tisdag 13 november 2018

Feminismen och Evolutionen, del 3.


Inleder med en kortversion av syndafallet i Edens lustgård, omnämnt i del 2: Eva, lockad av Ormen, frestade Adam att tillsammans med henne äta av den förbjudna frukten, vilket gjorde att de såg att de var nakna och i skam skylde de sig med fikonlöv. Gud dömde Eva att föda sina barn i smärta, medan Adam, som lagt skulden på Eva för sitt syndafall, sågs av Gud, som en större syndare och bägge två förvisas ut ur paradiset. Detta tar Jordan B Peterson (JBP) till intäkt för sina teorier om mannens tillkortakommanden när det gäller att göra vad som är gott mot honom själv. Men, jag ser nog detta mera som en berättelse skapad av prästerskapet för att förmå människor att hålla sig på den smala vägen. Men, inget ont i det – berättelser är ofta mera fängslande och fastnar lättare i minnet än stentavlor, även om de flesta budorden har stått sig, som människors rättesnöre genom årtusenden och fortfarande går som en röd tråd genom vår lagstiftning.

Här slår det mig att JBP påminner sig själv om den styrka, som ligger i begränsningen, eftersom han han gjort försök att koka ner sitt eget mycket digra material till 12 livsregler. Men trots alla sina ansträngningar har han förirrat sig i alltför många snår av egna slutsatser, som kan ifrågasättas – även om han helgarderat sig genom att påstå att Naturen är konservativ (sic!). Värt att ta fasta på i allt detta är självklart resonemanget om individer, som grundbultar i samhället, försedd med ett begränsat antal levnads- regler, vilka enligt min mening måste baseras på kunskap om bland annat betydelsen av måttfullhet för balans mellan ordning och kaos. Något alla kan ha nytta av att lära sig från tidig ålder. Själv är jag mycket tacksam för att min pappa lärde mig – då fem år – självbehärskning. Något egentligen ganska enkelt, som medel att undgå retstickor eller plågoandar, vilka endast berättar något om sig själva med sitt beteende. En insikt, som gör att man inte behöver ta åt sig! Senare lärde jag mig, när jag tolkade Kahlil Gibrans visdomsord, att man bjuds på ett tillfälle att fostra sig själv, varje gång gemena typer kommer i ens väg!

När feminister uppfattar JBP som ett otäckt kryp, hemmahörande under en sten, är det inte en dag för tidigt att de själva skaffar sig kunskap om måttfullhet och dess betydelse för ett hållbart resultat. Utgivningen år 2018 av hans bok, som översatts till svenska och ett besök i Sverige samma år, sker inte av en slump. Tvärtom – det är en tydlig signal att feminismens härförare är blind för vikten av måttfullhet i sina anspråk, när de med statsunderstödda direktiv påbjuder feminism inom samhällets alla områden. Men, de inbillar sig nog att ett bakslag bara kan bero på att jag och andra, som tvivlar på den statliga feminismens välsignelse, är okunniga och inte vet vårt eget och landets bästa.

Men, just därför har jag läst boken med kritisk blick och funnit att även om JBP:s referenser är omfattande, kan jag inte veta – utan att själv ha brottats med dem alla – ifall JBP har täckning för det, som han påstår. Men, med hans uppfattning ”Naturen är konservativ” och hans tilltro mera till effekterna av Bibelns skapelseberättelser än Darwins evolutionslära, tror jag att JBP gör sina egna tolkningar av referensmaterialet. Något, som dock inte bevisar att de, som ivrar för feminism, använder sig av försvarbara arbetsmetoder. Känner att jag är klar med Jordan B Peterson, eftersom hans regler vilar på ett tankegods, som på goda grunder kan anses stå för en konservativ politik, vilken jag inte delar. Vid Regel 5 ger jag upp projektet med JBP – Föräldrars kärlek till barn är för hans del villkorad LÅT INTE DINA BARN GÖRA NÅGOT SOM FÅR DIG ATT TYCKA ILLA OM DEM. Tycka illa om dem?! Det är något helt annat än att tycka illa om deras handlingar.

Söker därför en tredje väg mellan Jordan B Peterson och Margot Wallström med flera feminister. På den tredje vägen kommer kvinnorna till insikt om nödvändigheten av att med eller utan fackets hjälp lära sig hantera lagar och avtal som redan gäller – både för det systematiska arbetsmiljöarbetet och individuella löner. Det senare med adress framförallt till aktivisterna i metoo-kampanjen.

Avslutningsvis: Vi är alla var och en delaktiga i det som sker runt omkring oss. Jordan B Peterson är en människa, som med argument för sin sak, ger oss alla en möjlighet att pröva grunderna för våra egna ståndpunkter. Hade inte tagit mig tid att sätta mig in i hans tankevärld om han inte hade stämplats, som en charlatan inom ett forskningsfält, som enligt min mening är minerat av feministiska aktivister. Men, han har i vart fall presenterat en rad referenser som han baserar sina ståndpunkter på. Så har även Susan Faludi i sin bok Ställd – Förräderiet mot mannen. Jag saknar en forskningsrapport där kunskap inom samtliga berörda forskningsområden finner en balans mellan ordning och kaos för en hållbar samhällsutveckling.

PS. Gläder mig åt att vinnaren av Diamantbollen Nilla Fischer använde ordet Jämställdhet i sitt kraftfulla tacktal. Jämställdhet, som vilar på Alla människors lika värde, kan knappast uppröra. Det är metoderna för att nå målet, som behöver bearbetas, eftersom aktivister ostört har tagit sig an saken på entreprenad och alltför länge tillåtits använda kampanjer för genomförandet i ett land, som säger sig stå för en liberal demokrati. DS. 


söndag 11 november 2018

Feminismen och Evolutionen, del 2.


Idag har jag verkligen brottats med Jordan B Peterson (JBP) Inlägget i torsdags var bara en förövning inför det, som väntade mig, sedan jag bestämt mig för att läsa hans 12 Livsregler och att skriva ner tankar, som kommit och gått, under utflykten in i hans tankevärld steg för steg. Där nämnde jag helt kort att författaren i inledningen till Regel 1 Stå rak i ryggen Skjut bak axlarna bland annat refererade till forskning baserad på humrars reaktion på grund av kemiska reaktioner i hjärnan. Reaktioner, som är varandras motsatser vid seger respektive nederlag. 

Läser detta än en gång och noterar att Hög serotoninnivå/Låg oktopaminnivå utmärker segraren och omvänt gäller för förloraren. ”The winner takes it all” gäller både bland humrar och människor påstår JBP. Som klinisk psykolog torde han vara väl förtrogen med vad människans upplevelse av personliga nederlag i livets olika skeden , kan ställa till med. Självklart av värde för den, som vill förmå drabbade människor att hjälpa sig själva. Den, som vet något om varför vi reagerar, så som vi gör vid seger och nederlag, den har antagligen större möjligheter att använda sin kunskap för att vara en god människa både i förhållande till sig själv och andra. Men också till dess motsats.

Kemins betydelse för hjärnans funktion i pressade lägen, har jag inga problem att ta in, men … så kommer jag till texten rubricerat Principen om ojämn fördelning på sidan 8. Läser och häpnar! Får en stark känsla av att detta handlar om en välbeställd elits försvarstal för att döva samvetets röst inför sin girighet. Så bekvämt om Price´s Law skulle kunna försvaras med den konservativa Naturen med sin dominanshierarki; Evolutionen med dess naturliga urval; samt den gudomliga handen i det hela.

Vilken skillnad i förhållande till den levnadsvisdom, som filosofen Kahlil Gibran erbjuder oss i ett av sina många litterära verk - The Prophet - på svenska Profeten, första gången utgiven 1923 i USA och i Sverige ett flertal gånger av Proprius förlag sedan 1977. Har utgåvan från 2004 i översättning av Carl-Gustaf Rosén och Johan Wretman, som jag kan rekommendera. Gibran kommer här till sin rätt i sin omsorg att med ordens hjälp intressera oss för att försöka förstå människan i allmänhet och hennes uppgift att fostra sig själv - i synnerhet. 

Hans syn på människan, framträder tydligast, enligt min mening, i kapitlet om Brott och straff - ”Om människan inom er skall jag nu tala. Ty det är hon och inte ert gudajag och inte dvärgen i dimman , som känner brottet och straffet”. Det är en kärleksfull bild, som säger mycket om människan; hennes möjligheter och begränsningar. Med detta sagt utgår jag från att JBP vill göra gott med sina ansträngningar att förmå oss att begripa vad han menar med det, som han tycker sig ha funnit genom sina rön.

Går vidare till JBP:s Regel 2 Behandla Dig själv som en person Du är skyldig att hjälpa. Inleds med konstaterandet att mannen alltför ofta underlåter att göra vad som är gott mot honom själv. Varför? Svaret söker han i de äldsta berättelserna om skapelsen och hur världen är inrättad, efter en dröm. Dessa berättelser, menar han, är sammanvävda i Första Moseboken. Men, varför väljer den, som säger sig vara en vetenskapsman, att referera till Bibelns berättelser? Här kan jag bara gissa att det hänger samman med att människor genom historien och fram till i mitten av 1800-talet trodde på religionernas skapelseberättelser. Tror att det var först med Charles Darwin (född 1809), som människor kom i kontakt med evolutionsläran. Darwins bok ”Arternas uppkomst” utgavs 1859 och endast sjutton år dessförinnan hade Folkskolan införts i vårt land. Före 1842 var det oftast kyrkan, som svarade för barnens undervisning.

