söndag 22 december 2019

2019-12-22 Kriminell i USA vs Sverige.

Är fortfarande rejält skakad sedan jag igår kollade på Netflix´s dokumentär
om hur “Det 13:e tillägget” i USA:s konstitution, av USA:s rättsväsende har
använts och fortsatt används så att slaveriet återskapats för att beröva en
betydande andel av afroamerikaner deras rättigheter som medborgare.

Filmen följs upp med ett samtal mellan Ophrah Winfrey och filmens
regissör Ava DuVernay, som kompletterar bilden av en fängelseindustri,
som återskapat slaveriet, även för den oskyldige, som utsatt för
fångvaktarnas övervåld, erkänner sig skyldig och därmed avsäger sig
sina medborgerliga fri- och rättigheter för resten av sitt liv.

Det var mot den bakgrunden, som D J Trump under sin valkampanj
uppmanade sina anhängare att angripa häcklare (som vågade öppna
munnen) med ett slag på käften! Vilket filmen visar utan försköning.
Som tänkbar vinnare i valet kunde han också tala öppet om att fångar
skulle uppföra muren mot Mexiko till en billig peng. Det visar att
fängelseindustrin idag har blivit en betydande maktfaktor i förhållande
till de olika presidentkandidaterna.

Hade jag inte sett och hört filmens olika inslag ur dokumentärt material,
som filmskaparna har haft tillgång till, hade detta varit omöjligt att ta för
sanning. Inför dessa fakta tvingas jag konstatera att USA förtrycker en
betydande andel av sin befolkning, på samma sätt, som Ryssland och
Kina uppträder mot dem, som deras regimer ogillar.

På individnivå, ställer jag mig frågan: - Vilka är det som söker sig till ett jobb
med möjligheter att misshandla intagna, som inte erkänner brott de inte har
begått?! Finns det sådana fångvaktare även i Sverige? För de kan ju inte
kallas kriminalvårdare? Under tiden, som jag skriver, hör jag radion i
bakgrunden - ett program om svenska mäns dödliga våld mot kvinnor och
om Kriminalvården, som använder 15 år gamla program för att rehabilitera
dessa dömda män, varav en del återfaller i sitt för nya kvinnor livsfarliga
beteende gång på gång. Programmet för bot och bättring, har hämtats från
USA och anses av företrädaren för Kriminalvården i radioprogrammet
“Berättelser ur verkligheten” vara användbart även om det inte lett till de
resultat, som de har hoppats på. 

Studsar till och tänker: - Varför tror kriminalvårdare i Sverige att kollegor
i USA (med deras rättssystem) besitter den kompetens som Sverige behöver?!
- Kollegialitet eller Yrkesskada? Eller att det är lika viktigt med repressalier
det mentala som det fysiska planet i ett land där ledningen för
Kriminalvården tror att det är möjligt att med rätta metoder ge människor
antingen mentalvård eller utbildning & bildning, som en väg till insikt om
vad som krävs för att visa bot och bättring. 

I USA har en fånge satt sin sista potatis efter två återfall efter att han har
varit frisläppt från deras fängelsemiljö däremellan.

Därifrån hämtar Kriminalvården i Sverige program för rehabilitering av män
som mördar kvinnor?!?!?!

Det måste väl vara populism av bästa märke?! Den saken borde
feministerna i alla våra etablerade medier ägna stor uppmärksamhet för att
sedan ställa ansvariga mot väggen. För det är väl bara Pop-feminister, som
sätter sin självpåtagna roll att hämnas framför en rättssäker lagstiftning
rörande Brott och straff parad med en anständig Kriminalvård.  

fredag 25 oktober 2019

Absurditeter i tiden ...

... och dess botemedel - information!

Tänker på de gula bilarna, som irrar runt på Roslagsvägarna med färdtjänstkunder, som hoppas att GPS-en ska hitta deras hem; Noterar att Brexit mjölkas till sista droppen på det brittiska kungadömets demokrati, till tonerna av en bedagad rapartist, som sålt sin själ till D J Trump; allt medan den svenska elitens kvinnor i SVT:s Kulturveckan skådar in i sig själva och där finner sin väg till Uppvaknandet med Fittstim och annat som fördunklar deras varseblivning av de smarta ekonomernas lystna blickar på deras terapisoffor i offentligheten, som en gammaldags mormor i en tidigare välkänd skådespelerskas gestalt i helgen ges plats att lufta sina känslor i ett TV-program, som söker sitt fortsatta berättigande i vår tid.

