söndag 31 januari 2010

Integritet och rättigheter sedd från olika håll.

Ser ingen anledning att ta till orda enbart med anledning av Carl Bildts rallarsving mot Rick Falkvinge i SvD, eftersom Rick är fullt kapabel att försvara sin ståndpunkt. Däremot reagerar jag starkt på det underliggande meddelandet att Piratpartiet skulle vara motståndare till säkerhetsåtgärder till skydd för människors frihet och freden i världen. Tvärtom menar jag och många med mig att vi bara kan vara trovärdiga som demokratisk nation när vi tillämpar metoder, som visar att vi respekterar människors demokratiska fri- och rättigheter i stort och smått. Här ser vi ut att ha en utrikesminister, som i kraft av sitt ämbete anser sig ha tolkningsföreträde och därför kan hemfalla åt den jesuitiska attityden att ändamålet helgar medlen.


Det är en sak att ha lagar, som skyddar upphovsrätten, men något helt annat när de företag, som livnär sig på dessa tidsbegränsade monopol, på alla sätt visar att de vill glufsa i sig allt mer av den produktion, som bidrar till människors sociala, kulturella och kunskapsmässiga utveckling. Mot Carl Bildts uppfattning ställer jag t ex Michael Geist, en juridikprofessor som engagerat sig för att försöka hindra denna industris ambitioner att påtvinga världens länder och dess folk lagstiftning till skydd för deras intressen genom det så kallade ACTA-avtalet.


Även om Carl Bildt var tidigt ute när det gäller möjligheterna att använda informations- och kommunikationstekniken, behöver det inte betyda att han ser detta verktyg som något för gemene man att använda utan att behöva bli avlyssnad och övervakad. Första artikeln i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter lyder: Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap. Vad vi nu kan se är att tekniken blir mer och mer tillgänglig för gemene man och då drabbas en del av samhällets elit av rädsla för vart detta kan barka hän. Först när staten kan avlyssna och övervaka alla, känner sig Carl Bildt trygg. Men, frågan är om alla vi andra måste finna oss i att han och andra människor med kontrollbehov, ska vara vägledande för utvecklingen. Kan trovärdighet skapas för en kamp mot fattigdom i världen, när stora företag i de rika länderna tillåts att enbart se om sitt eget hus, så som nu sker under förhandlingsrundorna med ACTA-avtalet. Internet måste självklart ses som ett verktyg både för näringslivet med sina konkurrerande företag och samhället med sina sociala och skapande människor.


Ser att bland andra Full mental straightjacket skriver i mindre hovsamma ordalag, vilket bland annat innehåller den sammanställning av övervakningslagar, som Opassande begåvat oss med. Ibland undrar jag om taktiken är att hålla oss i Piratpartiet på ständigt höga varv, eller om det kan vara så illa, som en del tror – att utrikesministern inte tänker längre än näsan räcker. Karl Sigfrid (M), som länge verkat förstå internets logik bättre än de ledande inom Moderaterna, är mer nyanserad och har dessutom ett ess på hand när han refererar till en artikel i Computer Sweden som visar att Alliansens ungdomsförbund anser att upphovsrätten är föråldrad och måste anpassas till ny teknik. Den rapport, som Karl refererar till, är dock vad jag kan se inte tillgänglig. Kent Persson (M) har en annan syn, där han menar att PP:s attacker mot Carl Bildt är kontraproduktiv. Men, jag undrar: - Om en öppning i saken är så starkt förknippad med övervakning och kontroll, vilket Oscar Swartz noterade, vad är då nytt? Hela lagklustret kring FRA:s verksamhet handlar ju om detta. Kommen så långt känner jag mig riktigt deppig.


Då känns det gott att läsa det som Marcus skriver om Att vara för självklar. Instämmer till fullo. Men ser också att det mullrar i piratleden när det gäller det behovsbedömningsinstrument som lett till att företrädare för de handikappades organisationer lämnat den referensgrupp som de ingått i, vilket Maria Johansson, förbundsordförande i DHR, också bloggar om. Söker på nätet för att se vilka media som skriver om detta. Finner först en artikel i SvD där ett program i P1 på temat recenseras utifrån uppfattningen att programmet gått i fällan att se funktionshindrade som enbart offer. I DN är artiklar om personlig assistans årsgamla. Corren skriver om ett bokslut i Kinda där kostnaderna för LSS till stor glädje stannat vid samma nivå som 2008 tack vare en bättre hantering tillsammans med Försäkringskassan. Ja, med tanke på det dramatiska avhoppet kan jag konstatera att det är ett rätt magert resultat. Ett utslag av medias överkänslighet eller rent av okänslighet på grund av valet 2010?

Intressant.

Inga kommentarer: