onsdag 31 oktober 2007
Årets nybyggare
Ett stort grattis till Besim Akdogan till utmärkelsen "Årets nybyggare"! Av artikeln i SVD Näringsliv framgår att han utvecklat sitt företag från de upptäckter han gjorde när han åkte runt med matlådor till pensionärer, som beviljats hemtjänst. Hemligheten bakom hans framgång är framförallt att han lyssnat på pensionärerna. Företaget får sina kunder genom att de är ett kundval inom hemtjänsten - pensionärerna kan välja dem! Sedan jobbar han på, medan nöjda pensionärer sköter den reklam, som han inte är så mycket för. Med risk för att uppfattas som en som sällat sig till klagokören, dristar jag mig till att undra: - Varför finns ingen utmärkelse "Årets förnyare" inom den offentliga sektorn? Men, jag är tvärtom anhängare av att även den, som oförtrutet arbetar på med att förnya äldreomsorgen i kommunens egen regi i riktning mot ett friare val för pensionären, är värd en uppmuntran.
tisdag 30 oktober 2007
Flopp eller orealistiska förväntningar?
Igår talades i DN om "Baksmälla i Bloggosfären" och idag får vi i SvD läsa om att bloggarna utmanar skråtänkandet under rubriken "Nätet förvirrar etablissemanget", medan en sannare bild av detta kommunikationsverktyg förmodligen ligger någonstans mitt emellan dessa uttalanden. Eftersom saken gäller skrivna ord, som kan läsas av flera, uppstår genast den spänning mellan proffs och glada amatörer, som uppträder på alla andra områden där amatörer öppet visar sitt intresse. Men, vad de skrivande proffs, vilka känner ett behov av att förringa amatörernas intåg, oftast inte tänker på det är att deras syn på oss säger mera om dom själva än oss.
För mig är skrivandet en process, som bland annat hjälper mig att skapa en känsla av sammanhang i en tillvaro då jag själv och livet omkring mig genomgår förändring. Under de årtionden, som förflutit sedan jag lämnade det socialdemokratiska partiet, har livet lärt mig att det finns fasta tuvor i det politiska träsket och att dessa tuvor kan vara av de mest skiftande politiska kulörer. Olyckligtvis har den humanistiska livshållning, som binder oss samman, svårt att göra sig gällande i ett samhälle, som så starkt präglats av det trettioåriga ordkriget mellan höger och vänster och där vapenarsenalen blivit allt mer sofistikerad med resultat att samhällets resurssvaga lätt blir "nyttiga idioter" för de mest skrämmande politiska strömningar. Att ett samhälles elit har särskilda förpliktelser verkar vara glömt idag. Skulle jag utöver värdet av skrivprocessen nå flera själsfränder där ute i bloggosfären blir det bara en extra bonus.
För mig är skrivandet en process, som bland annat hjälper mig att skapa en känsla av sammanhang i en tillvaro då jag själv och livet omkring mig genomgår förändring. Under de årtionden, som förflutit sedan jag lämnade det socialdemokratiska partiet, har livet lärt mig att det finns fasta tuvor i det politiska träsket och att dessa tuvor kan vara av de mest skiftande politiska kulörer. Olyckligtvis har den humanistiska livshållning, som binder oss samman, svårt att göra sig gällande i ett samhälle, som så starkt präglats av det trettioåriga ordkriget mellan höger och vänster och där vapenarsenalen blivit allt mer sofistikerad med resultat att samhällets resurssvaga lätt blir "nyttiga idioter" för de mest skrämmande politiska strömningar. Att ett samhälles elit har särskilda förpliktelser verkar vara glömt idag. Skulle jag utöver värdet av skrivprocessen nå flera själsfränder där ute i bloggosfären blir det bara en extra bonus.
måndag 29 oktober 2007
Efterforskning fortgår
Den som läst tidigare inlägg vet att jag intresserat mig för den undersökning, som Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, och Fredrik Bergström, Handelns UtredningsInstitut, refererade till när de basunerade ut att praktiskt taget alla svenskar var fuskare i förhållande till välfärdssystemen. Först fastnade jag på att det handlade om en webbenkät, som jag genast misstänkte vara mindre tillförlitlig än en traditionell undersökning. Men sedan jag fått förklaringar, som tyder på att metoden med webbenkäter inte är mindre tillförlitliga än undersökningar, där respondenter tillskrivs eller rings upp, så har jag nu kommit fram till nästa steg. Det gäller frågeformuläret och den rapport, som varje seriöst undersökningsföretag eller -institut upprättar efter en genomförd undersökning.
Den delen av undersökningen ägs av Handelns UtredningsInstitut och jag kan bara hoppas på den goda viljan när jag nu sänder ett mejl till VDn Fredrik Bergström med denna min begäran. I mina samtal med statistiskt bevandrade i min bekantskapskrets har jag förstått att det är frågeformuläret och rapporten som ska visa kvaliteten på undersökningen. Av den kan den statistiskt kunnige se om det rör sig om en s k "kampanjundersökning" väl tillrättalagd för sitt ändamål och således mindre seriös eller en undersökning av god kvalitet, som man kan använda när man vill nå en sannare kunskap om komplexa förhållanden. Ytterligare ett steg utgörs av boken baserad på detta underlag. Men det blir nog överkurs för mig. Jag är glad om jag kan få fram frågeformuläret och rapporten utan att det kostar skjortan.
