Del 4. av inledning av Mark Zuckerberg ...

... inför förhör i Kommittén för Energi och Handel i ett av den amerikanska Kongressens två underhus - Representanthuset.

- - -

Betydande ökning av vår investering i säkerhet.

Vi har nu cirka 15 000 personer som arbetar med säkerhets- och innehållsbedömning. Vi kommer ha mer än 20 000 i slutet av året.

o Jag har styrt våra team att investera mycket i säkerhet - ovanpå andra investeringar, som vi gör - att det kommer att påverka vår lönsamhet väsentligt framöver. Men jag vill vara tydlig om vad vår prioritet är: skydda vårt samhälle är viktigare än att maximera våra vinster. Säkerhet - inklusive val - är inte ett problem du någonsin till fullo löser. Organisationer som IRA är sofistikerade motståndare, som ständigt utvecklas, men vi fortsätter att förbättra våra tekniker för att fortsätta framåt. Och vi kommer också att fortsätta bygga verktyg för att hjälpa fler människor att kunna göra sina röster hörda i den demokratiska processen.

o Från och med nu måste varje annonsör som vill köra politik eller framföra politiska budskap eller åtgärder med hjälp av annonser godkännas. För att bli auktoriserad måste annonsörer bekräfta sin identitet och plats. Alla annonsörer, som inte blir godkända, kommer att vara förbjudna att köra politiska budskap eller utfärda annonser. Vi kommer också att etikettera dem och annonsörer måste visa dig vem som betalade för dem. Vi börjar med detta i USA och expanderar till resten av världen under de kommande månaderna.

o För ännu större öppenhet för politisk annonsering har vi också byggt ett verktyg som låter alla se alla annonser som en sida kör. Vi testar detta i Kanada nu och vi startar det globalt i sommar. Vi skapar också ett sökbart arkiv med tidigare politiska annonser.

o Vi kommer också att kräva att personer som hanterar stora sidor ska verifieras också. Det gör det mycket svårare för folk att köra sidor med falska konton, eller att växa viralt och sprida felaktigt eller delat innehåll på så sätt.

o För att kräva verifiering av alla dessa sidor och annonsörer, kommer vi att anställa tusentals fler. Vi är fast beslutna att få detta gjort i tid innan de kritiska månaderna före valet 2018 i USA samt val i Mexiko, Brasilien, Indien, Pakistan och på annat håll nästa år.

o Dessa steg i sig kommer inte att stoppa alla människor som försöker lura systemet. Men, de kommer att göra det mycket svårare för någon att göra vad ryssarna gjorde under valet 2016 och använda falska konton och sidor för att köra annonser. Valinblandning är ett problem som är större än någon plattform, och därför stöder vi lagen om äkta annonser. Detta kommer att bidra till att höja ribban för all politisk annonsering online.

Dela information. Vi har samarbetat med andra teknikföretag för att dela information om hot och vi samarbetar också med USA och utländska regeringar kring valintegritet. Samtidigt är det också viktigt att inte glömma de mer rättframma och vidare sätten Facebook spelar en roll i valet.

År 2016 hade folk miljarder interaktioner och öppna diskussioner på Facebook som kanske aldrig skulle ha hänt offline. Kandidater hade direkta kanaler för att kommunicera med tiotals miljoner medborgare. Kampanjer spenderade tiotals miljoner dollar för att organisera och annonsera på nätet för att få ut sina meddelanden allt längre. Och vi organiserade "Gå och rösta" ansträngningar som hjälpte mer än 2 miljoner människor att registrera sig för att rösta, vilka kanske inte hade röstat annars.

Säkerhet - inklusive val - är inte ett problem du någonsin löser totalt. Organisationer som IRA är sofistikerade motståndare som ständigt utvecklas, men vi fortsätter att förbättra våra tekniker för att fortsätta. Och vi kommer också att fortsätta bygga verktyg för att hjälpa fler människor att göra sina röster hörda i den demokratiska processen. Facebook spelar roll i valet.

IV SLUTSATSER.

Min högsta prioritet har alltid varit vårt sociala uppdrag att koppla ihop människor, bygga samhället och föra världen närmare varandra. Annonsörer och utvecklare kommer aldrig att ha företrädesrätt framför det så länge jag kör Facebook.

Jag startade Facebook när jag gick på college. Vi har kommit långt sedan dess. Vi betjänar nu mer än 2 miljarder människor runt om i världen, och varje dag använder vi våra tjänster för att hålla kontakten med de människor, som är viktiga för dem. Jag tror djupt på vad vi gör. Och när vi tar itu med dessa utmaningar vet jag att vi kommer att se tillbaka och uppskatta hjälpen för människor att komma i kontakt med andra samt ge fler människor en röst, som en positiv kraft i världen.

Jag inser att problemen vi pratat om idag inte bara är problem för Facebook och vårt samhälle - de är utmaningar för oss alla som amerikaner. Tack för att ni har tagit emot mig här idag, och jag är nu redo att besvara era frågor.

Mark Zuckerberg

Ordförande och verkställande direktör, Facebook

- - -

Min kommentar:

Har lärt mig att de som arbetar med utveckling av IKT eller ICT efter att ett program testkörts och släppts på marknaden patchas d v s lagas felaktigheter till allt eftersom de uppträder, vilket i fråga om Cambridge Analytica visar det problematiska i att tro att forskare vid ett universitet skulle ha renare samveten än andra.

Under den tid, som jag har haft nytta och nöje av att vara nätmedborgare, har det stått fullkomligt klart för mig att ICT och Internet inte enbart kan ses som något enbart för förmedling eller försäljning av varor och tjänster utan i ännu högre grad måste ses som verktyg för att utveckla vänskap, skaffa sig information och kunskap samt ordna meningsutbyten kring olika intressen - inte minst vid val av de politiker, som har till uppgift att stifta landets lagar.

Det, som nu blivit känt, lär oss att analys av allt, som människor visar intresse för på nätet, sedan länge använts för att kunna skräddarsy budskap och annonser för s k micro-targeting d v s erbjudanden med enskilda individer och grupper som måltavlor. Parallellt med detta har vi begåvats med allt fler politiker, som förefaller inbilla sig att det går att skapa ett demokratiskt och gott samhälle med hjälp av en allt hårdare lagstiftning. Idag visar de att de vill renovera och bygga om samhället genom att beträda den hårda vägen - i vart fall när det gäller nätets användare. 

Därför har jag - för att kunna slå vakt om det allra viktigaste i de fri- och rättigheter, som krävs för att vara medborgare även på nätet - gått med i Dataskydd.net; :DFRI; EDRi; och föreningen SNUS. Det tycker jag att flera borde göra. Som Wired påpekat efter förhöret Om inte Kongressens ledamöter förstår sig på Facebook, vad kan då användarna hoppas på? 

Del 3 av inledning av Mark Zuckerberg ...

... inför förhör i Kommittén för Energi och Handel i ett av den amerikanska Kongressens två underhus - Representanthuset.

- - -

III INBLANDNING I DET RYSKA VALET.

Facebook: s uppdrag handlar om att ge människor röst och föra människor närmare varandra. Detta är djupt demokratiska värden och vi är stolta över dem. Jag vill inte att någon ska använda våra verktyg för att undergräva demokratin. Det är inte vad vi står för. Vi var för långsamma med att upptäcka och reagera på rysk inblandning, och vi arbetar hårt för att bli bättre. Vårt sofistikerade sätt att hantera dessa hot växer och förbättras snabbt. Vi kommer att fortsätta arbeta med regeringen för att förstå den fulla omfattningen av rysk inblandning och vi kommer inte bara att göra vår del för att säkerställa integriteten av fria och rättvisa val runt om i världen, utan också att ge alla en röst och vara en kraft för en god demokrati överallt.

A. Vad hände?

Val har alltid varit särskilt känsliga tider för vårt säkerhetsteam, och presidentvalet 2016 var inget undantag. Vårt säkerhetsteam har varit medveten om traditionella ryska cyberhot - som hacking och malware - i flera år.

Fram till valdagen i november 2016 upptäckte och hanterade vi flera hot med band till Ryssland. Detta inkluderade aktiviteter hos en grupp kallad APT28, som den amerikanska regeringen offentligt har kopplat till ryska militära underrättelsetjänster. Men samtidigt som vårt primära fokus var på traditionella hot, såg vi också ett nytt beteende sommaren 2016 när APT28-relaterade konton under DC Leaks banderoll skapade falska personligheter som användes för att beså journalister med stulen information. Vi stängde ner dessa konton för att de bröt mot vår policy.

Efter valet fortsatte vi att undersöka och lära oss mer om dessa nya hot. Vad vi hittade var att dåliga aktörer hade använt samordnade nätverk av falska konton för att störa valet: För att främja eller attackera specifika kandidater och orsaker, skapa misstro i politiska institutioner eller helt enkelt sprida förvirring. Några av dessa falska aktörer använde också våra annonsverktyg.

Vi lärde oss också om en informationskampanj som drevs av Internet Research Agency (IRA) - en rysk agentur, som upprepade gånger har agerat bedrägligt och försökt att manipulera människor i USA, Europa och Ryssland. Vi hittade cirka 470 konton och sidor kopplade till IRA, vilka genererade cirka 80 000 Facebook-inlägg över en tvåårsperiod. Vår bästa uppskattning är att cirka 126 miljoner människor kan ha serverats innehåll från en Facebook-sida kopplad till IRA någon gång under den perioden.

