Justitieutskottet äger makten i frågan om datalagring.

Fortsätter bearbeta mina känslor visavi Justitieutskottets och Regeringens hantering av den lagstiftning som Riksdagen beslutat om baserat på EU:s datalagringsdirektiv. Genom att skriva om saken strävar jag efter att finna info som kan visa att mina först upplevda känslor kan vara förhastade. I tisdags skrev jag om min upplevelse av den öppna utfrågning som Justitieutskottet en dagen (med stöd av polisens vittnesmål) utsatte företrädare för IT&Telekomföretagen och en tjänstman hos tillsynsmyndigheten PTS för. Kanonaden var föranledd av att några teleoperatörer hade slutat lagra data så snart de fått kännedom om att Europadomstolen meddelat att EU:s datalagringsdirektiv stred mot EU:s stadga.

På Riksdagens webb finns idag endast möjlighet att lyssna till ljudet från sändningen, som börjar 11 minuter och 4 sekunder in i sändningen. Bara en sådan sak – hur ska man kunna veta att man själv måste ”spola fram” bandet? Under sändningen nämns inga företags namn, men vi som följt den här kraftmätningen mellan de rättspolitiska makthavarna och de bolag inom Telekombranschen, som valt att stå upp för kundernas skydd mot bakgrund av Sveriges grundlagar och EU:s rättighetsstadga, kan lätt räkna ut vilka operatörer, som idag är den främsta måltavlan för den kritik, som de flesta av riksdagspartiers rättspolitiska talespersoner öste över dessa operatörer.

Vi är allt flera som valt att byta operatör enbart av det skälet att dessa operatörer erbjuder bättre skydd för vår integritet, när vi vistas på nätet, än vad vi som medborgare idag kan förvänta oss av Regering och Riksdag. Särskilt intressant var påståenden om att svenska operatörer är mer benägna att vilja pröva tillsynsmyndighetens beslut i domstol än operatörer i andra länder. Detta konstateras utan att någon snuddar vid tanken att det tillståndet kan ha uppstått på grund av politikernas visade arrogans visavi de i branschen, som funnit att en domstolsprövning kan vara en säkrare garant för kundernas integritet än politiska klubbslag.

Efter allt ojjande om ”att operatörerna väl inte ska kunna välja om de ska följa svenska lag” finner jag det märkligt att inte ens Justitieutskottet verkar vara införstådd med den processrätt, som torde gälla, när tillsynsmyndigheten PTS meddelar ett föreläggande med stöd av den tolkning som utredarna gjort och som Justitieutskottet och Regeringen förefaller ha ställt sig bakom.

Edward Snowdens avslöjanden om hur NSA och FRA, med de vida ramar som de har för sin verksamhet, kan åsidosätta nationell lagstiftning till skydd för medborgarnas personliga integritet och rättssäkerheten – bland annat genom utbyte av data dem emellan, vilket ger saken ytterligare ett perspektiv. Noterar att dessa rättspolitiska talespersoner helt frankt meddelade att vi, som väljer en operatör, vilken står upp för ett rättssäkert skydd av våra data, måste ses som ljusskygga individer. Det var också intressant höra att det finns ledamöter i Justitieutskottet som anser att opinionen mot datalagringsdirektivet saknar folklig förankring. Ska jag tolka det så att Justitieutskottet lägger sig platt inför krav på intrång i våra data, vilka kommer från olika statliga myndigheters sida, om folket inte ställer sig på barrikaderna och slåss för sin integritet och rättssäkerhet?

Den enda som talade om rättssäkerhet och integritet var (om jag minns rätt) Vänsterpartiets företrädare. På hennes direkta fråga beskrev polisens företrädare hur svårt det är att komma åt de grova brottslingarna, då de vet hur de kan undgå upptäckt. Nog kan man väl undra om hela svenska folket ska utsättas för en datalagring, som inte nödvändigtvis leder till att de grova brottslingarna kan lagföras för sina brott? Som vi hörde var dessa politiker beredda att fixa ett beställningsjobb för att PTS skulle kunna klämma åt operatörer som enligt polisen inte var samarbetsvilliga? Socialdemokraternas Morgan Johansson är så sugen på att ligga bra till att han vill göra upp med Moderaterna om saken, vilket Christian Engström noterade redan den 3 juni 2014.

