Spel för gallerierna

I lördags skrev jag några rader om chefredaktören Värnpliktsnytt, Ulrika Häggroth, som gjort ett inlägg på SvD:s Brännpunkt om hur Försvarsmakten göder en privat konsult på skattebetalarnas bekostnad. Idag får hon ett svar på SvD:s Brännpunkt undertecknat av en sju man stark patrull som talar sig varm för denna satsning. När sju herrar går i armkrok för att bemöta en kvinnas kritik, då kan man vara säker på att det är något intressant, som hon fått vittring på. Ulrika Häggroths fokus låg på det, som hon varit med om – svårigheter att få fram uppgifter om kostnaderna för en viss verksamhet, vilket försvårade hennes möjligheter att granska det hela. Den anklagelsen ska Försvarsmaktens chefsjurist nu ta itu med, säger de sju, varför de i repliken koncentrerar sig på att förklara bakgrunden till att pengarna avsatts för detta, som bygger på avtal om ett lokalt aktivt omställningsarbete. Vad som inte framgår av deras replik är hur upphandlingen av konsulten gått till. Det ska bli intressant se om Häggroth eller någon annan journalist lyckas gräva fram om Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) tillämpats d v s att en upphandling skett i konkurrens med alla konsultföretag i branschen, eller om anlitandet av en viss konsult bygger på tidigare etablerade vänskapsband. Intressant.

Ett annat spel för gallerierna blottlägger SvD:s Maria Abrahamsson. Efter att ha gjort ett aktningsvärt försök att skingra dimmorna kring den kapsejsande FRA-lagen, leder hon våra tankar in på det parlamentariska läget och den situation som uppstått i oppositionen. Alla ändringar och tillägg till den lag, som antogs den 18 juni, är av den omfattningen att man naturligtvis måste fundera på vilka möjligheter, som står till buds, om regeringen inte vill rucka på principen att all datatrafik ska ledas in till FRA:s register. Det är nu klarlagt att den principen ligger fast, eftersom de oppositionella inom Folkpartiet, tycker att de nått en acceptabel kompromiss genom att avgränsa den krets, som får rätt att beställa spaning i Åkessons Kabelverk. Det är naturligt att den, som dagligen sysslar med analyser av det politiska spelet, funderar kring regeringens och oppositionens svängrum i frågan. Men, jag och andra, som sett sättet som lagen drivits igenom på, som så diktatoriskt att den enbart av det skälet borde rivas upp, ska nu därutöver tvingas acceptera statens totala intrång i min privata sfär. Alla talar om hur bräckligt skydd detta ändå har, varför det inte skulle spela någon roll. Men i så fall kan man ju undra varför Spaningsmyndigheten tillåts vara så bekväma att de inte ens behöver redovisa några andra alternativ. Detta visar bara politikens kapitulation inför administrationen. Jag bryr mig inte om vem som gör vad, jag begär bara att de politiker, som oavsett kulör anser sig själva vara förståndiga, sväljer prestigen och visar prov på detta i denna sak.

Att opinionen kring FRA-lagen inte lagt sig till ro visar Mark Klamberg, som undrar om vi är redo för sanningen om överenskommelsen den 25 september; Opassande, som tycker att det är dags att läxförhöra politikerna; Lars-Erick, som i likhet med mig tycker att man (FRA till trots) måste orda en del om Finanskrisen; Christian Engström, som samtalat med en riksdagsledamot; Intensifier, som skriver om behovet av folkbildning bland politiker; Stoppa FRA-lagen.nu, som gör en analys; Oscar Swartz, som bl a upptäckt att Camilla Lindberg (fp) inte är lurad vid uppgörelsen den 25 september; MinaModerataKarameller, som igår skrev om Bloggare, Media och FRA; Mark igen, som här berättar om sin medverkan vid Göteborgs Universitet; Folkpartiet i Nacka, som finner en förklaring; Anders Widén, som är en intressant röst ur oppositionen; samt Hax, som vill att vi lägger in en ny växel eller som vi säger här i Norrtälje – ä´ kula´ rö´ sä far vi! Med en Pythagorasmotors livslängd i sinnet, instämmer jag. Avslutar med Gubben vid Rämen, där livet tagit en ny vändning.