Mot den bakgrunden finner jag det naturligt att JBP använder sig av dessa berättelser, då de kan ses som betydelsefulla i den evolutionära utvecklingen – människan är medskapande i sin miljö och den påverkar henne. Men, det betyder inte att jag köper hans betoning av syndafallet med dess förvisning ur Edens lustgård, som grund för skillnaden mellan könen och människans tillkortakommanden. Ska återkomma till det i Feminismen och Evolutionen, del 3.


torsdag 8 november 2018

Feminismen och Evolutionen, del 1


Feminister ser ut att ha stora problem med biologin i människans evolutionära utveckling, vilket bland annat synliggjordes när Peterson var Skavlans gäst. Men jag är inte helt på det klara med om det även gäller dem, som själva är "riktiga biologer" i motsats till Jordan B Peterson, klinisk psykolog och professor i psykologi vid Torontos Universitet i Kanada och författare till boken ”12 Livsregler Ett motgift mot kaos.” Har för några dagar sedan påbörjat läsningen av den omtalade boken med pennan i hand för att markera de stycken, som jag tycker mig behöva läsa om igen senare för att kolla om jag rätt tolkat dess innebörd.

Förordet var intressant och sa mig att Jordan B Peterson är en person som inte lämnar ifrån sig ett hafsverk, även om jag redan i inledningen, som han rubricerat Ouvertyr, har svårt att hänga med i hans resonemang även om jag i min tankevärld också kommit fram till att det kan vara möjligt ”att sträcka sig bortom ett slaviskt fasthållande vid gruppen och dess doktriner och samtidigt undvika fallgroparna hos dess motsatta ytterlighet nihilism.”. Men, det sker inte utan att individerna kommer till insikt om sitt eget ansvar, när till exempel olika grupper ägnar sig åt kampanjer (som alltför många människor är omedvetna om) för att få ett övertag för sin ordning i omdaningen av samhället. En omdaning, som bäddar för motreaktioner, vilka inte alltid gynnar en fredlig samvaro och utveckling. Säger bara #metoo.

Idag inbillar sig alltför många att de själva inte har något som helst eget ansvar för den utveckling, som mänskligheten genomgår just nu, trots att vi behöver en ordning, som inte går till överdrift på sätt som skett i fråga om till exempel företagens immateriella rättigheter och de krav, som nu ställs i EU på övervakningsåtgärder. Ett resultat av fega och/eller okunniga politiker, som under ett helt decennium valde att gå ärenden åt underhållningsindustrin, trots att innovativa unga människor försökte bevisa att deras plattform (som möjliggjorde för användarna att genom samarbete kolla ifall industrins utbud var värt pengarna) skulle höja publikens intresse för såväl inköp av CD´s och DVD`s samt bio- och teaterbesök liksom olika aktörers liveframträdanden. Sådant agerande från politikernas sida inger inte förtroende för dem som ordningsskapare.

Men då även ordning kräver balans för att inte omvandlas till kaos tycker jag att Jordan B Petersons bok är intressant. Därför vill jag testa om jag orkar att gå igenom alla de 12 reglerna. I inledningen till Regel 1 nämner Peterson att serotoninet reduceras påtagligt i situationer då människan i likhet med humrar möts av personliga nederlag. Noterade spontant i marginalen ”Jmfr Ställd - förräderiet mot mannen av Susan Faludi”. Faludi är feminist, författare och journalist, som jag läste om vid utgivningen av hennes bok på svenska hos Ordfronts förlag år 2000. Då uppfattade jag att männens problem främst kunde förklaras med hjälp av psykologi, även om jag redan i mitten av 1970-talet genom flitiga självstudier, bland annat verk av René Dubos, fick mig till livs att människan är en komplex biologisk, social och skapande varelse. Då uppfattade jag och tror fortfarande att Dubos kan räknas till gruppen tillförlitliga forskare. Undrar också nu som då om inte Dubos har helt rätt i sina iakttagelser att människans behov av ”en tro på en högre makt” också ligger nedärvt i generna? 

Tycker mig se att för många gudsförnekare har politiken blivit ett substitut, men det är väl att svära i den partipolitiska kyrkan ;-)  Även om vi svenska infödingar ser oss själva som sekulära eller helt avkristnade, är det uppenbart att vi får uppenbara problem, när vi inser att det finns både svenskar, flyktingar och invandrare, som drar in religionen i politiken. I en ordväxling på nätet lekte jag med tanken att det kunde ha varit intressant ifall Jordan B Peterson och Susan Faludi hade slagit sina kloka huvuden ihop och komnit till oss med något gemensamt. Men i väntan på en sådan dialog tänker jag gå igenom Petersons Regler steg för steg, eftersom jag delar hans uppfattning att vi behöver väl balanserade regler för att kunna skapa en fredlig värld i balans mellan ordning och kaos. Ber således att få återkomma i takt med att jag betar av de tolv stegen.


söndag 14 oktober 2018

Demokratiskola för folket?


Häromdagen skrev jag i en kommentar till ett inslag hos SVT att det vore lovvärt om Public Service i ett samverkan med Svenskt Näringsliv och Studieförbunden kunde skapa en nätbaserad utbildning för att öka medborgarnas kunskaper. Detta för att kunna göra sig hörda på annat sätt än genom kampanjer, som oftast snedvrider den balans som krävs för en över tid hållbar demokrati. Då i samband med att jag än en gång visat mitt missnöje med att Public Service i samband med ”metoo-tsunamin” sorgfälligt missat att berätta fakta om hur människor kan och bör samverka för att systematiskt bygga en sund arbetsmiljö, eftersom arbetsgivare och fackföreningar är bundna av såväl Arbetsmiljölag som dito avtal.

Men, även politiker visar rätt stor okunnighet om vad som krävs för att yttrandefrihet ska råda som grund för verksamheters sunda utveckling. Har förstått att de olika studieförbunden ordnar politikerskolor, där de olika partierna grottar ner sig utifrån sin ideologi, vilket knappast talar för folkbildning i en ny tid. Och jag är uppenbart inte ensam, som tycker att det är hög tid. 

Surfar och finner Stiftelsen Höj rösten där VD hos Proventus är ordförande. När VDn för ett investmentbolag, som sålt sitt innehav i TV 4 – en distributör och i viss mån producent av innehåll för folket - visar intresse för en Demokratiskola med en verklig mission, då ser jag en ledning, som är något på spåren. Är detta en glimt av att ledare, som vill stärka demokratin, börjat inse värdet av att ta tillvara de klagomål, som människor med fötterna i verkligheten kan förse dem med, för att möjliggöra en förädling av dagens samhällsklimat?


fredag 5 oktober 2018

Öppet brev till chefer inom Public Service.


Hur balanseras feminismen i teori och praktik i Public service?

Innan jag upphör att vara en mångårig licensbetalare, ber jag att få veta på vilka grunder, som vi medborgare i allt större utsträckning matas med programinnehåll, där tankegodset feminism och dess förkunnare – feministerna - ges allt vidare räckvidd för sina enögd syn på hur Jämställdheten mellan människor med olika kön och könsidentiteter ska kunna komma till konkreta uttryck i det svenska samhället.

Hittills har feminismen och feministerna kunnat dra nytta av den draghjälp, som de fått genom att hänga på dels kampanjen för en ILO-konvention mot Könsbaserat våld mot kvinnor i arbetslivet hos internationella fackliga organisationer och dels den kampanj för Orange Day, som FN:s internationella kvinnoorganisation arrangerat med fokus på våld mot kvinnor och flickor i humanitära konflikter. En dag som manifesterats, sedan många år tillbaka, just den 25 november.

Sedan jag i november 2017 läst Aftonbladets intervju med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg om uppropet bland Advokatsamfundets medlemmar och en del andra andra aktioner, som briserat i sociala medier under hashtaggen metoo och börjat publiceras i etablerade medier, startade jag mitt eget ”gräv” efter vem eller vilka som låg bakom allt detta. Med början den 27 november 2017 har jag berört saken i flera blogginlägg, då jag anser det vara en allvarlig brist att kampanjens tillskyndare varit så i dimma dold, samtidigt som de etablerade medierna sumpat ett lysande tillfälle att göra kvinnor medvetna om anställningsavtalets och arbetsmiljölagens betydelse för att det system som byggts upp sedan 1990-talet ska kunna fungera.

Målet då var att skapa en bra arbetsmiljö genom successiva förbättringar byggd på samverkan mellan chefer och medarbetare vid regelbundna Arbetsplatsträffar. Men om ett system inte används, faller det naturligtvis i träda. I så fall tar jag detta som intäkt för att jag har rätt, när jag tycker mig se att resultatet av feminismens och feministernas intåg i politiken och medievärlden inneburit att Jämställdhet skall fixas med hjälp av statliga åtgärder, som någon annan än de arbetande kvinnorna själva ska engagera sig i. Och det är här, som det blir intressant att närmare studera feminismens intåg i Public Service.

Som exempel vill jag lyfta fram programmet Kulturveckans sändning den 25 september 2018 där vi fick veta att en av programledarna varit i USA för att studera kopplingen mellan HipHop-musiken och Strippor m m. Inslaget var något av en ”påa” för nypremiären av SVT Kultur ´s Edit i december. Med en återkoppling till metoo förutspåddes vidare i programmet en god fortsättning för feminismens del, bland annat med hjälp av Martina Montelius bok om att hämnas på en metoo-man.

Det nyciviliserade konceptet ”att hämnas” har vi väl ändå sett tillräckligt av.!? Däremot alltför litet av konstruktiva förslag om hur kvinnor kan väckas till insikten om att ingenting av genomgripande betydelse kommer till oss människor utan egna ansträngningar. De flesta av oss kan rätt lätt inse vad skillnaden mellan mediokra och framgångsrika idrottsutövare främst består i – träning av de kunskaper och färdigheter där det krävs förbättringar! 

Tänk om Public Service skulle utmana Svenskt Näringsliv, de centrala fackliga organisationerna och Arbetsmiljöverket att slå sina kloka huvuden ihop och skapa en gemensam nätbaserad utbildning om vad som krävs för att skapa det goda arbetslivet – det vill säga sätta fokus på det som skulle gynna såväl individer som företag och samhället i stort. Det vore Folkbildning i en högre skola än den, som vi medborgare idag får hålla till godo med i Public service, där bland annat myter odlas att män inte behöver anstränga sig för att vinna framgång. 


torsdag 16 augusti 2018

Går det att skriva sig fri …


… från upplevelser, som satt sig i sinnet?


