måndag 24 oktober 2016

Vara sent ute ...

... eller leva med att vara en kuvad undersåte?

Valet var rätt enkelt - förskräckt, som jag var över att jag så totalt hade missat EU:s och Regeringens projekt En inre digital marknad, hade idén om att skriva ett brev i saken till de fem närmast berörda ministrarna slagit rot. Med ordspråket "Bättre sent än aldrig", som motor. tog jag mig an uppgiften. Sedan föregående blogginlägg för drygt en vecka sedan, har jag varit tvungen att lära mig en hel del om FN och dess arbete för Mänskliga Rättigheter och hur FN arbetat med näringslivets roll i det hela. Hoppas kunna bidra till folkbildningen genom att dela med mig: 

Det började med en resolution 2005/69, när dåvarande FN:s Kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR), även kallad MR-kommissionen, fick i uppdrag av FN:s Högkommissarie, att årligen i samarbete med Generalsekreterarens Särskilda Representant (SRGS) sammankalla till samråd med chefer från en viss bransch för att diskutera de problem med mänskliga rättigheter, som sektorn stod inför. SRGS under åren 2005 - 2011 var John Ruggie, USA. En mycket valrenommerad herre inom bland annat American Academy of Arts and Science.

Under hans tid i FN hade MR-kommissionen år 2006 ersatts av FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter (UNHRC) och den 18 juni 2008 "välkomnade" UNHRC enhälligt det ramverk för "Skydda, respektera och åtgärda", som föreslagits av SRGS John Ruggie i hans slutrapport under mandatet fram t o m 2005, vilket därefter förlängdes till 2011. Ramverket var ett resultat av arbetet med "Business and Human Rights" och består av tre grundprinciper: 1. Statens skyldighet att skydda mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna från tredje part (inklusive företag) genom lämpliga politiska beslut, lagstiftning och domstolsprövning; 2. Företagens ansvar att respektera mänskliga rättigheter, vilket innebär att agera skyndsamt för att undvika intrång på andras rättigheter; och 3. Offrens behov av större tillgång till effektiva åtgärder - rättsliga och utomrättsliga.

Med utgångspunkt från detta ramverk har Högkommissionärens kontor (OHCHR), med stöd av SRSG och sedan 2011 - en särskild arbetsgrupp - arbetat med Business och Human Rights. Förutom samråd med berörda parter har OHCHR skapat verktyg för att underlätta rådgivning m m och i Sverige har bland många andra Etikrådet visat hur de implementerar arbetet i vårt land. Och över alltihopa lyser WTO (World Trade Organisation) och Överenskommelsen om TRIP (Trade-Related aspects of Intellectual Property). Det senare är bindande för alla länder som vill vara medlemmar i WTO och trädde i kraft den 1 januari 1995.

Kommen så här långt tänker jag på den tyske poeten Paul Fleming (1609-1640) som myntade sentensen "Medan flugorna sover bättrar spindeln på sitt nät". I brist på gott minne och dålig källkritik har jag tidigare påstått att dessa ord är Ian Flemings, vilket med tanke på hans agent James Bond och genre kunde vara rimligt att anta. Men, icke! Med denna rättelse visar jag här och nu bot och bättring.

Medan flugorna sover ... I åratal har jag argumenterat för rätten att kopiera för privat bruk även på nätet, utan att känna till det s k TRIPs-avtalet och dess starka koppling till WTO samt Mr John Ruggies arbete inom FN och Rådet för Mänskliga Rättigheter. Och bara f-n vet om inte Sveriges expert John Rosén, ordförande för Institutet för Immaterialrätt och Marknadsrätt, också har haft ett och annat finger med i allt detta arbete?! Som bekant spelade han en avgörande roll i rättssamhällets jakt på grabbarna, som skapade fildelningstrackern The Pirate Bay. Jag var nog inte ensam om att se det, som anmärkningsvärt, att rådgivare till lagstiftare i regering och riksdag var medlemmar i samma intresseorganisation som advokater, vilka arbetade på uppdrag av Upphovsrättsindustrin det vill säga SFIR (Svenska Föreningen för Immaterialrätt), samt att lagarna skärptes steg för steg under de år, som rättsprocessen pågick och att detta av riksdag, regering och rättssamhället sågs som helt OK. Men, inte alls att undra på med en sådan uppbackning från FN och dess Världshandelsorganisation WTO samt Rådet för mänskliga rättigheter. 

