Borat - en intelligensbefriad figur

Vad vill skaparen av den här filmen åstadkomma. Att vi betraktare ska tro att figuren Borat bär på sanningen om människorna i Kazakstan? Den hade dock, för min del, det goda med sig att jag börjar förstå hur det känns att stå upp för etik och moral i en tid då ingenting ses så värdefullt att det kan vara höjt över låghetens nedersta gräns! För det var just passerandet av alla anständighetens gränser, som skakade om mig!?

Hur kunde filmen ha fått sådana lovord? Först tänkte jag att det måste vara något fel på mig, som inte kunde se det roliga i den story som berättades. Vad var det som berörde mig så illa? Den stereotypa bilden av den manliga urdrift, som får män - oavsett etnisk bakgrund - att ta vilka risker som helst för att åka tvärs över en hel kontinent i jakten på bystdrottningen Pamela Andersson? Eller den långt utdragna manliga envigen mellan Borat och hans landsman, som börjar när Borat kommer naken ur duschen och finner den andre liggande naken ovanpå sängen onanerande till bilden av Pamela Andersson och som fortsätter inför öppen ridå bland hotellets andra gäster? Eller Borat hos en rådgivare i vett och etikett, där man parallellklippt in bilder på bland annat hans korkade sätt att praktiskt hantera situationen, när han vid en middag behöver lämna bordet för att gå på toaletten och senare återvänder med sitt bajs i en plastpåse undrande över var det kunde placeras?
Nej! Det allra grövsta - i mina ögon - det var och är skymfen mot Kazakstans fattiga, när de inledningsvis i filmen står som en bisarr inramning åt den från mänsklig intelligens helt befriade figuren Borat!!!