onsdag 19 juli 2017

Skärpta straff redovisas senast den 29.9.2017

Kollar på filmen TPB AFK, som publicerades på YouTube den 8 februari 2013 och är tillägnad alla som kämpar för ett öppet internet. När jag själv la ut en länk till den på FaceBook den 10 februari 2013 skrev jag "Det handlar inte om juridik - det är politik" Just därför är det intressant att se filmen fler ggr? Vad lär vi oss - om relationer mellan USA och Sverige - om rättsväsendet och dess kluster av åklagare, advokater, domare och upphovsrättsindustrins alla intressenter - om datanördar, som tror att de kan rå på den, som sitter på makten att skärpa lagarna under processens gång ... " Alla tillsammans lydande under naturlagen om Orsak och Verkan och därmed beroende av sans och balans i rättstillämpningen både för individers och samhällets friska växt.

På detta sätt laddar jag för att friska upp minnet samt hämta inspiration innan jag tar itu med uppgiften att gå igenom regeringens politik med anledning av våra d v s internetanvändarnas behov av att på ett juste sätt kunna dela material med varandra, nämligen Regeringens Kommittédirektiv Diar. 2017:4, som handlar om Regeringens beslut den 19 januari 2017 ang. Straffskalorna för vissa allvarliga immaterialrättsintrång. Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 29 september 2017. Det bäddades för detta redan förra året när beslutet om inrättandet av Patent- och Marknadsdomstol togs i riksdagen den 2 mars 2016. Allt inom ramen för En inre digital marknad i EU.

Under rubriken Behovet av en utredning på sidan 2 redovisas Regeringens ståndpunkt under två rubriker dels Vikten av ett fungerande upphovsrättsligt och varumärkesrättsligt skydd och dels Civilrättsliga och straffrättsliga sanktioner m.m. innan man landar i Uppdraget på sidorna 7 - 12. Ett uppdrag som förefaller vara beställt av de lobbyister och företag, som under decennier livnärt sig på att med mer eller mindre ljusskygga metoder jaga fildelare - eller företag, som i mer eller mindre industriell skala, har förvärvat närstående rättigheter till ett kreativt innehåll genom betalning av licenser för sitt nyttjande av upphovsrättspersoners rättigheter, vilka förmedlas genom olika mellanhänder, till exempel insamlingsorganisationer för licensmedel, där den ursprungliga kreatören inte har något annat val än att vara med, eftersom en majoritet av medlemmarna i deras intresseorganisationer har beslutat att så ska det vara. En ordning som byggts upp under decennier av en industri, som gjort allt vad den förmått för att förhindra en sund utveckling av affärsmodeller, som går hand i hand med den tekniska utvecklingen och kan vara till nytta även för produktion i mindre skala i de enskilda länderna med människor i hela världen, som intresserade kunder. Detta i motsats till de från USA styrda imperierna, som på sikt utgör ett reellt hot mot de enskilda ländernas kulturarv och därmed även mot mångfalden av kulturyttringar.

Det här ovan sagda kan förefalla vara fria fantasier, men det räcker att ta del av det som sägs på sidan 2 i detta stycke
"Upphovsrätten ger rättighetshavaren möjlighet att styra över hur verket används och ta betalt för verket. Som utgångspunkt får upphovsmannen hindra andra från att framställa exemplar av verket utan tillstånd och göra det tillgängligt för allmänheten. Det innebär t.ex. att ett verk, utan upphovsmannens tillstånd, varken får läggas ut på en webbplats på internet, laddas ner eller delas vidare till andra. Även s.k. närstående rättigheter som gäller till förmån för exempelvis utövande konstnärer (artister) och framställare skyddas. I den fortsatta framställningen omfattas de närstående rättigheterna när begreppet upphovsrätt används."
för att inse vad det egentligen är frågan om.