Den delen av undersökningen ägs av Handelns UtredningsInstitut och jag kan bara hoppas på den goda viljan när jag nu sänder ett mejl till VDn Fredrik Bergström med denna min begäran. I mina samtal med statistiskt bevandrade i min bekantskapskrets har jag förstått att det är frågeformuläret och rapporten som ska visa kvaliteten på undersökningen. Av den kan den statistiskt kunnige se om det rör sig om en s k "kampanjundersökning" väl tillrättalagd för sitt ändamål och således mindre seriös eller en undersökning av god kvalitet, som man kan använda när man vill nå en sannare kunskap om komplexa förhållanden. Ytterligare ett steg utgörs av boken baserad på detta underlag. Men det blir nog överkurs för mig. Jag är glad om jag kan få fram frågeformuläret och rapporten utan att det kostar skjortan.
söndag 28 oktober 2007
Boklördagen blev lyckad
Vi inom styrelsen i Stadsbibliotekets vänner lyckades sprida flera av de medverkade författarnas böcker med hjälp av lotterier, där hela inkomsten gick tillbaka till lottköparna i form av bokvinster. Och under det lättsamma prat, som uppstod mellan oss och bibliotekets besökare, när vi pratade för möjligheten att vinna böcker, lyckades vi även värva 20 nya medlemmar till vår förening. Stadsbiblioteket vänner är en ideell förening för alla med syfte att stimulera läsning av böcker för rika inre upplevelser, personlig utveckling och inhämtande av kunskap. Ett myller av besökare visade att Stadsbiblioteket bjöd på en givande lördag.
Personligen kunde jag glädjas åt mötet med många vänner och bekanta. Av författaren Yngve Berger fick jag "Berättelsen om Hanna" med en tillägnan, som värmer hjärtat på ett sätt som jag hoppas håller i sig under den mörka trista tid som väntar. När jag läste boken för några år sedan blev jag överförtjust. Med en åldersdement mor var det förlösande att läsa om en åldrande kvinnas förändring och reaktionerna i hennes omgivning. Jag minns att jag då försökte tipsa de som sysslar med personalutbildning att boken med fördel kunde ingå som den del i omsorgens kurslitteratur. Ett annat kärt återseende var mötet med författaren Annika Borg, som växte upp här i Norrtälje. När jag träffade henne första gången vill jag minnas att hon var i 14-15-års åldern. Då var jag fritidskonsulenten, som fick möjlighet att samla ett 20-tal ungdomar under en sommarvecka, för att de med hjälp av video och bandspelare och proffsiga handledare skulle undersöka ungdomars situation i Norrtälje. Annika var en av kursdeltagarna. Igår köpte jag hennes senaste bok "Inga fler dagar inom parentes - Om livet, döden och sorgen" och i sin dedication berörde hon vad kursen då för länge sedan betytt för henne. Och jag kände mig både glad och tacksam för att jag fått träffa henne igen, nu som vuxen och av många människor mycket omtyckt präst.
Personligen kunde jag glädjas åt mötet med många vänner och bekanta. Av författaren Yngve Berger fick jag "Berättelsen om Hanna" med en tillägnan, som värmer hjärtat på ett sätt som jag hoppas håller i sig under den mörka trista tid som väntar. När jag läste boken för några år sedan blev jag överförtjust. Med en åldersdement mor var det förlösande att läsa om en åldrande kvinnas förändring och reaktionerna i hennes omgivning. Jag minns att jag då försökte tipsa de som sysslar med personalutbildning att boken med fördel kunde ingå som den del i omsorgens kurslitteratur. Ett annat kärt återseende var mötet med författaren Annika Borg, som växte upp här i Norrtälje. När jag träffade henne första gången vill jag minnas att hon var i 14-15-års åldern. Då var jag fritidskonsulenten, som fick möjlighet att samla ett 20-tal ungdomar under en sommarvecka, för att de med hjälp av video och bandspelare och proffsiga handledare skulle undersöka ungdomars situation i Norrtälje. Annika var en av kursdeltagarna. Igår köpte jag hennes senaste bok "Inga fler dagar inom parentes - Om livet, döden och sorgen" och i sin dedication berörde hon vad kursen då för länge sedan betytt för henne. Och jag kände mig både glad och tacksam för att jag fått träffa henne igen, nu som vuxen och av många människor mycket omtyckt präst.
fredag 26 oktober 2007
Inför boklördagen på Stadsbiblioteket
Boklördag är ett initiativ från författaren Katarina Kieri, som sedan några år nu blivit något av en tradition. I morgon lördag håller Stadsbiblioteket öppet hus och uppemot 40-talet författare erbjuds att duka upp sina böcker och möta sina läsare "rakt över disk". Det brukar vara en dag man gärna minns. För min personliga del kan jag berätta att lyckokänslan var monumental när jag något år tidigare lyckades förvärva ett exemplar av EN BOK FÖR ALLA:s "Mannens dikt om Kärlek - en antologi av Göran Palm", med dennes tillägnan till en man i min vänkrets, som dock inte insåg värdet i denna gest ;-)
Efter att ha ställt iordning sina bord tidigare idag, hade en del författare hörsammat inbjudan från Roslagens Konstnärsgille att i kväll träffas för ett mingel med inslag av berättelser och uppläsningar i Konsthallen. Jag kom hem för en stund sedan och känner för att vilja dela med mig av den glädje jag känner inför att människor, trots allt prat om tidsbrist, ändå ger sig tid att träffas för en pratstund, där man också delar med sig av sina berättelser. En inspirerande upptakt till morgondagen då vi från 10.00 till 16.00 ska verka till stöd för författares verk och bibliotekets roll. Vill du veta mera kan du gå vidare till www.norrtalje.se/boklordag
Efter att ha ställt iordning sina bord tidigare idag, hade en del författare hörsammat inbjudan från Roslagens Konstnärsgille att i kväll träffas för ett mingel med inslag av berättelser och uppläsningar i Konsthallen. Jag kom hem för en stund sedan och känner för att vilja dela med mig av den glädje jag känner inför att människor, trots allt prat om tidsbrist, ändå ger sig tid att träffas för en pratstund, där man också delar med sig av sina berättelser. En inspirerande upptakt till morgondagen då vi från 10.00 till 16.00 ska verka till stöd för författares verk och bibliotekets roll. Vill du veta mera kan du gå vidare till www.norrtalje.se/boklordag
Vad är vi rädda för?
