lördag 24 november 2012

Livet i smått och stort


Det är nu drygt tre månader sedan jag gjorde ett blogginlägg. Då jag valt att fokusera på styrketräning för att förbättra mina chanser att få vara med ett tag till, har det inneburit att jag undvikit stillasittande framför datorn. Något som i sin tur lett till att jag känt en viss bävan inför ett nytt blogginlägg. Dagar har kommit och gått och mina dagliga tidningar Svenska Dagbladet och Norrtälje Tidning har hållit mig ajour med världen utanför. Inte så sällan har det kliat i fingrarna att sätta tankar på pränt, men sedan har jag lutat mig tillbaka och tänkt på vad något av alla mina härliga medmänniskor gjort mig medveten om – medan du vilar verkar den högre makt, som alla goda människor bär inom sig.

Trygg i den förvissningen har jag inte känt något större tryck att ta till orda här på nätet. Inte förrän idag när ”gubbjäveln” Svante Lidén i AB berättar om sitt livs första house-party. Om och om igen har jag läst hans berättelse om upplevelsen av Swedish House Mafia på den nya nationalarenan i Solna och skrattat riktigt gott. Tänk att någon,15 år yngre än jag, har svårt att hänga med! Trots det förstår jag att det handlar om rytm och förmågan att skriva kod så att tekniken kan presentera ljus och ljud så att människor oavsett ålder påverkas och i den, som inte är helt förstockad, väcka lusten att interagera. ”Det går inte komma undan, man susar iväg som Omar på flygande mattan. Härligt.” skiver Lidén. 

Trots det väljer han för kvällen det trygga och invanda ”Mozart, ett säkert kort. På topplistan varje vecka – i 250 år.” Själv konstaterar jag att det ena inte behöver utesluta det andra.

Teknikrädsla eller teknikintresse? En fråga som genomsyrar utvecklingen i vår tid på samma sätt som främlingsrädsla eller främlingsintresse.

Det senare gör att jag trots att hälsan lägger hinder i vägen, försöker hålla mig ajour med den diskussion som förs om nätets möjligheter, väl medveten om att jag och andra får oss till livs en hel del som vi helst av allt vill slippa. Men, allt mänskligt har sina avigsidor och bara för att vi inte vill se försvinner det inte. Här hjälper endast tålamod och sakliga argument.

söndag 19 augusti 2012

Vänner av ordning vs rättssäkerheten.


En liten gnutta hopp om en anständig svensk rättvisa tänds när jag läser debattinlägget hos SVT Debatt av Brita Sundberg-Weitman, pensionerad lagman och docent i folkrätt, rubricerat Svenska journalister ljuger om Assange. Det hedrar Brita S-W att hon går mot strömmen i en rättssak där en lång radda av landets feminister ser rött, då de är övertygade om att Assange är en fähund som vill smita undan sitt ansvar. Den dokumentär som Brita S-W nämner sändes i SVT i början av april 2011. och är inte längre tillgänglig på nätet

Samtidigt går det inte missa att många såväl män som kvinnor är rejält trötta på att snart sagt allt som händer i samhället ska tolkas men framförallt misstolkas med hänvisning till berörda individers kön. Irritationen däröver går också till rejäla överdrifter på sina håll, även om det också finns bloggare, bl a Jinge, som försöker se nyktert på saken. Men helt klart är rättssäkerheten både för Julian Assange och de berörda kvinnorna är i fara när saken blivit politik på högsta nivå, vilket bl a SvD skrev om häromdagen. Hos bl a SVT.se kan vi nu ta del av Assanges egna ord från balkongen hos Ecuadors ambassad i London.

För min egen del förhåller jag mig rätt kritisk till hur saken hanterats av rättsväsendet och kan mycket väl förstå varför idéerma om att Assange riskerar att bli utlämnad till USA kunnat slå rot både här i Sverige och runt om i världen. Gillar skarpt Anna Trobergs debattinlägg på SVT Debatt för några dagar sedan. Utan några andra jämförelser tänker jag på Hannes Råstams Fallet Thomas Quick. Där blir det också väldigt tydligt att företrädare för rättssamhället måste gå en repetitionskurs med fokus på rättssäkerhet om Sverige ska undvika fler rättsskandaler.

Sedan måste jag säga några ord om rättssaken i Moskva där några medlemmar ur gruppen Pussy Riot dömts för hädelse då de anses ha vanhelgat den ortodoxa kyrkan genom att använda den som plattform för sin kritik mot Putin. Andres Lokko gör i sin krönika i SvD en mycket intressant iakttagelse när det gäller journalisters och andras engagemang för upprorsmakarna i Moskva i jämförelse med två av deltagarna i London-kravallerna för ett år sedan. Bland kommentarerna finns även ett blogginlägg av Hans Wåhlberg värt att ta del av. Yttrande- och åsiktsfriheten kräver insikt utifrån många olika aspekter hos alla som säger sig veta vad som kännetecknar en demokrati.

Självklart är det enklare att försvara olika kulturella aktioner än bataljer mellan aktivister och poliser, som inte så sällan växer fram ur motsättningar dem emellan. Men, varken vänner av ordning eller slagskämpar är de mest begåvade när det gäller att värna våra demokratiska fri- och rättigheter.



tisdag 7 augusti 2012

Verktyg för rättstrygghet.


Den som med hjälp av bland annat artiklar i Nyheter24 och Aftonbladet drar sig till minnes händelsen vid Hornstulls Tunnelbanestation i februari 2010, då journalisten Jesper Nilsson råkade ut för ett par polisers allt annat än proffsiga agerande, gillar nog nyheten om att medborgarrättsorganisationer i USA utvecklat en app för att filma polisövergrepp, vilket Ny Teknik skriver om. Medborgarrättsorganisationer i USA hoppas kunna komma tillrätta med de rötägg inom poliskåren, som genom sitt agerande sabbar allmänhetens förtroende för alla de poliser som gör ett bra jobb. Rättssäkerhet är helt nödvändigt för att medborgarna ska respektera polisen och andra myndighetsutövare – något av en grundbult i vårt samhälle. Det är med respekt som med kärlek – inget man kan kräva, utan något som berörda parter måste göra sig förtjänta av.

En omläsning av kommentarerna till bl a Lars-Ericks blogginlägg i februari 2010 visar dessvärre att bl a England lagstiftat om förbud mot fotografering av poliser under tjänsteutövning. Oroande tecken i tiden? Svensk Myndighetskontroll skrev också om ytterligare ett exempel när poliser under tjänstutövning uppträdde väldigt oproffsigt mot en bilist. Ingen bra PR för polisen precis, varför Michael fann anledning att göra ett utdrag ur Polisförordningen ”4 kap. 1 § Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.”

Med tanke på vartåt ett motsatt beteende leder, undrar jag naturligtvis vilket parti som blir först med att utveckla en strategi så att människor med teknikens hjälp kan stärka sin egen och andras rättstrygghet. Det politiska spelet kring The Pirate Bay och domen mot Peter Sunde visar att det vi inte trodde vara möjligt faktiskt har hänt. Opassande skrev tidigare om Peter Sunde och en liten inventering för att hjälpa oss att friska upp minnet. Väl där måste vi klarlägga vilka lärdomar vi kan dra av det som har hänt och hur vi bäst hjälper Peter Sunde. Hos Sagor från livbåten läser jag på nytt en annan minst lika märklig historia, där upphovsrätten används för att förhindra en kritisk granskning. Markus Lake Berglund ger oss ytterligare exempel på hur knöligt livet på nätet blir med dagens lagstiftning kring upphovsrätten.

torsdag 19 juli 2012

Hinder för kunskapsbyggande gynnar Piratpartiet?


Paul Whitney, en bibliotekarie från Kanada, berättar om de senaste förändringarna i den kanadensiska lagen om upphovsrätt som ger mycket begränsade möjligheter till ett gränsöverskridande utbyte av verk för personer som blinda eller har andra funktionshinder. Whitney utvärderar också de kanadensiska delegationens bidrag till WIPO SCCR och diskussionerna om ett fördrag för personer som är blinda eller har andra funktionshinder.