Beslutet i Europadomstolen meddelades i april och redan den 13 juni kunde Regeringens utredare Sten Heckscher meddela att Svensk rätt klarar EU:s krav för datalagring Den dragningen och den öppna utfrågningen den 24 juni har igår den 26 juni följts av att Regeringen gett utredaren Sten Heckscher ytterligare uppdrag att utvärdera den så kallade Inhämtningslagen samt också ”föreslå förändringar som bedöms lämpliga för att stärka skyddet för den personliga integriteten vid tillämpningen av bestämmelserna om elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen”. Resultatet ska redovisas senast den 31 mars 2015. Den saken finns också möjlighet att ta del av på Advokatsamfundets webb. 

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att mina känslor i denna sak varit och är fast förankrade i en förnuftig syn på vad vi som medborgare har rätt att begära av dem som företräder oss i Justitieutskottet, vilka är de egentliga lagstiftarna eftersom Riksdagen bara är ett Transportkompani för det som utskotten kommit överens om. Ett synsätt på riksdagsarbetet som S-studenterna försökte leda i bevis 2010 och bland andra Justitieutskottets Johan Linander redan 2007 hade haft synpunkter på. I november 2012 intervjuades tidigare riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson (M) efter att hon skrivit Knapptryckarkompaniet - en bok där hon vittnat om livet som ledamot i Riksdagen. Här berättar hon om hur Riksdagens makt kidnappats av Partiledarna, som beslutar om lagarna i en liten inre krets. Det är klart att Centerpartiets Johan Linander, som sitter i lagstiftarnas förarhytt inte kan känna igen sig i den beskrivningen. 

Och någon undrar över utredaren Sten Heckschers allt annat än statsmannamässiga yttranden när teleoperatörernas och i viss mån PTS´s agerande utsattes för kritik under utfrågningen, kan man nog finna en förklaring om vi studerar hans bakgrund och tidigare karriär i maktens boningar.

Andra som skrivit om datalagring efter Europadomstolens dom är bland annat Ny Teknik; Computer Sweden; där Tele2:s chefsjurist Stefan Backman uttalar sig ”Det är dock komplexa juridiska frågor varför PTS nu måste klargöra om datalagring skall ske. Innan dess återupptar vi inte datalagringen då vi står fast vid vår bedömning att den svenska lagen uppvisar samma brister i integritetsskyddet som EU-direktivet”; Svenska stadsnätsföreningen, som uppdaterar sin informationssida under hand; Sveriges Radio – Radio Sweden P6; SvD; Tele2 Newsroom: - här säger Tele2:s chefsjurist ”– Det finns en etablerad rättsordning för hantering av den här sortens rättsliga frågor och den bör följas. Vi har därför i dag skrivit till PTS och begärt att de formellt tar ställning till huruvida datalagring skall ske enligt svensk lag, säger Stefan Backman, chefsjurist Tele2 Sverige.” ; Den hälsosamme ekonomisten som berättar om att Danmark stoppar datalagringen; Publikt – Fackförbundet ST; Telenor; Almegabloggar; Christian Engström; Universalblogg; och Hax som har flera inlägg på temat. 

Intressant?

Justitieutskottet demonstrerade Makt.

Har följt Justitieutskottets öppna utfrågning med anledning av EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet, som sänts via Riksdagens webb-tv och känner mig djupt bedrövad – tänk att politiskt förtroendevalda, som anförtrotts uppdraget att se till att vi har en rättssäker lagstiftning, kan bli så uppfyllda av egna aggressioner mot de operatörer, som vill använda sig av möjligheten att få en rättslig prövning av PTS föreläggande, att de helt faller ur ramen för vad vi har rätt att förvänta oss av dem som garanter för rättssäkerhet.