Med gårdagens Uppdrag granskning i arbetsminnet, är det svårt att sätta ord på de känslor, som kom och gick under torsdagen, när jag deltog i seminariet Integration Storstad - Anställd utan ansikte, vilket anordnades av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Där redovisades tankar kring diskrimineringslagstiftningen och problematiken kring rekryterande chefer, som går på sin magkänsla, vilket oftast innebär att de, när allt annat är lika eller nästan lika, väljer bort människor av annat etniskt ursprung än svenskt. Osäkra eller rädda för det främmande slår reptilhjärnan till och man väljer den man tror sig veta något om d v s en vit, svensk man.
Om du vill veta något om dig själv i förhållande till människor av annan härkomst finns här ett intressant test.
För min del är nog dagens behållning en spontan reaktion från en ung kvinna av utländsk härkomst: - Jag vill inte tvingas gömma mig bakom en avidentifierade ansökan - jag vill kunna visa vem jag är och vad jag kan, jag är stolt över det!
Hur näringsliv och samhälle ska förhålla sig till chefer, som inte törs se en sådan ung stolt kvinna i ögonen under en anställningsintervju, det må vi utmana alla rekryterande chefer till en dialog om!
Om du vill veta något om dig själv i förhållande till människor av annan härkomst finns här ett intressant test.
För min del är nog dagens behållning en spontan reaktion från en ung kvinna av utländsk härkomst: - Jag vill inte tvingas gömma mig bakom en avidentifierade ansökan - jag vill kunna visa vem jag är och vad jag kan, jag är stolt över det!
Hur näringsliv och samhälle ska förhålla sig till chefer, som inte törs se en sådan ung stolt kvinna i ögonen under en anställningsintervju, det må vi utmana alla rekryterande chefer till en dialog om!
onsdag 24 oktober 2007
Det angår inte mig
Har nyss sett Uppdrag granskning och skäms. Kan det verkligen vara OK att driftigheten i detta land bara kan komma till uttryck i skumraskaffärer. När vita svenska män blir konfronterad med hur det går till i de företag, som köpt deras koncept och arbetar under deras logga, då har man ingen aaaaaaaaaaning. Medan de, som arbetar vid fronten, är väl medvetna om sakernas tillstånd och försvarar sig med att det inte angår dem.
De köper en tjänst av ett annat företag och det är detta företag, som har hela ansvaret. Det är självklart mycket enklare att rycka på axlarna åt detta när det är en invandrare, som fungerar som slavdrivare, och utnyttjar andra "svartskallar" som slavarbetare! Men, den som ser och inte bryr sig är medskyldig. Det talar vi om när det gäller ungdomar, som blir åsyna vittnen till misshandel och annat olaga tvång, och inte vågar ingripa eller ställa upp som vittnen. Är det någon som på allvar tror att det ena inte har med det andra att göra?
Jag skäms för att vi vuxna, etablerade som företagare eller i andra sammanhang, är så taskiga förebilder för det uppväxande släkten! Istället för att med tvivelaktiga metoder peka ut 95 procent av svenska folket som fuskare i förhållande till våra system för en jämlik välfärd, borde näringslivets företrädare - om man verkligen tror på kapitalismen som inspirationskälla - ta itu med dem, som tror sig kunna göra vad som helst i företagsamhetens namn.
Jag har idag varit tillsammans med ett 30-tal kvinnor, de flesta av annat etniskt ursprung än svenskt, och lyssnat till deras berättelser om hur de lyckats starta nya företag, trots att de ibland mötts av mycket diskriminerande attityder hos handläggare inom våra offentliga system. Handläggare, som haft till uppgift att vara ett proffsigt stöd för människor i behov av försörjning. Dessa invandrarkvinnor är inte betjänta av att svenskar, som blir tagna på bar gärning (när de utnyttjar deras landsmän i behov av inkomster) ostraffat kan svära sig fria från ansvar. Upphandlare av varor och tjänster måste bli bättre på att ställa krav på etiska förhållningssätt i förhållande till kunder och utförare, om man vill vara trovärdig.
De köper en tjänst av ett annat företag och det är detta företag, som har hela ansvaret. Det är självklart mycket enklare att rycka på axlarna åt detta när det är en invandrare, som fungerar som slavdrivare, och utnyttjar andra "svartskallar" som slavarbetare! Men, den som ser och inte bryr sig är medskyldig. Det talar vi om när det gäller ungdomar, som blir åsyna vittnen till misshandel och annat olaga tvång, och inte vågar ingripa eller ställa upp som vittnen. Är det någon som på allvar tror att det ena inte har med det andra att göra?
Jag skäms för att vi vuxna, etablerade som företagare eller i andra sammanhang, är så taskiga förebilder för det uppväxande släkten! Istället för att med tvivelaktiga metoder peka ut 95 procent av svenska folket som fuskare i förhållande till våra system för en jämlik välfärd, borde näringslivets företrädare - om man verkligen tror på kapitalismen som inspirationskälla - ta itu med dem, som tror sig kunna göra vad som helst i företagsamhetens namn.