Vill du veta mera om den diskussion som pågår i Kanada och i EU Kommissionen om handelsavtalen CETA och ACTA är Michael Geist en mycket tillförlitlig källa. Har just tagit del av hans blogginlägg där han berättar om att EU Kommissionen (efter EU-Parlamentets Nej till ACTA) avser att rulla tillbaka arbetet med handelsavtalet mellan parterna i ACTA till den nivå, som avtalet mellan EU och Korea ligger på. Det senare har varit i bruk under ett år. När detta antogs i EU-parlamentet fanns inte samma medvetenhet om innebörden av innehållet som det idag gör, när det gäller ACTA och CETA. Michael Geist har lagt tid på att gå igenom de olika avtalen och jämföra likheter och skillnader. Den genomgången visar problemen med det hemlighetsmakeri som rått när det gäller alla dessa avtal.

Han berättar också att de parter som berörs av handelsavtalet mellan Canada och EU (CETA) ska träffas i denna vecka och han råder då bägge sidor att bli överens om en omedelbar publicering av utkastet i slutet av denna förhandlingsrunda, så att allmänheten kan ge välgrundade kommentarer om inriktningen av avtalet. Även om berörda politiker skulle hörsamma hans goda råd är det tveksamt om dom, som haft fingrarna i denna syltburk, kan återvinna det förtroende som de förlorat längs vägen.

Medan riksdags- och parlamentsledamöter lägger mycket av sitt krut på att försvåra tillgängligheten på nätet, anser framförallt unga människor att det behövs nya friska vindar i politiken. I en intervju i The Reikjavik Grapevine i mitten av december förra året berättade en grupp pirater på besök från Berlin om deras partigrupp och framgångarna i delstatsvalet och i en artikel igår berättar parlamentsledamoten Birgitta Jónsdóttir att hon är på väg att etablera Piratpartiet på Island. Här hemma laddar PP för en utveckling av sin politik medan de etablerade partierna kivas på höger- respektive vänsterkanten.

Häromdagen kommenterade Expressen i en ledare Carl B Hamiltons idé att den borgerliga Alliansen borde bilda ett enda gemensamt parti. Detta kommenteras idag av SvDs PJ Anders Linder, som talar sig varm för en valsamverkan. Expressen hade också i sin pappersutgåva några stort uppslagna artiklar om konvulsionerna inom Socialdemokraterna sedan Juholt lämnade och medan Stefan Löfven håller på att bli varm i kläderna. K G Bergström tycker synd om Håkan Juholt men framhåller att Juholt själv inte är utan skuld till det som hände. Ett annat exempel är Karin Svanborg-Sjöwalls signerade ledare i DN.se Välfärd: Från Branting till Breivik, där hon kommenterar en artikel i tidskriften Tiden av Klas Gustafsson mot bakgrund av hur Aftonbladets Åsa Linderborg och en del andra socialdemokrater hanterar den komplexa bild som Breiviks illdåd är sammansatt av.

Söker både hos Magasinet Tiden och Kulturtidskriften Tiden, men finner inte den artikel som inspirerat Karin Svanborg-Sjöwall. I sanningens namn borde hon ha hållit öppet för att varken Aftonbladets kultursida eller Kulturtidskriften Tiden speglar den breda debatt som pågår bland socialdemokrater. Bara på min korta surftur fann jag t ex en artikel av Marika Lindgren Åsbrink om Incitamentssamhället som leder mig vidare till en kommentar av Stigbjörn Ljunggren Att bestiga rätt kulle. Min bonnanalys är att det finns en fara i att gräva ner sig i sitt eget ideologiska dike så djupt att man inte märker att en ny tid kräver nya redskap och att många söker efter vägar bort från den polarisering som bär åt häcklefjäll. Ljunggrens ord om ”rätt kulle” utmanar orienteringsförmågan. Intressant?


lördag 14 juli 2012

Om rätten att fritt umgås på nätet.


Människor har i alla tider visat varandra exempel på företeelser, som man vill uttrycka en uppfattning om, utan att man därmed riskerat att bli ställd inför en domare eller krävd på ersättning för att saken/bilden/texten visats i ett sammanhang som rättighetsinnehavaren inte har föreställt sig. Tack vare internet har den sidan av livet synliggjorts och då har det blivit tydligt hur otidsenlig dagens upphovsrätt är utformad. Immateriell rätt är något helt annat än ägaderätt. Det visste de lagkloka redan på 1700- och 1800-talet då upphovsrätt blev en rättighet mera för kreatören än de företag, som köpt upp rättigheten, samtidigt som allmänintresset eller samhällsintresset också vägdes in. Men, när vi idag kan se hur de flesta politiker i riksdag och parlament försummar sitt ansvar för allmänintresset och främst går egenintressets ärenden, då har det gått käpprätt åt skogen..

Det senaste exemplet är bloggaren Genusfotografen som berättat vad som hänt honom sedan han publicerat bilder som han haft som underlag för sin analys och kritik på nätet. Självklart upprör det människor som är engagerade i diskussioner om genusperspektiv i olika sammanhang, men det borde också uppröra alla och en var, som i åsikts- och yttrandefrihetens namn vill kunna diskutera allt som intresserar dem – inte bara a f k utan även på nätet. Att riksdagen, som stiftar våra lagar, ser annorlunda på publicering om den görs på nätet, det har även drabbat journalister. Här berättar Patrik Kronqvist, Newsmill och sina erfarenheter som redaktör för studenttidningen Lundagård. Förutom goda råd till riksdagen ger han också råd till den som blir uppvaktad av den s k Bildombudsmannen. Han skriver ”På kort sikt kan riksdagen stryka de formuleringar i dagens upphovsrättslag som missgynnar digitala publiceringar. På längre sikt bör man införa en princip om fair use liknande den amerikanska som ger ett brett skydd åt exempelvis kritik och parodier”.

Ajour skriver också om saken och visar (med stöd av en bild från Facebook) att företagets reaktion inte i första hand gäller upphovsrätten utan det faktum att bilderna blivit analyserade och kritiskt granskade med koppling till det företag som använt dem i sin publika produkt. I detta företags ställe agerar den bildbyrå, som äger upphovsrätten, för att straffa den som vågat kritisera. DN.se och Aftonbladet uppmärksammar också saken. (Intressant skillnad i rapporteringen). Bloggaren Den hälsosamme ekonomisten har i detta exempel funnit ett skäl att rösta på Piratpartiet, om inte de etablerade partierna vaknar upp och visar att man bryr sig. Rätt tänkt – det finns bara ett sätt att komma framåt i denna sak. Skapa opinion för en annan tingens ordning och rösta på dem som inser att upphovsrätten måste reformeras och yttrandefriheten försvaras! Paulina Neuding i SvD jämför inställningen till yttrandefriheten i USA och Europa och visar med hänvisning till Europadomstolens domar att Europakonventionen ger ett mycket svagt skydd för rätten att tycka och tänka fritt. Att tänka fritt är stort. ”Att tänka rätt är större – och vad det innebär avgör politikerna”, konstaterar hon. Varför? Ja, de stiftar lag. Europakonventionen är inte av Gud eller någon annan högre makt utgiven.

En annan som råkat illa ut på grund av den snedvridna lagstiftningen kring upphovsrätten och politikernas särbehandling av personer, som gör saker tillgängliga på nätet, är Peter Sunde, tidigare talesperson för The Pirate Bay. Den som vill hjälpa Peter kan här skriva under ett stöd för hans begäran om nåd. En person som mer än många andra bidragit till en ökad medvetenhet om informations- och kommunikationsteknikens möjligheter borde belönas istället för att sättas i fängelse samt betala 100 miljoner kronor i skadestånd. Peter kommenterar den support han har fått de senaste dagarna. Att regeringen har problem med insikten när det gäller kreativa processer, det visar Newsmill-artikeln Skolministern slopar estetisk verksamhet i strid med forskningen, där en gymnasielärare berättar vad som hänt den tidigare programöverskridande obligatoriska kursen Estetisk verksamhet. Den har strukits!!!