Som årsbarn med denna mormor, undrar jag över en fråga som verkligen gnager i mig:- Vem i hela världen kan erbjuda svenska folket både den praktiska och teoretiska kunskapen om hur vi ska hantera våra rättigheter enligt GDPR, när Vårdguiden 1177(punkt)se och andra aktörer inom Vården och Omsorgen vill snylta på medborgarnas och deras närståendes användardata? Hörde i SVT:s Forum en sändning av ett inslag i Hälsoriksdagen 2019 där 7 regioner säger sig ha tagit saken i egna händer. Det är samma sju regioner som jag stötte på när jag grävde efter information för att försöka förstå varför BB Sophia - ett dotterbolag inom Praktikertjänst, under Carola Lemnes tid som VD och som las ner efter endast ett par år, sedan hon gått vidare till Svenskt Näringsliv.

Idag inser jag att det berodde på en kombination av urdåligt Arbetsmiljöarbete inom den av landstingen bedrivna vården och en aktivistgrupp bland ekonomer och de läkare, som fångats av ett mera ideologiskt förankrat framtidskoncept, som lanserats av bland andra Reforminstitutet under begreppet Värdebaserad vård. Då trodde jag att bristen på ett arbetsmiljöarbete värd namnet enligt AML och MBL med dito avtal, var hela förklaringen. Idag inser jag, sedan jag nu sett sambanden mellan den nya Vårdguiden och det jag hört och läst från de s k Hälsoriksdagarna, att BB Sophia hade gjort sin plikt och BB Sophia kunde gå, vilket är en travestering på "Moren har gjort sin plikt, moren kan gå", som den tyske diktaren Friedrich Schiller skrev i Konspirationen i Genua under senare delen av Upplysningstiden i Europa.

Däremot har det av Praktikertjänst hälftenägda BB Stockholm insett värdet av att själva äga och driva en Barnavårdscentral, där de samlas under begreppet BB Stockholm Family Kungsholmen, nära maktens boningar inom såväl Politik som företagen som nu utvecklar vårdvisionen om Värdebaserad vård med dess analysplattform Sveus, som jag antar är i privat ägo även om den i stora delar har möjliggjorts med offentligt finansierade resurser. Undrar med ett leende i mungipan hur många av medelklassens prusseluskor, som gjorde sig beväret att besöka Almedalsveckan, där ekonomer begränsar sina insatser mot allt som gör oss människor beroende, till att fokusera på Alkohol, droger och spel, vilket även Wikipedia gör sig skyldig till. Detta trots att de lärde torde veta att överdrivet bedriven träning också kan leda till ett skadligt beroende. Rekommenderar Hjärnkanalen på You Tube där veteranen Åke Pålshammar, pensionerad psykologilektor, som inte har någon annan agenda än att på ett begripligt sätt lära ut hur hjärnan är uppbyggd och arbetar beroende på hur vi lever våra liv.

Universitetslektor emeritus Åke Pålshammar älskar att undervisa och har tidigare gjort UR-programmet "En hjärnas födelse och död" samt P1:s "Hjärnkoll" Han har tidigare även fått Uppsala Universitets pedagogiska pris och gjort filmer åt den tidigare Läromedelscentralen. Jag fick starka vibbar av min favoritlärare, som jag inte längre minns namnet på. Men, jag minns väl det viktigaste: Hur en bra lärare har förmåga att se varje individs styrka och med utgångspunkt från det även förmår att på ett konstruktivt sätt komma med tips om de brister, som kan förbättras med hjälp av träget arbete!

lördag 19 oktober 2019

Renoverat styrelseskick?

