onsdag 1 december 2010

Alla dessa makters spel inför öppen ridå.

Spelet pågår på många olika scener då det handlar om olika maktkonstellationer. Som publik gäller det att kunna tolka det som vi ser och i likhet med dagens diplomater lägger vi in egna tolkningar baserade på var vi själva står i förhållande till det som vi bevittnar. Därför är begreppet tolkningsföreträde intressant. I den värld där man bäst känner till vad som menas när man talar om avtal mellan ”jämbördiga parter” borde man kunna vara ett föredöme. Men i SvD:s ledare får vi ett bra exempel på en situation där en arbetsgivare statuerar exempel.


Det är tydligt att arbetsgivaren kalkylerat med att det kan vara värt att betala vad det kostar att inte följa spelreglerna. Men uppenbarligen har Försvarsmakten inte kalkylerat med risken att därigenom skaffa sig ett dåligt rykte som arbetsgivare, vilket är särskilt korkat eftersom de är inne i en rekryteringsfas. Med en sådan tydlig arrogans undrar jag om man där känner behov av att demonstera sitt ointresse av anställda, som känner till och håller på sin egen och andras rätt. Hur ser man på Human Resources inom Försvarsmakten om rättssäkerhet inte räknas till det långsiktigt hållbara?


Annat på temat maktspel är utvecklingen kring Wikileaks, ordkriget i medievärlden runt internet och vanskötseln av grisar.


Börjar med Wikileaks. Honungsfälla eller inte, men nog är det väl ovanligt att en misstänkt våldtäktsman blir efterlyst via Interpol? Har inte hört talas om att det skett i något annat fall. Ser att hans försvarsadvokat reagerat. Därför undrar jag om inte Wikileaks läckande bättre förklarar varför maktens förlängda arm vill fånga in honom. Rick skriver om Cirkus och försvinner in i ett tekniskt resonemang som jag inte förstår, men här utgår jag från att han som tekniker på området vet vad han talar om.


The Wall Street Journal berättar om de ansträngningar som görs ”over there” för att komma åt Assange. Samtidigt puffas det för nya avslöjanden, denna gång i bankvärlden. Att bli avslöjad med brallorna nere, är nu något mer påtagligt än en kalkylerad risk. I så fall finns det hopp om en bättring. Men risken finns att det handlar om ett beteende som utvecklats till en kultur, där ingen förstår än mindre vill ta till sig den kritik som följer när många fler än de närmast berörda kan granska det som sker. Det är väl för att hindra odling av kulturer, där korruption kan frodas, som vi hyllar offentlighetsprincipen?


Sedan kan vi konstatera att internet lett till att genomskinligheten ökat väsentligt. Det vittnar inte minst artikeln om DN:s Johan Croneman och TV-avgiften om. Där kan vi se hur en journalistisk syneförrättning spårat ur. Resumés chefredaktör Viggo Cavling går dock i svaromål på sin blogg. Helt klart ligger här något annat bakom än en journalistisk vinkel. Men, vad? Ja, det lär visa sig med tiden, då internet gör att vi får se mera av det som sker bakom kulisserna. Det är mera på gott än ont, även om en del fokuserar på att lögnen har fått ökade möjligheter Med en referens till Christopher Kullenberg skriver Jesper Olsson i SvD om hur nätet ”rymmer en radikal demokratisk potential med en stor mängd aktörer som lämnat en passiv konsumentroll bakom sig” men också att frånvaron av redaktionella filter skapar både politisk, moralisk och estetisk oro. Det kan vi dagligen se exempel på. Igår tog SVT Debatt under Belinda Olssons ledning tillfället i akt.


Det som slog mig under programmets gång var att alla dom, som klagar över att det finns människor som vräker ur sig otidigheter, inte förstår att det finns en funktion för att hantera dessa ”bloggtroll” och att det hör till livet att lära sig hantera saker utan att behöva beklaga sig inför hela världen. Jag lärde mig också att Anton Abele (M) går i bräschen för mera befogenheter åt polisen, vilket finns med i den utredningen som pågår. Visste inte att han var så ointresserad av vad polis och åklagare kan göra inom ramen för den lagstiftning som redan finns. Efter Riksrevisionens granskning, borde han inse att bästa hjälpen vore att stänga möjligheten att ständigt kräva skärpt lagstiftning. Genom OpenGov.se kan vi se att tilläggsdirektiv gjort att denna utredning fått förlängd tid t o m 31 december 2010. Skönt att där var även Aaron Israelsson, Nyheter24:s chefredaktör och kunde bjuda spänstigt motstånd.