Samtidigt pågår lobbyarbete och förhandlingar världen runt där företag, som köpt upp patent- och upphovsrätter vill kringgärda sina ”ägodelar” med skärpta lagar och avtal. På EU-nivå har vi handelsavtalen ACTA och CETA och här i Sverige pågår diskussioner om hur företagens upphovsrätter sätter käppar i hjulen för människors naturliga umgänge på nätet samt för folkbiblioteken. Om e-böcker på biblioteken skriver bl a Maria Sidén i LitteraturMagasinet. Att man sitter fast både här och där kan helt tillskrivas den helt otidsenliga upphovsrättslagstiftningen. MEP Christian Engström och Rick Falkvinge har formulerat ett alternativ som kan laddas ner här.

På grund av att många jounalister (mot bakgrund av sitt egenintresse ?) ser det som en viktig principsak att försvara de immateriella rättigheterna, hur de än ser ut, är det hart när omöjligt att få igång en seriös diskussion i etablerade media om orimligheterna i nuvarande lagstiftning. Samtidigt måste informationen om Creative Commons licenser finna vägar att nå ut till folket och då måste det ske genom upplysning på nätet. Twittrade en fråga om någon kände till hur CC används i skolan och fick svar från Kristina Alexanderson: - : ”I webbstjärnan hade vi ca 10000 elever som använde cc, många använde cc, och licensierade sitt innehåll. Sedan har Skolverket en guide för lärare i creative commons och den laddas ner via deras webbplats. Hur många gymnasieelever finns det totalt i landet? Någon som vet? En snabb koll i materialet och jag ser att det verkar vara utformad enbart utifrån kreatörens synvinkel. Men minst lika viktigt är det naturligtvis att elever, lärare och skribenter i allmänhet får kunskap om var man kan hitta material som man fritt kan använda om man anger källan. Den animerade filmen på YouTube är informativ, men den borde också kompletteras med en film om värdet för samhällslivet av att människor oegennyttigt delar med sig av material till andra. Men det är klart, med den lagstiftning vi har runt upphovsrätten har den insikten sedan länge legat i träda.

måndag 9 juli 2012

ACTA återuppstår med CETA


... eller Hur EU och Kanada använder CETA som bakdörrsmekanism för att återuppliva ACTA. Texten här nedan har jag funnit hos Dr Michael Geist, Kanada. Han är professor vid universitetet i Ottawa, där han innehar en kanadensisk forskningsprofessur i Internet- och e-handelslagstiftning. Dr Geist är en internationellt etablerad kolumnist på frågor om teknisk lagstiftning med en regelbundet återkommande kolumn i Toronto Star och Ottawa Citizen.

Med hjälp av Google Översätt har jag översatt en text på Michael Geists hemsida:

Förra veckan beslutade en överväldigande majoritet i Europaparlamentet att avvisa ACTA och slog ett hårt slag mot förhoppningar hos dem som föreställde sig att man med avtalet hade nått en milstolpe som skulle sätta en ny standard för immateriella rättigheters efterlevnad. Europeiska kommissionen, som förhandlar handelsavtal som ACTA på uppdrag av Europeiska unionen, har lovat att återuppliva det svårt skadade avtalet. Det mest uppmärksammade draget har varit att be EG-domstolen att uttala sig om Actas förenlighet med grundläggande europeiska fri- och rättigheter med förhoppningen att en gynnsam dom kan göra det möjligt för Europaparlamentet att ompröva frågan.

Medan domstolens remiss har väckt störst uppmärksamhet, rapporterar jag i min kolumn (Toronto Star version, hemsidans version) att det finns en alternativ hemlig strategi där Kanada spelar en central roll. Enligt ett nyligen läckt dokument planerar EU att använda Canada - EU Trade Agreement (CETA), som närmar sig slutskedet av förhandlingarna, som en bakdörrsmekanism för att genomföra ACTA:s bestämmelser.

CETA:s IP kapitel har redan väckt uppmärksamhet på grund av patentkrav och EU: s läkemedelslagstiftning som skulle öka regionala vårdkostnader med miljarder. Men den verkligt stora nyheten kan vara att samma kapitel innehåller en nära ord för ord kopia av ACTA. Enligt ett läckt dokument, daterat februari 2012, har Kanada och EU redan enats om att införliva många av ACTA:s verkställighetsåtgärder i CETA, inklusive reglerna om allmänna skyldigheter om kontroll av efterlevnaden, säkra bevisning, skador, förelägganden och gränsöverskridande riktade bestämmelser. En av dessa bestämmelser har uttryckliga hänvisningar till Acta. En jämförelse mellan Acta och det läckta CETA kapitlet redovisas nedan.

EU har också föreslagit att införliva ACTA:s kapitel om straffrättsliga åtgärder och samarbete i CETA. De straffrättsliga bestämmelserna var målet för Europaparlamentets kritik för deras brist på proportionalitet och svårigheter att tillämpa”.
- - -
Av utrymmesskäl kan jag inte ta med den jämförelse mellan Acta och CETA som Michael Geist skriver om. Men den som är intresserad kan finna den här på hans hemsida.

Hå, hå, ja, ja. Undrar om ledande politiker inser vad som händer i folkdjupet när vi här nere upptäcker att det blir viktigare för våra folkvalda att till varje pris få rätt än att ha rätt. Så länge som lagstiftningen för upphovsrätt och patent ser ut som den gör vore det rent ut sagt för dj-ligt att skriva under den här typen av avtal.

Som jag skrev till Acta-draken Marielle Gallo den 28 juni ”Intill dess att vi inom EU har en vettig lagstiftning kring upphovsrätten, ser jag dock ingen anledning för Europaparlamentet att säga Ja till ACTA-avtalet. För ett avtal gäller: Undertecknade avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Ett underskrivet avtal är mycket svårare att förändra än en lag eftersom andra berörda parter måste vara villiga till det. Avtal är som bekant av en fundamental betydelse för affärslivet. Lagar är detsamma för samhällslivet. Ber dig därför ha förståelse för anledningen till att jag och andra så envetet motarbetar ACTA-avtalet”.

Tidigare idag gladde jag mig åt rapporterna från Hax, Christian och Rick om att det regnar blommor över de MEP:er som röstade Nej till ACTA i förra veckan. Själv firar jag min egen 75-årsdag med att leverera en bukett till en MEP i EPP-gruppen från Polen. Men, säg den glädje som varar :( Samtidigt håller det inte att hänga läpp, utan nu gäller det att hjälpas åt att sprida berättelsen om hur våra politiska ledare och byråkraterna i kommissionen jobbar.

Vi kan bara hoppas att Europadomstolen sätter en ära i att vara väl insatt i de frågor som gäller internet och e-handel eller att de har förstånd att kalla in sakkunniga som inte sitter i knäna på branschintressen utan sakkunniga som insett att det råder en mycket allvarlig obalans mellan egenintresset och allmänintresset när det gäller immateriella rättigheter.


fredag 6 juli 2012

Laddar inför 75-årsdagen


Idag finns en annons i Norrtelje Tidning:

Gun Svensson 75 år
Firas med Öppet Hus tisdagen den 10 juli kl 16 – 18 i Café Smedjan, Pythagoras. Istället för blommor önskas pengar till föreningen Pythagoras Vänner, plusgiro 484 20 38-4 Välkomna!
Farmor Gun i Norrtälje.

Tidigare har jag firat mina högtidsdagar i en trängre krets ombord på S/S Blidösund, som jag gjorde insatser för under 70-talet. Nu vill jag för första gången slå på stora trumman och samtidigt göra en insats för den vänförening, som jag var med och bildade i början på 80-talet för att rädda Motorfabriken Pythagoras åt framtiden som ett levande museum. Idag är det ett välbesökt museum med rejäla utrymmen för barn att lära om mekanik och fantisera kring motorerna och deras roll för olika näringar bl a fiske och jordbruk - här hemma och runt hela världen.  

