söndag 4 mars 2018

Kollektivt eller enskilt straff i LSS?!


Läser i FUB:s tidning Unik nr 1/2018 sidan 8 en artikel om Stig Svenssons rapport "Personlig assistans - Analys av en kvasimarknad och dess brottslighet", som han redovisat mot bakgrund av regeringsuppdraget med koppling till den pågående statliga utredningen Översyn av LSS och assistansersättningen. En kvasimarknad förklaras med att staten bestämmer både vem, som är producent (Assistansanordnare) och vem som är Konsument (assistantanvändare) samt priset för tjänsten (schablonersättningen), som betalas av Skattebetalarna. Artikeln har skrivits av Eva Borgström, Intressepolitisk samordnare hos FUB. Rapporten är tillgänglig på Regeringens webb. För skattebetalarna är det självklart att en sådan marknad kräver ändamålsenliga statliga funktioner för kontroll av hänsyn till såväl användarna som skattebetalarna.

Men, istället för att i detalj ta itu med statens kontrollsystem ger sig utredaren Stig Svensson i kast med uppgiften att finna stöd för sitt antagande att det är hos den svagaste gruppen, det vill säga hos föräldrar i deras roll som assistansanordnare, som fusket är som allra störst. Därför bör alla i denna grupp straffas överlag med en schablonmässig nedsättning av beviljade timmar per vecka, vilket innebär att alla ska straffas för något, som utredaren gissar att hälften av föräldragruppen gör sig skyldig till. Redan där blir det helt galet, eftersom kollektiv bestraffning inte hör hemma i den svenska rättsordningen.

Istället för att ta ära och redlighet av de familjer, som gör obeskrivligt viktiga insatser för att familjen ska fungera, trots utmaningen att göra det bästa möjliga i en svår situation, strör utredaren Stig Svensson salt i såren med sitt förslag. Undrar var landet Sverige hade varit utan alla enskilda individers insatser, vilka samhället inte hade kunnat klara sig utan?! Assistansföretagen däremot avstår utredaren från att utmana, eftersom de har en hel bransch i ryggen för att låta rättsligt pröva hållbarheten i anklagelserna om fusk!

Om utredaren istället hade fokuserat på behovet av ett hållbart kontrollsystem, då hade även det fenomen, som kallas "Social shopping", kunnat åtgärdas utan att alla familjer ska drabbas av misstankar. Något som skapar ytterligare konfliktytor mellan svenskar och flyktingar & invandrare. När myndigheter använder risken för människohandet, som argument för åtgärder för att snäva in assistansersättningen, då blir det tydligt att regeringens utredare utgår från att vi medborgare - för att kunna tänka rätt - behöver ställa utsatta föräldrars rätt till samhällets stöd enligt intentionerna i nu gällande LSS mot utredarens idéer om att det bland dessa familjer kan finns aktörer som ägnar sig åt människohandel. Det ska således åvila den enskilde individen att hjälpa politikerna med det, som de - trots alla sina resurser - ser ut att vara oförmögna att klara av!

Vilket fattigdomsbevis är inte dessa föreställningar, som odlas i den politiska makten boningar?!

Den fyrkantiga finansministern och hennes feministiska vänner i alla partier måste öppna ögonen och se hur deras feministiska retorik leder vilse till stor nackdel för samhällets allra sköraste medborgare. Redan 2016 skrev FUB:s ordförande Thoman Jansson om vikten att stå upp för Karl Grünevalds ideal, vilket alla som värnar om LSS intentioner från 1993 ser som nödvändigt. Min slutsats är att Regering och Riksdag måste skapa ett hållbart statligt kontrollsystem istället för att misstänkliggöra de föräldrar som gör sitt bästa för att skapa ett drägligt liv för sina funktionshindrade barn!

torsdag 1 mars 2018

Rätten enligt LSS - Centerns slagträ inför valet?

Sedan 2004 har statens kostnader för assistansersättningen mer än fördubblats samt fortsatt att öka. I år beräknas den kosta 30 miljarder. I maj 2016 tillsatte Regeringen en särskild utredare som skulle se över delar av Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Främst för att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av samhällets insatser och samtidigt se över att det som görs fungerar, som det var tänkt och att lagen främjar jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.

För att hålla detta inom statens budgetramar utfärdatde Regeringen 2016 ett regleringsbrev till Försäkringskassan, som lett till en mycket snäv tolkning och tillåmpning av lagen med klagomål som följd. Den allvarliga situationen har då uppstått att Förvaltningsdomstolarna bedömt berörda personers grundläggande rättigheter vara av mindre vikt än Försäkringskassans budgetramar. Något som i sin tur lett till att Riksrevisionen öppnat ett ärende för granskning av "Statens åtgärder när rättighetslagar inte följs".

Kommittedirektiven (Dir. 2016:40) omfattar drygt 24 sidor och speglar Regeringens ambitioner att värna reformerna, då "de haft stor betydelse för ökat självbestämmande och möjligheterna att leva ett självständigt liv" samtidigt som Socialstyrelsens egna rapporter och uppföljningar samt Riksrevisionens och ISF:s rapporter visar behovet av åtgärder för att rätta till brister i lagstiftningen och tillämpningen samt olika ansvarsfrågor mellan berörda verksamheter. Därutöver vill regeringen komma till rätta med olägenheter av det delade huvudmannaskapet mellan staten och kommunerna.