Jag har idag varit tillsammans med ett 30-tal kvinnor, de flesta av annat etniskt ursprung än svenskt, och lyssnat till deras berättelser om hur de lyckats starta nya företag, trots att de ibland mötts av mycket diskriminerande attityder hos handläggare inom våra offentliga system. Handläggare, som haft till uppgift att vara ett proffsigt stöd för människor i behov av försörjning. Dessa invandrarkvinnor är inte betjänta av att svenskar, som blir tagna på bar gärning (när de utnyttjar deras landsmän i behov av inkomster) ostraffat kan svära sig fria från ansvar. Upphandlare av varor och tjänster måste bli bättre på att ställa krav på etiska förhållningssätt i förhållande till kunder och utförare, om man vill vara trovärdig.
Farmor ut i vida världen
Igår fick jag bevis för att en farmor i Norrtälje, kan ställa frågor till VDn i det företag som skött tekniken för genomförandet av den undersökning om svenska folkets moral i förhållande till välfärdssystemen, vilket Fölster & Co skrev om i sin debattartikel i förra veckan. Och få svar samma dag! VDn för Cint AB, Bo Mattsson, sände ett svarsmejl från ett hotellrum i USA, vilket innebar att det, som han skrev, saknade ringar och prickar över å, ä och ö.
Men det är inte något problem att tala om. Värre är att jag bara till en del förstår det svar jag fått. Därför har jag bett min son, som arbetar i branschen, att transformera språket. Min pappa, hans morfar, industrielektriker (salig i åminnelse) har lärt mig att tänk, som finns i huvudet på människor på en högre nivå, måste transformeras för att människor på en lägre nivå ska förstå. Det är med tankekraft som med elkraft. Högspänning måste omvandlas i ett ställverk till lågspänning och där, ifall kraft förlorats på grund av avståndet, förstärkas innan det går vidare till en transformatorstation för att transformeras till användbar hushållsel. Det behövs således en transformator för att jag med en lägre utbildningsnivå ska förstå. Visserligen har han erbjudit mig att återkomma om det är något som jag behöver fråga om, men för att kunna göra det, måste jag begripa det som han berättar. Medan jag skriver kommer jag på att när det gäller människor så finns det två olika sorters kraftdistributörer. En elit, som använder sin hjärnkraft för alla människors goda och en annan elit, som tycker att deras hjärnkraft bara är till för en begränsad del av folket, varför de använder "transformatorstationen" till att förvränga saker. Men det är en annan historia. Just nu gläds jag åt att det är möjligt att kommunicera och ta reda på det som jag behöver få veta. När det gäller själva frågeformuläret för undersökningen, så är det beställarens sak, varför mitt frågande går vidare till Handelns UtredningsInstitut (HUI) i den delen.
Men det är inte något problem att tala om. Värre är att jag bara till en del förstår det svar jag fått. Därför har jag bett min son, som arbetar i branschen, att transformera språket. Min pappa, hans morfar, industrielektriker (salig i åminnelse) har lärt mig att tänk, som finns i huvudet på människor på en högre nivå, måste transformeras för att människor på en lägre nivå ska förstå. Det är med tankekraft som med elkraft. Högspänning måste omvandlas i ett ställverk till lågspänning och där, ifall kraft förlorats på grund av avståndet, förstärkas innan det går vidare till en transformatorstation för att transformeras till användbar hushållsel. Det behövs således en transformator för att jag med en lägre utbildningsnivå ska förstå. Visserligen har han erbjudit mig att återkomma om det är något som jag behöver fråga om, men för att kunna göra det, måste jag begripa det som han berättar. Medan jag skriver kommer jag på att när det gäller människor så finns det två olika sorters kraftdistributörer. En elit, som använder sin hjärnkraft för alla människors goda och en annan elit, som tycker att deras hjärnkraft bara är till för en begränsad del av folket, varför de använder "transformatorstationen" till att förvränga saker. Men det är en annan historia. Just nu gläds jag åt att det är möjligt att kommunicera och ta reda på det som jag behöver få veta. När det gäller själva frågeformuläret för undersökningen, så är det beställarens sak, varför mitt frågande går vidare till Handelns UtredningsInstitut (HUI) i den delen.
tisdag 23 oktober 2007
Intressanta artiklar
Hemma hos barnbarnet igår gavs tid till en titt i deras dagstidning, och där fångades jag främst av två artiklar. Den ena handlade om nomineringarna till August-priset, där sex författare i de tre olika kategorierna; Årets svenska skönlitterära bok; fackbok; samt barn- och ungdomsbok har nominerats. Spännande se vilken författare som respektive jurygrupp väljer. De har ett för dessa författare och oss läsare betydelsefullt jobb framför sig. När man inte hinner läsa allt, som ges ut, är det gott att få ett eller annat tips om vad som är läsvärt.
Den andra nyheten är av ett slag som gör mig upprymd. Den handlar om att katten "Socks", som var USA:s ledande katt under Clintons era. Den hade skänkts bort till Bill Clintons sekreterare när ämbetsperioden var slut. Nu används detta faktum av motståndarna till Hillary Clinton - hennes image som kattvän har gått upp i rök och alla ser nu att hon använt "Socks" uteslutande i politiskt syfte. Så kan det gå för en politiker, som är i händerna på "spin-doctors", d v s experter på påklistrade attribut och attityder. Hunden "Buddy" hade, enligt samma artikel, rusat ut framför en bil och blivit överkörd, strax efter att Hillary och Bill flyttat in på en annan adress. Jag är ingen motståndare till dem, men gläder mig när saker, som klistrats på politiker för att vinna väljare, avslöjas.
