Vad lär vi oss av finanskrisen?

Den intressanta frågan ställde Ekonomikommentarer för ett par dagar sedan. Sedan dess har vi fått vara med om att USA:s kongress röstat nej till det räddningspaket som under några dygn processats fram med bland ledare i politik och administration. Mitt i steget bidrar med ytterligare pusselbitar. SvD redogör för varför kongressen röstade nej. Mats Hallgren SvD gör en analys av läget i Europa. Nils-Olof Ollevik skriver Ingen kris för svenska banker – än. SvD skriver också om en av USA:s mäktigaste kvinnor just nu, Sheila Bair. Som chef för ”bankakuten” är hennes främsta jobb att bromsa paniken bland nerviga bankkunder. Själv noterar jag att när girigheten firat triumfer bland mäktiga män får kvinnorna höga positioner i städpatrullen ;-)

DN Ekonomi skriver om ett haveri för ledarskapet i världen och intervjuar i en annan artikel Erik Åsard, professor vid Nordamerikainstitutet vid engelska institutionen i Uppsala, som inte är förvånad. Han noterar bland annat att förtroende för den avgående presidenten George W Bush är lågt även bland de egna anhängarna. Han har blivit en lam anka, som det kallas.

Och i bloggosfären liksom i andra media går diskussionens vågor höga mellan höger- och vänsteranhängare och medan de träter om sina olika bilder av just detta bergs olika sidor, undrar vi vanliga dödliga med stigande oro, hur det ska gå för våra nära och kära, som tyngs av stigande räntor på bostadslån och höjda matpriser med risken för arbetslöshet om hörnet på grund av vikande efterfrågan på varor och tjänster. Personligen tycker jag att det är hög tid att gräva ner stridsyxorna och mera nyktert se på vad som hänt och vad som måste göras för att mildra smällen för alla och då framförallt för alla barnfamiljer med små marginaler. I kinesiskan finns det två tecken för ordet kris, det ena står för fara - det andra för möjlighet. Om de mäktiga vill se, finns således en möjlighet att restaurera ett system, som fungerat så illa. Intressant.

Spel för gallerierna

I lördags skrev jag några rader om chefredaktören Värnpliktsnytt, Ulrika Häggroth, som gjort ett inlägg på SvD:s Brännpunkt om hur Försvarsmakten göder en privat konsult på skattebetalarnas bekostnad. Idag får hon ett svar på SvD:s Brännpunkt undertecknat av en sju man stark patrull som talar sig varm för denna satsning. När sju herrar går i armkrok för att bemöta en kvinnas kritik, då kan man vara säker på att det är något intressant, som hon fått vittring på. Ulrika Häggroths fokus låg på det, som hon varit med om – svårigheter att få fram uppgifter om kostnaderna för en viss verksamhet, vilket försvårade hennes möjligheter att granska det hela. Den anklagelsen ska Försvarsmaktens chefsjurist nu ta itu med, säger de sju, varför de i repliken koncentrerar sig på att förklara bakgrunden till att pengarna avsatts för detta, som bygger på avtal om ett lokalt aktivt omställningsarbete. Vad som inte framgår av deras replik är hur upphandlingen av konsulten gått till. Det ska bli intressant se om Häggroth eller någon annan journalist lyckas gräva fram om Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) tillämpats d v s att en upphandling skett i konkurrens med alla konsultföretag i branschen, eller om anlitandet av en viss konsult bygger på tidigare etablerade vänskapsband. Intressant.

Ett annat spel för gallerierna blottlägger SvD:s Maria Abrahamsson. Efter att ha gjort ett aktningsvärt försök att skingra dimmorna kring den kapsejsande FRA-lagen, leder hon våra tankar in på det parlamentariska läget och den situation som uppstått i oppositionen. Alla ändringar och tillägg till den lag, som antogs den 18 juni, är av den omfattningen att man naturligtvis måste fundera på vilka möjligheter, som står till buds, om regeringen inte vill rucka på principen att all datatrafik ska ledas in till FRA:s register. Det är nu klarlagt att den principen ligger fast, eftersom de oppositionella inom Folkpartiet, tycker att de nått en acceptabel kompromiss genom att avgränsa den krets, som får rätt att beställa spaning i Åkessons Kabelverk. Det är naturligt att den, som dagligen sysslar med analyser av det politiska spelet, funderar kring regeringens och oppositionens svängrum i frågan. Men, jag och andra, som sett sättet som lagen drivits igenom på, som så diktatoriskt att den enbart av det skälet borde rivas upp, ska nu därutöver tvingas acceptera statens totala intrång i min privata sfär. Alla talar om hur bräckligt skydd detta ändå har, varför det inte skulle spela någon roll. Men i så fall kan man ju undra varför Spaningsmyndigheten tillåts vara så bekväma att de inte ens behöver redovisa några andra alternativ. Detta visar bara politikens kapitulation inför administrationen. Jag bryr mig inte om vem som gör vad, jag begär bara att de politiker, som oavsett kulör anser sig själva vara förståndiga, sväljer prestigen och visar prov på detta i denna sak.

Att opinionen kring FRA-lagen inte lagt sig till ro visar Mark Klamberg, som undrar om vi är redo för sanningen om överenskommelsen den 25 september; Opassande, som tycker att det är dags att läxförhöra politikerna; Lars-Erick, som i likhet med mig tycker att man (FRA till trots) måste orda en del om Finanskrisen; Christian Engström, som samtalat med en riksdagsledamot; Intensifier, som skriver om behovet av folkbildning bland politiker; Stoppa FRA-lagen.nu, som gör en analys; Oscar Swartz, som bl a upptäckt att Camilla Lindberg (fp) inte är lurad vid uppgörelsen den 25 september; MinaModerataKarameller, som igår skrev om Bloggare, Media och FRA; Mark igen, som här berättar om sin medverkan vid Göteborgs Universitet; Folkpartiet i Nacka, som finner en förklaring; Anders Widén, som är en intressant röst ur oppositionen; samt Hax, som vill att vi lägger in en ny växel eller som vi säger här i Norrtälje – ä´ kula´ rö´ sä far vi! Med en Pythagorasmotors livslängd i sinnet, instämmer jag. Avslutar med Gubben vid Rämen, där livet tagit en ny vändning.

På väg mot något nytt

Idag och imorgon är en provkörningsperiod inför starten på onsdag – marknadsdagen – att vara bloggare i Norrtelje Tidning. Det blir ett nytt kapitel i min bloggarhistoria, där jag måste klura ut hur jag kan kombinera det med skrivandet i den här bloggen. Jag vill inte släppa den – i vart fall inte så länge som hotet om att staten vill ha tillgång till all internettrafik hänger över oss. Det blir att pröva sig fram. Intressant. För övrigt har jag ett läkarbesök inbokat på Radiumhemmet. Det sista efter en cancerbehandling för fem år sedan. Det har varit en mycket lärorik period, då jag lärt mig värdet av att se det goda i livet genom att på kvällen summera minst tre goda stunder under den dag som gått. Det är rätt märkligt så rikt livet blir genom denna enkla åtgärd. Därför blir bloggandet idag ovanligt kort, för att komma från mina tangenter.

Hushållning med begränsade resurser

I USA pågår en ideologisk strid om på vilket sätt effekterna av deras ekonomiska problem och dess inverkan på världsekonomin ska åtgärdas. Diskussionen förs även här, vilket SvD:s ledarblogg berör. Frågan är: - Skapa en statlig bankakut med skattebetalarna som garant eller låta aktörerna ta konsekvenserna av den situation som de själv bidragit till? Finansmarknaden lever högt på att politikerna förr eller senare förväntas rädda situationen genom att gå in med skattebetalarnas pengar och ta över de lån, vars säkerheter rasat i värde. De nyliberala med en stark tilltro till marknaden, menar att vi har en curlingekonomi, där politiker med sina regleringar bidrar till att förvärra situationen. Lagstiftningen efter den förra bubblan, tvingar idag banker och företag att skriva ner värdet på sina tillgångar, vilket nu gör ont värre, menar Johan Norberg, i ett inslag i Godmorgon, världen. Något Norberg berättar om på sin blogg.

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har också synpunkter på läget, som han delger oss i SvD Brännpunkt Nyliberalerna tysta så det dånar. Han ser naturligtvis berget från sitt håll. Rätt ofta undrar jag vad som skulle kunna hända, om, som i detta exempel, Johan Norberg, skulle inse svårigheterna att genomföra den liberalism, som han förespråkar, och om Bo Rothstein skulle inse att allt inte är frid och fröjd i vår modell för välfärd. Men, här handlar det om krafter, som inte förefaller vara intresserade av stabilitet med hjälp av någon slags hållfasthetslära om vilka värderingar som kan samverka för mesta möjliga stabilitet. Om hus och broar skulle konstrueras med samma filosofi som grund, skulle det i dubbel bemärkelse bli spännande att vara människa.

