Vad kostar all denna övervakning?

När inget annat hjälper måste vi börja prata om pengar. Missade tidigare DN-artikeln om att SWIFT-avtalet nu är klart. Fann den via en länk hos Lakes Lakonismer. Ser att även Mark Klamberg fann ny information genom denna artikel. Intressant är att EU:s ministerråd inbillar sig att det blir tryggare för EU:s medborgare med en egen övervakare, vilket säger något intressant om deras syn på sig själva och vad man kan kosta på sig när man inte betalar ur egen ficka. Hax skriver om läget inför nästa veckas omröstning.

Nästa avtal, där maktens överhöghet sätter sig på oss alla, är ACTA-avtalet. Sedan 2008 har man träffats i olika förhandlingsrundor. Tänk om någon skulle räkna ut vad detta har kostat medborgare runt om i världen. IDG skriver ACTA-avtalet hotar integriteten. Det är vi många som hävdat sedan länge. Här finns en utförlig rapport från den senaste förhandlingsrundan. Ett antal teleoperatörer, ISP:er, kabelföretag och digitala medieorganisationer visar i ett uttalande (pdf-fil) sin oro för ACTA-avtalet, vilket är lätt att förstå. La Quadratur du Net skriver att ACTA-förhandlare inte bryr sig om internet. Michael Geist, professor i juridik vid universitetet i Ottawa, skriver om utvecklingsländernas opposition mot avtalet, som försätter dem i en utpressningssituation.

I den lilla världen hotas den enskilde med avlyssning och avstängning från nätet och i den stora världen hotas regeringar, som måste anpassa sin lagstiftning till vad dessa politiskt omhuldade producentföretag anser vara ett måste – detta alldeles oavsett tekniska framsteg.

Anna Troberg noterar att Comhem glimtar till. Det gäller hennes internetleverantör, som enligt SvD vill att tingsrätten skickar ett fildelningsmål till Europadomstolen. TeliaSonera begärde i ett tidigare fildelningsmål prövningstillstånd hos Högsta Domstolen med hänvisning till integritet och tystnadsplikt. Det är rätt avslöjande att Antipiratbyrån tror sig om att kunna misstänkliggöra Telia med påståenden om att det handlar om pengar. Uppenbarligen är människor beredda att betala för möjligheten att använda internet. Men pengar, det handlar det väl om i allra högsta grad även för Antipiratbyrån och deras advokater? Frågan är bara hur mycket av denna häxjakt på oss pirater, som skattebetalarna ska betala. För oss handlar det om integritet och rättssäkerhet, men också om en framtid med internet och dess möjligheter.

Jag håller med Anna Troberg – Väljarna förtjänar handling inte fluff fluff. Jag har sagt det förut och säger det igen – Piratpartiet behövs i riksdagen för att andra partiers kandidater med insikt om internet och dess möjligheter ska få litet råg i ryggen i frågor som rör medborgerliga fri- och rättigheter på internet. Anna hade en länk till ett debattinlägg i januari 2008, som tål en repris. Vi vet sedan hur det gick; den gode Karl Sigfrid blev hårt åtgången inför FRA-omröstningen den 18 juni 2008. Det är strongt av Karl att ta nya tag. Jag kan inte tänka mig att han ändrat uppfattning efter en sådan behandling. Själv har jag dock valt att ge väljare möjlighet att rösta med fötterna, eftersom det är det enda språk som makthavare förstår.

En tillfällighet som ser ut som en tanke: Rubriceringen av en artikel i IDG.se där det sägs att endast 25 procent av de anställda i IT-branschen har konflikter med sin chef, medan det är dubbelt så många inom hantverksyrken och media. Rubriken ”IT-anställda undviker konflikter” ger ett intryck att IT-anställda är fegare än andra, medan jag kan tänka mig att människor som bygger system för information och kommunikation måhända är kunnigare om dialogens betydelse än de flesta andra. Sedan kan man naturligtvis få problem om chefen inte förmår att vägleda sig själv och sina medarbetare genom att ställa bra frågor – innan man hamnat på kollisionskurs.

