Borat är en gycklare i vår tid

Livliga diskussioner med goda vänner om filmen Borat, och om humor och var gränserna går när det gäller skämt och buskis, det har fört mig vidare mot en sannare kunskap om skillnaden mellan humor och skämt eller om man så vill mellan en humorist och en gycklare eller en narr.
Efter att ha läst Jan Öjvind Swahns inledning till Bra Böckers Folksagor och den del som presenteras med undertiteln Gyckel, inser jag att Borat är en figur med behov av att gyckla det forna Sovjet men inte heller är okritisk till företeelser i väst.

För människor, som inte har möjligheten att på demokratisk väg utveckla det samhälle man lever i, fanns och finns fortfarande möjligheten att gyckla överheten. Men, eftersom värdet ligger i det grovkorniga skämtet, gäller det att ta detta för vad det är - ett gyckel med politisk udd. Det har inte speciellt mycket med humor att göra även om det lockar till skratt. Okunnig, som jag tidigare var, upprördes jag av figuren Borats överspel. Idag inser jag att Borat är en gycklare, som verksam i vår tid måste skrika så att livstycket spricker för att kunna ta sig genom mediabruset.

Med denna lilla betraktelse vill jag önska Borats skapare och hans efterföljare samt alla andra en riktigt fridfull och god jul.

Humor ingår i vapenarsenalen

Den som har makt i det mentala imperiet behöver inga militära arméer, hörde jag någon säga i början av 1990-talet då det verbala kriget mot den offentliga sektorn pågick som bäst. Då var jag verksam som facklig företrädare för SKTF, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund, och upprördes av all propaganda där vi kommunala tjänsteandar framställdes som tärande på samhällskroppen. En f d fritidsgårdsföreståndare, som hörde mig berätta om vad jag funnit, när jag kollat i olika media med koppling till Företagarna och Svenskt Näringsliv, gjorde mig uppmärksam på att han, när han läste Filmvetenskap på universitetet, läst en bok om konsten att sälja en ideologi, och att det, som jag talade om, passade in i det sammanhanget. När jag fick tillfälle att läsa boken ifråga, var det många pusselbitar som föll på plats. Det pågick helt klart ett ideologiskt ordkrig i Sverige och i det kriget var anställda i offentlig sektor lovliga måltavlor!!!

I ett ordkrig finns såväl en krigsplan som strid på olika fronter med hjälp av allierade. Här gäller det t ex att istället för ett antal pansarregemente med en uppsättning fysiska tanks, som larvar sig, konstruera "thinktanks" och att upprätta "tankesmedjor" för att skapa opinion d v s påverka människor att tänka i "rätt" riktning. I vapenarsenalen ingick och ingår, förutom exempelvis greppet att använda klassiska fabler med nytt innehåll, att enrollera humorn. De politiska arméerna, både till höger och vänster, var så säkra på att vinna kriget att man inte ville att folket skulle bli medvetna om hur man gör när man bekrigar varandra med ord. Det innebar att de medborgare, som ville bilda sig en egen uppfattning - utan att bli indragen i ordkriget - tvingades lära sig det mentala krigets strategi och skaffa sig ett eget inre civilt försvar.

Sett i det ljuset inser jag att filmen Borat har en uppgift - men, det återstår att bena ut, vilken? Då, som nu, ställer jag frågan om vem som tjänar på att jag tror på det budskapet. Alltså: - Vem tjänar på att biobesökarna tycker att den filmen är så rolig att den är värd att vi offrar både vår tid och våra pengar?

Borat - en intelligensbefriad figur

Vad vill skaparen av den här filmen åstadkomma. Att vi betraktare ska tro att figuren Borat bär på sanningen om människorna i Kazakstan? Den hade dock, för min del, det goda med sig att jag börjar förstå hur det känns att stå upp för etik och moral i en tid då ingenting ses så värdefullt att det kan vara höjt över låghetens nedersta gräns! För det var just passerandet av alla anständighetens gränser, som skakade om mig!?

