söndag 28 mars 2010

Demokrati förutsätter rättssäkerhet.

Blir riktigt upprymd när jag läser Gunnar Strömmers ord i dagens SvD Allting vilar på rättssäkerheten. ”Rättsäkerheten för den som misstänks för brott – ytterst att ingen ska dömas utan fullgod bevisning – ställs ofta mot rättstryggheten, det vill säga var och ens skydd mot att bli utsatt för brott. I den matchen plockar i regel hårdhandskar fler poäng än silkesvantar”, skriver han. Därför är det bra att han tar sig tid att förklara rättssäkerheten i hela dess vidd. Han förklarar också hur det kommer sig att politikerna brister i respekt för värdet av ett rättssäkert samhälle. ”I Sverige var oinskränkt folkstyre länge det enda värde som erkändes som sant demokratiskt. Men i dag är nog de flesta, åtminstone i teorin, överens om att respekten för individens fri- och rättigheter är ett minst lika väsentligt inslag för att vårt land ska kunna kalla sig en demokratisk rättsstat. Enskilda människor och minoriteter måste skyddas mot maktmissbruk och övertramp även om förgripligheterna har majoritetens välsignelse. Skyddet ska ytterst garanteras av oberoende domstolar.”


Det låter tryggt, men när vi kunnat notera hur lagstiftarna i Sveriges Riksdag, låtit sig styras av särintressen och frestelserna att ta på sig hårdhandskarna, då känner vi att vårt demokratiska samhälle är i fara. Det är mot den bakgrunden som jag tycker att Justitieminister Beatrice Ask gjort sig förtjänt av kritik. För balansens skull förlänas hon idag ett personporträtt i SvD, som visar att hon har kvaliteter som människa. Det tvivlar jag inte på, men känslan för rättssäkerhetens betydelse brister och det är en särskilt allvarlig brist hos en justitieminister. Jag måste måhända lära mig mera om metahumor och stryktålighet, vilket Oscar Swartz delar med sig av. Jag inleder med att gå ur Facebookgruppen som kräver Beatrice Asks avgång – jag vill använda min energi till något mera konstruktivt till stöd för rättssäkerheten. Frågan är vad, men det ger sig nog. Men, jag måste medge att det kändes bra att kunna kanalisera min frustration just då, när jag gick med.


Sanna Rayman gör sin insats när hon svarar läsare och upplyser om att det till syvende och sist ”åligger oss alla att inte låta vår mänsklighet och värdighet förfalla”. Anders Mildner tillhör dem som ståndaktigt talar om de möjligheter som internet och sociala medier erbjuder. Samtidigt synliggör han hur företrädare för det etablerade samhället eldar under sin syn på dagens unga som ”rutten frukt”. Och hur pekpinnarna blir allt längre, inte minst bland politikerna. Idag bidrar han med sitt perspektiv på de senaste dagarnas debatt ”Farligt skilja nätet från verkligheten”. Slutkämmen är värd att läsa flera gånger om: ”Den jobbiga sanningen är att lösningen är så mycket svårare. Det är inte verktyget i sig som är huvudproblemet, utan vad vi använder det till. Vi måste alltså börja uppföra oss på ett sätt som är gott i grunden. Överallt.”


Lars-Erick visar också sambandet mellan de resonemang som förs i ledarskiktet och det som händer när människor släpper loss sin frustration. Men han visar också ett positivt exempel på att det kan hända något när en enskild individ bestämmer sig för att ge ordet medmänsklighet en konkret innebörd. Marcin de Kaminski ser att ungdomar och nätet får skulden när vuxensamhället inte håller måttet. Här kan vi också finna förklaringen till att rättssäkerheten sitter löst. I vuxensamhället odlas med förkärlek myten om att demokrati råder när en majoritet sagt sitt, alldeles oavsett om den majoriteten gillar att vara totalt insnöad eller strävar efter att vara upplyst. Sedan kan man fråga sig om Aftonbladets nya affärsidé, som Dagens Media skriver om, kommer att höja kunskapsnivån eller elda under människors primitiva lust att hämnas. Här kommer nog många att sättas på prov. Inte minst de som sysslar med förundersökningar. Avslutar med Sagor från livbåten, som visar att vi är många som på olika sätt gör vad vi kan för att hålla arbetet för en fungerande demokrati vid liv.