På Instagram, där vår dataräckvidd inte är så komplett, hittade vi cirka 120 000 delningar av innehåll, och uppskattar att ytterligare 20 miljoner människor troligtvis kunde ha serverats det. Under samma tid spenderade IRA också cirka 100 000 dollar på mer än 3 000 annonser på Facebook och Instagram, som sågs av uppskattningsvis cirka 11 miljoner människor i USA. Vi stängde av dessa IRA-konton i augusti 2017.

B. Vad vi gör

Det är ingen tvekan om att vi borde ha upptäckt rysk inbalandning tidigare, och vi arbetar hårt för att se till att det inte händer igen. Våra aktioner inkluderar:

o Bygga ny teknik för att förhindra missbruk. Sedan 2016 har vi förbättrat vår teknik för att förhindra nationalstaters inblandning i utländska val, och vi har byggt mer avancerade AI-verktyg för att ta bort falska konton mer generellt. Det har varit ett antal viktiga val sedan dess, där dessa nya verktyg har blivit framgångsrikt utplacerade.

Till exempel:

o I Frankrike, inför presidentvalet 2017, fann vi och tog ner 30.000 falska konton.

o I Tyskland, före valet 2017 arbetade vi direkt med valkommissionen för att lära av dem om de hot de såg och att dela information med dem.

o I den amerikanska senatens specialval i Alabama förra året implementerade vi nya AI-verktyg som proaktivt upptäckte och tog bort falska konton från Makedonien som försökte sprida desinformation.

o Vi har inaktiverat tusentals konton kopplade till organiserade, finansiellt motiverade falska nyhetsspammare. Dessa undersökningar har använts för att förbättra våra automatiserade system som hittar falska konton.

o Förra veckan tog vi ner mer än 270 ytterligare sidor och konton som drivs av IRA och används för att rikta in sig på personer i Ryssland och rysktalande i länder som Azerbajdzjan, Uzbekistan och Ukraina. Några av de sidor vi tog bort hör till ryska nyhetsorganisationer som vi fastställde styrdes av IRA.

Forts. Del 4 ... om Säkerhet och Delning samt SLUTSATSER.

Del 2 av inledning av Mark Zuckerberg ...

... inför förhör i Kommittén för Energi och Handel i ett av den amerikanska Kongressens två underhus - Representanthuset.

- - -

B. Vad vi gör.

Vi har ett ansvar för att se till att det som hände med Kogan och Cambridge Analytica inte händer igen. Här är några av de steg vi tar:

Säkerhetsskydda vår plattform: Vi måste se till att utvecklare, som Kogan, vilka tidigare fått tillgång till mycket information, inte kan få tillgång till så mycket information framgent.

o Vi gjorde några stora förändringar på Facebook-plattformen 2014 för att dramatiskt begränsa den mängd data som utvecklare kan komma åt och proaktivt granska programmen på vår plattform. Det det innebär att en utvecklare idag inte kan göra vad Kogan gjorde för flera år sedan.

o Men det finns mer vi kan göra här för att begränsa informationsutvecklares åtkomst och sätta flera skyddsåtgärder på plats för att förhindra missbruk:

• Vi tar bort utvecklarens tillgång till dina data om du inte har använt appen under tre månader.
• Vi minskar de data du ger en app, när du godkänner den, till bara ditt namn, profilfoto och e-postadress. Det är mycket mindre än appar kan komma på någon annan större app-plattform.
• Vi kräver att utvecklare inte bara får godkännande utan också skriver ett kontrakt som ställer strikta krav för att fråga någon om tillgång till deras inlägg eller annan privat data.
• Vi begränsar fler API: er som grupper och events. Du ska kunna logga in på appar och enkelt dela din offentliga information, men, något som också kan dela andra människors information - som andra inlägg i grupper du befinner dig i eller andra som kommer till evenemang du kommer till - kommer att bli mycket mer begränsad.
• För två veckor sedan upptäckte vi att en funktion, som låter dig titta på någon via deras telefonnummer och e-post missbrukades. Den här funktionen är användbar i fall där personer har samma namn, men det missbrukades för att länka folks offentliga Facebook-information till ett telefonnummer som de redan hade. När vi fick reda på missbruket stängde vi ned den här funktionen.

o Undersöka andra appar. Vi håller på att undersöka varje app som hade tillgång till en stor mängd information innan vi låste ner vår plattform 2014. Om vi upptäcker misstänkt aktivitet gör vi en fullständig juridisk granskning. Och om vi upptäcker att någon använder data felaktigt, förbjuder vi dem och informerar alla berörda.

o Bygga bättre kontroller. Slutligen gör vi det lättare att förstå vilka appar, som du har gett tillgång till dina data. Den här veckan började vi visa alla en lista över de appar som du har använt och ett enkelt sätt att återkalla behörigheter till dina data. Du kan redan göra detta i dina personliga inställningar, men vi ska lägga den högst upp i nyhetsflödet för att se till att alla ser det. Och vi informerade också för alla vars Facebook-information kan ha delats med Cambridge Analytica.

Utöver de steg vi redan hade tagit under 2014 tror jag att detta är nästa steg vi måste ta för att fortsätta att säkra vår plattform. Intressant?

Forts. Del 3 Inblandning i det ryska valet och olika åtgärder

Del 1 av Mark Zuckerbergs vittnesmål ...

... inför förhör i Kommittén för Energi och Handel i ett av den amerikanska Kongressens två underhus- Representanthuset, vars ledamöter väljs vartannat år i allmänna val samtidigt som 1/3-del av ledamöterna i Senaten - det andra underhuset - väljs. Senaste valet genomfördes den 8 november 2016.

Förhöret gäller Facebooks roll i och ansvar för Integritet, Säkerhet och Demokrati visavi kunder och USA:s konstitution.

I. INLEDNING

Ordförande Walden, ledamot Pallone och ledamöter av kommittén,Vi står inför ett antal viktiga frågor kring integritet, säkerhet och demokrati, och ni kommer att med all rätt ha några svåra frågor för mig att besvara. Innan jag pratar om de steg vi tar för att ta itu med dem, jag vill prata om hur vi hamnade här.

Facebook är ett idealistiskt och optimistiskt företag. För det mesta av vår existens fokuserade vi på allt det goda som anslutna människor kan komma med. Allt efter, som Facebook har vuxit, har människor överallt fått ett kraftfullt nytt verktyg för att hålla kontakten med de människor de älskar, kunna göra sina röster hörda samt bygga samhällen och företag. Nyligen har vi sett #metoo-rörelsen och the March for Our Lives, organiserade, åtminstone delvis, på Facebook. Efter orkanen Harvey samlade folk in mer än 20 miljoner dollar för undsättning. Och mer än 70 miljoner småföretag använder nu Facebook för att växa och skapa jobb.

Men det står klart nu att vi inte gjorde tillräckligt för att förhindra att dessa verktyg också används för att skada. Det gäller falska nyheter, utländsk inblandning i val och Hets mot folkgrupp, såväl som utvecklare och dataintegritet. Vi hade inte en tillräckligt bred bild av vårt ansvar, och det var ett stort misstag. Det var mitt misstag, och jag är ledsen för det. Jag startade Facebook, jag driver det och jag är ansvarig för vad som händer här.

Så nu måste vi gå igenom alla delar av vår relation med människor och se till att vi har en tillräckligt bred bild av vårt ansvar. Det räcker inte att bara koppla samman människor, vi måste se till att dessa anslutningar är positiva. Det räcker inte att bara ge människor en röst, vi måste se till att folk inte använder den för att skada andra människor eller sprida felaktig information. Det räcker inte att ge människor kontroll över sin information, vi måste se till att utvecklare, som de har gett informationen till också skyddar den.

Över hela linjen har vi ett ansvar att inte bara bygga verktyg, utan också att se till att dessa verktyg används för gott. Det kommer ta lite tid att arbeta igenom alla de förändringar vi behöver göra, men jag är fast besluten att få till det på rätt sätt. Det inkluderar att förbättra sättet att skydda människors information och att skydda val runt om i världen.

Här är några viktiga saker som vi gör:

II. CAMBRIDGE ANALYTICA

Under de senaste veckorna har vi arbetat för att förstå exakt vad som hände med Cambridge Analytica och vidta åtgärder för att se till att det inte händer igen. Vi vidtog viktiga åtgärder för att förhindra att detta skulle hända för fyra år sedan, men vi gjorde också misstag, det finns mer att göra, och vi måste stå upp och göra det.

A. Vad hände?

Under 2007 lanserade vi Facebook-plattformen med visionen att fler appar borde vara sociala. Din kalender ska kunna visa dina vänners födelsedagar, dina kartor ska visa var dina vänner bor och din adressbok ska visa deras bilder. För att kunna göra det gjorde vi det möjligt för människor att logga in på appar och dela vilka deras vänner var och viss information om dem.

