söndag 17 juli 2011

Endast de äldre söker sanningen?

Läser med rätt stor behållning Erik Åsards understreckare i dagens SvD rubricerad Journalistiken värd mer än papperet. Slutklämmen måste citeras då den säger en hel del om medieklimatet ”Den stora faran inför framtiden är inte kakofonin av röster i cyberrymden eller ens att papperstidningen på sikt hotas av undergång. Mest oroande är att de etablerade mediebolagen för att hävda sig i konkurrensen i än högre grad väljer att fokusera på nyheter om celebriteter och trivialiteter i stället för att satsa på den mera kostsamma undersökande journalistiken.” Efter detta börjar Åsard sedan att spekulera: ”Vad vi kan förvänta oss framöver, i USA och på andra håll, är förmodligen allt mindre av noggrann, faktaorienterad rapportering alltmedan opinionsjournalistiken i form av krönikörer och värderande kommentatorer ges ökat utrymme. Kanske dröjer det inte alltför länge innan Fox News, Rupert Murdochs partiska men ytterst profitabla satellitkanal, blir den gängse modellen för hur en framgångsrik nyhetsförmedling ska se ut.” Av det senare drar jag slutsatsen att Erik Åsard i likhet med många andra lärde utgår från att dagens unga är mindre intresserade av att söka sannare bilder av det som händer omkring oss, än vad vi var i den åldern.

Lustigt nog faller det dem inte in att dagens unga söker information på många olika håll och eftersom etablerade medier inte så sällan fungerar som något av maktens megafoner, får de etablerade lära sig leva med att läsarna söker information på många andra håll. Detta samtidigt som rätt många av dem gör vad de kan för att misstänkliggöra oss läsare och bloggare. Alla är inte öppna för den dialog som Sveriges Radio tagit initiativ till genom sitt projekt Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn. Självklart aktiva under Almedalsveckan, vilket vi ser på deras blogg. Eller för den delen det samspel mellan olika medier som Brit Stakston, Joakim Jardenberg, Emanuel Karlsten och många andra försöker göra möjligt.

Intressant att kommentarerna till Åsards text hittills antingen gäller en omröstning huruvida stora mediekoncerner ska förbjudas eller har sitt fokus på mediekoncerner som ett hot mot demokratin. Tilltron till mänsklighetens förmåga till tankearbete är inte särskilt väl utvecklat i någondera av kommentarerna. Själv undrar jag om vi inte behöver ett partipolitiskt neutralt material för folkbildning som tar fasta på det konstruktiva samtalet om mötet mellan medier i vår tid. En del tror att de kan ignorera och oskadliggöra sociala medier genom att tala om oss, som gillar utvecklingen, som internetromantiker eller internetevangelister. Utvecklingen kan bara gå framåt om man mera ser till Internets möjligheter än dess problem, utan att för den skull blunda för de utmaningar som finns. Utmaningar som inte bäst hanteras med avlyssning, filtrering och blockering. Utmaningar som t ex myndigheternas hantering av PSI-lagen vilket bland andra Handelskammarens it-expert Fredrik Sand skriver om på SvD:s Brännpunkt.

Se där ett ämne som inte kunde hålla mig borta från tangentbordet.


Intressant?

onsdag 13 juli 2011

Vi har ett ömsesidigt ansvar för digital delaktighet.

Fortfarande kan man botanisera bland paneldiskussioner och seminarier som sänts på webben från Almedalen. Här diskuteras Opinionsbildningens nya infrastruktur mellan personer som på olika sätt bidragit till utvecklingen av verktyg och arbetsmetoder för att stärka aktörer, som med hjälp av sociala medier vill vara delaktiga i samhällsdebatten och därmed kan bidra till opinionsbildningen inom olika samhällsområden. Diskussionen om listor är inte särskilt intressant, tycker jag, men det kan ha med min brist på tävlingsinstinkt att göra. Eller om lusten att vilja dominera diskussionen i bloggosfären är mer uttalad i de partier som vill ge intryck av att vara stora och ledande. Själv är jag mer intresserad av den arbetsprocess och det meningsutbyte, som kan leda till nya insikter. För mig är bloggen och internet verktyg för människors möjligheter att delta i landets demokratiska utveckling med en fördjupning av diskussionerna mellan valen.