Intressant.


7 kommentarer:

Magnus Carlbring sa...

"Det är inte verktyget i sig som är huvudproblemet, utan vad vi använder det till. Vi måste alltså börja uppföra oss på ett sätt som är gott i grunden. Överallt."

Alltså en åsikt som går på tvärs med den gamla piratideologin att allt som går att göras på nätet skall göras, att tekniken är ohejdbar, att det är samhället och användarna och lagarna som måste anpassas efter tekniken och inte tvärtom.

Plötsligt pågår en etisk och en rannsakande diskussion på bloggosfären. Det är förstås till största delen av godo. Risken är möjligen att pendeln slår tillbaks. Att nätaktiviteten blir fadd och lågmäld. Man vill ju inte ha ett nät som är stävjt och tyst - eller, å andra sidan, översvämmat av virus olagligheter skvaller mobbning kommersialism och reklam - utan ett nät där gemene man och kvinna verkligen kan göra sin röst hörd på allvar. Med respekt för varandra och den beryktade personliga integriteten.

Nätet är och har varit precis lika verkligt - för oss som verkar här ute - som all annan publicistisk verklighet. En skillnad dock: man kan stänga av och logga ut, när det kommer för nära inpå. Livet i sig är svårare att blockera.

Tekniken ska vara vårt verktyg, vi ska inte sladda efter den som sladdrande tangentbord.

Ser vi en framtid an med ett snällare och rakare nätklimat, med färre anonyma mobbkampanjer och en lägre grad av personförföljelse och därmed en mer saklig debatt?

Internet: den snälla mötesplatsen :)

Gun Svensson sa...

@embryo: Du skriver bl a
"Alltså en åsikt som går på tvärs med den gamla piratideologin att allt som går att göras på nätet skall göras, att tekniken är ohejdbar, att det är samhället och användarna och lagarna som måste anpassas efter tekniken och inte tvärtom.".

Det är du som lägger in den tolkningen i piraternas ideologi. Jag har ingenstans läst att PP är anhängare av uppfattningen att vi människor ska trakassera varandra. Men samtidigt som vi arbetar för att kunskap om netiketten sprids, måste vi träna upp vår förmåga att tåla att det finns människor som går för långt i sin ilska, utan att för den skull kräva en allmän övervakning och filtrering. "I ett fritt samhälle hör känslan av kränkthet till normaltillståndet", skrev filosofiprofessorn Per Bauhn för en tid sedan.
Sedan har du ett större problem än jag, eftersom du kräver en allmän övervakning för att bevaka och slå vakt om dina intressen, istället för att tänka i nya banor där tekniken kan användas för en utveckling av den bransch där du verkar.

Magnus Carlbring sa...

farmorgun: Var krävde jag en allmän övervakning?

Jag hyllar ju den etiska diskussionen som nu pågår.

Finns det inte risk att - när nätet blir tillräckligt skitigt och lågt - att både bloggosfär och webb decimeras och destrueras, om det inte sker någon form av självsanering?

Vuxenvärlden kommer att kräva inblick, förordningar, styrning, ja övervakning, och inte se nätets potential som röst åt alla. Om man inte uppför sig schyst. Överallt.

*

Jag har hela tiden verkat för att den nya tekniken ska användas, både för edering och distribution.

Men utan att någon kränks. Och det finns tiotusentals upphovsrättsinnehavare och kulturarbetare som har kränkts. Varför är aldrig deras åsikter och intressen giltiga?

