söndag 15 april 2018
Del 4. av inledning av Mark Zuckerberg ...
Del 3 av inledning av Mark Zuckerberg ...
Del 2 av inledning av Mark Zuckerberg ...
- Vi tar bort utvecklarens tillgång till dina data om du inte har använt appen under tre månader.
- Vi minskar de data du ger en app, när du godkänner den, till bara ditt namn, profilfoto och e-postadress. Det är mycket mindre än appar kan komma på någon annan större app-plattform.
- Vi kräver att utvecklare inte bara får godkännande utan också skriver ett kontrakt som ställer strikta krav för att fråga någon om tillgång till deras inlägg eller annan privat data.
- Vi begränsar fler API: er som grupper och events. Du ska kunna logga in på appar och enkelt dela din offentliga information, men, något som också kan dela andra människors information - som andra inlägg i grupper du befinner dig i eller andra som kommer till evenemang du kommer till - kommer att bli mycket mer begränsad.
- För två veckor sedan upptäckte vi att en funktion, som låter dig titta på någon via deras telefonnummer och e-post missbrukades. Den här funktionen är användbar i fall där personer har samma namn, men det missbrukades för att länka folks offentliga Facebook-information till ett telefonnummer som de redan hade. När vi fick reda på missbruket stängde vi ned den här funktionen.
Del 1 av Mark Zuckerbergs vittnesmål ...
lördag 27 november 2010
Satir, Sator och annat av betydelse för mig och andra.
I en tid då politikerna bjuder på lagförslag så skruvade att även en rejäl satir svårligen kan hjälpa en människa att rädda sitt förstånd, då etablerar Aftonbladet Kultur samarbete med Badlands Hyena – en av mina favoritbloggar. Sedan filmen Borat utmanade mig och jag kände att jag måste veta mer om humor och satir och skillnaden däremellan, har jag hållit mig på alerten med en daglig dos av Badlands Hyena. Stort grattis till Aftonbladets läsare! I den värld av djupaste allvar där den s k samhällseliten är övertygad om att människors utbyte av tankar, idéer och material av skilda slag handlar om stöld av tankar, idéer och material som någon, innan utbytet, först måste ha fått betalt för, då behöver vi många, många fler som kan häckla denna s k samhällselit. Opassande har därför rätt i sin reflektion – fildelning (en teknik som underlättar samarbete och utbyte av tankar, åsikter och material) är inte ett brott. Följdriktigt måste jag applådera hennes inlägg, men också upptåget igår att twittra om lobbygruppen Netopia med hashtaggen #tengil. Idag ser jag att Tengil skaffat sig en PR-knutte :)
Ser också att Motvikigt funderat kring fenomenet Facebook. Är människor på väg att tappa intresset? Det är möjligt, men det mest troliga är nog att vi människor ser att verktyget från tid till annan kan användas på olika sätt. En del gillar att bubbla om allt möjligt medan en del andra är mera sparsmakade och tycker att man kan uppdatera först när man har något av vikt att orera om, men i övrigt bara visa intresse om ens Fb-vänner tycker och tänker något som man anser att man ”måste” ha en åsikt om. En del ser Fb som ett enda stort ”mingel” där man ibland kan välja att ”kallprata” om ditten och datten för att emellanåt visa viss hetta i ett meningsutbyte som sedan kan fördjupas per mejl eller ge input till ett blogginlägg. Tjusningen är den rörlighet mellan människor och exponeringen av deras tankegods som internets olika verktyg möjliggör.
Utan att lägga några värderingar på innehållet, synliggör internet det myller av människor och deras åsikter som tidigare inte har speglats i någon större utsträckning. Kulturelitens och en del journalisters högfärd tar sig uttryck i att man förfasar sig över det och gör internet ansvarig för sådant som man ogillar. De gamla grekerna hade det onekligen enklare när de dryftade begreppet demokrati. Det arbetande folket – slavarna – deltog som bekant inte i dialogen på parnassen :)
Via en av mina favoriter Dr Spinn finner jag vägen till Judith Wolst och hennes goda råd till kreativa människor, som behöver lära sig hantera detta att vara uppkopplad. Det är inget nytt hon talar om, men viktigt att repetera i vår tid. Det är goda råd som alltid gällt för ambitiösa människor som, var de än verkar, vill göra världen till en bättre plats att leva i. Detta gillar jag – istället för att förfasa sig över hur internet kan skada oss, kan vi lära oss hantera verktyget. Bara för att det kan användas till otroligt många olika aktiviteter, betyder det inte att vi måste ge oss in i allt detta. Vi tjänar på att inse värdet av att vi inifrån oss själva väljer vad vi vill använda vår tid till. Och fler människor, än många vill tro, är faktiskt kapabla till det. Det är mot den här insikten, förvärvad under ett långt yrkesliv, som jag vet att de allra flesta människor vill göra vad gott är, både för sig själva och sina närmaste samt samhället i stort. Min iver och mitt engagemang till stöd för ett fritt internet – mot statens censur, övervakning och kontroll - är sprunget ur den förtrogenhetskunskapen.