Hjärtligt tack på förhand för support! Tänk på att många bäckar små kan blir en å eller rent av en sjö.


torsdag 5 juli 2012

Sorgligt är bara förnamnet.


Det är många tankar som tumlar runt sedan jag läst Peter Sundes blogginlägg där han vädjar om nåd, samtidigt som han ger sin syn på rättsprocessen mot honom som talesperson för The Pirate Bay. Som lekman kan man resa en rad frågor kring agerandet från en del av rättvisans tjänare. Att vränga lag på sätt som här skett må vara rätt enligt lagboken, men jag förstår att Peter Sunde tvivlar på att domstolen varit opartisk vid sin prövning. Hur som helst har SvD:s Adam Svanell skrivit en artikel på Kulturbloggen under rubriken Sunde betalar priset för piraternas triumfer och där ger jag honom helt rätt. Därför blir jag djupt tagen av Sundes situation och har ställt frågan till dem som följer mig på Twitter och Facebook: - Vad kan vi göra för att hjälpa honom? Emma Opassande skriver också om Peter Sunde och gör en liten inventering. Hon sammanfattar ”Några nedslag, knappast heltäckande och varierar i stort och smått, men menat att ge en bild av det oärliga i kampanjerna mot fildelning. Peter Sunde är inte dömd för att låtskrivare inte får betalt — han är dömd för att vissa aktörer vill äga marknaden” Hennes nedslag sträcker sig från 2004 fram till idag och talar sitt tydliga språk.

Spontant tycker jag att musik- och filmindustrin, som med TPB:s hjälp tvingats lära sig att vi lever i en ny tid med ny teknik, borde helt avskriva eller kraftigt reducera sina krav. De har grovt försummat att satsa på forskning och utveckling. Svanell skriver bl a ”På sistone har diskussionen kring nät och upphovsrätt nyanserats och börjat ta sig upp ur skyttegravarna. När jag förra sommaren var på ett seminarium med Universal Musics vd Per Sundin sade han rakt ut att skivbranschen aldrig hade kommit lika långt i sitt digitaliseringsarbete om det inte vore för The Pirate Bay”.

Sedan undrar jag naturligtvis vad jag och andra pirater runt vårt klot är beredda att göra för att visa Peter Sunde att vi vill bära en del av hans börda? Vi och andra, som kämpar för ett öppet internet, har onekligen haft nytta av hans arbete som talesperson för The Pirate Bay. Men också att statens agerande mot Peter Sunde och andra tidvis har gett rejäl vind i piratskutans segel både här hemma och i andra länder. Emma påminner oss om att vi alla har en skyldighet att göra nå´t. Hon skriver bl a nöj dig inte med att säga ´så jävligt det är´ utan att samtidigt stålsätta dig inför det engagemang du som medborgare behöver bidra med, för att det ska förändras. Sverige är du, och gör Sverige fel behöver du vara med och justera det”.

Själv har jag tvingats lära mig hur uppköparna av upphovsrätter d v s aktörerna inom nöjesindustrin stegvis har tagit sig in under beskydd av FN genom att bli medlemmar i de verkliga upphovsmännens organisation, som idag heter WIPO. Det skedde i slutet av 1960-talet. Sedan dess har man legat på politikerna för att utsträcka skyddstiden upp till idag, kreatörens livstid +70 år. Var finns sans och balans i en sådan lagstiftning i förhållande till folket, som i alla tider utvecklat sitt kulturintresse – inte alltid genom att köpa och konsumera kultur utan genom utbyte med andra och varandra. För drygt 300 år sedan var skyddstiden för upphovsrätten 7 +7år med hänsyn taget till tiden från idé fram tills en färdig produkt var ute på marknaden! Då insåg man att immateriella rättigheter kunde hota folkets behov av kulturell utveckling. Var finns den insikten idag?

Domen i Europadomstolen häromdagen, där det slogs fast att den som har köpt ett spel har rätt att sälja detta vidare, torde dock kunna ses som ett tecken på rättsväsendets tillnyktring. Men det är väl som vanligt - Money talks. Min mejlväxling med Marielle Gallo inför ACTA-omröstningen visar att hon gärna vi vara den som bestämmer i vilken utsträckning politiker och tjänstmän inom EU tänker i nya banor när det gäller industrins makt över lagstiftningen. Lyckligtvis har allt fler börjat förstå att vi måste stå upp för våra demokratiska fri- och rättigheter - annars naggas dom i kanten bit för bit av andra intressen. Men vi behöver bli flera. För egen del är jag glad att jag efter riksdagens beslut om lagklustret kring FRA kunde övervinna mina fördomar om pirater och bli aktiv i Piratpartiet.

Agerandet mot Peter Sunde och andra visar att de etablerade partierna behöver en rejäl konkurrens när det gäller synen på Informations- och Kommunikationsteknikens möjligheter. Men det är inte utan att Carl Bildt sätter myror i huvudet på mig och många andra med sitt agerande i FN. Frihet att prata politik, men inte dela filer innehållande musik med varandra?

onsdag 4 juli 2012

ACTA, Aaron Sorkin och Öppna nät.


Idag kan handelsavtalet Acta dö, inleder Daniel Swedin sitt inlägg på Ledarbloggen i Aftonbladet. Spänningen var olidlig fram till kl 12.56 då det slod klart att EU-parlamentet med 478 Nej-, 39 Ja- och 165 nedlagda röster beslutade att en gång för alla avvisa propån om att anta avtalet. Hax och Rick var bland de första att berätta om saken. Jag blev glad som en lärka och twittrade om detta samt retweetade alla länkar, som dök upp, till alla mina följare.. Där fanns twittrare från olika håll runt klotet bl a Michael Geist i Canada, Europaportalen publicerade sin artikel om detta kl 12.57, som sedan uppdaterades med en länk som visar hur de svenska parlamentarikerna röstade. Där kan man se att det fanns ett antal som inte ville avgöra saken idag, utan ville återremittera saken till Handelsutskottet. Sedan man förlorat den omröstningen ställdes frågan Ja eller Nej till avtalet, där 0 röstade Ja, 14 röstade Nej och 5 avstod.

Av artikeln framgår att EU-kommissionen (tjänstemännen) efter omröstningen framförde som sin åsikt ”att EU-domstolen ändå bör gå vidare med sin prövning för att man sedan kan ta ställning till vad som bör hända med avtalet”. Maktdelningen i EU, där Ministerrådet, Kommissionen och Parlamentet måste vara överens för att saken ska vara bindande för medlemsländerna, gör att det finns möjligheter att dribbla en fråga runt i den s k trianguleringen som oftast utfaller till Parlamentets nackdel. Acta-bloggen berättade dock redan innan omröstningen att R.O.P (Rules of Procedure) artikel 90.6 föreskriver hur man kan gå tillväga för att få igenom ett bindande beslut på att avvakta ett domstolsyttrande när det gäller internationella avtal. Där konstateras ”att Fjellner och hans partigrupp har haft från den 25 november 2010 till den 2 juli 2012 på sig att lägga fram en sådan resolution inför Parlamentet. Att det inte gjorts visar med all önskvärd tydlighet att EPP och Fjellner inte är intresserade av domstolsyttrandet i sig, utan bara försöker använda domstolsyttrandet som ett sista desperat försök att försena, trixa med och skjuta upp en omröstning som det mesta talar för kommer att resultera i att ACTA sänks till botten”. Men osvuret är bäst och vi gör nog klokt i att ligga i beredskap för nya aktioner. Under tiden kan vi väl skriva till de EU-parlamentariker som röstade Nej och tacka för deras insats. 478 mejl är ingen match, jobbet blir att gå igenom omröstningen och ta fram deras mejladresser.