Genom att här slå fast att de närstående rättigheterna ska likställas med upphovsmannens rättigheter visar regeringen att det är företagens och insamlingsorganisationernas intressen, som går före de enskilda upphovsrättspersonernas och medborgarnas intressen. Genom att lägga makten över utvecklingen i händerna på 1. företag med närstående rättigheter och 2. Insamlingsorganisationer, som idag livnär sig på att inkassera och fördela intäkter från de tillstånd/licenser, som dessa tecknat med företag på 3. den kollektivt anslutne kreatörens vägnar, vill regeringen förhindra en utveckling, där små och medelstora företag i olika länder jorden runt ges en möjlighet att berika både sitt företag och den kulturella allmänningen. Samtidigt vill regeringen förhindra medborgarnas tillgång till en juste användning för privat bruk online. Detta genom att underlåta att reglera det, som i den analoga världen kallas juste nyttjande för privat bruk enligt God sed eller Fair use och som i den digitala världen kan kallas Fair Dealing Rights.

Kan Sverige idag ses som ett rättssamhälle, där människor är kapabla att respektera en juste och balanserad lagstiftning och där företagen ges möjligheter att göra vinst på ett sätt som står i samklang med det allmänna rättsmedvetandet?

Förr kunde människor dela sina upplevelser och erfarenheter med en relativt liten begränsad grupp enligt god sed, men icke desto mindre bidrog detta mänskliga beteende till individens, företagens och samhällets utveckling. Idag vill människor, som tillbringar en hel del tid online, kunna göra detsamma och på så sätt bidra till att information om människors liv och deras behov av varor och tjänster sprids runt om i landet, men även internationellt. Frågan är dock om upphovsrättsindustrin och de etablerade politikerna är kapabla att skapa en god miljö för mänskligt liv och företagande med sin syn på oss nätmedborgare, som snyltgäster och ouppfostrade odågor?

Att det blivit så här beror inte enbart på uppkäftiga och stundtals skämtsamma pirater i kretsen kring The Pirate Bay, vilka tidigt insåg teknikens möjligheter, men inte kunde förutse verkan av att industrins advokater umgicks med domare, advokater och professorer i föreningar för alla med intresse att jämställa immaterialrätt med äganderätt, dock med en begränsad skyddstid, som eskalerat allt efter som tekniken utvecklats. Detta beror inte heller på alla oss andra enskilda individer, som även på nätet vill kunna dela material med varandra för utbyte av åsikter om och upplevelser av skilda uttryck och avtryck i det mänskliga livet, här hemma och i världen omkring oss till en rimlig kostnad. 

Alla ansträngningar, som gjorts och görs för att låsa in material och jaga fildelare har lett till att inte ens en prenumerant på en etablerad tidning kan dela artiklar med några andra än de, som redan är prenumeranter, trots att tekniken finns. En teknik, där en publicist kan ge prenumeranter möjlighet att dela med sig av en länk och mottagaren av länken i sin tur möts av upplysningen från vem länken kommer samt av uppmaningen att dela med sig och upplysning om möjligheten att teckna en prenumeration per månad eller under ett år. I det fallet har utgivaren förstått att läsaren är en viktig länk i kedjan, som leder till nya prenumerationer. Gläds mycket åt att jag av min son och hans familj fick pengar när jag nyligen fyllde 80 År, för att kunna prenumerera på Thomas Baekdals utgivning. Dessutom - i en tid av Fejknyheter och "Alternativa nyheter" - är det rent ut sagt skamligt att etablerade media inte kommit längre än att de låser in sina artiklar bakom betalväggar, åtkomliga enbart för prenumeranter, som inte alltid förstår vad de ger ifrån sig, när de accepterar villkor för betalningen via mellanhänder. 

Detta trots att distributionen av en artikel på uppdrag av egna prenumeranter är försumbar och originalet fortfarande finns kvar hos utgivaren. Men hur göra för att få ledande politiker att förstå detta och ordna med en upphovsrätt där Fair Dealing blir möjlig även online. Intressant?

måndag 19 juni 2017

Bob Dylans insats för vår mänskliga rätt.

I december gick det inte att ta miste - Bob Dylan var överraskad av Svenska Akademiens val av honom som Nobelpristagare i litteratur. Citat ur hans tacktal översatt till svenska "Men som Shakespeare är jag också ofta upptagen med sökandet efter mina kreativa ansträngningar och behandlar alla aspekter av livets vardagliga frågor. "Vilka är de bästa musikerna för dessa låtar?" "Spelar jag in i rätt studio?" "Är den här låten i rätt tonart?" Vissa saker ändras aldrig, inte ens under 400 år." Inte en enda gång har jag någonsin haft tid att fråga mig själv: "Är mina låtar litteratur?" Så jag tackar Svenska Akademin, för att ha ägnat tid åt att överväga den här frågan, och i sista hand för att komma med ett så underbart besked."