Hur kunde filmen ha fått sådana lovord? Först tänkte jag att det måste vara något fel på mig, som inte kunde se det roliga i den story som berättades. Vad var det som berörde mig så illa? Den stereotypa bilden av den manliga urdrift, som får män - oavsett etnisk bakgrund - att ta vilka risker som helst för att åka tvärs över en hel kontinent i jakten på bystdrottningen Pamela Andersson? Eller den långt utdragna manliga envigen mellan Borat och hans landsman, som börjar när Borat kommer naken ur duschen och finner den andre liggande naken ovanpå sängen onanerande till bilden av Pamela Andersson och som fortsätter inför öppen ridå bland hotellets andra gäster? Eller Borat hos en rådgivare i vett och etikett, där man parallellklippt in bilder på bland annat hans korkade sätt att praktiskt hantera situationen, när han vid en middag behöver lämna bordet för att gå på toaletten och senare återvänder med sitt bajs i en plastpåse undrande över var det kunde placeras?
Nej! Det allra grövsta - i mina ögon - det var och är skymfen mot Kazakstans fattiga, när de inledningsvis i filmen står som en bisarr inramning åt den från mänsklig intelligens helt befriade figuren Borat!!!

Borat - trotsar all beskrivning

Efter att ha läst alla lovord om filmen Borat, blev jag glad när min vän Elon inbjöd mig att se filmen i hans sällskap. Men, efter alla pinsamheter, som den filmen är fylld av och som så många andra ansett vara underhållande, kände jag mig allt mer besvärad: - Uppenbarligen hade jag inte hängt med i utvecklingen - jag var helt ute!

När Elon förstod mina svårigheter att vara glad över min filmupplevelse, tröstade han mig på sitt alldeles eminenta sätt: - Det var väl bra tur att Du var i sällskap med en präst när Du såg den här filmen?!

Vänskapslek

Häromdagen fick jag ett mejl från en god vän, som han i sin tur fått från sin dotter och som ger mottagaren en osökt möjlighet att - om man gillar att delta i vänskapsleken - berätta för sina vänner något om sig själv, som de måhända inte redan känner till.

Det hela liknar ett kedjebrev, där mottagaren ska svara på ett antal frågor, och sedan skicka formuläret vidare till goda vänner med en uppmaning att göra på samma sätt i förhållande till sina vänner. Och därutöver sända ett ex. av det besvarade formuläret till den person, som man tidigare fått mejlet från. Normalt deltar jag inte i denna typ av aktiviteter på nätet, men då mejlet kom från en av mina allra bästa vänner gjorde jag ett undantag. Följde instruktionerna d v s svarade på frågorna och sände ett mejl med instruktioner och formuläret vidare till mina vänner. Jag har fortfarande inte fått något mejl tillbaka från någon av dem, inte ens från de fyra, som jag var ganska säker på skulle låna sig till detta, om inte annat så för min skull ;-)

Men, det har haft det goda med sig, att jag fått en inbjudan till ett biobesök i Uppsala för att i sällskap med en trevlig man se filmen Borat. Att göra undantag från sina principer, kan alltså leda till att en vän kommer sig för, att göra något annat än att svara på frågor för att visa sin vänskap. Principer är bra, men att kunna rucka på dem är ännu bättre!

Lucia bär bud om ljusare tider

Dagarna kring Lucia bär på minnen. En del sorgliga och en del fullkomligt oväntade, men de flesta ändå förknippad med ljus i en period då vintermörker omsluter oss.

Till det sorgliga (men det av mig idag accepterade) hör att min älskade make Guy avled natten mot Lucia för sju år sedan. Till det oväntade hör att vår mammas välgörare, Margareta Ohlson i Insjön, sände en katalog med uppmaningen att alla i familjen skulle önska sig julklappar till ett värde av totalt 200 kronor, vilket var en otrolig summa pengar efter dåtida mått mätt.

