som Sthlms Handelskammare inbjudit till. Inte minst därför att det slår tillbaka på alla teleoperatörer när detta kan fortgå. Bloggade om saken sedan mitt barnbarn hade drabbats. På Etiska rådets hemsida kan man se vilka som ingår i stiftelsen som har till uppgift att ta itu med bedrägerierna.


Avslutningsvis ser jag att Lars-Erick tagit upp en tråd från mitt tidigare inlägg och reagerar med rätta på det försök till höger-/vänsterperspektiv, som en del debattörer vill blanda in i debatten om övervakning och kontroll. Sagor från livbåten försöker bringa reda i härvan inom Centerpartiet, vilken uppstår när man säger ett och gör något helt annat.

Intressant.

tisdag 29 september 2009

Många vill styra internets användning.

Följde igår kväll med spänning det som hände i Telekompaketets Förlikningskommitté på Twitter. Det började med att Eva Britt Svensson twittrade att endast hon och Christian Engström var på plats av de fem kommittéledamöterna från Sverige. Efter en stund fick jag tips om att läsa Lena Eks blogg där hon meddelat att saken överlämnats till ALDE:s Adina Valean. Så småningom twittrade OCQ om en artikel i SvD med rubrik om bakslag för nätaktivister, vilket gjorde att jag kände mig rätt besviken. Men sedan jag sovit på saken har jag, mot bakgrund av egna förhandlingserfarenheter, insett svårigheterna att göra något annat. Har också läst DN och ser att bilden är samstämmig. Hur göra nu? Ja, hemligheten med framgång är som bekant konsten att hantera sin besvikelse – göra något k o n s t r u k t i v t av dessa starka känslor.


Som nätmedborgare kunde jag notera att Eva Britt Svensson (V) igår kväll sett sig tvungen att ligga lågt med nätneutraliteten för att kunna vara mera ihärdig när det gäller 138:an och rättssäkerheten för användare, som internetleverantörer vill stänga av. Som vi minns var det Eva Britt, som tog över 138:an av Christofer Fjellner (M) när han inte fick tillräckligt många namnunderskrifter för att själv kunna lägga förslaget. Och med en förhandlare från ALDE-gruppen med bundet mandat, var det naturligtvis inget annat att välja på. Ser man strikt till formalia, så hade parlamentet redan tidigare avvisat förslagen om att skriva in bestämmelser om nätneutraliteten i direktiven. Men med tanke på att USA:s FCC – motsvarigheten till vår PTS (Post- och Telestyrelsen) – tydligt markerat att nätneutralitet ska råda, uppstod en ny möjlighet. Men här gjordes under vägs en annan bedömning. I det sammanhanget kan det vara intressant att läsa Erik Josefssons berättelse om Malcolm Harbours beteende och vad han står för. Ingen kan ha glömt hans metafor för internet – bookshops. Hax ger också sin bild av vad som pågick medan vi väntade. Det må vi lägga på minnet. Scaber Nestor är trött på enögdheten. Själv säger jag: - Snacka om att Piratpartiet fått en del bränsle till valrörelsen här hemmavid.


I sak återstår det nu att se om Förlikningsdelegationens förhandlingsgrupp håller i hela vägen. Låt oss heja på dessa tre: Alejandro Vidal-Quadras, Catrine Trautmann, och Herbert Reul så att de orkar hela vägen. Det är väl inget som hindrar att man med pep talk till de tre skickar med att det hade varit ännu bättre om De grönas argument (som kan klippas och klistras ur Eriks blogginlägg) vunnit förlikningsdelegationens gillande.


Sedan gäller det att undersöka vilka möjligheter som Visbyagenda med sin ICT-policy kan erbjuda. Ser att arbete pågår på sina håll. Resultat för min egen del är att jag stött på tankesmedjan European Internet Foundation med politiker, näringslivsföreträdare och andra intresserade, vilka presenterar gruppen som ett politiskt ledarskap för nätverkssamhället. I november förra året sjösatte man projektet The Digital World in 2025 - Indicators for European Action. Bland politikerna kan vi se att Lena Ek finns med. Måste komma ihåg att fråga henne om detta bara är en pratklubb, medan olika grepp för att tygla internets användning pågår någon annanstans.


Men dessförinnan gäller det att hålla ångan uppe kring den FRA-lagstiftning, som behandlas i Försvarsutskottet idag enligt Den nya medborgarrättsrörelsen. DN skriver om att oppositionen nu presenterat sin reservation mot majoritetens förslag. Hos Olof Bjarnason finns en bra bild om vad det hela gäller – läs även kommentarerna. För övrigt finns mycket läsvärt hos Mark Klamberg, Frendo och StoppaFRAlagen.nu Tiden är knapp, men fram till dess att klubban faller måste vi tro att det är möjligt att beröra riksdagens ledamöter så att de tänker till ännu en gång. Inför all denna argumentation är det verkligen en gåta att regeringen fortfarande tror att de kan vinna den allmänna opinionen för sin sak. Man tror uppenbart att den tysta majoriteten inte bryr sig. Den som lever får se hur det är med den saken.


Avslutar med en runda hos andra som skrivit om FRA: Hax; Tokmoderaten; Sossar mot storebror; Scaber Nestor; Hanna Wagenius; Mitt i steget; Erik Hultin; och Christian Valtersson bara för att nämna några. Intressant.


måndag 28 september 2009

Klarar ledamöter vara individer i flocken?

Scaber Nestor väcker min nyfikenhet på Anders R Olssons artikel i Sydsvenskan. Skönt att det finns individer som analyserar den situation, som vi nu står inför, d v s att de flesta riksdagsledamöter verkar ha lagt sig platt inför det som deras ledare anser vara närmast naturnödvändigt d v s att säga Ja och Amen till den kosmetika, som applicerades i ett första lager den 18 juni 2008 för att rädda ansiktet både på dem själva och ett antal ledamöter, som kryssats in av väljare, vilka trodde att de skulle göra skillnad. Centerpartiets Annie Johansson och Fredrik Federley var ett par av dem, som hade ett ansikte att förlora inför dessa väljare. Därför bjöds vi på ett skickligt arrangerat skådespel där de båda ”lyckades” ordna med en snabbehandlad återremiss. Med mycket blandade känslor kunde vi se FRA-kramarnas ”plan B” sättas i verket.


Dessförinnan och sedan dess har vi begåvats med en hel räcka av övervakningslagar – Opassande har lagt upp ett google-dokument och inbjuder intresserade till uppdatering. Det som redan finns där, kan knappast inge demokratiskt sinnade människor särskilt mycket trygghet. Tvärtom känns det som att samhället är på väg mot ett sammanbrott och att politikerna gripits av rena nojan. Lyckligtvis är ”verklighetens folk” i ökande utsträckning inte ointresserade av det som pågår, även om de har svårt göra sig en föreställning om de krafter som arbetar för att ta och behålla makten över internets framtid. Mycket av detta sker inför öppen ridå om man har förmågan att finna de estrader, där spelet pågår.