I inspelningen av det tal, som han sedan sent omsider, har levererat, gör han ingen hemlighet av att det står var och en fritt att själv tolka en text. "Våra sånger lever i de levandes land. Men sånger är inte som litteratur. De är menade att sjungas, inte läsas. Orden i Shakespeares pjäser var menade att framföras på scen, precis som sångtexter är menade att sjungas, inte läsas på en sida. Och jag hoppas att några av er får möjligheten att lyssna till dessa texter på det sätt som de var avsedda att höras: i en konsert eller på en skiva eller hur nu folk lyssnar på sånger i våra dagar. Jag återvänder till Homeros, som säger: "Sjung, o gudinna, i mig och låt så historien berättas.".
Den slutklämmen blev sedan underlag till rubriken i Expressens recension Blygsamt skryt i Bob Dylans Nobeltal.

I väntan på om Dylan skulle leverera detta tal till Svenska Akademien, eller om prispengarna skulle frysa inne spekulerades det en hel del. Och idag, efter alla lovord i media i början av juni månad, har vi nu nåtts av uppgiften att Dylan snott/lånat avsnitt. Där han refererar till några litterära klassiker, sägs han ha lånat ord från en läxhjälpssajt för skolelever. GP skrev om det under rubriken Dylans tal lånat från läxhjälpssajt. Något, som det även talades om och raljerades kring i SVT:s Gomorron-soffa den 15 juni med DN:s kulturchef Björn Wiman och SvD Kultur/Söndagsmagasins Erika Hallhagen, som var inbjudna att komma med synpunkter.

Trodde inte mina öron. I vanliga fall skulle indignationen över ett sådant tilltag varit pompöst. Själv tänker jag att just detta grepp, när Dylan med referenser till några klassiker visar en - som jag tolkar det - artighet gentemot den kulturella eliten i Svenska Akademien - samtidigt som han håller sig till sin egen känsla för vad situationen kräver, när han lånar ord från en läxhjälpssajt, det är i sanning genialt!!!

Efter alla år, sedan tryckpressen kom i bruk, borde vi under 2000-talet ha varit kapabla att reda ut vilka som har rätt att göra anspråk på att äga innehållet i vår allmänna kulturdomän? Samt klara ut de marknadsmässiga skäl för ett tillfälligt monopol, som kan finnas under en viss begränsad tid för vissa verk med en tydlig och vettig balans med hänsyn tagen till den allmänna kulturdomänens behov tillskott av material även i modern tid. En kulturdomän, som behöver det tillskott, som idag förvägras mänskligheten med stöd av Upphovsrättslagens skyddstider på en kreatörs livstid +70 år. Den, som kan räkna, inser lätt det absurda i denna ordning.

Ansvariga politiker har hittills låtit företagen med närstående rättigheter, insamlingsorganisationers kanslier och ledare för kreatörernas intresseorganisationer i samverkan att - uteslutande av eget intresse - lägga beslag på rätten att använda sig av modernt material inom en helt groteskt lång tid. Samt förhindra en användning av material i kommunikationen på nätet enligt God sed på det sätt som är möjligt i vår analoga tillvaro. De misstankar om missbruk, som därmed visas oss nätanvändare, eroderar möjligheterna att vinna den respekt som goda relationer och en sund laglydnad vilar på.

Frågan är vad vi kan göra åt det? Hittills har näringslivets lobbyister tillåtits förvrida huvudet på våra politiker både här hemma i Sverige och i Europa, ja, rent ut sagt i hela världen, vilket lett till en Copyright-lagstiftning, som är helt absurd främst för att monopoltiden i vårt land nu utsträckts till en absurditet.

