torsdag 31 juli 2008

FRA och Gunnar Andrén

Som jag skrev igår, har jag nu läst igenom och begrundat Gunnar Andréns debattinlägg i NT. Det är också rätt bra att sova på saken, när tonläget är högt.

Uppe före tuppen har jag fixat ett genmäle, som jag nu väntar ska publiceras när plats finns för det. I avvaktan på det kan jag plocka in slutklämmen här:

Jag är säker på att Gunnar Andrén gjort vad han förmått, för att hantera denna heta potatis. Men, om han inte tål att jag visar mitt missnöje både när det gäller hur skamligt det gick till, när lagen klubbades igenom, och hur den utformats, då tycker jag synd om honom. Som offer tänker man inte konstruktivt. De senaste dagarna har jag fått allt mer input om tekniken och förstår att det är lätt att dribbla bort även den ambitiöse Gunnar Andrén. Därför säger jag bara kort och gott – respektera folkets rätt till en privat sfär även nu, när nätet fungerar som brevbärare och transportör av alla uttryck för det interaktiva liv, som vi väljer att leva där. Landets behov av underrättelser för att avvärja hot mot rikets säkerhet måste gå att lösa på annat sätt. Eftersom regeringen ser ut att vara oförmögen att klara det, tycker jag att de kan upphandla den expertis, som behövs för att göra det. Finns inte egen kompetens måste marknaden tillfrågas.”

Den sista knorren blev jag inspirerad till när jag läste Sanna Raymans blogg Alternativen kommer inte att serveras i SvD häromdagen. När jag hämtade länk till den här bloggposten upptäckte jag där ett intressant blogginlägg, som jag bar måste länka till - rubriken Ett försök till nyansering och är bland det bästa jag läst på länge. Intressant.

Det är också värt att notera att mitt genmäle till Kerstin Lundgren (c ) publicerats idag, dock utan att vara tillgänglig på nätet. Jag skrev om hennes debattartikel här den 24 juli. Annat värt att notera att en NT-läsare, Gunnar Hellström, känt sig manad att ta itu med Göran Pettersson argumentation. Rubriken är talande: Allt piskas fram nu för tiden och har sin utgångspunkt i frihet och integritet. Det är verkligen synd att inte heller den är tillgänglig. Hallå Norrtelje Tidning: Ni måste hänga med i utvecklingen – flera debattartiklar önskas åtkomliga på nätet!

Slutar med Badlands Hyena, som jag tipsade om Gunnar Andréns debattartikel.


Diplomati - krig och FRA-lagen.

Läser dagens Brännpunkt i SvD ”Såret som inte vill läka” av läkaren och författaren Christina Doctare, som under åren 1992 – 1994 var verksam vid WHO:s rehabilitering av krigsskadade och 1995 – 1996 fungerade som förhörsrådgivare och rehabiliteringsexpert vid ICTY (International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia) i Haag. Här skriver hon om ett möte med med en bussförare under en resa i Halland, samma dag som Carl Bildt s artikel var publicerad i SvD. När han råkar se artikeln utbrister han: - Alla ljuger för att klara sig. Det visar sig att han tidigare flytt hit från Jugoslavien och när Christina Doctare ställer frågan: - Hur var kriget för dig, var det som att öppna en dammlucka, skriver hon. När hon återberättar hans historia sätter hon in den i det större sammanhanget av såväl Andra världskriget som det senaste kriget på Balkan.

Hennes berättelse förstärks av den bild av hur händelserna i Srebrenica hanterades, som Ulf Henriksson, överste av första graden, chef för den första Nordiska bataljonen i Bosnien 93/94 och chef för OSSE Department for Regional Stabilization i Sarajevo 1999–2001, gav oss läsare av Brännpunkt den 29 juli. Den senare artikeln visar hur brist på ett samspel mellan diplomati och militära insatser utsätter civilbefolkningen för de mest ohyggliga upplevelser. Upplevelser, som inte glöms utan går vidare till nästa generation på samma sätt som upplevelser av krigen dessförinnan lagrats i den nuvarande generationen, menar Christina Doctare.

När Christina nått resans slut, reser bussföraren sig och tar henne högtidligt i hand och ser henne i ögonen och säger: - Tack för att du lyssnade! Och Christina reflekterar: - Hur många kommer att orka lyssna nu eller om 60 år när de otaliga traumatiserade offren och deras ättlingar från Srebrenica vill tala? Ingen? Det är när ingen lyssnar, som människor tar till vapen, blir hennes slutsats. Överlevare från Srebrenica har beslutat sig för att stämma FN för brott mot mänskligheten och folkmord för att FN underlät att komma till undsättning. - Vi kan bara hoppas att världssamfundet inte sviker ännu en gång, avslutar Christina Doctare.

Min egen reflektion när jag läst dessa artiklar, blir mot bakgrund av den heta debatten om FRA-lagen: - Varför inte sätta världens ledande män och kvinnor på skolbänken med uppgift att lära sig dialogen som arbetsmetod för att utveckla ett ledarskap där diplomati och militära insatser kan backa upp varandra på ett mera konstruktivt sätt än vad vi kunnat ta del av här! Då kanske dessa ledare kan sluta ”tuppa sig” inför varandra med att införa avlyssningslagar och annat för att hålla koll på människor och lägga lock på det hat, som människor drabbade av dåligt ledarskap känner sig manade till. Ett obearbetat hat som föder terror. Intressant.

- Det skjuts för litet i det här landet, brukade min pappa utropa ibland när han var upprörd över någon oförrätt. Då tog vi barn detta talesätt, som hans sätt att lätta på trycket. Idag hade han riskerat att klassas, som hot mot rikets säkerhet och motiv för FRA-lagen. Om man inte ens verbalt får svära ve och förbannelse över det djävulskap, som man utsätts för, säger det något mycket intressant om landets demokratiska tillstånd. Sedan är nästa steg i den personliga utvecklingen att komma underfund med att det är mera verkningsfullt att lära sig argumentera på ett sakligt sätt, om man vill bli tagen på allvar. Pappas talesätt till trots, var det ändå han, som tidigt la grunden till mitt förhållningssätt att det är bättre att fila på sina argument än att slipa kniven.


onsdag 30 juli 2008

FRA-debatt i Norrtelje Tidning

Inleder med att uppmärksamma Aaron Israelsson i Expressen, som vill mäkla fred i FRA-saken. Kan det vara möjligt? Intressant också att se att även ledaren i NT funderar kring FRA:s anmälan mot bloggaren Henrik Alexandersson. Då det finns möjlighet att lämna en kommentar, har jag naturligtvis tagit tillfället i akt. MinaModerataKarameller bloggar som vanligt klokt i denna sak.

Annars verkar den lokala debatten sönderfalla i många olika bitar – precis som när data sänds via nätet ;-). Göran Pettersson (m) gör sitt bästa för att jag och andra ska förstå att FRA-lagens intrång är rimlig och således inget att oroa sig för. Efter att ha bloggat om saken har jag fått hjälp av mera kunniga i fråga om tekniken, för att förstå att det inte är så enkelt, som han vill göra det till. I mitt genmäle, som jag mejlat in till NT tidigare idag, har jag citerat bloggkommentarer med adress till tekniskt kunniga läsare av Norrtelje Tidning. Detta i hopp om att den kloka massans kunskap ska kunna göra sig gällande. Här en bloggare som fått hjälp att förstå den ”Orwellska” som omger de tekniska förklaringarna.

Jag medger att mina kunskaper inte räcker till för att bedöma det som sägs. Därför lutar jag mig mot att alldeles oavsett hur datakommunikationen går till i praktiken, begär jag att riksdagens ledamöter, som stiftar våra lagar, ska se till att mina och andras legitima krav på att slippa intrång i vår privata sfär ska respekteras. Undrar ibland om t ex lagrådets ledamöter visste HUR datakommunikation går till i praktiken när de yttrade sig?! Eller var det där, som här, att en del faller så pladask i farstun för tekniken och dess påstådda finesser att man därför viftar bort att det rör sig om en allmän övervakning av vår privata sfär på nätet. Beroende på inom vilket område man ser det farliga här i livet, bär ”vän av ordning” på drömmen om att få ta nätet i besittning för att bekämpa alla dessa farligheter. Idag yttre hot – i morgon något annat. Att vi då befinner oss på ett sluttande plan på väg mot ett fascistiskt samhälle, det märker man inte under resans gång, eftersom det handlar om de små stegens tyranni. Vad gott du tänkt, men så fel det blev!

Sedan tillkommer att en del politiker, som likt Gunnar Andrén (fp), är så frustrerade över min och andras reaktioner på riksdagens beslut den 18 juni, att de lägger tillbaka det hela i våra knän. Det sker i dagens Norrtelje Tidning där Gunnar Andrén skriver under rubriken ”Fp var vakna när bloggvärlden sov”. Underförstått: Eftersom Gun Svensson sov fram till den 9 juni i år, ska hon nu hålla tyst. Men jag gör inget annat än att använda mig av den i vår demokrati ännu så länge skyddade åsiktsfriheten. Eftersom bredsidan riktas mot mig, ska jag först läsa igenom det hela än en gång med eftertanke. Sedan återkommer jag i papperstidningen, förhoppningsvis med en länk, så att jag kan dela med mig.

tisdag 29 juli 2008

FRA - ett virusprogram?