Detta råd har dock endast en rådgivande roll, medan avtal har en starkare ställning, vilket krävs i avtal mellan företag och kund för att affärslivet ska fungera. Men, det enskilda medlemslandet i FN har att ta ett eget ansvar för de lagar, som dess lagstiftande församling ställer sig bakom. Det är också det enskilda landets riksdag, som ska se till att balansen mellan olika intressen är rimlig. Tar mig här friheten att referera till en föreläsning under rubriken Lagstiftarens ansvar? som ingick i en serie föreläsningar om Offentlighet och Upphovsrätt arrangerad av Nätverkstan Kultur i Väst år 2010 och som idag finns tillgänglig för högskoleutbildning hos UR.Skola. Då visades den offentligt under vinjetten UR Samtiden, men idag har jag som bloggare inte laglig rätt att länka till detta material, trots att vi med våra skattepengar betalat för dess produktion. I föreläsningen Lagstiftarens ansvar? medverkade Katarina Renman Claesson, forskare i rättsinformatik och immaterialrätt vid Stockholms universitet. Där betonar hon det, som har varit och fortfarande är min arbetshypotes: Ingen politiker kan gömma sig bakom FN:s rådgivning ifall de låter företagens intressen trumfa medborgarnas mänskliga rättigheter vid en avvägning mellan företagens och medborgarnas intressen. Här avtalar politikerna bort mina och andras rättigheter till en skälig tillgång till den kulturella domänen enligt God sed även på nätet, om de inte tar detta i beaktande i det övergripande direktivet för En inre digital marknad i Europa.

Med den kunskapen i bagaget var det inte svårt att skriva brev med ett yttrande i en bilaga angående En inre digital marknad i Europa och adressera detta till Statsministern, EU- och Handelsministern, Demokrati- och Kulturministern, Justitieministern och Näringsministern samt att åka in till Kungl. Huvudstaden och leverera detta till regeringens gemensamma postmottagning på Mäster Samuelsgatan. Jag ville bland annat göra dem uppmärksam på att de vill göra mig och andra till enbart kunder när vi vistas på nätet. Trots att vi i själva verket är biologiska, sociala och skapande varelser i behov av tillgång till den kulturella domänen - även när vi är på nätet samt att vi i vår egenskap som medborgare är beroende av all den information som behövs för ett aktivt medborgarskap. Hemma igen kunde jag sova gott efter väl förrättat värv.

Men, redan dagen därpå - fredagen den 21 oktober - fångade några tweets mitt intresse - CETA det så kallade handelsavtalet mellan Canada och EU hade strandat på grund av att en pyttliten region med 3,6 miljoner -  Vallonien - hade haft mage att säga Nej till avtalet och därmed kunde inte Belgien, på grund av sin konstitution, säga Ja. WOW! För mig, som vid det här laget visste att det i CETA-avtalet mellan Kanada och Europa, i likhet med TTIP och andra transnationella avtal, finns tolkningar och tillämpningar, som följer med på köpet (mot bakgrund av "TRIP-savtalet"), blev närmast euforisk. Med CETA och TTIP kommer en förkortning av skyddstiden för företagens "närstående rättigheter" med koppling till Upphovsrätten, att vara hart när omöjlig, eftersom tvistelösningsmekanismen i så fall kommer att utlösa hela denna industris samlade attack mot det land som bara skulle våga försöka att ta på sig en sådan uppgift. En industri, som idag kan låsa in kulturellt material uppemot 150 år, kommer inte vara nådig att tas med om politikerna skulle drista sig till att formulera EU-direktiv med en förkortning ner till 20 år för företagens närstående rättigheter. 

Deras lobbyister häckar redan i Bryssel och annorstädes där något sådant kan tänkas föras på tal. EU-kommisionären Günther Oettinger visade från talarstolen hos tyska Tidningsarbetsgivarnas kongress den 27 september 2016, vilka krafter vi har emot oss, eftersom Oettinger har ansvaret att hantera saken i Junkers prestigeprojekt - en inre digital marknad - och där WTO och TRIPs råder, där får våra mänskliga rättigheter enligt Artikel 27 moment 1 stryka på foten. Politiker klarar inte av att fixa en rimlig balans till förmån för nutidsmänniskans utveckling, beroende av tillgång till den kulturella domänen såväl offline som online. Journalister ska upp på barrikaden, enligt kommissionär Oettinger - vilka ska då ge nätmedborgarna en ärlig chans? Artikel 27 lyder: 1. Var och en har rätt att fritt delta i det kulturella samhällslivet, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. 2. Var och en har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära eller konstnärliga verk till vilka han är upphovsman.