Men det är väl en fåfäng dröm jag har. Vi människor tycks vara dömda till ett ständigt pågående verbalt krig mellan ideologier till höger och vänster och under tiden är det den stora massan som får betala priset när pendeln svänger för långt åt det ena eller andra hållet. När jag läser dagens inlägg på SvD:s Brännpunkt om hur Försvarsmakten göder en privat konsult på skattebetalarnas bekostnad, ser jag också hur jag är med och betalar för en ideologisk omskolning av försvarsmaktens människor från invasionsförsvar till insatsförsvar. Ett insatsförsvar i vars kölvatten FRA-lagen ses som en självklarhet och där vi står inför ett firande av NATO:s 50-årsjubileum med en varm önskan hos NATO-anhängarna i regering och riksdag om en svensk anslutning i tro att det vore det bästa för vår säkerhetspolitik. Intressant.

En favorit i farten igen

Läser i DN att Björn Gustafsson,Özz Nujen, Måns Möller och Soran Ismail dragit igång sin ”Turne 2008” i Göteborg igår. Dessförinnan har bl a SvD och Corren publicerat en intervju som TT Spectra förmedlat. Det går inte att ta miste på vem som fångar intresset. Hoppas att de andra klarar att bjuda på det. De kan ju också – om man säger så. Turnéplanen finns här och en ny hemsida är på G. Jag hade Björn, som en av mina bloggfavoriter, innan han la ner sin blogg. När han dök upp i Melodifestivalen, förstod jag varför. Man behöver inte gilla allt han gör – men många pärlor gör att jag kan ha överseende med en del inte riktigt rumsrena skämt. Det kan bero på åldern - hans och min ;-)

En tribut till vårt styrelseskick?

Politiske chefredaktören i Norrtelje Tidning, Reidar Carlsson, skriver Regeringen tar en stor risk, om man tror att tillräckligt många frågetecken rätats ut, för att lugna opinionen mot lagen. Det är först när vi ser propositionen, som vi kan se vad uppgörelsen inom alliansen verkligen är värd. Mark Klamberg, en av de jurister som lagt ner åtskilliga timmar på att nagelfara de lagar, som gäller för FRA:s verksamhet, hyser sina tvivel. Djävulen finns i detaljerna, skriver han. Och att han lämnar sina uppdrag i Folkpartiet väcker naturligtvis uppmärksamhet, som här i Expressen. Sanna Rayman, SvD, förhåller sig avvaktande, hon vill som många av oss andra se vad det blir i slutändan.

Debatten kring FRA-lagen och ändringarna i en rad andra lagar, som regeringen piskade igenom i riksdagen den 18 juni, och regeringens hantering sedan dess har med all önskvärd tydlighet visat att statsmakten slagit in på en väg där långtgående beslut ska drivas igenom till vilket pris som helst. Att köra över oppositionen är regeringsduglighet och en merit i sig. Därför är det svårt att tro att det nya förslaget är den reträtt som Henrik Brors skriver om i DN. Att de sex fp-kvinnorna till sist sa Ja, är mänskligt. Bara den, som varit med om det, vet hur det är att gå från att vara ”motvallskärring” till att få gehör för en hjärtefråga, även om den bitvis är så kamofluerad att man inte kan vara riktigt säker på om den finns där. Det är också mänskligt att Fredrik Federley och Annie Pettersson i Centerpartiet tycker sig ha gjort en betydelsefull insats – utan deras utspel före den 18 juni, hade vi naturligtvis inte haft möjlighet till förnyade diskussioner om dessa lagars räckvidd för svenska folket under sommaren och hösten. Men, om resultatet av deras ansträngningar verkligen blir något att skriva hem till mamma om, det återstår att se. Intressant.

Däremot är det i nuläget inget som hindrar att vi synar hur det parlamentariska systemet fungerar, när den ena sidans makthavare brutalt kör över den andra, utan att ha ordentligt på fötterna i sakfrågan, vilket utvecklingen här har visat. Från den utgångspunkten kan jag förstå Thomas Bodströms reaktion, något som Mitt i steget skriver om. Naturligtvis kan man bemöta det med ”som man bäddar får man ligga” i tro att man därmed skipar någon slags gudomlig rättvisa, men risken finns att dit det bär, bär det ... Och medan politikerna oavsett partitillhörighet har sitt på det torra, genom att man under en lång följd av år skrubbat varandra på ryggen och sett om sitt eget hus, ställer man till det för folket, som undrar vad politikerna håller på med. Man tycker sig inte ha gett dem mandat att stöka till det på det sätt som man gör. Det gäller både lokalt i kommunen och på nationell nivå. Den kopplingen vill jag dock utveckla senare.

Regeringens pressmeddelande utgör underlag för en lång rad kommentarer och artiklar:
SR, SVT Rapport, Sydsvenskan 1 och 2, DN, SVD 1 och 2, Göteborgs-Posten samt naturligtvis en lång rad kommentarer i bloggosfären bl a Lake, MinaModerataKarameller, Lars-Erick, Folkpartiet i Nacka, Erik Hultin för att bara nämna några.

För bra för att vara sant

Hela sommaren har det varit Lapp-Gubbens tvärstopp, som präglat regeringens hantering av FRA-lagen och vad som därtill hör. Vi har mer än en gång fått veta hur okunniga och illa insatta vi varit. Därför blir det svårt att tro att det nu blivit möjligt för allianspartiernas ledare att backa och göra om tidigare beslut på ett sådant sätt att det nu blir möjligt att acceptera det hela.

Vi har fått en första redovisning i Aftonbladet 1, 2 och 3, SvD, DN 1, 2 och 3 samt Expressen, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan. Men vis av tidigare erfarenheter gäller det att syna detta från olika håll, innan man uttalar sig. Norrtelje Tidning ringde för att höra min åsikt i saken, men jag parerade. Jag vill ha en möjlighet att stöta och blöta saken på det sätt som varit framgångsrikt hittills – i en demokratisk process helt enkelt.

Om folkpartiets kvinnor känner sig tillfreds är det bra, men innan jag jublar vill jag se det förslag som föreläggs riksdagen för beslut. Det har hänt förr att kritiker blivit dragna vid näsan av mera fingerfärdiga i politiken. Dessutom är det en svaghet att en så viktig fråga saknar förankring inom oppositionen. Ett första uttalande av Thomas Bodström vittnar om upprördhet från det hållet. Han har trots allt en erfarenhet av hur politik bör bedrivas i frågor av stor principiell vikt. Det är klart att det kan ligga partipolitiska skäl bakom hans kritik, men det återstår att se hur dessa 15 punkter ser ut, när de läggs fram till riksdagen för beslut. Av dessa kan man t ex inte utläsa om det fortfarande är så att Telia och andra operatörer måste leverera in alla trafikdata till FRA:s samverkanspunkter.

Om förändringarna är så stora, som Camilla, Birgitta och Cecilia säger, undrar jag om där finns ett klart och tydligt förslag om att riva upp den lag, som riksdagen antog den 18 juni, för att ersätta denna med en ny utformning. Alla uttalanden idag har varit för bra för att vara sant och då gäller det att förhålla sig tvivlande. Om kritikerna missar att komma med förslag under den allmänna motionstiden, har väl tåget gått för deras del?! Men, just nu vill jag inte gå så långt att jag skåpar ut Camilla och de andra, som lever i tron att de lyckats tygla detta monster. Om oppositionen tror sig veta bättre, har de en möjlighet att lägga en motion, som i ett senare skede kan samla en majoritet. För närvarande förhåller jag mig avvaktande, vilket jag tycker mig se att även MinaModerataKarameller gör. Att det inte står rätt till bevisar det faktum att Mark Klamberg, nu beslutat sig för att lämna alla sin uppdrag i Folkpartiet. Opassande tolkar vad vi andra känner inför Marks beslut. Intressant.

Andra med funderingar kring uppgörelsen är bl a Hax, Lars-Erick, Copyriot, Mitt i steget och Tankar från rooten. Om det strular till sig finns en lösning enligt Badlands Hyena, vilket vi tacksamt noterar.

Folket sover, folket sover ...

Aftonbladets Eva Franchell delger oss en nyhet som borde ha varit på löpet hos alla de stora drakarna: ”Nu kan svensk militär dela kritisk information med Nato. I går kopplades datasystemen samman i ett experiment på Ledningsregementet i Enköping. Därmed tog Sverige ytterligare ett steg i samarbetet med Nato.Experimentet har egentligen pågått under flera månader. Svenska och utländska tekniker har byggt bryggor mellan de olika datasystemen. I går var det presentation av ett gemensamt nätverk där organisationerna kan dela information i realtid”. AB hade funnit en liten notis i Financial Times om en Natomanöver i Enköping. Det lät så osannolikt att de åkte dit.