Tidigare idag bloggade jag om den lokala debatten i Norrtelje Tidning, vilket gav mig ny kunskap om datakommunikation genom en kommentar av Klas H En kommentar som verkligen är väl värd att ta del av. Han gav mig dessutom en länk till webbsidan FRAPEDIA där människor kunniga i datakommunikation efter modell wikipedia hjälps åt att lägga upp information. Sedan jag läst förstod jag hur lätt det är att slå blå dunster i ögonen på internetanvändare, som inte frågar sig HUR tekniken fungerar utan bara bryr sig om ATT det fungerar.

I mitt tack till Klas framhöll jag bland annat: "Min poäng är att jag vill vara skyddad mot att statens robot rotar i det som jag betraktar som min privata sfär. Om FRA-lagen verkställs så som det är tänkt är nätet inget för mig i framtiden, vilket vore synd då jag hittills haft stor glädje av att använda det." Sedan tänkte jag: - Jag som nyss anmält mig som medlem i Folkets Parlament , en webbplats för intresserade av e-demokrati ;-)

Mary kommenterade ”Grejen är att jag tror att även de som talar för FRA bara själva vet ATT det fungerar... Dessvärre. Så illa tror jag nämligen att det är”. Hon har bloggen MinaModerataKarameller där hon just nu resonerar kring sitt förhållningssätt i fråga om FRA och den opinion som finns i frågan. Det är också tänkvärt och väl värt att läsa.

När det gäller mina egna funderingar kan den cyniske naturligtvis säga att jag får skylla mig själv, som trodde på att borgerliga politiker skulle bry sig om våra demokratiska fri- och rättigheter och de kan naturligtvis, med tanke på FRA-lagen, ha rätt i det. Men innan jag går vidare tänker jag ta reda på vad andra lokala borgerliga politiker tycker och tänker kring Göran Petterssons prat om knarkhundar och virusprogram. Ännu så länge vill jag tro att alla inte resonerar som han. Och att Hans Stergel, c-ordförande i Norrtälje stad, sällat sig till Ja-anhängarna ser jag bara som ett tecken i tiden. Entreprenören tänker satsa helhjärtat på politiken: EU nästa? Kom ihåg var du läste det först!

Avslutningsvis påminner jag om namninsamlingen Brevsombrev på nätet. Att jag upptäckt den aktiviteten kan jag tacka Opassande för. Just nu känner hon sig osolidarisk med Hax, men jag delar Marys uppfattning när det gäller publiceringen av FRA-listorna. Men jag kan ändå förstå de som följer Hax exempel – dissidenter har i likhet med andra lättare att uthärda om man är flera. Intressant?


FRA – samtal över muren?

I bloggosfären pågår en livlig diskussion sedan bloggaren Hax anmälts av FRA till JK för yttrandefrihetsbrott vilket Dagens Media, Aftonbladet, Svd, DN, Expressen, Sydsvenskan, HD och Dagen skrivit om. Man kan nog säga att Hax blivit Sveriges förste FRA-dissident och så länge han inte är frihetsberövad skriver han på sin blogg. Självklart engagerar detta många bloggare, men jag tänker fokusera på den lokala debatten.

Förutom den spektakulära nyheten om den nationella insatsstyrkan ,som genomför ett träningspass här genom att klättra i våra silor i hamnen, finns i dagens Norrtelje Tidning även ett par inlägg om FRA. Det är Göran Pettersson (m) och Johan Westerholm (s) som tar sig an uppgiften att försöka klarlägga hur FRA-lagen rent tekniskt berör min och andras kommunikation på nätet. Johan Westerholm talar sig varm för den modell, som Tyskland valt mot bakgrund av man där har en mycket stark författning när det gäller den personliga integriteten. Vad jag förstår har man där lärt av historien.

Göran Pettersson (som jag inte kan länka till) håller krampaktigt i sin ståndpunkt – han duckar inte meddelar han, innan han förklarar för mig att hans jämförelse med knarkhunden inte är så korkad, som jag påstått i ett tidigare genmäle. Hunden finner vad den söker utan att öppna försändelser, något som även FRA:s sökrobot kan klara då den fungerar på samma sätt som ett virusskydd. Göran Pettersson skriver ”Detta är ofta utformat som ett sökprogram som automatiskt söker igenom inkommande data på jakt efter skadlig programkod som datavirus, trojaner och spionprogram. Virusskyddet styrs av ett antal väl valda sökbegrepp och bidrar till att skydda våra datorer. På ett liknande sätt är lagen tänkt att fungera. Med hjälp av avancerade sökbegrepp söks den elektroniska kommunikationen som passerar Sveriges gräns igenom. Först i de fall sökroboten varnar och den elektroniska kommunikationen även berör utländska förhållanden så kommer FRA:s operatörer att granska kommunikationen”.

Intressant att Göran Pettersson har så svårt att ta in att en scanning av innehållet inte kan ske med mindre än att försändelsen läses av. Om det sker med hjälp av en robot eller en människa är lika illa. Vi vet vid det här laget att trafiken oftare än vad man tror kan passera gränsen även om man skriver till personer inom landet. Brevhemligheten gäller efter detta inte våra mejl!!! Införs denna teknik, betyder det att ”yttre hot mot rikets säkerhet” blir det första uppdraget, men med tanke på de investerade pengarna blir det med all säkerhet inte det sista. Och de, som ska ha uppdraget att kolla att en glidning av ändamålet inte sker efter införandet av denna teknik är riksdagsledamöter. Riksdagsledamöter, som genom beslutet om FRA-lagen visat att de tar synnerligen lätt på frågan om skyddet av medborgarnas rättigheter i förhållande till staten. Dessutom var sättet som man drev igenom beslut på inte förtroendeingivande!

Här har vi således överstelöjtnanten Göran Pettersson på den ena sidan om FRA-muren och kaptenen i reserven Johan Westerholm på den andra. De har båda i sin roll inom försvaret till uppgift att försvara vår demokrati och som politiker att bland annat t ex se till att mina och andras mejl omfattas av brevhemligheten. Är det någon som tror att det är möjligt att de ska kunna mötas i ett samtal över muren?

måndag 28 juli 2008

FRA – i en ding, ding värld?

Vem tjänar mest på att det slås in kilar mellan journalister i etablerade media och alla glada amatörer i bloggosfären? Den frågan ställer jag mig sedan jag läst författaren och filosofen Roland Poirier Martinssons kolumn ”Karl Rove i Almedalen”. Dessförinnan hade jag igår läst artikeln av Martin Jönsson, som han skrivit för Göteborgs-Posten men också publicerat på sin blogg i SvD. Herr Poirier Martinsson avfärdar många av oss bloggare som opimionshaverister, som tar vara på fallfrukt och låter den jäsa (och svamlar på fyllan kan man tänka). Hur kan den, som presenterar sig som författare och filosof, hemfalla åt sådan billig retorik? Kan arrogansen förklaras av den roll, som han har i den idéproduktion som Timbrosfären ägnar sig åt? Eller eftersträvas en revision av begreppet demokrati?

Martin Jönsson är mera resonerande kring mediernas dilemma med ett sviktande förtroende hos folket, varför han ser att en dialog bör komma till stånd. I brist på den dialogen ser han att det i andra sociala media stöts och blöts företeelser, som inte kan avfärdas så enkelt, som en del aktörer inom de etablerade medierna gör. Martin Jönsson efterlyser en bättre interaktiv dialog mellan journalister och läsare. Men på den nivån ser inte herr Poirier Martinsson att röra sig. Med vänner bland journalister i de högre environgerna, har han svårare att se att de mäktiga blir ännu mäktigare, därför att de omges av journalister, som i likhet med herr Poirier Martinsson trivs i maktens närhet. Självklart dock att en hederlig politiker är lika betjänt av av ett juste stöd, som den enkle medborgaren.

En helt annan vinkel bjuder Cordelia Edvardson på i sitt inlägg ”Mentala blottare banar väg för FRA”, där hon har en teori, som jag hört förut. Den handlar om att riksdagens ledamöter blivit så avtrubbade av att det finns – som hon kallar det – alltför många ”mentala blottare” på nätet att riksdagsledamöterna lockades tro att det därför inte längre fanns någon integritet att vara rädd om. Man kan tycka vad man vill om alla dessa själsliga utvik, men vad både hon och i så fall riksdagens ledamöter bortser från det är att dessa människor gör detta av egen fri vilja. Men bara för att de ägnar sig åt det, betyder det inte att staten därmed har rätt att kränka oss alla andra. Dessutom undrar jag vad det egentligen är för skillnad på att människor bjuder på avsnitt av sina personliga liv och när Lars Norén gör det? I bägge fallen tror jag att det hjälper den som skriver att mest se sig själv.

Avslutar med Badlands Hyena, som har något mycket väsentligt på hjärtat. Instämmer helt i vad MinaModerataKarameller skriver. Intressant.

söndag 27 juli 2008

FRA förvärrar solsting?

Först en puff för Martin Jönssons ”Medierna måste lyssna mer” i dagens SvD. Den gäller rent allmänt inte bara i fråga om FRA, men jag tror att opinionen i den frågan skakat om en och annan journalist, som själv snöat in på att svenskar i allmänhet är ett sovande folk. Det vill jag återkomma till senare – nu till dagens huvudledare i DN.

Förmodligen har anfallet av solsting förvärrats av det seglivade FRA-motståndet. Stöd för det antagandet finner jag i det fullkomligt oväntade att DN blivit inspirerad av Göran Perssons nypor och kräver att statsministern ska ”toppa laget”. Självklart har MinaModerataKarameller invändningar och ser mera nyktert på problemet – det krävs en dialog. Om FRA!!!