"Det bästa sättet att leva med heder i den här världen, är att vara den man låtsas vara."
sagt av den grekiske filosofen Sokrates (470 f.K - 399 f.K)
Den andra nyheten är av ett slag som gör mig upprymd. Den handlar om att katten "Socks", som var USA:s ledande katt under Clintons era. Den hade skänkts bort till Bill Clintons sekreterare när ämbetsperioden var slut. Nu används detta faktum av motståndarna till Hillary Clinton - hennes image som kattvän har gått upp i rök och alla ser nu att hon använt "Socks" uteslutande i politiskt syfte. Så kan det gå för en politiker, som är i händerna på "spin-doctors", d v s experter på påklistrade attribut och attityder. Hunden "Buddy" hade, enligt samma artikel, rusat ut framför en bil och blivit överkörd, strax efter att Hillary och Bill flyttat in på en annan adress. Jag är ingen motståndare till dem, men gläder mig när saker, som klistrats på politiker för att vinna väljare, avslöjas.
"Det bästa sättet att leva med heder i den här världen, är att vara den man låtsas vara."
sagt av den grekiske filosofen Sokrates (470 f.K - 399 f.K)
Etiketter:
filosof,
författare,
katten,
politiker
måndag 22 oktober 2007
Ordkriget eskalerar?
Under några dagar har jag försökt orientera mig om läget i Blogg-Sverige, framför allt inom mina egna intresseområden. Jag vet inte om jag förväntade mig att skrivande människor skulle ha ett ädlare sinnelag, men jag hade nog inbillat mig att fördröjningen mellan det, som man tänker, och det, som man sedan skriver, skulle skapa utrymme för seriösare diskussioner. Men inser ganska snabbt att när ordkrig pågår så kan det - i likhet med alla andra krig - eskalera. Och den som sitter i en "thinktank" d v s en tankesmedja, befinner sig i stridens hetta och ser ingen anledning att spara på krutet.
När jag ser att Janerik Larsson, numera fullt synlig i Svenskt Näringsliv, fortfarande använder sin retoriska förmåga på ett mycket diskutabelt sätt, tänker jag: - Är inte det 30-åriga ordkriget slut nu när Alliansen bildat regering? - Är det inte dags att sluta fred och ta ansvar för vad detta mångåriga krig ställt till med i det svenska samhället? - Eller slåss det propagandaindustriella komplexet för sin överlevnad medan statsministern försöker lappa ihop en splittrad nation?
Ja, det är tankar som dyker upp en måndag, när himlen är mulen och duggregnet övergått i ett trist regnande. Lyckligtvis är denna måndag en "farmorsdag". Sådana dagar tar jag bussen från Norrtälje till Stockholm för att hämta mitt barnbarn på fritids, då en av föräldrarna arbetar eftermiddagsskift och den andra inte är hemma förrän vid 18-tiden eller ännu senare. Det är ett pusslande för dagens föräldrar att kombinera omtanken om sina barn med arbetslivets krav, men det underlättar när mormor och farmor finns till hands. Och vi tycker båda att det är roligt att få umgås med våra barnbarn någon dag i veckan.
När jag ser att Janerik Larsson, numera fullt synlig i Svenskt Näringsliv, fortfarande använder sin retoriska förmåga på ett mycket diskutabelt sätt, tänker jag: - Är inte det 30-åriga ordkriget slut nu när Alliansen bildat regering? - Är det inte dags att sluta fred och ta ansvar för vad detta mångåriga krig ställt till med i det svenska samhället? - Eller slåss det propagandaindustriella komplexet för sin överlevnad medan statsministern försöker lappa ihop en splittrad nation?
Ja, det är tankar som dyker upp en måndag, när himlen är mulen och duggregnet övergått i ett trist regnande. Lyckligtvis är denna måndag en "farmorsdag". Sådana dagar tar jag bussen från Norrtälje till Stockholm för att hämta mitt barnbarn på fritids, då en av föräldrarna arbetar eftermiddagsskift och den andra inte är hemma förrän vid 18-tiden eller ännu senare. Det är ett pusslande för dagens föräldrar att kombinera omtanken om sina barn med arbetslivets krav, men det underlättar när mormor och farmor finns till hands. Och vi tycker båda att det är roligt att få umgås med våra barnbarn någon dag i veckan.
Etiketter:
arbetslivet,
Näringsliv,
regering,
tankesmedja
söndag 21 oktober 2007
Intresset ljuger inte.
Sedan jag upptäckt att en av de tre vice VD:arna i Svenskt Näringsliv, Janerik Larsson, hade en debattartikel i Aftonbladet den 16 oktober rubr Klasskamp - för slöfockar? har jag lättare att förstå varför vi dagen därpå bjöds på debattartikeln i DN av ekonomen Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv och VD Fredrik Bergström, HUI, där de ansåg att 95 procent av svenska folket på ett eller annat sätt missbrukar välfärdssystemen.
Sommaren 2005 läste jag en initierad artikel om Janerik Larsson i DN Ekonomi, som jag nu läst på nytt och friskat upp mitt minne med. Artikeln "Näringslivsdoldis jagar resultat" publicerades den 3 juli 2005. Där finns bland annat en mycket fyndig mening, som jag vill citera "Han har, som engelsmännen säger, haft sina fingrar i varenda paj av vikt som har bakats i Sverige under de senaste 30 åren - men hela tiden har han på något märkligt sätt lyckats hålla sig utanför rampljuset.". Men, den som likt jag själv försökte förstå vad som låg bakom drevet mot den offentliga sektorn i slutet av 1980- och i början på 1990-talet, kunde ibland följa honom i spåren. Är det någon, som vet hur man drar nytta av människors okunskap och därmed förknippad benägenhet att odla fördomar samt vad som krävs för att förstärka dessa, är det den mannen!