Martina Linds svar på Markus Lake Berglunds fråga om risken för en tudelning mellan de i Centerpartiet, som är vana vid att använda nätet och de helt ovana, kan vara lättare sagt än gjort. Martina ansåg att det är de digitalt bevandrade medlemmarna som måste förstå att de måste plöja, harva och så på möten och stämmor om en utveckling ska vara möjlig. Jag tycker nog att de motspänstiga måste öppna sina sinnen och ta in att de går miste om en hel del information och väldigt mycket kunskap om de inte tar datorn till sin hjälp. Själv tycker jag att det fungerar bäst genom att succesivt lära genom att göra. Påhittet att man ska ta ett s k ”datorkörkort” har avskräckt alltför många. De flesta jag känner har lärt sig genom att göra och allt eftersom lärt sig mer när behov uppstått.


Överhuvudtaget är det en svårbegriplig diskussion som pågår om internets fel och förtjänster både bland dem som gillar internet och sociala medier och mellan dem och de som mest ser internet och sociala medier som ett fördärv. Anders Mildner går så långt att han talar om internetromantiker och internetevangelister som begrepp en del aktörer använder sig av för att slippa bry sig om internet som något annat än verktyg för marknadsföring och försäljning av varor och tjänster. Själv undrar jag om vi kan begära att marknadsromantiker och marknadsevangelister kan tro annat än att politiker bara är ute efter att kränga sina läror, som vilken konserverad gröt som helst. Att internet och sociala medier bygger på en interaktion som kan skapa något nytt av intresse för egen del krävs åtskilliga samtal för att ekonomiskt sinnade människor ska förstå.


Ta t ex skillnaden mellan det resonemang som Operans webmaster förde när han berättade om Operans arbete med sin webbplats, som redan 2008 men också 2010 vann Web Service Award, och de tidningschefer som leasar ut hanteringen av kommentarerna till tidningens artiklar. Hos Operan är en snabb och juste hantering av kundkontakterna A och O, medan de som inte förstår värdet av en dialog med läsekretsen låter kunskapen om tidningens påverkan gå till andra företag. Även mycket griniga kunder har något att tillföra i ett förbättringsarbete.


Mildners iakttagelsen är riktig så långt att allt som går till överdrift får en backlash och att det finns tecken som kan tolkas så. Vi kan bara se de kräkreflexer som rätt många feminister förorsakar när de tycker sig kunna förklara samhällets alla orättvisor med hänvisning till kön, när många andra gått vidare och lärt sig om ett mer komplext begrepp – intersektionalitet – som förklarar att kön, klass, etnicitet och en del andra grunder kan samverka när diskriminering sker. Det är skälet till att vi idag har en sammanhållen organisation för åtgärder mot diskriminering under en hatt Diskrimineringsombudsmannen. Men under tiden odlas stolligheterna om kön, som upphov till allt ont, hos en lång rad feminister aktiva i samhällsdebatten. Funderar fortfarande på om Unni Drougges reaktion mera är ett utslag av ett tryck på den feministiska nerven än en saklig reflektion kring den glädje som många av oss andra känner inför möjligheten att ta för sig och göra något eget av allt som vi möts av på nätet. Hur som, gillar jag att Joakim Jardenberg tagit sig tid att ge en respons. Men Unni vore inte Unni om hon inte fortsatte att bjuda Jocke och oss andra rejält tuggmotstånd. Något som jag väljer att inte ge mig in i, eftersom jag inte vill vara med i den dansen. Livet har lärt mig att mina reaktioner bör jag ge akt på och lära mig av, då de säger mera om mig själv än andra. Att jag gått från att vara feminist till att få upp ögonen för intersektionaliteten ser jag som en effekt av förnuftets seger över alla upprörda känslor. Mitt fokus idag ligger på internets möjligheter och därför slåss jag för att kunna vara medborgare även när jag är på nätet. Alltför många inom den s k kultureliten är negativt inställda, men det ser jag mera som deras egna bekymmer.


Därför gillar jag naturligtvis att Christian Engström kämpar på för att sprida sin kunskap inom EU:s olika länder och att Opassande delar med sig av sina tankar på ett sätt som gör att jag måste tänka till mer än en gång. Slutar med att flagga för att jag nu kommer att ta en bloggpaus under drygt en vecka då jag har annat för mig. Ha en fortsatt bra sommar.

Intressant.

lördag 9 juli 2011

Godmiddag Almedalen.

Inleder med dagens webbsändning från Godmorgon Almedalen #GMA11. Detta för att applådera detta initiativ, som verkar med fokus på sociala mediers möjligheter att leva i ett samspel med, men också vara utmanare i förhållande till, redan etablerade medier. Alla som känner mig vet att jag gillar både Sveriges Radio och SVT, men just därför skadar det inte med dessa uppstickare, som i sann nybyggaranda och med verklig frenesi vill visa på vad sociala medier kan spela för roll i det nya medielandskapet.


Brits intervju i dagens sändning med årets Almedalsbloggare Lena Lid Adersson, gift Falkman och på väg att byta bloggnamn, var mycket givande. I likhet med intervjun med företrädare för KRIS & Unga KRIS, som korats som Hetast i Almedalen i år. Starkt vinna i konkurrens med övriga starka kandidater. Inbjudna i studion denna dag var bland annat en talesperson för F! och Piratpartiets Anna Troberg. Båda företrädare för partier med starka föresatser att ta sig in i riksdagen. Annas fundering kring samhällsutveckligen som går i en riktning, vilken mer handlar om att rätta till olika systemfel än att fixa en och annan bugg, gillar jag. Sist men inte minst kom sedan ett samtal med Malin Crona, SR med egen blogg och Andreas Nilsson, idag på tidningen Dagen men på väg till nytt jobb som nyhetschef på Nerikes Allehanda. Samtalet om möjligheten till ett samspel mellan nya och traditionella medier var intressant och välgörande. Malins och Anders reflektion kring behovet av en redaktör, när man själv blivit alltför insyltad i en händelse, var klargörande just därför att de kunde utgå från Andreas upplevelser av att vara ögonvittne till en situation som SJ försökte slingra sig ur. Det är folkbildning när den är som bäst och en lisa för själen efter att ha läst en radda av dessa etablerade journalister som älskar att spy galla över sociala medier istället för att fundera över samspelets möjligheter.


Malins blogginlägg innehåller för övrigt en förklaring till ett skämt taggat #flickjox, som av Anna Raftsjö med bloggen Argbuggen uppfattades som något helt annat än det avsedda. Se Malins uppdateringar i slutet av bloggen där t ex Joakim känner sig tvungen be om ursäkt för att det hela kunde missuppfattas. Opassande gör som vanligt en balanserad kommentar. Själv är jag rätt säker på att själva begreppet #flickjox ställde till det helt i onödan och därför ser jag Raftsjös reaktion som ett klassiskt exempel på hur en sak utvecklas när feministen ser grandet i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget. Som kvinna och tidigare rätt enögt inriktad på kön, som förklaring till männens makt och övertag, har jag med tiden lärt mig att se saker i ett vidare perspektiv. När man inser att diskriminering sker på en rad olika grunder, där kön, klass och etnicitet inte bara samspelar sinsemellan utan även kan samspela med övriga diskrimineringsgrunder, då inser man att dagens feminister i sin enögdhet är på väg att gräva sin egen grav. Inte något att gråta över direkt, men tröttsamt medan det pågår. Nikke Index tycker att #flickjox var rätt kul. Andra, som inte gillar det sättet att reagera på andras brist på insikt, blir upprörda. Deepedition, tar det på rätt sätt.


#GMA11:s morgonsändningar var till att börja med tänkt att pågå en halvtimme, men har blivit allt längre. Inte undra på eftersom Brit och Jocke har bra näsa för intressanta gäster och inslag. Missa inte morgondagens sändning med start kl 09.00, som blir en mycket längre sändning med olika inslag om veckan som gått. Men också något om Almedalen 2012, hoppas jag, eftersom etablerade medier bara intresserar sig för de etablerade politikernas göranden och låtanden medan Almedalen är så mycket mer. Meltwater Buzz visar att i vart fall arbetsgivarorganisationen Almega vet varför de gillar att ta vara på de möjligheter Almedalen ger samtidigt som de ger en eloge till Vårdförbundet som förstått vad man kan göra för att skapa en bra plattform för information och opinionsbildning.


Tidigare i veckan har jag av personliga skäl inte haft möjlighet att följa livet i Almedalen på det sätt som jag tidigare hade tänkt mig, varför jag nu försöker ta igen vad jag missat. Får snabbt klart för mig att webbsändningar som Godmorgon Almedalen av etablerade medier ansetts behöva sändningstillstånd. Enligt P3 Nyheter, som varit i kontakt med Myndigheten för Radio och TV, måste Joakim Jardenberg och andra ha tillstånd även för webbsändningar som sker tillfälligt. Joakim kunde snabbt få tag i Patrik Fältström, som förklarar regelverket i Jockes blogginlägg. Han förklarar regelverket och är av en annan uppfattning. Frågan är om Godmorgon Almedalen är en så populär webbsändning att de konkurrerar med SVT och övriga bolag. Jag ser inte GMA11 i första hand som konkurrenter till etablerade medier utan just som nybyggare och medieutvecklare. Något som alla etablerade medier behöver för att ta till sig att vi lever i en ny utvecklingfas, där det inte håller att göra som man alltid har gjort.


Detta på samma sätt som den offentliga sektorns vård, skola och omsorg behöver privata nybyggare och verksamhetsutvecklare för att tänka till när det gäller det egna beteendet i den vardagliga lunken. Det är synnerligen tveksamt om den typ av undersköterskor, som vi hört talas om under de senaste dagarna, är möjliga att påverka i en mer positiv riktning med hjälp av en skriftlig varning. Även om man vill ge en människa, som gjort fel, en ny chans, måste man inse att Sveriges Kommuner och Landsting, som arbetsgivarorganisation, har en hel del att göra för att inspirera kommunerna och landstingen när det gäller de anställdas möjligheter till utveckling, istället för att enbart sjunga privatiseringens lov. Jag är inte alls så säker att vinstintresse och mer differentierade individuella löner gör livet inom den privata vårdsvängen så mycket bättre för brukarna eller merparten av de anställda. Det genuina vänliga bemötandet, som egentligen är obetalbart, har ytterst litet – om ens något – med pengar att göra.


Avrundar med några länkar till en del av de bloggare, som jag har försummat tidigare i veckan: Beelzebjörn, som inte sticker under stol med att han drivs av vrede och vanmakt; Markus Lake Berglund, som kollat in seminariet Makten och Mystiken i Almedalen, vilket jag hoppas att han skriver mer om senare; Politometerns Martina Lind skriver om Årets Almedalsbloggare, som Brit intervjuade i #GMA11:s sändning; Mårtensson, som också funderar kring Almedalen; MinaModerataKarameller, som skriver om bloggandet i Almedalen; Piratpartiets Emil Isberg, som startade veckan med seminarier med fokus på människors integritet; samt Badlands Hyena, som gillar att driva med Ylva Johanssons och en del andra kvinnors reaktioner på manliga attribut. Petter Karlsson medskyldig till spinnet om #flickjox får rådet av Håkan Juholt att skaffa sig en mustasch och avslutar ”Almedalen. Massor av viktigt. Men uppenbarligen också tid för lek – oavsett verklighet!” Tack och lov för det.

Intressant.

tisdag 5 juli 2011

Sätter tankesmedjorna fortfarande agendan?

Den första dagen i Almedalsveckan, som jag själv haft möjlighet att kolla en del av det som pågår. Började med Godmorgon Almedalen (#gma11 på Twitter) med Brit Stakston och Jocke Jardenberg. Ett intressant program med olika infallsvinklar när det gäller möjligheten att komplettera sitt brinnande engagemang med hjälp av olika Sociala medier som här bärs fram med hjälp av Bambuser. Återstår att kolla in det som jag hittills missat, men det är ju det som är så bra med webbsändningar – man kan kolla när man har möjlighet.


Under eftermiddagen letade jag mig fram till två program hos FORES – Vad är en liberal nätpolitik? och Tankesmedjorna sätter agendan. Det första seminariet ingick i FORES´ liberala dag i Almedalen. Med tanke på att landets regering knappast bedriver en liberal nätpolitik är det hoppfullt att FORES ställer frågan. Men, att Annika Beijbom inte gett upp hoppet om Folkpartiet är för mig en gåta. I det partiet finns allför många censurivrare som inte ger ett vitten för principer om nätneutralitet och yttrandefrihet. Cecilia Malmströms senaste bidrag i censurdebatten är under all kritik, vilket Markus Lake Berglund skrivit bra om. Piratpartiets Christian Engström skrev dagen före midsommarafton att censurivrande Cecilia fått finna sig i en kompromiss och vad den innebär i praktiken. Det samtal som FORES anordnade i Almedalen om nätpolitiken är väl värt en vidare spridning. Med tanke på att de aktörer, som vill införa filtrering och blockering som en lösning på kulturens problem med att finna betallösningar för kulturspridning, blivit ännu fler vid årets vecka hedrar det FORES att man håller liv i den större frågan om en nätpolitik värdigt tilltron till människans förmåga att skapa lösningar istället för låsningar.


Det andra seminariet var också intressant. Inte minst därför att många på den liberala kanten har kvar att lära sig den smärtsamma läxa som vänstern hittills tvingats göra. Marknadens aktörer är lika olika i sitt engagemang för kunderna som vi kunnat se när det gäller verksamma inom den offentliga sektorn i förhållande till medborgare och brukare. Eller för den delen de företag som mer eller mindre ädelt arbetar för en långsiktig hållbar utveckling med hjälp av goda gärningar eller som det heter idag CSR (Corporate Social Responsibility). Gemensamt brottas vi med konflikten mellan idéer om altruism d v s viljan att göra gott utan att förvänta oss något i gengäld för egen vinning och ideer om marknadsliberalism där varor och tjänster finns endast därför att någon är beredd att betala för dem. Den som arbetar för brödfödan kan inte räkna med få credd som en riktigt samhällsnyttig varelse.


Det senare lärde jag mig under de år på1990-talet då en rad aktörer inom Svenskt Näringsliv och Företagarna agerade för för att påverka de politiska partierna i en mer nyliberal riktning. Då gav bland annat Företagarna ut tidningen Offentliga Affärer som distribuerades till alla politiker i kommuner, landsting och riksdagen, utan att de aktivt anmält sitt intresse, än mindre betalade. Det blev för mig sinnebilden av en thinktank d v s en ideologisk ”stridsvagn” som riggats för att krossa motståndet mot privata aktörer inom den offentliga sektorn. Undrar hur många av dessa politiker som insåg att ”gratis” även då hade ett pris på både gott och ont. Helt klart kan tankesmedjor hjälpa politiker att komma till makten – om där finns en jordmån för propagandan – men sedan är det en helt annan sak att kunna behålla den makten, när tiden arbetar för mer dialog byggd på kunskap.


Idag ingår tidningen Offentliga Affärer i Hexanova Media Group, som i likhet med många andra uttalar att arbetslöshet och sjukdom ska kureras med företagsamhet. Eller entreprenörskap som det heter idag. Inte så sällan är det kvinnor inom den offentliga sektorn, som hittills fått betala ett högt pris för att de inte insett att deras övertalighet mera handlar om politikernas och chefernas makt än deras påstådda brist på företagsamhet. Sedan skulle jag bli mycket förvånad om merparten av dagens upplaga av deras tidning betalas av andra än skattebetalarna med politikerna som prenumeranter. Det senare sagt med tanke på den diskussion som hörts om Almedalens värde. Den här veckan betalas också antingen av skattebetalarna eller de olika företagens kunder.


Men om jag får välja satsar jag hellre en del av mina skattepengar på Almedalsveckan, där en viss transparens gör det möjligt att följa en hel del av samtalen på webben och via media än på alla dessa mässor om skydd och säkerhet som bygger på en allt mer uppskruvad rädsla hos befolkningen för all sköns faror som kan drabba oss om vi inte ser om vårt hus. Det är bland annat den rädslan som påverkat politikerna när det gäller deras skräckslagna förhållningssätt till internet.


Emanuel Karlsten berättar Så får du koll på det digitala #Almedalen. Joakim Jardenberg är en annan som gärna delar med sig. Imorgon ska jag kolla upp vad Anna Troberg och alla andra pirater fyller sin vecka med.

Intressant.

fredag 1 juli 2011

Konsten att sätta den politiska dagordningen.

Mitt i nyhetstorkan och som en puff inför ett seminarium i Almedalen anordnat av Svenskt Näringsliv sent söndag eftermiddag landar rapporten ”Konsten att strula till ett liv”, som fått god massmedial spridning. Här en debatt i SVT Play mellan Stefan Fölster och Karin Olsson. Som vanligt är det inga problem för Svenskt Näringslivs Stefan Fölster att få utrymme för sina utspel, som dock möts av kraftiga reaktioner på sina håll – här i P1; SvD Näringsliv; SvD Sanna Rayman; SvD Kultur – Emma Stenström; SvD Opinion 1; SvD Opinion 2: DN Ekonomi; DN 1; DN 2; DN Kultur & Nöje -; Sydsvenskan Kultur & nöjen – Per Svensson; Expressen – Ledaren; Aftonbladet; bara för att nämna en del. Var för sig har artiklarna samlat på sig rejält med kommentarer, bland annat Kulturekonomi, varför Stefan Fölster har all anledning att vara nöjd med det spinn, som hans intresseorganisation har skapat alldeles lagom till deras uppstart av Almedalsveckan.