I den saken förekommer knappast något värt att ens kalla debatt? Det är jag inte ensam om att notera. Gillar angreppssättet när Agner Management, med hjälp av ordboken klargör innebörden av ordet debatt. I sin blogg har han även en del bra uppslag med adress till Public Service-media. Statsministern duckar fortfarande och sedan Sten Tolgfors och GD Åkesson svalt alla sina idisslade argument, träder åter Carl Bildt in på scenen med Fri med FRA för att med landsfaderlig ton skapa ordning i klassen.

Det är ett gott försök, men sedan jag läst Johan Westerholms ”FRA – Lång dags färd mot natt” undrar jag kring det, som han säger avslutningsvis ”Som jag nämnde är det egentliga arbetet sekretessbelagt men, alla som arbetat med underättelsetjänst vet att 90 % av behovet kan tillfredställas med ”Open Sources” och dessa källor är öppna även fast slutsatserna kan användas i hemliga syften eller metoder. SIGINT (Signalspaning) kan vara ett, HUMINT (Human Inteligence) eller TECHINT andra. Är behovet och syftet definierat så har vi kommit en god bit på vägen i en förankring. Sedan kan vi börja titta på var den informationen finns. Och här kommer fokus på den personliga integriteten in hur vi kan och om vi kan komma åt den på ett rättssäkert sätt. I fallet med 11 september fanns den efterfrågade informationen mestadels i SWIFT och IATA-systemen vilket kräver en helt annan lagstiftning…… och den drunknade i all annan SIGINT”.

Innan jag läst detta hade jag sänt iväg ett genmäle till NT på debattinlägget från Centerns Kerstin Lundgren i NT i fredags. Där jag ställer frågan: - Finns det verkligen inte någon annan lösning för att tillgodose försvarets behov av underrättelseverksamhet? En som uppenbarligen inte tror det är Gunnar Andrén, riksdagsledamot för Folkpartiet, som med telefonens hjälp hört av sig till en av dem som skrivit mejl till honom, Röda Nejlikan, för att kolla om denne förstått frågan. Jag gillar att Gunnar Andrén skaffar sig kunskap om vad som rör sig i folkdjupet, men undrar när han ska upptäcka att han tappat bort sin liberala kompass.

Andra som fortsätter upproret mot FRA är Stenudd, Alter Ego, Pophöger, Intensifier, Oscar Swartz och många, många andra, som jag inte orkar rabbla upp. Svetten lackar ändå ;-)

Men, här en, som tidigare kramats innerligt av bloggen BevaraFRA, men nu ser ut att ha börjat fundera kring alternativ - PM Nilsson. Något som Gudmundsson tolkar som ett försök till försoning i frågan. Men hur försonas kring detta? Intresserad av demokrati kan man fundera kring hur beslut kommer till – Jag, Wihlman. Intressant.

lördag 26 juli 2008

Mångfald leder till framgång

Läser i DN att Jan Stefansson, kristdemokratiskt ledamot i SL:s styrelse, tycker det är “olyckligt" att SL sponsrar Pridefestivalen med regnbågsflaggorflaggor på bussarna. Ett formaliafel av presidiet i SL:s styrelse, som tagit över det som VD har att bestämma om, blir Stefanssons ingång i saken, som egentligen handlar om hans aversion mot att SL sponsrar Euro-Pride, som i år hålls i Stockholm.

Med all respekt för Stefanssons syn på homo-, bi- och transsexuella personer och deras fest, så tycker jag att det var ett bra initiativ, som politikerna Christer G. Wennerholm (m), Lennart Rohdin (fp) och Lars Dahlberg (s) tog genom sitt brev till VD. Alla som hört talas om eller läst något av Richard Florida förstår SL-ledningens initiativ. Där tolerans öppnar för en mångfald av människor med olika bakgrund och erfarenheter blomstrar kreativitet, vilket leder till utveckling av ett samhälle både socialt, kulturellt och ekonomiskt. Richard Florida är ekonomisk geograf och professor i Public Policy vid George Mason University i USA. Han är författare till bland annat boken The Rise of the Creative Class som kommit ut på svenska med titeln Den Kreativa Klassen. Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet påbörjade under 2006 ett samarbete med Richard Florida eftersom Västra Götalands-regionen vill rusta sig inför den framtida utvecklingen.

Och det är inte bara Stockholm som bjuder på Prideparad utan det gör även Piteå, där festivalen Piteå dansar och ler pågår för fullt just nu. Något som P4 Norrbotten berättat om. Att vi alla vänjer oss vid att det finns människor av annan sexuell läggning än hetero, gör det naturligtvis lättare för svenska landslagstjejen Viktoria Svensson att öppet berätta om sin fru och lilla dotter, vilket Expressen skriver om. Där berättas även om Martina Navratilova, den tidigare tennisstjärnan, som i samband med ett tacktal vid utdelning av ett jämställdhetspris 2000 sa: – Jag får ofta frågan: ”Nu när du har kommit ut, vad mer kan du göra? Mitt svar: Uppmana andra att komma ut!”.

När jag läser detta tänker jag på ett samtal, som jag hade på en uteservering häromdagen om just detta att vara tolerant gentemot homosexuella. Där kom vi fram till att det nog var lättare om man själv har eller har haft en vänskapsrelation till någon med annan sexuell läggning, även om en av gästerna frankt deklarerade att hon stod ut med dotterns val av partner, men mer kunde ingen begära. Där hade nog någon av Guds mera fördomsfulla uttolkare haft ett finger med i spelet ;-)

Uppdaterar sedan jag funnit att Politikerbloggen har en intressant direktblogg från Sthlm EuroPride

fredag 25 juli 2008

Förtrogenhetskunskap eller intuition

Med all respekt för Olle Reiz rakryggade uppträdande, måste jag ändå säga att jag får en dålig smak i munnen när jag läser artikeln i DN och tänker på att riksdagens ledamöter själva inte klarade av att stå upp för sin egen lagliga rätt att rösta efter sitt eget samvete, när FRA-lagen piskades igenom. Det beteendet drar ett löjets skimmer över dem, när det nu föreslås att de ska besluta om en civilkuragelag för svenska folket. Detta sagt innan jag går in på rubrikens tema, som dock får vänta en stund medan jag – för att ingen ska tro att jag tröttnat i min kamp mot FRA-lagen – inleder med att hänvisa till andra, som gör bra inlägg i den saken: Opassande, Johan Ingerö, MinaModerataKarameller, Ledarbloggen, Maria Ferm, Sidvind och PM Nilsson. PM Nilsson gör, som en hel del av de inpiskade politikerna; avkräver oss kritiker det, som regeringen hittills inte klarat av – att komma med alternativa lösningar. Trots att Sverige i andra sammanhang skryter med vilka begåvningar, som här finns och vilken framträdande IT-nation vi är. Ännu så länge, är det väl kanske bäst att tillägga. Det kan vara så att Badlands Hyena har rätt i sina iakttagelser och då får vi väl börja bete oss som medborgare gör i en övervakad stat. Men, det främjar nog inga framsteg.

Inspiration till resten i dagens blogg fick jag när jag läste en artikel i Ny Teknik publicerad för några dagar sedan. Den handlar om forskaren Lars Erik Björklund vid Linköpings universitet, som presenterat en doktorsavhandling, där han förklarar intuitionens roll när den yrkeskunnige blir expert inom sitt område. Tidningen hade redan 2000-09-13 en artikel om Fredrik Praesto, byggnadsingenjör, trollkarl, författare och föreläsare om intuition. Den senare för tanken till att intuition handlar om hokus pokus. Ler roat för mig själv, när jag tänker på att jag ibland brukar tala om ”tomtarna på loftet”, som arbetar medan jag sover. Men där är jag numera rätt säker på att det handlar om en tankeprocess, som fortsätter i mitt undermedvetna, där tidigare praktiska erfarenheter satt sina spår, för att sedan ”poppa upp”. Oftast i samband med ett plötsligt uppvaknande då min intuitiva känsla säger mig något, som jag sedan lärt mig att sätta min lit till.

Hjälp att finna denna inneboende resurs, har jag bland annat haft av det, som jag genom åren läst och hört om Ingela Josefsons forskning om erfarenhetskunskap eller tyst kunskap förvärvad av människor i deras praktiska arbete inom vården. När hon mött dessa ”praktiker” och hört deras berättelser, har hon kunnat stärka deras tillit till den egna intuitiva känslan genom att sätta in deras erfarenheter i ett större sammanhang, vilket hon gjort med hjälp av filosofi, idéhistoria, litteratur och dramatik. Detta som motvikt till den kunskap, som i huvudsak förvärvas genom teoretiska studier inom ett specifikt yrkesområde. Ingela Josefson är professor och rektor vid Södertörns högskola och har flera decenniers erfarenhet av ett engagerat arbete för att utveckla kunskapen om intuitionens roll i kunskapsbyggandet. UR sände ett intressant program 2003-03-21 och åren 2005 – 2007 bidrog hon med sina erfarenheter i ett projekt vid Dramatiska Institutet om Konst och lärande. Hennes make professor Bo Göranzon, som varit verksam inom yrkeskunnande och teknologi vid KTH, har dragit liknande slutsatser i sitt arbete, dock med en annan ingång – japanska IT-studerandes upplevelse av tillvarons tomhet i mitten av 1980-talet.