Genom sitt tal tog Bob Dylan hem stålarna och har råd att anlita advokater i händelse av åtal för brott mot upphovsrätten. Lysande! Men det lär knappast ske, för det vore naturligtvis att riskera utmana människors förmåga att komma till en djupare insikt om detta förhållande. Därför lobbar branschen istället för att det ska bli lag på att Internetleverantören ska tvingas att skicka ut meddelanden till sina kunder med påståenden om upphovsrättsintrång och med krav på ersättning för att undvika att bli ställd inför en domstol med allt vad det kostar av tid, pengar och obehag. Något, som leder till missbruk och som förmodligen kommer att segla upp som en valfråga i Canada, vilket Michael Geist, Professor of Law; Canada Research Chair in Internet and E-commerce Law, University of Ottawa skriver om på sin blogg i inlägget Copyright Misuse Emerges as a Political Issue

Undrar verkligen om det som nu pågår i namn av en Digital inre marknad i Europa är en fair tolkning av Europastadgan och FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Intressant?

söndag 9 april 2017

Något har hänt ... men vad?

Det är den fråga vi ställer oss, medan vi kollar på reaktionerna i etablerade nyhetsmedia. Till att börja med fanns det en viss förvirring, men med tiden har vi kunnat inta ett tydligt ställningstagande - de etablerade medierna anser sig sköta det hela exemplariskt medan sociala medier - där jag och andra i min vänkrets befinner oss - ägnar sig åt allt, som äventyrar en sund nyhetsförmedling. Till de sociala medierna räknas naturligtvis journalister och en del andra aktörer, som valt att verka utifrån en webbplats på nätet med eller utan utgivningsbevis.

Alldeles oavsett var vi befinner oss, vet vi idag att gärningsmannen bakom det som hänt, är en man från Uzbekistan, som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och sedan hållit sig undan från den utvisning, som är en naturlig följd att detta. Mannen har nu valt att utföra en handling, som krävt ett antal människors liv och dessutom skadat många andra. För mig är det inte svårt att tänka mig att det handlar om en desperat handling. Men, att tänka i banorna att det kan finnas en rimlig förklaring för en sådan handling, det är i många människors sinnen ett obeskrivligt svek mot allt mänskligt. Således anser de flesta att jag - bara genom mina tankegångar - valt att ta ställning till förmån för terrorism.

Lyssnar på SVT:s Agenda söndag kväll och noterar hur programledaren Camilla Kvartoft styr diskussionen på ett närmast förutsägbart sätt, men fascineras av att det är MANNEN, Göran Greider, som prompt sätter ner foten, vilket leder till att kvinnorna i studion tvingas till eftertanke. Något som borde utmana de, som vanligtvis gillar att förklara världen utifrån det manliga och det kvinnliga perspektivet. Vittnesmål från Fanny i Frankrike talar sitt tydliga språk - muslimer är allvarligt oroade över det som pågår. Och utblicken mot just Frankrike inger idag inget hopp om en tryggare samvaro människor emellan i Europa. Den kvinnliga ledaren Marie Le Pen har valt den valvinnande vägen - att tjuta med vargarna.

Samtidigt undrar jag en hel del över detta andra av media favoriserade fokuset på just höger-vänster-perspektivet. Något, som verkar vara i otakt med de flesta moderna människors synsätt. Vågar därför påstå: - Vi har blivit allt flera som har svårt att förklara världen utifrån det förenklade perspektivet om höger - vänster.


tisdag 28 februari 2017

Upphovsrättsreform? Vem granskar makten?

Detta är ingen fejknyhet utan ett Öppet brev från European Research Centres och gäller det förslag som EU-parlamentet och Ministerrådet godtagit och som ska bli lag i Sverige och andra länder inom 18 månader. Nästa uppdrag jag ger mig själv är att ta reda på varför de MEP:s, som röstade Ja struntade i den här informationen. Intill dess håll till godo med min översättning av det som våra MEP:s borde ha tagit till sig och pratat med folket om - innan de röstade:

"EU:s förslag om en Upphovsrättsreform är olämpliga i den digitala eran (Öppet brev till ledamöter i EU-Parlamentet och EU:s Ministerråd.) Vi är självständiga juridiska, ekonomiska och samhällsvetenskapliga forskare och representerar ledande europeiska centra, som forskar om lagstiftning för immaterialrätt och innovation. Det är troligt att du personligen blivit uppvaktad med avseende på detta komplexa reformpaket för upphovsrätt som utvidgats till 3 förordningar och 2 direktiv (vilket stöds av över 400 sidor med konsekvens- bedömningar). Förslagen använder de rätta orden på omslaget: "EU:s Upphovsrättsregler lämplig för den digitala tidsåldern. Bättre val och tillgång till innehåll på nätet och över gränserna. Förbättrade upphovsrättsliga regler för utbildning, forskning, kulturarv och integrering av funktionshindrade personer. En rättvisare onlinemiljö för kreatörer och pressen."

