söndag 17 april 2011

Ett monopol som förgiftar livet.

Inleder med IDG:s artikel om att Surfplattorna vandrar in i kommunerna. Självklart att politikerna vill ha dessa digitalt gated communities – appokrati är tryggare än demokrati. Många politiker har sedan flera år tillbaka kunnat hämta ut bärbara datorer för att kunna få sina handlingar via nätet, men många av dem har föredragit handlingarna i vanliga brev på posten. Men med en ”padda” kanske de vågar prova på. Anita Rissler i SeniorNet skriver att Apples Ipad lockar surfande seniorer. Om ovana seniorer vågar, då torde även politiker våga. Redan när jag läste Sam Sundbergs artikel i SvD Kultur insåg jag att appokratin naturligtvis passar de flesta politiker bättre än ett öppet och fritt internet. Vi har ju redan digitalt gated communities för skolelever. Men i USA har organisationen the American Civil Liberties Union (ACLU) engagerat sig i kampanjen ”Don´t Filter me” och påtalar olaglig censur av skolornas nät.


Vill sedan uppmärksamma en artikel i SvD Näringsliv att en tvist avgjorts i Belgien där en internetleverantör tagit strid för att freda sig mot upphovsrättsindustrins krav på ett ansvar för innehållet i kundernas aktiviteter på nätet. Den belgiska domstolen dömde till internetleverantörens fördel, men den berörde upphovsrättsägaren har överklagat domen och nu ska EU-domstolen avgöra om kravet är förenligt med EU-rätten. EU-domstolens generaladvokat tycker inte att det är OK att tvinga bredbandsleverantörerna att filtrera kundernas trafik för att stoppa fildelning. En inställning som TeliaSoneras jurist Patrik Hiselius länge slagits för. Något som vi i Piratpartiet applåderar, då vi arbetar för att informationen ska vara fri. Något vi inte är ensamma om.


Den 11 januari 2010 återgav jag vad Monica Horten, en brittisk forskare, trodde om utveckligen under det kommande decenniet:


Blickar jag framåt för resten av decenniet, om denna utveckling fortsätter kan vi förutskicka att 2020 kommer att se Deep Packet Inspection (DPI) som norm för att övervaka användares kommunikation. "Tekniska åtgärder" kan införas för att skydda varumärken, barn och människors goda rykte med ärekränkning och förtal i lag, och antiterroristlagen, som slår mot Internet-användare, bloggare, webbhotell och webbplatsredaktörer. Webbplatser kan tvingas vara licensierade. Rädda Internetleverantörer, kommer under hot om skadeståndsansvar, blockera allt, som kan riskera att de hamnar i domstol - eller tar fel väg. De stora medieföretagen kommer ”mysa till det” och erbjuda användare olika premie-tjänster. Responsen från användarna kommer att bli en ökning av krypterad trafik, men de kommer också att betala premier för privilegiet att få tillgång till ett standardiserat innehåll. Som en följd av detta kommer den digitala klyftan blivit en avgrund. Endast de med teknisk kunskap eller pengar kommer att ha tillgång till informationssamhället. De utan pengar kommer att endast ha tillgång till statliga och andra offentliga sidor samt handelsplatser.”


Senare samma år godkändes hennes doktorsavhandling The Political Battle for Online Content in the European Union vid the University of Westminster.


Naturligtvis undrar jag om stiftelsen .SE som arbetar med projektet Digidel 2013 ägnar den här problematiken en tanke. Har en stark känsla av att utvecklingen går i den riktning som Fil.dr. Monica Horten beskrivit. Det finns för övrigt mycket klokt sagt och skrivet, som alltför snabbt hamnar i bokhyllor för att samla damm. Och låt oss för allt i världen inte glömma att vi har en kulturminister som anser att kopiering handlar om stöld, vilket hon uttalade i samband med att hon uttryckte sin glädje över Tingsrättens dom mot grabbarna bakom The Pirate Bay. Det första vittnade om en villfarelse eftersom immaterialrätt inte handlar om äganderätt utan är ett tidsbegränsat monopol, som i modern tid utsträckts in absurdum. Det andra visade att Lena Adelsohn Liljeroth var ute på djupt vatten, eftersom en minister inte ska uttala sig i ett ärende som ännu inte avgjorts i de rättsliga instanserna. Mot detta kulturella mörker krävs mobilisering av många starka krafter, varför jag gläds över initiativet att mera organiserat ta på sig uppgiften att missionera om kopimismen – denna urkraft i mänsklighetens historia. Christian Engström, Piratpartiets företrädare i Bryssel, har noterat detta samfunds tillblivelse och bidrar med formuleringen av ett par av de första grundläggande principerna.