Slutligen måste jag naturligtvis säga några ord om Lakes kommentar till min insändare i NT, där han inledningsvis tycker att mitt inlägg spretar. Jag tar tacksamt emot hans synpunkter, vilket gjort att jag funderat ett varv till. Men, jag har sett och hört att jag inte är ensam om att reagera på Försvarets rekryteringskampanj, där ”din kusin” och ”mamma” representerar ett folk som inte vet vad som är bäst för landet. Något som försvarets yrkesarmé ska råda bot på, varför detta är lämpligt att åberopa i en rekryteringskampanj för dess bemanning? Inte ens min släng om att Moderaterna använder sig av Försvaret i valrörelsen var ogenomtänkt, med tanke på hur rekryteringen hittills skötts. Det finns andra metoder än stora braskande affischtavlor, men då krävs det att man gjort klart för sig vad man kräver. Arbetssökande unga människor saknas inte som bekant och de som vill ta chansen och byta jobb kan man nog nå med vanliga annonser i tidningar och på nätet. Sedan detta sagts vill jag tacka Markus för att han håller ett öga på mig, men också för att han är generös med beröm – stort tack!

Intressant.

1 december 2009 – ett historiskt datum.

Så har vi nått vägs ände – SvD påminner om att lagen som tvingar teleoperatörerna att leverera en kopia av trafikdata in till FRA:s superdatorer träder ikraft i morgon. Tidningen har även upptäckt Facebookgruppen Vi som vill att Telia tar FRA-lagen till domstol, vilket känns som att de stora drakarna blivit varse att ”debatten” ännu inte lagt sig. Som bekant är jag en av dem som försöker hålla dialogen igång med deras kommunikatör i kommentarstråden på min blogg. Men, uppenbarligen förstår de inte att det inte räcker med ett enda inlägg. Bloggsordiner brukar vi kalla den sortens aktörer och den gubben går inte. Amanda Brihed och många, många andra trycker på.

DN skriver också om FRA och gör en kort resumé. Vi vet att de som har beslutat inte riktigt har klart för sig vad det är som de sagt ja till. Vi vet också att beslutet drevs igenom på ett minst sagt diktatoriskt sätt. Vi vet att det som visades upp den 17 och 18 juni, bara var ett spel för gallerierna. Det som hänt därefter bär syn för sägen. Själv har jag varit med om att tillsammans med en rad andra bloggare skapa en minnessten på nätet - Riksdagssvar.se – som visar svårigheterna att få svar på de mest elementära frågor i saken. Opassande gör också en tillbakablick. Instämmer i hennes GRATTIS till Oscar Swartz, som råkar fylla 50 denna dag.

Många har samlat information och fakta – StoppaFRAlagen.nu, Frendo och Mark Klamberg bara för att nämna några. Mark har för övrigt en alldeles fräsch bloggpost som är mycket intressant. Annars pågår nedräkning på flera håll här bl a Maloki, Rick Falkvinge, Josh, Beelzebjörn, Sagor från livbåten, Berinder, MinaModerataKarameller och Deepedition. Lars-Erick sätter in saken i ett globalt sammanhang.

Avslutar med länkkärlek till Joakim Jardenberg och ett tack för support. Vinsten i Daxbloggens tävling har verkligen varit omtumlande. Idag kl 17.15 blev jag intervjuad i P4:s Radio Stockholm och fick då ett osökt tillfälle att berätta om allt gott som jag får ut av att vara en bloggande farmor. Men också hur beslutet om FRA-lagen i juni 2008 blev starten på en kunskapsutveckling, som heter duga och där engagemanget i Piratpartiet till sist blev det enda möjliga.

Intressant.

Pröva ståndpunkter och reformera mera.

Är så oändligt tacksam för Mikael Löfgrens artikel i DN ”Reformera IT-galaxen”, där han redovisar sina intryck av juridikprofessor Lawrence Lessigs besök i Sverige för drygt en vecka sedan. Mattias Klang kommenterar.

Slutklämmen i DN:s artikel är en lisa för en sårad själ: - Ni är visserligen ett litet land och som alla andra bundna av internationella avtal och överenskommelser. Men det är mitt intryck att här finns å ena sidan en enorm kreativitet och kompetens på IT-området. Å andra sidan har ni ett välorganiserat civilsamhälle som kanske kan försvara medborgarnas och kulturens intressen gentemot rättighetsindustrins samhällsfarliga krav.