Den olovliga fildelningen var inte ett sätt att uppföra sig gott i grunden. Överallt.

Jag har alltid hävdat att det är upp till användarna att bruka nätet på ett respektfullt och hederligt vis. Begriper fortfarande inte logiken i det oetiska handlandet och att man inte förstår att nätövervakningen blir värre när man missbrukar samma näts frihet.

Anarkocyberspace finns inte längre, nunär nätet är en plats för alla.

*

Ett annat credo har varit att det är så många som gör det, och att det många gör blir på något vis rätt. Jag tänker att ofta är det just tvärtom. Mobben styr. Minoriteten kuvas. På nätet tenderar - då och då - mångfalden att bli enfald och det gäller att vara vaksam.

Nu skriver flera att nätet är precis som verkligheten utanför nätet, och att det har man alltid hävdat. Men: afk kopierar man inte olovligt. Vad gäller mobbningen tror jag också att den blir värre än i "den verkliga" verkligheten; det är lätt att gömma sig bakom anonymitet och det man skriver i en kommentar eller kanske i ett sms (den mobbningen är också svår bland barn och ungdomar; de fattar inte alltid hur ont ord gör) säger man kanske inte irl, när man på riktigt möter människor.

Jonas B. sa...

Det märks att "embryo" inte har deltagit i debatten på nätet på riktigt eftersom han/hon bränner halmgubbar.

Knappast någon har hävdat åsikten att allt som är möjligt att göra skall göras.

Tvärtom har datanördar i alla tider, i nutid piratpartiet, alltid argumenterat för att ta det lugnt med övervakning och dataregistrering.

Magnus Carlbring sa...

Jonas B: Detta är paradoxen som gör att nätliberalerna och nätanarkisterna fastnar i sitt eget nät. Man kan inte hävda sin frihet, om inte effekten blir just: frihet. Eller innebär frihet verkligen en frihet att vara taskiga mot varandra?

Eftersom: Teknikanhängarna har - faktiskt - hela tiden hävdat just detta; att det är på grund av den tekniska utvecklingen som exempelvis fildelning ska tillåtas. Man har sagt att kulturskaparna är mossiga och inte förstår sitt eget bästa och att leverantörerna inte förstår att nyttja tekniken. Man har ständigt hitta nya fiender i denna kamp: från en anonym mediamogul man kallar maffia, till enskilda idkare och upphovsmän som har hävdat sin rätt.

*

Låt frågorna vara öppna.

Nu vänder du det till att man är emot övervakning? Och dataregistrering? Effekten blir istället vad som har skett på sistone: ett lillebror-ser-dig-samhälle där vi kan besudla varandra och överbevisa varandra i hur usla människor kan vara mot varandra.

What's the point?

Vad blir kvar i denna digitala debris?

*

Det måste finnas en tid då man tänker utanför boxen. Utanför sin egen hårddiskbox. Utanför det man upplever som ett fritt nät, vilket det ju inte alls är.

Jag har vistats på nätet sedan evigheter (med webbtid mätt) tillbaks och hyllar verkligen dess kommunikationspotential och de sociala mediernas verkanskraft.

Igen: låt frågorna vara öppna och diskutera dem fullt ut.

Hur stor ska friheten vara och vilka begränsningar - om några - ska finnas på nätet?

Ska man tillåta mobbning och kränkningar och lagbrott? Eller ska man avskaffa lagarna och tro på användarnas egen moral och etik?Lars Vilkskomplotten avslöjades via signalspaning av e-post, exempelvis. Är det av godo, eller inte?

Är det okej att upphovsrätten och upphovsmännens rättigheter offras, till förmån för en möjlighet att fildela samma upphovsmäns alster helt fritt?

Jag har inga givna svar; jag tror att de finns i dialogen, just i den fria dialogen. Jag vädjar bara till att man vågar se hela bilden. Att tänka bortom sin egen box. Jag har hela tiden trott att det skulle bli själva grejen med nätet: en frihet och en trygg plats. För alla.