Sedan jag intresserat mig för Telekompaketet, som nu går in i slutfasen i EU:s behandling med förlikningsförhandlingar, har jag sökt information om EU:s ICT-policy och då funnit Visbyagenda, där jag försökt få fram ICT-rapporten på svenska. En sammanfattning finns på svenska, men för att läsa rapporten i sin helhet måste jag klara av att läsa den engelska versionen. Det språket måste jag behärska, när det gäller att ta del av spelet på den estrad, som EU:s politiker hämtar sin inspiration från, bland annat tankesmedjan EIF (European Internet Foundation). Där kan vi se politiker och industrins företrädare tillsammans smida planer för Den digitala världen 2025. Kan se att Lena Ek finns med i det sammanhanget.


Mitt engelska lexikon är just nu min bästa vän och jag tänker att den känsla av utanförskap, som språkbarriären skapar, är en kraft som rätt använd kan bära mig hur långt som helst. Synd bara att det är oskyldiga personer, som fått uppgiften att lösa den konflikt, som uppstår, när jag insisterar. Under tiden kan jag bara heja på alla dem, som världen runt bearbetar argumenten mot nätneutralitet som en hel del förespråkare för industrin försöker slå i politiker utan teknisk kompetens. För var dag som går ser jag fler och fler som bryr sig. Dessa förutom Hax, Erik Josefsson, La Quadratur du Net, Iptegrity.com och werebuild.eu, vilka jag nämnt om tidigare.


Där uppmärksammas vi på att vi måste uppvakta våra MEP:s, vilket jag tycker att jag gjort i snart ett och ett halvt år, utan någon märkbar effekt, när det gäller politikernas inställning till internet. Känner att jag just nu bara kan blåsa under min egen förhoppning att dem, som jag försökt påverka att ta tillvara de möjligheter till nätneutralitet som FCC:s beslut öppnat för, tar chansen. Camilla Lindberg förefaller idag vara en lika ensam kämpe för ett fritt internet bland alliansens riksdagsledamöter, som hon var den 18 juni 2008. Lyssnade tidigare på SR:s P1 lunchekot där hon berättade att hon haft besök av Frankrikes ambassadör. Hon uppfattade det som att han ville påverka henne. Le domaine dÁnais kommenterar. Det är väl givet att den, som är så ståndaktig som Camilla måste bearbetas, men att det också finns aktörer, som tycker att det är lönt att spilla sitt krut på en farmor 70+, det ser jag som något mycket komiskt.


Själv fascineras jag av alla de konstruktiva uttryck som växer ur den vanmakt, som kämpande människor känner, när hopp vänds i förtvivlan. Utan den förmågan är livet ingen konst. Då känner man sig antingen totalt nedslagen eller avreagerar sig med att vara den som slår. En som har förmågan att skapa något ovärderligt ur en hopplös situation är författaren Anders Widén. Han har verkligen provat många olika vägar att förmå sitt parti Socialdemokraterna att inse vad som ligger i resans riktning. Magnus Blogg och Erik Hultin visar att även aktiva medlemmar i Centerpartiet har en besvärlig uppgift att brottas med. Josh belyser problematiken kring upphovsrätten med exempel ur sin egen verklighet. Han tycker sig också se att det finns politiker, som ser ut att ha påverkats. Det känns hoppfullt.


Avslutar med en liten runda – Anohito; Karl Sigfrid; Scaber Nestor; och sist men inte minst Lars-Erick, som här visar hur han fångats av den offentliga debatten i vecka som gick. Det ska bli intressant se vad den här veckan kommer att handla om.


fredag 25 september 2009

Apatiska barn, upphovsrätt och FRA.

nleder med SvD:s intervju med Gellert Tamas, som skrivit boken "De apatiska. Om makt myter och manipulation". Den handlar om Sveriges agerande mot apatiska flyktingbarn, som utvisats åren 2003 - 2006. Den 14 maj 2009 skrev Agneta Pleijel i SvD om den apatiska uiguren Tail under rubriken Att vilja se. Igår skrev Göran Bodegård, barnläkare och barnpsykiater, tidigare ansvarig för den barn- och ungdomspsykiatriska vården vid Karolinska sjukhuset i AB Debatt ”Läkarna sviker apatiska barn”.


Själv har jag när min upprördhet varit svår att tygla, mejlat både nu och då till olika ministrar om Migrationsverkets alldeles fasansväckande agerande på tvärs mot läkares och andra sakkunnigas utlåtanden. Därför känns det verkligen bra att en ambitiös journalist och författare gjort ett gediget arbete för att påvisa hur myndigheter konstruerar ”sanningar” för att deras beslut ska framstå i en bättre dager. Lyckligtvis finns det människor som inte låter sig nöja med det. Har en god vän, som i sin profession arbetat nära en del av dessa barn. Han berättade att han hade printat ut mina mejl och delat ut dem på sin arbetsplats för att visa sina arbetskamrater att det fanns människor som brydde sig och försökte påverka ”vilseförda” politiker. I likhet med Gellert Tamas funderade jag en hel del kring vilka mekanismer som gjorde det möjligt för dessa oseriösa ”experter” att dupera seriösa massmedia. Det ska verkligen bli intressant att läsa den boken.


Den andra boken, som lockar är Gratis? som är en essäsamling där producenten säger sig vilja lägga bort utropstecknen och undersöka marken mellan skyttegravarna i upphovsrättsdiskussionen, genom att diskutera konsekvenser av olika avvägningar. Med tanke på den diskussion, som pågår även i olika nyhetsmedia om gratis eller ta-betalt är jag intresserad av att ta del av argumentationen kring produktion och distribution av texter på nätet samt skälen till att media vill låsa in nyheter med hjälp av ”betalväggar”. På nätet pågår en bloggstafett där åsikter bryts – här DN:s Charlotta Friberg.


Har förstått av Isobel Hadley-Kamptz artikel i dagens Expressen att det är svårt att få ut information i media om hur förlagsvärlden beter sig och nu har hon valt att säga Tack, men Nej tack till ett förnyat kontrakt med Bonniers. Det kallar jag civilkurage.


För övrigt anser jag att lagklustret kring FRA ska rivas upp, göras om och göras rätt . Det är möjligt om åtta av dem, som jag och andra alliansväljare röstade på i förra riksdagsvalet lägger ner sin röst i den kommande omröstningen. Om FRA skriver Hax; Scaber Nestor; Sidvind; OlofB; Klamberg; Adam; Apelsineld; Josh; Lake; Tomas; MMK; och StoppaFRAlagen.nu


Sossar mot Storebror har hållpunkter för det pågående racet. Johanna Nylander skriver om Tekniktillit och ointresserade politiker och här hennes debattinlägg i Kvällsposten. Minimaliteter om Centerpartiet, som sitt integritetsmanifest till trots backar i i framtiden. Opassande tycker att vi behöver en översikt över alla övervakningslagar. Pär Ström talar om utrotningshot mot anonymiteten. Sist men inte minst en repris på Anders Widéns Änglars behov av upphovsrätt.

Intressant.

torsdag 24 september 2009

Om FRA, juridik och politik.