Kan det sägas bättre? Och samtidigt händer det positiva saker, som det twittras och Facebookas om, t ex att Stockholms stads Kulturnämnd inför Creative Commons som licenssystem för att tillgängliggöra Stadsarkivets och Stadsmuseets bilder, vilket kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt skriver om på sin blogg. Kan bara hoppas på att lärare och elever får möjlighet att lära sig om detta system för att använda detta i de fall de skapar egna verk i undervisningssituationen, som de vill tillgängliggöra för andra. Men också för att de vid behov ska kunna söka efter sådant material vid framställning av material i den egna kunskapsprocessen. Som aktiv i Piratpartiet gläder det mig att det rör på sig.

Samtidigt ser jag på Karl Sigfrids blogg att Lessigs föreläsning finns tillgänglig på Kungliga Bibliotekets hemsida. Sånt gillar jag, då jag ser nätet som mitt livs universitet, även om aDSL-modemet inte alltid klarar en störningsfri sändning. Men något fundersam blir jag – var det Moderaternas IT-grupp med Henrik von Sydow i spetsen eller var det riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M) i samverkan med Lage Rahm (MP) samt Kungliga bibliotekets forskningschef, Pelle Snickars, som stod för inbjudan. Hörde, ”på stan” (som man säger när obekräftade rykten går omkring) att Karl Sigfrid inte ingår i Moderaternas IT-grupp, vilket gör mig mäkta förvånad. Kan det vara sant? I så fall krävs en förklaring, varför jag utmanar Mary XJ som kandiderar till riksdagen: - Om Karl Sigfrid inte är med i er grupp, vore det bra med en förklaring. Han är den i mina ögon, som hittills fått betala ett högt pris för att han, som riksdagsledamot, vågade stå upp emot FRA-lagens tillkomst.

Läser också en intressant bloggpost Vad säger egentligen Jan Rosén? Skriven av Joakim Jardenberg, som visar att det verkar pågå en animerad diskussion mellan de, som tänker nytt, och de, som håller krampaktigt fast vid det gamla, när det gäller upphovsrätt i den digitala eran. Öppna alla dörrar och fönster – vi vill veta mera!

För övrigt twittras det och skrivs en hel del om datorbeslaget i intilliggande lokaler vid en razzia mot en svartklubb i Malmö, här i Sydsvenskan. Scaber Nestor undrar vem som gav låg bakom detta. Intensifier skriver både om tillslaget och om Ipredator – ett verktyg för den som vill freda sig mot FRA:s nyfikenhet. Holmlöv efterlyser dock sans och balans i rapporteringen om tillslaget och undrar om inte datanördarna är naiva i överkant medan Sagor från Livbåten uttrycker förhoppningen att även andra journalister kan nysta i de trådändar, som han och andra kan se på långt håll. Deeped skriver om Ett digitalt Mordor och påminner om att kablarna kopplas in till FRA den 1 december. I samma mission skriver Maloki om l:a Advent. Opassande ser samma saker, som jag ser och konstaterar i likhet med Mary XJ att när kontrollanten också är lagstiftare då är den lille mannen, mittåt jag menar den lilla människan, rökt. Facebook-gruppen som vill att Teliasonera ska ta FRA till prövning i domstol är nu uppe i drygt 1.500 personer och växer för varje minut som går.

Avslutningsvis – ett mycket varmt tack till alla som gjort denna dag till en glädjens dag med alla grattis och ord till uppmuntran. Jag har verkligen gottat mig åt att Dax-bloggen igår korade mig till vinnare i deras bloggtävling, kategorin Politik och samhälle. Men i morgon är en annan dag – då återstår endast en dag innan nätets kablar kopplas in till FRA.

Intressant.

Fyra dagar kvar . . .