För oss alla har dock Lucia burit bud om ljusare tider: För min man, som fasade för att bli ett vårdpaket i långvården, kom döden som en befriare; För min mamma, som genom sin nyvunna vänskap med Margareta Ohlson, kunde ge oss barn en jul att länge minnas; samt för mig själv, som fått vara med om både det ena och det andra.

Mellansnack

Fuglesang och Nobelpristagarna får ursäkta, idag vill jag uppmärksamma Emil Jensen, som SvT:s program Sverige! hjälpte mig att upptäcka. Framgång i all ära, men den som påminner oss om tillvarons djup och medaljens baksida, vill jag framhålla.

Fattiga norrlandsbarn

Igår inledde jag en berättelse om hur jag, 6 år gammal, blev medveten om att jag var ett fattigt norrlandsbarn. Vår mamma förklarade, på en direkt fråga, att det finns fattiga och rika, men också rika och rika. Vår välgörare, Margareta Ohlson i Insjön, räknade vår mamma till den del av de rika i världen, som insett att rikedom förpliktar. Sedan förklarade hon att vi var fattiga, eftersom vi inte hade nog med pengar för att kunna köpa oss det som vi behövde, utan måste använda oss av vår uppfinningsrikedom för att kunna äta, klä och roa oss. Skillanden mellan ett rikt och fattigt liv, sa vår pappa, det är att vara utrustad på ett sådant sätt att man kan hantera livets utmaningar på gott och ont. I den meningen har jag och mina syskon fått ett rikt liv.

Margareta Ohlson, som gärna berättade för vår mamma om sitt barnbarn Björn, var enligt vår mamma en välbeställd dam av det rätta virket, även om hon inte alltid visste vad en fattig "torparkärring" uppe i fjällvärlden bäst behövde. Till det vill jag återkomma.

Tankar i december

Med åldern följer att närminnet ibland lackar ur och att jag kommer på mig med att minnas brottstycken ur min barndom. Idag, när jag såg en man med en kasse från Clas Ohlson, kom jag plötsligt att tänka på när jag sex år gammal blev medveten om att jag och mina syskon var fattiga norrlandsbarn. Till saken hör att kyrkoherden i församlingen, varje år till Nikolausdagen den 6 december, delade ut påsar med äpplen skänkta av välgörenhetstanter söderöver med god tillgång till äpplen. Det här året hade det varit en osedvanligt riklig skörd, varför vår familj med fyra barn fick en hel låda. I lådan, ovanpå äpplena, låg ett brev från givaren en fru Margareta Ohlson i Insjön. Vår mamma var inte sen att tacka för gåvan och före Lucia kom ett brev från Margareta O tillsammans med en katolog från deras företag Clas Ohlson. Brevet inleddes med orden: - Under alla dessa år, som jag skickat äpplen till de fattiga norrlandsbarnen, är det första gången som någon skrivit och tackat."

Att vår mamma skulle ha varit otacksam alla tidigare gånger, det visste jag var helt fel. Tidigare hade vi fått tilldelning i förhållande till tillgång på äpplen och familjens storlek. Det var således kyrkoherden, som inte skött sig om tack uteblivit. Dessutom visste jag att mamma var duktig på att skriva, trots att hon bara hade gått några terminer i svensk skola. Men vad menade tanten med talet om de fattiga norrlandsbarnen? Det var ju vi som hade fått äpplena!

Vad min mamma svarade, återkommer jag till. Men senare har jag förstått att jag då fick min första lektion om den skillnad som finns mellan rika och rika och mellan fattiga och rika.