Ser det som ett embryo till ett framåtsyftande projekt, eftersom det inte är så lätt ens samla alla pirater kring en gemensam definition av vår grundideologi, där vi i nuläget diskuterar om begreppet humanism är användbart. Detta då vi lämnat skyttegravarna både till höger och vänster inför utsikterna att kunna skapa något nytt byggt på tilltron till den fritt, kritiskt tänkande och ansvarstagande människan. Dagens Höger&Vänster-matadorer är varandras tes och antites och visar tydligt att de saknar förmåga att skapa synteser med fokus på grundbultar i vårt samhällsbygge. Vi behöver bara kolla in vilka tärande mellanhänder, som hålls vid liv med hjälp av nuvarande ordning för användningen av upphovsrätten, för att inse behovet av en annan ordning. Spotify, som tidigare setts som en ny väg, har nu visat sig vara en gren på samma gamla murkna stam. Marcus ombord på Livbåten bearbetar sin frustration över den saken.


När nu Upphovsrättsutredningens slutbetänkande är överlämnat till regeringen, kan vi räkna med att rätten att få betalt för andras användning av ett verk – privat eller kommersiellt – kommer att skrivas in i lagen och därmed smyger sig en stor osäkerhet in i den del av våra privata liv där vi hittills använt sånger och musik på de mest skiftande sätt. Något vi inte gjort för att tjäna pengar på andras skapelser, utan för att sång och musik ingår som naturliga element i våra liv. Därför måste vi nu fingranska lagen och ställa oss frågor hur dess bestämmelser kommer att detaljreglera denna del av våra liv. På Stims webbplats kan den intresserade kolla upp vilka som redan idag anses vara skyldiga att teckna avtal och erlägga avgifter. Sedan kan man ju undra om en jurist som älskar att vrida och vända på upphovsrättslagen till allmänhetens nackdel är den rätte att utreda vilken lag som behövs för att en balans mellan egennytta och allmännytta ska råda.


Avslutar med att tacka Juristen som förmått sätta ord på de olustkänslor som senaste Uppdrag granskning gav upphov till. Public service-media som SVT borde inse sitt ansvar när det gäller att slå vakt om sans och balans i diskussionen om hur våra lagar tolkas och tillämpas. Att brottsoffer och moraltanter går i taket är en sak, men grävande journalister!? Har tittarsiffrorna rasat eller vad är det frågan om?

Intressant.

4 kommentarer:

Bo Bengtsson sa...

Axplock ur Stims hemsida
"Med en licens från Stim får man tillstånd att:
spela musik på personalfester (både inspelad och levande musik)."

Ska jag tolka detta uppkast från Stim så: personalen måste ha stimlicens för att spela och ev sjunga på en personalfest?

gailwatt sa...

Mycket läsbart, Farmor Gun! som vanligt. Hoppas alla twittra o Facebooka det vidare!

Farmorgun sa...

@Bo Bengtsson: Rätt uppfattat, men jag tolkar det så att det är företagen som måste teckna avtalslicenser för att personalen ska få sjunga, tralla och lyssna i samband med aktiviteter kopplade till arbetsplatsen. Själv har jag funderat på om uthyrare av lokaler för fester måste teckna avtal och sedan ta ut kostnaderna på hyran eller om de måste uppmana hyresgästen att ordna den detaljen själv? Ja, egentligen är det väl bara fantasin som sätter gränser.

@gailwatt Tack min vän! Hoppas naturligtvis nå så många som möjligt med info, men som du vet stannar det vid musens pip om inte Public service-media bryr sig.

Lars-Erick Forsgren sa...

Som vanligt har du rätt.
Frågan är bara hur ditt (och ett litet fåtal andras) budskap ska slå igenom mediabruset, läsas och förstås av fler.