Den frågan ställer jag mig efter att ha läst berättelsen ”VAD SOM HÄNDER EFTER” författad av Håkan Molén, född och uppvuxen i Norrtälje, men numera bosatt i Spanien. I så fall är denna bloggpost om mina svårigheter att orientera mig i dagens samhälle, som sägs vara ett valfrihetens samhälle, ett försök i den riktningen. Håkans böcker låter jag tala för sig själva, även om jag - sedan jag läst boken ”De Osynliga : en kriminell skröna från Norrtälje” - inte kan avhålla mig från att skriva ner några reflektioner kring en del personer i det tongivande gänget och deras moraliska kompass. Men, det återkommer jag till senare i höst.

Idag ska inlägget handla om mina egna upplevelser av en del viktiga länkar i kedjorna för sjukvård och omsorg här i Norrtälje - 81 år gammal med minnen från en barndom med föräldrar som kompenserade ”pennning-fattigdom” med något, som enligt pappa var mycket viktigare, nämligen fantasi- och uppfinningsrikedom. Något jag har haft nytta av under hela min uppväxt och senare i livet, där det gällt att förkovra sig med hjälp av studier vid sidan av ett arbete för att försörja mig själv och min son med ett stimulerande yrkesarbete, men också genom att ta tillvara alla de möjligheter till berikande upplevelser, som inte alltid kostade pengar, när vi var lediga från skola och arbete.

Men, jag kunde aldrig drömma om att jag, som lämnade Socialdemokraterna 1986, idag drygt 30 år senare, skulle känna en så stark sympati för Stefan Löfvens ord ”I DET STARKA SAMHÄLLET BLIR DU INTE FATTIG SOM GAMMAL”?! Med mina behov av fortlöpande fysisk träning efter en mängd operativa ingrepp under det senaste decenniet och därutöver en allt smärtsammare artros i en knä- och höftled, har jag under de senaste två åren, som ett extra påbröd, fått uppleva tidvis förlamande känslor av vanmakt. Främst på grund av begränsade ekonomiska resurser. Något som jag tidigare hade inbillat mig hörde barndomens 30- och 40-tal till! 

Men, Icke! Här – i vårt omtyckta vårdbolaget Tiohundra´s hägn – har min valfrihet, när det gäller möjligheterna att upprätthålla den välbehövliga muskelstyrkan i kroppens livsviktiga funktioner, sedan 2015 bestått i att hänvisas till ett val mellan ett privat gym eller en förening, som Vårdcentralen tecknat avtal med. En ordning, som inte fanns på kartan, när jag valde läkare. Men, efter allt vad jag varit med om i form av fysträning före och efter olika operationer, bland annat ett hjärtstopp med en infarkt och nedsatt arbetsförmåga, som följd, har jag haft förmånen att kunna nyttja vårdbolagets resurser i form av Rehab med och utan styrketräning i såväl grupp som på egen hand upp till tre ggr u veckan på tider då vårdbolagets egna verksamheter inte behövt använda lokalen och dess utrustning. Det har verkligen känts tryggt, eftersom hjärtat, behöver en regelbunden pulshöjande träning, som enbart promenader med rollator inte kan leda till.

Sedan februari 2016 och därefter har jag gjort en del tappra försök att få tillgång till rehabinsatser, som efter en rehabträning vid åtta tillfällen hos Rehab vid Ros ledde till att fysioterapeuten där skrev ett meddelande till akutläkaren vid vårdcentralen som i mitten av juli månad utfärdade en remiss för utprovning av specialstrumpor för kompression. Den 29/8 besökte jag Karolinska Sjukhuset för lymfundersökning, som följdes av en röntgen vid Norrtälje Sjukhus och på detta följde gympa i Ros varmvattenbassäng en gång i veckan under oktober och november 2016.

Under de här åren fick jag klart för mig att vårdbolagets Rehab inte får konkurrera med privata gym eller föreningar med rehabinsatser. Och här uppstod PROBLEMET för min del, eftersom jag inte har ekonomi att vara betalande kund, hos ett gym, där tillgång finns till såväl utrustning som beredskap med livräddande insatser ifall detta skulle behövas. På sjukhuset och vårdcentralen är alla vårdtagare subventionerade, medan alla medlemmar på ett gym får betala vad det kostar och sedan öva upp sin acceptans för att dit även kommer besökare med motion på recept, som subventioneras av landstingets skattebetalare, antingen som hjälp till åldringar med begränsad ekonomi eller patienter, som visserligen kan ha råd, men ännu inte vunnit insikt om motionens betydelse för det allmänna välbefinnandet och därför ännu inte valt att prioritera detta. Det var när detta gick upp för mig, som jag gick från att vara stridslysten till att resignera med stundtals strida tårefloder i min ensamhet. Vad är friheten att välja vård värd, när jag inte kan välja en variant där jag kan känna mig trygg!?

Vintern 2017/2018 blev en enda lång plåga med flera perioder av feber och snuva och däremellan en kamp för att röra på mig, när trottoarerna till och från mitt hem tidvis bestod av hala tillfrusna och tidigare av många unga fötter upptrampade stråk svåra att ta sig fram över med en rollator. Även sommartid är alla dessa mot gatan svagt sluttande trottoarer i stadsmiljön en utmaning för oss, som behöver rollator. 

Men, ljuset i mörkret tändes när jag, som medlem i Hjärt- Lungföreningen, fick möjlighet att under tio veckor före midsommar 2018 träna en gång i veckan i bassängen på Ros. Något, som väckte liv i de domnande livsandarna. Men, smolket i glädjebägaren var att jag dessförinnan hade blivit tvungen att anlita Hemtjänsten kväll och morgon för att ta på och av den speciella utrustningen för ben och fötter, som betecknas Cirk-Aid. En utrustning, som det tog rätt lång tid att leverera och som verkligen varit en obeskrivlig plåga denna varma sommar. Bad därför om en akuttid hos en läkare vid vårdcentralen, som på det bestämdaste avrådde mig från att skippa Cirk Aid, eftersom risken för livsfarliga cirkulationsrubbningar inte kunde uteslutas.

Det sista halmstrået blev i det läget vårdbolagets Hjärtsjuksköterska, som förbarmade sig och kontaktade en sjukgymnast vid vårdbolagets Rehab, som jag haft en första träff hos och fått en hemläxa av tills vi ses nästa gång. Så nu kämpas det morgon, eftermiddag och kväll med step-up-bräda, som vänster ben klarar riktigt bra. Morgon och kväll för jag dessutom en synnerligen ojämn kamp med hemläxan att sätta mig ner och resa mig upp från en köksstol ett antal ggr - tänkt att utökas vartefter kommandot mellan hjärnan och berörda muskelgrupper fungerar. Det senare är skitsvårt, då jag tappat i stort sett all kraft i höger ben, där jag även haft en höftledsartros sedan flera år tillbaka. En åkomma, som jag tidigare kunnat hålla i schack med hjälp av styrketräning.

Men, hittills har pulsen efter dessa korta arbetspass flera ggr per dag under drygt en vecka ökat från 65 slag i minuten fram till igår och idag med 89 slag i minuten. Visserligen en rejäl bit kvar till de 120 slag i minuten, som jag tidigare kunde nå upp till under Rehabs varierande Hjärtgympa efter 20 minuter. Men, skam den som ger sig! Så länge som jag vill leva för att se hur framtiden artar sig finns det hopp 😉



tisdag 5 juni 2018

Anmälan motvikt till medias parlament?


Sedan jag om och om igen kollat Morgonstudions och Uppdrag Gransknings program Onsdagen den 30 maj 2018 och gått igenom alla de ansträngningar jag gjort för att kunna förstå varför etablerade medier sorgfälligt undvikit att berätta för oss tittare, lyssnare och läsare om kampanjens tillskyndare och dess syfte. Nägot som i sin tur lett till att medierna sumpat ett osökt tillfälle att granska varför det system, som byggts upp sedan i början av 1990-talet, inte har fungerat så som det då var tänkt. Dessa brister är inte försvarbara i ett samhälle som sägs ha ett gott skydd för ett fungerande granskningssystem.

Har därför landat i att en Anmälan till Granskningsnämnden är den enda möjligheten att lyfta fram detta till allmän kännedom. Har därför anmält både Morgonstudions och Uppdrag Gransknings program även om de allra flesta medier, som hanterat tsunamin av berättelser under hashtaggen metoo, har varit lika goda kålsupare. Här nedan återger jag dessa två likalydande anmälningarna, som jag levererat genom Granskningsnämndens formulär på deras webbplats under uppmaningen Utveckla varför du vill få programmet eller inslaget prövat:

"Rubricerade program är endast toppen på en kampanj, där berättelserna under hashtaggen metoo ingår och som genomförts av nationella och internationella fackliga organisationers för stöd åt krav på en ny ILO-konvention mot Gender Based Violence i arbetslivet. Dess genomslag i våra nyhetsmedia har dock i brist på sans och balans lett till stora påfrestningar på bland annat vårt pressetiska system. Av UG:s granskning framgår att det i Sverige finns en samordnare av 70 olika upprop vid namn Emma Lilliehorn. Det är första gången efter alla rapporter om #metoo, som tittarna har fått en hint om det samarbete, som ligger bakom - dock icke på vems/vilkas uppdrag eller i vilket syfte. Detta förbigår Morgonstudion/Uppdrag granskning helt.

När människor enbart ses som offer för andras förtryck, förminskas vi alla. Samtidigt låter media de ansvariga arbetsgivarna slippa undan besvärliga frågor om åtgärder och förebyggande insatser främst på grund av felaktigt fokus på enskilda individers fel och brister, som tyvärr i en del fall kan misstänkas vara präglade av förmenta brottsoffers hämndlystnad, då de och deras supporters inte accepterar samhällets rättsprincip att en anmäld individ måste betraktas som oskyldig intill dess att en domstol avgjort saken.