Top-down-orgaisationer, där den lokala basen med tiden har blivit till en skugga av sitt forna jag, måste sättas under lupp: - Kan de betraktas, som demokratiska, i den mening, som vi hittills använt oss av begreppet Demokrati? I vår föreställning om en fungerande demokrati, där anses människan vara kapabel att - trots sin bekvämlighet - vilja stärka sitt mod genom att ständigt utmana den egna uppfattningen om att allt, som hon hittills lärt sig, det måste hålla för en granskning när ny kunskap blir känd.

Sett i det ljuset, blir det möjligt att förstå, hur vi - som medborgare - tappat förmågan att välja företrädare, som ser mera till svenska folkets behov, än sina egna. Och varför våra valda företrädare måste besitta förmåga att tillsammans med andra klara av att från tid till annan göra eftergifter, för att i gengäld vinna något för helheten bättre, inom ramen för en god hushållning med begränsade eller ändliga resurser.

Organisations-Sverige har med tiden bytt skepnad på ett sätt, som hotar civilsamhället i dess bas, där ideellt arbetande ledare och aktiva medlemmar förväntas göra ideella insatser eller efter M:s senaste utspel arbeta skattefritt, för att bära upp dagens överbyggnad med välbetalda funktionärer, de flesta finansierade med hjälp av lotterier. Dessa funktionärer måste dock spänna arbetshästar för kärrorna om det ska hända något. Utan att fråga oss har de tagit på sig ansvaret att tycka i vårt ställe istället för att inse sin roll att informera oss om vad som krävs för att vi ska kunna betrakta oss, som egna verkande subjekt samt använda folkbildningen för att göra oss kapabla att hjälpa oss själva. När arbetsmiljöarbete tros kunna fixas med opinionsbildande kampanjer, när lagen i mer än 30 års tid ställt och fortfarande ställer krav på enskilda individers medverkan för en successiv förbättring år efter år, det är förödande för folkbildningsarbetet.

För att förstå det bristfälliga i den här organisations-modellen, måste åtgärder för bildning och utbildning gå hand i hand från första stund, eftersom det ena per automatik inte ger det andra. Det visar det mesta vi ser och hör kring digitaliseringens himmelrike och/eller helvete samt allt däremellan.

Den här Uppifrån och Ner - utvecklingen, passar bättre i en blivande diktatur, än som en renässans av demokratin i Sverige, väl känt för sin organisationsförmåga, som bör tas i anspråk för ett renoverat styrelseskick värdigt vårt land. De samhällsförbättrare, som vill gasa och köra över, de tveksamma, de räknar med att all utveckling kräver offer, vilket med tanke på omfattningen, liknar någonting helt annat än en demokrati. I en demokrati måste även fotfolket kunna ställa krav på en Upplysning värd namnet. Detta istället för den Propaganda, som alltför länge förgiftat den politiska debatten. Något, som sociala medier har fått bära hundhuvudet för. Efter företaget Cambridge Analyticas skandal omvittnat i Netflix´s dokumentär The Great Hack och Netflix´s Trump - An American Dream är det väl känt i de övre luftlagren vad som pågått och pågår i det fördolda. Detta medan vi vanliga dödliga här ute på landet, verkar anses vara oförmögna att sätta oss in i följderna av detta och vad som krävs av oss som väljare. Vi behöver ledare som ser oss som kapabla att handla, när vi får Upplysning om vad som pågår bakom ryggen på oss.

Tror inte längre att M är något att luta sig mot om vi inte tycker att det är OK att vi i det nya systemet för Vårdguiden, där Region Stockholm, redan har undersidor, ska betala vården med våra vårddata. I FRA-debatten då sas det "Den som har rent mjöl o påsen, har inget att frukta ..."Undrar om det synsättet kan appliceras på samma sätt "Den som inte behöver vård och omsorg, har inget att frukta". Hörde just att M i EU röstade mot GDPR, som gör det möjligt för den insatte internet-användaren att stänga ute alla, som han/hon/hen inte vill ge insyn i sitt liv på nätet.