Britney Tempel och Storebror

Det var inte utbildade poliser utan passkontrollanter anställda hos polisen, som skapade Britney Tempel vid gränsstationen i Kapellskär, berättar Norrtelje Tidning i en rättelse idag. Det ändrar inte saken. Som anställda hos polisen har de visat ett osedvanligt dåligt omdöme. Något som chef och arbetskamrater borde ha tagit itu med omgående. I ett jobb där man ska syna andras handel och vandel är det särskilt viktigt att hålla rent framför egen dörr, utan att för den skull hemfalla åt sjuklig renlighetsiver. Nu gäller det för poliser, alla kategorier, att se det lärande i situationen. Det som hänt har i vart fall rubbat mitt förtroende för den rättsinstans, som Thomas Bodström och andra i den förra regeringen ville ge utökade möjligheter att kolla oss andra.

Samtal om saken med en god vän ledde till att jag fick ett tips om en hemsida, vars adress jag gärna delar med mig av till andra http://www.stoppa-storebror.se Alla, som vill veta vad som väntar oss, ifall Justitieminister Beatrice Ask och andra i den nuvarande regeringen viker sig inför pressen att man annars inte är villiga att ge polisen tillgång till moderna verktyg, bör besöka denna plats på nätet. En osedvanligt fullmatad sida med information om den utökade kontrollens avigsidor.

Britney Tempel och lagens väktare

En något bisarr upplevelse har det varit idag att först läsa i flera dagstidningar om den pärm med etiketten Britney Tempel, som ett par passpoliser i Kapellskär upprättat för passfoton av särskilt vackra tjejer, och sedan vara närvarande när bland andra Justitieminister Beatrice Ask och förre Justitieministern Tomas Bodström debatterade förslagen om ökade befogenheter till polisen för att bekämpa brottligheten. Det skedde vid ett seminarium i regi av Institutet för Framtidsstudier under rubriken ”Övervakningssamhället – hot eller möjlighet?” De förslag som ligger i avvaktan på riksdagens beslut handlar t ex inte bara om möjligheten att bugga en misstänkt brottsling utan att även bugga den misstänktes vänner och bekanta samt att anpassa svensk lag till EU:s datalagringsdirektiv. Ett EU-direktiv som främst Sveriges och Storbritaniens justitieministrar tidigare arbetat hårt för och som Justitiedepartementet nu håller på att skriva ett lagförslag till. Den tveksamme anses därmed visa bristande tilltro till rättsväsendet.

Jag säger bara Britney Tempel och tycker att det är en sund reaktion att vara skeptisk till att lägga ännu större makt i polisens händer.

När kärleken exploateras

Igår kunde läsare av Aftonbladet få en instruktion hur man kunde nå deras nya kanal TV 7, samtidigt som löpsedeln och Ettan skrek ut rubrikerna ”Sexmissbrukaren Maria: JAG VAR OTROGEN MED 50 MÄN ´Sen tappade jag räkningen´”. Inte ens den mest bigotta undgår en sådan marknadsföring, tvärtom, moralpaniken gör sin del av jobbet att sälja in en ny kanal.

Idag har jag, i min egenskap av ordförande i BalticFem Norrtälje, fått anledning fundera kring exploateringen av kärleken d v s sexualiseringen och vad den gör med människorna i vårt samhälle. En journalist ringde och ville tala med någon i vår organisation, sedan det visat sig att några gränsvakter i Kapellskär (deltagare i ett av BalticFem anordnat seminarium ”Kan vi, vill vi, törs vi samverka lokalt mot kvinnohandel” i oktober 2003), roat sig med att samla passbilder på vackra, unga kvinnor, som passerat Kapellskär, i en pärm kallad Britneys Tempel.

Det handlade uppenbarligen inte om något spaningsregister för att stoppa insmugglingen av kvinnor, vilket krävs för att hålla sexhandeln med kvinnor i gång. Det verkar mera vara ett privat register. Men, för vilket ändamål vet bara de inblandade männen. Skönhet för svältfödda ögon eller ett blickfång för att stimulera de egna och kollegornas sexuella fantasier eller ett så kallat ”oskyldigt nöje” för att sätta färg på ett trist jobb? Ja, det kan man undra över. Men jag vågar jag påstå att det finns ett samband mellan Afonbladets marknadsföring av sin nya kanal TV 7 och gränsvakternas tanke med sitt tilltag.