Varav hjärtat är fullt, flyger fingrarna med över tangenterna. Detta sagt inte för att vara underdånig inför överheten, utan mera för att försöka beskriva den känsla av upprymdhet, som det ger, när man upptäcker att ens egen praktik i livets universitet fått en teoretisk överbyggnad, genom att jag haft möjlighet att ta del av kloka akademikers praktik och teori. Det är den känslan som bidrar till mitt pågångsmod i kampen mot FRA. Svenska folkets rätt till en fredad privat zon, kan inte pratas bort!


torsdag 24 juli 2008

Tung c-politiker tar till orda om FRA

Redan innan torsdag blivit fredag har Fredrik Bynander, som skrev i SvD Brännpunkt, blivit bönhörd. Kerstin Lundgren, Centerpartiet, gör ett längre debattinlägg i NT till stöd för FRA-lagen, som piskades igenom på det skamligaste sätt i riksdagen den 18 juni. Kerstin Lundgren hyser inga betänkligheter kring HUR beslutet kom till, utan fokuserar på de till leda upprepade argumenten för lagen och gör dessutom gällande att de uppdrag till regeringen, som kom till fem minuter i tolv efter en snabbremiss på några timmar, innebär att det nu sker en rimlig avvägning mellan statens behov och våra krav på mänskliga rättigheter. Vem hade väntat sig något annat? Erik Hultin bloggade igår Nu är argumenten för FRA-lagen helt slut, men då visste han naturligtvis inte att tunga riksdagsledamöter i Centern än en gång skulle börja dra på veven och upprepa det som vi hört många gånger tidigare. Men, det blir inte trovärdigare för det.

Ser i Expressen att Svend Dahl efterlyser statsminister Fredrik Reinfeldts förklaring hur regeringen resonerat, när man kom fram till att det beslut man tagit är en rimlig avvägning mellan statens intresse och medborgarnas. Intressant?

Jag upprepar det jag skrev igår: «I andra sammanhang berömmer vi oss av att Sverige besitter många skarpa hjärnor, som kan klura ut innovativa lösningar på komplicerade problem, men det förefaller inte gälla här. I en demokrati är politikers roll att vara lekmän, som ska granska experters framåtanda ur medborgarnas perspektiv. Om politikerna höll hårt i sitt perspektiv – i detta fall medborgarnas rätt till en privat sfär utan allmän statlig övervakning – och utmanade kunniga inom IKT i världen utanför FRA, skulle något kunna hända. Nu utvecklas saken till en alltmer prestigefylld kamp, där vakna medborgare får finna sig i att bli klappade på huvudet, som mindre vetande barn, när regeringen tar sig friheter, som grundlagarna egentligen ska förhindra».

Bland många andra läsvärda bloggar väljer jag till sist Badlands Hyena för ett gott skratt och Ögonblick i norr för god iakttagelseförmåga.


Politiskt ledarskap och FRA

Först kort: Bra kommentarer till den insändare i SvD synpunkt, som jag bloggade om igår, finns att läsa hos MinaModerataKarameller och Claes Krantz. Själv hoppas jag på att min per mejl skickade kommentar kommer in i papperstidningen, eftersom skribenten knappast läser bloggar.

Sedan till dagens huvudämne: I SvD Brännpunkt tar Fredrik Bynander, säkerhetspolitisk forskare vid Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, till orda och blottlägger vad FRA-debattens kärna består i och efterlyser ledarskap:

Om Sverige på sikt står inför rimligt sannolika externa hot mot samhället måste landets politiska ledare erkänna och beskriva detta faktum samt acceptera de inrikespolitiska konsekvenserna, till exempel behovet av en modern underrättelsetjänst. Försvarsminister Sten Tolgfors, vars departement ansvarar för FRA, och tunga säkerhetspolitiska företrädare måste tala ur skägget om den politiska utvecklingen i Ryssland och de underrättelsebehov som uppstår av säkerhetspolitiska samarbeten inom EU och Partnerskap för fred. Annars bör de utan vidare ceremonier gå FRA-lagens motståndare tillmötes och ompröva hela försvarsunderrättelsetjänstens vara eller icke vara.

Den sista meningen låter som ett val mellan pest och kolera. I andra sammanhang berömmer vi oss av att Sverige besitter många skarpa hjärnor, som kan klura ut innovativa lösningar på komplicerade problem, men det förefaller inte gälla här. I en demokrati är politikers roll att vara lekmän, som ska granska experters framåtanda ur medborgarnas perspektiv. Om politikerna höll hårt i sitt perspektiv – i detta fall medborgarnas rätt till en privat sfär utan allmän statlig övervakning – och utmanade kunniga inom IKT i världen utanför FRA, skulle något kunna hända. Nu utvecklas saken till en alltmer prestigefylld kamp, där vakna medborgare får finna sig i att bli klappade på huvudet, som mindre vetande barn, när regeringen tar sig friheter, som grundlagarna egentligen ska förhindra.

Andra som bloggar intressant om detta är: MinaModerataKarameller, Rhodin, Opassande, Folkpartiet i Nacka, Intensifier, Rickard Wendel och till sist som alltid med glimten i ögat Gubben vid Rämen.

onsdag 23 juli 2008

Inspark från Götet om FRA

Läste nyligen ett par artiklar om FRA i Göteborgs-Posten, där tidningen försöker spegla den diskussion som pågår på nätet men också på lokalpressens debatt- och ledarsidor. En diskussion, som handlar dels om HUR beslutet i riksdagen den 18 juni kom till och dels VAD beslutet egentligen innebär för FRA och hela svenska folket.

Den ena artikeln ”Regeringen har tappat kontrollen” rymmer en intervju med Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet, på nätet även känd som en s-märkt bloggare. Den andra ”Så här skriver bloggarna” är en redovisning med några korta citat ur fyra olika bloggar, där de kommenterar nyheten att en grupp politiker ur de olika partierna inom alliansen dragit igång nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen. Alla tidningar ser inte med så blida ögon på bloggarna, varför jag tolkar detta som ett fall framåt.

Eftersom jag är en av många, som reagerat både på HUR beslutet piskades igenom av regeringen vid riksdagens plena den 18 juni, och VAD det skulle innebära för mig och andra, hade jag naturligtvis hoppats på att en professor i statsvetenskap skulle känt sig manad att reda ut om ett beslut som kommer till på detta sätt, kan anses vara ett ”i demokratisk ordning” tillkommet beslut, vilket måste respekteras.

Men icke så. Detta trots att folket inför öppen ridå fick bevittna att två yngre ledamöter i Centern tvingades bli martyrer för att rädda regeringen, en ledamot lade ner sin röst och endast en enda riksdagsledamot hade modet att använda sig av sin lagliga rätt att rösta efter sin egen övertygelse!!! Men det tycks inte oroa professorn ett spår. Den, som tagit del av den forskning, som bedrivits av Shirin Ahlbäck Öberg, forskare i statskunskap vid Uppsala Universitet och som UNT skrev om 2008-01-09 kan se att tjänstemännens makt ökat till nackdel för politiker, som sedan tvingas bära hundhuvudet. Sett ur det perspektivet är det helt rätt att generaldirektören Åkesson är den som försvarar riksdagens beslut. Något som dock Opassande ifrågasätter. Intressant?

Den som tar del av Bjerelds blogg Villospår i FRA-debatten, vilken länkats till SvD:s artikel om FRA:s spaning, kan se att han väljer att vara ett snille, som spekulerar. Efter att ha läst hans blogg faller det sig helt naturligt att fråga: - Hur kom artikeln i G-P till? - Vem tog kontakt med vem? O s v. Sedan bjuder han oss på ett bravurnummer med påståendet att politiska ledare inte kan backa, eftersom de då kommer att framstå som svaga! Underligt att en professor i statsvetenskap inte vet vilket mod, som krävs för en statsminister att erkänna att han missbedömt hållfastheten i ett ärende tillhörigt ett fackdepartement. Om det sedan av sossar klassas som svaghet, säger det mera om sossarna än regeringen. Folk, som är urless på maktfullkomliga politiker, skulle tvärtom kunna återfå en del av den tilltro som de förlorat.

Åkesson vs folket

Idag kommenteras starten av det borgerliga nätverket mot FRA-lagen i bl a SvD. FRA:s generaldirektör Åkesson anlägger moteld genom att gå ut och berätta i SvD, DN och en rad andra tidningar via TT om vilken nytta landet haft av FRA under den gamla goda tiden. Underförstått är det denna typ av underrättelser, som Sverige går miste om ifall FRA inte kan få rätt att tvinga svenska internetoperatörer att ansluta kablarna till FRA:s filter vid ett antal samverkanspunkter.

Om inte om hade varit, hade suggan simmat över Ålands hav, brukade min make Guy, säga, när meningsmotståndares argument blev alltför yviga. Åkesson menar tydligen på fullaste allvar att svenska folkets integritet lagd i den andra vågskålen väger lätt som en fjäder. Intressant. Och eftersom landets främsta politiska ledare låter honom hållas, måste vi anta att de antagligen delar denna hans uppfattning. Men, hallå! Märker ni inte att vi nu blir allt flera som vill att ni backar och börjar om. För den som fortfarande har svårt att förstå varför kommer här en länk till bloggen Enligt Min Humla, som förklarar saken så att även min gamla mamma hade förstått vad saken gäller.

Att det är generaldirektören, som går i bräschen för FRA-lagens förträfflighet, tolkar jag som att mitt antagande igår håller d v s att saken drivits fram av en relativt liten krets och att en majoritet av alliansregeringens riksdagsledamöter blivit tagna på sängen. Men, allt eftersom de får klart för sig vad detta kommer att leda till, biter de huvudet av skammen och medger att de skulle ha satt ner klackarna. HEDER åt alla dem. Av betong bygger man inte en fungerande demokrati. Men, demokrati förutsätter förstås förmåga att följa andra tankebanor än Fredrik ”Flipper” Filéns hos Badlands Hyena.