Med detta anser jag mig ha gjort min medborgerliga plikt i ett dåligt fungerande demokratiskt  Sverige. Själv engagerade jag mig när jag i ungdomsåren lärde mig att "Demokrati är den upplysta majoritetens beslut.".


torsdag 19 september 2019

Självkritik i politiken - bristvara

Tar emellanåt ett tag då och då för att rensa ut böcker och studiematerial ur mina bokhyllor. Det är sannerligen inte lätt, eftersom det är så lätt att fastna i läsandet att syftet - att rensa ut - flyger sin kos. I sovrummet har jag Ikeas Billy fylld från golv till tak med faktaböcker och studiematerial med fokus på Demokrati och dess förutsättning Folkbildning.

Fastnar genast i en bok med Bruksanvisning, som inleds med "Det här är ett studiematerial om demokrati och en del i LO:s demokratiprojekt med syfte att låta alla LO-förbundens medlemmar delta i arbetet med att ta fram en kongressrapport om inflytande och makt till LO:s kongress 2000.". Ett stycke som följs av "Syftet är också att väcka tankar och funderingar kring vad demokratin är och hur den kan utvecklas och stärkas.".

Undrar naturligtvis: - Hur gick det sedan med dessa lovvärda syften? Ja, tack vare Google kan jag söka och finner rätt snabbt "Det här vill LO - Fackliga och politiska riktlinjer antagna av demokrati-kongressen 2000 2 - 5 september" med en Innehållsförteckning omfattande 17 olika kapitel:

Ambitionerna var det sannerligen inget fel på och självklart blir jag nyfiken på att se om målgruppen då sågs som egna verkande subjekt eller som objekt för någon annans eller andras åtgärder. Min första spontana tanke blir strax därpå - Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket! Men sedan, jag sett strukturen Rubrik + ett textstycke som svarar på frågan Varför? + ett textstycke som svarar på frågan Hur? då tänker jag: - Bra struktur, men ... och undrar varför LO verkar vara så rädda att förlora något av redan gjorda landvinningar, att man ser ut att inte orka eller våga tänka i nya banor?
Fastnar genast i det första kapitlet, som bland annat innehåller:

LOs riktlinjer för att stärka demokratin

OBS! inte en bokstav om det Systematiska arbetsmiljöarbetet, vilket är nödvändigt där det förväntas att arbetstagarna ska ta eget ansvar och komma med konstruktiva förslag till successiva förbättringar. Vad har en människa för användning av åsikts- och yttrandefriheten om man inte förstår tanken bakom och ges utrymme för träning i modet att skapa det goda arbetet vid Arbetsplatsträffar och förstår maktfördelningen mellan chef och medarbetare samt ett skyddsombud, som företräder alla arbetstagare på arbetsplatsen.

Det har nu gått snart 20 år sedan dess och mot bakgrund av kampanjen för ett nytt ILO-konvention för åtgärder mot Gender Based Violence at work och #MeToo-kampanjen tänker jag naturligtvis: - Vad gör en arbets- eller uppdragstagare med aldrig så goda intentioner och konventioner, om de inte vågar ta bladet från munnen och tala i de sammanhang, där det faktiskt finns makt att förändra. Här sprider jag ordet genom att visa på var i Arbetsmiljölagen som utrymme finns att sätta tryck bakom orden, i de fall Arbetsgivaren är senfärdig. Avslutar med att undra om detta ambitiösa opus på 129 sidor, blivit utvärderat vid någon efterföljande LO-kongress och då klätts i en ny och fräschare språklig dräkt?

måndag 2 september 2019

Besök i Kriminalvårdens trailer … del 2.

… på Stora Torget i Norrtälje.


(forts fr del 1) Kriminalvården säger att de gör allt de kan, för att de, som sitter i fängelse, ska kunna komma tillbaka till samhället istället för till ny brottslighet. Nytt för mig är att mer än hälften av alla, som sitter  i fängelse, har någon typ av psykiatrisk problematik. Läser vidare och tänker i mitt stilla sinne att Vän av Ordning, som gillar hårdare tag, torde drabbas av blodstörtning, när de läser att straffet är att berövas friheten och att vara inlåst i sin cell viss tid på dygnet, inte att med stöd av ytterligare straff tvingas delta i verkstadsarbete och/eller något behandlingsprogram alternativt få samma timpeng på 13 kronor om de väljer någon annan form av “strukturerad verksamhet”, som ger möjlighet till social träning och samverkan med andra.