Dagens politiker ser inte hur de bidrar till att skapa djupa klyftor mellan de, som har resurser, och de, som är beroende av att på nåden få en skälig tillgång enligt God sed till det samhällsliv som speglas i material skyddat av upphovsrätten, även på nätet. Sedan undrar politikerna och deras handgångna tjänstemän varför förtroendet för dem dalar. "Varje kultur bär på ett frö till sin egen undergång", är en sentens myntad av Augustinus och travesterad av bl a T. Burns, och kan som här ingå i en föreläsning om Organisationsteori vid Stockholms Universitet. Tål att tänkas på för att kunna förebygga missväxt.


torsdag 13 oktober 2016

Förslag om en inre Digital marknad i Europa ,,,

... är på väg att utarma den kulturella domänen, där människors icke kommersiella användning av immateriella verk är en grundbult för oss som biologiska, sociala och skapande varelser. Därför har jag ett förslag till en aktivitet i andra stycket från slutet - men tiden är knapp - det måste ske före den 21 oktober 2016!

För drygt en vecka sedan skrev jag tillsammans med Markus Berglund en debattartikel i Norrtelje Tidning under rubriken Medborgarna förtjänar en modern upphovsrätt. För min del var detta angeläget, sedan jag hade kollat på kommissionären Günther Oettingers brandtal vid de tyska tidningsförläggarnas kongress den 26 september 2016, där han uppmanar tidningshusens företrädare att kommendera ut sina journalister till fronten för att försvara hans förslag om att begåva tidningshusen med likartade rättigheter, som andra producenter av digitalt innehåll.

När jag började söka på vems uppdrag detta skett, stötte jag på ett Fakta-PM, där EU-Kommissionens, Ministerrådets, samt Sociala kommitténs och Regionkommitténs "En strategi för en inre digital marknad i Europa" offentliggjordes Riksdagens hemsida den 11 juni 2015. Eftersom jag tidigare totalt hade missat detta projekt gogglade jag för att se vilka media, som berättat om detta. Hittar ingenting - inte en tidningsartikel så långt ögat och googles sökmotorer kan nå, trots sakens stora betydelse för landets och medborgarnas möjligheter till utveckling!

Julia Reda, som i november 2014 utsågs till föredragande för parlamentets översyn av 2001 års Infosoc-direktiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället) fick se sig överkörd. Den 16 juni 2015 godkände Europaparlamentets Rättsliga utskott, hennes rapport med ett tillägg; oaktat att Info-Soc-direktivet borde ingå i det storstilade projekt, som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker hade sjösatt månaden innan, den 6 maj 2015 enligt en pressrelease som jag gogglat fram. 

Där såg jag att han har till sin hjälp kommissionären Günther Oettinger med följande ansvarsområden enligt EU:s webbpresentation :
Att förbereda ambitiösa lagstiftningsåtgärder mot en kopplad digital inre marknad genom att bryta ner de nationella silos i telekomreglering, i upphovsrätt och dataskyddslagstiftning, i förvaltningen av radiovågor och i tillämpningen av konkurrenslagstiftningen; Lägga mer ambition i fråga om den pågående reformen av EU: s telekomregler och utveckla en gemensam strategi för att hantera radiospektrumanvändningen i hela EU; Modernisera upphovsrättsregler; Utveckla åtgärder för att göra online-kommunikation och data säkrare; Stöd till utbyggnaden av en hög kvalitet i digital infrastruktur. Inte illa pinkat av en trähäst, som utmärkte sig redan från start. Något som IDG.se kan berätta om.

Allt detta torde bäst kunna förklaras med att för de marknadsfixerade politikerna och tjänstemännen är upphovsrätt detsamma som äganderätt och därmed enbart en civilrättslig fråga, medan den för oss medborgare också har en folkrättslig dimension med tanke på våra grundlagsskyddade rättigheter.

Samtidigt tänker jag: - Vem har kraften att tala om medborgares rättigheter med den gunstige Junker? Och Oettinger? Fick närmast en svindel-känsla när jag läste om Junkers stora prestige-projekt "Den digitala inre marknaden från teori till praktik - kommissionens 16 initiativ" Taggat med TeamJunkerEU och DigitalSingleMarket. Pressreleasen innehåller en rad styrdokument och tidplan ”Kommissionens projektgrupp för den digitala inre marknaden presenterar resultaten inom de här områdena i slutet av 2016. Med hjälp från parlamentet och rådet satsar man på att fullborda den digitala inre marknaden så snart som möjligt.”

I slutet av 2016 - där är vi nu! När jag under sökandet efter tidningsartiklar sett alla länkar till remissvar förstår jag att det har jobbats för högtryck i de företag, tidningshus, hos myndigheter, i olika föreningar och intresseorganisationer och bland mellanhänder som insamlingsorganisationer, där upphovsrätten och de så kallade närstående rättigheterna ses som en handelsvara. Här några exempel KLYS och Copyswede länk till pdf-fil; SAMI pdf-fil; IT- och Telekomföretagens yttrande. Intresserad av flera? Sök på En inre digital marknad i EU och du kommer att finna :-) Där fann jag även ett brev daterat 11 maj 2015 - pdf-fil från KLYS till Justitieminister Morgan Johansson och för kännedom till Kultur- och Demokratiminister Alice Bah Kuhnke samt Näringsminister Mikael Damberg.