Ser att DN skriver att upplägget, när det gäller behandlingen av den avslutande delen av det kluster av lagar som kallas FRA-lagen, bygger på en snabbehandling i riksdagen i mitten av oktober. Tidningen har även intervjuat Wilhelm Agrell och jag tänker i mitt stilla sinne att det hade varit klädsamt om tidningen mot detta hade ställt någon av samma kaliber men av en annan uppfattning, för att visa sakens komplexitet. Förstår att balansgången kan vara svår att klara av på nyhetsplats, speciellt mot bakgrund av att tidningen tidigt intog ett rätt okritiskt förhållningssätt till förmån för landets högsta politiska ledning. I detta ingick att se alla kritiker som några ytterlighetspersoner orkestrerade av en liten klick med tillgång till en PR-byrå.

Detta fick så småningom svar på tal i form av berättelser, som lagts upp på webbplatsen StoppaFRAlagen.nu bland annat här och här. Om detta överhuvudtaget haft någon verkan inne i tidningshuset, det vet jag inte. Men, när jag läser DN:s Fem punkter för säkerheten undrar jag om vi inte, trots allt, kan se att våra reaktioner mot all integritetskränkande lagstiftning (som redan drivits igenom eller ligger i pipen) börjat tränga in till ledande företrädare för den stora draken DN – sinnebilden för den tredje statsmakten.

Annie Johansson (C ), som vek ner sig och deltog i skådespelet i riksdagen den 18 juni 2008, hånar på sin blogg Mona Sahlin för Socialdemokraternas ställningstagande. Om jag vore i Annie Johanssons kläder skulle jag inte ta munnen så full. Även om vi är flera som har svårt tro att S har så värst många andra kort att spela med, än de som alliansen visat hittills, så är Annie inte i den positionen att hon kan peka finger åt andra. Mark Klamberg tycker dock att det ligger en hel del i Annie Johanssons iakttagelse. För mig är det, hur som helst, ett anständighetskrav är att saken blir förmål för en ordentlig parlamentarisk utredning. Det är väl det minsta svenska folket har rätt att begära. Nu är det en GD:s våta dröm som blivit lag. Hur det kunde vara möjligt hoppas jag att framtida forskning kommer att utvisa. Om detta drivs igenom om några veckor är vi många, som fram till valdagen 2010, kommer att viga våra liv åt att göra svenska folket medvetna om vad lagklustret innebär och vilka de bör lägga sin röst på om de vill riva upp, göra om och göra rätt.

Därför är det skönt att kunna notera Oscar Fredrikssons inlägg. Han och Erik Hultin i CenterUppropet har verkligen lagt manken till för att bilden av Centerpartiet ska vara en annan än den som Staffan Danielsson, Annie Johansson och Fredrik Federley gjort sitt bästa för att skapa. Oscars röstförklaring är värt massor av beröm. I det sammanhanget passar det att slå ett slag för Mårten Schultz´ brandtal för Nya juridiska media. Det han berättar om hur TT och våra etablerade media har avlövats eller är på väg att avlövas juridiskt kunniga skribenter, visar att det är hög tid. När jag ser hur olika yttranden från Advokatsamfundet nonchaleras av regeringens och riksdagens politiker gång efter annan, har jag känt mig djupt bedrövad. Här lämnar MEP Christian Engström en rapport från ett av EU:s medlemsländer, där Presidenten sätter ribban för vad som är OK. Här funderar Calandrella kring vad som är rätt och rimligt, vilket bäddar för en fortsatt levande diskussion – kommentera gärna på hans blogg. Behöver jag nämna att han jobbar för att PP ska ta plats i riksdagen – dessförinnan kommer de andra inte att ta kritikernas oro på allvar, tror de som bestämt sig för Piratpartiet. Onekligen spännande veckor vi har framför oss.

I debatten om att ta-betalt-för-material-på-webben länkar jag till SSBD:s inlägg av Paula Marttila, som jag tycker är värt att ta del av. Har funderingar kring ett läsarseminarium med en lokaltidning nära mig, vilket jag skrev i en kommentar till chefredaktörens inlägg härom dagen, och samlar intryck så länge. Avrundar med ett besök hos Karl Sigfrid som påminner oss om insamlingen till Open Internet. Och hos Scaber Nestor som vädjar om namnunderskrifter till stöd för namninsamlingen till förmån för .SE, som ansvarar för tilldelningen av domännamn i Sverige. SvD skriver om protesterna i den saken.

tisdag 22 september 2009

Fråga och du kan få svar.

Sedan jag skrev tidigare inlägg Fråga om du vill veta har svaren från Bryssel droppat in. Inte riktigt från alla, men en del vet mer än andra. Nu vet jag att fem av de 27 är svenska MEP:er, vilket visar vilken het potatis detta är. En uppgift så god som någon för Sverige att klara av under sitt Ordförandeskap. Men det är väl inte mer än rätt och lagomt åt oss med de politiker vi haft som dragit på oss det ena direktivet efter det andra, vilket lett till den ena tvångslagen efter den andra. Som Hax skriver börjar detta slag på måndag i nästa vecka. Kontaktuppgifter hittar du här. Christian Engström bloggar också om detta och inbjuder intresserade att lämna kommentarer. Hos .se pågår en febril verksamhet inför Internetdagarna den 3 – 5 november 2009 och idag medverkar CenterUppropets Erik Hultin med inlägget Teknikneutralitet som alibi.


Erik skriver bland annat ”Telekompaketet innehåller alltför många principer som primärt värnar t.ex. upphovsrättsinnehavare och alltför få som värnar användare/medborgare. I telekompaketet finns det även öppningar för att låta internetoperatörer blockera inte bara sidor, utan även viss programvara och vissa protokoll. Dessa programvaror/protokoll är inte olagliga på något sätt, men de kan möjligen användas av s.k. fildelare. Sanningen är att det finns mängder av lagliga användningsområden, men sådana hänsyn tas inte. Än värre är att dessa blockeringsmöjligheter även medges för stater, utan att man i sak specificerar anledningen. Man talar om ”national measures”, utan någon som helst form av specifikation. Därmed öppnar man för ren politisk censur och annat som doftar lika illa.”


Det finns all anledning att höra av sig till de som ska sitta vid EU:s förhandlingsbord. Och glöm inte att Ministerrådet och Kommissionen är motpart, vilket innebär att det finns ett segt motstånd, samtidigt som parlementets förlikningskommitté inrymmer personer som MEP Malcolm Harbour med bilden av Internet som Bookshops och MEP Gunnar Hökmark som blev rejält upprörd när den tidigare kompromissen sprack. Det vore intressant att vara en liten fluga i de rum där de olika diskussionerna förs. Undrar också hur många politiker som prioriterar medborgarperspektivet i de överläggningar som kallas Visbyagenda? Här en kort sammanfattning på svenska av den IKT-policy för ett grönt kunskapssamhälle (pdf-fil), som utgör underlag för högtflygande planer, medan politikerna i praktiken sysslar med något helt annat.