Normalt brukar arbetsmarknadens parter tala varmt för den svenska modellen, varför jag är starkt kritiskt till att få, om ens några, journalister ställt frågan till dem varför ett problem i arbetslivet, som #metoo säger sig bära vittnesmål om, kunnat fortgå i åratal utan åtgärder. I det systematiska arbete, som infördes i vårt land redan i början av 1990-talet, för att skapa förutsättningar för det goda arbetslivet i en föränderlig tid, ska väl inte chefer och medarbetare kunna komma undan sin medverkan i med hänvisning till brist på kurage. Detta då såväl fackliga organisationer som arbetsgivare har möjlighet att ta initiativ till fortbildning, så att systemet kan få bättre förutsättningar att fungera. Har noterat att Almega, Sveriges ledande arbetsgivarorganisation för tjänstesektorn, just kommit med krav på Kompetensavdrag för investering i människor. Grundbulten här är "Arbetsgivaren och de anställda ska samarbeta för att skapa en god arbetsmiljö. Det är fastslaget i arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. Skyddsombuden är arbetstagarnas valda ombud i arbetsmiljöfrågor, men har inget eget ansvar för arbetsmiljön." Citat ur Arbetsmiljöverkets hemsida. Denna samverkan ska utvärderas och förbättras genom en årlig Internkontroll för förbättring av planen för kommande år. Något som Arbetsmiljöverket har tillsynsansvar för.

Med hänsyn till kraven på Opartiskhet, Saklighet och SVT:s genomslagskraft torde det vara särskilt allvarligt att nyhetsredaktionerna under så lång tid underlåtit att redovisa organisatörerna bakom metoo-kampanjen, bland annat Journalistförbundet och den International Federation of Journalists www.ifj-stop-gender-based-violence.org samt syftet med kampanjen och en genomlysning av berörda parters och Arbetsmiljöverkets ansträngningar. Som licensbetalare undrar jag naturligtvis varför det inte rapporterats och varför det inte har varit möjligt att komma till rätta med problemen inom ramen för det systematiska arbete, vilket inom Sverige byggts upp under flera decennier för att med stöd av Arbetsmiljölagen, föreskrifter och branschvisa samverkansavtal förbättra arbetslivet löpande."

Med detta har jag gjort vad jag förmått för att mina medsystrar om möjligt ska inse behovet av att rusta sig för att inom ramen för gällande lagar och avtal utkräva ansvar där det hör hemma. I ett demokratiskt samhälle kan vi aldrig försvara att saker ska åtgärdas med kampanjer och skampålar i medierna i de fall misstanke uppstår att en del gjort sig skyldig till brott.

fredag 11 maj 2018

#metoo i journalistik och politik.


Under SVT Agendas partiledardebatt den 6 maj fick vi under avsnittet Lag och Ordning lyssna till en påannons där #metoo påatods vara det yttersta beviset på kvinnors utsatthet för kränkningar och våld. Här fick statsminister Stefan Löfven inleda och självklart kom han raskt in på betydelsen av Lagen om anställningsskydd med dess turordningsregler, som garant för att kvinnorna skulle kunna freda sig i arbetslivet. Lika väntat utbröt en batalj mellan honom och Jimmie Åkesson, vilket bland annat Expressen berättade om dagen efter. Under debatten hävdade Åkesson att kvinnornas utsatthet främst kunde förklaras med flyktingars och invandrares syn på kvinnnor, varför Löfven fick sig en åthutning: - Vad i hela friden har turordningsregler med våldtäkter att göra? Håll dig till ämnet. Kvinnors arbetsvillkor är en del, men nu talar vi om sexuella övergrepp och våldtäkter! Delar av studiepubliken jublade. Det hjälpte föga att Isabella Löwin förklarade att de kvinnor, som vittnat under hashtaggen #metoo, fanns i grupper av anställda, som har haft det svagaste skyddet i arbetslivet, till exempel kulturarbetare. 

Självklart passar det S D, som hand i handske, att kunna använda sig av den polarisering, som floden av #metoos "vittnesmål" och effekterna av mediernas skampålar, skapat både i det analoga och digitala sociala umgänget, när S D istället vill peka ut flyktingar och invandrare, som skyldiga till det våld och de övergrepp som kvinnor i vårt land råkat ut för. Undrar om #metoo-kampanjens upphovsmakare för ett ögonblick har tänkt sig just en sådan utveckling? Men det ligger måhända något i det gamla ordspråket "Den, som gräver en grop åt andra, faller oftast själv däri"?!

För den, som ännu inte känner till det, kan jag berätta att #metoo-kampanjen mot könsbaserat våld eller Gender Based Violence (GBV) är en manifestation av ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män. Där berättas om det könsbaserade våldets olika former och i LO:s rapport Kvinnlig fägring och machokultur ingår det som en del i den Fackliga feminismen. Journalisternas internationella fackliga federation står jämsides med International Trade Union Confederation (ITUC), som är den världsomspännande rösten för det arbetande folket - allt för att få slut på könsbaserat våld i arbetslivet och de kampanjar tillsammans globalt för en ny ILO-konvention i Förenta Nationerna att tackla våldets olika former även online.

Alla berättelser under hashtaggen metoo, som publicerats med start inför, under och efter Orange Day den 25 november 2017 utgör underlag för kampanjens olika nivåer. Publiceringar, som med bistånd av de etablerade mediernas ansvariga utgivare svept över vårt land likt en tsunami, vars svallvågor ännu inte lagt sig. Tvärtom har de ökat i styrka varje gång olika medier följt eller följer upp kampanjens olika inslag eller när medierna kunnat nagla påstådda våldtäktsmän vid sin egen effektiva skampåle, utan tanke på att det i det journalistiska uppdraget även finns en skyldighet att även bidra till att ge tittarna och läsarna en möjlighet att höja sin kunskapsnivå i komplexa spörsmål. 

Här handlar det om lagar och avtal samt det system som byggts upp sedan i början av 1990-talet för att chefer och medarbetare ska kunna ges förutsättningar att komma till insikt om sitt eget ansvar att tillsammans successivt och systematiskt arbeta för en bra arbetsmiljö även psykosocialt, då vi människor tillsammans eller var för sig bidrar till varandras arbetsmiljö. Ett system som Arbetsmiljöverket har uppdraget att hålla koll på.

I avsaknad av information och brist på kunskapsutveckling fungerar de etablerade mediernas upplägg kring #metoo på ett sätt som skapar en stämning i landet, där gatans parlament får ett allt större svängrum. Något som mediernas journalister och ansvariga utgivare lägger ansvaret för på sociala medier och den tekniska utvecklingen. Men, utan de etablerade mediernas uppbackning av #metoo samt dessa mediers brist på upplysningar om gällande lagar, avtal och rättssystem samt avsaknad av frågor till ansvariga på högsta nivå om varför deras avtal och system inte fungerar, är det rent ut sagt löjligt att anklaga sociala medier för urspårningen, vilken lett till att riksdagens politiker blivit helt yra i mössan och att det blivit alltför lätt att skylla sakernas tillstånd på andra samtidigt som detta angreppssätt spritt sig till ansvariga på alla nivåer - även inom politiken och journalistiken. 

Land ska med lag byggas, men det är synnerligen tveksamt om det är den här sortens kampanjer, som ska utgöra grundfundamentet. Undrar vad pionjären tillika Yrkesinspektören Kerstin Hesselgren skulle ha sagt om dagens situation. Intressant?



tisdag 24 april 2018

Negativ Sverigebild - en effekt av ...

... den partipolitiska trätan?


Idag har Centerpartiets ledare Annie Lööf visat prov på stort politiskt mod genom att tillmötesgå regeringen i fråga om en ny möjlighet för vissa ensamkommande ungdomar, som får en ny chans att kvalificera sig genom gymnasiestudier som grund för att senare kunna försörja sig för att klara sitt uppehälle, vilket bland andra Sydsvenskan skrivit om. Inte för att hon och partiet gillar regeringens förslag, utan av anständiga skäl, med hänsyn till alla de ungdomar, som har ambitioner att etablera sig i Sverige genom att skaffa sig en gymnasieutbildning och därmed öka sina möjligheter att skaffa sig ett jobb och kunna försörja sig själva. Lööf är tydlig med att detta av förståeliga skäl gäller har och nu. Vad som ska gälla efter valet det måste de partier, som får förtroendet att bilda regering, ta ansvar för. Gillar skarpt hennes ställningstagande!

Däremot finns det mycket i det politiska spelet och mediernas agerande som jag är skarpt kritisk mot. En kritik, som jag - av förklarliga skäl - är rätt ensam om eftersom ingen är beredd att rikta kritik mot medierna för att metoo-kampanjen tillåtits svälla över alla bräddar. Svälla så till den grad att Sverige-bilden tagit skada.

Det senare uppmärksammas av Paulina Neuding hos tidskriften Kvartal.se, dock utan att hon berör hur det kan komma sig att kvinnorna i Sverige - ett av världens mest jämställda länder - verkar ha haft synnerligen svårt att freda sig mot ovälkomna beteenden från männen i deras närhet. Paulina Neuding är vanligtvis en skarpögd iakttagare, men här förvånar hon mig, när hon refererar till effekterna av den massmediala uppmärksamheten runt Svenska Akademien, där hon helt förbiser att den så kallade metoo-rörelsen de facto är ett resultat av en facklig kampanj, som inte minst tack vare nationella och internationella fackliga organisationers insatser varit totalt befriade från medial granskning.

Det var först när jag själv i november 2017 fann att såväl Journalistförbundet som International Federation of Journalists var med, som initiativtagarna, som puzzelbitarna föll på plats. Tänk efter: - Är det verkligen motiverat med hela denna flod av anklagelser mot män för att fixa en internationell konvention mot Gender Based Violence i jobbet inom ILO (International Labour Organization). ILO är ett FN-organ med uppgift att arbeta för att medlemsländerna ratificerar Deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och dess uppföljningsmekanism (1998).Som tidigare fackligt aktiv med erfarenheter av såväl lagar och avtal samt det system som finns för det systematiska arbetsmiljöarbetet, har jag verkligen inget emot fackliga organisationers kamp, men ... Ett mycket viktigt men ... vem kunde tro att den kampen skulle bedrivas med metoder där alla andra hänsyn förväntas ge vika. I en rättsstat kan inte Ändamålet helga alla medel!!!