Artikeln avslutas med konstaterandet ”Svenska försvarspolitikerna har ett stort ansvar. Det går inte att smyga i försvarsdepartementets korridorer längre. Vi svenskar har levt i fred i 200 år. Vi har varit neutrala och alliansfria, men nu vill vi veta vart vi är på väg. Det är dags att ta den svåra diskussionen om svensk säkerhetspolitik”.

Det kan inte sägas bättre. Hittills är det (vad jag kan se) bara Jinge som noterat detta. Vi andra har tydligen varit alldeles för fokuserade på vad som händer inom alliansens kabinett i anslutning till FRA-lagen.

Ovanpå detta behövs en skön skröna från Gubben vid Rämen.

Hotbilder och Hjärnspöken

Vetenskapsrådet meddelar att boken Hotbilder och Hjärnspöken – Forskare om terrorism av Willhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, Lunds universitet och Janne Flyghed, professor i kriminologi, Stockholms universitet, släpps den 27 september 2008, vid ett arrangemang under Bok & Biblioteksmässan. Då genomförs också ett samtal "Terrrorism — när hotbilderna blir ett hot", som leds av vetenskapsjournalisten Thomas Heldmark. Intressant med tanke på den diskussion som förts och förs om FRA och den s k FRA-lagen.

Hur kampen mot terrorism, kan se ut i verkligheten, berättar f d Guantánamofången Murat Kurnaz från Tyskland. Han var hedersgäst på Amnestys seminarium ”Krig mot terrorism och mänskliga rättigheter” under ESF i Malmö. Sorgligt nog är det några vettvillingars framfart på Malmö stads gator, som tar utrymme i media istället för angelägna frågor som denna. Men, precis när jag skrivit detta slår det mig att det inte alls är säkert att det skulle har skrivits något alls om ESF, om det inte hade varit för detta, som det tydligen är lättare att dramatisera eftersom det på båda sidor finns militanta, som vill ha hårdare tag. Bland en del poliser och politiker i förhållande till demonstranter och omvänt bland en del demonstranter i förhållande till ordningsmakten och politiker. Precis som i alla konflikter runt om i världen. En del vet ju med sig att de drivs av föreställningar, som de har om sina meningsmotståndare, men långt ifrån alla är medvetna om detta. Ju mer makt en människa har, desto farligare blir den sortens omedvetenhet för människor av en annan uppfattning. Här två röster från var sin sida om demarkationslinjen mellan blocken – Fredrik Malm (fp) och Alliansfritt Sverige. Därutöver från en som var där, Svensson.

Ett maktövergrepp av en annan kaliber och som tydligen är vanligt förekommande inom politiken, är de verbala övergrepp som skedde i olika partigrupper inom alliansen i samband med att FRA-lagen piskades igenom. Hittills har jag varit så naiv att jag trott att det var något, som bara socialdemokrater sysslar med. Sedan Lake hört Per Schlingman tala om att det var högt i tak hos moderaterna vid detta tillfälle, fick han en idé, som Mattias S. illustrerat. Signaturen Arthur försöker dämpa lusten att diskutera beteendet genom att göra troligt att denna typ av kamratfostran är ett påhitt av författarna till Fokus-reportaget. Men jag tvivlar, med tanke på att det var känt att Karl Sigfrid var fast besluten att rösta Nej och trots det valde han att kvitta ut sig. Vem tror att det var silkesvantar på när den utvägen anvisades. Men, frågan är om vi gynnar saken och hjälper Karl med nidbilder? Fast jag kan mycket väl förstå att det är frestande. Karls partiledare och kollegornas omogna beteende har ju ställt till det för oss alla. Bilden är mycket talande och kan måhända hejda översittares lust att sätta sig på oliktänkande i fortsättningen. Processen, som jag själv gick igenom i december 2006, för att förstå mig på figuren Borat gav mig insikten att gyckel är ett vapen, när härskare inte nås på annat sätt. Så OK då.

Här finns det pengar

Läser senaste nytt från Borgerligt nej till FRA-lagen och kommer vidare till Idg.se och SvD, som kan berätta om nya friska miljoner till utbyggnaden av FRA:s verksamhet. FRA-lagen gäller till dess annat meddelats och under tiden ser den nya signalspaningsmyndigheten om sitt hus – klart som korvspad. Den som har makten över dagordningen och tolknings-företrädet i frågan låter sig knappast hejdas av det buller som några fp-kvinnor och en del vakna medborgare i media kan åstadkomma. Byråkrati och teknokrati vinner terräng när demokrati blir en teknikalitet. Lyckas det inre kabinettet med konststycket att ställa alla dessa miljoner till FRA:s förfogande då är saken biff. Jag blir helt matt. Önskar att jag likt MinaModerataKarameller kunde finna ett kodat språk för det, som jag just nu känner, vilket inte lämpar sig för tryck. Men, för den sakens skull får vi inte tappa orken nu när FRA-kramarna börjar dra på veven ett varv till, vilket Sanna Rayman i SvD noterar.

För att komma i en bättre sinnesstämning läser jag vidare hos Mary och ser att hon lagt märke till den hyllning till Karl Sigfrid, som Anders W lagt ut på sin blogg. Jag instämmer och tycker i likhet med Anders att det gäller att se till det goda, som FRA har fört med sig för att vi ska stå ut med detta onda, som vi nu gemensamt försöker baxa tillbaka till ritbordet. Till det goda hör att vi ser och stöttar dem, som får på nöten, när makten känner sig hotad. I Karl Sigfrids fall var det ledare och andra i moderaterna, som gick för långt. I Norrbotten är det bland socialdemokraterna i landstinget, som ledare och andra gör dumheten att utesluta ett par från gruppgemenskagpen, sedan de tagit sig friheten att agera utifrån sin lagliga rätt att följa sin egen övertygelse. I bägge fallen sker det i tro att man genom att åsidosätta lagregler till stöd för demokratin, kan gagna sitt parti. Precis som om det skulle råda en motsättning mellan vad som gynnar demokratin respektive det egna partiet. I det ena fallet kommer berömmet från vänster och i det andra fallet kommer stödet från en, som bytt sida i tro att demokratin skulle ha ett starkare stöd på den liberala sidan av den politiska skyttegraven. Något som jag gärna vill tro, men nu fått anledning betvivla. Dock gör Lars-Erick sitt till för att visa att det fortfarande finns hopp. Intressant.

Avslutar med ett besök hos Gubben vid Rämen och Bildbloggen.

FRA – Landet runt

Gör en runda för att se vad bl a Fokus-reportaget satt för spår i andra media. Börjar hos Corren.se, där ledarskribenten verkar vara mera klarsynt än regeringens spin doctors. FRA kan vara något av en sprängdeg i regeringssamarbetet.

Motala & Vadstena Tidning analyserar under rubriken Piskor & partier och skriver bl a ”Det är lätt för utomstående att vara oförstående för de riksdagsledamöter som inte röstar efter eget huvud och åsikt. I vårt parlamentariska system finns en inbyggd motsättning mellan partier och valda representanter. Systemet bygger på att man kan lita på att en partigrupp håller ihop och tycker lika, samtidigt som vi vill ha politiker som står för det de sagt i valrörelsen – även om det går emot det egna partiet. I FRA-frågan fanns dock ingen motsättning mellan detta. För i valrörelsen fanns inget som tydde på att allianspartierna skulle rösta för en sådan här lag. Det fanns däremot tydliga tecken på att de inte skulle göra det. Flera ledande företrädare var aktivt emot när den socialdemokratiska försvarsministern Leni Björklund presenterade det första förslaget 2005. Men väl i regeringsställning tog man ändå frågan till riksdagen. Med en verbal inpiskning av tveksamma borgerliga ledamöter har man nu klubbat lagen. Men debatten är inte slut – för några stod på sig när piskan ven. Vissa frågor måste enskilda riksdagsledamöter ta ansvar för. FRA-lagen är en sådan fråga. I bästa fall får de tveksamma nu stöd av fler – så att lagen i höst rivs upp”.

I Norrbottens-Kuriren kommenterar Gustaf Blomberg i sin krönika bl a spelet kring FRA och Agenda och ser likheter i partierna när det gäller sättet att utöva sin makt. Han skriver bl a ”Piskan viner hårt i hela partisverige, antagligen allra mest inom socialdemokraterna, där traditionen att sätta partiet främst är stark. Uppror ses det inte milt på, vilket vi nyligen sett prov på i Norrbottens landstingspolitik”. Det senare tog jag upp i min blogg igår. Blomberg tror att ett mera utpräglat personval kan råda bot på detta. Västerbottens-Kurirens Mats Olofsson kommenterar betydelsen av att de 6 fp-kvinnorna nu bestämt sig för att göra sitt för att FRA-lagen ska kunna rivas upp. Nya Wermlands-Tidningen kommenterar SVT:s program både om FRA-lagen, dess tillkomst och hur den drevs igenom i riksdagen. Om det senare skriver tidningen ”Reinfeldts ledarskap fungerar också på samma sätt, om inte ännu värre, som den gamla Bildt-bunkern. En liten klick människor som tror sig veta bäst och inte gärna lyssnar på andra. Med ett ”lyssnande” ledarskap menas tydligen att andra – särskilt de egna partiaktiva – skall lyssna på vad den nya bunkern säger. Annars väntar kamratfostran i riksdagsgruppen.”