År 2013 skapade en forskare vid Cambridge University Aleksandr Kogan en app av personlig karaktär. Den installerades av cirka 300 000 personer som gick med på att dela med sig av Facebook-informationen och information från sina vänner vars privatlivsinställningar gjorde det möjligt. Med tanke på hur vår plattform fungerade vid den tiden, innebar det att Kogan kunde få tillgång till viss information om tiotals miljoner av deras vänner.

För att förhindra missbrukande appar, meddelade vi 2014, att vi ändrade hela plattformen för att dramatiskt begränsa den Facebook-information som apparna kunde komma åt. Det allra viktigaste är att appar, som Kogans, inte längre kunde begära information om en persons vänner om inte deras vänner hade godkänt appen. Vi krävde också att utvecklare behövde få godkännande från Facebook innan de kunde begära data utöver användarens offentliga profil, vänlista och e-postadress. Dessa åtgärder skulle förhindra att någon app, som Kogans, skulle kunna få tillgång till så mycket Facebook-data idag.

Under 2015 lärde vi oss av journalister på The Guardian att Kogan hade delat data från sin app med Cambridge Analytica. Det är emot vår policy för utvecklare att dela data utan människors samtycke, så vi bannlyste omedelbart Kogans app från vår plattform och krävde att Kogan och andra enheter som han gav data till, inklusive Cambridge Analytica, formellt intygar att de hade raderat alla felaktigt förvärvade data - vilket de till sist gjorde.

Förra månaden lärde vi oss av The Guardian, The New York Times och Channel 4 att Cambridge Analytica inte har tagit bort data, som de hade certifierat. Vi förbjöd genast dem från att använda någon av våra tjänster. Cambridge Analytica hävdar att de redan har raderat uppgifterna och har kommit överens om en rättsmedicinsk granskning av ett företag, som vi anställde för att undersöka detta. Vi arbetar också med U.K. Information Commissioner´s kontor, som har jurisdiktion över Cambridge Analytica, eftersom de färdigställer sin undersökning av vad som hände. Intressant.

forts. Del 2 Vidtagna och planerade åtgärder.

ACTA, Aaron Sorkin och Öppna nät.

Idag kan handelsavtalet Acta dö, inleder Daniel Swedin sitt inlägg på Ledarbloggen i Aftonbladet. Spänningen var olidlig fram till kl 12.56 då det slod klart att EU-parlamentet med 478 Nej-, 39 Ja- och 165 nedlagda röster beslutade att en gång för alla avvisa propån om att anta avtalet. Hax och Rick var bland de första att berätta om saken. Jag blev glad som en lärka och twittrade om detta samt retweetade alla länkar, som dök upp, till alla mina följare.. Där fanns twittrare från olika håll runt klotet bl a Michael Geist i Canada, Europaportalen publicerade sin artikel om detta kl 12.57, som sedan uppdaterades med en länk som visar hur de svenska parlamentarikerna röstade. Där kan man se att det fanns ett antal som inte ville avgöra saken idag, utan ville återremittera saken till Handelsutskottet. Sedan man förlorat den omröstningen ställdes frågan Ja eller Nej till avtalet, där 0 röstade Ja, 14 röstade Nej och 5 avstod.

Av artikeln framgår att EU-kommissionen (tjänstemännen) efter omröstningen framförde som sin åsikt ”att EU-domstolen ändå bör gå vidare med sin prövning för att man sedan kan ta ställning till vad som bör hända med avtalet”. Maktdelningen i EU, där Ministerrådet, Kommissionen och Parlamentet måste vara överens för att saken ska vara bindande för medlemsländerna, gör att det finns möjligheter att dribbla en fråga runt i den s k trianguleringen som oftast utfaller till Parlamentets nackdel. Acta-bloggen berättade dock redan innan omröstningen att R.O.P (Rules of Procedure) artikel 90.6 föreskriver hur man kan gå tillväga för att få igenom ett bindande beslut på att avvakta ett domstolsyttrande när det gäller internationella avtal. Där konstateras ”att Fjellner och hans partigrupp har haft från den 25 november 2010 till den 2 juli 2012 på sig att lägga fram en sådan resolution inför Parlamentet. Att det inte gjorts visar med all önskvärd tydlighet att EPP och Fjellner inte är intresserade av domstolsyttrandet i sig, utan bara försöker använda domstolsyttrandet som ett sista desperat försök att försena, trixa med och skjuta upp en omröstning som det mesta talar för kommer att resultera i att ACTA sänks till botten”. Men osvuret är bäst och vi gör nog klokt i att ligga i beredskap för nya aktioner. Under tiden kan vi väl skriva till de EU-parlamentariker som röstade Nej och tacka för deras insats. 478 mejl är ingen match, jobbet blir att gå igenom omröstningen och ta fram deras mejladresser.

Vid sidan av nyheten att ACTA sablats ner i Europaparlamentet, så är SvD:s Krönikan/ The Newsroom av Sam Sundberg något att verkligen glädja sig åt. Ingressen lyder ”Manusförfattaren Aaron Sorkin avskyr internet och ser med nostalgi och arrogans på den digitala framtiden. Det vore katastrof för medierna att göra samma sak”. Instämmer. Men risken är stor att det är sådana mörkermän som har mest inflytande. Det tänker jag sedan jag kollat på ett par seminarier om Öppna nät i Almedalen. I den första delen presenterar Patrik Fältström ett manifest för fiberägare och i den andra delen om tillgång till internet. där frågan ställs Vem ska skapa ett ramverk för ett öppet internet? Om nätet ska vara till för något mer än en marknad för varor och tjänster måste internetaccess även ses som en rättighetsfråga. Den provokativa frågan Har vi ett öppet internet i Sverige? ställdes sedan ??? berättat om sitt arbete med att utbilda internetaktivister. Arrangörer var Rala och Netnod. Kunde inte finna någon skriftlig info om vilka de medverkande var, men helt klart är detta information och en diskussion värd att ägna tid åt. För egen del undrar jag om regeringarna världen runt är beredda att göra ekonomiska insatser för att vi medborgare ska ha tillgång till ett öppet internet. Eller räknar man med att marknaden ska sköta den saken efter maximen tillgång svarar mot efterfrågan, vilket kan uttryckas med orden ”När det regnar välling, har den fattige ingen sked - än mindre en gryta att samla den i”. Om inte en mänsklig rättighet så åtminstone en möjlighet, tyckte någon som var medveten om vad det kostar att tillhandahålla nät med tillräckligt hög standard.

Min reflektion: Med tanke på datorernas intåg i skolorna torde det dock vara nödvändigt att kommunerna tar ansvar för elevernas access till ett öppet internet och inte reducerar tillgången till billigast möjliga box. I så fall blir föräldrarnas inkomster och utbildningsnivå än mer utslagsgivande. När det gäller Almedalen börjar jag dagen med GMA12 och följer av och till upp inslag och tankar som Brit Stakston och Jocke Jardenberg är inne på. Här kan vi se att Jocke plockat upp en tweet om medierna och gratislunchen och ställer av nyfikenhet fler frågor.

Avslutningsvis en runda som visar att många andra skriver om ACTA: Anna Troberg, Infallsvinkel, Motpol, HAX, Fredrik Kjellberg, Anders S Lindbäck, Pezster, DN 1, DN 2, SR, Makthavare.se Piratpartiet, samt Ola Andersson

Intressant?

Du tronar på minnen från fornstora dar. . .

En dag som denna ska man känna stolthet över Sverige, men ju mer jag tänker på texten i nationalsångens andra vers desto mer fundersam blir jag. Där sjunger vi om fornstora dar och säger oss veta att landet både är och blir vad det en gång har varit. Hur mycket framåtanda ligger det i sånt tankegods? Sedan slår mig tanken om det månne är detta synsätt som kan förklara varför upphovsrättsindustrins lobbyister går på i ullstrumporna och kräver licens- och kopieringsavgifter på all tänkbar konsumtion och utrustning med anknytning till internet. De räds en framtid där de måste tänka nytt istället för att kräva att varje svensk ska tvingas fortsätta göda de heliga kor som upphovsrättsindustrins olika organisationer har blivit. Just nu stöts och blöts frågan om extra avgifter på hårddiskar och USB-minnen samt licensavgifter på mobiltelefoner.

Parallellt med tröga förhandlingar med teleoperatörerna lobbar man friskt både i Bryssel och annorstädes för att förvrida huvudet på politiker och tjänstemän, som har till uppgift att finna en rimlig balans mellan olika intressen. Sedan 1960-talet, då rättighetshavare med närstående intressen lyckades baxa in sina uppköpta ekonomiska rättigheter under Bernkonventionen, har allmänintresset satts i strykklass. Trots att det i de lagstiftande församlingarna borde vara väl känt att vi människor är biologiska, sociala och skapande varelser, som är beroende av att kunna interagera med varandra kring allt mellan himmel och jord för att kunna utvecklas. Ur den synvinkeln är initiativet med Creative Commons License mycket intressant. Eftersom det ger en upphovsman möjlighet att enkelt ange på vilka villkor något får användas av andra, vilket naturligtvis underlättar för oss alla. Dessutom ser man lättare det komplexa om man likt Magnihasa ser enkelt på saken. Intensifier noterar att hans bok blivit ebok. Det nätpolitiska manifestet finns nu tillgänglig på The Pirate Bay, vilket han ser som den bästa rescension han kan få. Så kan man också se på andras spridning av ens verk.