Det är ett mycket högt pris som landet Sverige tvingas betala för att feminist-aktivisterna inte kan hålla till godo med att göra det, som är möjligt, inom ramen för de lagar och system, som redan står dem till buds. Sänder pionjären Kerstin Hesselgren en tanke, som visade att det kan ha varit framgångsrikt för Sverige att hon och andra kvinnor valde att göra vad som var möjligt inom ramarna, samtidigt som hon - genom att föregå med gott exempel - visade på en utveckling steg för steg. 

Men sedan feminismen blivit den över allt annat rådande ismen, tvingas Sverige idag genomgå något av ett mentalt stålbad, eftersom feminister gör anspråk att veta vilken väg till förändring, som är den enda framgångsrika. Undrar vad Hesselgren i sin roll som yrkesinspektör skulle ha sagt om hon hade kunnat vara med om det senaste halvåret i vårt land?!


söndag 15 april 2018

Del 4. av inledning av Mark Zuckerberg ...


... inför förhör i Kommittén för Energi och Handel i ett av den amerikanska Kongressens två underhus - Representanthuset.
- - -
Betydande ökning av vår investering i säkerhet.
Vi har nu cirka 15 000 personer som arbetar med säkerhets- och innehållsbedömning. Vi kommer ha mer än 20 000 i slutet av året.

o Jag har styrt våra team att investera mycket i säkerhet - ovanpå andra investeringar, som vi gör - att det kommer att påverka vår lönsamhet väsentligt framöver. Men jag vill vara tydlig om vad vår prioritet är: skydda vårt samhälle är viktigare än att maximera våra vinster. Säkerhet - inklusive val - är inte ett problem du någonsin till fullo löser. Organisationer som IRA är sofistikerade motståndare, som ständigt utvecklas, men vi fortsätter att förbättra våra tekniker för att fortsätta framåt. Och vi kommer också att fortsätta bygga verktyg för att hjälpa fler människor att kunna göra sina röster hörda i den demokratiska processen.

o Från och med nu måste varje annonsör som vill köra politik eller framföra politiska budskap eller åtgärder med hjälp av annonser godkännas. För att bli auktoriserad måste annonsörer bekräfta sin identitet och plats. Alla annonsörer, som inte blir godkända, kommer att vara förbjudna att köra politiska budskap eller utfärda annonser. Vi kommer också att etikettera dem och annonsörer måste visa dig vem som betalade för dem. Vi börjar med detta i USA och expanderar till resten av världen under de kommande månaderna.

o För ännu större öppenhet för politisk annonsering har vi också byggt ett verktyg som låter alla se alla annonser som en sida kör. Vi testar detta i Kanada nu och vi startar det globalt i sommar. Vi skapar också ett sökbart arkiv med tidigare politiska annonser.

o Vi kommer också att kräva att personer som hanterar stora sidor ska verifieras också. Det gör det mycket svårare för folk att köra sidor med falska konton, eller att växa viralt och sprida felaktigt eller delat innehåll på så sätt.

o För att kräva verifiering av alla dessa sidor och annonsörer, kommer vi att anställa tusentals fler. Vi är fast beslutna att få detta gjort i tid innan de kritiska månaderna före valet 2018 i USA samt val i Mexiko, Brasilien, Indien, Pakistan och på annat håll nästa år.

o Dessa steg i sig kommer inte att stoppa alla människor som försöker lura systemet. Men, de kommer att göra det mycket svårare för någon att göra vad ryssarna gjorde under valet 2016 och använda falska konton och sidor för att köra annonser. Valinblandning är ett problem som är större än någon plattform, och därför stöder vi lagen om äkta annonser. Detta kommer att bidra till att höja ribban för all politisk annonsering online.

Dela information. Vi har samarbetat med andra teknikföretag för att dela information om hot och vi samarbetar också med USA och utländska regeringar kring valintegritet. Samtidigt är det också viktigt att inte glömma de mer rättframma och vidare sätten Facebook spelar en roll i valet.

År 2016 hade folk miljarder interaktioner och öppna diskussioner på Facebook som kanske aldrig skulle ha hänt offline. Kandidater hade direkta kanaler för att kommunicera med tiotals miljoner medborgare. Kampanjer spenderade tiotals miljoner dollar för att organisera och annonsera på nätet för att få ut sina meddelanden allt längre. Och vi organiserade "Gå och rösta" ansträngningar som hjälpte mer än 2 miljoner människor att registrera sig för att rösta, vilka kanske inte hade röstat annars.

Säkerhet - inklusive val - är inte ett problem du någonsin löser totalt. Organisationer som IRA är sofistikerade motståndare som ständigt utvecklas, men vi fortsätter att förbättra våra tekniker för att fortsätta. Och vi kommer också att fortsätta bygga verktyg för att hjälpa fler människor att göra sina röster hörda i den demokratiska processen. Facebook spelar roll i valet.

IV SLUTSATSER.
Min högsta prioritet har alltid varit vårt sociala uppdrag att koppla ihop människor, bygga samhället och föra världen närmare varandra. Annonsörer och utvecklare kommer aldrig att ha företrädesrätt framför det så länge jag kör Facebook.

Jag startade Facebook när jag gick på college. Vi har kommit långt sedan dess. Vi betjänar nu mer än 2 miljarder människor runt om i världen, och varje dag använder vi våra tjänster för att hålla kontakten med de människor, som är viktiga för dem. Jag tror djupt på vad vi gör. Och när vi tar itu med dessa utmaningar vet jag att vi kommer att se tillbaka och uppskatta hjälpen för människor att komma i kontakt med andra samt ge fler människor en röst, som en positiv kraft i världen.
Jag inser att problemen vi pratat om idag inte bara är problem för Facebook och vårt samhälle - de är utmaningar för oss alla som amerikaner. Tack för att ni har tagit emot mig här idag, och jag är nu redo att besvara era frågor.

Mark Zuckerberg
Ordförande och verkställande direktör, Facebook
- - -
Min kommentar:
Har lärt mig att de som arbetar med utveckling av IKT eller ICT efter att ett program testkörts och släppts på marknaden patchas d v s lagas felaktigheter till allt eftersom de uppträder, vilket i fråga om Cambridge Analytica visar det problematiska i att tro att forskare vid ett universitet skulle ha renare samveten än andra.

Under den tid, som jag har haft nytta och nöje av att vara nätmedborgare, har det stått fullkomligt klart för mig att ICT och Internet inte enbart kan ses som något enbart för förmedling eller försäljning av varor och tjänster utan i ännu högre grad måste ses som verktyg för att utveckla vänskap, skaffa sig information och kunskap samt ordna meningsutbyten kring olika intressen - inte minst vid val av de politiker, som har till uppgift att stifta landets lagar.

Det, som nu blivit känt, lär oss att analys av allt, som människor visar intresse för på nätet, sedan länge använts för att kunna skräddarsy budskap och annonser för s k micro-targeting d v s erbjudanden med enskilda individer och grupper som måltavlor. Parallellt med detta har vi begåvats med allt fler politiker, som förefaller inbilla sig att det går att skapa ett demokratiskt och gott samhälle med hjälp av en allt hårdare lagstiftning. Idag visar de att de vill renovera och bygga om samhället genom att beträda den hårda vägen - i vart fall när det gäller nätets användare. 

Därför har jag - för att kunna slå vakt om det allra viktigaste i de fri- och rättigheter, som krävs för att vara medborgare även på nätet - gått med i Dataskydd.net; :DFRI; EDRi; och föreningen SNUS. Det tycker jag att flera borde göra. Som Wired påpekat efter förhöret Om inte Kongressens ledamöter förstår sig på Facebook, vad kan då användarna hoppas på? 

Del 3 av inledning av Mark Zuckerberg ...


... inför förhör i Kommittén för Energi och Handel i ett av den amerikanska Kongressens två underhus - Representanthuset.
- - -

III INBLANDNING I DET RYSKA VALET.

Facebook: s uppdrag handlar om att ge människor röst och föra människor närmare varandra. Detta är djupt demokratiska värden och vi är stolta över dem. Jag vill inte att någon ska använda våra verktyg för att undergräva demokratin. Det är inte vad vi står för. Vi var för långsamma med att upptäcka och reagera på rysk inblandning, och vi arbetar hårt för att bli bättre. Vårt sofistikerade sätt att hantera dessa hot växer och förbättras snabbt. Vi kommer att fortsätta arbeta med regeringen för att förstå den fulla omfattningen av rysk inblandning och vi kommer inte bara att göra vår del för att säkerställa integriteten av fria och rättvisa val runt om i världen, utan också att ge alla en röst och vara en kraft för en god demokrati överallt.

A. Vad hände?
Val har alltid varit särskilt känsliga tider för vårt säkerhetsteam, och presidentvalet 2016 var inget undantag. Vårt säkerhetsteam har varit medveten om traditionella ryska cyberhot - som hacking och malware - i flera år.

Fram till valdagen i november 2016 upptäckte och hanterade vi flera hot med band till Ryssland. Detta inkluderade aktiviteter hos en grupp kallad APT28, som den amerikanska regeringen offentligt har kopplat till ryska militära underrättelsetjänster. Men samtidigt som vårt primära fokus var på traditionella hot, såg vi också ett nytt beteende sommaren 2016 när APT28-relaterade konton under DC Leaks banderoll skapade falska personligheter som användes för att beså journalister med stulen information. Vi stängde ner dessa konton för att de bröt mot vår policy.

Efter valet fortsatte vi att undersöka och lära oss mer om dessa nya hot. Vad vi hittade var att dåliga aktörer hade använt samordnade nätverk av falska konton för att störa valet: För att främja eller attackera specifika kandidater och orsaker, skapa misstro i politiska institutioner eller helt enkelt sprida förvirring. Några av dessa falska aktörer använde också våra annonsverktyg.