Måste be Johannes Forssberg, som tidigare analyserat fenomenet Abele, om ett råd hur jag ska hantera mina känslor när denne unge man, suppleant i Justitieutskottet, visar sådan ignorans. Jag brukar vanligtvis inte bli provocerad av att höra en människa med andra åsikter och kan ha stor förståelse för att unga människor inte kan vara så insatt i hur rättsväsendet fungerar i praktiken, men jag måste erkänna att Anton Abele triggade igång en rad mycket negativa känslor. Mest kanske därför att jag tycker att beslut i riksdagen ska baseras mera på forskning och beprövad erfarenhet än ett tyckande tillkommet i en situation, som jag – efter min egen upplevelse av honom i SVT Debatt – kan tycka att han själv bidragit till. It takes two to tango, som bekant.


Dessutom är det inte ansvarsfullt om vuxna människor omkring honom underlåter att göra honom medveten om att filtret mot det oönskade i människors liv inte kan skötas av polis och åklagare. Det borde många journalister också ta sig en funderare på. Håller med Viggo Cavling – vi kan börja med att höja tröskeln för vad som accepteras genom att använda funktionen för godkännande av kommentarer. Nästa steg är att inse att ingen kommit till världen för att fostra någon annan än sig själv. Sedan kan jag inte låta bli att mot detta ställa artikeln i IDG.se om Skånemejerier, där man vågar pröva frihet under ansvar.


För övrigt anser jag att julskinkan ska bojkottas i år. Jag bestämde mig för det sedan jag läst inlägget på SvD Brännpunkt om myndigheternas hantering av de hemskheter som Djurrättsalliansen avslöjat. Om opinionsbildning ska fungera som ett mer verksamt vapen än att bränna Scans bilar, kan vi – som gillar skinka – inte längre blunda för det som sker hos grisuppfödarna. Det är naturligtvis synd om en bojkott drabbar även de medlemmar i Sveriges Djurbönder som sköter sig, men utan kundernas reaktion sker inte en välbehövlig självsanering.

Intressant.

3 kommentarer:

Kund CG sa...

Hej Gun, det är alltid lika upplyftande och lärande att läsa din blogg. Jag önskar att fler kommenterade dina inlägg, men det finns sa mycket substans i det du skriver, att jag tror att de flesta känner att en meningsfull kommentar blir alltför utmanande att skriva.

Men det är manga som läser och motiveras, utan att kommentera.

Fortsätt som du gör, det är en fröjd att hitta din blogg i Bloglovin' varje morgon...

Farmorgun sa...

@Kund CG Jätterart av dig att du visar uppskattning. Självklart är det stimulerande att veta att det som jag gör värdesätts av andra, men för mig har bloggen en mycket viktig funktion som processor för den info som jag skaffar mig för att förstå livet och tillvaron. Men den fungerar också på så sätt att förnuftet får en chans, under tiden som jag jobbar med en bloggpost, att tygla mina känslor eftersom jag ofta "brinner" för det som intresserar mig. Just nu behöver jag dock gå i clinch med mig själv under några dagar för att rätt hantera de känslor som tisdagens SVT Debatt rört upp. Då kan det vara skönt veta att någon gillar mina ansträngningar att säga vad jag tycker utan att vara taskig mot någon.

Anonym sa...

En liten kommentar om vad "Human Resources" har för syfte för ett företag: de är till för att skydda *företaget* mot stämningar och annat som kan skada företaget. Långsiktig lönsamhet och andra saker som är svåra att mäta/påvisa ligger inte i deras intresse.

Det är få arbetsgivare som är så sviniga mot sina arbetstagare som stat, kommun, och landsting - ta exempelvis hemtjänsten som ständigt har vikarier ute istället för att ge någon en fast anställning i en vikariepool. När vikarierna sedan närmar sig gränsen för att bli in-LAS:ade så får de inte vikariera längre. Hur många tror att det gynnar vårdkvalitén att ta in någon ny lagom till man lärt upp den gamla vikarien?

Att försvaret skulle bete sig bättre som arbetsgivare eller värdera kompetens tror jag inte för en sekund på. Deras blick sträcker sig på sin höjd fram till bokslutet, om ens det.