Vid sidan av nyheten att ACTA sablats ner i Europaparlamentet, så är SvD:s Krönikan/ The Newsroom av Sam Sundberg något att verkligen glädja sig åt. Ingressen lyder ”Manusförfattaren Aaron Sorkin avskyr internet och ser med nostalgi och arrogans på den digitala framtiden. Det vore katastrof för medierna att göra samma sak”. Instämmer. Men risken är stor att det är sådana mörkermän som har mest inflytande. Det tänker jag sedan jag kollat på ett par seminarier om Öppna nät i Almedalen. I den första delen presenterar Patrik Fältström ett manifest för fiberägare och i den andra delen om tillgång till internet. där frågan ställs Vem ska skapa ett ramverk för ett öppet internet? Om nätet ska vara till för något mer än en marknad för varor och tjänster måste internetaccess även ses som en rättighetsfråga. Den provokativa frågan Har vi ett öppet internet i Sverige? ställdes sedan ??? berättat om sitt arbete med att utbilda internetaktivister. Arrangörer var Rala och Netnod. Kunde inte finna någon skriftlig info om vilka de medverkande var, men helt klart är detta information och en diskussion värd att ägna tid åt. För egen del undrar jag om regeringarna världen runt är beredda att göra ekonomiska insatser för att vi medborgare ska ha tillgång till ett öppet internet. Eller räknar man med att marknaden ska sköta den saken efter maximen tillgång svarar mot efterfrågan, vilket kan uttryckas med orden ”När det regnar välling, har den fattige ingen sked - än mindre en gryta att samla den i”. Om inte en mänsklig rättighet så åtminstone en möjlighet, tyckte någon som var medveten om vad det kostar att tillhandahålla nät med tillräckligt hög standard.

Min reflektion: Med tanke på datorernas intåg i skolorna torde det dock vara nödvändigt att kommunerna tar ansvar för elevernas access till ett öppet internet och inte reducerar tillgången till billigast möjliga box. I så fall blir föräldrarnas inkomster och utbildningsnivå än mer utslagsgivande. När det gäller Almedalen börjar jag dagen med GMA12 och följer av och till upp inslag och tankar som Brit Stakston och Jocke Jardenberg är inne på. Här kan vi se att Jocke plockat upp en tweet om medierna och gratislunchen och ställer av nyfikenhet fler frågor.

Avslutningsvis en runda som visar att många andra skriver om ACTA: Anna Troberg, Infallsvinkel, Motpol, HAX, Fredrik Kjellberg, Anders S Lindbäck, Pezster, DN 1, DN 2, SRMakthavare.se Piratpartiet, samt Ola Andersson

tisdag 3 juli 2012

Älska eller hata Almedalen


Ser att Almedalen fängslar på ett eller annat sätt. Göran Eriksson i SvD ställer Almedalen inför skranket med ett antal åtalspunkter för att utröna om de mest kritiska rösterna har rätt. I Expressen skrev Timbros VD Markus Uvell rätt vasst under rubriken Dinosaurien i det offentliga rummet. Vad sägs om denna formulering: ”Gamla tiders folkrörelsepartier har blivit organisationer vars syfte är att först driva valkampanj, därefter inom sig fördela de uppdrag valresultatet för med sig.” Inte utan att jag vill ge honom rätt. Han har också helt rätt i att den idépolitiska debatten förs på annat håll än i de krympande politiska partierna. Samtidigt kan vi inte komma bort från att lagstiftningsmakten på gott och ont handhas av företrädare för dessa partier, vilka i mångt och mycket lever kvar i det förgågna, varför det är hart när omöjligt att påverka i frågor som rör användningen av informations- och kommunikationstekniken. Förhållningssättet ser ut att vara att användningen av tekniken leder till allsköns ont som kräver en rad ingripanden från samhällets sida. Eftersom jag ser tekniken som ett oerhört viktigt redskap i byggandet av kunskapssamhället har mitt samhällsengagemang lett till att jag engagerat mig i Piratpartiet.

Vår partiledare Anna Troberg hade också funderingar kring nyttan med Almedalen i en tidigare bloggpost inför Almedalen. Efter att ha haft förmånen att vara med ett tidigare år tycker jag att arrangemanget synliggör hur vi alla slåss om människors uppmärksamhet. Även om Göran Eriksson kan ha en poäng med sina ”åtalspunkter” så tycker jag nog att Almedalen blir vad var och en själv gör det till. För min del satte jag mest värde på Bloggplats H12 där jag fick möjlighet att träffa bloggare som jag tidigare bara hade haft kontakt med på nätet. Sedan var det rätt intressant att kunna välja ut olika program med bäring på de frågor, som rörde hur redskapet Informations- och Kommunikationstekniken bäst kan göra nytta i det politiska arbetet i en tid när anhängare av den nu gällande upphovsrätten, med sin skyddstid under kreatörens livstid och yttligare 70 år, vill att politikerna ska lagstifta om att göra internetleverantörerna ansvariga för innehållet i kablarna och därmed i praktiken måste övervaka sina kunder för att inte själva råka illa ut med stämningar och krav på miljonersättningar. PP kämpar för en förändring av upphovsrätten så att den ska kunna fungera bättre i vår moderna tid. Den matchen pågår för fullt inom EU. Här HAX, som berättar om debatten om ACTA i EU-parlamentet. ACTA är ett handelsavtal som kommer att låsa in upphovsrätt och patenträtt, som den ser ut idag, för åtskillig tid framöver. Den debatten startar kl 15.00 och där finns också en länk till sändningen. Då vet jag vad jag gör i eftermiddag.

Imorgon onsdag arrangeras ett seminarium där om politiska bloggars utveckling och framtid. Medverkan av bl a en av mina favoritbloggare Mary X Jensen med bloggen Mina Moderata Karameller. Undrar om dett sänds på nätet? Det blir att söka. Annars bloggar väl Mary X om sina intryck av detta.

Lyssnar på GMA12 medan jag skriver och spetsar öronen när Brit Stakston intervjuar ledaren Ahmed Abdirahim från Fryshuset efter seminariet Idrotten som socialt verktyg. Begreppet ”spontanidrott” är verkligen ett inneord. En senare gäst är Anna Magnusson, ordförande i KFUM Sverige som också pratar om spontanidrott – det verkar som om många springer på den bollen ;) Magnusson presenteras annars i programtablån som Projektledare inom SOS Barnbyar. Vad jag förstod så finns det rätt mycket skattepengar i regeringens satsning på spontanidrotten. För några dagar sedan hade DN en artikel om att spontanidrottsplatserna mest används av pojkarna. En utmaning för det lokala föreningslivet och kommunpolitiker sedan tjejerna med viss framgång börjas ställa krav på ridanläggningar och annat som intresserar dem. Söker på nätet och ser att det till och med finns särskilda spontanidrottsföreningar – bl a en i Avesta där kommunen satsat på en skateanläggning, något som många ungdomar här i Norrtälje drömmer om, efter debaclet när den bana som fanns i Ungdomens Hus togs bort. Annars borde det väl finnas intresse för en skatebordsektion i någon av de idrottsföreningar som finns. Men det är kanske så att även föreningslivet behöver konkurrens om själarna för att vara på hugget ;) Eller är tanken att spontanidrotten ska vara oberoende av kommun och föreningsliv?

måndag 2 juli 2012

Almedalen på distans


Utan möjligheter att vara där, sänder jag en tacksam tanke till Brit Stakston och Joakim Jardenberg, som varje morgon sänder God Morgon Almedalen #GMA12. Idag är det Miljöpartiets dag och under sändning talades om lobbying ur olika synvinklar. SvD hade ett antal artiklar om företeelsen i lördags. Hos Britt och Jocke blev det ur en annan vinkel. Man kan även se programmet senare under dagen. Av dagens gäster blev jag nyfiken på och ville veta mera om Per Grankvist, engagerad i Fair Trade. Googlade och fanns hans blogg och ett föredrag på 56 minuter om Konsten att förena hållbarhet och lönsamhet

Ett föredrag som kan ställa det mesta på ända hos den som inte vill tro att detta är möjligt eller har aversioner mot att vinstintresse ska styra ett miljöengagemang. Men, alla vägar som bär mot en bättre omsorg om människor, flora och fauna runt om på vår planet, är berömvärda och jag lovar att det är väl använd tid att kolla på hans föredrag. 

