onsdag 8 december 2010

Nu testas förmågan att hantera information.

Oerhört trist att Åklagarmyndigheten i Stockholm och Göteborg agerar på ett sådant sätt att människor som sitter inne med värdefull information i vissa delar av anklagelserna mot Julian Assange inte finner det självklart att vända sig till åklagaren med sina iakttagelser, utan känner att ett offentliggörande på nätet är nödvändigt. Det var en av mina första tankar när jag vaknade i morse. För mig som kämpar för ett öppet och fritt internet är det självklart att denna frihet måste ske under ansvar d v s jag måste bete mig på ett juste sätt mot alla andra som vistas där. Om inte, kommer politiker och andra, som ogillar internet, att göra livet surt för mig och alla andra, som insett internets fördelar, utan att bortse från dess problem, men fortfarande tror på människors förmåga att göra vad klokt är.


Fick via Fb en länk till en artikel hos Newsmill där f d lagmannen Brita Sundberg-Weitman inte skräder orden när det gäller det skådespel som nu pågår. Oerhört skönt att se att det trots allt finns kunniga människor, som tar bladet från munnen när rättssäkerheten är i fara. Nu är tyvärr skadan skedd och förtroendet för rättsväsendet så lågt att det finns människor, som tar saken i egna händer när samhällets instanser fallerar. Det är trist då det är en återgång till forna tiders ”öga för öga och tand för tand”. När aktörer på den ena sidan upplevs göra allt vad de kan för att sänka Julian Assanges trovärdighet och heder i andra människors ögon, då slår den andra sidans aktörer tillbaka och visar upp teknisk bevisning i form av tweets och blogginlägg som talar för att här ligger en stinkande, rutten hund begravd. Till detta kommer det omogna tilltaget att utsätta Åklagarmyndighetens webbplats för ddos-attacker, vilket Sydsvenskan skrev om redan igår.


Även om jag inte delar Deepeditions uppfattning att Rick Falkvinge är Piratpartiets stora problem, är jag mycket tacksam att han kan beskriva det som pågår på ett begripligt sätt. Idag skäms jag som en skamsen hund för att jag själv inte klarade att ta pedofildebatten med de småbarnsföräldrar som jag mötte i valrörelsen. Den skräck för internet som bekämpare av pornografi och pedofili odlar är inte riktigt friskt i ett samhälle som hyllar kunskap, fakta och rättssäkerhet. Det måste sägas om och om igen.


Som ett tecken i skyn såg jag igår ett yttrande av Kamratpostens Ola Lindholm, som i en intervju i Dagens Media, berättade att KP-webben ska sluta ta betalt för sina tjänster och istället satsa på sponsorer. Han hoppas att ”sponsorerna får ut en skön känsla av att hjälpa till med en av de största samhällsfrågorna som finns, hur vi skyddar våra barn på nätet”. Se där ett nytt användningsområde för Polisens bilder på barn som misshandlats av pedofiler. Dessa bilder som förvridit huvudet på politiker och andra, som borde begripa att de har den viktiga uppgiften att behålla sans och balans även i prekära lägen. Till dem räknar jag chefredaktören för den hos barnen populära Kamratposten.


Det är många aktörer som idag behöver hämta kraft för att kunna besinna sig. Själv läser jag rätt ofta Kahlil Gibran för att förstå krafters spel i det som sker. Hans ord om vikten av samspel mellan förnuft och känsla i metaforen om rodret visavi seglet för en säker seglats, passar mycket bra i det här sammanhanget.


Det blåser dock full storm på sina håll och rodren fungerar inte. Idag överbelastas även en av advokaternas webbplats, vilket Expressen skriver om. IDG.se skriver att Wikileaks orsakar hackarkrig. Säpo uttalar sig i SR:s Ekot. Såg tidigare att både Rick Falkvinge och Anna Troberg twittrade att ddos-attacker inte är något som Piratpartiet ägnar sig åt. Bra att detta blivit sagt – vi slåss för yttrandefrihet inte nersläckning. Nyheter24 skriver att Facebook inte tänker stoppa Wikileaks konto, medan Twitter inte vill kommentera hur de tänker göra. Naturligtvis har Roland Poirier Martinsson, chef för Timbros Medieinstitut, gått till anfall mot svenska media för att han anser att de okritiskt köpt urvalet ur Wikileaks material. Något TV4:s Nyhetsmorgon tagit fasta på. Deras sammanställning visar också att Wikileaks förmedlat dokument i andra sammanhang även om det ligger i sakens natur att USA finns i blickfånget med tanke på att de lyckats dra in hela världssamfundet i krig på olika håll och kanter.