Fullmåne i sikte

På väg hem, efter att ha varit och handlat, såg jag att fullmåne är på g. Jag tänkte på allt jag hört om hur månen sägs påverka växter, djur och människor och ställde frågan till min själv om man verkligen kan tro allt man hör och läser. Eftersom det mesta handlar om hur svårt det är att sova, kom jag fram till att jag kunde rådfråga sakkunniga i saken. Gick därför till Sömnhjälpens hemsida www.somnhjalpen.se och fann där följande fråga och svar. Fråga: Jag undrar varför man alltid, utan undantag, har svårt att somna på kvällarna dagarna kring fullmåne? Min teori är att månen påverkar vattnet i vår kropp precis som haven.
Svar:Det är en mycket vanlig uppfattning att månens cykler påverkar oss människor på detta sätt. Det finns dock inget vetenskapligt stöd för att månens dragningskraft skulle kunna påverka oss. Den mest troliga orsaken till sömnbesvär i samband med fullmåne är att själva månljuset är störande. Ljuset kan göra att det blir svårare att somna, och om vi vaknar tillfälligt under natten kan ljuset göra att det blir svårare att somna om. En bra rullgardin borde därför råda bot på denna sömnstörning.
Eller kan det vara, som en god vän sagt? - Är Du psykologiskt inställd på att Du har svårt att somna vid fullmåne, blir det svårt!

Varför firar vi Första Advent?

När jag ställde mig den frågan och kände mig osäker på svaret, kunde jag lyckligtvis ställa frågan ut i cyberrymden och få ett bra svar: Advent är latin och betyder ankomst och den ankomst som avses är Herrens. Första advent infaller fjärde söndagen före Juldagen och är starten på det nya kyrkoåret. Kända psalmer som sjungs i kyrkorna denna söndag är bland annat "Bereden väg för Herran" och "Hosianna". I en adventsljusstake med levande ljus, tänds denna söndag det första ljuset. Vanligast idag är dock att elljusstakar och adventsstjärnor tänds för att lysa upp decembermörkret. Det är en stor kyrkogångshelg även om jag, skam till sägandes, haft annat för mig idag.

Men dagen är ännu inte slut varför det ännu finns tid för en stunds eftertanke med tankar kring den helg som stundar.

Tre minuter i tolv

Min ambition är att skriva något varje dag och ikväll inser jag att det kan bli svårt om man har intresse av personliga kontakter och kommer hem väldigt sent. Vad vill jag förmedla till världen där utanför från den lilla värld där jag befinner mig?
I kväll har jag träffat några kvinnor i en skrivgrupp, som tror att vi har något av vikt att förmedla till den stora världen utanför Norrtälje där vi bor. Jag kan lova att vi har det, men vet inte hur och när vi tar det steget. Det visar sig.

Att vara farmor

Ibland händer det att jag med kort varsel kallas att vara farmor när mina två barnbarn har feber och inte kan gå till skolan eller förskolan. Idag har det varit en sådan dag. Daniel 6 år är på bättringsvägen, men inte tillräckligt återställd för att vara bland sina kompisar i 6-års-verksamheten. Här i Norrtälje kallad "nollan", om jag är rätt underrättad, men i Hägerstensåsen (där min son, sonhustru och mina två barnbarn bor) kallas det Förskoleklass. Att vara tillsammans med en 6-åring en hel dag ger ett annat perspektiv på tillvaron.

