Inledde söndagen med att kolla in ett meddelande på Facebook, som gällde Piratpartiets medlemsmöte så här långt. Sedan ett besök på partiets forum för att kolla in hur den votering som aktualiserades i går kväll hade avlöpt. Sedan försjönk jag i läsningen av morgontidningen och fastnade i Mustafa Cans mycket starka text i SvD:s kulturbilaga Det som skrämmer mer än tio lasermän. Jag läste den flera gånger, då den grep tag i mig på flera olika plan. På en och samma gång både skrämmande och vacker i beskrivningrn av upplevelser på hans väg från ett ”vi” i Västergötland – dit han först kom - till insikten att han nu allt oftare identifierar sig som tillhörande ”dom”. Man måste vara en sten om man inte tar in vad Mustafa Can säger.
Därefter lyssnade jag på God Morgon Världen i P1, där Svante Weyler i sin krönika tar upp det intressanta med utvandring och invandring och undrar vad som menas med en lyckad integration. Tänk att kunna säga så mycket viktigt så enkelt och rakt på sak. Tillsammans har Mustafa Can och Svante Weyler visat på vikten av att vi har media, som på olika sätt verkar i mänsklighetens tjänst. Det minsta man kan göra är att sprida dessa båda inlägg vidare till andra, blev min självklara slutsats. Vi behöver allt som kan sätta vår fantasi och förmåga till inlevelse i rörelse.
Just detta att sprida angelägen information vidare, känner jag som något som ingår i min mission, som jag tidigare beskrivit som ”kampen för ett öppet och fritt internet för människor med frihet under ansvar och mot övervakning och kontroll”. I sökandet efter en länk till Weylers krönika stötte jag på en annan krönika, som är minst lika intressant mot bakgrund av den debatt som pågår om internets olika hot mot det etablerade samhället. Vi är bara ekon av varandra, säger han i den krönikan, som sändes i Godmorgon Världen den 14 februari 2010. Där refererade han till den unga författarinnan Helen Hegeman, 17 år. Några dagar senare kommenterade Ann Heberlein i en artikel i Expressen Helen Hegemans tilltag att använda en annans text i sin roman. Fascinerande.
Strax därpå fick jag ett mejl från Pontus E. som gör mig uppmärksam på innebörden i begreppet the Chaordic Age. Raskt inser jag varför vi har problem på alla möjliga håll och kanter med att förstå vad det är, som vi håller på med eller är involverade i. Det resulterar i dagens första blogginlägg, då texten jag fått hade hjälpt mig inse varför jag, under det pågående medlemsmötet, hade haft svårt att tolka och tyda spelet mellan partiledning och medlemmar, varav några i styrelsen. Vid läsningen av detta stycke föll myntet ner: ”Den nya eran ”Chaordic Age” ifrågasätter praktiskt taget varje begrepp för samhällelig organisation, ledning och beteende, som vi har kommit att förlita oss på. Vi klamrar oss fast alltför strikt vid gamla koncept, avvisar nya koncept alltför lätt, skyddar gamla former som skapat dessa begrepp alltför hårt, men att beslutsamt använda dessa gamla former på ett samhälle i förändring kommer att leda till ett misslyckande.”
När jag sedan skickar Pontus en länk till mitt inlägg och ställer frågan om vi träffats i något sammanhang, får jag till svar ”Vi känner inte varandra - joo, jag känner en dimension hos dig genom din blogg. Som jag uppskattar för sans och klokhet. Vi är båda något udda i sammanhanget; i princip generationskamrater. Men jag var inblandad i nätet professionellt på nittiotalet, är nu omsorgsfullt pensionerad.”
Tänka sig - en sån söndag!!! Detta visar hur fantastiskt det öppna, fria internet är, när vi människor delar med oss och vi känner att vi inte tagit en text från någon annan utan att den berikat oss och att vi kan berika andra på ett eller annat sätt. Precis som någon funderade där borta i USA med anledning av boken Birth of the Chaordic Age av Dee Hock. Den, som skapade den texten har den kvar, samtidigt som den kan berika mig och många andra – inspirera oss att på olika sätt göra en insats för bättre förståelse och därmed verka i mänsklighetens tjänst. Sharing is caring, som vi pirater säger.
Avslutar med en liten söndagsrunda, som jag inleder med Emil Isberg då han föredömligt konstrukttivt visar hur vi kan använda tiden fram till den 3 – 5 december på klokast möjliga sätt för att få en bra fortsättning av det ajournerade medlemsmötet. Sedan blir det något av blandad kompott – Full Mental Straight Jacket för bilden av ett verk som tilltalar vårt sinne för skönhet; Lars-Erik – en liberal rebell, som berättar om nye chefen för tankesmedjan Timbro och hans bryderi; Lakes Lakonismer, som i likhet med mig funnit det som är hörvärt och värt att stödja; Anders Widén som funderar kring bättre tjänster på nätet; och sist men inte minst Jerry Silfwer med Dr Spinn. Sedan väntar SVTs Dokument Utifrån med programmet om Wikileaks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar