fredag 26 augusti 2011

Om konsten att hantera människor, som har åsikter.

Anders Mildner tar hos SVT Debatt på nytt upp diskussionen om attityder och förhållningssätt hos en del journalister, som älskar att blåsa under sina aversioner mot människor med åsikter, som inte alltid uttrycker sig särskilt välpolerat när de kommenterar artiklar på nätet. Näthatet har i dessa kretsar blivit ett etablerat begrepp, utan att man för den sakens skull ägnar en tanke åt varför det blivit så. Och att man själv är en del i detta förhållande. Det minsta man kan begära är att den som gör sig besvär med att kommentera borde mötas med en gnutta människokärlek. Är tonen rå kan man alltid ställa frågan om inte alla tjänar på att resonera som civiliserade människor.


Problemet är att en del artikelförfattare anser sig inte ha tid med sådant trams, trots att vi alla i stort och smått har ett ansvar för hur samhällsklimatet ser ut. En del koncerner har löst det med att de leasat ut hanteringen av kommentarerna till ett utomstående företag, utan tanke på att det egentligen är företagets Kundtjänst, som vi talar om. Det var när jag lyssnade på Operans Martin Bondeman, som det slog mig hur olika han, som utvecklare av Operans tjänster till sina kunder och besökare, ser på mötet med en missnöjd och grinig operaälskare och hur chefredaktörer med sina medarbetare ser på interaktionen med läsarna. Operan skulle inte drömma om att leasa ut denna viktiga informationskälla till utomstående.


Anders Mildner skriver bl a

Det finns i dag nästan inga svenska tidningar som har som mål att deras journalister ska delta i en dialog kring den journalistik de producerar. Kommentarsfälten har haft som främsta syfte att dra trafik till sajterna och betraktats som läsarnas reservat. På flera håll har reportrarna dessutom fått uttryckliga order om att hålla sig borta från kommentarerna.

För att göra situationen ännu värre, har sedan modereringen lejts ut till anonyma bolag utanför det egna mediehuset. Alltså: man har skapat rum som man sedan inte tar något som helst ansvar för. Ingen från redaktionen finns på plats och sätter tonen, ingen förklarar varför vissa saker är okej och andra inte – och värst av allt – ingen ansvarig finns närvarande för att föra en dialog.”


Han ser det jag och andra ser – att vi läsare känner oss provocerade och att en del inte kan hålla tillbaka sin lust att spy galla över journalister som så tydligt visar sitt förakt för läsaren som en viktig faktor i artikllarnas produktionsprocess. Om jag inte visste att journalister i allmänhet är rätt klipska, skulle jag ge upp och börja odla föreställningen att en del av dem är av det odrägligt högfärdiga slaget, som vi helst inte bör offra en enda minut av vår dyrbara tid på. Vill man vara insnöade, så väl bekomme! Stina Oscarson skriver ”Att skapa innebär att göra motstånd”. Själv vrider och vänder jag på Rollo May´s ord att det krävs mod för att skapa. En annan som uppmärksammat Anders´ inlägg är Anders S Lindbäck. Anna Troberg blåser till strid – en femtonårig elev vid en skola i Göteborg behöver en kraftig uppslutning från alla med egna erfarenheter av kopieringens betydelse för vår tillblivelse som mänskliga varelser.


Tack Anders! Du inspirerade mig till ett nytt blogginlägg, som visar att sjukhusvistelsen inte lyckats ta kål på debattlusten, även om orken inte är vad den varit. Men vänta bara ...

Intressant.

11 kommentarer:

Anna Troberg sa...

Hej Gun!
Jag har saknat dig och ditt bloggande. Skönt att se att du inte har förlorat ens ett litet uns skärpa i pennan. Eller tangentbordet kanske det heter. :-)

Välkommen tillbaka till bloggosfären!

Hans J sa...

She is back!

The queen is back!

"She walked into the room
And everybody knew
Its not a day too soon
She stands and strikes her pose yeah woah"

Välkommen tillbaks!

OlofB sa...

Skönt att ha dig tillbaka! :) :)

Farmorgun sa...

Tack Anna, Hans och Olof! Än är det en bit kvar innan jag är så stark som jag önskar. Men bloggposten gjorde mig gott:)

Gubben sa...

De varmaste hälsningar från en ovetande gubbe som lät sommarens alla bestyr skymma det du har att kämpa med.

Anonym sa...

Tack för att du är tillbaka Farmor!

Är återigen lessen för att jag inte kan kommentera ditt inlägg av det enkla faktum att skriver så jäkla utförligt o förklarande att jag helt enkelt inte har nåt mer att säga/tillägga.

Hoppas du fotsätter som vanligt hur länge som helt..."som vanligt alltså".

Men SKULLE du missa ett ord här eller där, eller missa nån syftning eller nåt argument så lovar jag att kommentera...som du inte missat hittils alltså.*ler*.

Ha det Farmor o Välkommen tillbaka!

Kram
Jan

Farmorgun sa...

@Gubben: Kära Gubben, jag klandrar ingen som låtit sommaren få företräde. Min sommar har visat mig att jag har en oerhört stark livsvilja. Alla tidigare avlidna nära och kära kunde, trots morfindimmorna, inte locka mig över till den andra sidan. Detta känner jag en tacksam ödmjukhet inför. Vår kyrkoherde, som hälsade på ombedd att hämta födelsedags-presenter från Paki och mig, tolkade detta som att jag ännu inte var färdig med livet här. Nu återstår att klura ut vad som återstår. Under tiden jobbar tomtarna på loftet på som vanligt när jag läser mina tidningar och skickar en signal: - Om detta måste du skriva!

Farmorgun sa...

@Jan: Tack rara du. Du kan också och är så mycket bättre än jag på en massa annat. Det viktiga är att vi kan arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål - formulera en ideologisk plattform, som vi alla kan kämpa för att konkretisera. Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut. Så ock höger- vänsterretoriken. Nu gäller det att människor kan mobilisera egen kraft istället för att förvänta sig att politiker ska lägga livet tillrätta.

Dennis Nilsson sa...

Som alltid, föredömligt och klarsynt talat.

Hoppas att hälsan står dig bi i många år till.

Farmorgun sa...

@Dennis Som du hoppas jag att jag snart är tillbaka med nya krafter. Idag har jag sakta men säkert tagit mig ut till soprummet och gått en liten sväng på innegården samt suttit en stund och vilat och njutit av livet i det lilla lusthus som likt en ö ligger mitt emellan de två huskroppar som utgör vår lilla oas.

Lars-Erick Forsgren sa...

Kan bara instämma i att det är skönt att du är tillbaka. Själv har jag befunnit mig i en mix av en massa annat att göra - o samtidigt en slags tröghet.