söndag 4 februari 2018

#metoo-kampanjen versus JustBeInc/Me Too.

Efter senaste blogginlägg, då jag hade funnit att Tarana Burke lockats att medverka vid Nordic Media Week i Luleå tiden 5 - 10 februari 2018, har tankarna fortsatt att gnaga: - Vilka samband finns mellan den av internationella fackliga organisationer sjösatta #metoo-kampanjen och Tarana Burkes organisation JustBeInc, som från start år 2006 använde de förlösande orden Me Too i arbetet med att stödja färgade flickor/kvinnor, som blivit utsatta för sexuellt relaterat våld. De drabbade kvinnorna fann viss tröst i att inte vara ensamma om att bära upplevelsen av att vara nedvärderad som människa.

Att nykomlingen #metoo, som dragit fram som en farsot med en peek under november 2017, ser ut att låna ljus av JustBeInc´s Me Too, väcker onekligen mitt och andras intresse. Men vem ställer frågor och i så fall var?

Bestämde mig igår under förmiddagen att åtminstone skriva ett mejl till Redaktionschefen, Ledarredaktören och Ansvarige utgivaren hos Norrbottens-Kuriren, som den 23 november 2017 skrivit om Tarana Burke´s medverkan vid Nordic Media Week, som om hon skulle vara den som skapat #metoo-kampanjen. Detta för att göra dem medvetna om att detta torde vara att slira på sanningen.

Eftermiddagen ägnar jag åt fortsatta funderingar kring glappet mellan #metoo-kampanjen och Tarana Burke´s Me Too, vilket någon antingen anstränger sig för att dölja eller att lappa över, och min egen frustration över att detta arbetsmiljöproblem setts som något så speciellt att det måste lösas vid sidan av det system, som vi - i vart fall i Sverige - har byggt upp för att skapa ett gott arbetsliv med stöd av lag och avtal.

Var är haken? Vad är det , som jag har missat? Vad är det för faktor, som gör att medierna är så ointresserade av att syna företeelsen #metoo i sömmarna? Vad är det, som kan förklara skillnaden i genomslagskraft mellan Tarana Burke´s sekellånga kamp och #metoo-kampanjens "segertåg" på mindre än ett år? Vad är gemensamt och vad skiljer dem åt? Kön är helt klart gemensamt och på goda grunder vågar jag anta att skillnaden i genomslagskraft kan hänga samman med etniciteten. Något som Tarana Burke´s vänner påpekade när Times valde #metoo-kampanjen till Årets Person. Med samiskt påbrå på mödernet, har jag fått en (låt vara begränsad men dock) viss insikt i hur blind majoritetsbefolkningen kan vara inför diskriminering på grund av etnicitet.

Återstår klassperspektivet, där jag saknar uppgift om deltagarna i såväl #metoo-kampanjen som Tarana Burke´s Me Too. Född in i arbetarklassen, har jag sedan barnsben fått lära mig att en människa inte kan få något, utan att anstränga sig och att det inte hjälper långt att bara prata och skriva om att något borde vara på ett visst sätt. I arbetslivet har det sedan i början på 1950-talet gällt att göra sitt allra bästa samt att lära sig att föra utvecklingen framåt, bland annat genom att kunna tolka och tillämpa de lagar och avtal, som fackligt och politiskt arbete hade resulterat i.

Sedan 1990-talet har företag och offentlig sektor här i Sverige byggt upp en organisation för det systematiska arbetsmiljöarbetet enligt lag och avtal med en Internkontroll som Arbetsmiljöverket ska hålla koll på. Jag var själv aktiv i det fackliga arbetet när detta system sjösattes inom den offentliga sektorn och omorganisationer kombinerade med upphandlingar av utförare inom olika verksamheter stod som spön i backen. Då var kunskapen om Arbetsmiljölagen och dito avtal samt uppövningen av förhandlingsförmågan guld värt.