Ja, det finns många flera klipp värda att återge, men detta får räcka för att ge en bild av att diskussionen lever runt om i vårt land och jag har svårt att tänka mig att den kommer att lägga sig även om statsministern och FRA-kramarna gärna ser det. Bland oss som bloggar fortsätter också dialogen kring FRA-lagen och Telekom-paketet. Det senare ska Europa-Parlamentet besluta om i morgon. Vi är nu åtskilliga som sänt vädjanden till våra folkvalda i Bryssel. Här har Mark Klamberg, Hax och många andra gjort ett bra jobb för att reda ut hur beslutsgången är och vilka krafter som har mest inflytande i de beslut som tas. Det ska bli intressant att följa. Synd att MinaModerataKarameller missade att kandidera till denna församling. Hon hade varit en bra kandidat, som säkert hade fått många personliga kryss.

Mark skriver också om en diskussion som förts hos Johan Linander (c) och ställer i samband med denna frågan: - Kommer Johan Linander (c) att kräva tillstånd i varje enskilt fall där FRA vill inhämta trafikuppgifter för att senare lagra de samma? Bra fråga – med hopp om klargörande svar.

Säkerhet vs Trygghet

Sedan jag insett att mitt intresse för demokrati och mänskliga rättigheter, kräver ett långt större engagemang än vad jag från början hade tänkt mig, är jag numera prenumerant på veckotidningen Dagens samhälle, som speglar det politiska livet i landets kommuner och landsting. På webben finns mer material, bl a en krönika av Måns Wikstrand om partipiska som regel, med hänvisning till den uteslutning ur partigruppen, som drabbat två socialdemokratiska landstingsledamöter i norr. Efter en redogörelse noterar MW att partipiskan inom s är så institutionaliserad att den blivit arbetsordning. Detta trots att det är lag på att en ledamot i fullmäktige äger rätt att rösta efter sin egen övertygelse, känner jag behov av att upprepa ännu en gång. Men så långt har försvaret för demokratiska fri- och rättigheter raserats inom socialdemokraterna att detta anses försvarbart långt upp i partiets hierarki. Från det hållet sände man ut en inpiskare för att tala fritänkarna tillrätta och när detta inte lyckades blev det frysskåpet nästa. Intressant.

Fastnade annars för tidningens bilaga – Säkerhet 2008 – som ger en inblick i den värld, som FRA ska tjäna sedan de fått tillgång till mina och alla andra medborgares trafikdata i de fiberkablar, som utgör internets transportvägar. Det är en intressant bilaga, med bl a en helsidesannons om arrangemanget den 30 september – 3 oktober 2008 på Stockholmsmässan, som sägs vara Nordens viktigaste mötesplats för Säkerhet – Brand & Räddning. Närmare 300 av branschens ledande företag finns på plats för att visa besökaren det absolut senaste, som handlar om nya tekniska innovationer, avancerade säkerhets- och övervakningssystem, sofistikerad IT-säkerhet och massor av smarta framtidslösningar. Det är den 15:e mässan sedan 1969 och på dess webbplats kan man se att såväl besöksantalet som antalet utställare ökar.

Den 20-sidiga bilagan tar upp olika aspekter på temat säkerhet. Men också funderingar kring trygghet i en intervju med David Eberhard, författare till ”I trygghetsnarkomanernas land”, som kom ut för ett par år sedan. Han nya bok ”Ta ingen skit i de lättkränktas land” kommer ut under våren. Även om han är mycket provokativ, ligger det en hel del sanning i hans iakttagelser. Rädsla för allsköns olyckor och elände för att inte tala om rädslan för okända människor har blivit så utbredd att såväl politiker som en hel industri kan livnära sig på den. Kronan på verket är att det även inom detta område finns organisationer som OffSÄK (Föreningen för säkerhet och beredskap i offentlig sektor) och PRIMO (Public RIsk Management Organisation), vilka annonserar både om sin organisation och sin höstkonferens den 13 - 14 november, där bl a GD Ingvar Åkesson FRA medverkar under rubriken Signalspaningslagen. Det är väl ett av många kundmöten förmodar jag.

Rädsla urholkar själen ...

... och kortsluter hjärnan, vill jag tillägga. Thomas Gür skriver i sin kolumn i SvD mycket intressant om statsministerns strategi att försöka tiga ihjäl opinionen i FRA-saken. Gür sätter fingret på en central punkt: ”För regeringens del är bekymret att statsminister Reinfeldt har gjort frågan om FRA-lagen till ett spörsmål om regeringsduglighet. Det var det hot han använde i sin egen riksdagsgrupp före omröstningen i juni.”

Ju mer vi medborgare får veta om hur denna lagstiftning kommit till, desto klarare blir det varför makteliten måste framställa oss kritiker som otillräkneliga genom att klistra på oss olika epitet. Artighetsfraser har nu utbytts mellan FRA-kramaren Göran Pettersson (m) och FRA-motståndaren Mark Klamberg, efter den drygt 2 timmar långa debatten anordnad av socialdemokraterna i Sandviken. Där tycker jag mig se att den attityd, som ställer till problem för Göran Pettersson (m) och hans partikollegor lokalt här i Norrtälje, blir väldigt tydlig när han skriver: ”Mark är en trevlig och kreativ person. Jag tror dock att han passar bättre på Stockholms universitet som forskare i folkrätt än som utformare av svensk underrättelsetjänst.” Om folkrätt är ett område, som utformare av underrättelsetjänst, kan bortse från, kan vi lätt förstå varför regeringen hamnat i denna situation.

Attityden har ytterst litet med demokrati att göra, utan avslöjar ett teknokratiskt synsätt. Teknokrati har införts medan folket tror sig verka i en demokrati. Det förklarar också varför medlemmar i alliansens partier kämpar lika mycket för demokratin som mot FRA-lagen, vilket Lake tolkar på ett bra sätt. MinaModerataKarameller skriver om behovet av politiker som vågar släppa taget om det politiska uppdraget och göra andra saker i livet, vilket skulle kunna motverka den kultur av maktspel, som FRA-lagen visar upp, när journalister äntligen tagit sitt granskande uppdrag på allvar. När Carl Bildt tar till ett ampert tonläge, i sin kommentar till SVT Rapports intervju med honom om utbytet av information med diktaturstater, visar det påfallande likheter med Olof Palmes reaktion på DN:s artiklar i Geijer-affären. Det är ett klassiskt angreppsätt när makten slår tillbaka – en tolkning av ordval och en betrodd minister tar i så livstycket spricker och får med sig folk, som inte kan tro att han slirar på sanningen. Peter Bratt fick sig en allvarlig knäck både som journalist och människa på grund av Olof Palmes agerande då. Vem eller vilka som riskerar att bli knäckt i den här saken återstår att se. Olof skriver om bråket SVT-Bildt. Ting och Tankar har en bra redogörelse av P1 Mediernas genomgång av vad konflikten mellan Rapport och Carl Bildt egenligen handlar om. Intressant.

Hur ordklyverierna än avlöper, visar historien hittills att det är medborgarna, som förlorar. Eller, som Svensk Myndighetskontroll skriver, blir sittande med Svarte Petter. Hur ändra på det? Ja, just nu lutar jag åt att vi gagnar demokratin bäst genom ett massivt stöd till de kvinnor i Folkpartiet, som bitit huvudet av skammen och vågat medge att deras agerande dagarna före beslutet i riksdagen bidrog till ett dåligt resultat. Ett resultat, som de idag är beredda att rätta till. Det spelar väl ingen roll om ett parti, får en aning mera cred, om medlemmar och sympatisörer i samtliga allianspartier lyckas med uppgiften att få lagen uppriven. Vi, som varit med vet att det handlar om ett grupparbete över partigränserna. Sedan är det väl ändå en paradox att det ska anses som en svaghet i en demokrati ifall partiledarna skulle tillämpa demokrati i sin praktik, istället för det terrorliknade agerande, som beskrivits både i SVT:s Agenda och i Fokus. En dementi har dock inkommit från MOD, när det gäller artikeln i Fokus. En dementi, som PJ Anders Linder publicerar i sin helhet, då det kan ses som ett svar på tal m a a Linders tidigare inlägg med koppling till artikeln i Focus. När ord står mot ord är det den, som tidigare har sitt förtroendekapital intakt, som drar det längsta strået.

Regeringen bestämmer över riksdagen

FRA – spelet bakom kulisserna, men först ...