Kulturbloggen undrar: - Hur kan någon alls föreslå skatt på hårddiskar som ersättning för piratkopiering? Deepedition ser också hur vi attackeras och noterar att fem år gått utan att denna industri ansett sig behöva fundera över sina affärsmodeller. Men kopieringsavgiften har också den fördelen att de inte behöver jaga enskilda individer och bevisa att de gjort sig skyldiga till piratkopiering. Naturligtvis är det enklare och dessutom ger det mer pengar att straffskatta oss kollektivt istället för att hålla hela rättsapparaten igång för att jaga dem som rent alltmänt påstås stjäla brödet ur munnen på alla kulturskapare. Sedan de väl knäckt principen ligger vägen öppen att ta betalt gång på gång på gång för samma innehåll. Samtidigt slår Fredrik Sand, IT-expert vid Stockholms handelskammare ett slag för att upphovsrätten ska ses ur både ett ekonomiskt och ett näringspolitiskt perspektiv istället för enbart det juridiska som hittills. Emil Isberg berättar om sitt besök vid det event som Copyswede ordnade den 3 juni. Eric Erfors visar i sitt inlägg på Opinionsbloggen att ingen politiker bryr sig om vad det kostar så länge de i åratal kan mjölka skattebetalarna.

En annan sak att beröra denna dag är hur det står till med demokratin i vårt land. Något vi måste fråga oss sedan resultatet av WVs undersökning publicerats i olika media. Det som är särskilt intressant med denna undersökning är att undersökningen genomförs med jämna mellanrum sedan år tillbaka och att samma frågor ställs under samma tidsperiod till ett visst antal jämförbara respondenter i en rad olika länder. Även om den inte svarar på frågan varför folk väljer att svara som de gör, är det intressanta jämförelser som kan göras när det gäller synen på olika företeelser i samhället. Alla data är tillgängliga på nätet varför den intresserade kan botanisera i materialet på egen hand. Detta i motsats till den censur som Telias dotterbolag i Vitryssland ägnar sig åt, vilket Martin Uggla ställer frågor om i ett inlägg i SvD Opinion. Många är vi som gläds åt att FN:s rapportör för yttrandefrihet Frank La Rue markerat att fildelarlagar är ett hot mot våra mänskliga rättigheter. Även om vi kan räkna med kraftiga reaktioner från deras organisation WIPO som tidigare hävdat att upphovsrätten och dess närstående rättigheter ska räknas till de mänskliga rättigheter som FN ska skydda. Sedan finns det olika sätt att gräva fram information, vilket bloggen Ting och tankar visar. Önskar att den politiska majoriteten i vår kommun (m+c+fp+kd) vore mer intresserad av att bevara miljöer som kan berätta om tidigare århundranden i vår stad. Det ska bli Intressant se vad Bengt Ericsson, ordförande i Kultur- och Fritidsnämnden, kan göra åt saken.

Intressant.

Informationsfrihet förutsättning för demokrati.

Kollade igår på K Specials program När Beatles väckte den ryska björnen och roades av unga människors uppfinningsrikedom, när statens politiska ledning tvingat på befolkning ett uniformt levnadssätt. I den ungdomliga revolutionen bakom partifunktionärernas rygg spelade piratkopieringen av musiken en helt avgörande roll. Men, eftersom den sortens musik var förbjuden langades piratkopior samtidigt som en del ungdomar själva tillverkade instrument och började spela, medan andra kom på att man kunde återanvända sjukvårdens röntgenplåtar som material till grammofonskivor. De hängivna gick inte att stoppa och många hävdar att intresset för Beatles som i rätt tid och kunde bana väg för den politiska islossningen och senare murens fall. När statsmakterna gav efter och startade produktionsbolaget Melodija speds piratkopior snabbt till de flesta ryska hem. Den piratkopieringen gick med andra ord i bräschen för informationsfriheten. Programmet ligger ute fram till reprisen i SVT2 den 6/5. Det är väl använda 60 minuter, då det ger ett bra perspektiv på upphovsrättsindustrins glupska aptit i vår egen tid.

Vägen till helvetet är som bekant stenlagd med goda intentioner, vilket utvecklingen i de kommunistiska länderna visat. Något som alla de svenskar, som älskar att trycka på medborgarna lagar och regler uppifrån, borde besinna. Det är en sak att bekämpa olika företeelser med hjälp av forskning i kombination med folkbildning, men något helt annat att i lag förbjuda samt censurera allt med anknytning till det i lag förbjudna. Igår visade radions P4 Växjö att polisen i Växjö och ledare i kommunen stoppar musiker med hänvisning till deras texter. Det som hänt är att man gjort sig skyldig till förhandscensur, vilket inte är tillåtet enligt vår grundlag. Att droger existerar i unga människors miljöer är naturligtvis ett problem, men frågan är om den företeelsen bäst bekämpas med den här sortens åtgärder. Det är en sak att göra vuxensamhället uppmärksam på att det finns musik, som förhärligar användning av förbjudna droger, men något helt annat att med hjälp av censur sopa företeelsen under mattan. Helt klart har utvecklingen här gått i samma riktning som utvecklingen i samhället i övrigt – mer av överhetens övervakning och kontroll och mindre av förväntningar att människor är kapabla att tillsammans skapa en bra utveckling av samhället.

Igår skrev ordföranden i Journalistförbundet ett inlägg på SvD:s Brännpunkt med anledning av Pressfrihetens dag bland annat ”majoriteten av EU:s medlemsländer vill ha mindre offentlighet och insyn i sin maktutövning. En del länder betalar lobbyister som propagerar för att släcka ner i det offentliga rummet”. Ser det som ödets ironi att det mitt i tidningstexten dyker upp en annons där ECPAT efterlyser anmälningar om barnpornografi. ECPAT:s överdrifter om omfattningen av denna brottslighet har utan mediagranskning fått ett oerhört stort inflytande med sina krav på censur och blockering av internet. Inte så sällan påhejad av företrädare för upphovsrättsindustrin, som behöver den moraliska upprördheten över minoriteten pedofiler och deras sexuella böjelser, för att bryta igenom värnet för yttrande- och tryckfriheten och därmed kunna få igenom sina krav på blockering och censur av upphovsrättsskyddat material. Det är lätt att instämma när Agneta Lindblom Hulthén skriver ”Det är vår skyldighet som publicister att reagera och berätta för medborgarna vad som håller på att hända”. Det gläder mig att den insikten finns. Sedan är det en annan sak om chefredaktörerna delar den uppfattningen.

Idag skriver Anders Mildner i SvD om hur händelserna den 11 september 2001 gav oss ett hårdbevakat nät, men också hur lobbyn för upphovsrättsindustrin bidragit till detta utan att de blivit utsatta för någon nämnvärd medial granskning. Samtidigt pågår aktiviteter inom EU:s ministerråd om att införa ett centralt internetfilter inom EU, vilket Computer Sweden skrev om igår. Piratpartiets MEP Christian Engström skriver också om detta hos Dagens Arena. Och kallar saken vid dess rätta namn En digital järnridå. Det är således en riktig häxbrygd av olika reaktionära intressen som styr inriktningen i det framtida Europa. Som paraply över det hela vilar ACTA-avtalet, som enligt Hax, avancerat så långt att politikerna i EU håller på att diskutera om Europadomstolen eller parlamentets egen legal service ska få yttra sig före beslut. Anmärkningsvärt att ALDE tillhör dem som ser ut att välja det senare. Svensk Myndighetskontroll ger uttryck för vad många av oss känner. Nog är det rätt märkligt att politiker både här hemma och i EU är så ointresserade av att deras lagförslag ska prövas mot grundlagarna av en kompetent domstol.

Intressant.

Glädje över vänskap och kunskap på nätet.

Uppe tidigare än vanligt har jag hunnit ta en sväng bland mina bloggvänner och blivit varm i hjärtat över deras engagemang i dagens viktiga frågor. Det började med Mary XJ, som mycket klarögt noterar att Alliansen har åtskilligt att bevisa när det gäller IT-politiken. Hennes länk till artikeln av Nicklas Lundblads artikel från 2008 tål verkligen att läsas än en gång.

Sedan vidare till Magnihasa, som nyligen gjort ett tillfälligt stopp vid Avesta-Krylbo. Dessa båda orter, som för inte så länge sedan bråkade om huruvida tågen ska stanna i Avesta eller i Krylbo eller på bägge dessa ställen. Själv fick jag – tack vare mina föräldrars flytt till Avesta – möjlighet att vara ung och bli vuxen under sammanlagt sju år i Avesta och Smedjebacken. Då var Folkparken i Avesta och Folkets Hus i Krylbo med sina danskvällar populära bland oss ungdomar. Snacket gick om att ungdomarna dansades in i SSU, eftersom SSU-klubbarna i Dalarna var ogudaktiga nog att turas om att anordna slutna danstillställningar runt om i länet under Jul- och Påskhelgerna. Själv var jag redan med i SSU efter något år i en klubb i Luleå, där dansandet var något som vi yngre gjorde i sällskap med föräldrarna vid olika av dem och deras föreningar anordnade tillställningar. Att göra såna här tillbakablickar är något som blir vanligare med åren, men det lär höra till åldern. Ber om ursäkt ;)

Nåväl, Magnihasa lockade mig inledningsvis till denna minnesresa. Sedan tog hen ett skutt in i framtiden där såväl Informationsbyrån som Rick Falkvinges tankar om Humanism har sin självklara plats. Med Anna Troberg vid rodret, har Rick fått en ny roll som missionär för Piratpartiets frågor och det verkar som han trivs bättre i den rollen. Men Magnihasa och andra bidrar också konstruktivt. När hen avslutar med att lägga en ytterligare axel till Intersektionalitetsbegreppet, då fylls mitt hjärta av en otrolig glädje. Sedan får jag som grädde på det moset en länk till mitt senaste inlägg, som tog så mycket av min kraft i går att jag hade svårt att somna och dessutom vaknade tidigt. Varför har vi människor så svårt att förstå varandra trots att vi har samma modersmål?