Vi lärde oss också om en informationskampanj som drevs av Internet Research Agency (IRA) - en rysk agentur, som upprepade gånger har agerat bedrägligt och försökt att manipulera människor i USA, Europa och Ryssland. Vi hittade cirka 470 konton och sidor kopplade till IRA, vilka genererade cirka 80 000 Facebook-inlägg över en tvåårsperiod. Vår bästa uppskattning är att cirka 126 miljoner människor kan ha serverats innehåll från en Facebook-sida kopplad till IRA någon gång under den perioden.

På Instagram, där vår dataräckvidd inte är så komplett, hittade vi cirka 120 000 delningar av innehåll, och uppskattar att ytterligare 20 miljoner människor troligtvis kunde ha serverats det. Under samma tid spenderade IRA också cirka 100 000 dollar på mer än 3 000 annonser på Facebook och Instagram, som sågs av uppskattningsvis cirka 11 miljoner människor i USA. Vi stängde av dessa IRA-konton i augusti 2017.

B. Vad vi gör
Det är ingen tvekan om att vi borde ha upptäckt rysk inbalandning tidigare, och vi arbetar hårt för att se till att det inte händer igen. Våra aktioner inkluderar:

o Bygga ny teknik för att förhindra missbruk. Sedan 2016 har vi förbättrat vår teknik för att förhindra nationalstaters inblandning i utländska val, och vi har byggt mer avancerade AI-verktyg för att ta bort falska konton mer generellt. Det har varit ett antal viktiga val sedan dess, där dessa nya verktyg har blivit framgångsrikt utplacerade.

Till exempel:

o I Frankrike, inför presidentvalet 2017, fann vi och tog ner 30.000 falska konton.

o I Tyskland, före valet 2017 arbetade vi direkt med valkommissionen för att lära av dem om de hot de såg och att dela information med dem.

o I den amerikanska senatens specialval i Alabama förra året implementerade vi nya AI-verktyg som proaktivt upptäckte och tog bort falska konton från Makedonien som försökte sprida desinformation.

o Vi har inaktiverat tusentals konton kopplade till organiserade, finansiellt motiverade falska nyhetsspammare. Dessa undersökningar har använts för att förbättra våra automatiserade system som hittar falska konton.

o Förra veckan tog vi ner mer än 270 ytterligare sidor och konton som drivs av IRA och används för att rikta in sig på personer i Ryssland och rysktalande i länder som Azerbajdzjan, Uzbekistan och Ukraina. Några av de sidor vi tog bort hör till ryska nyhetsorganisationer som vi fastställde styrdes av IRA.

Forts. Del 4 ... om Säkerhet och Delning samt SLUTSATSER.

Del 2 av inledning av Mark Zuckerberg ...


... inför förhör i Kommittén för Energi och Handel i ett av den amerikanska Kongressens två underhus - Representanthuset.
- - -

B. Vad vi gör.
Vi har ett ansvar för att se till att det som hände med Kogan och Cambridge Analytica inte händer igen. Här är några av de steg vi tar:

Säkerhetsskydda vår plattform: Vi måste se till att utvecklare, som Kogan, vilka tidigare fått tillgång till mycket information, inte kan få tillgång till så mycket information framgent.

o Vi gjorde några stora förändringar på Facebook-plattformen 2014 för att dramatiskt begränsa den mängd data som utvecklare kan komma åt och proaktivt granska programmen på vår plattform. Det det innebär att en utvecklare idag inte kan göra vad Kogan gjorde för flera år sedan.

o Men det finns mer vi kan göra här för att begränsa informationsutvecklares åtkomst och sätta flera skyddsåtgärder på plats för att förhindra missbruk:
  • Vi tar bort utvecklarens tillgång till dina data om du inte har använt appen under tre månader.
  • Vi minskar de data du ger en app, när du godkänner den, till bara ditt namn, profilfoto och e-postadress. Det är mycket mindre än appar kan komma på någon annan större app-plattform.
  • Vi kräver att utvecklare inte bara får godkännande utan också skriver ett kontrakt som ställer strikta krav för att fråga någon om tillgång till deras inlägg eller annan privat data.
  • Vi begränsar fler API: er som grupper och events. Du ska kunna logga in på appar och enkelt dela din offentliga information, men, något som också kan dela andra människors information - som andra inlägg i grupper du befinner dig i eller andra som kommer till evenemang du kommer till - kommer att bli mycket mer begränsad.
  • För två veckor sedan upptäckte vi att en funktion, som låter dig titta på någon via deras telefonnummer och e-post missbrukades. Den här funktionen är användbar i fall där personer har samma namn, men det missbrukades för att länka folks offentliga Facebook-information till ett telefonnummer som de redan hade. När vi fick reda på missbruket stängde vi ned den här funktionen.
o Undersöka andra appar. Vi håller på att undersöka varje app som hade tillgång till en stor mängd information innan vi låste ner vår plattform 2014. Om vi upptäcker misstänkt aktivitet gör vi en fullständig juridisk granskning. Och om vi upptäcker att någon använder data felaktigt, förbjuder vi dem och informerar alla berörda.

o Bygga bättre kontroller. Slutligen gör vi det lättare att förstå vilka appar, som du har gett tillgång till dina data. Den här veckan började vi visa alla en lista över de appar som du har använt och ett enkelt sätt att återkalla behörigheter till dina data. Du kan redan göra detta i dina personliga inställningar, men vi ska lägga den högst upp i nyhetsflödet för att se till att alla ser det. Och vi informerade också för alla vars Facebook-information kan ha delats med Cambridge Analytica.
Utöver de steg vi redan hade tagit under 2014 tror jag att detta är nästa steg vi måste ta för att fortsätta att säkra vår plattform. Intressant?

Forts. Del 3 Inblandning i det ryska valet och olika åtgärder

Del 1 av Mark Zuckerbergs vittnesmål ...


... inför förhör i Kommittén för Energi och Handel i ett av den amerikanska Kongressens två underhus- Representanthuset, vars ledamöter väljs vartannat år i allmänna val samtidigt som 1/3-del av ledamöterna i Senaten - det andra underhuset - väljs. Senaste valet genomfördes den 8 november 2016.

Förhöret gäller Facebooks roll i och ansvar för Integritet, Säkerhet och Demokrati visavi kunder och USA:s konstitution.

I. INLEDNING
Ordförande Walden, ledamot Pallone och ledamöter av kommittén,Vi står inför ett antal viktiga frågor kring integritet, säkerhet och demokrati, och ni kommer att med all rätt ha några svåra frågor för mig att besvara. Innan jag pratar om de steg vi tar för att ta itu med dem, jag vill prata om hur vi hamnade här.

Facebook är ett idealistiskt och optimistiskt företag. För det mesta av vår existens fokuserade vi på allt det goda som anslutna människor kan komma med. Allt efter, som Facebook har vuxit, har människor överallt fått ett kraftfullt nytt verktyg för att hålla kontakten med de människor de älskar, kunna göra sina röster hörda samt bygga samhällen och företag. Nyligen har vi sett #metoo-rörelsen och the March for Our Lives, organiserade, åtminstone delvis, på Facebook. Efter orkanen Harvey samlade folk in mer än 20 miljoner dollar för undsättning. Och mer än 70 miljoner småföretag använder nu Facebook för att växa och skapa jobb.

Men det står klart nu att vi inte gjorde tillräckligt för att förhindra att dessa verktyg också används för att skada. Det gäller falska nyheter, utländsk inblandning i val och Hets mot folkgrupp, såväl som utvecklare och dataintegritet. Vi hade inte en tillräckligt bred bild av vårt ansvar, och det var ett stort misstag. Det var mitt misstag, och jag är ledsen för det. Jag startade Facebook, jag driver det och jag är ansvarig för vad som händer här.

Så nu måste vi gå igenom alla delar av vår relation med människor och se till att vi har en tillräckligt bred bild av vårt ansvar. Det räcker inte att bara koppla samman människor, vi måste se till att dessa anslutningar är positiva. Det räcker inte att bara ge människor en röst, vi måste se till att folk inte använder den för att skada andra människor eller sprida felaktig information. Det räcker inte att ge människor kontroll över sin information, vi måste se till att utvecklare, som de har gett informationen till också skyddar den.

Över hela linjen har vi ett ansvar att inte bara bygga verktyg, utan också att se till att dessa verktyg används för gott. Det kommer ta lite tid att arbeta igenom alla de förändringar vi behöver göra, men jag är fast besluten att få till det på rätt sätt. Det inkluderar att förbättra sättet att skydda människors information och att skydda val runt om i världen.

Här är några viktiga saker som vi gör:

II. CAMBRIDGE ANALYTICA
Under de senaste veckorna har vi arbetat för att förstå exakt vad som hände med Cambridge Analytica och vidta åtgärder för att se till att det inte händer igen. Vi vidtog viktiga åtgärder för att förhindra att detta skulle hända för fyra år sedan, men vi gjorde också misstag, det finns mer att göra, och vi måste stå upp och göra det.

A. Vad hände?
Under 2007 lanserade vi Facebook-plattformen med visionen att fler appar borde vara sociala. Din kalender ska kunna visa dina vänners födelsedagar, dina kartor ska visa var dina vänner bor och din adressbok ska visa deras bilder. För att kunna göra det gjorde vi det möjligt för människor att logga in på appar och dela vilka deras vänner var och viss information om dem.

År 2013 skapade en forskare vid Cambridge University Aleksandr Kogan en app av personlig karaktär. Den installerades av cirka 300 000 personer som gick med på att dela med sig av Facebook-informationen och information från sina vänner vars privatlivsinställningar gjorde det möjligt. Med tanke på hur vår plattform fungerade vid den tiden, innebar det att Kogan kunde få tillgång till viss information om tiotals miljoner av deras vänner.