Eftersom farmor i Daniels ögon är en "skrajsen" farmor, som inte tål så mycket av blod och våld, var han idag vetgirig och ville veta hur jag klarade av att min man Guy hade dött. Han ville veta - vad dog Guy av? Sanningenligt berättade jag att det hände väldigt plötsligt, när vi satt en kväll vid köksbordet och pratade, innan vi skulle gå och lägga oss. Guy satt och plockade tabletter i sin doseringslåda, när han plötsligt skrek till: - Aj, så det hugger till i ryggen! Sedan berättade jag för Daniel, att Guy bad mig att hålla om honom och att han "tuppade av" när jag höll om honom och att han blev så tung att jag blev tvungen att lägga honom tvärs över köksbordet, medan jag ringde efter ambulansen. Daniel såg storögt på mig, medan jag berättade att ambulansen kom och körde oss till sjukhuset, men att det inte gick att rädda Guys liv eftersom kroppspulsådern hade brustit. När det var sagt var Daniel mest intresserad av att veta var blodet rann ut. Ärligen kunde jag säga att jag inte visste det, eftersom det var inne i kroppen någonstans. Lungt konstaterade Daniel att Guy var så gammal att det inte var konstigt att saker och ting gick sönder inne i kroppen.

Natten mot Lucia blir det i år sju år sedan det hände och idag kände jag att det inte var med sorg i hjärtat, som jag tänkte tillbaka. Utan att det var med stor tacksamhet över att jag fick alla dessa år tillsammans med en älskansvärd man, som - mitt barnbarn idag påminde mig om - inte kunde räkna med att vara odödlig. Något som för övrigt ingen av oss kan. Vi kan bara leva på ett sådant sätt att de, som minns oss, gör det med glädje. All heder åt Guy som lyckades med det!

Varför sparkas skolchefen?

Under denna rubrik synar Norrtelje Tidnings politiske chefredaktör Reidar Carlsson i dagens ledare argumenten, som kommunalrådet Kjell Jansson (m) redovisat när kommunledningen ställt chefen för Barn- och Skolkontoret åt sidan. Reidar Carlsson friskar upp läsarnas minne och berättar att det är samma politiska majoritet idag, som då, när denne chef fick jobbet år 2000, varför talet om att den politiska kartan ser annorlunda ut nu efter höstens val, inte stämmer. I likhet med många tidningsläsare kommer han senare fram till att det måste handla om personliga motsättningar mellan en enskilde tjänstmannan och enskilda politiker. Själv tänker jag att det kan vara antingen i förhållande till den nyvalde ordföranden i Barn- och skolnämnden (tidigare lärare och kollega till den nu avsatte skolchefen) eller en och annan tidigare ordförande, samtliga moderater. Det är helt lagligt att ställa en förvaltningschef åt sidan, om den politiska ledningen saknar förtroende för vederbörande, men det kostar. Om jag minns rätt betalade kommunen under en lång räcka år en månadsvis ersättning till en tidigare förvaltningschef fram till dennes ordinarie pensionering. Men vet jag också att det finns chefer, som satts åt sidan på ett "snyggare" sätt. Men det kostar också, ifall de anställda känner till att vederbörande gjort sig skyldig till mycket grova övertramp. En chef, som saknar de anställdas förtroende, gör mera skada än nytta!

Men när Skolchefen ställs åt sidan, för att ett antal vuxna människor inte kan reda ut eventuella misshälligheter och föra en konstruktiv dialog, vilken tilltro kan elever, föräldrar, lärare och andra medarbetare ha till denna politiska lednings demokratiska sinnelag? Och därmed förmåga att styra verksamheten på ett utvecklande sätt?

Självstyre lyder under lagarna

Som medborgare måste vi respektera lagarna och då borde det vara självklart att de, som regerar på uppdrag av oss medborgare, d v s kommunens politiker gör detsamma. Men uppenbarligen upplever politikerna att den kommunala självstyrelsen är hotad eftersom Grundlagsutredningen tillsatt en Expertgrupp om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd m m. På deras webbplats www.grundlagsutredningen.se har jag funnit följande:

"Gruppens huvudsakliga uppgift är att belysa innebörden av den kommunala självstyrelsen och ta fram förslag på en förändrad grundlagsreglering. Flera alternativa förslag skall tas fram. I gruppens uppgifter ingår också att överväga alternativa förfaranden för att lösa konflikter mellan den statliga och den kommunala nivån. Arbetet skall redovisas till utredningen senast den 30 april 2007." På webbplatsen för Sveriges kommuner och landsting www.skl.se finns en utförligare redovisning av expertgruppens uppdrag.