Efter att ha läst all möjlig smörja om internet, sociala medier och oss som rör oss här ute, känns det oerhört befriande att läsa Dogges Anarkin som aldrig var. Jag är inte lika frigjord i min syn på livet och tillvaron som han, eller måhända att jag saknar modet att vara det, varför det känns bra att visa mitt stöd för hans resonemang. Moralismen som idag firar triumfer – inte minst i riksdagen – skrämmer mig mer än något annat. Därför gillar jag DN tagit på sig uppgiften att sprida ett folkbildningen ljus i vårt land med artiklar om aktörer som kan hota eller rädda internet. Efter en allmän och överskådlig presentation får vi sedan ta del av några åsikter kring hoten från kommersiella aktörer; och brottsligheten blir allt mer avancerad; För att bara nämna några. När det gäller den senare och en del av bloggkommentarerna känner jag mest för att lyfta fram Badlands Hyena – som kan konsten att skruva till verkligheten så att vi kan få oss ett gott skratt mitt i all bedrövelse.

Jag kan bara hoppas att projektet Digidel 2013 fokuserar mer på möjligheterna än hoten, utan att för den sakens skull blunda för vad varje enskild individ kan göra för att besöken på nätet ska vara så givande som möjligt. Vi måste tillbaka till att vi som individer måste ta ett eget ansvar för vad vi låter oss dras in i, för att undvika att staten med hänvisning till vad en del ohederliga människor sysslar med ska göra oss alla till tänkbara brottslingar med övervakning och kontroll som följd. Brottsbekämpning är något mycket mer än övervakning och kontroll. Kunskap är makt även när det gäller detta. Det snackas om att ställa krav på barn och ungdomar, men är det inte hög tid att börja ställa krav även på vuxna.

Intressant.

Vara lyckligt ovetande – ett idealtillstånd?

Läser Hax Fri information är demokratins livsluft och tänker:- Om demokratin kan ses som en kropp, räcker det inte med att kunna andas. Många är vi som ställer krav på journalister i hopp om att de ska upplysa ett folk som förefaller vilja vara ovetande. Ofta därför att det är hart när omöjligt att informera den, som räknar med att public service media ska hålla dem informerade om det som en medborgare bör känna till. Opinionsbildning är, om man inte besitter resurser att anlita PR-företag, något mycket tidskrävande. Samtidigt kan vi se att nyhetsredaktioner är misstänksamma mot uppgifter, som förs fram med hjälp av olika PR-mässiga grepp samtidigt som de också kan svälja sånt med både hull och hår.

Ett upplyst folk som inser att det måste vara deras eget verk att befria den information, som makthungriga eller ignoranta individer inom olika samhällsområden smusslar undan från offentligheten, borde också tillskrivas en viktig funktion för en livsbejakande demokrati. Av det skälet måste Wikileaks försvaras, även om man kan ha betänkligheter om dess grundare Julian Assange. För det kan väl inte vara så att svenska politiska kommentatorer lever i symbios med de makthavare som de har till uppgift att granska? I så fall har vi politiker och journalister som ser det som ett idealtillstånd att folket hålls lyckligt ovetande i en del sammanhang.

Samtidigt pågår en behandling av flyktingar och invandrare i vårt land, som det krävs modiga reportrar för att vi ska få vetskap om. Sydsvenskans Niklas Orrenius är en sådan modig rapportör – Stenen i ryggen blev droppen. Det är förfärande läsning, men mest upprörs jag nog av att en rektor tycker sig ha gjort sitt efter en polisanmälan samtidigt som polisen inte lyfter ett finger för att utreda saken. Både i det ena och det andra fallet känner jag hur arg jag blir. Rektorn borde inte kunna komma undan med en polisanmälan och polisen, som hela tiden begär allt fler möjligheter till tvångsåtgärder mot människor i största allmänhet, borde avkrävas att börja använda de åtgärder de redan förfogar över. När det gäller unga lagöverträdare finns sedan en tid tillbaka en överenskommelse om samverkan mellan berörda myndigheter, som varken rektor eller berörd polis verkar vara medvetna om. Där sägs bland annat ”En över hela landet väl fungerande lokal samverkan som genom aktiv medverkan från alla berörda leder till förbättrad kvalitet och effektivitet samt en ökad enhetlighet i handläggningen av ärenden om unga lagöverträdare.”. Detta fungerar uppenbarligen inte i Ystad med omnejd.

Det har varit i säck det som är i påse, brukade min mamma säga, när hon hörde något som hon trodde kom från en annan avsändare än den som ordade i saken. Det skulle vi kunna säga både om händelsen i Tomelilla här hemma och i Arizona, USA. Nu går diskussionens vågor höga om politikernas och den politiska retorikens roll i det som hänt. Självklart kommer unga människors mobbning av flyktingar och invandrare inte ur tomma luften lika litet som en vettvillings beskjutning av en politisk meningsmotståndare, som varit uppsatt som mål på en karta med ett kikarsikte som markör. Sveriges Radio uttalar sig försiktigt i saken. Även om vi har åsikts- och yttrandefrihet, måste vi inse att vi måste handskas med denna frihet på ett ansvarsfullt sätt. Samtidigt kan ett sådant ansvar inte innebära att alla lättkränkta och lättsårade individer ska vara utan eget ansvar för hur de hanterar sitt sätt att vara. Någonstans måste det finnas en balans mellan det ena och det andra. En balans som kräver ett ömsesidigt ansvar när det gäller hänsyn och tolerans. Det håller inte att kräva hänsyn av andra och samtidigt förbehålla sig rätten att vara okunnig om toleransens innebörd – att stå ut med sånt som man ogillar. Sedan finns det psykiskt instabila människor vars farlighet det kan vara nära nog omöjligt att värja sig mot.

En händelse som ser ut som en tanke är de funderingar som Opassande Emma bjuder på denna söndag – Jag var bättre förr. Och jag kan väl erkänna att det hänt att jag tänkt att livet hade kunnat vara annorlunda om jag valt att intressera mig för något annat än politik och samhällsutveckling under ungdomsåren. Men, det hjälper föga att tänka så, däremot måste det kunna vara legitimt att välja sina strider. Det finns så mycket att förbättra att det måste vara många människors verk.

Jag har mitt fokus på ett öppet och fritt internet med allt vad det innebär av att bygga kunskap och utmaningar för att förstå mig på vad globaliseringen bär med sig i vår egen del av världen. Håller på att lära mig att sovra d v s fokusera på det som har bäring på det som jag har intresserat mig för och vilka samband som kan finnas mellan nöjesindustrins egna organisatoriska problem och kraven på generella avgifter från kabel-tv-företagen för vidaresändning av upphovsrättsskyddat material. Sedan kan jag göra en och annan tillfällig utflykt, som här ovan, då det tangerar mitt intresse för demokratiska fri- och rättigheter, händelser som luktar maktmissbruk eller att göra andra till nyttiga idioter samt det som rör barns och ungdomars väg in i vuxenlivet. Att jag väljer att inte engagera mig i en hel rad andra viktiga frågor, är en överlevnadsstrategi, som jag hoppas få syndernas förlåtelse för, även om jag vet att den som brinner för något kan ha svårt att inse att andra kan brinna för något annat och att både det ena och det andra behövs samtidigt som det gäller att se upp så att ens engagemang inte leder till fanatism.

Avrundar med Christian Engström och Amelia Andersdotter som arbetar för att hjälpa piratpartister och andra aktivister i Tunisien. Ibland undrar jag om inte politiska ledare håller varandra om ryggen av rädsla att förlora inflytande i den internationella politiken.

Intressant.

Orsak och verkan när folket ska fostras.

Sedan jag i början av 50-talet flyttat från obygden i Södra Lapplands fjälltrakter och vidare söderut några år senare har jag ofta sagt att jag vill slippa snö, is och kyla, men idag är det en sådan härlig vinterdag att jag inte kan annat än att njuta - drygt 10 grader kallt och en blek vintersol som ger liv åt snön med alla dess iskristaller. Solförmörkelsen såg jag inte mycket av då jag blind och döv för omvärlden fördjupat mig i morgontidningen. Där fångade mig bland annat artikeln Digital sexualmoral i SvD, där Tobias Brandel fokuserat på att en del teknikföretag idag uppträder som ”goda seders beskyddare” och därför censurerar innehållet i sina produkter, med benäget bistånd av bokförlag och tidningar.