... något om bloggosfärens roll i FRA-frågan, som SvD skriver om i en kommentar till Twinglys rapport. Martin Jönsson kommenterar från sin utgångspunkt. För mig, som kom in så sent som den 9 juni, blev turerna kring lagen en uppvisning inför öppen ridå att respekten för demokrati och mänskliga rättigheter bara är en ytterst tunn fernissa hos landets politiska elit. Kombinationen av sättet på vilket en liten klick piskade igenom lagen och lagens innebörd för oss medborgare, är – vad jag tycker mig se – de drivmedel, som håller engagemanget brinnande. Opassandes kommentar till seminariet gillar jag. Att vi bloggare skulle vara en maktfaktor, må vi ta med en nypa salt. Utan att andra mera etablerade media vaknat till insikt om att de höll på att missa en för folket viktig fråga, hade bloggosfären bara varit en ropandes röst i öknen. HAX , som varit mera i stormens öga, ser måhända klarare vad som väckte traditionella journalisters intresse.

Sedan kan vi inte bortse från att när detta uppvaknande skedde, då vaknade också de journalister, som har en rad förutfattade meningar om internet och dess negativa effekter på samhället. De gör grava felbedömningar när det gäller nätets roll i samhällets utveckling och bortser från de krav, som detta ställer på myndigheter, inte minst när de ska hantera offentlighetsprincipen. Att journalister hittills klarat att hantera denna princip på ett ansvarsfullt sätt, med stöd av sina pressetiska regler, är också något av en myt när det gäller att sälja nyheter. I mediavärlden har det dessutom utvecklats ett förhållningssätt att politiska ledare, ska betraktas utan hänsyn tagen till det beteende, som de visar bakom slutna dörrar. Därmed skapas en jordmån för den kultur, där demokrati idealiseras i teorin och vittrar sönder i en allt snabbare takt i praktiken. Miljöpåverkan även här, således.

Om detta handlar veckans reportage i Fokus. Sent omsider får folket en inblick i spelet bakom kulisserna i FRA-saken eller det som jag ibland roar mig med att benämna Ingvars Kabelverk. Efter detta reportage mera träffande än någonsin! (Tack Gunnar för det bidraget!) Det är en intressant och i sanning uppbygglig läsning om de metoder, som förekommer inom Sveriges regering och riksdag, när en grupp fingerfärdiga tjänstemän och makthungriga politiker bestämt sig för att köra över allt och alla. Detta alldeles oavsett vad riksdagens ledamöter i övrigt tycker i saken. Det är för övrigt ett beteende som frodas alldeles oavsett vilken partikonstellation, som sitter vid makten. Jonas Morian ger sin syn på dubbelspelet, vilket visar att missnöjet med sakernas tillstånd är stort på båda sidor om demarkationslinjen mellan höger och vänster. Erik Hultin är en annan. Lars-Erick skrev redan för snart en vecka sedan, att FRA-frågan lett till en ideologisk kollaps. Intressant.

Det är makten i sig som ser ut att skapa detta. Därför betraktar jag de sex kvinnorna i folkpartiet som pionjärer i den räddningspatrull, vilken måste till för att minska gapet mellan demokratins teori och praktik. Om deras aktion misslyckas, blir detta gap en ravin, som folket kommer att spy ut sitt politikerförakt i. Om det leder till nya partibildningar eller om sofflocket tar en ännu större andel av rösterna än hittills, återstår att se. SvD:s PJ Anders Linder kommenterar och MinaModerataKaramellers syn på saken är som vanligt läsvärd.

Slutsats: I skydd av detta, som kallas representativ demokrati, har det under flera decennier frodats en kultur, som knappast kan kallas demokratisk. Det som vi såg i Agenda i söndagskväll var bara toppen på ett isberg. Eller för den delen det som pågår i min egen kommun och som speglas i Norrtelje Tidning här och här samt kommenteras av Skärvor från skäret. Det är den sortens kommentarer, som inger hopp. Liksom folkpartiets sex kvinnor och CUF:s Magnus Andersson, som efterlyser mera öppenhet kring det som sker bakom slutna dörrar. Jag tror att öppenhet i stunden är långt bättre för demokratins friska växt än enskilda politikers vittnesbörd sent omsider.

Dags ta ett tag med fildelning igen?

Då jag själv inte är så insatt, utan behöver sätta mig in i saken, gör jag idag det enkelt för mig och lämnar ordet till MinaModerataKarameller.

MinaModerataKarameller...: Så var det dags att ta ett tag med fildelning igen då...

Jag har hört delade meningar bland artister och författare. Vet bara hur jag själv fungerar - möjligheten att lyssna på låtar på nätet leder ofta till att jag får lättare att avgöra vilka skivor jag sedan ska köpa. Det som jag tidigare kunde göra i skivbutiken gör jag nu på nätet. Jag vet också artister som gjort sig ett namn först på nätet innan vederbörande upptäckts av en större publik i det verkliga livet - IRL, som det heter här. När det gäller författare, läser jag ofta recensioner och söker info på nätet. Gillar dock riktiga böcker med ett bra innehåll mellan pärmar. Men, jag är inte teknikfientlig, utan tycker att det är bra med en mångfald olika lösningar, det viktiga är att vi läser. Sedan behövs naturligtvis lösningar, som gör att artisten eller författaren kan få betalt för sina verk, men om det ska ske genom lösningar, där multiföretag inom olika branscher ges laglig rätt att jaga fildelare, det är jag mycket tveksam till. Tycker t ex att Vulcan.se är ett intressant projekt, för författare som vill prova ett nytt sätt att ge ut böcker.

Slutar med en länk till Hax som har konkreta förslag vad man bör göra för att hejda dåliga förslag som är på gång inom EU i det s k Telekom-paketet.

Vi ser och hör olika

Då jag av förklarliga skäl inte haft tid att besöka mina favoriter, börjar jag med att hälsa på hos MinaModerataKarameller, som ser det jag ser – FRA handlar om att vinna ett slag och därmed befinner vi oss på ett slagfält. Sedan den tanken väckts hos mig – inte minst på grund av det regemente som riksdagsman Göran Pettersson bedriver lokalt inom politiken i vår kommun, vilket jag skrev om igår – har jag funderat över hur stridsledningen kan vara sammansatt. GD Ingvar Åkesson med sina styrkor i det fördolda och försvarsminister Tolgfors m fl i en stridsledningscentral där bl a GD för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Helena Lindberg ingår, vilket förklarar hennes deltagande i FRA Forum. Intressant.

Mary skriver också om att hennes partikollega Göran Pettersson uttalat sig och liknar demonstrationen igår vid en tummetott, och då förstår jag att det var hans rapportör, som satt nära mig på en bänk på avstånd från folksamlingen på Sergels torg och talade i mobiltelefonen. Hörde hur han reducerade folkmängden till knappt 300 och förstod att det fanns en point i att det skulle vara c:a 10 procent av Anna Briheds förhoppning om 3000. Men hur som helst stod det klart att han ville tona ner betydelsen av demonstrationen. Jag själv som försökt få med mig folk från Norrtälje, fick nöja mig med att mina vänner och bekanta satte skola, jobb och andra plikter framför att åka in till denna demonstration, men de som hemmavid tycker att fråga är mycket viktig hade jag med mig i tanken – uppemot ett 20-tal personer. Om alla andra, som han såg, hade detsamma var det alltså minst 6.000 människor representerade. Men jag vet att det måste vara åtskilligt flera eftersom nätverket Svart måndag, som arrangerade, har åtskilligt flera aktiva motståndare i sitt nätverk. Det är fortfarande svårt för många människor att ta in att regeringen vill slussa in all datatrafik i kabel till FRA:s filter. Många tror att jag fått det hela om bakfoten, samtidigt som de inte kan erinra sig att jag uttalar mig utan att ha rätt torrt på fötterna. - Det kan inte vara möjligt! Inte i Sverige!!! Ja, så tänkte jag också den 9 juni, när jag började gräva efter mera kunskap och idag vet jag – Det är möjligt i ett Sverige där folket tycks tro att vi är skyddsympade mot ett förfall av vårt demokratiska styrelseskick och respekten för mänskliga rättigheter. Så var det i Tyskland också när Hitler kom till makten. Men om fler gör som kvinnorna i Folkpartiet – biter huvudet av skammen och erkänner att de inte orkade med det tryck som de utsattes för, då kan demokratin i landets högsta ledning, riksdagen, tillfriskna.

Hur som helst var det en fantastisk dag, som fick god publicitet i bl a AB, Expressen, Göteborgs-Posten, SVT Rapport och Kulturnyheterna samt Hela Gotland, där Conny börjat på en tråd för diskussion om FRA. Sanna Rayman SvD skriver insiktsfullt under rubriken ”Den som har rätt har det största tålamodet”. Instämmer tillfullo. Politikerbloggen tog fasta på det tydliga beskedet från de sex riksdagskvinnorna i Folkpartiet, som nu bestämt sig – riv upp, gör om, gör rätt!