Även om det föreslagna direktivet om upphovsrätt i den digitala inre marknaden (KOM (2016) 593 slutlig) innehåller ett antal rimliga åtgärder baserade på sunt förnuft (t.ex. när det gäller gränsöverskridande tillgång, ur-handeln-utgågna verk, och tillgång till förmån för synskadade personer), finns det även två bestämmelser som i grunden är helt felaktiga. De tjänar inte allmänhetens intresse.

Artikel 11 syftar till att skapa en extra ensamrätt för pressutgivare, trots att publicister redan har förvärvat exklusiva rättigheter från författare via kontrakt. Denna extra rättighet kommer att avskräcka nyhetskommunikation, hindra online-licensiering, och kommer att påverka författare negativt.

Artikel 13 försöker indirekt att ändra E-handelsdirektivet (2000/31 / EG), som avgör ansvaret för nätets mellanhänder i förhållande till användargenererat innehåll, till ett gemensamt ansvar för rättighetsinnehavare och tjänsteleverantörer. 

Förslagen kommer att hindra digital innovation och användarnas delaktighet. När det gäller de bägge bestämmelserna har oberoende empiriska bevis ignorerats, samråd sammanfattats på ett missvisande sätt och berättigad kritik betecknats som anti-upphovsrätt.

Vi uppmanar er att granska upphovsrättspaketet och uppsöka oberoende expertis. För att underlätta diskussionen, har vi tagit fram två korta bilagor till detta brev, som visar på de viktigaste bristerna i förslagen, och listar källor för utvärdering. Det finns oberoende vetenskaplig enighet om att artiklarna 11 och 13 inte kan tillåtas att stå kvar."

De som undertecknat inkluderar akademiker från en rad universitets forskningscentra:
CIPIL, University of Cambridge, UK, CEIPI. University of Strasbourg, France. CREATe, University of Glasgow, UK, Humboldt-Universität Berlin, Germany, IViR, University of Amsterdam, Netherlands, MPI Munich, Germany, NEXA, Torino, Italy, SciencesPo, Paris, France, Tilburg University, Netherlands inkl. TILT o TILEC. De två korta bilagorna och listan med de uppemot 40 undertecknarnas namn och profession finns redovisade i materialet, som jag länkat till i andra stycket här ovan. Denna samlade kunskap har ignorerats av en del eller kanske rent av alla Sveriges ledamöter i EU-parlamentet.

Här är IT- och Telekomföretagens syn på det som Sverige - bäst i klassen inom EU när det gäller att fixa fram direktiv åt upphovsrättsindustrin -  där Tidningsutgivarna numera spelar en framträdande roll, eftersom de i likhet med Musik-, Film- och TV-industrin här fått samma närstående rättigheter, och ser oss nätmedborgare, som vill använda en del material i vår privata meningsutbyte, som tjuvar. Detta istället för att inse att Fair Dealing Rigts Online med stöd av Bernkonventionen och dess Trestegstest är en del av den process, som både leder till vår kunskapsutveckling och att vi lättar på plånboken. Människor, som visas tillit, motsvarar förväntningarna och sköter sig inom de ramar som gäller. Om inte obstrueras det. 

Men, företagen med de närstående rättigheterna vill fortsätta odla myten att vi är så korkade att vi kan piskas av lagstiftarna och deras specialdomstolar att köpa grisen i säcken!!! På kuppen har vi fått en Patent- och Marknadsöverdomstol, som är sista instans även om det som företagen ägnar sig åt är eller kan vara ett brott mot Europastadgan och Sveriges grundlagar. Sorgligt, men på sitt sätt onekligen intressant att övervakningen skärps i S och MP.s hägn.


måndag 6 februari 2017

Vilka media håller sig till fakta?