De senare har länge sett sig själva som de främsta försvararna av det fria ordet, men med digitaliseringen av medierna hörs nu ett annat ljud från det hållet. Många journalister ser sig själva som journalistikens och den goda smakens riddare och förfäras över all den smörja, som de hittills varit förskonade från eftersom ”det obildade packet” tidigare inte gjort sig besvär att kommentera särskilt ofta per brev och telefon, när de haft synpunkter på det som man läst om i tidningen, hört i radion eller sett på TV. Idag har man däremot kommunikationsredskap i sin hand och kan enkelt höra av sig eftersom tidningens, radions och TV:ns redaktioner och journalister befinner sig bara några musklick bort.

Om datorjätten Apple intagit det här förhållningssättet, beror det med all säkerhet på att de bedömt det vara ett framgångsrecept, eftersom man vet att såväl politiker som den industri som lever på att fylla alla kanaler med innehåll, gärna inbillar sig att de besitter förmåga att fostra människor runt hela klotet. Det är ingen tillfällighet att Ungern, som nyss tagit över ordförandeskapet i EU, vill visa sig lika duktig som andra när det gäller metoder för att censurera innehållet på nätet. Trots alla piraters ansträngningar att uppmärksamma politikerna på svårigheterna, finns det uppenbarligen mycket starka ekonomiska intressen i dessa teknikföretag, där man inbillar sig att man ska klara av att begränsa människors intresse av att finna egna egna interaktiva vägar till information, kultur och kunskap. Dessa teknikföretag har slagit följe med den underhållningsindustri, som lever högt på sina inköpta ”närstående intressen” sedan de köpt ut de egentliga upphovsrättsinnehavarna.

Tobias Brandel har en poäng när han påtalar att detta sker med medias goda minne, även om han får det att verka som att teknikföretagen är bovarna. Vad jag kan se är att de gjort en analys om den tänkbara politiska utvecklingen, både vad gäller moraluppfattningar som kravet på övervakning och kontroll av trafikens innehåll, och anpassat sig därefter. Pengar finns väl att hämta med hjälp av den anpassningen. Orsak och verkan således. Vad som är synnerligen besvärande i den utvecklingen, är att media och deras journalister ännu inte verkar ha bestämt sig om man står på åsikts- och yttrandefrihetens sida, eller om man ska välja den pragmatiska vägen, eftersom man ser sig själva som ett nödvändigt filter för vad som är lämpligt att komma allmänheten till del. Väljer man det senare visar det bara att Ungern läst av tidens trend och träffat rätt.

Även om Expressens Johannes Forssberg är tydlig, när han efterlyser andra politikers stöd för Birgitta Ohlssons uttaladen om Ungerns agerande, är jag rädd för att han talar för döva öron. Det vill till att de tongivande i hans egen bransch tar ställning för uppfattningen att sambandet mellan demokrati och fri information, något som bl a Knight-kommissionen verkar för. Det som man sätter fokus på får man mera av. Därför vägrar jag att ge upp.

Det är naturligtvis fåfängt att tro på att Apple gjort en rejäl felkalkyl, men det kan inte vara fel att sätta sin lit till att människor i allmänhet ska börja fråga sig om folket, d v s vi vanliga dödliga, är ett sådant pack att vi behöver de filter, som alldeles för många politiker och en hel del journalister anser sig vara utvalda att vara åt oss.

Intressant.

Tillit och kärlek gör man sig förtjänt av.

Eric Sundström hos Dagens Arena är en sansad röst i medias rapportering. Läs även PJ Anders Linder i SvD och Per Wirtén, Espressen/Kultur, som säger det som behöver sägas när mediefloden kokar av försök att tolka det som hänt och pratglada gubbar poppar upp i våra media. Som bakströmmar fungerar därutöver ojanden om hur svårhanterligt allt blir när aktörer på nätet sätter snurr på diskussioner kring orsak och verkan. Bra då att detta blir sagt Goda diplomatiska förbindelser är inte journalistens jobb.

Fick en kommentar från Uno Hansson på föregående inlägg som lockade mig till en utflykt till The Technium Better than free, där jag bland annat kunde läsa följande:

”Detta super-distributionssystem har blivit grunden för vår ekonomi och välstånd. I samma ögonblick reduplikation av data, idéer och media stödjer allt större ekonomiska sektorer i vår ekonomi, särskilt de som sysslar med export - dvs de branscher där USA har en konkurrensfördel. Vårt välstånd vilar på tillgång till en mycket stor mängd enheter som kopierar promiskuöst och ständigt. Medan denna ekonomi tidigare byggdes på att sälja dyrbara exemplar, tenderar det fria flödet av gratisexemplar att undergräva den etablerade ordningen. Om reproduktioner av våra bästa ansträngningar är fria, hur kan vi fortsätta? För att uttrycka det enkelt, hur ska man tjäna pengar på att sälja gratis kopior?

Jag har ett svar. Det enklaste sättet jag kan uttrycka det är därför:

När kopiorna är supermånga, blir de värdelösa.

När kopiorna är supermånga, blir saker som inte kan kopieras sällsynta och värdefulla.

När kopiorna är gratis, måste du sälja saker som inte kan kopieras.”

(Översättningen gjord med hjälp av Google Översätt och Wikipedia).

Sedan ställs frågan ”Well, what can't be copied?” Svaren på den frågan är mycket intressant. Uppräkningen inleds med Trust – Tillit – just den tillgång som jag menar att riksdagsledamöter i Sveriges riksdag, med eller utan vilja att göra det, förlorade i samband med hanteringen av lagklustret kring FRA:s verksamhet. Ta dig gärna tid att läsa resten också . Om inte nu, så unna dig det sedan.

Henrik Brors bjuder på en intervju med Carl Bildt om hans twitter, som vållade en debatt i debatten. Det är klart att i jämförelse med uppståndelsen kring bombdådet är Carl Bildts servering av nyheten till världspressen mitt i natten av mindre betydelse, även om han använde ordet terror, vilket vid den tidpunkten var rätt djärvt. Med tanke på att vi idag har tillgång till information i realtid måste vi vänja oss vid att kommentarer kommer, när någon känner för det och att detta även gäller utrikesministern. Jag tillhörde själv kritikerna eftersom jag tyckte att allvaret krävde en insats av statsministern. Men, där märks min ålder - jag satt nog fast i ett ålderdomligt tänk. När statsministern sedan tog till orda, tog han skickligt loven av Carl Bildts twittrande. Men, när sedan Håkan Juholt gjorde stort nummer av twittret, då avslöjade han i sin tur att han anser att Twitter är en kanal för skvaller. Har han inte kommit längre i synen på sociala medier eller fiskar han i grumligt vatten?

Den där tvisten ledde till att jag blev tvungen att fundera kring ordet Terror. Enligt NE kommer det från latin och betyder Rädsla eller skräck. Den som systematiskt spelar på människors rädsla eller skräck för att tvinga på dem något, som de egentligen inte vill, är terrorist. Det betyder att våra egna politiska ledare utan att rodna uppträder likt terrorister när det passar dem. Därför ser jag mycket allvarligt på att Maud Olofsson nu fått sällskap av Beatrice Ask, i jobbet att promota FRA-lagarna och i dess släptåg datalagringen samt polisens och Säpos tillgång till all den information vi lämnar när vi använder våra telefoner, faxar, datorer, bankkort och allt annat anslutet till nätet, ifall de misstänker oss för smärre brott. Det två senare ligger i pipen. Här har ni förklaringen till min tweet Har totalt förlorat förtroendet för #justitieministern ”Well, what can't be copied?” Svar: Trust.

Uppdatering: Opassande har borrat ännu djupare i Definitionen av terrorism. Mot denna juridiskt definierade betydelse, inser jag att det bara är män och kvinnor av folket som kan betecknas som terrorister. Får klura på vilket begrepp som kan komma till pass när det gäller politiker som spelar på folkets rädsla och skräck.

I tidningskrönikan bjuds på ett urval av kommentarer från media landet runt och där finns, som vanligt utrymme för regeringen att jobba på uppgiften att bygga upp sitt förtroende hos folket. Så länge Maud Olofsson och Beatrice Ask inte kan visa upp evidensbaserad forskning på att lagring och filtrering av våra trafikdata är den rätta vägen för att bekämpa terrorism, kan de inte räkna med att jag ska ha förtroende för dem och deras mantraliknande uttalanden. Och inte känner jag mig lugnare när jag läser en annan terrorexperts debattinlägg på SvD Brännpunkt. Blir du lika förfärad som jag? Jakten på terrorister finns nu nära oss. Med tanke på Olofs analys av polisens prioriteringar undrar jag om vi inte just nu får en effekt hos polisen, som skulle ses som ett allvarligt fel ifall all sjukvårdspersonal på sjukhuset skulle rusa ner till akuten vid en svår trafikolycka? Med terrorexpertens logik undrar jag hur länge jag kan fortsätta att vara kritisk innan jag riskerar att bli klassad som en person "vars beteende, inte är brottsligt, men därför inte helt oproblematiskt".