Men, de av broschyrens läsare som inser/förstår motivationens betydelse för att lära sig något, som stärker viljan att bryta ett liv i kriminalitet, de inser att det finns en medveten tanke bakom Kriminalvårdens strategi. (strategi är en plan för att vinna kriget mot brott, där det krävs att att en människa använder hjärnan på ett konstruktivt sätt, vilket motverkas av våld och tvång).


Alla, som sett dokumentärserien Donald Trump: Vägen till makten, i tre avsnitt och serie An American Dream, där filmmakarna grävt fram detaljer ur Donald J Trumps liv från barnsben fram till installationen av honom, som USA:s president, har fått sig till livs en utmärkt illustration av effekterna av hårda tag under barndom och uppväxt. Medan DJT:s äldre bror avled i förtid på grund av alkoholism, lärde sig DJT - den hårda vägen - att en människa kan överleva i en tillvaro, där den mäktige är den, som bestämmer och att han själv, fram till dess att förutsättningar fanns att ta makten i sin egen hand, måste spela högt eller gilla läget från tid till annan, tills han kunde vara säker på att hans vapendragare skaffat sig tillgång till det dataprogram, som krävdes för att kunna påverka utvalda grupper av väljare och dra fördel av att det var Donald J Trump, som möjliggjorde och agerade i dokusåpan The Apprentice.  DJT:s mantra alla gånger, som han tidigare kommit på tal, har varit att “inte ställa upp om han inte var helt säker på att vinna”. Många hävdar att ett avgörande ögonblick för DJT att satsa på presidentvalet 2016, det var när Barack Obama, då omvald, vid middagen för journalister i Vita Huset, med bitande ironi raljerade över DJT:s försök att under valkampanjen smutskasta honom genom att påstå att han inte var född i USA. Den, som också sett Netflix´s dokumentärfilm The Great Hack eller Cambridge Analytica- skandalen (som den heter i översättning till svenska) vet vilka metoder som användes.

Det är inte flera ledare av den sorten, som vi behöver - varken i kriminalvården, politiken eller samhällslivet i övrigt, då det torde vara svårt att motivera till laglydnad, så länge som de stora grabbarna kommer undan med sådana bravader. Helt klart måste vallagstiftningen skärpas Vi ser ut att leva i en korrupt värld och i en tid då naturlagen om Orsak och Verkan i brist på sans och balans skakar om hela vårt klot. Vägen hit har röjts under flera decennier, samtidigt som en del andra har talat om att Gud ska hjälpa oss.

Men, sedan jag sett Netflix´s dokumentär The Family (eller Familjen, som den heter översatt till svenska) där kodordet är JESUS, undrar jag hur många hederliga vapendragare Gud har? Jesus, som enligt Bibelns berättelser, offrades av Gud och dog på korset för våra synders skull, har - vad jag kan se - gjort det möjligt för de samvetslösa att vara regelbundna kyrkobesökare en dag i veckan och sedan synda på nåden övriga sex!!! Tror nog att vi alla måste hjälpas åt med renhållningen.

Så länge som politiker och andra makthavare kommer undan med sina synder och ser ut att leva gott på det, kan det vara svårt att motivera såväl fångar, som oss medborgare om värdet av ett hederligt och juste liv. Vet inte om det hjälper att Påven och Greta Thunberg hjälps åt i kampen för klimatet, eftersom korruptionen med dess girighet tar sig så många olika uttryck ;-)

Besök i Kriminalvårdens trailer … del 1

… på Stora Torget i Norrtälje.

Den 15 augusti skrev jag på Facebook en kommentar till en artikel m a a krav på hårdare tag mot brottslingar som löd: “Det kanske är så att det skiljer rejält när det gäller krav på politiker mellan kriminalvårdare på lokal nivå och högre upp i environgerna. På samma sätt som det finns skillnader mellan golv och tak i partipolitiken. Undrar hur valresultatet och det partipolitiska engagemanget sett ut över tid på andra orter där Kriminalvården har sina riksanstalter och på vilket sätt dessa anläggningars anställdas syn på sin arbetsplats påverkat/påverkar lokala politiker och det omkringliggande samhället?!” I lördags kände jag mig tillfreds, när jag - intresserad av rättsväsendet och politikernas hantering av brottsligheten - kunde besöka Kriminalvårdens trailer på Stora Torget i Norrtälje. Tänkte att jag skulle kunna få svar på min fråga om den sanna tolkningen av påståendet att människor av utländsk härkomst är överrepresenterade i brottsstatistiken. Något, som jag hört av andra med referens till vänner eller bekanta, som arbetar/ har arbetat på kåken d v s Norrtäljeanstalten. Ett resonemang, som jag tänker, kan sätta sina spår hos människor på den lokala orten, där främlingsfientligheten växer.