För att förhindra missbrukande appar, meddelade vi 2014, att vi ändrade hela plattformen för att dramatiskt begränsa den Facebook-information som apparna kunde komma åt. Det allra viktigaste är att appar, som Kogans, inte längre kunde begära information om en persons vänner om inte deras vänner hade godkänt appen. Vi krävde också att utvecklare behövde få godkännande från Facebook innan de kunde begära data utöver användarens offentliga profil, vänlista och e-postadress. Dessa åtgärder skulle förhindra att någon app, som Kogans, skulle kunna få tillgång till så mycket Facebook-data idag.

Under 2015 lärde vi oss av journalister på The Guardian att Kogan hade delat data från sin app med Cambridge Analytica. Det är emot vår policy för utvecklare att dela data utan människors samtycke, så vi bannlyste omedelbart Kogans app från vår plattform och krävde att Kogan och andra enheter som han gav data till, inklusive Cambridge Analytica, formellt intygar att de hade raderat alla felaktigt förvärvade data - vilket de till sist gjorde.

Förra månaden lärde vi oss av The Guardian, The New York Times och Channel 4 att Cambridge Analytica inte har tagit bort data, som de hade certifierat. Vi förbjöd genast dem från att använda någon av våra tjänster. Cambridge Analytica hävdar att de redan har raderat uppgifterna och har kommit överens om en rättsmedicinsk granskning av ett företag, som vi anställde för att undersöka detta. Vi arbetar också med U.K. Information Commissioner´s kontor, som har jurisdiktion över Cambridge Analytica, eftersom de färdigställer sin undersökning av vad som hände. Intressant.

forts. Del 2 Vidtagna och planerade åtgärder.


söndag 4 mars 2018

Kollektivt eller enskilt straff i LSS?!


Läser i FUB:s tidning Unik nr 1/2018 sidan 8 en artikel om Stig Svenssons rapport "Personlig assistans - Analys av en kvasimarknad och dess brottslighet", som han redovisat mot bakgrund av regeringsuppdraget med koppling till den pågående statliga utredningen Översyn av LSS och assistansersättningen. En kvasimarknad förklaras med att staten bestämmer både vem, som är producent (Assistansanordnare) och vem som är Konsument (assistantanvändare) samt priset för tjänsten (schablonersättningen), som betalas av Skattebetalarna. Artikeln har skrivits av Eva Borgström, Intressepolitisk samordnare hos FUB. Rapporten är tillgänglig på Regeringens webb. För skattebetalarna är det självklart att en sådan marknad kräver ändamålsenliga statliga funktioner för kontroll av hänsyn till såväl användarna som skattebetalarna.

Men, istället för att i detalj ta itu med statens kontrollsystem ger sig utredaren Stig Svensson i kast med uppgiften att finna stöd för sitt antagande att det är hos den svagaste gruppen, det vill säga hos föräldrar i deras roll som assistansanordnare, som fusket är som allra störst. Därför bör alla i denna grupp straffas överlag med en schablonmässig nedsättning av beviljade timmar per vecka, vilket innebär att alla ska straffas för något, som utredaren gissar att hälften av föräldragruppen gör sig skyldig till. Redan där blir det helt galet, eftersom kollektiv bestraffning inte hör hemma i den svenska rättsordningen.

Istället för att ta ära och redlighet av de familjer, som gör obeskrivligt viktiga insatser för att familjen ska fungera, trots utmaningen att göra det bästa möjliga i en svår situation, strör utredaren Stig Svensson salt i såren med sitt förslag. Undrar var landet Sverige hade varit utan alla enskilda individers insatser, vilka samhället inte hade kunnat klara sig utan?! Assistansföretagen däremot avstår utredaren från att utmana, eftersom de har en hel bransch i ryggen för att låta rättsligt pröva hållbarheten i anklagelserna om fusk!

Om utredaren istället hade fokuserat på behovet av ett hållbart kontrollsystem, då hade även det fenomen, som kallas "Social shopping", kunnat åtgärdas utan att alla familjer ska drabbas av misstankar. Något som skapar ytterligare konfliktytor mellan svenskar och flyktingar & invandrare. När myndigheter använder risken för människohandet, som argument för åtgärder för att snäva in assistansersättningen, då blir det tydligt att regeringens utredare utgår från att vi medborgare - för att kunna tänka rätt - behöver ställa utsatta föräldrars rätt till samhällets stöd enligt intentionerna i nu gällande LSS mot utredarens idéer om att det bland dessa familjer kan finns aktörer som ägnar sig åt människohandel. Det ska således åvila den enskilde individen att hjälpa politikerna med det, som de - trots alla sina resurser - ser ut att vara oförmögna att klara av!

Vilket fattigdomsbevis är inte dessa föreställningar, som odlas i den politiska makten boningar?!

Den fyrkantiga finansministern och hennes feministiska vänner i alla partier måste öppna ögonen och se hur deras feministiska retorik leder vilse till stor nackdel för samhällets allra sköraste medborgare. Redan 2016 skrev FUB:s ordförande Thoman Jansson om vikten att stå upp för Karl Grünevalds ideal, vilket alla som värnar om LSS intentioner från 1993 ser som nödvändigt. Min slutsats är att Regering och Riksdag måste skapa ett hållbart statligt kontrollsystem istället för att misstänkliggöra de föräldrar som gör sitt bästa för att skapa ett drägligt liv för sina funktionshindrade barn!

torsdag 1 mars 2018

Rätten enligt LSS - Centerns slagträ inför valet?

Sedan 2004 har statens kostnader för assistansersättningen mer än fördubblats samt fortsatt att öka. I år beräknas den kosta 30 miljarder. I maj 2016 tillsatte Regeringen en särskild utredare som skulle se över delar av Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Främst för att skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av samhällets insatser och samtidigt se över att det som görs fungerar, som det var tänkt och att lagen främjar jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.

För att hålla detta inom statens budgetramar utfärdatde Regeringen 2016 ett regleringsbrev till Försäkringskassan, som lett till en mycket snäv tolkning och tillåmpning av lagen med klagomål som följd. Den allvarliga situationen har då uppstått att Förvaltningsdomstolarna bedömt berörda personers grundläggande rättigheter vara av mindre vikt än Försäkringskassans budgetramar. Något som i sin tur lett till att Riksrevisionen öppnat ett ärende för granskning av "Statens åtgärder när rättighetslagar inte följs".

Kommittedirektiven (Dir. 2016:40) omfattar drygt 24 sidor och speglar Regeringens ambitioner att värna reformerna, då "de haft stor betydelse för ökat självbestämmande och möjligheterna att leva ett självständigt liv" samtidigt som Socialstyrelsens egna rapporter och uppföljningar samt Riksrevisionens och ISF:s rapporter visar behovet av åtgärder för att rätta till brister i lagstiftningen och tillämpningen samt olika ansvarsfrågor mellan berörda verksamheter. Därutöver vill regeringen komma till rätta med olägenheter av det delade huvudmannaskapet mellan staten och kommunerna.

Så långt är det uppenbart att behovet av en översyn är nödvändig. Men, tidpunkten för när översynen ska redovisas kunde vara bättre än den 1 oktober 2018, det vill säga tre veckor efter höstens val, där alla politiker, som kandiderar till Riksdag, Landsting/Region och Kommun, är berörda av att denna för de funktionshindrade och deras anhöriga så viktiga lag, som måste ges en klok och väl balanserad utformning. Webbsidan Assistantkoll har publicerat en kortversion av ett första utkast av utredaren Gunilla Malmborg. Den 1 augusti 2017 tog hon över utredningen efter den särskilde utredaren Désirée Pethrus, vilken begärt entledigande. 

Malmborgs utkast har delgetts experter i utredningen för yttrande. Assistantkoll uppmanar läsarna diskutera saken innan riksdagsvalet "så att politiska partier kan ta ställning och väljarna får en möjlighet att påverka utvecklingen". När hennes uppdrag presenterades noterades också att hon skulle skapa ett forum för dialog med funktionshindersrörelsen, de politiska partierna, berörda myndigheter, kommuner och landsting samt andra berörda organisationer, men att de finns de, som vill göra detta till en valfråga, visar att förtroendet för Regeringen är lågt eller att det finns partipolitiska aktörer, som tror sig om att klara av översynen på ett bättre sätt.

Saken är till sin natur inte särskilt väl lämpad att göras till ett slagträ i valdebatten! Det visar sig inte minst, när RBU, en intresseorganisation för en av de berörda personkretsarna, redan nu är ute med en namninsamling med uppmaning till såväl sina egna medlemmar, som FUB:s medlemmar, där det inledningsvis sägs "Barns och äldres rätt till personlig assistans försvinner". Insatser, som är tänkt att komma i dess ställe, samt ett skifte av huvudman från staten till kommunerna , talas det tyst om. 

Tolkar det som att förtroendet för kommunernas samlade ansvar för ambitionen att bibehålla intentionerna i ursprungliga LSS är lika med noll. Men, att gå ut till människorna i en valrörelse med påståendet att barns och äldres rätt till personlig assistans ska försvinna, det är ohederligt! Eller döljer en partipolitisk agenda.?! Frågan är berättigad sedan jag idag läst gårdagens Expressen med Annie Lööfs och Anders W Jonssons debattinlägg i Expressen samma dag som SVT Forum sände debatten i Riksdagen inför beslutet om ett snabbspår för vissa lagändringar, så att FK:s möjligheter att sätta gällande lag ur spel med hänvisning till sin tolkning av regleringsbrevet 2016, kunde stoppas. 

