torsdagen den 2:e juni 2011

Samhällsstödda ideella föreningar eller CSR-certifierade företag?

Senaste Uppdrag granskning lämnar mig ingen ro. Vad handlar det om? Att sprida en reklamkalender till skolbarn förklädd till budbärare för organisationen Friends? Det finns inga gratis luncher sägs det och då finns det knappast några gratiskalendrar heller. Jag kan tänka mig att Friends roll varit att öppna dörren till klassrummen för en produkt där ett antal sponsorer kan visa att de tror sig göra en insats mot mobbning. Som tack för medverkan får Friends en annons och tre procent av det som annonserna ger och säljföretaget får ett starkt argument i det stöd till Friends kampanj mot mobbning, som kalendern påstås vara en del av.


Tidigare fick vi genom Uppdrag granskning kännedom om hur förbundet Hem och Skola genom ett avtal med samma callcenterföretag fått hålla till godo med c:a 20 procent för en kampanj mot mobbning. Pengar som i huvudsak användes av förbundsledningen till konsulters medverkan vid föreläsningar, workshops och liknande inom skolan. Under tiden levde de lokala Hem- och Skola-föreningarna under knapphetens kalla stjärna. Detta samarbete är nu avslutat och Hem och Skola-förbundet sliter nu för en uppbyggnad av organisationen med engagemang underifrån. De är därför angelägna om att folk ska veta att de inte är involverade i Kompiskalendern. Sedan återstår frågan: - Hur får sponsorer veta vilka resultat de nått med sitt stöd? Om man ska tro Skolverket har mobbningen snarare ökat än minskat. Men det kan naturligtvis vara så att den ökande medvetenheten lett till fler anmälningar. Det är den ena sidan av saken.


Den andra sidan handlar om att Sverige genomgår en förändring där skatterna sänks och samhällets stöd till kultur- och fritidsverksamhet förväntas vara en del av företagens arbete med att bygga upp sitt företags immateriella värde i människors medvetande genom att företagen synliggör sitt samhällsansvar. Till dess att bankernas och företagens övertagande av uppgiften att stödja de verksamheter, som hittills haft sitt stöd genom politikernas fördelning av skattemedel, har det uppstått en lönsam nisch för företagsamma mellanhänder. Här i form av ett callcenterföretag i vars moder- och/eller systerbolag man utvecklat ett affärskoncept för att sysselsätta företagaren och dennes närstående, som i sin affärsverksamhet kan dra nytta av den goodwill hos befolkningen, som det civila samhällets föreningar och stiftelser har byggt upp genom åren.


Ett av de mer iögonenfallande exemplen på möjligheten att dra nytta av människors godtrogenhet är Postkodlotteriet, som jag skrev om på min blogg i Norrtelje Tidning, sedan tidningen entusiastiskt berättat om en vinst i Hallstaviks-området, utan att de med ett ord nämnde om de förhållanden, som journalister i såväl Svenska Dagbladet som Aftonbladet avslöjat när det gäller behållningen för VD och det företag som driver verksamheten i namn av drygt 30 organisationer med en rejäl exponering i TV 4. Friends är för övrigt en av dem och de ser Svenska Postkodlotteriet som en av sina huvudsponsorer vid sidan av Swedbank och Telia. För mig är det helt uppenbart att något är fundamentalt fel när en lotteridirektör inklusive bonus kan tjäna uppemot en halv miljon kronor i månaden, medan en sjuksköterska med sju år i yrket på sin höjd kan få runt 25.000 kronor i månaden. Och lärare, som politiker sagt att man ska satsa på, kommer att få slita rejält för en uppvärdering av sitt yrke. Ett sådant beteende av dem som profiterar på människors engagemang är inte långsiktigt hållbart.


Kan jag i all enkelhet få föreslå ett nytt tema för #prataomdet – Vad är bäst för våra barns och samhällets utveckling? Kultur- och fritidsverksamhet genom samhällsstödda ideella föreningar eller CSR-engagerade företag? Eller både det ena och det andra för att driva fram en CSR-certifiering?


Men, det är svårt att veta om det senare är sprunget ur näringslivets kampanjer eller om tanken på CSR-engagemang vuxit fram ur företagares eget intresse och vilja att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. En av de flitigaste aktörerna när det gäller det förra skrev med anledning av Svenskt Näringslivs framtidsdagar i Göteborg, som startade den 26 maj, på GT:s Ledare & Debatt Lita inte på politikerna.



Kommen så långt får jag ett osökt tillfälle att länka till Göran Widham ombord på livbåten som skriver om värdet av att #prataomdet. Den helt otroliga medieexploateringen av sexrelaterade spörsmål allt från Kungen upp och ner fram och tillbaka till ”prataomdet” borde kunna maka på sig för att ge plats åt seriösa samtal om en samhällsförändring, som påverkar verksamheterna för många barn, ungdomar och föräldrar samt förenings- och fritidsledare i det lokala samhället. Går sedan vidare till Christian Engström, som berättar om De grönas aktiviteter kring ACTA-avtalet i Bryssel. Det känns bra. Emil Isberg uppmärksammar att Quatrohelixmaskinen behöver support, vilket jag ser som en aktiv handling med bäring på dagens tema.

Intressant.

2 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Ja, det är bedrövlig hur vissa människor (bakom en del företag) är redo att göra vad som helst för pengar.
Nu ska ju företag göra pengar, för att gå runt o gärna ge en liten vinst.
Men nog är det skamligt att utnyttja och snylta på gamla "varumärken" som bygger på idealitet. En sjuka som tyvärr breder ut sig på olika sätt. Bra att Uppdrag granskning kollar upp och redovisar. Men bedrövligt att det finns så mycket att dra fram i ljuset.

Dennis Nilsson sa...

Hade detta ägt rum i serien Lucky Luke så hade bedragaren och direktören för Postkodlotteriet doppats i tjära, rullats i fjädrar och lämnat stan sittande på en järnvägsskena.