Andra som bloggar om demonstrationen är Mark Klamberg, Opassande, Jens O, Magnus Andersson, Lakes Lakonismer, ChristerMagister, Enligt min humla, Projekt på riktigt, Anna Troberg, scaber_nestor, Christian Engström, Erik Laakso I På Uppstuds och många många fler. Avslutar med ett besök hos Gubben vid Rämen med senaste nytt från kansli-daschet.

FRA – samlar oss till motstånd.

Tog bussen 08.45, som tidigare planerat, och anlände till Norrmalmstorg strax efter kl 10.00. Där var en salig blandning av demonstranter från olika grupperingar. Insåg att jag måste bestämma mig för antingen Liberaler mot FRA, Centeruppropet eller Borgerligt nej till FRA. Stötte ihop med Markus Berglund, som jag ”lärt känna” genom debattinlägg i Norrtelje Tidning. Markus berättade att han och en grupp inom Centerpartiet i Uppland idag hade en artikel på DN Debatt ”FRA-lagen skadar c”. Där varnar de för att Centerpartiet kommer att förlora sina liberalt sinnande väljare. Själv har jag försökt få kontakt med någon inom centern lokalt, som jag trott skulle kunna förstå att FRA-lagen är en styggelse, men tystnaden har varit öronbedövande.

Jag valde att gå tillsammans med Liberaler mot FRA, sedan Mark Klamberg sagt något om att vi måste ge Folkpartiet en rejäl chans att komma på rätt köl. Han hade köpt Expressen och var glad över att artikeln Silence fiction författad av honom själv, Karl Palmås och Christopher Kullenberg publicerats idag. OK, tänkte jag och rättade mig in i demonstrationsledet. Det var verkligen härligt att se alla dessa olika grupper från höger till vänster i politiken samlade till den gemensam uppgift – att demonstera till stöd för våra mänskliga rättigheter och vår demokrati. Dagen i Stockholm blev en upplevelse jag kommer att minnas länge. Redan innan demonstrationståget kom igång, fick jag en trevlig pratstund med Morfar Johan från Nacka, engagerad i Centern. Vi var jämngamla och kände oss nästan släkt med varandra – han morfar och jag farmor ;-)

Det var en hoppets demonstration och allt eftersom talarna avlöste varandra, där på Sergels torg växte hoppet. Anna Brihed i Nätverket Svart mändag och personer runt henne har verkligen gjort ett gott arbete.

När sedan Camilla Lindberg, Birgitta Olsson, Cecilia Wikström och andra riksdagskvinnor ur Folkpartiet äntrade talarstolen och vittnade om hur de nu kommit fram till att de nu vill medverka till att lagen rivs upp, då jublades det. Då Birgitta passerade på språng mot andra uppgifter denna dag, passade jag på att framföra en hälsning till henne från Christina, som inte kunde vara i Stockholm idag på grund av sitt arbete. Birgitta och de andra riksdagsledamöterna har idag samlats för att starta 2008-2009 års riksmöte. I anslutning till Riksdagshuset och Storkyrkan hade en rejäl folksamling funnits för att hälsa dem välkomna tillbaka. Vi har förväntningar på riksdagen under denna höst. Riv upp – gör om – gör rätt! Från riksdagen kom sedan alla dessa i samlad tropp till Sergels torg. Vilken känsla att se ut över Sergels torg och se alla dessa människor, som vägrar att ge upp. Intressant.

Skräckregemente i politiken

Idag toppas ettan i NT med nyheten att gruppledaren i socialnämnden, Ulla Malutchenko (m) hoppar av efter att hennes partivän Göran Pettersson visat sig på styva linan. - Droppen var kommunstyrelse- och fullmäktigeledamoten Göran Petterssons oförskämda uttalande om att vi skulle slösa med pengar i socialnämnden, säger hon. Göran Pettersson (m) tycker att hennes avhopp är tråkigt, men ångrar ingenting och förutspår att det kommer att bli kortare koppel för socialnämnden framöver. Han tolererar inte att kommunledningen blivit illa åtgången och chikanerad av nämnden, när de gick ut offentligt med sin syn på kommunledningens agerande i samband med att socialförvaltningens chef Isabel Andersson sade upp sig.

Alldeles uppenbart ser han politiken som ett slagfält och då ska en korpral som Ulla M hålla käft och lyda order. En ledarstil, som förefaller vara förhärskande inom politiken och så långt från en tillämpad demokrati som man kan komma.

Vi kunde se i SVT:s Agenda i söndagskväll vilken ledarstil, som skräcken för att meningsmotståndare ska kunna dra fördel av en öppen redovisning av delade meningar inom ett parti, kan leda till. En ledarstil, som vi andra utifrån en demokratisyn, upplever som ett skräckregemente. Kommentarerna om detta har varit många och i det civila samhället uppvisar den sortens ledarskap påfallande likheter med ren mobbning, som en gängledare använder för att sätta sig i respekt.

Reinfeldt kritiseras för mobbning lyder rubriken, när SvD:s papperstidning delger oss läsare, Agendas innehåll. På webben lyder rubriken Hård debatt på moderaternas FRA-möte med ett utförligare referat av hur orden föll under detta möte. Av programmet framgick att kritik ska hållas inom gruppen, men alla kloka människor vet att det därigenom utvecklas en ledarstil där till sist en liten klick bestämmer. Det finns många exempel på det. När någon tar bladet från munnen är det inte gängledaren man kritiserar utan den som pratat bredvid munnen. Sedan vill politikerna att vi ska tro på deras ärliga vilja när de beslutar om handlingsplaner mot mobbning och en del andra instrument för att upprätthålla det demokratiska samhällets friska växt. Men det blir inte trovärdigt när de själva inte lever som de lär.

En TV-kväll som skakade om.

FRA – tre bokstäver som skakade Sverige. Ett program som det tagit timmar att smälta. Där fick vi veta att FRA behövs för att tillfredsställa Carl Bildts behov av byteshandel för att kunna vara betydelsefull i den stora vida världen. Svenska folket är ju bara ynka 0,16 procent av jordens befolkning, vilket inte är så mycket att skriva till världens stora herrar om. Nu kan Carl visa sig på styva linan på annat sätt. SvD noterar också den byteshandel som pågår, vilket bl a Birger Thureson har synpunkter på. Även Aftonbladet gör sitt för att uppmärksamma saken, vilket Buddas blogg gjorde mig medveten om. Tack för det! En annan bild ur programmet, som bet sig fast, var Birgitta Olssons vittnesbörd om den press, som hon och de andra motståndarna mot FRA-lagen utsattes för. Det verkar vara dags för en handlingsplan mot mobbning i riksdagen, om vårt demokratiska styrelseskick ska överleva. Opassande är mera skärpt i sin blogg; jag är nog mest förbannad över hur det kan gå till.

Nästa föreställning var Agenda, då det handlade om partipiskan. Kronan på det verket var att statsministerns metoder och språkbruk blev synliggjort. Politikerbloggen, som följde detta drama samma dag, som det hela utspelade sig, har en längre kommentar till detta inslag. Även SvD skriver om detta. Medan vi andra förfärades över hur det gick till, när regeringen körde över lagstiftarna i riksdagen, kunde vi samtidigt se hur garvade journalister, förmedlare av nyheter från politiken, Lena Mellin och K. G. Bergström, slätade över med hartassen. Landets ledare måste ha starka nypor alldeles oavsett vad folket har för uppfattning om den sak, som nyporna driver igenom! Sverige behöver, enligt min och andras uppfattning, mera av gott handlag, inte mer stake och starka nypor. Men, hade Lena M och KG B varit de minsta kritiska, hade nog den stora tratten av internt ”skvaller” reducerats rejält. Programmet visade den tredje statsmaktens balansgång mellan att avslöja och släta över. Här stod det klart att den del av den tredje statsmakten, som lever i symbios med statsmakten, tappar skärpan och jag insåg vad jag tidigare inte förstått, nämligen att även den tredje statsmakten måste granskas.

I bloggosfären talas det klarspråk om vad hela denna sak handlar om. T ex Det Progressiva USA, som läst på och kollat upp det som Mark och andra skrev på DN Debatt, samt bekräftar – FRA, som kan samla alla de elektroniska spår, som människor lämnar efter sig på nätet, har naturligtvis tillgång till material för ett sociogram, som berättar mera om en människa än vad hon själv är helt medveten om. Intressant se om de traditionella medierna gör någon ansats att föra ut den kunskapen till det svenska folket. DN Debatt fegade ur efter det att försvarsministern levererat sin luftpastej och Mark mfl fick publicera sitt genmäle hos Newsmill. Sedan har jag och många andra hjälpts åt att sprida denna kunskap.

Avslutar med den nedräkning som pågår inför morgondagens demonstration hos StoppaFRAlagen.nu, Opassande och MinaModerataKarameller.