Minns att jag blev rejält upprörd när jag den 8 september 2016 i SVT såg Kultur- och Demokratiministern Alice Bah Kuhnke i sällskap med lobbyisten, f d näringsministern, Björn Rosengren, där hon utan att blinka utlovade leverans. En demokratiminister, som inte tänker ett skvatt på medborgarnas behov av att även i den digitala tillvaron kunna blogga och dela innehåll med sina vänner, har jag svårt att känna respekt för. En kulturminister borde bättre än flesta vara införstådd med att människan ända sedan ap-stadiet inspirerats och/eller influerats av andra artfränder i sitt skapande inom vilket område de vara må. Inom litteraturvetenskapen används begreppet Intertextualitet när en forskare söker efter vilka andra författare, som ser ut att ha inspirerats/influerats av den författare, som forskaren intresserat sig för eller omvänt. 

Det torde finnas behov av en liknande term för skapande inom andra områden som musik, film, TV, spel m m. Jag vågar frankt påstå att inget skapande kommer ur tomma intet! Därför borde alla kreatörer inse nyttan av att människor tillåts dela med sig av innehåll för att kunna föra samtal med sina vänner och bekanta - att dela för icke kommersiellt bruk på sociala medier är dessutom en icke föraktlig del i den interaktion, som leder till att kreatörer blir synliggjorda för en bredare publik,som består av individer beredda att betala för det som de gillar att uppleva eller att äga.

Läste i Copyswedes nyhetsbrev #4-2016:
"Den svenska regeringen har givit bland annat Copyswede och KLYS möjlighet att lämna yttranden över kommissionens förslag inför de kommande EU-förhandlingarna. Remissvaren ska vara inne senast den 21 oktober och Copyswede kommer tillsammans med KLYS att lämna in yttrande till regeringen." 

Där fick jag en idé - även om vi inte erbjudits att komma in med ett remissyttrande, borde vi ta oss friheten att under beteckningen KOM (2015 -2016) En digital inre marknad vända oss till:
Statsminister Stefan Löfven e-post sb.registrator@regeringskansliet.se
Kulturminister Alice Bah Kuhnke e-post kulturdepartementet.registrator@regeringskansliet.se ; Näringsminister Mikael Damberg e-post n.registrator@regeringskansliet.se
Justitieminister Morgan Johansson e-post ju.registrator@regeringskansliet.se samt
EU- och Handelsminister Ann Linde epost utrikesdepartementet.registrator@regeringskansliet.se Det är för övrigt hos Ann Linde, som den tidigare utsända skrivelsen KOM(2015) 192 till remissinstanserna var diarieförd. Men det kan inte vara fel om vi även vill bli registrerade hos berörda departement då det bland annat är dessa ministrar som i EU:s ministerråd ska fortsätta processen fram till dess att Europaparlamentet slutligen ska behandla Kommissionens och Ministerrådets paket.

Bäst är om var och en på ett artigt sätt framför sin mening om det som ligger varmast om hjärtat. I mejlet kan vi väl också länka till Piratpartiets förslag En reformerad upphovsrätt av Christian Engström och Rick Falkvinge, så att de med egna ögon kan se att vad Piratpartiet har för uppfattning,

Sist och slutligen:
Om min bror hade levt och haft hälsan, skulle vi idag ha firat hans födelsedag. Ingen dag kan vara lämpligare än denna, att skriva detta blogginlägg om hur politiker och tjänstemän i EU, men också i Sverige är på väg riva Internet i trasor därför att den industri, som lever på Upphovsrättens så kallade närstående rättigheter, tjänar så mycket pengar att de kan avlöna advokater och andra för att häcka i Bryssel och andra ställen, där de kan påverka politiker att stifta lagar till deras favör.

Min bror, själv ingenjör, var en bland de första i Ludvika, som under 1970-talet ordnade kurser på fritid för metallarbetare i datoranvändning, eftersom Metall då motsatte sig att detta skulle kunna ske på betald arbetstid, vilket arbetsgivaren var positiv till. Genom företaget fick han sedan möjlighet att delta i datautbildning utomlands för att förkovra sig och blev senare involverad i företagets olika projekt för kraftförsörjning runt om i världen. Tänker att han skulle ha blivit stolt om jag kunnat berätta för honom om mitt engagemang för Informations- och KommunikationsTekniken och med den Internet. Sänder honom en tacksamhetens tanke för allt som han oegennyttigt delade med sig av till mig och andra.