... innan FRA kan ta sina superdatorer till hjälp och bygga sociogram av våra rörelser via fiberkablarna, ifall vi rör oss i någon misstänkt persons krets eller besöker webbsidor som staten klassar som suspekta. Samtidigt som IT-branschen talar om betydelsen av IT för utveckling av såväl samhälle som affärsliv, fokuserar politiker och en del av denna bransch på the dark side of the net på ett sätt som gör att en betydande mängd av kreativ kraft hos Europas medborgare går åt till att skydda sina privata liv och medborgerliga aktiviteter mot dessa övervakare. Bara för att det är tekniskt möjligt tycker EU:s folkvalda politiker (utan någon djupare reflektion förefaller det) att det är lämpligt att göra på detta sätt. Skamligt! Att en allt större del av branschen vill vara med och tjäna pengar på den spekulation i människors rädsla, som allt fler politiker bygger sin makt på, kan ingen klandra – affärer utvecklas där det finns en marknad.

Därför vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till meddelandet om Infrastrukturminister Åsa Torstenssons resa till Washington. Vill så innerligt gärna tro att det finns en riktig substans där värnet av demokratiska fri- och rättigheter är ledstjärnor, men när jag ser hur långt in i vårt lokala samhälle, som upphovsrättslobbyns krav på bevakning av innehållet i kablarna har trängt in, blir jag missmodig.

I veckan som gick hade Sverige besök av Lawrence Lessig, juridikprofessor från Stanfords Law School, pappa till Creative Commons License, vilket jag tidigare skrivit om. När jag kollade Skolverkets råd gällande upphovsrätt, såg jag att de verkar vara utformade av Mathias Klang, lärare och forskare på IT-universitetet i Göteborg. Mattias Klang har skrivit böcker och brukar föreläsa om upphovsrätt och Creative Commons, därför är det rätt märkligt att avsnittet om upphovsrätt inte innehåller någon information om Creative Commons och en länk till de fakta som samlats på annan plats. Detta då CC är en är en registrering anpassad till den digitala eran och således behöver läras ut till lärare och elever, vilka också kan vara upphov till olika verk genom sin bearbetning (remix) av material, som ger dem input i tankeprocesserna under sin tid i skolan.

Så några ord om bloggposten igår Teliasonera – Budbärare eller kontrollstatens tjänare? Idag har Karin Nordlund, Informationsansvarig Telia Kundrelationer svarat i bloggens kommentarstråd. Det tackar jag för, men det finns ett trovärdighetsproblem – Teliasonera vill inte aktivt pröva lagligheten i FRA-lagens pålagor om leverans av svenska folkets trafikdata, men försöker göra troligt att företaget inte kommer att underlätta att krypteringen kan forceras.

Ser att OlofB roat sig med att syna effekterna av våra ansträngningar. Noterar också att Bloggvärldsbloggen uppmärksammat saken utöver Argast nu; Scaber Nestor; Törnebohm; Webhackande; Sandrability; och Opassande med en inre dialog. MinaModerataKarameller noterar att det rör på sig, men nog verkar det vara lättare att se problematiken när gemene man kan skaffa sig inblick i andra människors liv, än när staten sysslar med samma sak. TRIST!

Avslutar med en länk till MEP Christian Engström, som förklarar Piratpartiets inställning till Stockholmsprogrammet och de möjligheter till inflytande som finns i Europaparlamentet.

Intressant.

Telia – budbärare eller kontrollstatens tjänare?

Diskussionens vågor går höga om överenskommelsen mellan Telia och Spotify, där det sagts att Telia skulle favorisera Spotify när det gäller bandbredd, vilket redovisas i en artikel i IDG.se/Computer Sweden. Här kommer sanningen fram – en kund som vill ha bra kvalitet vid streamingen kan behöva betala för en utökad överföringshastighet. Texten på Telias hemsida måste uppenbarligen förtydligas. Maloki kommenterar.

Telia eller Teliasonera är i ropet – här berättar vår partiordförande Rick Falkvinge om ett seminarium om nätneutralitet, som anordnades igår av Teliasonera Institute och där han var med. Hans intryck är att det mumlas i skäggen, även om han inte uttrycker det just så. Hans slutkläm förtjänar att upprepas: ”Så min fråga till telekombranschen som helhet någonstans blir; vill ni ha budbärarimmuniteten eller inte? För det här är faktiskt inte en kaka som ni både kan äta och ha kvar. Nej, just det – och det gäller inte enbart Teliasonera, vilket jag skrivit ett antal inlägg om.