Att påstå att Wikileaks är något signifikant för vänsteranhängare måste ses som en rätt väntad attack av befälet för denna thinktank, som riggades av näringslivet för drygt 30 år sedan för att bekämpa socialismen och kommunismen i Sverige. Medan han och andra på den kanten grävt ner sig i de gamla skyttegravarna söker många människor idag efter en politisk hemvist där demokrati och rättssäkerhet råder och där politikerna tilltror människor förmågan att utvecklas med frihet under ansvar i ett samspel med andra människor, som ännu inte delat in mänskligheten i onda respektive goda eller vänster och höger och inte heller inbillar sig att den egna politiska hemvisten befolkas främst av de goda. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bidrar med ett inlägg, som förhoppningsvis kan bidra till att sänka tonläget. En av många utländska tidningar The Australian försöker utröna vad som väntar Assange härnäst. Tomas är en av många som varit tyst länge, men nu upplever att han måste ta till orda igen. Välkommen tillbaka Tomas – din röst behövs verkligen!


Opassande reder ut begreppen både för sig själv och oss andra på sitt oefterhärmliga sätt. Hon håller fast vid sin kamp för rättsstaten och det fria öppna samhället och reder ut varför hon vill hålla isär Wikileaks och personen Julian Assange. Klokt vägrar hon ge sig in i det könskrig som råder och där fred inte är i sikte. Inte blir det bättre när Åklagarmyndigheten agerar så klantigt som man gjort här. Sedan har andra krafter inte varit sena att utnyttja den situation som uppstått. Tillfället gör tjuven – det borde den gode Mr Assange tänkt på innan. I sin roll som Wikileaks företrädare borde han ha hållit på sig :), sedan må en del feminister vakna upp och se att de inte klarar av att hitta balansen i sin beskrivning av verkligheten.


Skämtlynnet i denna grabbiga värld tar sig rätt ofta uttryck i en hejdlös drift med alla som tar sig själva på alltför stort allvar, varför feministerna får mer av det som retar gallfeber på dem. Det irriterar mig ibland då jag ser att aversionerna mot internet växer bland dem, som redan klistrar på nätet en mängd saker de tycker illa om, eftersom de inte kan se vad hos dem själva som bidrar till deras situation. Det gäller naturligtvis också en del män i förhållande till kvinnor. Annars kan jag tänka mig att Netopias Per Strömbäck vore en bättre måltavla för kritiken mot dataspelens och dito magasins innehåll än internet i sin helhet.


Innan jag rundar av måste jag be Mark Klamberg om ursäkt för min syrlighet gentemot honom i kommentarstråden till gårdagens blogginlägg. Förlåt Mark, det var ett utslag av en stunds uppgivenhet. Idag har han ett inlägg med anledning av en artikel i Ny Teknik där han mycket tydligt redovisar att Försvarsminister Sten Tolgfors och många andra med fingrarna i FRA-smeten antingen förteg eller ljög om allt det som lagklustret kring FRA:s verksamhet skulle göra lagligt. Själv deltog jag i DN:s chatt före beslutet och fick vara med om att min fråga om utvecklingsverksamheten helt ignorerades. Så går det till i den demokratiska staten Sverige – Justitiedepartementet spelar bakom Riksdagsledamöternas rygg. Försvarsdepartementet och Regeringskansliet undanhåller information till både riksdagsledamöter och folket inför ett viktigt beslut. Lake, Nyheter24 och Aftonbladet har också uppmärksammat artikeln i Ny Teknik. Hax har även noterat Marks bloggposter. Hos Aftonbladet kan du visa vilken tillit du har till FRA:s skydd av din integritet. Fungerar litet som en ventil på en tryckkokare – du kan pysa ut en del av dina frustrationer. FRA medger brister men menar att vi drar fel slutsatser. Erik Hultin skriver om Privatliv till salu.


Anna Troberg ställer en berättigad fråga Hur många to do-listor har USA givit den svenska regeringen? Både på sin blogg och här hos Newsmill. Kulturbloggen har läst Expressen och skriver Precis som väntat - Sverige och USA i samtal om att utlämna Assange. Andra som också skriver är Gert Frost, Magnihasa, Johan Westerholm och Skivad Lime


Hur är det nu, kan jag räkna med att flera andra nu ser vad jag har sett – att journalister inbäddade hos makten filtrerar vad som kommer fram i gammelmedierna, eftersom man inte vill oroa det sovande folket. Det är skamligt. Inte minst för deras friska växt behövs läckor både nu och då. Men inget ont som inte för något gott med sig – jag har upptäckt en del nya intressanta skribenter, som jag tänker kolla in litet närmare. Avslutar med Mikael Perssons rapport från Timbros lunchseminarium om Sociala medier i valrörelsen.

Intressant.

2 kommentarer:

Skatan sa...

Tack för ett inlägg där man får en utmärkt sammanfattning och länkar som täcker "hela fältet" kring de senaste turerna omkring Assange och Wikileaks. Det är så omfattande och oöverskådligt så ditt inlägg har varit till stor hjälp att få "ordning och reda i hjärnkontoret".

Kram!

Farmorgun sa...

@Skatan Tack för det. Använder bloggen för att själv få en hyggligt fullödig bild av det som händer, och tycker det är kanon om även andra kan ha glädje av det.