Själv undrar jag dessutom i vilken utsträckning, som obehagskänslor inför tiggare på några platser i stan, hänger samman med denna “sakkunskap” om brottsliga utlänningar? På plats i trailern med min fråga om tolkningen av begreppet “överrepresenterad”, som människor av utländskt ursprung påstås vara, fick jag rådet att vända mig till BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) med min fråga samt att googla efter en video med Jerzy Sarnecki, som kan förklara skillnaden mellan överrepresentationen och att vara skyldig till merparten av alla brott, som lett till fängelse. Googlar och finner till att börja med ett inslag i SVT från den 22 augusti 2018, som handlar om att det saknas forskning om varför de är överrepresenterade, men om det är i förhållande till den grupp, som man fötts in i eller i förhållande till alla brottslingar det framgår inte.

Under min fortsatta jakt på videon stöter jag på artikeln Nej tack, till “alternativa fakta” hos Magasinet Para§raf, som visar hur begreppet “överrepresenterad” används av dem, som (antar jag) inte vill tro på “att det finns omfattande internationell forskning om hur brottslighet, oavsett etnicitet eller religiös tillhörighet, relateras till socioekonomisk status, utanförskap, diskriminering, fattigdom m.m.” - något som artikelförfattaren refererat till med hänvisning till Sarnecki. Ger upp och byter sökorden till enbart “video +Sarnecki” och får en lektion i hur material i SVT används, som tändvätska, av alla dem, som hävdar att Sarnecki agerar med ett partipolitiskt syfte. Mig säger det bara hur eldfängt ämnet är och hur svårt det är att få svar. Google hjälpte mig till sist, när jag bara ställde den enkla frågan: - Vad betyder begreppet Överrepresenterad? Svar: Överrepresentation/överrisk betyder att vissa grupper gör fler brott procentuellt än vad de utgör i befolkningen. Dvs om en grupp utgör 10% av befolkningen men gör 15% av brotten är de överrepresenterade i statistiken. Tack för det Google! Av detta kan jag inte dra några slutsatser om utrikes födda i förhållande till svenskar.

Åter till besöket hos Kriminalvårdens trailer, eftersom jag dessutom fick broschyren Vi bryter den onda cirkeln och ett värvnings-material, eftersom Kriminalvården är intresserade av människor, som genom arbete hos dem kan utbilda sig för att som Kriminalvårdare eller Produktionsledare förverkliga deras mål att med en utbildad personals motivationsarbete (som också kan kallas “Hjälp till självhjälp”) bryta den onda cirkel, som dömda brottslingar befinner sig i. (forts. del 2).


tisdag 2 juli 2019

Kulturarvet - rättighet eller nådegåva?

Eftersom mitt debattinlägg i Norrtelje Tidning den 25 juni 2019 bara kan läsas av e-tidningens prenumeranter tar jag mig friheten att publicera det här på min blogg för att kunna dela den till alla vänner och följare, då värnet av vårt kulturarv är av största vikt alldeles oavsett var vi bor. Detta då det som sägs och görs kan innebära att vi blir flera, som intresserar oss för vad som är viktigt att bevara åt kommande generationer.

Men innan jag klistrar in debattinlägget här nedan, måste jag få lufta min frustration över olika partipolitiska ställningskrig kring Pythagoras Industrimuseum och Roslagsmuseet, vilka hittills tagit sig former, som allvarligt skadar dagens insatser för vårt gemensamma kulturarv.
När det blivit viktigare för en del politiker (oavsett om de står till höger eller vänster) att från tid till annan sätta käppar i hjulet för varandra och hindra en vettig hantering av denna viktiga uppgift, då är det hög tid att tala offentligt om den saken då det säger en hel del om vissa politikers brist på insikt om vad som avses med kulturarv. Den, som inte respekterar att kulturarvet är bärare av avtryck och vittnesbörd om de människor, som tidigare verkat i vår bygd och att där finns en del, som inte faller alla på läppen och därför bör förtigas, den förespråkar historierevision - ovärdigt i en demokrati.