Det kan MinaModerataKarameller, som verkligen skriver engagerat och initierat om att frågan om FRA-lagens konsekvenser angår oss alla. Inte bara ”pojkar i åldern 18 – 35, som alltid tror att de vet bäst" vilket Thomas Eliasson, Malmö påstod i en insändare idag i SvD:s papperstidning. Något som jag har bemött och återger här nedan eftersom det inte är åtkomligt på nätet:

«Som bloggande farmor, 71, har jag dragit slutsatsen att han är upprörd över att svenska folket fått en inblick i hur det går till när viktiga beslut piskas igenom i riksdagen. Riksdagens majoritet, som har den lagstiftande makten, kan av regeringens ”inpiskare” antingen pressas till ett Ja eller låta sig kvittas ut för att slippa delta i sådant som man inte har mage till. En ledamots rätt att rösta efter det egna samvetet är inskrivet i lag, men detta har ingen verkan sedan partierna övertalat sina kandidater att avtala bort denna lagliga rätt. Attityden inom vanliga media gentemot oss bloggare är mycket ambivalent, varför det tog tid innan de tog till sig det, som många bloggare försökte göra riksdagens ledamöter medvetna om – att den tekniska lösningen, som FRA ville ha, skulle innebära en massavlyssning av hela svenska folket. Jag kan förstå att en person, som tror att nätanvändare står för allt ont i världen, tycker att det kan göra detsamma. Men, med tanke på att teknik varken är ond eller god, utan att detta bestäms av dess användare, gäller det att folket är på alerten och bevakar vad som händer när brev med teknikens hjälp blir mejl och vi fortfarande vill att brevhemlighet ska gälla. Thomas Eliasson väljer att se på nätet, som en värld befolkad av mer eller mindre ansvarslösa unga män i åldern 18 – 35. Min erfarenhet är att gott förstånd inte är så åldersbundet, som man ibland kan förledas tro, och att nätet är långt bättre än sitt rykte».

tisdag 22 juli 2008

Ett hål i muren runt FRA

DN Debatt skriver femton politiker att de bildat nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen. Genom att gå samman i ett gemensamt nätverk, vill man visa att de söker en gemensam utväg ur den knipa som det inpiskade beslutet om FRA försatt regeringen i. Intressant att många av de, som kommenterar, efterlyser Moderaterna trots att tre aktiva moderater finns bland undertecknarna. Men det säger nog en hel del om den mur, som ledande moderater rest kring sig själva i denna fråga. Tre upprorsandar i fält smäller inte lika högt som befälen i staben, vilka tror sig ha allt i sin hand.

«Värnandet av individens okränkbarhet och frihet är och bör förbli borgerliga kärnfrågor » är det centrala i det nybildade nätverkets förhållningssätt. Det förklarar också varför man drar slutsatsen att regeringen skulle förlora rejält på att låta frågan dras i långbänk. För att förstå hur det kunde gå så snett, måste man nog titta på regeringens arbetsfördelning, som säger att frågan hör hemma hos en relativt liten krets inom Försvarsdepartementet och riksdagens försvarsutskott. Principer kring regeringens fördelning av arbetsuppgifter ser här ut att ha blivit viktigare än det - för alla departement - övergripande ansvaret för medborgarnas mänskliga rättigheter och skyddet av enskilda individers integritet. I betydelsefulla frågor krävs naturligtvis ett samspel, som inte kan fungera när maktanspråk kommer in i bilden.

I debattartikeln refereras bl a till Rolf Gunnarsson (m), vice ordförande i försvarsutskottet. Han är en i Dalarna känd och respekterad riksdagsledamot, som kryssades in vid det senaste valet. Har Rolf Gunnarsson sagt att regeringen har ett rejält handlingsutrymme, som innebär att man i princip kan börja om från noll, är det något värt att notera. Eftersom han flaggat för att detta är hans sista riksdagsperiod, kan ingen misstänkliggöra honom för opportunism.

Med detta vill jag ha sagt att det finns hål i den moderata muren runt FRA, även om det inte syns i den allmänna debatten på samma sätt som stödet för de ledamöter i folkpartiet, vilka nu tagit bladet från munnen. Lokala tidningar följer upp med artiklar om hur lokala förtroendevalda ställer sig till deras agerande. Jag tycker att det vore minst lika intressant att ställa frågor till lokala moderater hur de ser på det som pågår på andra håll, som t ex Östergötland där tre allianspolitiker inom moderaterna, folkpartiet och centern gått samman i nätverket Borgerligt nej till FRA, som även SR Östergötland uppmärksammar. Det finns med andra ord moderater mot FRA även om de inte syns i debatten. Som bloggare har vi alla lärt oss uppskatta MinaModerataKarameller. Hon är en av dem som i vårt län rakryggat står upp för sitt parti just genom att med kraft motarbeta att lagen träder i kraft.

måndag 21 juli 2008

FRA - en knarkhund?

Det kraftiga åskvädret över Roslagen satte tidigare idag P för mitt bloggande. Efter en åskknall lackade datorn ur och min påbörjade bloggpost försvann. Men skam den som ger sig. Självklart kan jag inte låta inlägget på NT:s debattsida från vår riksdagsledamot Göran Pettersson (m) stå oemotsagt. Han tillhör FRA-lagens varmaste tillskyndare och är därför intressant. Men inte bara därför, måste jag spärra upp ögonen inför hans argumentation. Hans jämförelse mellan FRA:s filter och knarkhunden, är så korkad att jag måste utgå från att han medvetet vill föra alla tekniskt inte insatta bakom ljuset. Till skillnad mot knarkhunden måste FRA:s robot söka igenom innehållet efter olika sökord och andra kombinationer och för att kunna göra detta, måste innehållet scannas d v s läsas av. Knarkhunden behöver inte öppna några paket!

Efter en tillbakablick till en tid då fiberkablar inte var transportvägen för mina och andras privata brev och andra göromål, som kräver trafik på nätet, ger han sig sedan på konststycket att reducera debatten om FRA till en fråga, där sossarna inte drar sig för att utsätta landet för fara, bara det gagnar deras sak, medan de kvinnor i folkpartiet, som kommit på bättre tankar och ändrat sig, placeras i det nyliberala facket tillsammans med den allt starkare opinionen inom bland annat Centern.

Underförstått skulle upproret mot FRA-lagen handla om att nyliberaler förvridit huvudet på mig och alla andra, som inte vill att skyddet för vår personliga integritet ska offras på detta altare. Många tekniskt kunniga tvivlar starkt på om FRA med den trafikmängd, som det blir fråga om, kommer att finna de hot mot rikets säkerhet, som man letar efter. Allt till priset av att brevhemligheten röjs, att meddelarskyddet är i fara och att allt som vi medborgare använder nätet till kommer att kartläggas. Göran Pettersson försöker göra troligt att de tillägg till beslutet, som ett par av Centerns yngre riksdagsledamöter i sista stund pressades att acceptera för att inte riskera fälla regeringen, skulle vara ett tillräckligt skydd. Det är möjligt att Göran Pettersson och andra tror att det gör skillnad med ytterligare några som övervakar övervakarna, men trovärdigheten har under resans gång krackelerat. Vem tror på allvar att man under några timmars återremiss, lyckades lösa det verkliga problemet med FRA-lagen – att den tvingar internetleverantörer att leverera in trafikdata i FRA:s nät, som öppnar för en allmän övervakning av oss alla.

NT:s vikarierande politiske ledare Lars Nyborg ger sin kommentar till folkpartikvinnornas ställningstagande under rubriken Det blir surt, men ta tjuren vid hornen. I SvD Brännpunkt skriver Birgitta Ohlsson om sina bevekelsegrunder för att hon deltar i folkpartiets nytillsatta referensgrupp om FRA. Många har skrivit om henne och de andra, varför det är bra att hon själv träder fram och redogör för situationen. JörgenL ger henne rätt i sak och förklarar varför generaldirektören Åkessons tal om teknikneutralitet inte håller. Något som Intensifier även noterat. Folkpartiet i Nacka gör av förståeliga skäl vågen och hoppas på ett under, d v s att regeringen tar sitt förnuft tillfånga. Syrrans granne försöker tolka vad Åkesson menar, eftersom det blir allt obegripligare och Johan Westerholm gör en utblick mot den tyska lagtraditionen, som vi tycks ha en del att lära av. Slutligen: Politiskt inkorrekt noterar att vår ledamot Göran Pettersson, moderaterna, behöver hjälp att komma ur FRA-hålet. Men om inte en av hans favoritbloggare MinaModerataKarameller lyckats med den saken, har jag inget hopp om att någon annan ska lyckas heller.

Sist, men inte minst Badlands Hyena, som ger sin egen oefterhärmliga syn på saken.

PS. Igår länkade jag till Deep.edition, som skrev uppskattande om kvinnor, som har modet att bita huvudet av skammen och säga som det är. Nyss fann jag en artikel, skriven av Solveig Hellquist, en av dessa kvinnor, i Ö-viks Allehanda (liberal), vilket även lett till en kommentar på tidningens ledarsida. DS.


söndag 20 juli 2008

Ett av Kjell Engmans alster ur den utställning, som finns permanent i Verket i Avesta och som jag besökte förra sommaren. Utställningen är klart värd en omväg.

För personlig integritet mot FRA

I min föregående bloggpost noterade jag, möjligen något förhastat, att det saknas en tydlig opion mot FRA-lagen bland moderater och kristdemokrater. Men, det är inte alls säkert att det är en riktig slutsats, eftersom enskilda individer kan välja att verka i olika nätverk, där man gemensamt verkar för skyddet av den personliga integriteten och därmed mot FRA-lagen. Vilken väg man väljer för att kanalisera sitt engagemang, är av underordnad betydelse, då det finns både för- och nackdelar med ett mera organiserat samarbete i förhållande till nätverkande. Hittills har vi inom opinionen mot lagen klarat av att samverka oavsett i vilka andra sammahang som vi hör hemma. Det passar mig personligen bäst, sedan jag tvingats konstatera att de hästar, som jag hittills satsat på inte håller måttet.