Idag - en dag senare - är inlägget delat 1492 gånger. I ett sådant klimat blir det omöjligt att föra vettiga samtal om en lagstiftning, som kan vara ändamålsenlig och ekonomiskt hållbar över tid. Det är destruktivt för såväl berörda barn och äldre, som samhällsklimatet. Något, som vi alla förlorar på.
För mig och många andra är det en gåta varför en Översyn för att behålla funktionshindrades rättigheter enligt lagens intentioner och samtidigt hushålla med samhällets resurser, inte kan lyftas ovanför motsättningarna i partipolitiken blocken emellan?! Denna oförmåga hos de etablerade politiska partierna säger mycket om vad vi har att vänta oss. Den, som har resurser att sprida villfarelser via webbsidor på nätet, de vinner utrymme i medierna och rösterna och därmed makten. Till stöd för detta antagande vill jag - utan några andra jämförelser - peka på metoo-kampanjen, som var byggd av kampanjmakare med metoder, som våra etablerade nyhetsmedia talade mycket tyst om, eftersom journalisternas fackliga organisationer var med bland de som låg bakom kampanjen!

Då valrörelsen inför valet den 9 september redan är igång, undrar jag vilka som har ansvar för att uppfattningen - att ändamålet helgar medlen - har vunnit terräng så till den grad att det sunda förnuftet har svårt att göra sig gällande. Detta var tidigare något, som jesuiter ägnade sig åt, enligt prästen och litteraturhistorikern Carl Julius Lénström (1811 - 1893). Tänker med sorg i hjärtat på Hjalmar Brantings ord, som en gång fångade mitt intresse för Politik och Samhället med orden: - Demokrati är den upplysta majoritetens beslut. Har ännu inte förnyat mitt medlemskap i Piratpartiet för 2018, då jag vill vara fri att ha åsikter om exempelvis företeelsen metoo, utan att någon annan ska tvingas bära hundhuvudet för detta, när feministerna går till storms mot ett avvikande beteende från deras norm. 

På goda grunder är jag idag således på jakt efter ett parti, som är mera intresserad av ett hederligt förhållningssätt i retoriken än att försöka dra nytta av möjligheterna till förvillelser av väljarna i politiken? Så oerhört trist att Centerpartiet redan har gjort bort sig.

söndag 4 februari 2018

#metoo-kampanjen versus JustBeInc/Me Too.

Efter senaste blogginlägg, då jag hade funnit att Tarana Burke lockats att medverka vid Norrbotten Media Week i Luleå tiden 5 - 10 februari 2018, har tankarna fortsatt att gnaga: - Vilka samband finns mellan den av internationella fackliga organisationer sjösatta #metoo-kampanjen och Tarana Burkes organisation JustBeInc, som från start år 2006 använde de förlösande orden Me Too i arbetet med att stödja färgade flickor/kvinnor, som blivit utsatta för sexuellt relaterat våld. De drabbade kvinnorna fann viss tröst i att inte vara ensamma om att bära upplevelsen av att vara nedvärderad som människa.

Att nykomlingen #metoo, som dragit fram som en farsot med en peek under november 2017, ser ut att låna ljus av JustBeInc´s Me Too, väcker onekligen mitt och andras intresse. Men vem ställer frågor och i så fall var?

Bestämde mig igår under förmiddagen att åtminstone skriva ett mejl till Redaktionschefen, Ledarredaktören och Ansvarige utgivaren hos Norrbottens-Kuriren, som den 23 november 2017 skrivit om Tarana Burke´s medverkan vid Norrbotten Media Week, som om hon skulle vara den som skapat #metoo-kampanjen. Detta för att göra dem medvetna om att detta torde vara att slira på sanningen.

Eftermiddagen ägnar jag åt fortsatta funderingar kring glappet mellan #metoo-kampanjen och Tarana Burke´s Me Too, vilket någon antingen anstränger sig för att dölja eller att lappa över, och min egen frustration över att detta arbetsmiljöproblem setts som något så speciellt att det måste lösas vid sidan av det system, som vi - i vart fall i Sverige - har byggt upp för att skapa ett gott arbetsliv med stöd av lag och avtal.

Var är haken? Vad är det , som jag har missat? Vad är det för faktor, som gör att medierna är så ointresserade av att syna företeelsen #metoo i sömmarna? Vad är det, som kan förklara skillnaden i genomslagskraft mellan Tarana Burke´s sekellånga kamp och #metoo-kampanjens "segertåg" på mindre än ett år? Vad är gemensamt och vad skiljer dem åt? Kön är helt klart gemensamt och på goda grunder vågar jag anta att skillnaden i genomslagskraft kan hänga samman med etniciteten. Något som Tarana Burke´s vänner påpekade när Times valde #metoo-kampanjen till Årets Person. Med samiskt påbrå på mödernet, har jag fått en (låt vara begränsad men dock) viss insikt i hur blind majoritetsbefolkningen kan vara inför diskriminering på grund av etnicitet.

Återstår klassperspektivet, där jag saknar uppgift om deltagarna i såväl #metoo-kampanjen som Tarana Burke´s Me Too. Född in i arbetarklassen, har jag sedan barnsben fått lära mig att en människa inte kan få något, utan att anstränga sig och att det inte hjälper långt att bara prata och skriva om att något borde vara på ett visst sätt. I arbetslivet har det sedan i början på 1950-talet gällt att göra sitt allra bästa samt att lära sig att föra utvecklingen framåt, bland annat genom att kunna tolka och tillämpa de lagar och avtal, som fackligt och politiskt arbete hade resulterat i.

Sedan 1990-talet har företag och offentlig sektor här i Sverige byggt upp en organisation för det systematiska arbetsmiljöarbetet enligt lag och avtal med en Internkontroll som Arbetsmiljöverket ska hålla koll på. Jag var själv aktiv i det fackliga arbetet när detta system sjösattes inom den offentliga sektorn och omorganisationer kombinerade med upphandlingar av utförare inom olika verksamheter stod som spön i backen. Då var kunskapen om Arbetsmiljölagen och dito avtal samt uppövningen av förhandlingsförmågan guld värt.

Idag befinner sig medierna inne i en förändring som vi ännu inte kan se och förstå omfattningen av. I detta läge dimper #metoo-kampanjen ner i Sverige med mestadels yngre och medelålders vita kvinnor ur (gissar jag) främst medelklassen, som medievärlden gett fri lejd att kräva en skarpare lagstiftning vid sidan av det hos oss etablerade systemet för en juste arbetsmiljö. Journalistförbundet gör nog klokare i att tillsammans med Tidningsutgivarna satsa på utbildning istället för spektakulära kampanjer, som till sist gör att många av oss läsare, lyssnare och tittare storknar.

Jämställdhet och lika behandling handlar om något mera än kön och könsidentitet, vilket det här skrivandet har gett mig en möjlighet att synliggöra. Det ska onekligen bli intressant att se hur Norrbotten Media Week och Norrbottens-Kuriren med flera medier kommer att förklara Tarana Burke´s närvaro i Luleå och Sverige.

Intressant?

tisdag 30 januari 2018

Därför kommer Tarana Burke till Sverige.

Time Magazine´s utmärkelse Årets person till #metoo med skådespelerskan Alyssa Milano, som frontar bilden på magasinets första sida i kretsen av sina kollegor, gav en rejäl knuff åt #metoo-kampanjen. Synar detta närmare i sömmarna och finner snabbt en skarp kommentar i AFROPUNK om Time Magazine och valet av Årets person. Hade tidigare läst i publikationen Café.se att många upprörts av att Alyssa Milano, som hängde ut filmproducenten Harvey Weinstein i oktober 2017, tillskrivits äran av att ha påbörjat #metoo, när de visste att det var deras vän Tarana Burke, som för mer än tio år sedan dragit igång en rörelse, vilken använde uttrycket Me Too för att färgade kvinnor skulle kunna stötta och hjälpa varandra, när de blev utsatta för sexuellt relaterade övergrepp och trakasserier. Sedan Alyssa Milano blivit uppmärksammad på Tarana Burkes tidigare arbete twittrade hon om detta med en länk till Tarana Burkes organisation, vilken besvarades med ett tack från Tarana Burke, som inte var ute efter att få cred för metoo-kampanjen, utan enbart var glad över att problemen med sexuellt relaterade övergrepp och trakasserier uppmärksammades.

När jag googlar på Tarana Burke får jag upp en artikel i Norrbottens-Kuriren från den 23 november 2017, där det berättas att hon ska medverka vid Norrbotten Media Week - en branschvecka i Luleå den 5 - 10 februari 2018 - samt att "Pr-strateg Ronny Olovsson, på byrån Vinter i Luleå och en av grundarna av NMW, gläds mycket åt stjärnbokningen". Hos Dagens Media har jag läst om att den i Kuriren omtalade PR-strategen fram till hösten 2007 hade arbetat som biträdande nyhetschef hos Aftonbladet. Behöver knappast säga att artikeln i Norrbottens-Kuriren ger ett tydligt intryck av att Tarana Burke är #metoo-kampanjens upphovsperson. Men Kuriren är inte ensam - en lång rad andra media, inte minst Public Service media, sprider under samma tid med stor entusiasm samma bild av hennes roll.

Det är naturligtvis lättare att förklara denna företeelse, som en frukt av ett slit under ett decennium än ett skeende, som sjösatts av fackliga organisationer bland annat International Federation of Journalists, under de första månaderna av 2017 och sedan dragit fram likt en präriebrand under årets sista månader för att sedan hållas vid liv under valåret 2018, bland annat vid branschveckan i Luleå, där socialdemokraten Niklas Nordström är kommunalråd. Här finns onekligen en oslagbar kombination - en duktig PR-strateg och ett kommunalråd, som enligt en artikel i NSD 2017-03-09 utnämnts till Årets politiker vid galan Årets opinionsbildare. Vad månde bliva av detta?

Räcker det med den facebook-grupp som bildats till stöd för ett antal statyer av Tarana Burke i Sverige eller vad mer har vi att se fram emot? Ställer frågan sedan jag blivit varse att Regeringen kommunicerar med oss på engelska om kraftag mot sexuellt våld, trakasserier och kränkningar. Undrar om de och deras sakkunninga har hört talas om Arbetsmiljöverket och dess roll när det gäller allt som hotar den psyko-sociala arbetsmiljön för såväl chefer och anställda som tillfälligt anlitade medarbetare eftersom människor på en arbetsplats är varandras arbetsmiljö?!