Valet styrs av oro och ängslan...

... säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap med inriktning mot valforskning, i den tredje och sista delen i serien av artiklar under samlingsrubriken ”I valet och kvalet”. Inte alltid tänker jag och syftar här på hur litet som hänt efter Edward Snowdens avslöjanden om NSA:s och FRA:s övervakningsverksamhet. Samtidigt måste jag medge att det naturligtvis är min ängslan och oro, som förklarar att jag inte kan lägga bakom mig vad de etablerade politiska partierna och deras ledare har dragit in oss i. 

Ser hur Ronnie Sandahl i Aftonbladet gör sitt bästa för att göra Piratpartiet och dess väljare till syndabock för den utvecklingen, när udden borde riktas mot Public service-media och Alliansen, som med stöd av Socialdemokraterna baxade igenom FRA-lagarna 2008 och 2009. Som motvikt läser jag Emma Opassande Hur mycket vet du om FRA? Och Christian Engström samt Anna Troberg. Där blir det väl ändå tydligt att vi gjort vad som varit möjligt med de medel som stått oss till buds.

Noterar annars att Norrtelje Tidning uppmärksammar Finansminister Anders Borgs brev till villaägarna, sedan arbetarkommunens ordförande Olle Jansson (S) klassat detta som en ren smutskastning. Något som Kommunalrådet Kjell Jansson (M) inte vill hålla med om eftersom Socialdemokraternas partners Miljöpartiet och Vänsterpartiet sagt sig vilja återinföra fastighetsskatten. Helt klart ingår brevet i de negativa kampanjmetoder som är frestande att ta till när kunskapen om vad som påverkar väljarna allt blir allt mer känd.

I artikeln. som jag nämnde inledningsvis och som finns i dagens papperstidning refereras till Henrik Ekengren Oscarsson, som berättar om hur känslor påverkar politiska ställningstaganden. Hans förklaring till varför negativa kampanjer är verkningsfulla ger oss en inblick i hur dessa kampanjmakare tänker när de väljer att spela på väljarnas oro och ångest. Mycket intressant – inte minst för alla oss som inbillar oss att vi väljare föredrar att göra ett val styrt av förnuft. I en ledare i Göteborgs-Posten i augusti 2014 påpekas dock att den sortens kampanjer kan straffa sig.

En annan viktig iakttagelse som Ekengren Oscarsson gjort i sin forskning är att sociala klyftor oroar en stor del av de vänsterorienterade väljarna, men inte i nämnvärd grad de orienterade till höger. Den olikheten mellan vänster och höger vore det intressant att få veta mer om. Själv uppvuxen och politiskt verksam under många år i en vänsterorienterad miljö, tycker jag mig se att det på den kanten finns mångåriga erfarenheter av företeelser i samhället som kan leda till reaktioner, som de högerorienterade upplever som skrämmande. Nu ser dock rollerna ut att vara de omvända. Det, som man inte vet så mycket om, är det lättare att känna rädsla inför.

Lyckligtvis finns det en annan sida hos oss människor, som kan väckas och göra oss entusiastiska och hoppfulla inför framtiden. Frågan lokalt här i Norrtälje är dock om vägen dit går genom medborgardialoger i viktiga frågor eller med hjälp av handel, mässor och olika jippon?! Naturligtvis hoppas jag att väljarna har förmåga att genomskåda när politiker försöker dra fördel av deras oro och ängslan eller peka ut dem som stollar eller foliehattar. Eller när politikerna och deras kampanjmakare inbillar sig att väljarna nöjer sig med bröd och skådespel. Som i många andra sammanhang gäller det även här att hålla balansen mellan inflytandet från såväl känslor som förnuft. Den som ser förnuftet, som rodret och känslorna, som vinden i seglen, inser snabbt vad som krävs för en lyckad seglats. Att segla är nödvändigt.

Intressant?