När Janerik Larsson ömmar för metallarbetaren och vårdbidträdet med långa arbetsdagar och tungt arbete, förefaller det vara medmänskligt inkännande. Men, när han spelar ut dem mot den långtidssjukskrivne grannen, som de misstänker bara är lat, då går det att genomskåda honom. Alla vi, som har någon långtidssjukskriven i vår vänkrets, vet vilken mödosam väg man har för att ta sig tillbaka till arbetslivet. Att bli misstänkliggjord av en granne, gör inte livet lättare. Oftast vill arbetsgivaren inte ha tillbaka den anställde, utan hävdar i förhandlingar med facket att den långa frånvaron från jobbet är saklig grund för uppsägning. Den fackliga organisationens makt sträcker sig möjligen till en överenskommelse om ett avgångsvederlag. En sådan upplevelse blir man inte friskare av. Man kan faktiskt undra över vilken människosyn kampanjmakarna inom näringslivet vill verka för. Metallarens och kommunalarens långa och tunga arbetsdagar handlar om den personalpolitik, som arbetsgivarna bedriver, men i brist på förståelse på jobbet är det inte underligt att man tittar snett på grannen, som inte jobbar. Vad vinner företagare på att så split och kiv bland sina uttröttade medarbetare?
Sommaren 2005 läste jag en initierad artikel om Janerik Larsson i DN Ekonomi, som jag nu läst på nytt och friskat upp mitt minne med. Artikeln "Näringslivsdoldis jagar resultat" publicerades den 3 juli 2005. Där finns bland annat en mycket fyndig mening, som jag vill citera "Han har, som engelsmännen säger, haft sina fingrar i varenda paj av vikt som har bakats i Sverige under de senaste 30 åren - men hela tiden har han på något märkligt sätt lyckats hålla sig utanför rampljuset.". Men, den som likt jag själv försökte förstå vad som låg bakom drevet mot den offentliga sektorn i slutet av 1980- och i början på 1990-talet, kunde ibland följa honom i spåren. Är det någon, som vet hur man drar nytta av människors okunskap och därmed förknippad benägenhet att odla fördomar samt vad som krävs för att förstärka dessa, är det den mannen!
När Janerik Larsson ömmar för metallarbetaren och vårdbidträdet med långa arbetsdagar och tungt arbete, förefaller det vara medmänskligt inkännande. Men, när han spelar ut dem mot den långtidssjukskrivne grannen, som de misstänker bara är lat, då går det att genomskåda honom. Alla vi, som har någon långtidssjukskriven i vår vänkrets, vet vilken mödosam väg man har för att ta sig tillbaka till arbetslivet. Att bli misstänkliggjord av en granne, gör inte livet lättare. Oftast vill arbetsgivaren inte ha tillbaka den anställde, utan hävdar i förhandlingar med facket att den långa frånvaron från jobbet är saklig grund för uppsägning. Den fackliga organisationens makt sträcker sig möjligen till en överenskommelse om ett avgångsvederlag. En sådan upplevelse blir man inte friskare av. Man kan faktiskt undra över vilken människosyn kampanjmakarna inom näringslivet vill verka för. Metallarens och kommunalarens långa och tunga arbetsdagar handlar om den personalpolitik, som arbetsgivarna bedriver, men i brist på förståelse på jobbet är det inte underligt att man tittar snett på grannen, som inte jobbar. Vad vinner företagare på att så split och kiv bland sina uttröttade medarbetare?
Etiketter:
facklig,
folkbildning,
företagarna,
HUI,
Näringsliv,
välfärd
lördag 20 oktober 2007
Svårt fånga sanningen
Uppgifterna i ett debattinlägg i DN den 17 oktober skrivet av Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, och Fredrik Bergström, Handelns Utredningsinstitut, var så häpnadsväckande att jag måste ställa mig frågor: - Varifrån har de fått detta? De måste väl vara aktsamma om sin trovärdighet om de vill vårda sin logga, dvs sitt namn?
Som ny medlem i bloggportalen började jag se mig omkring. Fanns där någon som visste mer än jag? Efter en stund fann jag Svensson i Göteborg, som påstod sig ha tillgång till undersökningen. Han skrev rent ut att det handlade om propaganda. Enligt Svensson var grunden för debattartikeln en webbenkät genomförd bland CINT:s respondenter. En webbenkät, det måste betyda att den som svarar måste ha tillgång till en dator och vara uppkopplad på nätet. Om de svenskar, som saknar dessa verktyg, är uteslutna, hur stämmer det med att undersökningen sägs bygga på ett statistiskt säkerställt urval? Och hur har man säkerställt att den, som svarat, gjort detta endast vid ett tillfälle? Intressanta frågor att söka svar på, om man vill pröva Fölsters och Bergströms trovärdighet. Ett gott rykte, som trovärdig källa, måste vårdas, även om det kan verka som att ingen längre behöver göra sig förtjänt av en annan människas förtroende. Jag menar att det är precis tvärtom. Vi lever i en tid där den, som har något att sälja, måste vinna våra vänner, för att kunna påverka oss.
Om orden fortfarande har makt, ska väl den makten ligga i det ärliga innehållet, inte i att skribenten har högre status och ställning eller för tillfället är någon slags idol? Jag gräver vidare. Visar det sig att den undersökning, som åberopas, inte vilar på en vetenskapligt godtagbar grund, då är Fölster inte längre tillförlitlig utan en megafon för något, som ska säljas. Och då måste jag ställa mig frågan: - Vem eller vilka tjänar på att jag tror på det? Och fortsätta samtala om detta här och med mina vänner.