Har därför börjat orientera mig om vad andra skriver om integritet och civilkurage. Har då funnit ett antal bloggar, som visar att detta binder oss samman. Börjar med inlägg av Erik Hultin. Fortsätter med Politiskt inkorrekt, som inte bara reagerar utan agerar, när Studio Ett i P1 speglar debatten på ett enögt sätt; Deep.edition, som skriver läsvärt om kvinnor med modet att ändra sig; JörgenL, som förklarar skillnaden mellan FRA och dess allmänna avlyssning och enskilda individers användning av Facebook m m; samt MinaModerataKarameller, som visar att hon kan respektera andra moderater, vilka inte delar hennes uppfattning. Det senare en bra lektion för oss alla, som säger oss värna – åsiktsfriheten – men, sedan emellanåt gör vad vi kan för att spy galla över den, som inte delar vår åsikt. Intressant.

Vill avsluta med ett tips till alla som har vägarna förbi Avesta i sommar. Gör en avstickare och besök det gamla järnbruket, som lever igen – nu som Verket där bl a Kjell Engmans glaskonst visas och mycket, mycket mera. Känner emellanåt ett starkt behov av att få vila ögonen på en skön skapelse, som den jag strax ska lägga in som omväxling.


fredag 18 juli 2008

Efterlyser motståndsgrupp i M och Kd

Läser med stor förtjusning intervjun med Cecilia Wikström (fp) i SvD och Expressen. Uppfostrad av en far (avfälling efter ett antal år då han varit drabbad av den väckelse, som drog genom de norrländska bygderna under 30-talet), som älskade att använda liknelser, för att vi barn skulle förstå, har jag en viss förkärlek för människor som bottnar i en genuin tro på det goda inom oss. Därför gillar jag att läsa att Cecilia tillhör motståndet mot FRA-lagen inom fp. Tråkigt dock att hon och andra inte hade kurage nog att stå upp för sin uppfattning i tid. Men, min dom för den sakens skull, drabbar mera ledningen för partierna än de enskilda ledamöterna. Menar dessa ledare allvar med alla ord om demokrati, då är det inte OK att riksdagsledamöter ska tvingas traska patrull med partiledningen.


Nu återstår det att se om det finns några modiga själar inom moderaterna och kristdemokraterna, som vågar stå upp för att även de har sina betänkligheter kring det beslut, som de tvingades ställa upp på, men som de – vid närmare eftertanke – kommit fram till kunde ha varit mera genomtänkt. Eftersom statsministern målat in sig i ett hörn, behöver han hjälp med att komma till insikt om att ingen skam vilar över den, som sent omsider upptäcker att folkmajoritetens stöd saknades för den beslutade åtgärden. Något som framförallt medlemmar och sympatisörer inom moderaterna och kristdemokraterna måste visa honom, eftersom han tycks ha svårt att ta intryck från andra motståndsgrupper inom alliansen. Intressant.


Om jag inte gör något annat, under de dagar, som jag har tänkt ta semester från min blogg, blir det ändå att hjälpa människor att kanalisera sin inställning bl a genom att delta i namninsamlingen på nätet på webbplatsen http://www.brevsombrev.se/ Utan några andra jämförelser, gäller det att – i likhet med Expressen – skapa en kanal för folk att uttrycka sin mening.


För övrigt fortsätter andra att engagera sig bl a Folkpartiet i Nacka, Opassande och MinaModerataKarameller . Och som vanligt Badlands Hyena och Gubben vid Rämen med sin egen speciella syn på sakernas tillstånd.

torsdag 17 juli 2008

FRA – motstånd även inom Folkpartiet

Får ett snabbt återfall, när jag nås av nyheter, som livar upp i den världsfrånvändhet, som jag ställt in mig på. I en av mina morgontidningar SvD, läser jag artikeln Svagt stöd för FRA-lag i fp:s förbund. Och inser att semestern får skjutas upp till i morgon ;-). När jag sedan vid datorn söker efter artikeln, finner jag att fp redan tillsatt en FRA-grupp, som dock mera verkar ha som syfte att göra den lag, som beslutats, mera aptitlig. Men, självklart hoppas jag att de ska överraska mig och visa att jag har fel. Bloggaren Frihet & Integritet säger kort och koncist vad jag och många andra tänker. Artikeln Missnöjet med FRA växer inom regeringspartierna, talar sitt tydliga språk. Och som vanligt har MinaModerataKarameller en klok kommentar. Och Gubben vid Rämen hjälper oss dra på smilbanden åt det hela.


Björn Elmbrant, Dagens Arena, kommenterar och vid en jämförelse med den s k Almstriden, som påbörjades i maj 1971, betecknar han dagens uppror mot FRA som Den digitala generationens almstrid. Det finns onekligen stora likheter. Då som nu vägrar de politiska ledarna att lyssna och senare visar det sig att det är tjänstemän, som varit starkt pådrivande och värvat politikerna för sitt projekt. Sedan gör Elmbrant följande reflektion:

”Statsministern kan måhända vifta undan signalspaningslagens kritiker med att säga att de bara är en överhettad obetydlighet av opinionen, några hundra bloggare, med några tusen väljare i släptåg. Men det är inte att rekommendera. För just misstaget att underskatta genomslaget gjorde socialdemokraterna i Stockholm under Almstriden. Ska vi böja oss för gatans parlament? frågade man retoriskt, och medverkade därmed till att det växte fram ett nytt parti, Stockholmspartiet. Idag lurar Piratpartiet i vassen i FRA-frågan, även om det kanske i utgångsläget inte riktigt känns som det kan komma in i riksdagen. Men det kan ändå inte uteslutas att de borgerliga förlorar tillräckligt många röster till Piratpartiet och till soffan för att det ska uppstå problem för Reinfeldts gäng i valet 2010.”.


Onekligen en intressant jämförelse, tänker jag och bestämmer mig för att botanisera i det utbud av aktiviteter som ordnas runt om i kommunen så här års. Under tiden lyssnar jag på Walter Wanderley´s Summer Samba på You Tube. Det är bara en i raden av alla de underbara bossanovas som han skapade.

onsdag 16 juli 2008

Götheborg i Norrtälje

Innan jag berättar om det mäktiga skepp som angjorde Norrtälje hamn igår, måste jag säga några ord om dagens debattinlägg i Norrtelje Tidning. Det är Johan Westerholm (s), som nu drar en lans för att försvarsministern ska börja om, lyssna och visa respekt i fråga om FRA-lagen. Samme Johan, som fylld av indignation över en del bloggares hatbrottslikande beteende mot anställda och politiker, i förra veckan inte såg skogen för bara trä´n. Att han nu besinnat sig och funderat på sakfrågan, det gläder mig verkligen. Han har med det rivit hål i min föreställning att militärt utbildade befäl saknar förmåga att verka i en organisation som bygger på ett folkligt inflytande – kort sagt att demokrati inte lämpar sig i militära sammanhang. ”Att lyssna på oron inger respekt samtidigt som visa mod att säga ”vi hade fel” är ett stort ledarskap. Då blir debatten nyanserad, sakligare och lättare att ta.” Den meningen har jag läst om och om igen – då jag har haft svårt att tro mina ögon. Sagt av en kapten i reserven! Men, det smäller nog inte riktigt lika högt som om det vore sagt av en tjänstledig överstelöjtnant, som t ex Göran Pettersson (m) ;-). Något som MinaModerataKarameller skulle gilla. Att nu ännu en expert uttalat sig m a a Erik Ullenhags uttalande i bl a Expressen, leder inte till någon annan reaktion än att Ullenhag med en papegojas envishet upprepar ”att regering och riksdag måste se till att det finns starka kontrollmekanismer för att se till att reglerna följs”. Att riksdagen och regeringen inte klarar av att stå upp för ledamöternas egen integritet och låta dem använda sig av sin lagliga rätt att rösta efter det egna samvetet – det förbigås med tystnad! Men nu till något helt annat.

Ostindiefararen Götheborg angjorde igår Norrtälje hamn på sin Baltic Sea Tour 2008. Under drygt två dygn ligger skeppet här och trafiken till och från hamnområdet är livlig eftersom allmänheten har tillträde och kan få se henne även inombords. På Norrtälje kommuns hemsida kan man bl a läsa följande: ”Hamnområdet kommer under dessa dagar att vara fyllt av aktiviteter. Uteserveringar, utställningar från fartygets Kinaresa 2005-2007, miniturer runt fartyget med sandkilen Helmi samt aktiviteter i Societetsparken är några exempel”. Och NT har ett fylligt reportage med fina bilder om den fantastiska händelsen, men allt är inte tillgängligt på nätet.

Även om skeppet är nybyggt efter en gammal modell, är det något visst med allt, som har en historisk anknytning. Med fantasins hjälp kan man göra inre resor till en svunnen tid. Själv har jag en viss förkärlek för den gamla ångbåten S/S Blidösund, där ägarna i Blidösundsbolaget och Föreningen S/S Blidösund fortfarande håller ångan uppe med både ångbåtsmusik på kryssningar i Stockholms närområde och turer sommartid varje fredagkväll upp till Norrtälje. Och Pythagoras Industrimuseum, där bl a föreningen Pythagoras Vänner lägger på en rem och arbetar vidare för att museet ska överleva under knapphetens kalla stjärna. De har båda av en rad olika skäl en särskild plats i mitt hjärta.