Som en av “pionjärerna” i räddningsaktionen för Pythagoras-fabriken, under en stor del av 1980-talet, ber jag att få påminna om några saker av ovärderlig betydelse: 1. När Verkstadsföreningen bidrog med 100.000:- kronor i det kritiska läge då Metallindustriarbetareförbundet visat sitt intresse för att kunna bidra, först när slaget var förlorat och tegel från den rivna Pythagoras-fabriken skulle kunna användas för att bygga upp en replik på Skansen; 2. När kulturprofilen Åke Söderman i Centerpartiet talade sig varm för tändkulemotorns betydelse vid fiskets och jordbrukets motorisering, vilket synliggjorde länkarna mellan stadens, landsbygdens och skärgårdens människor; 3. Samt sist men inte minst de ovärderliga frivilliga arbetsinsatser som så många medlemmar i föreningen Pythagoras Vänner ställt upp med av och till genom alla år.

Allt sammantaget visar hur illa det går när lokal politik styrs mera av att nita varandra än att bygga något av värde tillsammans. Född 1937 året innan Saltsjöbadsavtalet slöts mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och LO, är jag glad över att jag fick vara med under en tid, när vi hade ledare, som insåg värdet av samverkan för landets utveckling, samtidigt som folkbildningen klarade av att leva upp till sina ideal. Nu känner jag oro för vad som väntar mina barnbarn.
Här nedan en kopia av min insändare:
- - -

Är kulturarvet en rättighet eller en nådegåva?
Frågan måste ställas mot bakgrund av de folkvalda politikernas hantering av kommunens bidrag till stadens museer, bland annat Industrimuseet Pythagoras.
Staden Norrtälje, som har skyldigheten att spegla stadens historiska utveckling under sina snart 400 år, kan inte likställas med orterna i den omkringliggande landsbygden med deras behov av såväl en omsorg om bygdens kulturarv som utvecklingen av varje orts egen unika förutsättning genom dessa århundraden.

Men Norrtäljes politiker verkar vara trollbundna av någon form av förbannelse, där inget kan göras i och för staden om detta inte möts i motsvarande grad av insatser i byar och orter runt om i hela kommunen.

Norrtälje kommun har nu existerat i snart 50 år och fortfarande pågår av och till en ordstrid mellan stad och land, där staden anses få allt medan landsbygden satts på undantag. Samtidigt finns efterfrågan på bostäder inom pendlingsavstånd från arbetsmarknaden i och kring huvudstaden Stockholm, vilket utgör ett tryck som förvandlar delar av staden från idyll till byggarbetsplatser med allt vad detta innebär.

Med några år kvar till stadens 400-årsjubileum vore det storslaget om firandet kunde vara rejält förankrat bland kommunens invånare – från norr till söder. Genom en juste hantering av Singöbornas önskan om stöd för sin lokala utveckling kan kommunledningen anslå tonen för Singös och andra orters lokala utveckling under de kommande 100 åren.

Alternativet är att knäsätta principen att intresset för kulturarvet ska hållas vid liv med hjälp av arrangemang med olika event och stödgalor, där givmilda människor kan få uppleva glädjen i att göra en insats utan några större insatser än att lätta på plånboken. Det kan med dagens synsätt upplevas som angenämare än att som arbets- eller uppdragstagare betala kommunalskatt, eller att som företagare ställa upp som sponsor med rätt till avdrag i deklarationen.

Nådegåvor har den egenheten i motsats till en rättighet att via skattsedeln göras delaktig i värnet av alla kommuninvånarnas rätt att vara delaktig i det kulturarv som påverkar oss som människor.

Gun Svensson, Norrtälje, medlem i Pythagoras vänner och Roslagens Fornminnes- och Hembygdsförening