Själv tänker jag: - Så bra då kanske kommunpolitiker får klart för sig vilket ansvar de har inför medborgarna och deras mänskliga rättigheter. Själv ska jag lära mig mera om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och olika konventioner som landet Sverige åtagit sig att efterleva. Det är utvecklande att börja blogga. Det säger jag som motvikt till Lars G Jakobssons krönika i dagens Norrtelje Tidning "Jag blir kvar i de blogglösas skara". Det är klart att en blogg, i likhet med mycket annat, blir vad man gör den till. Dessutom är hushållstäckningen för Jakobssons krönika klart större än den är för de bloggar han botaniserat bland. Men, för den som är nyfiken på vad detta nya medium kan leda till, säger jag: - Välkommen i gänget!

Den kommunala självstyrelsen

Sedan jag skrev om den kommunala självstyrelsen igår, har jag funderat över om det betyder att kommunen kan strunta i vad regering och riksdag beslutat och som har bäring på kommunerna. Eller finns det en samsyn mellan det politiska centrat Kommunstyrelsen i Norrtälje och Alliansen i Regeringen och Riksdagen när det gäller de mänskliga rättigheterna.

På regeringens webbplats läste jag nyss " De mänskliga rättigheterna berör oss alla; dels i vår egenskap av invånare, medborgare och människa, eftersom de visar vilka fri- och rättigheter vi kan göra gällande gentemot vår kommun, vår stat och dess myndigheter; dels i vår egenskap av representant för ett offentligt organ, eftersom de visar vilka fri- och rättigheter vi måste tillerkänna dem som kommer i kontakt med oss."

Här har kommunledningen nyligen gett Barn- och Skolchefen sparken med motiveringen att "den politiska kartan måste ritas om". Därför det ska bli intressant att följa hur intresserad denna kommunledning är av att upprätta en handlingsplan för mänskliga rättigheter i vår kommun. Att det är brukligt att köpa ut en tjänsteman, som politiker vill bli av med, betyder inte att det är OK. Alla som respekterar den enskilde individen och dennes fri- och rättigheter borde syna detta handlingssätt rejält i sömmarna. På vilka grunder tillskriver man denne chef partipolitiskt inflytande?

Mänskliga rättigheter

Hej!
Idag har jag fått klart för mig att det pågår en undersökning över hela landet om vad anställda hos myndigheter vet om mänskliga rättigheter. Varför? Ja, antagligen därför att Regeringen beslutade redan den 9 mars 2006 att man ska ta fram en nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter i Sverige. Jag har förstått att om det ska bli något bevänt med det arbetet, måste vår kommun och alla andra 285 (?) kommuner engagera sig. Det ska bli intressant att se om den kommun där jag bor bryr sig. Eller om de anser att det hör till det kommunala självstyret att bestämma att de struntar i det.
Hälsar
Farmor Gun

Vilket äventyr!

Vi lever i en tid då farmor 69 år försöker hänga med i den utveckling, som barn och barnbarn tar för given. Det finns hur många kanaler som helst för kommunikation mellan människor och jag själv använder en del av dem samtidigt som jag undrar om de verkligen bidrar till större förståelse oss människor emellan. När jag skrivit detta börjar jag tänka på om jag verkligen förstått hur man gör för att visa andra att jag tänker och vad jag tänker på. Kommen så långt i mina tankar måste jag naturligtvis kolla det. I bakgrunden hör jag i TVn, som står på att Bolibompa börjat och att Emil i Lönneberga är på G. Ett program som farmor gillar, varför min första bloggövning slutar här.
Farmor Gun