Det är möjligt att SVT:s Nyhetslabbet också tar upp lobbying som dagens tema, men vid den tiden måste jag tänka på läkarbesök och hjärtgympa så det blir att kolla på webben senare. Jag letar också efter möjligheten att kunna se TV4:s utfrågning av Anna Troberg igår, varför jag ber den som har tillgång till en länk lägger den i en kommentar. Mittåt: det var Expressens TV som visade intresse för Anna i deras programpunkt Raka svar. Tack Mårten för den länken.



torsdag 28 juni 2012

Mejlväxling med MEP Marielle Gallo m m


Kunde inte släppa tankarna på EU-parlamentarikern Marielle Gallo som kallat våra mejl för en mjuk form av terrorism, vilket jag skrev om igår. Från tanke till handling – jag måste ta reda på hur hon tänkte där. Skred till verket med hjälp av Google Översätt. Här tar jag bara med mejlväxlingen på svenska:

Ärende: Det kunde ha varit värre ...
Käre MEP Marielle Gallo!
Skrivet med Google Translate:
Jag läste just ditt uttalande att människor som skickar e-post till politiker i parlamentet deltar i ett slags terrorism. Om vi ​​hade skrivit fystiska brev till Er istället, skulle det ha varit ännu större besvär för dig. För att inte tala om alla träd som behövs för att producera papper och kuvert samt bränsle för transporter av brev. Medborgare som tar sig tid att skriva e-postmeddelanden borde ses som värdefulla. Vi vet alla hur det går för företag som inte bryr sig om kundernas klagomål.
Med vänliga hälsningar,
Gun Svensson

Fick ett långt standardiserat svar med vändande post, som inleddes med orden Cher Monsieur. Där lät hon mig veta att hon som advokat var väl förtrogen med att lyssna på andra och att agera för att försvara deras rättigheter. Hon gav även exempel på vad hon gjort för att försvara Upphovsrätten och ACTA-avtalet med länkar till ett antal referenser. Men, tyvär ingen respons på mina funderingar kring hennes uttalande.

Därför blev ett ytterligare ett mejl:
Käre Marielle Gallo MEP!
Med hjälp av Google Översätt:
Tack för Ditt svar. Tyvärr fanns där inget svar på mina funderingar kring Ditt uttalande om oss som skriver till er parlamentariker. Jag vill veta hur Du tänker, när Du ser oss som en slags terrorister. Smarta företag vet att kunder, som tar sig tid att höra av sig, det är värdefulla kunder. Med hjälp av deras synpunkter kan man göra företaget bättre. Företag utan en juste kundtjänst får sämre resultat. Jag tror att detsamma gäller inom politiken.
Vänligen
Gun Svensson
Farmor och bloggare i Sverige

Hennes svar på Googles svenska:
Kära fru,
Tack för din insats för att översätta din text på franska.
Det är uppenbart att varje medborgare har rätt att kontakta och till och med ifrågasätta ledamöter som representerar honom. I mitt fall och i min egenskap av ledamot av Europaparlamentet, har jag deltagit i flera möten med elever, medborgare, företrädare för det civila samhället. Länkarna i mitt tidigare e-postmeddelande du ge ett exempel på dessa möten. Debatten ger näring våra demokratier. Men i en debatt som vi måste respektera alla åsikter, men också sådana som vi delar dem vi håller. I full insyn och i flera månader har jag uttryckt min ståndpunkt om ACTA, en position som är resultatet av en grundlig och noggrann analys av texten. Jag tror att de farhågor som uttryckts av vissa är ogrundade och under alla omständigheter är EG-domstolen i Europeiska unionen den enda regeln i all oberoende, frågan om det internationella avtalet dörren kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi har turen att leva i en rättsstat.
Med vänliga hälsningar,
Marielle Gallo

Min respons:
Kära fru
Än en gång med hjälp av Google Översätt:
Bra! Då ser vi ut att kunna föra en dialog med varandra.
Tar mig därför friheten att fråga om Du tycker att skyddstiden för upphovsrätten är rimlig. Utvecklingen har gått från 7 + 7 år för drygt 300 år sedan till idag kreatörens livstid +70 år. Då togs hänsyn till tiden från idé till dess att ett verk var ute på marknaden. Detta med tanke på det allmänna intresset att ge tankar och idéer möjlighet att växa vidare i ett kreativt samspel med andra. Då kreativitet inte bara är förbehållet personer med riklig tillgång på pengar, är det för samhället viktigt att så många som möjligt deltar i processen. Därför är möjligheten till fildelning av betydelse - både för den enskilde individen som samhället i stort. Idag förefaller politikerna mera tänka på företagens möjligheter att mjölka ut mesta möjliga ur sina inköpta rättigheter än att se till kreativitet i stort. Immateriell rätt är - vad jag kan se - något väsensskiljt från äganderätt i gängse mening. Men, med tanke på att många av dina advokatkollegor har sin inkomst tack vare processer baserade på en rättighet med onormalt lång skyddstid, kan jag utgå från att egenintresset ropar högre än allmänintresset. Jag begär bara att politikerna ska bevaka att balansen mellan egenintressen och allmänintresse upprätthålls. Sedan 1967 har allmänintresset succesivt fått stryka på foten. Varför? Jo tekniska framsteg som film- och musikindustrin ogillar. Anpassning till en ny tid är inte industrins starka sida.
Med vänliga hälsningar
Gun Svensson

Något som i sin tur ledde till följande svar på Googles svenska:
Jag håller med dig om behovet för industrin att hitta nya "affärsmodeller" och att anpassa sig till den digitala tidsåldern. De europeiska institutionerna bidrar till anpassningen av immateriella rättigheter på Internet världen. För första gången har vi en omfattande strategi för att skapa en inre marknad för immateriella rättigheter. Flera förslag finns. Här är länken: http://ec.europa.eu/internal_market/copyright/docs/ipr_strategy/COM_2011_287_en.pdf
Med vänliga hälsningar,
Marielle Gallo

Mitt svar:
Kära fru!
Där fick jag något att bita i, som kommer att kräva en del arbete av mig för att kunna göra mig en föreställning om huruvida detta är till det bättre. Intill dess att vi inom EU har en vettig lagstiftning kring upphovsrätten, ser jag dock ingen anledning för Europaparlamentet att säga Ja till ACTA-avtalet. För ett avtal gäller: Undertecknade avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Ett underskrivet avtal är mycket svårare att förändra än en lag eftersom andra berörda parter måste vara villiga till det. Avtal är som bekant av en fundamental betydelse för affärslivet. Lagar är detsamma för samhällslivet. Ber dig därför ha förståelse för anledningen till att jag och andra så envetet motarbetar ACTA-avtalet.
Med vänliga hälsningar,
Gun Svensson

Så långt denna dag – med vilken verkan det kan ha. Avrundar med en länk till Piratpartiet där jag ser att Anna Troberg återvänder hem till Borlänge för att delta i ett par aktiviteter m a a Peace & Love. Mitt äldsta barnbarn är där och har låtit mig få del av ett filmklipp, som gjorde att jag för en stund kände att jag hade velat vara där och skrev det i en kommentar. Gulligt av henne att hon också önskade att jag hade haft den möjligheten.

onsdag 27 juni 2012

Medborgarnas mejl – ”en mjuk form av terrorism”.


Läser Christian Engströms blogginlägg med info från Bryssel om ACTA och förfäras när jag där ser att det finns EU-parlamentariker som anser att medborgarnas mejl är att betrakta som ”en mjuk form av terrorism” och att det är EU-politikernas jobb att tänka åt medborgarna. Det är svårt att tro sina ögon och tankarna snurrar – kan det det vara sant? Inte för att jag misstror Christian, men jag vill gärna kolla hans källor och ser att det är organisationer som följt turerna kring ACTA-avtalet med stort intresse. Men då jag föredrar informationen på svenska går jag till Hax inlägg och inser att det verkligen är sådana grodor som hoppat ur munnen på Marielle Gallo, en fransyska tillhörande den konservativa gruppen EPP. De svenska politikerna i den gruppen hör hemma hos Moderaterna och Kristdemokraterna.