Medan detta pågår i Europas högre environger påbörjas på torsdag utskottsbehandlingen av signalspaningslagstiftningen, en del av ett kluster av lagar, som i folkmun går under beteckningen FRA-lagen. Min fråga till riksdagsledamöterna från Stockholms län har hittills besvarats av endast en person. Det är en sekreterare hos Lars Ohly (V), som översänt dels de Röd-Grönas motion i juni 2009 och dels Västerpartiets egen motion, men inget svar med handen på hjärtat på mitt mejl, som löd:


Hej! Med hjälp av en länk till Olof Bjarnarsons blogg (som klargör vad som avses med trafikdata) vill jag be dig att med handen på hjärtat berätta för mig hur du ser på det lagkluster som finns idag och som är på väg när det gäller FRA:s verksamhet: - Tycker du att det är något som svenska folket måste vänja sig vid och tvingas leva med? Tacksam för ett uppriktigt svar.


Istället för ett rättframt Ja eller Nej har jag fått en mängd ord. Genom mitt huvud flyger ett citat ur Hamlet: – Vad läser du min prins? – Ord, ord, ord. Tack Johan för det!


Undrar om riksdagsledamöterna har en susning om Titandatabasen och den särskilda PUL (pdf-fil), som gäller för FRA:s verksamhet där allt är tillåtet, som annars är förbjudet enligt ordinarie Personuppgiftslag (PUL). För att inte tala om EU-projektet Indect. Det är givet att allt detta kostar en massa pengar och jag läser i IDG.se att det regnar miljoner över FRA den nya budgetproppen. Det sägs att man behöver utrustning för kryptering eftersom allt flera använder krypteringsteknik – inte för att de sysslar med något olagligt, utan för att de vill hävda sin rätt att slippa statens intrång som borde vara skyddade enligt grundlagen och Europakonventionen. Men jag undrar om inte detta bara är snack – Titandatabasen och Indect kostar, det kan vi utgå från. Ju mer jag lär mig om EU, desto svårare har jag att se att denna skapelse är ett fredsprojekt.


Hax, som jobbar på EU-nivån, anser att alla kritiska till den FRA-lagstiftning som drivits fram nu bör göra gemensam sak och rösta nej när frågan läggs på riksdagens bord den 14 oktober. Men för att komma dit måste de påbörja den processen redan i försvarsutskottet. De Röd-Gröna är inte trovärdiga om de inte påbörjar detta med Riv upp – Gör om – Gör rätt redan i samband med utskottsbehandlingen. Lakes Lakonismer påminner sitt partis ledare om att ord kräver handling för att vara trovärdigt. Häpnadsväckande minst sagt att Annie Johansson och Fredrik Federley på Newsmill på nytt slår ett slag för värnet om integriteten. Som den kloka människa MinaModerataKarameller är, tycker hon att vi ska vara förstående – det kan inte ha varit så lätt den där dagen i riksdagshuset då FRA:s rätt att förfoga över svenska folkets trafikdata drevs igenom. När jag tänker på Titandatabasen och den särskilda PUL märker jag att den förståelsen sitter långt inne. Sagor från livbåten visar att jag inte är ensam. Scaber Nestor ger oss en inblick i andra lägen, då makthavare lagt sanningen till rätta.

Intressant.

måndag 21 september 2009

Fråga om du vill veta.

När jag såg att även Erik Josefsson, assistent till MEP:er i Europaparlamentet, tycks ha problem med att få fram information, blev det nödvändigt att göra det lilla jag kan – skicka ett mejl till våra folkvalda: - Hej! Är intresserad av att få veta om Du känner till namnet på de som ingår i förlikningskommittén för Telekompaketet. Tacksam för svar snarast möjligt.


Jag tänker: - Om 18 folkvalda frågar sina respektive partigrupper vilka som deltar bör det vara möjligt att få klarhet. Den, som inte klarar av en sådan enkel uppgift, berättar något om sig själv, som kan hjälpa mig att förstå det spel som pågår bakom kulisserna. Det är hög tid att vi uppmärksammar att ”betalväggar” (conditions limiting access) kan ställa till problem för oss, som vill kunna länka till något som vi läst och vill referera till. Just nu avhandlas idéer om att ta betalt för nättidningar i en artikelserie i Svenska Dagbladet med start för några dagar sedan och fortsättning idag samt varje dag veckan ut.


Tidningsutgivarnas VD Anna Serner har dessutom ett inlägg på dagens Brännpunkt. Därtill har en bloggstafett startat. Det ska bli intressant att följa, eftersom jag hade några inlägg i saken redan den 7 – 8 juli då det tidningshus, som äger Norrtelje Tidning, hade flaggat för en inlåsning. Den enda nytta, som jag just nu kan se med detta är att den kärlek till bevakning av upphovsrätten i form av copyright, vilken finns i journalistkretsar, blir synligt och lobbyn för musik- och filmindustrin får sällskap av en hittills dold men inte desto mindre mäktig aktör. Samtidigt i en annan del av medievärlden pågår experiment, som kan undergräva tilltron till journalistiken, vilket DN skriver om. Därtill visar Copyriot på en annan del av ordsnickeribranschen och dess oförmåga att förstå värdet av att leva i samspel med läsekretsen.


Budbärarimmuniteten förefaller vara viktigare än någonsin att slå vakt om. Stöd den insamling, som pågår till stöd för teleoperatörers möjligheter att rättsligt pröva de sakliga grunderna för avstängning från nätet. Det betyder att vi måste jaga MEP:erna med blåslampa både när det gäller att värna ”mere conduit” - budbärarimmuniteten och rättssäkerheten för oss kunder d v s att det ska krävas en domstols beslut innan någon kan stängas av (tillägg 138). Det var ett jättejobb före EU-valet att väcka MEP:er till insikt och handling och kräver nya insatser idag, då många ledamöter är nyvalda.


Men, innan jag tog mig an frågan till MEP:erna hade Olof inspirerat mig att skriva till riksdagsledamöterna i Stockholms län:


- Hej! Med hjälp av en länk till Olof Bjarnarsons blogg (som klargör vad som avses med trafikdata) vill jag be dig att med handen på hjärtat berätta för mig hur du ser på det lagkluster som finns idag och som är på väg när det gäller FRA:s verksamhet: - Tycker du att det är något som svenska folket måste vänja sig vid och tvingas leva med? Tacksam för ett uppriktigt svar.


Har nu lagt upp en MEP-mapp och en Politiker-mapp för att inte tappa bort frågor och svar i mängden av input, som jag får från många av mina bloggvänner.


Går sedan min vanliga runda och plockar in sådant med bäring på innehållet i min egen bloggpost. Startar med Opassande som noterar Kontrollsamhället vilar inte, så det kan inte vi heller göra; Henrik Alexandersson, som ger oss syn för sägen - Indect; Badlands Hyena, som ser oanade möjligheter i detta; Mark Klamberg, som bidrar till ökat vetande om FRA; Mary XJ, som också läst Olofs blogg; Intensifier, som också efterlyser de 27; Oscar Fredriksson, som skriver om en ideologisk nytändning inom Centerpartiet; och Karl Sigfrid, som efter att ha läst Rasmus Fleischers debattinlägg i Expressen konstaterar att kulturen styrs av en helt annan logik än den fria marknadens.


Avslutar med Sänd mina rötter regn, som visar vikten av att kolla sina källor.

Intressant.

lördag 19 september 2009

Inte utan beundran ...