Som ny medlem i bloggportalen började jag se mig omkring. Fanns där någon som visste mer än jag? Efter en stund fann jag Svensson i Göteborg, som påstod sig ha tillgång till undersökningen. Han skrev rent ut att det handlade om propaganda. Enligt Svensson var grunden för debattartikeln en webbenkät genomförd bland CINT:s respondenter. En webbenkät, det måste betyda att den som svarar måste ha tillgång till en dator och vara uppkopplad på nätet. Om de svenskar, som saknar dessa verktyg, är uteslutna, hur stämmer det med att undersökningen sägs bygga på ett statistiskt säkerställt urval? Och hur har man säkerställt att den, som svarat, gjort detta endast vid ett tillfälle? Intressanta frågor att söka svar på, om man vill pröva Fölsters och Bergströms trovärdighet. Ett gott rykte, som trovärdig källa, måste vårdas, även om det kan verka som att ingen längre behöver göra sig förtjänt av en annan människas förtroende. Jag menar att det är precis tvärtom. Vi lever i en tid där den, som har något att sälja, måste vinna våra vänner, för att kunna påverka oss.
Om orden fortfarande har makt, ska väl den makten ligga i det ärliga innehållet, inte i att skribenten har högre status och ställning eller för tillfället är någon slags idol? Jag gräver vidare. Visar det sig att den undersökning, som åberopas, inte vilar på en vetenskapligt godtagbar grund, då är Fölster inte längre tillförlitlig utan en megafon för något, som ska säljas. Och då måste jag ställa mig frågan: - Vem eller vilka tjänar på att jag tror på det? Och fortsätta samtala om detta här och med mina vänner.
Etiketter:
Fölster,
logga,
makt,
Näringsliv,
webbenkät
fredag 19 oktober 2007
Norrtälje kommun som experimentfält
Försöker orientera mig i Blogg-Sverige genom att botanisera bland bloggar inom Bloggportalen.se I Norrtälje kommun är vi f n 9 bloggare, bl a riksdagsmannen Göran Pettersson (m), som har en intressant ansats - att bjuda in medborgare till samtal och ta deras kunskap och erfarenheter i anspråk för att göra ett bra arbete i riksdagen. Det gillar jag! Just nu är det företagare, som ombeds hjälpa till för att han ska kunna rensa i den byråkratiska snårskogen, som så många gnölar om, men få angriper på ett konstruktivt sätt.
Själv har jag erfarenheter från en period under 1980-talet, då jag tillsammans med min make Guy och ett 50-tal andra Rådmansöbor drog igång kooperativet Fritidsbyn Kapellskäret för att driva Vandrarhem, Camping och Gästhamn ute vid Riddersholm. Gunnar Lodin, tidigare värd för alla dessa verksamheter under flera år, har nu efter en överlåtelse tagit över som företagare. I början försökte vi klara bokföring, redovisning och deklarationer själva, men insåg rätt snart att vi gjorde klokt i att köpa dessa tjänster av en kunnig företagare. Den som gillar administration blir ofta en hejare på att hålla sig ajour med lagar och regler för företagare, vilka ofta även är arbets- och uppdragsgivare. Det gamla ordspråket "Skomakare, bliv vid din läst!" håller fortfarande.
Mitt råd till riksdagsmannen är: - Innan du stirrar dig blind på alla besvärligheter, som radas upp, tänk på att det mesta av denna byråkrati kommit till, för att förhindra fusk med skatter och avgifter. Tänk också på att det finns småföretagare - oftast kvinnor - som försörjer sig på att hjälpa andra företagare göra administrationen mera lättskött. De senare skulle kunna vara några mycket intressanta samtalspartners för en seriös dialog. Den idén ger jag bort till dig ;-)
Själv har jag erfarenheter från en period under 1980-talet, då jag tillsammans med min make Guy och ett 50-tal andra Rådmansöbor drog igång kooperativet Fritidsbyn Kapellskäret för att driva Vandrarhem, Camping och Gästhamn ute vid Riddersholm. Gunnar Lodin, tidigare värd för alla dessa verksamheter under flera år, har nu efter en överlåtelse tagit över som företagare. I början försökte vi klara bokföring, redovisning och deklarationer själva, men insåg rätt snart att vi gjorde klokt i att köpa dessa tjänster av en kunnig företagare. Den som gillar administration blir ofta en hejare på att hålla sig ajour med lagar och regler för företagare, vilka ofta även är arbets- och uppdragsgivare. Det gamla ordspråket "Skomakare, bliv vid din läst!" håller fortfarande.
Mitt råd till riksdagsmannen är: - Innan du stirrar dig blind på alla besvärligheter, som radas upp, tänk på att det mesta av denna byråkrati kommit till, för att förhindra fusk med skatter och avgifter. Tänk också på att det finns småföretagare - oftast kvinnor - som försörjer sig på att hjälpa andra företagare göra administrationen mera lättskött. De senare skulle kunna vara några mycket intressanta samtalspartners för en seriös dialog. Den idén ger jag bort till dig ;-)
Etiketter:
företagsamhet,
idéer till riksdagsmannen
torsdag 18 oktober 2007
Hallå är det någon där?
Ja, det kan man undra, men det är väl med detta medium som med mycket annat att Rom inte byggdes på en dag. Och tid, det vill jag tro att jag har gott om, även om jag fyllt 70. Det kan finnas dom, som tycker att jag vid min ålder borde ägna mig åt att virka pannlappar eller något annat för en farmor mera lämpligt, istället för att lägga min näsa i blöt när det gäller kommunanställdas arbetsmiljö och hur våra skattepengar används. Men, handarbete är inte min starkaste gren och därför väljer jag att syssla med något som jag tror mig veta något om och där en diskussion i offentlighetens ljus kan leda till förbättringar.