Idag befinner sig medierna inne i en förändring som vi ännu inte kan se och förstå omfattningen av. I detta läge dimper #metoo-kampanjen ner i Sverige med mestadels yngre och medelålders vita kvinnor ur (gissar jag) främst medelklassen, som medievärlden gett fri lejd att kräva en skarpare lagstiftning vid sidan av det hos oss etablerade systemet för en juste arbetsmiljö. Journalistförbundet gör nog klokare i att tillsammans med Tidningsutgivarna satsa på utbildning istället för spektakulära kampanjer, som till sist gör att många av oss läsare, lyssnare och tittare storknar.

Jämställdhet och lika behandling handlar om något mera än kön och könsidentitet, vilket det här skrivandet har gett mig en möjlighet att synliggöra. Det ska onekligen bli intressant att se hur Nordic Media Week och Norrbottens-Kuriren med flera medier kommer att förklara Tarana Burke´s närvaro i Luleå och Sverige.

Intressant?

tisdag 30 januari 2018

Därför kommer Tarana Burke till Sverige.

Time Magazine´s utmärkelse Årets person till #metoo med skådespelerskan Alyssa Milano, som frontar bilden på magasinets första sida i kretsen av sina kollegor, gav en rejäl knuff åt #metoo-kampanjen. Synar detta närmare i sömmarna och finner snabbt en skarp kommentar i AFROPUNK om Time Magazine och valet av Årets person. Hade tidigare läst i publikationen Café.se att många upprörts av att Alyssa Milano, som hängde ut filmproducenten Harvey Weinstein i oktober 2017, tillskrivits äran av att ha påbörjat #metoo, när de visste att det var deras vän Tarana Burke, som för mer än tio år sedan dragit igång en rörelse, vilken använde uttrycket Me Too för att färgade kvinnor skulle kunna stötta och hjälpa varandra, när de blev utsatta för sexuellt relaterade övergrepp och trakasserier. Sedan Alyssa Milano blivit uppmärksammad på Tarana Burkes tidigare arbete twittrade hon om detta med en länk till Tarana Burkes organisation, vilken besvarades med ett tack från Tarana Burke, som inte var ute efter att få cred för metoo-kampanjen, utan enbart var glad över att problemen med sexuellt relaterade övergrepp och trakasserier uppmärksammades.

När jag googlar på Tarana Burke får jag upp en artikel i Norrbottens-Kuriren från den 23 november 2017, där det berättas att hon ska medverka vid Norrbotten Media Week - en branschvecka i Luleå den 5 - 10 februari 2018 - samt att "Pr-strateg Ronny Olovsson, på byrån Vinter i Luleå och en av grundarna av NMW, gläds mycket åt stjärnbokningen". Hos Dagens Media har jag läst om att den i Kuriren omtalade PR-strategen fram till hösten 2007 hade arbetat som biträdande nyhetschef hos Aftonbladet. Behöver knappast säga att artikeln i Norrbottens-Kuriren ger ett tydligt intryck av att Tarana Burke är #metoo-kampanjens upphovsperson. Men Kuriren är inte ensam - en lång rad andra media, inte minst Public Service media, sprider under samma tid med stor entusiasm samma bild av hennes roll.

Det är naturligtvis lättare att förklara denna företeelse, som en frukt av ett slit under ett decennium än ett skeende, som sjösatts av fackliga organisationer bland annat International Federation of Journalists, under de första månaderna av 2017 och sedan dragit fram likt en präriebrand under årets sista månader för att sedan hållas vid liv under valåret 2018, bland annat vid branschveckan i Luleå, där socialdemokraten Niklas Nordström är kommunalråd. Här finns onekligen en oslagbar kombination - en duktig PR-strateg och ett kommunalråd, som enligt en artikel i NSD 2017-03-09 utnämnts till Årets politiker vid galan Årets opinionsbildare. Vad månde bliva av detta?

Räcker det med den facebook-grupp som bildats till stöd för ett antal statyer av Tarana Burke i Sverige eller vad mer har vi att se fram emot? Ställer frågan sedan jag blivit varse att Regeringen kommunicerar med oss på engelska om kraftag mot sexuellt våld, trakasserier och kränkningar. Undrar om de och deras sakkunninga har hört talas om Arbetsmiljöverket och dess roll när det gäller allt som hotar den psyko-sociala arbetsmiljön för såväl chefer och anställda som tillfälligt anlitade medarbetare eftersom människor på en arbetsplats är varandras arbetsmiljö?!