Genom den allmänna övervakning och kontroll av våra trafikdata, som sker i form av FRA:s utvecklingsverksamhet och datalagringen samt jakten på dem, som behöver ta del av material (en del med upphovsrätt) för att vara delaktiga i samtal om samhällsutvecklingen, visar regeringen och riksdagen att man ser oss alla som presumtiva brottslingar. Något som leder till en radikal förändring av vår syn på politikerna. Om de drog nytta av sina kunskaper om människornas inneboende kraft och balansens betydelse för hållfastheten i sina verk, då skulle de kunna inse detta och göra på annat sätt.
Efter denna kanonad tar jag som vanligt en runda där jag noterar att Johanna Nylander ser domen mot The Pirate Bay som en politisk dom medan Rick i likhet med Christian, Peter Sunde – en av de dömda – och Fredrik vrider och vänder för att landa i att domen avslöjar en rejäl okunskap om informations- och kommunikationstekniken. Detta medan jag har resignerat. Att vränga lag så som nu sker har inget med rättvisa att göra. Företag med inköpta ”närstående rättigheter” har kunnat påverka lagstiftningen ända sedan 1960-talet och därför är det inte alls konstigt att de har ett sådant tankemässigt övertag idag när ”rättvisa” ska skipas. Däremot är jag rejält besviken på Public service-media som låtit detta ske utan några påtagliga protester.
Går vidare och ser att Deepedition behöver vår hjälp för att kunna ta Sator till en spelning hemma i Borlänge och självklart ställer jag upp på det. Från min ungdom minns jag att grabbarna i Borlänge "dansade som gudar och låg åt som PK". PK var ett populärt tuggummi på den tiden. Utan någon jämförelse kan jag berätta att min telefon gick varm igår kväll för att se till att Minnah från Hallstavik kunde gå vidare i Idol2010. Med detta vill jag ha sagt att även de, som håller hög klass, behöver att människor hemmavid ger dem sin support. Rösta nu hos Deepedition och ge Borlänge en chans att få uppleva Sator på hemmaplan. För mig som norrlänning med en mellanlandning i Dalarna under 1950- och 1960-talet stör det inte att det är Norrlands Guld, idag ägt av Spendrups, som står för den möjligheten. Rösta sedan nästa fredag på Minnah i Idol2010 ;)
Avrundar med Kristina Alexanderson som oförtröttligt visar upp internets möjligheter och förtjänster.
onsdag 2 december 2009
En bild av det verkliga livet på nätet
Vet inte om detta var det första tillfället i världshistorien som Facebooks närvaro förevigades inför en präst av ett brudpar, men jag ser det som en humoristiskt inslag i den diskussion som pågår om Sociala medier. Inte minst därför att prästen har en sinnesnärvaro, som visar att han är med sin tid. Ett tack till Opassande som twittrade!
lördag 2 maj 2009
Fortsättningskurs: Brev 1 - Trubbel med betalteletjänster
Häromdagen skrev jag inlägget Kurs i bedrägeri genomförd med hjälp av Echovox ... och debiterad av Tele 2. Sedan dess har jag fått en del goda råd i kommentarsfältet, men jag har också sökt mer kunskap om hur detta med betalteletjänster fungerar. Systemet, som administeras av betalplattformar typ Echovox och debiteras av teleoperatörer typ Tele 2, TeliaSonera, Telenor och 3, är tänkt att underlätta e-handel med bl a prenumerationer av olika slag. Den som tillhandahåller tekniken är enligt e-handelsdirektivet inte ansvarig för innehållet i det som sänds i kablarna, på samma sätt som gäller för Postens befordran av paket, vilka sänts mot postförskott.