Efter detta är Anna Trobergs inlägg ett måste. Hon vänder sig både till ”bitterjönsar” och positiva, initiativrika människor. Suger åt mig av både det ena och andra eftersom jag (och jag tror även andra) är så funtad att jag kan vara både det ena och det andra när andan faller på. Men genom att Anna säger det på sitt alldeles eget vägvinnande sätt så kan jag ta att hon trycker på min ömma tå. Jag vet att hon innerst inne vill även bitterjönsen i mig väl och just därför offrar detta krut på mig och andra. I linje med Annas uppmaning om att ge cred till människor som inspirerar bjuder jag här på Gert Frosts insiktsfulla och värmande hyllning till Internet och den sociala webben; Marcus ombord på Livbåten för hans fullkomligt lysande idé; och Copyriot, som gör en hedervärd insats för att sprida ljus över hur privata monopol tack vare upphovsrätten fått ett extra starkt skydd av staten.

För övrigt tänker jag inte köpa någon julskinka i år. Jag bestämde mig för det sedan jag läst om myndigheternas hantering av de hemskheter som Djurrättsalliansen avslöjat. Om opinionsbildning ska fungera som ett mer verksamt vapen än att bränna Scans bilar, kan vi – som gillar skinka – inte längre blunda för det som sker hos grisuppfödarna. Det är naturligtvis synd om en bojkott drabbar även de medlemmar i Sveriges Djurbönder som sköter sig, men utan kundernas reaktion sker inte en välbehövlig självsanering.

Intressant.

Ordkrig rasar på många håll och kanter

Först ett stort tack till Sanna Rayman hos SvD som klarar att se på spinnet kring Wikileaks och dess grundare Julian Assange på ett klarögt sätt. Det vanligaste är annars att en majoritet av kvinnor inom såväl gammelmedia som sociala medier gått i taket sedan en del män i bloggosfären, som reagerat på Åklagarmyndighetens klantighet eller misstänker att Julian Assange lockats av en skickligt gillrad honungsfälla, gått ut med information om vad framförallt den ena kvinnan lämnat i form av elektroniska spår, vilka knappast talar för att hon skulle ha blivit våldtagen. Oerhört trist att dessa män så starkt misstror åklagaren i målet, vilken är den som ska se till att förundersökningen blir så fullödig som möjligt. Rättvisa ska inte skipas av någon annan än en domstol med den rättssäkra ordning som Sverige tidigare har haft som ledstjärna. Juridikbloggen bjuder på en lektion.

De män och kvinnor, som tror att Assange utsatts för en komplott, har uppenbarligen svårt att ta in att Wikileaks fiender, tack vare Julian Assanges svårigheter att hålla på sig, fick en chans, som de naturligtvis utnyttjar. Korkade vore de annars. Julian Assange klantade till det för sig själv och sin organisation helt enkelt. Att en del män inte kan se detta grundar sig på att de retar sig på feminister i allmänhet och genuspredikanter i synnerhet, varför Åklagarmyndighetens organisation med en särskild enhet i Göteborg för våldtäktsmål blivit sinnebilden för radikalfeministernas övertagande även av rättsväsendet. Att kvinnornas advokat tidigare varit landets JÄMO gör sikten ännu sämre hos dessa män. Å andra sidan ser jag hur Dagens Arena samlar de röda feministerna till gemensam aktion eftersom kvinnornas rätt att anmäla vad de upplever som en våldtäkt är en stor SAK i saken. Dessutom vill Dagens Arenas skribent ha igång en diskussion om otidigheterna i kommentarstrådarna hos de feminister som skriver om saken.

Om det i samband med denna batalj skrivs lagar om att anonymiteten på nätet ska åtgärdas, då tycker jag att alla de grabbar och grabbiga män, som inte klarar en saklig diskussion i brännbara frågor, ska se sig själva i spegeln och medge att de har stor skuld i det. Samtidigt anser jag att en del kvinnor borde ta av sig genusglasögonen och fundera över på vilket sätt de själva bidrar till de motsättningar som råder. När ikonen Naomi Klein twittrade ”Rape is being used in the #Assange prosecution in the same way that women's freedom was used to invade Afghanistan. Wake up! #wikilieaks” då kände jag att the bottom is nådd. Kvinnornas advokat reagerar naturligtvis med all rätt skarpt på att kvinnorna hängs ut på nätet så som nu sker. Rättvisa ska skipas i domstol!

Förutom ett informationskrig pågår alltså ett könskrig och som i alla andra krig är krigets första offer Sanningen. Wikileaks visar inte sanningen, skriver chefredaktör Reidar Carlsson i Norrtelje Tidning. Helt klart inte Sanningen, men vare sig Reidar Carlsson vill det eller inte, så visar de läckta dokumenten delar av sanningen. Något som gör att jag och andra lättare kan tolka hur landet ligger. Konspirationsteorier växer ur vetskapen att makten gör allt för att dölja sina förehavanden. Förspelet till beslutet om FRA-lagklustret visar att både riksdagen och svenska folket blev lurade, vilket jag skrev om igår. Genom att lägga ihop information som läckts med information tillgängligt på annat håll, behöver man inte vara Einstein för att räkna ut att ledande politiker dragit svenska folket vid näsan genom att delvis ljuga och förtiga sanningen. Det har gjort mig rosenrasande. Och jag är inte ensam - Marcus ombord på Livbåten.

I informationskriget har nätaktivisterna inom Anonymous bytt strategi. Istället för dos-attacker d v s överbelastning som leder till ”denial of service” (dos) hos olika webbsidor går nu en uppmaning runt världen om att hämta dokument hos Wikileaks och dra egna slutsatser samt sprida detta med källan till andra på nätet. Dessutom man vi se att medan Wikileaks jagas förbereds en ny möjlighet för läckage – Open Leaks, som drar igång i nästa vecka. Copyriot berättar mer om detta. Den nyheten sprids även av gammelmedia som här Expressen, Dagens Nyheter och SvD.

Det är som Pär Ström skriver i sitt debattinlägg i SvD: ”Att krossa Wikileaks blir som när hjälten i sagan hugger huvudet av en hydra och tio nya genast växer fram”. Det kan behövas eftersom Julian Assange nu också misstänkliggörs genom sitt samarbete med den svenske journalisten Johannes Wahlström. Här går en ny konfliktdimension i dagen Judar vs Antisemiter och jag undrar: - Måste jag välja sida eller kan jag få tycka att sanningen kommit i kläm mellan människor som gör anspråk på tolkningsföreträdet vad gäller Sanningen både när det gäller Kvinnor vs Män och Judar vs Antisemiter? Rick Falkvinge drar historiska paralleller. Motviktigt ser också det kontraproduktiva även om han som jag förstår frustrationen som pyser litet varstans.

Den som vill ägna sin kraft mera åt att kolla Wikileaks material kan ha hjälp av att den en norsk tidning gör hela Wikileaks material tillgängligt vilket TT förmedlat till bl a Expressen. Sedan måste jag – apropå detta om konspirationsteorier – få bjuda på Wireds berättelse om en DNS-leverantör i Kanada (DNS står för Domain Name System), som tidigare på felaktiga grunder drabbades av en dos-attack från USA:s vänner, nu erbjuder Wikileaks två domännamn. Handlar det om att ge USA en möjlighet att lära känna fienden eller har den tidigare attacken gjort att företaget valt sida? Såna konspiratoriska tankar kan ligga bakom mitt sätt att söka mig fram till en sannare kunskap om det som vi kallar verklighet. Själv vill jag nog mera se det som kritiskt tänkande.

För övrigt tänker jag inte köpa någon julskinka i år. Jag bestämde mig för det sedan jag läst om myndigheternas hantering av de hemskheter som Djurrättsalliansen avslöjat. Om opinionsbildning ska fungera som ett mer verksamt vapen än att bränna Scans bilar, kan vi – som gillar skinka – inte längre blunda för det som sker hos grisuppfödarna. Det är naturligtvis synd om en bojkott drabbar även de medlemmar i Sveriges Djurbönder som sköter sig, men utan kundernas reaktion sker inte en välbehövlig självsanering.

Intressant.

PS. I dagens anledning: Lars-Erick som uppmärksammar oss på vad mottagaren av Fredspriset säger om internet. DS

Klarar de valda att värna rättsstaten Sverige?

Computer Sweden noterar att Anna-Karin Hatt är IT-minister och undrar om branschen vet vem hon är. Inte bara telekombranschen undrar måste jag säga. I lika hög grad undrar många av oss, som gillar att leva delar av våra liv uppkopplade mot världen, hur hon ser på internet och dess möjligheter till information, kunskaps- och skapelseprocesser samt kommunikation. I en artikel häromdagen fick vi veta att den inte är hennes it-kunnande som lett till utnämningen. Det är gott och väl att regeringen insett att IT är ett tvärsektoriellt område, men frågan är om valet av minister kommer att fungera som hämsko eller gynna en sund utveckling. Själv ser hon sin roll som förhandlarens med uppgift att få alla att dra åt samma håll. Men, om grundinställningen i de olika departementen präglas av en räddhågsenhet och en i långa stycken negativ attityd till användningen av internet och dess möjligheter för andra ändamål än övervakning och kontroll, kan en samordning tvärtom hindra utvecklingen. Det finns många tecken som talar för att vi går mot ökad censur och en förbudslagstiftning i spåren av riksdagsledamöters framfart där de låter sina egna rädslor bli förhärskande. Samtidigt vet vi att den, som kan tekniken, lätt kan kringgå dessa hinder. Men inför ett lika okunnigt folk kan politikerna skapa illusionen att de tar itu med saker och ting. För att stå emot denna rädsla kan det hjälpa att tänka på skogens träd, alla dessa transporter och det utrymme som krävs för förvaring – ett tack till Techrisk för detta tänkvärda bidrag.