De operatörer som ifrågasätter de lagar, vilka tillkommit med hänvisning till detta EU-direktiv och som inte utan domstolsbeslut vill underordna sig vad myndigheten PTS har meddelat efter det som nu redovisats i bland annat Sveriges Radio, de får leva med att ledande rättspolitiska talespersoner insinuerar att de har ett intresse att vilja skydda grova brottslingar och vilja sälja kundernas data till den som betalar bäst. Man kan kräkas för mindre.

Expressen tar upp tråden om datalagring och refererar där till SVT:s granskning och undrar om inte operatörer spelar ett dubbelspel – säger ett och gör ett annat. Jag behöver inte vara Einstein för att räkna ut att Bahnhofs Jon Karlung befinner sig i Justitieutskottets skottlinje och att jag, som bytt operatör från Telia till Bahnhof riskerar att betraktas som en av de ljusskygga individer som regering och riksdag måste klämma åt. Att jag gjort det av rent principiella skäl – jag ville ha en operatör som står upp för mina mänskliga rättigheter när inte Riksdagen gör det – det finns inte i Justitieutskottets föreställningsvärld. Därför får jag och andra sätta vår lit till Svenska Stadsnätsföreningen och operatören Bahnhof. Noterar även att stiftelsen .Se:s Anne-Marie Eklund-Löwinder delgett DN sin syn på saken ”– Det är en mycket märklig situation. Bara för att det går att komma åt medborgarnas information är det inte säkert att det är bra. Självklart ska brottsbekämpande myndigheter ha den möjligheten i vissa fall, men här tar man rubbet, säger hon.”

Signifikant för debattnivån vid Justitieutskottets utfrågning ser jag i förhållandet att företrädare för de partier, som drev igenom FRA-lagen 2008 - 2009, gärna tar till ”barnporr-kortet” när övervakningen ifrågasätts. Detta trots att både ledamöter i utskottet och Rikskrim, vet att det finns en sedan många år frivillig överenskommelse mellan Rikskrim och branschens företag om samarbete för att komma tillrätta med detta. Undrar när mainstreammedia ska genomskåda att polisen och politikerna tar till "barnporrkortet" när andra argument för en allmän övervakning inte håller för en mera närgången granskning?

När dagens sändning blir tillgänglig för en förnyad lyssning vill jag närmare studera en sak som Rikskrims företrädare talade om – svårigheten att klara upp brott i avsaknad av lagrad data. Detta mot bakgrund av hans redogörelse om hur grova brottslingar är väl bevandrade i konsten att dölja sina spår på nätet. Självklart undrar jag om inte detta mer ställer krav på en översyn av kriminalpolisens arbetsmetoder än en fortsatt allmän övervakning? En annan sak av intresse är de enskilda ledamöternas agerande före och efter EU-valet. Tyckte att det var ganska tydligt att Piratpartiets sorti ur Europaparlamentet uppenbarligen tolkats som att det nu är fritt fram att byta fot, vilket Centerpartiets Johan Linander visade prov på. Det är uppenbarligen bara Vänsterpartiet som idag är medveten om att här finns ett starkt folkligt engagemang även om det inte kan mäta sig med intresset för arbete och bostäder. Sorgligt tillstånd som hotar det demokratiska samhället. Tyskland är avundsvärt de har både en Justitieminister som motsätter sig datalagring och en företrädare för det tyska Piratpartiet i Europaparlamentet.

Henrik Alexandersson kommenterar och noterar bland annat ”Så här långt in i den pågående utfrågningen har man inte med ett ord berört den principiella frågan om att man i en rättsstat endast skall övervaka människor som är misstänkta för brott. Som vanligt lider den svenska politiken av total beröringsskräck vad det gäller rättighetsfrågor.” Han har sedan inlägget skrevs även uppdaterat med intressant info om vad som pågår i andra länder. Där finns även intressanta kommentarer. Intressant?