Gun Svensson sa...

@embryo: Jag kan inte ha misstagit mig på att du ingår i det särintresse som för en tid sedan bildade nätverket Kulturskaparna, vilka lobbar för lagar som innebär ett tolkningsföreträde för upphovsrättslobbyn och en obalans i förhållande till den digitala intellektuella allmänning, som jag och många andra är anhängare av.

Om du inte känner till vilken kamp som pågår världen runt för att åstadkomma en sådan bättre balans, undrar jag var du har befunnit dig det senaste året. Jag försöker hålla mig uppdaterad genom att ta del av info om ACTA-avtalet hos bland andra Michael Geist, Canada
http://www.michaelgeist.ca/
och Monica Horten, Storbrittanien
http://www.iptegrity.com/
samt La Quadratur du Net
http://www.laquadrature.net/en
och den gröna gruppen i EU
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2010/03/great-firewall-of-europe.html

bara för att nämna några. Upphovsrätten måste ses över och anpassas till en ny tid med ny teknik.

Självklart tycker jag att vi ska vara snälla mot varandra, men att vara snäll kan aldrig vara detsamma som att hålla tand för tunga när de beskäftiga moraltanterna av bägge könen härjar som värst. Just nu åsidosätts rättssäkerheten för att stryka dem medhårs. Men även när så sker måste man, för att vara trovärdig, kunna skilja på sak och person. Dock får justitieministern finna sig i att kritiken mot henne blir skarp, då vi förväntar oss mer av henne.

@Jonas B: Om "embryo" vill odla sina föreställningar om alla pirater som anhängare av anarcocyberspace, kan vi inte hindra honom. Rätt intressant att den tyska organisation för människor utsatta för sexuella övergrepp som barn motsätter sig det tänkta direktivet om Internetcensur som den nyblivne EU-kommissionären Cecilia Malmström nu lägger fram - läs mer här:
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2010/03/great-firewall-of-europe.html

Själv hämtar jag en del kraft i mitt förhållningssätt hos Knight-kommissionen
http://www.knightcomm.org/about/background/
Men, Rom byggdes inte på en dag.

Magnus Carlbring sa...

farmorgun: Du skriver i något slags nyspråk jag inte riktigt kan följa. Vad menar du med särintresse och upphovsrättslobby?

Är detta att vara författare ett särintresse?

Jag representerar ju inte mer särintresse än vad du gör. Och vad innebär - egentligen - en lobby? Vi har de facto en upphovsrättslag, som är fastställd. Man kan lobbya för dess förändring, that's it. Jag är av den åsikten att just den lagen funkar bra och vet hur fint den går att använda för breda och nya licenser - som skulle gagna både användare och upphovsmän.

Att polemisera med spökskepp til lobby är inte konstruktivt. Det konstruktiva är att hitta gemensamma lösningar. Läs om KB:s deal med Författarförbundet och Förläggarföreningen. Läs på Författarförbundets hemsida om förslagen till litteraturpolitik. Se vad som redan har skett: Spotiyf och de filmkanaler som kliver in. Se till de enorma möjligheter som nätet ger för självpublicering och sjölvdistribuering. Och betänk vad ett samhälle utan eller med destruerad upphovsrätt skulle göra för den lilla enskilda fria debattören och tänkaren.

Upphovsmän och kulturskapare är inga gnomer eller orcher. Vi är också användare och konsumenter och människor.

Jag är också en anhängare av den digitala allmänningen, det önskar jag att du kunde se. Alla ska med. Varför ska just kulturskapare dissas och tvingas ut i kylan?

Hur var det det stod? "Det är inte verktyget i sig som är huvudproblemet, utan vad vi använder det till. Vi måste alltså börja uppföra oss på ett sätt som är gott i grunden. Överallt."

Ja det är - det har du så rätt i - värt att läsa flera gånger om.