En annan ministerutnämning som ger sken av att regeringen behöver snälla flickor på viktiga poster, det är det fortsatta förtroendet för Beatrice Ask som Justitieminister. Vid sidan om detta svaga kort kommer socialdemokraterna att utse en ny ordförande i Justitieutskottet – Morgan Johansson, vilket SR; DN; SvD; Aftonbladet och många andra skriver om. Jag har svårt glömma den anmärkningsvärda hållning som han intog hösten 2005 i förhållande till apatiska flyktingbarn och deras föräldrar. Något som Gellert Tamas senare dokumenterade i sin bok, vilken DN:s Maciej Zaremba skrev om för litet drygt ett år sedan. Det är inte så att jag sörjer att Thomas Bodström bytts ut, utan jag behöver lufta att jag känner en stark oro för att vi i hans ställe fått en ordförande, som beskäftigt hjälper likasinnade och därför är lätt för repressiva krafter att manipulera. På dessa poster behöver rättsstaten Sverige politiker utrustade med hög personlig integritet och en stark rättskänsla. Har vi fått det?

Efter detta kan det passa med en påminnelse om riksdagens syn på oss som medborgare, vilket uttrycks i lagar och förordningar. Inleder med Frendo, som samlat en hel del läsvärt i likhet med Mark Klamberg och StoppaFRAlagen.nu. Vi är nu uppe i 311 dagar med FRA. Det är dags att känna den nyvalda riksdagen på pulsen – hur ser de på internet? Hax har gjort en första genomläsning av ACTA-avtalet och fått en del intressanta kommentarer. Undrar om några etablerade medier kommer att ägna tid åt en analys eller om de tiger och samtycker. Fortsätter med Nicklas, som skriver om Yttrandefriheten, webben och nätet. Går vidare till Lars-Erick, som skriver lyriskt om en liberal integrationspolitik. Sedan Opassande som visar ännu ett exempel på människors obändiga skapelselusta till förargelse för den som anser sig ha upphovsrätt på att kunna hindra våra infall. Vidare till Anna Troberg som också påminner om ministrarnas tidigare bravader och väljer att vara förhoppningsfull när det gäller den nya it-ministern.

Avslutningsvis måste jag uttrycka min motvilliga beundran för S D:s förmåga att hålla media sysselsatt. JK-anmälaren och Justitieutskottets nyvalde ordförande har i alla fall en sak gemensam; synen de apatiska flyktingbarnen och deras föräldrar.

Intressant.

Ett haveri – för vilka?

Tänk att man inte kan vara ledig en helg, utan att Piratpartiet går under :-). Skämt åsido, naturligtvis accepterar jag inte att spelbranschens Per Strömbäck, som även gjort sig till talesperson för den relativt nystartade lobbygruppen Netopia, ska vara den som förklarar Piratpartiets död. För mig är Piratpartiet det parti, som jag sent omsider insåg är inne på en intressant väg mot framtidens informations- och kunskapssamhälle. Ett informations- och kunskapssamhälle, där nöjesbranschen inte kan tillåtas ha tolkningsföreträde i fråga om allmänhetens rätt till användning av material för icke kommersiellt bruk, eftersom ett sådant förhållningssätt hindrar samhällets sociala och kulturella utveckling. Något som i sin tur hindrar dess ekonomiska utveckling. Satmaran kommenterar och tycker sig se att artikelförfattaren i ett inlägg på sin blogg ger en mer nyanserad bild. Rick tar sig också friheten att ha en avvikande mening. Radikalen anser att fildening är större än Piratpartiet och MinaModerataKarameller ser hur det kraschar mellan gammalt och nytt. Opassande undrar hur vi tänker sörja.

För mig står The Pirate Bay som en symbol för motståndet mot kultur- och nöjesbranschens glupande aptit, där gamla affärsmodeller kräver en överlevnad med metoder, som tidigare setts som omoderna i vårt land. Näringspolitiken har inom alla andra områden kännetecknats av ett bejakande av strukturomvandlingen genom att möta denna med kompetensutveckling och en anpassning till den tekniska utvecklingen. Men, när det gäller de mest etablerade i denna bransch, sammanfaller intresset att bibehålla alla tidigare gjorda landvinningar med de intressen som journalister hos den granskande mediemakten tycker sig ha gemensamt med dem. I likhet med en del andra skapare av olika verk, vill dessa journalister odla myten om att deras verk har sådan verkshöjd att andra, som vill referera till deras texter, ska vara skyldiga att be om lov innan man gör så samt dessutom köpa en osorterad mängd artiklar eller andelar i hela dramafabriken för att få disponera enstaka exemplar. Något som inte kan vara rationellt i en tid då en referens till någon annans verk antingen ska ses som ett kulturellt utbyte av åsikter kring detta verk eller gratis PR förmedlad av den ene till förmån för den andre. Av det följer att ett meningsutbyte kring den andres verk inte kan eller bör uppfattas som ett intrång i den andres rättigheter. Att journalister verksamma inom den bransch, som har till uppgift att granska den politiska makten, inte klarar av att sätta in sig själva i detta större sammanhang, det är helt klart värt att sätta under en granskande lupp.

Det som förenar dessa journalister och Netopias Per Strömbäck är intresset att slå vakt om upphovsrätten och då främst dess kommersiella del, oftast uppköpt av multinationella företag eller andra ekonomiskt starka intressen. Den som vill kan se att detta leder till inlåsningseffekter, vilka med hänsyn tagen till den digitala utvecklingen borde inspirera politiker att med stöd av lag tidsmässigt begränsa monopolet ifråga. Men, de har istället lånat sig till en utveckling som har varit den motsatta. Medan den tekniska utvecklingen talat för ett tidsmässigt allt kortare monopol har branschen framgångsrikt lobbat för och lyckats påverka politikerna att förlänga tiden från sju plus sju år för 300 år sedan till 25 år från 1967 och därefter genom EU-direktiv från 1993 ytterligare till livstid +70 år. Det som från början sattes till sju plus sju år med hänsyn till tid för produktion, marknadsföring och försäljning har allt eftersom med politikernas handgripliga hjälp förlängts för att med tiden bli uppemot 160 år. En helt absurd situation. Snacka om en snedsits till nackdel för den allmänna digitala domänen! Att en sådan situation inte allvarligt upprör företrädare för den granskande makten kan bara förklaras med det egna intresset och att detta intresse som bekant inte ljuger.

Medan detta händer pågår en utvärdering av valrörelsen, där såväl Rick som Anna och Emma Opassande gjort mycket läsvärda inlägg. Själv var jag rätt missnöjd med att jag inte hade den fysiska ork som krävdes för att springa i trappor, som jag hade tänkt, varför jag tyckte att det var förmätet av mig att sätta betyg på andra piraters insatser. En sak vet jag dock – även om jag inte avser att kandidera ännu en gång – jag har fått blodad tand. Varför, ja det torde framgå att inlägget här ovan. Vi måste med förenade krafter återställa en ordning där den allmänna nyttan ses som minst lika mycket värd som egennyttan. En egennytta som hittills tillåtits breda ut sig utan någon hejd. En egennytta som kostar åtskilligt för berörda individer, företag och organisationer att tillfredsställa. En egennytta som ser sig som all glädjes och nyttas upphov.

Enligt det synsätt, som Sydsvenskans Anders Ekström gör sig till tolk för, kan jag räknas till det hundratals bloggare, som lever i en bubbla och länkar till varandra och därför missar att vi inte företräder folket. Jag hoppas dock få leva så länge att jag får uppleva när allt fler ser det som jag och andra mera insiktsfulla har upptäckt. Inte minst hoppas jag kunna utveckla dialogen och samhörigheten med de 350 personer, som tyckt att jag varit värd deras personliga kryss. Hur det ska gå till får jag fundera på och återkomma till. Därutöver noterar jag Piratpartiets uthållighet när det gäller att hålla liv i diskussionen om demokrati och rättssäkerhet, här uppmärksammat av Markus Lake Berglund. Jag hyser också gott hopp om att en förändring är möjlig så länge som riksdagsledamöter i andra partier ser det som jag och andra har lagt märke till. Gillar också att MinaModerataKarameller tycker att hon måste uppmärksamma att vi – all övervakning till trots – riskerar en situation där vi måste bevisa vår oskuld istället för att samhället ska bevisa att vi är skyldiga till det som läggs oss till last. Till detta vill jag lägga företeelsen Den allierade journalisten, som säger en hel del om medieklimatet i dagens Sverige. Mer sådant – det gäller att samla glödande kol på både politikens och mediemaktens huvuden! Även om jag hellre ägnade min tid och mina pengar åt att gå på Operan eller att odla en del andra intressen. Men, inte minst det nyligen genomförda valet visar att det kan vara alldeles för tidigt att räkna ut Piratpartiet. Där har media en läxa att lära. Intressant.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, Sydsvenskan1, Sydsvenskan2,