torsdag 19 augusti 2010

Lustig känsla att vara en illustration.

I veckans snackisar hos SVT görs det rätt stort nummer av att Piratpartiet är överrepresenterade bland de tongivande bloggarna i bloggosfären. Intressant dock att man inom de etablerade medierna inte i någon större utsträckning frågar sig varför. När jag själv väcktes ur min törnrosasömn och upptäckte att det parti, som jag hade röstat på – var på väg att driva igenom FRA-lagen, började en resa där jag lärt mig allt mer om etablerade politikers och traditionella mediers förhållningssätt gentemot informations- och kommunikationstekniken samt internet. Ju mer jag lärde mig om deras inställning desto närmare drevs jag mot Piratpartiet, som jag idag ser på med helt andra ögon. Där jag i juni 2008 såg ett parti som försvarade fildelande fjortonåriga fjunisar, ser jag idag ett parti, som med kraft står upp för demokrati och mänskliga rättigheter samt ett starkt skydd för integritet och rättssäkerhet.


Dessutom har den ökande kunskapen om IT och Internet tvingat mig att sätta mig in i vilka krafter som arbetar för reglering, blockering, filtrering och censurering av internet. Därför inger det mig en rätt lustig känsla att ett av mina blogginlägg får utgöra en illustration till det som man i SVT:s studio finner så anmärkningsvärt att det måste ordas särskilt om det, d v s fenomenet med politiska bloggare som ställer upp för Piratpartiet. Med tanke på den syn på internet, som är förhärskande bland etablerade politiker och dito medier, vore det mer egendomligt om inte politiskt medvetna nätanvändare gick åt det hållet. Som en god illustration till detta länkar jag till Markus ”Lake” Berglund som nu bestämt sig att rösta på Piratpartiet istället för det parti, som han är medlem i – Centerpartiet. Välkommen i gänget!


I det sammanhanget kan det passa med en länk till dagens bloggpost i Norrtelje Tidning, där jag vill belysa informationens roll i kunskapsprocesser med utgångspunkt från andra mediers syn på Wikileak. Till det senare har jag fått ytterligare en pusselbit – en artikel i New Statesman, som C Magnus Berglund skrev om på Facebook. Där kan man läsa om hur Julian Assange arbetar för att skadorna av en publicering ska kunna minimeras. Sedan en liten runda till Opassande; Christian Engström; Hans J; och Oscar Swartz.

Intressant.


4 kommentarer:

PMyran sa...

På tal om illustration och hr Assange: http://bits.blogs.nytimes.com/2010/08/18/visualizing-the-wikileaks-war-logs/

Henry Rouhivuori (PP) sa...

PP är inte bara ett parti för personer i 15-17 års åldern. Det är jättebra att PP är ett parti även för mig som är 40+. :)

Lars-Erick Forsgren sa...

apropå Henrys kommentar.
... och för mig som är 60+++.

F.ö. så kan jag bara instämma i Farmors beskrivning av hennes växande insikt om vad pp står för. Och allt djupare insikt i hur förfallet gått inom de etablerade partierna.

Markus "LAKE" Berglund sa...

Tack Gun! :-)