... slår jag ett slag för Norrtälje Blues Festival där de, som var tonåringar i slutet av 70-talet och i början av 80-talet, visar vad de kan i fråga om arrangemang för musikupplevelser. Vill du vara med? Kolla in deras hemsida.

onsdag 16 september 2009

God sömn under lapptäcket?

Idag inleder riksdagens försvarsutskott behandlingen av alliansregeringens kompromiss i FRA-saken. DN.se har intervjuat juristen Anders Lagerwall, som i en prisbelönt uppsats vid Stockholms Universitet granskat vad Europakonventionen och Europadomstolen i sin praktiska tillämpning sagt om hemlig övervakning av det slag som FRA vill ha laglig rätt till. Tidningen har också talat med Clarence Crafoord, chefsjurist vid Centrum för rättvisa, som tidigare anmält FRA-lagen till Europadomstolen. Även om det, som kommit till sedan dess, innebär förbättringar på en del punkter, anser Crafoord att en prövning i Europadomstolen är nödvändig, men den är överhopad eftersom Sverige i likhet med många andra länder inte tar ansvar för att analysera Europakonventionens krav innan man stiftar nya lagar.


Det sista är intressant, då det ser ut som ett handlingsmönster över hela linjen från den inre kärnan i alliansregeringen ner till den inre kärnan i vår kommun – vi kör så det ryker, sedan får väl de medborgare, som reagerar, begära prövning i högre instans och visar det sig att vi har gjort fel, får vi väl rätta till det då. Väl medvetna om vad det kostar av pengar och möda för den som tycker att det är skämmigt att de som stiftar lagar inte visar större respekt för efterlevnaden. Sedan FRA-saken nu öppnat ögonen på en betydande del av det svenska folket, har vi nu nått därhän att folket på allvar måste ifrågasätta om riksdagens arbetssätt är till stöd för en demokratisk utveckling.


Blev verkligen överraskad när jag efter Riksmötets öppnande lyssnade på det av Karin Alfredsson ledda politiska samtalet med Barbro Hedvall, DN, Per Schlingmann, partisekreterare i Moderata Samlingspartiet samt riksdagsledamöterna Leif Pagrotsky (S), Birgitta Ohlsson (FP) och Josefin Brink (V). Barbro Hedvall är en auktoritet på området mot bakgrund av alla sina år som ledarskribent, vilket Resume.se noterat inför hennes pensionering. Det var på tiden att det talas högt om Riksdagens arbetsformer. Anne-Marie Pålsson synliggjorde det tidigare i en artikel på Newsmill, medan en av dem, som sitter nära köttgrytan, Johan Linander talesman för Centerpartiet i rättspolitiska frågor tycker att det är helt i sin ordning att lagarna stiftas under vägs i utskotten. Mårten Schultz var en av många, många som vädrade sina tankar om den saken.


Det ska verkligen bli intressant att följa den vidare hanteringen av FRA-lagen och alla andra lagar som följer i dess spår och som bygger på tillgången till FRA:s tekniska utrustning och teleoperatörernas skyldighet att leverera kopior av trafikdata vid s k samverkanspunkter. Kommer ledamöter, som kandiderar till nästa års val, att fortsätta traska patrull eller kommer de att våga ta bladet från munnen? Eller är Piratpartiet det parti som står oss till buds? Hax kommenterar och pekar på hur viktigt det är att riksdagens ledamöter inser vad det är frågan om; Mark Klamberg när en förhoppning att riksdagens ledamöter för en rejäl diskussion om detta; Oscar Fredriksson har förväntningar på en rejäl match i Försvarsutskottet; CenterUppropet.se ger de förtroendevalda i Centerpartiet en möjlighet att integritetscertifiera sig; Tommy k Johansson kommenterar och gör en tillbakablick där han bland annat visar att även budgetpropositionen kan innehålla viktig information; och Frendo ställer frågan Är riksdagen vaken?, vilket inspirerat till dagens rubrik.


Därutöver noterar jag 1. Opassande, sätter fingret på företeelsen att skapande människor tror att fildelning är problemet; 2. Anders Widén ser något värdefullt i det förakt som visats honom; och 3. jag måste sprida kunskap om den insamling för yttrandefriheten på nätet, som DN.se skriver om i en annan artikel.


Avslutar med att slå ett slag för barnläkaren Lars H Gustafssons Bokrea som pågår till den 2 oktober. En rik kunskapskälla för alla intresserade av barn och deras välbefinnande.

Intressant.

tisdag 15 september 2009

Ett kunskapssamhälle med internet?

Är det möjligt med den attityd som högt uppsatta politiker och deras tjänstemän intar i förhållande till Internet och nätneutraliteten? Internets styrka, som verktyg för byggande av ett kunskapssamhälle, är människors möjlighet att få tillgång till all världens kunskap utan att det kostar skjortan. Därför är det som pågår i Frankrike av intresse även för oss här i Sverige – inte minst därför att Frankrike har en betydande makt när det gäller Europas utveckling. DN berättar idag om läget just nu i kampen mellan presidenten och Högsta Domstolen i Frankrike. Medan detta pågår försöker jag få tag på en svensk version av det dokument som Åsa Torstensson lanserat inför konferensen i Visby den 9-10 november A Green Knowledge Society - An ICT policy agenda to 2015 for Europe’s future knowledge society. Känner mig direkt handikappad av att behöva traggla igenom viktiga dokument i sällskap med lexikon. Medan irritationen växt efter att jag sökt i snårskogen på den plats där Ordförandeskapets aktiviteter läggs ut har jag till sist helt enkelt sänt ett mejl till Kommunikationsrådet Jörgen Samuelsson med den enkla frågan: - Var finner jag detta dokument på svenska? Jag kan ju inte vara den enda som har behov av dokument på mitt modersmål.


Ser hos Kulturbloggen att Infrastrukturminister Åsa Torstensson genomgått något slags förvandlingsnummer, men då jag inte tror på några mirakler när det gäller politiker, vill jag läsa texten med egna ögon och då på svenska, så att jag kan vara säker på att jag inte fått något om bakfoten. Det troliga är väl att det inte finns någon stark koppling mellan sagoboken – A Green Knowledge Society – och verkligheten i Telekompaketet.


Annars håller jag på att smälta gårdagens nyhet i DN och Kulturnyheterna om att regeringen i kommande budgetpropp kommer att föreslå att den saligen avsomnade stiftelsen Framtidens Kultur ska ersättas av en ny skapelse Kulturbryggan. Då begreppet farit genom mitt huvud i något sammanhang tidigare Googlade jag och fann 1. Ett nystartat företag Kulturbryggan AB; 2. En ideell förening startad 1991 med verksamhet på Öja vid Landsorts fyr; samt 3. Inkassoföretaget Sergel – ett av Sveriges ledande företag i ta-betalt-branschen – sponsrat verksamheten på Öja som ett led i sitt goodwillskapande. Då jag vill förstå vad det är som pågår har jag bett berörda nyhetsredaktioner att förklara saken närmare. Domännamnet bjuds redan ut på auktion. Det ska bli intressant se vart detta slutar.