Helt klart kan man reagera på utspelet på många olika sätt, utifrån var man står politiskt och kunskapsmässigt eller hur träffad man känner sig av att vara nedvärderad som onyttig i ögonen hos Svenskt Näringslivs rapportproducenter, påhejade av Stefan Fölster. Sammantaget vågar jag ändå påstå att avsaknaden av det perspektiv som Per Svensson så välformulerat ger uttryck för, gör att man kan undra vilken akademisk kvalitet Svenskt Näringsliv sökte när de intresserade sig för uppgiften att styra studenter in i rätt fålla. Fler än jag har nog hört talas om beställningsjobb. Här gäller inte enbart att ”onyttiga” kurser ska ge lägre studiestöd, utan att de studenter som väljer de för Svenskt Näringsliv nyttiga kurserna ska kunna få nedskrivna studieskulder.


De som har råd att betala själv ska således kunna fortsätta med de ”onyttiga” högskolekurserna – om där fortfarande finns en marknad för det – medan ambitiösa studenter, som satsar på kurser populära hos Svenskt Näringsliv, ska kunna få avskrivning av studielån. När Stefan Fölster argumenterade i SR Ekot och bland annat framhöll att vårdbiträdet och den anställde i handeln ska slippa betala skatt, som går till onyttiga högskolekurser och studiestöd till dessa, då vände det sig i min mage. Varför skulle de lågavlönade inom vården och handeln ha lika svårt att förstå värdet av kurser inom kulturområdet som Stefan Fölster och de av honom anlitade ekonomerna? Ett i mina ögon riktigt grovt försök att slå blå dunster i lågavlönades ögon för att inbilla dem att ännu flera jobbskatteavdrag är den enda vägen för att de ska få sin ekonomi att gå ihop.


Dessutom misstänker jag att det kan förhålla sig med den här undersökning på samma sätt som med det utspel om Plan B – Den dolda jakten på välfärd, där Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv och Fredrik Bergström, Handelns utredningsinstitut, hösten 2007 pekade ut 95 procent av svenska folket som fuskare, vilket gick in hos regeringen som Guds ord i en tok och ledde till allvarliga förändringar i sjukförsäkringen. När jag kämpade för att få fram den undersökning som påstods rymma fakta om saken, då kammade jag noll trots tålmodiga ansträngningar. Sedan dess tar jag Stefan Fölster och Svenskt Näringsliv med en rejäl nypa salt. Det är tankeproduktion för en viss politik, som Svenskt Näringsliv sysslar med och då väljer man att fokusera enbart på sådant som stärker den egna agendan, men det är inte detsamma som att gynna en politik för ett långsiktigt hållbart näringsliv i vårt land.


Vi har ju sett hur det sedan gick med sjukförsäkringen. Turbulens i riksdagen och stor träta om regeringen kände till vilka effekter de ändrade reglerna skulle få i det verkliga livet. Forskaren Björn Johnsson vid Malmö Högskola berättar här om vad han funnit vilket han samlat i sin bok ”Kampen om sjukfrånvaron”. Undrar om den saken får något utrymme i Almedalsveckans späckade program, som Politikerkollen redovisar i siffror. Själv tänker jag följa en del på webben, bland annat FORES samarrangemang med Timbro den 5 juli kl 15.00 – 16.00 med rubriken ”Tankesmedjorna sätter agendan”. I övrigt vill jag följa det som händer på bloggplats H12, som jag minns med glädje från förra sommaren, då jag som riksdagskandidat för Piratpartiet var på plats. Sist men inte minst kommer jag naturligtvis dessutom att följa piraters och andra digitalt aktiva vänners kommentarer på facebook och twitter.


Avrundar med Göran ombord på Livbåten, som skriver mycket tänk- och läsvärt om att slitas mellan partilojalitet och sökandet efter klarare bilder av det som pågår. Här tänker jag osökt på Sten Selanders dikt Mannen i spegeln om vikten att vara ärlig mot den person som man ser i ögonen varje morgon framför spegeln. Håll liv i den interna kritiska debatten – det finns gott om exempel hur illa det kan gå när partiledarna förväntar sig att aktiva ska uppträda som partimegafoner.

Intressant.