Det är inte utan att jag nu känner för att ta en stunds semester från bloggandet. En som tagit semester, men ändå bjuder på något tänkvärt är Skärvor från skäret. Intressant.

tisdag 15 juli 2008

FRA-lagen till granskning

Läser på Folkpartiet i Nackas blogg att Centrum för rättvisa igår lämnade in ett klagomål till Europadomstolen. Där begärs att domstolen ska pröva om FRA-lagen klarar Europakonventionens krav när det gäller skydd för den personliga integriteten och rätt för enskilda som blivit övervakade att få sina fall rättsligt prövade. Detta är första gången som FRA-lagen blir föremål för en rättslig prövning.

Detta skriver även MinaModerataKarameller om och där finns också en länk till Rick Falkvinges blogg, där han beskriver att FRA-lagen handlar om en allmän avlyssning av alla på nätet och inte signalspaning, vilket rör sig om signaler i etern möjliga att avlyssna. Att tala om en anpassad signalspaning är hokus pokus för att förtrolla oss, men knappast något att applådera. Vilket dock fp:s gruppledare Johan Pehrsson, gör. Kan tro att hans position i partiet förklarar varför han vann över de unga kvinnor, som igår fick oväntat stöd från f d ledare inom Folkpartiet. Även om de ex idag sysslar med annat, besitter de idag ett betydande förtroendekapital, varför nuvarande partiledning, trots att de säger annat, måste ta sig en funderare. Det är bara de som varit med, som kan förstå vad dessa kvinnor blivit utsatta för, och jag klandrar dem inte när de tacksamt tar emot support från detta håll.

Men att det väcker känslor visar artikeln i DN, där Hanne Kjöller inte skräder orden. Trots – eller kanske just därför – att hon är motståndare till FRA, är hon så besviken på tre av dessa unga kvinnor att hon inte kan låta blir att misstänkliggöra deras motiv, när de nu tvärvänder. Hanne Kjöller tänker inte på att hon uttrycker sig som den värsta ”alliansätare” på vänsterkanten, vilket visar vilka uttryck besvikelse kan ta. Rejält med känslans vind i seglen, men med förnuftets roder ur funktion riskerar Hanne Kjöller och andra som blåser på, att gå på grund. Det gör gynnar inte motståndet mot FRA-lagen internt inom fp. Vem eller vilka tjänar på det? Intressant.

Som bekant hävdar jag att partiledningarna har ansvar för att demokratin satts ur spel genom överenskommelser med enskilda riksdagsledamöter, där kvittning är den enda utvägen för den ledamot, som inte vill dagtinga med sitt samvete och rösta Ja; d v s hålla med partiledningen. Demokrati? Knappast. Någon hävdar att en sådan överenskommelse knappast är laglig med tanke på en ledamots rätt att rösta efter sin egen övertygelse, men så länge detta inte blir lagligt prövat på begäran av någon av de drabbade, stannar det vid en teori. Men, att något är ruttet ända ner i roten, det tänker jag när jag läser kommentaren hos MinaModerataKarameller på en artikel i Expressen och inlägget på Johan Norbergs blogg.

Det man inte råder över ska man ha förstånd att lämna därhän, men det man kan göra får man inte göra halvhjärtat. Därför satsar jag bland annat på att den namninsamling, som pågår på nätet för Brev som brev, till stöd för bevarandet av brevhemligheten, ska bli lyckosam.

måndag 14 juli 2008

Demokrati eller kommandopolitik

Sofia Nerbrand, chefredaktör och VD för den liberala samhällstidskriften Neo, skriver i dagens SvD på ledarsidan. Det handlar om att många vänner till alliansregeringen, nu fri från sina illusioner, ger upp sitt politiska engagemang.

Med ett liberalt sinnelag – dock inte nyliberalt – tycker jag att det är trist. Nu när det finns ett utomordentligt bra exempel på att maktmissbruk inte har någon partipolitisk färg och att maktmissbruk inte kan bekämpas från insidan av en politisk organisation. Sossar eller moderater spelar ingen roll. Att köra över meningsmotståndare med hjälp av ojusta metoder är själva livsluften i organisationer, där en majoritet inte reflekterar över att de egentligen använder makten i ett spel där man inte så sällan ser om sitt eget hus. Gäller det inte pengar handlar det om den pondus, som ger tillträde till andra salonger där makt utövas högt över huvudet på det folk, vars förtroende de bär. Ibland kan det handla om både ock. Alla politiker – även de hedervärda – förlorar när folket inte längre känner förtroende för varken politiker eller det politiska systemet. Fredrik Reinfeldt, som själv har erfarenhet av att bli hunsad av en statsminister, tycks nu ha glömt hur det var.

Spelet före och efter FRA-lagen har visat att människor över hela den politiska skalan från höger till vänster kunnat enas kring just detta – att bekämpa en i grunden odemokratisk lag om en övervakning av hela det svenska folket. Den, som inte upprörs av tilltaget att bryta brevsekretessen för oss alla, kan uppröras över att som kund till olika leverantörer och deras företagskunder bli tvungen vara med och betala kalaset. Andra åter kan uppröras av både brottet mot integriteten och att kommunikationen med hjälp av dator och telefoner kommer att kosta oss slutkunder åtskilligt. Detta utan att staten för den skull kommer att kunna freda landet mot yttre hot med hjälp av denna metod.

Sofia Nerbrand sätter fingret på en central fråga – Varför ska vi ha hela 349 ledamöter om de, som bildar regeringsunderlag, bara förväntas leverera rätt tryck på voteringsknappen? Hon undrar också varför en regering inte ska kunna lyssna på en massiv och saklig kriitik utan att tro att den förlorar ansiktet. Det senare är nog rätt enkelt att finna ett svar på – det handlar om prestige hos omogna ledare eller att militärt utbildade ledare fått alldeles för stor partipolitisk makt! Vad Sofia Nerbrand och många andra kritiker dock tycks bortse från, det är att alla ledamöter träffat ett avtal med sina partier där de avtalat bort sin lagliga rätt att rösta efter det egna samvetet. Och ett sånt avtal är lika bindande, som alla andra avtal. Annie Johansson och Fredrik Federley lyckades i viss mån att omförhandla sina avtal och andra, som Karl Sigfrid och Cecilia Wikström, valde den utväg, som avtalet innehåller, nämligen att kvitta ut sig. Detta är den springande punkten! Därför förvånar det inte att en rad tidigare fp-ledare i DN, vilket även noteras i SvD, uppmanar regeringen att backa.

Med hänvisning till att demokratin sätts ur spel, när regeringen kan utöva tvång mot enskilda riksdagsledamöter, borde det vara i lag förbjudet för riksdagsledamöter att avtala bort sin rätt att rösta efter egen övertygelse. I vart fall borde det prövas om ett sådant avtal är lagligt. Genom att kunna krypa bakom sitt parti eller att kvitta ut sig från penibla omröstningssituationer, ges en folkvald ledamot en möjlighet att lyfta ett fett arvode för att sedan bara traska patrull. Behöver jag säga att jag känner mig spyfärdig? Att moderaterna har en dålig förebild i Karl Rove, bloggar Claes Krantz om. Och Karl Sigfrid bloggar intressant om behovet av demokratireform.


lördag 12 juli 2008

FRA – Läget?

Läste en bra sammanfattning av läget på bloggen Erik Laakso I På Uppstuds, som jag citerar.

Så här är läget: Om FRA-lagen dras tillbaka av den moderatledda regeringen så har protesterna haft framgång och det avgivna vallöftet från S-MP saknar betydelse. Om FRA-lagen faller på yrkanden och motioner från oppositionen redan i höst så har protesterna haft framgång och vallöftet från S-MP saknar betydelse. Om FRA-lagen inte faller förrän efter den 19 september 2010, då vallöftet infrias, så har ändå protesterna haft framgång. Det enda som inte gynnar debatten är att bjuda regeringen på korkad splittring bland de protesterande och det är verkligen inte S och MP som står för splittringen, de har visat på lösningarna. Kan man förvänta sig att andra FRA-kritiker ställer upp på det?”

- Självklart, säger jag, även om S och Mp inte kan svära sig fria från att ha ställt till med en hel del oreda! Men, sedan jag läst Opassande förstår jag att det gemensamma motståndet är intakt. Intressant.

I nuläget gör Ja -sägande politiker inom alliansen (som socialdemokraterna gjort många ggr före dem) stort nummer av ett ” i demokratisk ordning fattat beslut”, och blundar för metoderna man använt. Att inte respektera beslutet är odemokratiskt, hävdar man, eftersom regeringen måste regera och inte kan falla undan för tillfälliga “folkstormar”. Detta förhållningssätt berörde jag i mitt debattinlägg i Norrtelje Tidning i fredags. Där tyngdpunkten ligger på just detta - ett beslut som tillkommit med sådana metoder som detta kan inte göra anspråk på att vara ett - i demokratisk ordning - fattat beslut.

Tidigare fanns det en reell möjlighet för enskilda ledamöter att stå upp för sin egen uppfattning, med rätt att reservera sig mot besluten. I gengäld fick den enskilde individen lov att inse att när slaget var vunnet och beslut hade fattats – då skulle beslutet respekteras även av den som förlorat omröstningen. Det hade det goda med sig att förloraren kunde möta sina supporters med hedern i behåll.