Avslutar med en runda och finner att Opassande skriver om att kampen fortsätter; Jardenberg skriver om en återblick vid Internetdagarna; Karin Ajaxon i Juliagruppen skriver på Internetdagarnas webbplats om arbetet med Telekompaketet; Staffan Jonsson, projektledare på FoU frågar vad som saknas i policyn för det gröna kunskapssamhället, där han själv tycker att ordet integritet lyser med sin frånvaro; Scaber Nestor håller sig uppdaterad om telekomjättarnas inflytande; och MinaModerataKarameller noterar att tävlingen Stora Bloggpriset är igång.

Intressant.

fredag 11 september 2009

Att parta på välfärdens frukter.

Läser Expressen där Johannes Forsberg skriver ”Problemet är inte vinsten” och visar att Sverige inte tänker längre än näsan räcker, när politikerna säljer ut sjukvården och omsorgen. Här gynnas stordriftsbolag och småföretag har inte en chans. Samtidigt kan vi på Opinionsbloggen och i ett debattinlägg på sidan 4 insänt av vänsterpartiets Rossana Dinamarca läsa om att Socialdemokraternas ”kronprins” Thomas Bodström gör ett senkommet fadersuppror genom att sitta i styrelsen för den privata förskolan Pysslingen AB. Hans far Lennart Bodström var med och tog kamp på 1980-talet genom Lex Pysslingen. Bolaget har i sommar tagits över av ett riskkapitalbolag. För den gren inom arbetarrörelsen, som bejakat kapitalismen, kan detta ses som ett betydelsefullt ställningstagande.


Samtidigt har Mona Sahlin, som partiledare och statsministerkandidat tagit på sig den allt annat än avundsvärda uppgiften att hålla samman samarbetet med V, MP och S, där diskussionens vågor går höga om vilka som ska utföra den skattefinansierade verksamheten. Delar av S och MP vill helt bygga om folkhemmet med hjälp av kooperativ och privata företag, medan merparten av V och andra delar av S vill renovera bygget. För de senare är naturligtvis Thomas Bodströms inhopp i förskolebranschen provocerande, vilket säkert varit hans avsikt för att fånga upp dem som gillar att Socialdemokraterna bryter med sitt förflutna. De nya socialdemokraterna har här en synlig kandidat, samtidigt som partiledaren Mona Sahlin ges möjlighet att markera sin roll som sammanhållande länk. I likhet med Alliansen erbjuder de röd-gröna en valmöjlighet eftersom man genom att kryssa den kandidat, som man känner störst tillit till, kan ange färdriktningen.


Med enbart socialdemokraternas väl och ve i åtanke kan det vara en klok strategi, men ... och här tycker jag att det ligger en hel del i det som Eric Erfors skriver ”Jag gillar Bodströms politiska statement, men tycker inte att riksdagsledamöter, och absolut inte en ordförande i justitieutskottet, ska ägna sig åt den här sortens extraknäck i det privata näringslivet.” Man kan inte göra anspråk på att vara en samlande kraft med ansvar för en likvärdig service åt landets invånare oavsett driftform och samtidigt så tydligt företräda ett särintresse. På sin blogg Bodströmsamhället har Thomas själv kommenterat här och här.


Med koppling till DN:s ledare Lär av vinnarna skriver Mitt i steget och påminner om att det inte var bättre förr och Lars-Erick, som även skriver på bloggen Liberal 2010 kommenterar.


Avslutar med Frendo som påminner oss om att riksdagen nu är på väg att ta det sista steget i den lagstiftning som kringgärdar FRA och dess verksamhet. Är de verkligen helt på det klara med vad det innebär? Vi laddar upp i morgon med Freedom not Fear.

Intressant.



onsdag 9 september 2009

Går det att ge akt på sig själv?


Europeiska ombudsmannen Nikiforos Diamandouros i ett mycket intressant inlägg vid konferensen Öppenhet och Klarspråk i Stockholm den 8 september.

Hans tal är intressant då det visar sig att även den, som har till uppgift att granska verksamheten, möts av ovilja till insyn och försök till restriktioner. Genom att tala klarspråk om sakernas tillstånd bygger han upp medborgarnas tillit till honom som person och företrädare för institutionen Europeiska Ombudsmannen, som har en webbsida dit medborgarna kan vända sig vid behov.


Det var intressant att lyssna på gårdagens webbsändning mot bakgrund av den diskussion som pågår om FRA, Datalagringsdirektivet m m. Hittills är det teknikens möjligheter och begränsningar som varit i fokus när det t ex gäller FRA:s verksamhet. Att uppmärksamma människan - den svaga länken i vars händer sådana system kan missbrukas – har nära nog varit liktydigt med hot mot rikets säkerhet. Därför tycker jag att det är modigt gjort av Expressen att publicera uppgifter om att tidigare anställda i Försvarsmakten infiltrerat ett säkerhetsföretag med kopplingar till FRA och det hemliga elitförbandet SSG. Uppgiften är välgörande i det klimat som råder där politiker inte visar något större intresse att ompröva sina beslut. Scaber Nestor ställer frågan: - Hemlighöll man detta medan bloggbävningen pågick som bäst förra sommaren?


FRA-kramarna har valt att fokusera på att verksamheten bygger på därtill särskilt utvalda experter och interna säkerhetssystem, vilket ska garantera hög kvalitet i utförandet. Men, hur man motverkar de avarter, som arbetssituationen i sig skapar med ”vi smarta här inne och buset där ute”, det har vi inte fått någon information om. Är det verkligen bara en liten minoriet av det svenska folket som känner sig otrygg inför uppbyggnaden av en enda supercentral för övervakning och kontroll av vårt liv på nätet genom filtrering och insamling av de spår som vi lämnar? Vad säger det i så fall om det svenska folket?


Som från himlen sänd kommer därför understreckaren i dagens SvD ”Grunden till grymhet skapas i vardagslivet” av Hans Ingvar Roth, professor i mänskliga rättigheter vid Lunds Universitet. Med hänvisning till olika forskningsprojekt visar han att vi alla inom oss har förmågan att i situationer av över- och underordning utveckla ett ”vi och dom-tänk”, som tenderar att leda till rent sadistiska beteenden. Ingressen lyder ”Genom att betrakta grymhet som något exotiskt och kopplat till enskilda individer missar vi, enligt filosofen Kathleen Taylor, de ondskefulla tendenser som finns i vår närmiljö. Lösningen är snarare politisk än medicinsk”


Det är en lång artikel, men det är väl använd tid att läsa den. Slutklämmen gillar jag även om jag tror att skolläraren behöver support av andra vuxna i skolan. Eller som barnläkaren Lars H Gustafsson noterat Elevhälsan börjar i klassrummet. Men, enklare är naturligtvis att ondgöra sig över föräldrar eller att göra polisanmälan. Någon annan ska göra det, som är besvärligt.


Ett annat exempel som visar hur en verksamhet utvecklat sitt ”vi och dom-tänk” är ECPAT, som utan att blinka utsätter aktiva i Piratpartiet för bilder med extrema effekter av pedofili, vilket Pirat-Janne och Opassande berättar om.Tänk sedan på allt detta när du läser och hör om det, som just nu pågår och där politikerna exploaterar stöket i förorterna istället för att göra gemensam sak för att finna en lösning. Det senare kan du se här, här, här, här, här, här, här, här och här.