En bit in på år 2017 vill jag dela med mig av ett fynd, som sociala medier bidragit till. Har översatt texten med hjälp av Google Översätt och gör därmed mitt för att den tjänsten ska bli mer träffsäker. Tar mig alltså friheten att återge en del av en artikel hos Forbes.com Artikeln är skriven av Paul Glader, som är docent i journalistik vid Kings College i New York och mediaforskare vid Berlins School of Creative Leadership. Jag ser mitt tilltag, som en praktisk tillämpning av de Fair Dealing Rights, vilka jag anser att vi nätmedborgare måste ha laglig rätt till, om vi ska kunna hålla oss ajour med vad som händer i världen baserat på tillförlitliga media. Önskar att även vi i Sverige kunde ha tillgång till en liknande lista över svenska och europeiska mediehus, som sätter en ära i en bra tillämpning av de pressetiska reglerna. Då artikeln i sin helhet är läsvärd finns en länk till den i slutet av blogginlägget. Här är Paul Gladers tio-i-topp lista, vilken kan tjäna som exempel och föredöme för andra listmakare.

"10 journalism-brands där Du kan finna reella fakta hellre än alternativa fakta.
Inse att miljontals fler människor kliar sig i huvudet och undrar vad man ska läsa och var spendera sina prenumerationspengar, här är mina topp 10 stora journalistiska varumärken där jag tror att du oftast kan hitta reella, rapporterade fakta:

1. The New York Times
Detta är, enligt min uppfattning, den mest inflytelserika tidningen i USA . Dess redaktionella sida och en del av dess nyhetsbevakning intar en vänsterorienterad, progressiv syn på världen. Men NYT hävdar även etiska normer för rapportering och de klassiska elementen i journalistik i Amerika. Det är vad som fortfarande - utan tvekan - hjälper NYT att vara kvar som den nyhetsorganisation i Amerika, som sätter dagordningen. Den är ledande inom näringslivet, politiken och kulturbevakningen.

2. The Wall Street Journal.
Tidningen med den största spridningen i USA, WSJ skapade sin struktur som en affärstidning och har banat väg för nya särdrag i amerikansk journalistik (till exempel kallas dess speciella mitten-kolumn "Ahed" och en längre form djupgående reportage kallas "leders"). Eftersom företaget köptes av australiska mediamogulen Rupert Murdoch 2007 svängde WSJ för att kunna täcka mera allmänna nyheter utöver affärsnyheter. WSJ är fortfarande helt Brand X bland dagliga affärstidningar i världen. Dess ledarsida är Amerikas bastion för den fria marknadskonservatismen, med hjälp av mottot "fria marknader, fria människor." Med tidigare republikanska talskrivare och strateger som Karl Rove, Peggy Noonan och Bill McGurn, som kolumnister, är WSJ ledarsida ofta ett måste för republikanerna i Washington. Och vänstervridna läsare bör inte avfärda WSJ ledarsida bara för att de kanske inte håller med om dess ståndpunkter. Den har vunnit flera Pulitzerpris för ledare och kolumner, vars kännetecken är en tydlig teori, backas upp av noggrann faktabaserad rapportering och djärva argument.

3. The Washington Post
Tidningen som fällde president Richard Nixon med sin rapportering om Watergateskandalen i början av 1970-talet behåller sin intellektuellt robusta tradition under det nya ägandet av Jeff Bezos, Amazon.com´s grundare . The Post har under årtionden varit en del av de tre stora nationella tidningarna - en jämlike med NYT och WSJ - när det gäller att vinna Pulitzerpris, anställa de bästa och smartaste reportrarna och producera stora scoops. Av de tre stora, är The Post utan tvekan den mest framåt-tänkande just nu i sina försök med nya digitala strategier som har ökat läsekretsen. Och med Bezos uppbackning, är The Post på ett uppdragskalas för begåvade reportrar medan NYT och WSJ har skurit ner sin rapporterings stab under de senaste månaderna. De flesta människor tror att The Post´s ledarsida lutar åt vänster, men betraktas ofta som mer kvar i mitten än NYT.