Hax är verkligen festlig med sin kommentar ”Men för allt i världen... pladdra på, bara! Det är rätt avslöjande”. Instämmer till fullo. Det är rätt enastående vad människor berättar om sig själva när de uttalar sig om annat :-) Samtidigt känner jag att den typen av politiker ger mig en kick som gör att energin rinner till. Undrar naturligtvis om det franska folket håller med henne om att de överlåtit tänkandet i sin helhet åt dem de valt vid EU-valet, eftersom de själva inte har tid att bry sig?! Vem har tid att kolla upp den saken? ;-)

För övrigt har jag varit på en trevlig piratlunch i Kista. På väg dit läste jag på nytt några avsnitt i boken Kunskap Kommunikation Kontroll bl a PIRATPARTIET OCH INFORMATIONSSAMHÄLLETS POLITISKA SKILJELINJER av Ulf Bjereld & Marie Demker, som jag gärna ser som underlag för en genomgripande diskussion för att synliggöra PP:s människorsyn, fokus vs bredd – styrkor och svagheter samt vad som kan anses vara vår gemensamma uppgift. En breddningsdiskussion utan en sådan gemensam grund blir så spretig att jag tappar orken redan vid blotta tanken. Medger att jag på grund av mitt hälsotillstånd varit frånvarande så länge att jag kan ha missat en hel del, men av det som jag nu försökt följa har jag inte känt mig särskilt inspirerad. Lever dock på hoppet att jag ska få kontakt med ytterligare några pirater, som vill börja nysta på den här tråden om PP:s roll i Informations-, Kommunikations- och Kunskapssamhället.

lördag 26 maj 2012

Om att delta i kampanjen Kony 2012


Har (som de flesta av er känner till) kommit igång på nätet igen. Bland alla tusentals meddelanden, som väntade i min mejlbox, fann jag ett upprop från mitt yngsta barnbarn, som startat en Facebook-grupp för att sprida info om Joseph Konys brott mot barnen i Uganda. Såg videon i fredags och bestämde mig för att sprida länken till filmen Kony 2012 vidare till mina FB-vänner/-följare. Det dröjde inte många minuter förrän Jonathan Rieder Lundkvist gjorde mig uppmärksam på en annan sida av saken. Dessutom bidrog Leo Calandrella med en kommentar att filmen trots sina brister innehåller viktig information.

Eftersom jag såg detta som ett lärande tillfälle både för mig själv och mitt barnbarn sökte jag på twitter och fann @invisible samt twittrade en fråga: - What about this info + länken till Wikipedia. Med tillgång alla dessa tekniska verktyg måste det vara möjligt att tillsammans med andra bättre tolka vad som sker i den stora vida världen. Fortsatte idag med att kolla in ytterligare en video av organisationen Invisible Children – LRA Crisis Tracker, som visar hur de använder tillgänglig teknik på plats i Uganda för att rapportera Joseph Konys och hans armé LRA:s brott och kränkningar mot civilbefolkningen och omfattar tiden från starten 2009 fram till en bit in på 2011 d v s innan filmen ”Kony 2012” lanserades. Jag har också via twitter ställt samma fråga till LRA Crisis Tracker som jag ställt till organisationen Invisible Children.

Sedan jag med hjälp av Google Översätt läst Wiki-artikeln har jag funnit att den sönderfaller i några olika delar 1. Alltför stort fokus på en terroristgrupp som idag inte har någon betydelse eftersom Konys LRA-armé splittrats och flytt landet 2. Filmen är ett skolexempel på Slaktivism - Världen behöver folkbildning! 3. Att göra Kony världsberömd gör större skada än nytta. Via Twitter propsar jag än en gång på en kommentar från @invisible och @crisistracker – nu med frågan: - Is Kony 2012 an example of Slacktivism instead of Peoples education? När jag sedan ser grafer över spridningen av filmen förstår jag dem som är helt övertygade om att pirater och andra tekniknördar är mer intresserade av spridningshastigheten över nätet än själva innehållet. Och tänker ”Som alltid gäller det att vara vaksam så att det bästa inte blir det godas värsta fiende”.

Får mer input från Leo Calandrella om ytterligare  ett skäl till kritiken: ”4. Invisible Children verkar ha samarbetat med Ugandas (?) armé för att stoppa Kony, en armé som i sig också brutit mot mänskliga rättigheter”. Något som Ledarbloggen på Aftonbladet skrev om den 7 mars. Inlägget avslutas ”Vill man stödja utvecklingsarbete i Uganda utan att för den delen stödja Ugandas armé har till exempel Plan Sverige, Action Aid, SOS Barnbyar, Läkare utan gränser och Unicef verksamhet i landet.” Är det bara redan etablerade organisationer som vet vad som fungerar? blir naturligtvis min undran. I inlägget finns även länkar till andra läsvärda inlägg/artiklar bl a Invisible Childrens svar på en del frågor. Ser även en cynisk kommentarer hos Full Mental Straightjacket om att filmen bara är till för att dra in stålar till den som gjort den.

Helt klart att vi även här måste vara vaksam eftersom välgörenhet idag blivit Big Business med högavlönade initiativtagare och chefer. Men ännu så länge ligger de flesta i lä för Postkodlotteriet med huvudkontor i Holland. I Sverige är det ett 30-tal ideella organisationer, vilka legaliserar hög lön och feta bonusar till högsta chefen och t ex nu i julas surfplattor till alla lotteriets anställda runt om i Europa. När jag i januari 2011 mot bakgrund av sjuksköterskornas löner skrev om den välgörenheten på NT-bloggen, var utdelningen till de ideella organisationerna högst 27 procent medan man i Holland är skyldig att dela ut 50 procent till det ändamål som lotteriet anordnats till stöd för. Då skrev Sven-Erik Alhem på sin blogg i Expressen-Kvällsposten Slösaktig årslön åt Postkodlotteriets VD och uppmanade oss: Om detta må vi berätta. Girighet ska inte döljas under välgörenhetens kappa.

Där är jag nu och det må räcka för idag. Fortsättning följer när jag borrat vidare och funderat mera på slaktivism vs folkbildning och om Joseph Konys berömmelse är till mera skada än nytta samt vilka som vinner på ifall vi följer uppmaningen att stoppa spridningen av filmen. Intressant? Avrundar med att sända en bamsekram till mitt barnbarn Daniel som verkligen inte är någon slacker även om han gillar internet och allt han kan göra med hjälp av tekniken.

Glad Pingst önskas er alla!

tisdag 22 maj 2012

Svaga är vi nog och små ...


... men vår stämma skall ändå alla våra vänner kring jorden nå. Mörkrets skuggor viker för den flamma som vi tänder – utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp. Den strofen ur en kampsång gör sig påmind under tiden som jag tittar på videon från demonstrationen mot ACTA-avtalet, som hölls på Sergels torg den 4 februari i år. Tack till Rene för länken! Den kom väl till pass eftersom jag försöker uppdatera mina kunskaper om var mina olika hjärtefrågor befinner sig just nu. Har sett att beslutet om ACTA försenats i EU:s olika utskott, Nu senast i det rättsliga utskottet JURI, vilket jag läst om på ACTA-bloggen. Tidigare samma dag berättades att EU-Kommissionen kommit fram till att det framförhandlade avtalet bör prövas av Europadomstolen, eftersom många farhågor riktats mot ACTA från medborgare som är oroliga för att våra grundläggande rättigheter hotas. Som bekant ingår Piratpartiets Christian Engström och Amelia Andersdotter i Den gröna gruppen och Christian har även han berättat om spelet i utskotten på sin blogg. Gillar hans slutkläm – Alla meddelanden om att motståndet ska upphöra är falska.