Du som känner för att demonstrera för Freedom not Fear, som ett botemedel mot den övervakning och kontroll som politikerna verkar tro är lösningen på all sköns problem i samhället, kan göra det nu på lördag då vi möts på Sergels Torg kl 17.00. Fler som skriver om Freedom not Fear är bl a Hax och Olof. Karl Sigfrid noterar att Fria Moderata Studentförbundet startar webbplatsen ”1984”.

Intressant.


Varat på nätet mer än kablar


Europeiska datatillsyningsmannen Hustinx talade vid konferensen om Öppenhet och Klarspråk.

I förrgår var det seminariet i Bryssel om Telekompaketet och igår sände regeringen från konferensen om Öppenhet och klarspråk, som handlar om läget inom EU när det gäller det som vi i Sverige känner som Offentlighetsprincipen vs Sekretesslagen (tack Erik för länk). Läget i behandlingen av Telekompaketet är att Sverige, som ordförandeland i EU, ska fixa en förlikning mellan Ministerrådet, Kommissionen och Europaparlamentet innan årets slut. DN uppdaterade oss för en vecka sedan här och här. Själv skrev jag ett mejl till våra MEP:er i Bryssel. Det har hittills lett till studs från två av dem att de inte var anträffbara just då. Eftersom jag röstade på PP i Europavalet, kan de andra nog tycka att de inte har någon anledning att bry sig särskilt mycket om mina mejl. Något, som är förståeligt, under förutsättning att de rycker på axlarna åt denna min protest utan tanke på att vi redan nästa år har ett val till riksdag, landsting och kommun, där kampen kommer att forsätta för en bättre politik när det gäller våra medborgerliga fri- och rättigheter samt rättssäkerhet i ett samhälle under utveckling med hjälp av informations- och kommunikationstekniken.


Det senare innebär att PP bestämt sig för att ställa upp med kandidater i dessa val, vilket det skrivits och surrats en hel del om. Själv befinner jag mig i ett mentalt tillstånd där jag inte vet vilket ben jag ska stå på. Ska jag fortsätta hoppas på att något av de partier, som jag röstat på tidigare, ska skärpa till sig och bli kunnigare, när det gäller teknikens möjligheter och begränsningar samt konsekvenserna av att tekniken allt oftare används i övervakande eller kontrollerande syfte? Eller ska jag arbeta aktivt för att Piratpartiet ska lyckas etablera sig även i Sveriges riksdag. Men, fram till dess jag har bestämt mig, noterar jag att bland andra Oscar Fredriksson (C ) och Mark Klamberg (FP) kämpar på.


Annars följer jag genom La Quadratur du Net och Anaïs situationen i Frankrike, där internetföretag påbörjat paketeringen – Internet Orange. Tidigare har Monica Hortens Iptegrity.com hållit mig uppdaterad om läget i Storbritannien, där ledande politiker ser internet som något liknande Bookshops. Underförstått kan man inte begära att varje butik kan erbjuda allt som finns på internet. Bokhandlaren eller i detta fall internetleverantören ska svara för sortimentet. Själv undrar jag om den, som behärskar tekniken, ska vara den som avgör vad tekniken ska användas till. Politiker finns till för att bygga samhället i ett samspel mellan företagare och folket. Abdikerar de från den rollen måste vi fråga oss vad vi betalar för. Hur som helst tackar MEP Christian Engström alla som bidragit till seminariets genomförande. Sedan återstå att se om det satt något avtryck i den fortsatta processen kring Telekompaketet.


För att stärka oss gentemot alla, som verkar för övervakning och kontroll, anordnas Freedom not Fear nu på lördag, vilket bland många andra Markus Berglund påminner om. Mark Klamberg ställer frågor kring Avknoppningar inom underrättelseetablissemanget. Opassande börjar där, men som så många andra – även jag själv – känner hon för att skriva om vad hon känner inför Blogge Bloggelitos Hej då och ”på återseende här och där, under andra former och under andra omständigheter”. Jag säger bara ett tack för att du lät oss hälsa på i din experimentverkstad, som emellanåt utmanade mina och säkert en hel del andras föreställningar om vad som i frihetens namn måste tolereras. Kent Persson (m) har också noterat Blogges sorti.


måndag 7 september 2009

Krukan går efter vatten ...

... tills den spricker – ett gammalt ordspråk till tröst för alla, som känner sig uppgivna inför överdrifter, där makten likt allt andra rusmedel gjort dess bärare oförmögen att hantera den. De gamla grekerna tog sig i akt då de trodde på gudarnas straff och de gamla romarna, höll sig med en slav på triumfvagnen med uppgift att viska i sin härskares öra ”Kom ihåg att du är dödlig”. I vår tid ser det inte ut att finnas vare sig något inre eller yttre hinder mot övermod, varför ett elände måste delas av rätt många innan någon tar på sig uppgiften att sätta en gräns – hit men inte längre.


Nu ser det ut att ha hänt. I vart fall när det gäller den lettiska gästspelet Sound of silence på Stadsteatern, vilket SvD skriver om idag. Sent omsider har även DN snappat upp detta. Bakgrunden är att Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt själv skrev ett mejl till Paul Simon, något jag berörde för drygt en vecka sedan. Då hade det strulat till sig för Stadsteatern med bland annat det lettiska gästspelet, som var en del i Stockholms olika arrangemang inom ramen för Ordförandeskapet i EU. Hon har nu blivit uppringd av Eddie Simon, ansvarig chef i Paul Simon music. I ett svarsmejl skriver han ”Universal publishing talar inte för Mr Simon i detta ärende. Universal representerar Mr Simon i rutinmässiga förlagsärenden i Sverige och andra länder, men vårt samarbete inkluderar inte teaterrättigheter.” Nu skyller man inom Universal ifrån sig – det är så mycket folk inblandade. Ju flera kockar desto sämre soppa!


I kommentarstråden på inlägget Kultur och Tillväxt med Internet har Väderkvarnen bjudit in till ett besök, vilket hörsammats. Men det är knappt jag vågar länka till hans satiriska inlägg om en tänkt framtid. Tänk om upphovsrättslobbyn läser och får för sig att det vore en bra idé? Men, det finns kanske något specialavtal för musikskolor hos landets kommuner. Det finns ju avtal om kopiering av andra läromedel eller ryms kanske inom dessa. Skolelever är ju trots allt en viktig kundgrupp när det kommer till framtida intäkter och då håller det inte att vara alltför girig. Något jag tycker att Väderkvarnen ska forska i. Man vet aldrig vilken krydda som kan finnas där.


Annars sprider sig informationen om Piratpartiet runt om i Europa – här rapporterar Rick Falkvinge på väg hem från en träff med en ny frihetlig nätaktivistgrupp i Italien. I det sammanhanget vill jag påminna om seminariet som De Gröna anordnar i Bryssel i dag kl 14 – 18 om Telekompaketet. Håller som bäst på med att försöka ta mig in till den med hjälp av den länk jag fått av Erik Josefsson samt ett mejl till EU-kontoret i Stockholm med en förfrågan om hur jag loggar in.

Intressant.

lördag 5 september 2009

Kultur och tillväxt med Internet.