4. BBC
BBC är bärare av den globala standarden för kvalitet i Radio- och TV-journalistik. Om bara amerikanska kabel nyhetskanaler kunde följa BBC:s recept. Och samtidigt som PBS producerar några stora program med underhållning, dokumentärer och nyheter, verkar deras nyhetsprogram ofta sakna den kreativa energi som finns hos BBC. Medan NPR (National Public Radio) producerar en del fantastisk journalistik, förefaller huvuddelen av deras nyhetsbevakning komma från åter-rapporterade nyheter från New York Times och Associated Press. Och den amerikanska allmänheten uppfattar NPR vara mer vänsterinriktade än BBC.

5. The Economist
En annan brittisk export, The Economist, är bemannad med utmärkta ekonomer och journalister, som producerar en stramt redigerad, sakligt strikt berättelse om vad som händer i världen varje vecka. En underlighet är att The Economist inte offentliggör bylines av deras skribenter så du vet aldrig exakt vem som skrev en viss artiktel.

6. The New Yorker
Denna amerikanska pärla publicerar sofistikerade berättande facklitterära artiklar från topp skribenter och reportrar varje vecka i en tryckt tidning och i allt högre grad på andra plattformar. The New Yorker utökar sin publik på ett smart sätt på nätet, erbjuder massorna innehåll, som brukade vara öppen endast för deras prenumeranter i tryck. Tidskriften själv kör ett stycke fiction varje vecka (identifierar den som sådan). De faktabaserade reportagen i längre form om politik, kultur, näringsliv och andra ämnen tar ofta månader att rapportera, skriva och fakta-kontrollera. Resultatet är djup rapportering och analys varje vecka, som är svårt att hitta någon annanstans. Och de narrativa strukturer och tekniker, som författarna använder, bäddar för trevlig läsning. I likhet med The New York Times presenterar The New Yorker en progressiv syn på världen. Konservativa läsare bör känna igen det, men inte låta det hindra dem att njuta av några av de bästa rapporterade och skrivna verk om händelser i världen.

7. Wire Services: The Associated Press, Reuters, Bloomberg News
Du kan inte precis "prenumerera" på dessa nyhetsbyråer. Men du kan lita på att rapporter från dessa organisationer är sakliga. De ger en ryggrad av nyheter och informationsflöden om politik och ekonomi. Och deras medlemsorganisationer, som använder deras reportage, drar nytta av denna rapportering. Du kan följa dessa organisationer på sociala medier och kan även följa vissa reportrar för dessa organisationer som rapporterar om ämnen som intresserar dig. Dessa nyhetsbyråer har också webbplatser och mobila appar, som du kan använda för att hålla dig à jour med nyheterna.

8. Foreign Affairs
Detta varannan månads magasin publiceras av Council on Foreign Relations. Det är en serös tidskrift för folk som vill ha underrättelser om globala frågor. Magasinet och dess många digitala plattformar har fördelar från föredragningar, inlagor, dialoger, olika åsikter och analyser från många ledande tänkare, experter på internationella relationer.

9. The Atlantic
Detta är en annan nationell pärla, en månatlig tidskrift som presenterar en bild av nationen och världen från Washington D.C. Den informeras av många topp journalister, som skriver långa specialartiklar och ibland även några analyser. The Atlantic´s webb-sida yxar ibland till klick rubriker. Men tidningen och dess moderbolag skriver också under på amerikanska journalistiska principer för faktabaserad rapportering.

10. Politico
Grundat av reportrar som lämnade Washington Post 2006, har Politico byggt sig själv till en avgörande aktör i politikrapportering i USA (och med expansioner till Europa). De publicerar vissa produkter i tryck, men Politico är lätt tillgänglig på Internet och mobila enheter. Håll ett öga på Axios, en nyhets start-up lanserad i år av två grundare av Politico."

- - -
Detta är endast en del av en längre artikel av Paul Glader, som är docent i journalistik vid Kings College i New York och mediaforskare vid Berlins School of Creative Leadership, publicerad av Forbes.com Den längre artikeln innehåller en intressant inledning och dessutom även en lista på Runners Up, som Du han hitta här. Glader presenterar sig själv som följer: "Tidigare i min karriär, var jag trainee på Associated Press och Washington Post. Jag arbetade som anställd skribent på Wall Street Journal mellan 2001-2011. Jag har också publicerat frilansartiklar i The Post, New York Times och New Yorker (hemsida) samt några av de publikationer som anges i listan för Runners up."