Så långt är det uppenbart att behovet av en översyn är nödvändig. Men, tidpunkten för när översynen ska redovisas kunde vara bättre än den 1 oktober 2018, det vill säga tre veckor efter höstens val, där alla politiker, som kandiderar till Riksdag, Landsting/Region och Kommun, är berörda av att denna för de funktionshindrade och deras anhöriga så viktiga lag, som måste ges en klok och väl balanserad utformning. Webbsidan Assistantkoll har publicerat en kortversion av ett första utkast av utredaren Gunilla Malmborg. Den 1 augusti 2017 tog hon över utredningen efter den särskilde utredaren Désirée Pethrus, vilken begärt entledigande. 

Malmborgs utkast har delgetts experter i utredningen för yttrande. Assistantkoll uppmanar läsarna diskutera saken innan riksdagsvalet "så att politiska partier kan ta ställning och väljarna får en möjlighet att påverka utvecklingen". När hennes uppdrag presenterades noterades också att hon skulle skapa ett forum för dialog med funktionshindersrörelsen, de politiska partierna, berörda myndigheter, kommuner och landsting samt andra berörda organisationer, men att de finns de, som vill göra detta till en valfråga, visar att förtroendet för Regeringen är lågt eller att det finns partipolitiska aktörer, som tror sig om att klara av översynen på ett bättre sätt.

Saken är till sin natur inte särskilt väl lämpad att göras till ett slagträ i valdebatten! Det visar sig inte minst, när RBU, en intresseorganisation för en av de berörda personkretsarna, redan nu är ute med en namninsamling med uppmaning till såväl sina egna medlemmar, som FUB:s medlemmar, där det inledningsvis sägs "Barns och äldres rätt till personlig assistans försvinner". Insatser, som är tänkt att komma i dess ställe, samt ett skifte av huvudman från staten till kommunerna , talas det tyst om. 

Tolkar det som att förtroendet för kommunernas samlade ansvar för ambitionen att bibehålla intentionerna i ursprungliga LSS är lika med noll. Men, att gå ut till människorna i en valrörelse med påståendet att barns och äldres rätt till personlig assistans ska försvinna, det är ohederligt! Eller döljer en partipolitisk agenda.?! Frågan är berättigad sedan jag idag läst gårdagens Expressen med Annie Lööfs och Anders W Jonssons debattinlägg i Expressen samma dag som SVT Forum sände debatten i Riksdagen inför beslutet om ett snabbspår för vissa lagändringar, så att FK:s möjligheter att sätta gällande lag ur spel med hänvisning till sin tolkning av regleringsbrevet 2016, kunde stoppas. 

Idag - en dag senare - är inlägget delat 1492 gånger. I ett sådant klimat blir det omöjligt att föra vettiga samtal om en lagstiftning, som kan vara ändamålsenlig och ekonomiskt hållbar över tid. Det är destruktivt för såväl berörda barn och äldre, som samhällsklimatet. Något, som vi alla förlorar på.
För mig och många andra är det en gåta varför en Översyn för att behålla funktionshindrades rättigheter enligt lagens intentioner och samtidigt hushålla med samhällets resurser, inte kan lyftas ovanför motsättningarna i partipolitiken blocken emellan?! Denna oförmåga hos de etablerade politiska partierna säger mycket om vad vi har att vänta oss. Den, som har resurser att sprida villfarelser via webbsidor på nätet, de vinner utrymme i medierna och rösterna och därmed makten. Till stöd för detta antagande vill jag - utan några andra jämförelser - peka på metoo-kampanjen, som var byggd av kampanjmakare med metoder, som våra etablerade nyhetsmedia talade mycket tyst om, eftersom journalisternas fackliga organisationer var med bland de som låg bakom kampanjen!

Då valrörelsen inför valet den 9 september redan är igång, undrar jag vilka som har ansvar för att uppfattningen - att ändamålet helgar medlen - har vunnit terräng så till den grad att det sunda förnuftet har svårt att göra sig gällande. Detta var tidigare något, som jesuiter ägnade sig åt, enligt prästen och litteraturhistorikern Carl Julius Lénström (1811 - 1893). Tänker med sorg i hjärtat på Hjalmar Brantings ord, som en gång fångade mitt intresse för Politik och Samhället med orden: - Demokrati är den upplysta majoritetens beslut. Har ännu inte förnyat mitt medlemskap i Piratpartiet för 2018, då jag vill vara fri att ha åsikter om exempelvis företeelsen metoo, utan att någon annan ska tvingas bära hundhuvudet för detta, när feministerna går till storms mot ett avvikande beteende från deras norm. 

På goda grunder är jag idag således på jakt efter ett parti, som är mera intresserad av ett hederligt förhållningssätt i retoriken än att försöka dra nytta av möjligheterna till förvillelser av väljarna i politiken? Så oerhört trist att Centerpartiet redan har gjort bort sig.