I exemplet med mitt barnbarn är det uppenbart att erbjudandet av tjänsten skett i ett sammanhang och på ett sätt, som inte är särskilt tydligt vad gäller villkor och kostnad för tjänsten. Mängden av klagomål visar att det inte bara är barn som drabbats, utan många vuxna har också svårt att förstå hur det gått till att de plötsligt får obegripliga sms, som de dessutom inte förstår hur de ska stoppa. Etiska Rådet för Betalteletjänster är den instans som man ska vända sig till om man har drabbats. Någon har föreslagit att man med hjälp av kontantkort skulle kunna begränsa skadan, men icke - "prenumerationen" ställs då i kö och levereras när ett nytt betalkort sätts in.
DN hade den 19 april 2009 ett par artiklar, DN 1 och DN 2, som visar problematiken:
Jag citerar:
– Problemen handlar ofta om tydlighet. Folk fattar inte att det rör sig om en prenumerationstjänst, säger Joakim Rolander, rådets jurist. Hans råd är att alltid läsa allt som står noga, både i annonser och sms. Sms kostar så fort de landar i mobilen, vare sig man öppnar eller ej. Information om hur man avslutar tjänsten ska finnas i det första svarsmeddelandet. (Min markering).
I de ärenden Joakim Rolander hanterat har ord stått mot teknisk bevisning. - Jag har inte sett något ärende där det inte funnits en beställning. Folk förstår bara inte hur det gått till.
Post- och Telestyrelsen sköter tillsynen, men hanterar inte enskilda ärenden, som bryter mot PTS´ branschetiska råd. Däremot har branschen etablerat Konsumenternas tele- och Internetbyrå, KTIB, som man kan vända sig till. KTIB ägs av IT&Telekomföretagen och finansieras av de tele- och Internetoperatörer, som valt att vara med i byrån. Alla bolag jag räknat upp här ovan är med. På KTIB:s hemsida sägs bl a att de är en självständig organisation som ger objektiv information och kostnadsfri vägledning till konsumenter kring tele- och Internetabonnemang. Rådgivare är jurister kunniga i konsumenträtt.
Om någon utnyttjar en situation där en vuxen tecknat ett abonnemang, som används av ett barn, finns enligt min uppfattning en gråzon, som kan utnyttjas av den, som inte har någon skam i kroppen. Har kollat på Post- och Telestyrelsens hemsida och funnit att där finns information om Spärrtjänster, men om jag har förstått informationen rätt finns det ingen skyldighet för operatören att tillhandahålla en spärr för SMS från betalnummer, som föräldrar skulle kunna ha nytta av och som försäljare av mobiler skulle kunna upplysa om. PTS´ kontrollfrågor visar dock att det är en fråga som kunden bör ställa till operatören och om inte den möjligheten bjuds är det marknadens lag, som råder, d v s man får kolla om den tjänsten erbjuds av andra operatörer och byta operatör. Långa bindningstider är då naturligtvis ett problem för den som redan är kund, vilket KTIB måste finna en lösning på. På en marknad är det kundernas behov, som ska styra utbudet och därför måste kunderna ta en match med med sin teleoperatör om de vill ha en spärrtjänst för minderåriga, en tjänst som dock kan hindra dem att t ex lösa bussbiljett med hjälp av mobilen. Men, det är väl bara en tidsfråga innan det finns tekniska lösningar för en selektiv spärrtjänst.
Förslag till problemlösning: Vid köp av mobil till barnen bör föräldrar få information om att det finns bedragare, som kan utnyttja betalteletjänster, vilket kan drabba abonnenter om man inte är vaksam och känner till hur man stoppar Betal-SMS. KTIB borde finansiera en broschyr som kan finnas tillgänglig i fackhandeln. Teleoperatörerna skulle dessutom kunna ha information om hur man stoppar prenumerationer på sina fakturor. På Facebook och andra sidor, som är populära bland barn och ungdomar, borde branschen finna lösningar i de fall erbjudanden sker till barn, som inte har åldern inne för att träffa bindande avtal om betalning. Intressant.
Internet är vad vi alla tillsammans gör det till – att lägga hela ansvaret för denna typ av bedrägligt beteende på mobiltelefonkunderna förefaller vara en mycket dålig strategi för operatörer och betalplattformar, som värnar om sitt varumärke. Dessutom bidrar ett sådant förhållningssätt till att vi får ett hårdare samhällsklimat.