Men den ordningen gäller inte längre – det har kampen om FRA-lagen verkligen klargjort på ett övertygande sätt. Nu tvingas ledamöterna att gentemot sina partier avtala bort sin lagliga rätt att rösta enligt det egna samvetet. Även om vi i Sverige ännu inte gått så långt, som i de länder där makthavaren dödar meningsmotståndare, så bar Fredrik Federleys (c) framträdande i riksdagens talarstol vittnesmål om att FRA-lagens tillskyndare gått långt över gränsen för vad som kan tillåtas i ett land som gör anspråk på att vara demokratiskt. Och att den ende av regeringens riksdagsledamöter, som röstade nej har höjts till skyarna som årtiondets hjälte, säger nog mera om riksdagens arbetsmetoder än denna kvinnas kvaliteter som politiker. Jar förstår att det är sårande för de ledamöter, som anser sig ha varit lojala och ställt upp för att hålla ihop regeringen, nu får mindre cred i sitt parti än en ung kvinna från Dalarna, som – enligt deras sätt att se på saken – obstruerat mot den önskvärda ordningen. Men, vad Gunnar Andrén och andra glömt bort, det är, att nu gällde saken något långt större än själva regeringsmakten, nämligen frågan om att sälja ut hela svenska folkets rätt till en privat sfär skyddad mot övervakning av statsmakten. Egentligen en helig princip i folkpartiet sedan dess tillkomst. Man kan säga att Camilla Lindberg, folkpartiet fungerade som en så kallad wistleblower, men att majoriteten i hennes riksdagsgrupp slog dövörat till.

Nu säger Birgitta Ohlsson i samma parti till Expressen att hon skulle ha röstat Nej till FRA idag. Bättre sent än aldrig, säger jag. Erik Hultin bloggar om hur CenterUppropet och motståndet inom Centern i övrigt samlas och gör gemensam sak inför det som kommer att hända i höst. Nu saknas bara ett antal upprop mot FRA inom övriga partier i regeringen. Som avslutning på Almedals veckan lämnar jag ordet till Badlands Hyena.


Vara fattig är ingen lek

Efter att ha läst gårdagens SvD Brännpunkt där LENA HOLM, generalsekreterare Majblommans Riksförbund, kommenterar Mats Odells förslag om satsa på privatekonomisk folkbildning. Nog är det väl talande för sakernas tillstånd att det är en ledare inom en välgörenhetsorganisation, som tar bladet från munnen. Hon skriver med glödande penna mycket initierat om de fattiga barnfamiljernas levnadsvillkor. Det är således inte en socialsekreterare, eftersom dessa är en grupp tjänsteandar, som ska hålla käften i den av politiker styrda socialtjänsten. Det är inte i alla kommuner det finns en så modig chef, som här i Norrtälje. På andra håll är det kyrkans diakoner, som reagerar på att socialsekreterare hänvisar hjälpbehövande till dem.

Lena Holm hänvisar till forskaren Torbjörn Hjort, som menar ”att fattiga hushålls konsumtionsmönster sedan minst hundra år tillbaka har varit satt under lupp. De fattiga anses prioritera fel, kortsiktigt och slösaktigt. De anses behöva fostran och vägledning för att lära sig konsumera rätt och hushålla med knappa resurser. Dessutom uttalas inte sällan kritik mot de fattigas användande av krediter. Varu- och tjänstemarknaden fungerar så att hushåll med en låg och osäker inkomst missgynnas. Konsumtion försvåras eller blir dyrare. Det är helt enkelt dyrt att vara fattig”. Majblommans Riksförbunds generalsekreterare avslutar ”Fattigdom är sällan ett resultat av oförmåga att hushålla, det handlar om familjer som kämpar för att få tillvaron att gå ihop utan några marginaler utöver det allra nödvändigaste. Det är en vardagens vanmakt.”

Personligen känner jag ensamstående mammor, som i kontakt med socialtjänsten, fått veta att de måste lära sig att baka och ägna sig åt långkok, istället för att köpa bröd, halvfabrikat och djupfrysta produkter, som inte ryms inom en budget om barnen också ska kunna få det där lilla extra, som andra barnfamiljer har råd med. Det är väl känt att flera av alliansens partier arbetar för att samhällets stöd till barnfamiljer, ska tas över av frivilligorganisationer, och då är det kyrkan, frikyrkan och andra välgörenhetsorganisationer, som ska ges stimulans att ta över dessa uppgifter. Det är en anpassning till det katolska Europa, där samhällets ansvar för de allra fattigaste kommer i allra sista hand sedan familjen, släkten, kyrkan och välgörenhetstanter gjort sitt. Detta sker medan politikerna ser om sitt eget hus. Andra bloggar om fattigdom och utanförskap: Claes Krantz och Ekonomikommentarer. Den senare bloggar även om Slutet på marknadsliberalismen; där det ska bli intressant att se hur länge det dröjer innan den kunskapen sjunker in hos politikerna.

Vad jag tycker om utvecklingen, där politiker verkar för skatteavdrag för företag som vill sponsra välgörenhet; det lämpar sig inte för tryck! Politikerna vill abdikera från uppdraget att sörja för en välfärd där människovärdet inte kränks. Jag är nämligen gammal nog att ha upplevt hur det är för ett barn att pråla i ”lånta fjädrar”, eftersom min mamma fick välbehövlig hjälp med avlagda kläder. I vårt fall var det prästen, som var den förmedlande länken. Och kläder kom i huvudsak från en överklassfamilj, vilket ansågs lämpligt då jag – en fattig torparunge – fick förmånen att börja på läroverk. En skolvärld där mitt utanförskap dock senare ledde till en medvetenhet om politikens roll för människors levnadsvillkor. Sedan är det en helt annat historia; att politisk makt ser ut att fräta sönder den etiska kärna, som behövs hos politiker, om även de fattiga ska mötas med respekt.

fredag 11 juli 2008

FRA - lagen: Ett resultat av folkets uppdrag?

Efter Socialdemokraternas och Miljöpartiets överenskommelse, förefaller en del debattörer i bloggosfären anse att vi nu kan luta oss tillbaka och vänta på att Mona och Maria ska vinna nästa val och riva upp beslutet. Men, enligt min mening är det nog det mest korkade vi kan göra.

Det är klart att S vill ha det så – de vill för allt smör i Småland undvika att pressen på alliansregeringens ledare ger resultat, d v s att Fredrik Reinfeldt gör, som MinaModerataKarameller drömt om vid ett antal tillfällen; att Maud Olofsson inser (inte minst med hänvisning till DN:s artikel om professorerna Wilhelm Agrell och Dennis Töllborg samt tidigare Advokatsamfundets Anne Ramberg i SvD:s Brännpunkt) att den utsmyckning, som Ja-sägarna klistrade på lagen i elfte timmen i form av uppdrag till regeringen, inte är mycket att yvas över; att Jan Björklund repeterar lärostycken om vad ordet liberal står för; samt att KD:s Göran Hägglund reder ut om det är de goda dygderna som talar, när demokrati av de politiska partiernas främsta ledare mest ses som ett hinder. Skulle detta inträffa, kommer det demokratiska styrelseskicket att gå mot en renässans, vilket är målet för mitt engagemang. Att jag och många andra inte är ensamma om att se Fredrik Reinfeldt, som den som kan förlösa oss alla, visar ledaren i dagens NT.

Kommen så långt tänker jag på Piratpartiet och Vänsterpartiet, vars aktörer blivit skitsura på språkröret Maria Wetterstrand, som de nu ser som en svikare. Det tycker jag är väl hårt. Med de erfarenheter, som hon har av politiskt arbete, väljer hon pragmatiskt det näst bästa alternativet, eftersom ”en pudel” inte är särskilt troligt med tanke på den halsstarrighet som Fredrik Reinfeldt m fl hittills visat. Och konstellationen PP och V – detta omaka par! Piratpartiet, som är för alliansen vad F! har varit för vänstern. Hade, M, Fp och C lyssnat på dessa liberala och frihetligt sinnande unga människor, hade Piratpartiet inte behövts! (Att det här inte är fråga om några vettvillingar, som man ofta gör gällande ger jag här ett exempel på.) Kvinnors otålighet med reformtakten inom S och V, blev grunden för F!

När Miljöpartiet kommit in i riksdagen, blev alla partier ”miljöpartier”; när F! etablerades, blev nästan alla partiers ledare ”feminister”; och när Piratpartiet hade fötts, talade partiledare före valet 2006 (både till höger och vänster) om det löjliga i att skicka polisen på fildelande ungdomar.

Med FRA – är dock jakten på fildelare endast en knapptryckning bort. Men, glöm inte – fildelning idag, kan vara något annat i morgon. Vad som är förhatligt i mathavares ögon skiftar från tid till annan. Det är här, som FRA-lagen visar sin svaghet och det blir helt logiskt att påminna om hur Hitler kom till makten och vad Hitler använde makten till. Finns redskapet kommer det att användas till sådant, som vi idag inte vill tänka oss – det är bara en tidsfråga.

Nu kräver Ja-sägarna till FRA-lagen att folket ska respektera deras beslut. Men, respekt är något, som man måste göra sig förtjänt av. Och det är alltid den som anser sig vara klokast, som förstår vad som krävs, när man inser detta. I det sammanhanget vill jag länka till mitt genmäle i NT på debattartikeln, som Andrén-Westerholm skrev häromdagen. Med detta vill jag önska er alla en riktigt trevlig helg, för nu ska jag koppla av i sällskap med mina barnbarn, som behöver farmor när pappa och mamma behöver jobba. Slutar med något att motionera skrattmusklerna med, Badlands Hyena och Gubben vid Rämen. Intressant.

Glöm inte att propagera för namninsamlingen Brev som brev!