För att ingjuta pågångsmod i våra sinnen länkar jag Christians påminnelse om Fredrik Reinfeldts uttalanden i valrörelsen 2006 - Vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration, kopplat dels till framgången för Piratpartiet i Tysklands olika delstatsval och dels senaste statistiken från Eurostat om internetanvändningen bland EU:s 16 – 24-åringar. Använd möjligheten att kolla in just denna åldersgrupp. Det senare borgar för att politikerna i de stora etablerade partierna kommer att få betala ett högt pris för att de fallit undan för film- och musikindustrins lobbyister, om de inte tar sitt förnuft till fånga. Även om industrins aktörer gör vad man kan för att skrämmas kommer man inte att lyckas att hålla fast vid sina gamla marknadsförings- och distributionsmetoder med de övervakningsanordningar som dessa kräver. Om industrin inte förmår tänka nytt så måste politikerna, som ska svara för balansen mellan företagens och allmänhetens intressen, inse att människors umgänge på nätet kräver en smartare lagstiftning. I min ungdom var det sånghäften som skrevs av och då mångfaldigades genom att sångerna skrevs av om och om igen. Så som munkarna gjorde innan tryckpressen uppfanns. Sedan kom karbonpapper till användning innan dupliceringsmaskinerna blev vanliga hos föreningar och företag. Ingen kom då på tanken att ta ut en extra avgift på karbonpapper och stenciler. Melodierna lärde vi oss genom att lyssna på radion och låna stenkakor av varandra.

När sedan kasettbanden kom på 1960-talet, då slog industrin till och politikerna var med på noterna, eftersom både producenter och olika organisationer hade sympatisörer bland ledande politiker.

Först lobbade industrin för att få sina inköpta upphovsrätter under samma skydd, som tidigare gällde för den verkliga upphovsrättsinnehavaren enligt Bern-konventionen, sedan skred man tillverket med att få skyddstiden förlängd, vilket skedde i etapper fram till den idag gällande – livstid + 70 år!!!. För det uppväxande släktets skull hoppas jag att forskare rätt snart måtte intressera sig för att studera vad det kan leda till ifall industrin lyckas i sin föresats att hindra människor förmedla sina upplevelser av olika kulturyttringar med varandra - om de inte gör så som industrin bestämt. Under tiden får vi se till att Piratpartiet får ännu fler företrädare i Bryssel och kommer in i Sveriges riksdag.

Avrundar med en rapport från Forskning.se att Dataspel får tredjeklassare att fatta matte på djupet. Detta som motvikt till de lärare som tror att dataspel bara är av ondo.

torsdag 17 maj 2012

Livligt tänkande i en skröplig kropp


Nu är det bara den skröpliga kroppen som sätter gränser för mina utflykter på nätet. Under tiden, som jag klarat av ytterligare en operation för att bli befriad från stomin, har jag passat på att byta internetleverantör – från Telia Sonera till Bahnhof och Norrtälje stadsnät. Inbillar mig att Bahnhof är mera på bettet när det gäller att försvara kundernas rätt att få vara skyddade från statens intrång i deras privatliv. Uppdraggranskning har visat att det, som jag tidigare bara hade på känn, är en realitet. Förutom att Telia Sonera skiter i nätneutraliteten faller man undan för statsmakterna utan att tydligt tala om detta för sina kunder. Sedan kan man naturligtvis diskutera om fackliga företrädare alltid är att lita på när det gäller bevakningen av hur mänskliga rättigheter efterlevs. Eller hur en majoritet av svenska politiker tagit sig an uppgiften här hemmavid, vilket Sam Sundberg skrev om i SvD veckan innan Datalagringsdirektivet började gälla i svensk lag. Tilliten är en bristvara – inte bara i Grekland och då knappast folkets fel. Hönan och ägget, ni vet... Men, det är en tanketråd jag släpper för tillfället.

Just nu vill jag orientera mig i det informationslandskap, som jag ytterst sällan rört mig i under de senaste fem månaderna. Även om det kliat i fingrarna och adrenalinet flödat när jag läst mina tidningar Norrtelje Tidning och Svenska Dagbladet, lyssnat på radion eller tittat på TV. Fick för övrigt börja dagen med att underrätta SvD om utebliven tidning. Företaget som sköter distributionen har tydligen problem att hitta pålitliga utdelare sön- och helgdagar, eftersom det inte är första gången det händer. Men lyckligtvis fungerar deras backup, som träder in sedan saken rapporterats till kundtjänsten. Kan bara hoppas att den fungerar även idag.

Annars är den här dagen en dag då folket i Norge brister uti gemensamma glädjeyttringar. De allra flesta utan att låta ni-vet-vem lägga sordin på stämningen, vilket är ett straff gott nog åt den som tror sig vara en nationens riddare. Har goda vänner som rest till Oslo för att få vara med i denna yra. Något de gjort även tidigare. Vi svenskar har att lära där – det går att älska landet för den grund det står på och därmed få kraft att hålla alla rabiata renlighets- och säkerhetsivrarna i schack! Blir därför glad när jag ser Markus ”Lake” Berglunds blogginlägg Mangadomen i HD – Var skapasbarnpornografin? Bra jobbat!!! Vi kan naturligtvis inte hoppas att fundamentalisterna inom ECPAT ska besinna sig, men för mig är det viktigare ifall vi kan förmå vänner och bekanta att tänka längre än näsan räcker: - Om jag vill förbjuda teckningar, som kan tolkas olika beroende på enskilda individers fantasi, vart kan det då bära iväg? Tolerans är helt nödvändigt i en demokrati.

Håller helt med Anna Troberg när hon utbrister ”De senaste årens debatt om barnpornografilagstiftningen har gjort mig heligt förbannad många gånger. Bland dem som vill bevara dagens lag finns det de som helt cyniskt utnyttjar redan utnyttjade barns situation för att främja sin egen sak. Ja, upphovsrättsindustrin och övervakningskåta politiker, det är er jag menar. Ni borde skämmas över att dra fram barnpornografin som ett trumfkort varje gång ni vill stympa nätet lite mer. Utsatta barn hjälps inte av att växa upp med ett censurerat nät som begränsar deras möjligheter att hitta information, hjälp och stöd.”

Rädslan för nätet bland många föräldrar och lärare är ett större hot mot landets utveckling än nätets faror i sig. Istället för att förbjuda olika saker på nätet måste samhället (d v s vi alla) satsa på att stödja våra medmänniskors självkänsla. Filtret mot avarter måste vi var och en bygga upp inom oss själva väl medveten om att vi inte kommit till världen för att fostra andra än oss själva, vilket är grunden för det goda exemplets makt. En utopi att verka för medan vi håller tummen i ögat på de makthavare, som företräder oss här hemma och i Bryssel. Att det behövs visar HAX i många av sina inlägg bland annat ett ompolitik, byråkrati och makt, ett annat om röstfusk i EU och ett tredje om hur FP:s rättstalesperson Johan Persson förmodligen gör sig dummare än han är för att vilseleda den som inte tänker efter.

Skönt se hur andra kämpat på för yttrande- och åsiktsfriheten medan jag själv behövt fokusera på att få ordning på olika kroppsfunktioner. Men, den skröpliga kroppen kan inte slå ut det livliga tänkandet även om jag med hjälp av äggklockan måste varva skrivandet med gympaövningar. Något som jag borde ha tänkt på tidigare, men bättre sent än aldrig. Fick för övrigt en artikel ur Hemmets Journal från min vän Inga-Britt där det berättas om en grupp pensionärer 90+ som - inspirerade av läkaren Göran Murvall vid Sickla hälsocenter - börjat styrketräna. Jag har den hårda vägen lärt mig att det inte skadar om man sätter igång tidigare :-) Det behövs muskler för att resa sig upp från stolen, skriver reportern Monica Ohlsson i artikeln. Där sägs också att en 80-åring som tränar kan vara lika stark som en 30-åring som inte tränar. Så förutom att fila på partiprogrammet gäller det att vi pirater även bygger upp vår muskelmassa om vi vill vinna slaget om en vettig upphovsrätt. Eller hålla koll på Informationshanteringsutredningen. Eller annat av vikt och värde.