Det är svårt att illustrera begreppet politiska broilers enklare än genom en gruppbild på dessa ganska måttligt unga moderatpolitruker, skriver Isobel Hadley-Kamptz på ledarplats i dagens Expressen. I gruppen, som hon skriver om, befinner sig Henrik von Sydow, som av många liberalt sinnade ungdomar sågs som en av de riksdagsledamöter, vilka i juni 2008 skulle rädda oss medborgare från den övervakning, som lagstiftningen runt FRA garanterat innebär. Många av dem, som då blev besvikna på Henrik von Sydow m fl är i dag medlemmar i Piratpartiet eller röstade på PP i EU-valet.


I sammanhanget känns det bara självklart att Henrik "Lill-Bodström" von Sydow, som fått ansvar för frågor om internet och integritet i sin programförklaring endast talar om nätets betydelse för tillväxten. Inte för att han har fel, de inskränkningar vi just nu ser i det fria öppna nätet kommer dramatiskt försämra nätets tillväxtskapande potential, men för att det trånga perspektivet är så typiskt ledsamt. Vad hände med internet som demokratisk arena, med kreativitetsexplosionen, med enskilda människors ökade makt?, frågar Isobel med all rätt och jag kan bara hålla med.


Som bekant valde Henrik von Sydow (här en tillbakablick till de dagar då vi ännu hoppades) den politiska karriären framför att stödja ett internet fritt från ett statligt intrång i vår privata sfär, och som synes har det lönat sig. Men om det leder till att ungdomar kan vinnas tillbaka återstår att se. Karl Sigfrid är annars den politiker inom Moderaterna, som varit mest uppriktig när det gäller ställningstagandet för internet, som demokratisk arena. Men, det har knappast mötts av ledningens applåder.Tvärtom blev han kraftigt angripen i den egna partigruppen innan han valde att kvitta ut sig. Trots det är han lojal med sitt parti och ger Isobel svar på tal.


Som relief till detta vill jag lyfta fram Nils Schwartz´ kommentar, likaledes i Expressen men i dess kulturdel ”Med fel finger i luften”. Den handlar om ett resonemang om innebörden i begrepp som kulturradikal, kulturkonservativ eller kulturreaktionär. ”I en tid då nya generationer bara gör uppror om det är gratis och tror att upphovsrättsstöld är ett försvar av den egna integriteten, kan en kulturradikal inte annat än blicka bakåt”, skriver han bland annat. Här avslöjar Nils Schwartz hur litet han förstått av den debatt som Isobel och många andra ägnat sig åt, inte minst sedan medborgare fått klart för sig innebörden i ord som FRA, IPRED, datalagringsdirektivet, ACTA, Telekompaketet och Stockholmsprogrammet. En hel rad av politiska initiativ, som lett till tveksamma rättegångar, där tekniska plattformar och teleoperatörer döms för tillgängliggörande sedan upphovsrättsindustrin insett att mål med miljonskadestånd riktade mot enskilda användare av nätet leder till dåligt renommé.


Baksidan på det myntet är att teleoperatörer görs ansvariga för innehållet i den datatrafik, som de distribuerar. Något som i sin tur leder till att dessa företag, för att freda sig mot påståenden om medhjälp till brottslig verksamhet, måste kolla vad som finns i trafiken till och från en användare. Därmed är budbärarimmuniteten eller ”mere conduit” ett minne blott. Nils Schwartz kan väl ändå inte mena att en sådan utveckling är kulturradikal?! Gillar för övrigt när Ulrika Knutson skriver med glimten i ögat om Manifestdebatten.

Intressant.

Av var och en efter förmåga ...

... åt var och en efter behov – är ett synsätt som ofta fördes till torgs under folkhemmets uppbyggnad. Jag var själv en bland många, som bars fram av detta. Frasen har enligt Wikipedia sitt ursprung i Karl Marx skrift Kritik av Gothaprogrammet, men går enligt Danne Norling tillbaka till Louis Blanc, vilket också bekräftas i Wikipedia. Danne Norlings inlägg visar tydligt var skärningspunkten går mellan socialister och nyliberaler – i synen på människan. Är hon altruistisk eller egoistisk? Ja, därom tvista även de lärda, varför det alls inte är underligt att politiker inte kommit längre. Tydligast syns den djupa klyftan mellan vänster och höger i social- och arbetsmarknadspolitiken, även om man med rätta kan undra vari skillnaden ligger i det, som de just nu träter om. Den goda viljan på bägge sidor är beroende av handläggare eller coacher med känsla för uppgiften och en stark tilltro till människors förmåga att göra det bästa av sina förutsättningar – utan hugg och slag.


Ett bra underlag för samtal om människans natur och vad hon kan åstadkomma med sina olika förutsättningar är Johan Mitt i stegets inlägg En animerad diskussion, Anders Widéns En modern variant av slaveri; MinaModerataKaramellers Nej det blir ingen ättestupa; Brännpunkt i SvD ; artikeln hos Newsmill Sjukförsäkringen behöver rehabiliteras; och AB:s artikel, där ansvarige minister ställs till svars samt ledaren i dagens DN Tidigare blir bättre, eftersom det finns flera olika perspektiv som måste vägas in – klass, kön, etnicitet och olika handikapp samt vad man har med sig i ryggsäcken från sin uppväxt.


Anders, en författare som är inne i ruljangsen, räknar sig till de kastlösa i samhället, socialdemokraten Johan, som är lösningsinriktad, ser att moderaten Mary har många kloka tankar, medan den ansvarige ministern tror att det går att besvärja den problematik, som TCO:s välfärdsutredare Kjell Rautio m fl berör, med hurtiga tillrop. Men, här handlar det om allt från behovet av forskning kring effekter av politikernas förändringsiver till en bättre arbetsmiljö för de handläggare, som möts av berörda människors frustration. Att jag till detta lägger dagens ledare i DN står för att många av de människor, som av olika orsaker blivit arbetslösa har barn – vilken bild får de av livet i dagens Sverige? Vad leder detta till på sikt?


Medan politikerna träter om vem som är bäst på att klara biffen, kan vi andra bara hoppas på att de individer, som det gäller, har förstått att allt hänger på dem själva – antingen fånge i systemen eller fri med hjälp av egen försörjning. Bidrag har idag blivit något vederstyggligt – inte ett stöd för att kunna bidra med det man kan till allas vårt väl och ve d v s samhället. Tänker för en sekund på en artikel av Anders Ehnmark om hur bin i sitt eget intresse lockas att bidra till kupans välstånd och undrar vad vi människor kan lära av det. Även om jag också tvivlar ibland, tror jag ändå på att människan både kan och vill försörja sig själv helt eller delvis. Sedan är det en annan, ännu inte upplöst knut, huruvida det stöd, som en del människor behöver, ska erbjudas av offentligt anställda eller vara en näring för kooperativa och/eller privata företagare. Kommen så långt undrar jag dock hur länge det håller att både samhällsanställda och företagare ska näras av skattemedel?! Med Yin och Yang i baknacken undrar jag var balanspunkten ligger? Senaste Uppdrag granskning om det som pågår inom sjukvården väcker onekligen en hel del funderingar.

Intressant.