Att en strävan att vilja göra gott eller att goda exempel ska väcka lusten att göra samhället bättre, det är en god och bra tanke, som dock kräver ett annat ledarskap än det som Norrtelje Tidnings reporter sätter fingret på i sin artikel. Intill dess att kommunledningen tydligt visar att de vill arbeta för de goda dygderna Rättrådighet, Mod, Vishet och Måttfullhet, tror jag att vi tyvärr måste lyfta fram de dåliga exemplen. Annars gör vi livet väl enkelt för den, som slingrar sig istället för att göra något rakryggat.
Att en strävan att vilja göra gott eller att goda exempel ska väcka lusten att göra samhället bättre, det är en god och bra tanke, som dock kräver ett annat ledarskap än det som Norrtelje Tidnings reporter sätter fingret på i sin artikel. Intill dess att kommunledningen tydligt visar att de vill arbeta för de goda dygderna Rättrådighet, Mod, Vishet och Måttfullhet, tror jag att vi tyvärr måste lyfta fram de dåliga exemplen. Annars gör vi livet väl enkelt för den, som slingrar sig istället för att göra något rakryggat.
måndag 15 oktober 2007
Norrtälje kommun älskar att göra tavlor?
Har funderat ännu en gång kring situationen då personalchefen, vid en förhandling med lokala fackliga företrädare för Lärarförbundet, envist höll fast vid uppfattningen att det kollektivavtal, som facket refererade till, inte gällde i Norrtälje kommun. Resultatet blev att tvisten dem emellan hamnade på de centrala parternas bord. För SKL, arbetsgivarorganisation för 290 kommuner, 18 landsting och 2 regioner, var det naturligtvis helt klart att det kollektivavtal, som de hade tecknat med Lärarförbundet centralt, även gällde i Norrtälje kommun, varför brott kunde konstateras.
Ett sådant brott sker inte utan att det kan kosta den felande parten både ekonomiskt och det goda ryktet som rättrådig motpart. I detta fall erkände SKL att deras lokala part gjort sig skyldig till ett kollektivavtalsbrott. Att dra tillbaka kravet på den anställde att betala tillbaka det felaktigt utbetalade beloppet, blev en del av det pris Norrtälje kommun tvingades betala för den fadäsen. Hade kommunen istället anammat kollektivavtalet och följt vad som föreskrivs när det gäller tillämpning i händelse av att ett fel begås, då hade man i god ordning kunnat upprätta en avbetalningsplan och återkräva beloppet.
Därför är det rent ut sagt ynkligt att personalchefen tror sig kunna komma undan sitt ansvar genom att i Norrtelje Tidning peka ut en anställd på Löneavdelningen som den skyldige till att det kostar oss skattebetalare pengar, som hade kunnat komma till bättre nytta någon annanstans.
Om personalchefen hade insett värdet av att förhandla och haft förmåga se detta som en konstart fullt i klass med att måla istället för att göra tavlor, då skulle mycket vara vunnet på arbetsmiljöns område för kommunens anställda.
Ett sådant brott sker inte utan att det kan kosta den felande parten både ekonomiskt och det goda ryktet som rättrådig motpart. I detta fall erkände SKL att deras lokala part gjort sig skyldig till ett kollektivavtalsbrott. Att dra tillbaka kravet på den anställde att betala tillbaka det felaktigt utbetalade beloppet, blev en del av det pris Norrtälje kommun tvingades betala för den fadäsen. Hade kommunen istället anammat kollektivavtalet och följt vad som föreskrivs när det gäller tillämpning i händelse av att ett fel begås, då hade man i god ordning kunnat upprätta en avbetalningsplan och återkräva beloppet.
Därför är det rent ut sagt ynkligt att personalchefen tror sig kunna komma undan sitt ansvar genom att i Norrtelje Tidning peka ut en anställd på Löneavdelningen som den skyldige till att det kostar oss skattebetalare pengar, som hade kunnat komma till bättre nytta någon annanstans.
Om personalchefen hade insett värdet av att förhandla och haft förmåga se detta som en konstart fullt i klass med att måla istället för att göra tavlor, då skulle mycket vara vunnet på arbetsmiljöns område för kommunens anställda.
lördag 13 oktober 2007
Vem slarvar med skattepengar?
Sedan senast jag skrev, har jag hoppats på att Norrtelje Tidning skulle följa upp sin artikel om personalchefen, som skyller ifrån sig, när kommunen blir tvungen att betala för brott mot ingångna avtal. Men, uppenbarligen är det upp till oss läsare och skattebetalare att själva gräva fram sanningen. Jag vet inte om det beror på att tidningen inte har råd eller inte vill satsa på en grävande journalistik.
När jag funderat på saken, har jag funnit, att saken har betydelse ur ytterligare en dimension än den i kronor angivna. Vad händer med arbetsmiljön inom kommunen som organisation, när högste chefen för kommunens Arbetsgivarenhet inom Ledningskontoret, tycker att det är OK att skylla ett avtalsbrott på en underordnad inom Servicekontoret? Min erfarenhet säger mig att det också kan kosta i form av stor olust eller rent av mänskligt lidande. Sådant leder i många fall till nedsatt immunförsvar hos enskilda medarbetare med åtföljande sjukdomstillstånd, vilket också kostar, både den enskilde och samhället, pengar.
När jag funderat på saken, har jag funnit, att saken har betydelse ur ytterligare en dimension än den i kronor angivna. Vad händer med arbetsmiljön inom kommunen som organisation, när högste chefen för kommunens Arbetsgivarenhet inom Ledningskontoret, tycker att det är OK att skylla ett avtalsbrott på en underordnad inom Servicekontoret? Min erfarenhet säger mig att det också kan kosta i form av stor olust eller rent av mänskligt lidande. Sådant leder i många fall till nedsatt immunförsvar hos enskilda medarbetare med åtföljande sjukdomstillstånd, vilket också kostar, både den enskilde och samhället, pengar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)