Björn Elmbrant ställer retoriska frågor

Fyra dagar efter det famösa påhoppet på oss i bloggosfären ger nu Björn Elmbrant oss en chans till dialog och då med ett helt batteri av frågor i dagens Dagens Arena. Frågorna är retoriska och delvis uppbyggda på argumentationsfel. Dialog på hans villkor således. Inviten illustreras av en piratflagga. Alla som finns i bloggosfären är inte pirater, men det goda med den förhatliga FRA-lagen är att jag och andra har fått möjlighet att skaffa oss en egen bild av dessa pirater. Jag har lärt mig att uppskatta dem, även om jag ännu inte inte riktigt förstått deras vurm för fildelning. Men, det får inte hindra mig att se människan bakom dessa åsikter. Bloggosfärens rykte som maktfaktor är betydligt överdriven. Det visar det inträffade. När journalister som Björn Elmbrant och Janne Josefsson bestämt sig för att deras tolkning av det inträffade är den enda rätta, då väger våra åsikter i saken lätt som en fjäder.

Det visar också regeringens inpiskning av FRA-lagen, där etablerade journalister i de traditionella medierna struntat i att göra sak av det faktum att en relativt liten klick inom regeringen tagit över lagstiftningsmakten. Vi tar ansvar; men när journalister, okunniga i hur tekniken fungerar, tycker att vi trampar in på deras revir, då slår det slint i huvudet på dem och de glömmer att granska den som granskas bör. Ännu så länge har traditionella media makt över dagordningen. Det visar både FRA-saken och tumultet kring Tingsrättens fadäs i Arboga-målet. Nätet har en etikett, netikett, som de flesta följer. Civilkurage det är att stå upp för den som blir illa behandlad; som En liten tant gjorde när drevet gick mot Peter Sunde i Janne Josefssons Debatt. Det hjälper inte att Janne Josefsson bett om ursäkt – skadan är redan skedd och lögnerna spridd i en betydligt vidare krets än i bloggosfären. Där den tyvärr också fått fäste bland alla tusentals bloggare, som är ointresserade av pressetik , medie- och samhällskunskap. Det verkar som att Björn Elmbrant skulle vara nöjd om vi alla vore det.

Avslutar med att hänvisa till andra som skrivit betydligt mer balanserat om denna sak än Björn Elmbrant. De är Martin Jönsson, SvD, Anders Mildner, Sydsvenskan, Brit Stakston, JMW Kommunikation. Som efterrätt bjuder jag på Jinge, som ser var skon klämmer.

Journalister vs Pirater om Offentlighetsprincipen

Det började den 10 september med ett framtidsfokus – ett seminarium om Framtidens politiker. Dagen därpå fick jag till min förvåning se att moderatorn vid arrangemanget dagen innan, journalisten Björn Elmbrant, hutade åt oss alla bloggare i en ledare i Dagens Arena ”Dags för bloggosfären att bli vuxen”. Självklart antog farmor 70+ utmaningen och efter ett inlägg på min blogg, sände jag honom ett mejl i hopp om att få svar på några frågor jag ställt. Men, sedan jag sett att många försökte debattera via kommentarsfältet till hans artikel, lämnade jag också en kommentar med uppmaningen att han skulle rikta sökarljuset åt rätt håll. Efter att ha citerat Sekretesslagen 7 kapitlet 22 §, som visar att en domstol äger rätt att skydda material om det kan kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs, gjorde jag honom uppmärksam på att inget hade hindrat Tingsrätten att hemligstämpla detta bildmaterial, just med tanke på att vi lever i en tid då offentligt material sprids till allt flera. Varken journalister med sin pressetik eller någon annan behöver dessa bilder för att kunna granska makten. När garvarade journalister inte klarar att rikta sökarljuset åt rätt håll, måste man ställa frågan om vad det är för agenda som styr istället?!

Sedan dess har det varit ett veritabelt spinn med fokus på The Pirate Bay (TPB), som svarar för den teknik, som en användare nyttjar för att tala om för andra vilka filer han eller hon har på sin dator och som man kan dela med sig av. TV4:s nyhetsinslag blev en effektfull marknadsföring av tingsrättens fadäs med en explosionsartad efterfrågan av torrentfilen som följd, men också att TV4:s oseriösa ”nyhet” naturligtvis skapade ett utbrott av indignation landet runt. Därefter har väldigt många vanligtvis vettiga människor tappat sans och balans. Janne Josefssons Debatt blev det verkliga bottennappet. Där stod det verkligen klart att avsikten inte var att bringa reda i oredan, utan att nagla TPB, som roten till allt ont. Bloggaren – medievärldens gossen Ruda skrev jag sedan jag insett att det fanns ett samband mellan EU-politikern Marianne Mikko (s) initiativ om att hos EU-parlamentet beställa en lagreglering av bloggarna och det skådespel med bloggosfären i fokus, som vi bjöds på här hemma. Jag kunde också se att uppståndelsen utnyttjades av en del politiker i deras försvar av FRA-lagen. Om allmänheten tror att allt ont i världen kommer till oss på grund av Internet, blir det en baggis att trumfa igenom FRA-lagen och mer därtill. Den undersökande journalistiken har havererat och därför fungerar inte granskningen av makten. På sina håll råder ett hätskt ordkring mellan journalister och bloggosfären. Intressant se om en garvad aktör som Björn Elmbrant inser att han sköt över målet, när han utmanade oss med sin drapa om fjuniga fjortisar.

Därför var det en lisa för själen att läsa Martin Jönssons ”Fler än journalister har rätt till offentlighet”. Hans genomgång och analys är välgörande fri från fördömanden och kan ses som ett försök till att bygga broar mellan traditionella medier och nya sociala medier. Det är lovvärt. Anders Mildner skriver också tänkvärt om moral och teknik i Sydsvenskan. Hos JMW Kommunikation finns också ett långt och läsvärt inlägg om det läge som vi befinner oss i och detta avslutas: ”En förståelse för varandras förförståelse måste finnas när samtalen/debatterna sker och en vilja till samexistens och förståelse. Pedagoger som kan förklara kommer att behövas när paradigmskiftet nu sker.”

Avslutar med att ge ordet till Peter Sunde och En liten tant, som var för sig ger sin syn på SVT:s Debatt under Janne Josefssons ledning. Även om de inte är ense i grunden, bemöter de varandra med respekt. En liten tant står upp för en pirat som blir illa behandlad - det gläder mig!

Fixar vi det?

Fick nyss en kommentar från Lake, som inspirerade mig. Eftersom jag är på väg att förlora alla mina illusioner när det gäller möjligheten att påverka politiker, valde jag naturligtvis inslaget med Byggaren Bob. Det är det uppväxande släktet, som landet måste sätta sin lit till om Sverige ska komma bort från att politikerna har blivit ett nytt frälse. Var häromdagen på ett framtidsfokus där Framtidens politiker var temat. Jag har ännu inte bearbetat mina intryck till fullo, men tycker att journalisten Anders R Olsson i sin artikel i Sydsvenskan gör en riktig iakttagelse, när han till sist konstaterar att det handlar lika mycket om framtidens medborgare. Tack Magnus för den länken. Men vilken Magnus var det? Förmodligen fel Magnus, men dagens flatgarv kan jag inte motstå. När makten inte lyssnar återstår bara gyckel. Intressant.

För bästa möjliga behållning av de program som kommer i SVT2 ikväll kl 20.00 och 21.15 kan det vara bra att ta del av vad riksdagsledamöterna hade för underlag, när de röstade den 18 juni. Det har Mark Klamberg skrivit om samt gett kommentarer till, vilket Olof puffat för. Men innan dess ska jag läsa ett intressant inlägg av Brit Stakston, JMW Kommunikation med reflektioner kring den hysteriska debatten om The Pirate Bay och Offentlighetsprincipen. Det återkommer jag till.

Vad kan skaka om detta folk?

Fick tips om att SVT2 kl 20.00 sänder en dokumentär FRA – tre bokstäver som skakade Sverige och att detta följs av SVT2 Agenda kl 21.15 ”Hur går det till när partipiskan viner?”. Notera ”skakade”, vilket betyder att regeringen kan andas ut. Men, då tidigare skälvning berodde på en krock mellan en invand maktordning och centrala liberala värden, då kan vi räkna med ett rejält efterskalv – allt eftersom det går upp för alla att regeringen insisterar att beslutet står fast och svenska folket blir varse vad som pågår. På måndag får vi ännu en chans att se reprisen av SVT24 Direkt med Hearingen om FRA-lagen, som centerns olika grupper anordnade den 29 augusti. Notera den 15 september kl 09.30 – 13.30 och se den, den är verkligen värd att se och höra.

Läste tidigare idag SvD och såg att regeringen kommer att anmälas till KU på grund av den korta remisstiden för FRA-lagen, som jag skrev om igår med underrubrik Taget beslut gäller... Kring detta har bl a scaber_nestor synpunkter. Opassande skriver om den nedräkning som pågår och där det nu är Mark Klamberg som tagit över stafettpinnen. Han påminner om demonstrationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt att det finns en särskild avdelning för Liberaler mot FRA. FRA byter mycket påpassligt namn skriver The Anton – stories from The Life om, har dock inte hunnit kolla om det verkligen är sant. Det är inte någon hemlighet att det är muslimer, som skrämmer slag på politikerna eller rättare sagt denna rädsla hos folket, som politiker nu spelar på för att få sanktion för en allmän kartläggning av oss alla. Därför delar jag med mig av författaren Anders Widéns bloggpost Akbar, Regeringskansliet. Intressant.

Andra som bloggar med bäring på FRA är MinaModerataKarameller, Intensifier, jj.n, Erik Hultin, Jens O, Veckans bild, Mårtensson, Mitt i steget, Svensk Myndighetskontroll, MMK igen, Lasse B och Björn Wadström. FRA åt helvete, det instämmer jag i.

Från nätet till gator och torg

På tisdag öppnar 2008-2009 års riksmöte. Då får vi svar på frågan om motståndet mot FRA-lagen klarar att gå från nätet ut på Stockholms, Göteborgs och Malmös gator och torg. Det är ett vågspel och jag tänker dra mitt strå till stacken. Bättre lyss till den sträng, som brast, än att aldrig spänna sin båge, får bli ett tröstens ord, om det visar sig att folket gett upp, trots att motståndet varit fortsatt starkt bland oss som kämpar med nätet som arena. Om detta skriver SvD idag. Och nedräkningen inför denna dag fortsätter – nu hos en av mina favoriter MinaModerataKarameller. Här passar också Liberalism? av författaren Anders Widén. Hax om talarlistan på Sergels torg.

DN för makten – Newsmill för folket?
Igår skrev Mark Klamberg om att hans och de tolv övrigas gemensamma replik till Sten Tolgfors luftpastej på DN Debatt den 8 september, nu publicerats på Newsmill. Genast tänke jag: - Varför inte på DN debatt? Det skriver Mark inget om, men efter en koll hos en annan av undertecknarna med bloggen Mitt i steget, framgår det att DN Debatt inte stod dem till buds. Inom rimlig tid, eller ...? Nej, som initiativtagare till debatten bestämmer DN Debatt själva spelreglerna, skriver Mark i en kommentar på en direkt fråga på sin blogg. Hur som helst gör DN ett medvetet val, när man hindrar en dynamisk debatt i både i den etablerade papperstidningen och på nätet. Intressant!

Taget beslut gäller intill dess annat beslutas.
Läser i SvD:s ledarblogg, som refererar till Riksdag & Departement, att regeringen går vidare på den inslagna vägen och räknar nu med en remisstid på två veckor för den komplettering som riksdagen begärde i samband med sitt beslut om att säga Ja till lagen om signalspaning. Regeringskansliet håller naturligtvis fast vid den tågordning som riksdagen beslutade om den 18 juni 2008. Ska den undanröjas måste det finnas ett enda mycket tydligt motförslag skrivet och förankrat över blockgränsen, så att ingen kontrapropositionsvotering i världen kan driva fram ett annat motförslag än det avsedda. Den, som behärskar voteringstekniken besitter den reella makten i frågan. Mark Klamberg ser också det som jag och många andra ser, när han skriver ”Det är bara ett skådespel”.

Blocköverskridande samarbete eller nyval?
Även om Folkpartiet tydligen insett att de måste förhindra en ändamålsglidning, när det gäller PKU-registret, vilket jag läser om i SvD och DN, så verkar en omsvängning i fråga om FRA-lagen sitta långt inne. Om Camilla Lindbergs vänner bland politiker i de olika riksdagsgrupperna (som talat om att de ångrar att de lät sig tubbas att säga Ja eller kvittas ut) besitter det civilkurage, som vi hoppas på, måste de våga samarbeta över blockgränsen. Om regeringens partiledare väljer att låta regeringen gå i kras för den sakens skull, är de inte värdiga att leda landet en enda minut till – då är det dags för nyval! scaber_nestor har rättat mig; nyval kan bara initieras av regeringen. Nåja, det var väl utslag av den hopplöshet jag känner inför ledarnas okänslighet.

Ett gott skratt gör livet lättare.
Livet är en tragedi för de som känner och en komedi för de som tänker, skrev Jean de la Buyère (1645-1696). För att behålla tilltron till mig själv, som en tänkande individ i en tid då landets lagstiftare ser mig som inbillningssjuk, avslutar jag med en runda till Badlands Hyena och Gubben vid Rämen. Till den rundan inbjuder jag också Anna Troberg, Ubunti, Inside Stefan Hallgren, Opassande, Lars-Erick, Mårtensson och Erik Hultin.

Bloggaren - medievärldens gossen Ruda

Upptäcker först idag Sanna Raymans ledarkommentar till Lisa Irenius debattinlägg i DN Bloggetik, ja tack! baserat på initiativet från Marianne Mikko (s), som om det antas av EU-parlamentet i nästa vecka innebär en beställning om en lagstiftning i frågan. Något, som även Hax och andra bloggat om. Tänka sig att det finns journalister, som vill ha mer av överstatlighet genom EU-initiativ när det gäller det fria ordet och journalister, som mera ser till förtjänsterna av att det finns en kör av olika röster. De förra gör ett stort nummer av att en del bloggare, företrädesvis frustrerade unga människor, har ett språkbruk, som faktiskt ställer till större skada än nytta för dem själva! Och, som så många gånger förr, tar det tid innan dessa debattörer inser det. Men, det kan rent av vara så att unga människor vill vidga ramarna i motsats till den politiska klassens okontrollerbara behov av kontroll. Hur som helst, har jag inga problem med att markera vad jag tycker i fråga om tonläget och ordvalet, men jag låter mig inte hindras av varken det ena eller det andra, eftersom jag vill föra en dialog med unga människor för att förstå, sådant som en farmor 70+ kan ha svårt att begripa.

Dialogen mellan Rayman och Irenius har på sitt sätt bäring på Björn Elmbrants artikel i Dagens Arena ”Dags för bloggosfären att bli vuxen”, vilken snurrat runt i mitt huvud sedan jag bloggade om den igår. Jag har så svårt att ta in att en omvittnat omdömesgill journalist helt plötsligt tappat orienteringen. Jag har dels sänt honom ett mejl och bett om en svar på några frågor, som jag ställde i min blogg m a a artikeln och dels lämnat en kommentar till hans artikel:

Rikta sökarljuset åt rätt håll

Vill påminna till Sekretesslagen 7 kapitel 22 § som stadgar: ”Sekretess gäller hos domstol i brottmål samt i annat mål eller ärende, i fråga om vilket bestämmelserna om förundersökning i brottmål är tillämpliga, för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden som framkommer vid särskild personutredning, rättspsykiatrisk undersökning eller annan sådan utredning, om det av särskild anledning kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.”

Inget hade hindrat Tingsrätten att hemligstämpla detta bildmaterial, just med tanke på att vi lever i en tid då offentligt material sprids till allt flera. Varken journalister med sin pressetik eller någon annan behöver dessa bilder för att kunna granska makten. Till alla journalister vill jag säga: - Rikta sökarljuset åt rätt håll!!! När så inte sker, undrar jag vilken agenda som styr istället?!

Av andra kommentarer kan jag dra slutsatsen att irritationen är stor över att Elmbrant lägger av en sådan bredsida och sedan drar sig tillbaka till sitt elfenbenstorn. En som däremot problematiserar saken i ett inlägg på SVT Opinion, utan att känna till alla detaljer är Jonas Andersson, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, Goldsmiths College, London, som även har en blogg, där han (vad jag kan förstå) är beredd att ta emot synpunkter. Det gillar jag! Som en motvikt ger jag ordet till Peter Sunde, The Pirate Bay, för att han ska få ge sin syn på saken. Han utsattes för en exempellös kanonad i SVT Debatt igår och idag ber redaktionen om ursäkt. Studio Ett tar upp tråden i ett inslag om IT idag kl 17.00. Med spänning följer jag den fortsatta debatten. Tråkigt dock för piraterna att detta kommer nu, mitt uppe i engagemanget för att förmå riksdagen att riva upp FRA-lagen. Men det är nog ingen tillfällighet.

Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge visar sin kapacitet genom sin postning, som ingår i nedräkningen inför riksdagsmötets öppnande den 16 sept. Noterar också att medan jag ägnar mig åt sans och balans kring The Pirate Bay, håller MinaModerataKarameller ställningarna när det gäller att visa upp det motstånd mot FRA-lagen som växer runt om i landet. Själv har jag fått svar från en aktiv i Folkpartiet att hon är med mig i anden, när jag demonstrerar inne i Stockholm den 16 september.

Noterar till sist att Lake gjort ett inlägg i NT till stöd för motståndet mot FRA; att Gubben vid Rämen gett en hint om att kansli-daschet kan få ett oväntat besök; samt att Badlands Hyena upptäckt ännu ett blomkålshuvud.