Det är hög tid att Teliasonera bekänner färg!

Därför detta meddelande från Facebook-gruppen ”Vi som vill att Telia tar FRA-lagen till domstol”.

Teliasonera - ta FRA-lagen till domstol!

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation - det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker sig dessutom mycket tveksamt till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, dvs. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Teliasonera ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Teliasonera: ta FRA-lagen till domstol.

Här kan chefer och jurister finna ord, som kan inge mod – Mark Klamberg; och här är flera som delar min uppfattning: OlofB(eta), robertb; Annarkia; Pepstraktelser; Humblebee; Hannes2Peer; Daniel och de små tomtarna; Osmidigt; Liberal och långsint; Solid Block of Ise och Opassande.

Sedan några bra kommentarer till Astrid Söderbergh Widdings artikel i SvD som jag berörde i mitt inlägg igår; Fröjdpunktse, som kommer med goda råd till finkänsliga media och journalister och föregår själv med gott exempel; Joshen, som taggar Ogenomtänkt och hänvisar till Anna Troberg. Hon tycker sig se var skon egentligen klämmer, samtidigt som hon, ute på turné för Piratpartiet, funderar kring ett annat partis kommunikation med väljarna. Allt medan hennes ressällskap Rick Falkvinge känner sig manad att ta itu med Vänsterpartiets försök till historierevision när det gäller Telekompaketet. Som aktiv deltagare i den hetluften tycker jag att Rick har all anledning att ryta till: ”Någon jävla politisk hederlighet tycker jag man har rätt att förvänta sig av kampanjare och företrädare för ett riksdagsparti.” MEP Christian Engström och Hax ger sina bilder av saken.

Även om detta som vanligt är långt, måste jag också ta med Sagor från livbåten, som tolkar uppgifterna ur 2009 års Förtroendebarometer – lysande! Alla dessa pudlar håller inte – Avgå mera tycker Sidvind. Och som krona på verket – Badlands hyena. Detta med anledning av att Dubai sänker världens börser. Något som även DN skriver om. Björnbrum har gott minne.

Intressant.

Fortsättningskurs: Brev 1 - Trubbel med betalteletjänster

Häromdagen skrev jag inlägget Kurs i bedrägeri genomförd med hjälp av Echovox ... och debiterad av Tele 2. Sedan dess har jag fått en del goda råd i kommentarsfältet, men jag har också sökt mer kunskap om hur detta med betalteletjänster fungerar. Systemet, som administeras av betalplattformar typ Echovox och debiteras av teleoperatörer typ Tele 2, TeliaSonera, Telenor och 3, är tänkt att underlätta e-handel med bl a prenumerationer av olika slag. Den som tillhandahåller tekniken är enligt e-handelsdirektivet inte ansvarig för innehållet i det som sänds i kablarna, på samma sätt som gäller för Postens befordran av paket, vilka sänts mot postförskott.

I exemplet med mitt barnbarn är det uppenbart att erbjudandet av tjänsten skett i ett sammanhang och på ett sätt, som inte är särskilt tydligt vad gäller villkor och kostnad för tjänsten. Mängden av klagomål visar att det inte bara är barn som drabbats, utan många vuxna har också svårt att förstå hur det gått till att de plötsligt får obegripliga sms, som de dessutom inte förstår hur de ska stoppa. Etiska Rådet för Betalteletjänster är den instans som man ska vända sig till om man har drabbats. Någon har föreslagit att man med hjälp av kontantkort skulle kunna begränsa skadan, men icke - "prenumerationen" ställs då i kö och levereras när ett nytt betalkort sätts in.

DN hade den 19 april 2009 ett par artiklar, DN 1 och DN 2, som visar problematiken:

Jag citerar:

– Problemen handlar ofta om tydlighet. Folk fattar inte att det rör sig om en prenumerationstjänst, säger Joakim Rolander, rådets jurist. Hans råd är att alltid läsa allt som står noga, både i annonser och sms. Sms kostar så fort de landar i mobilen, vare sig man öppnar eller ej. Information om hur man avslutar tjänsten ska finnas i det första svarsmeddelandet. (Min markering).

I de ärenden Joakim Rolander hanterat har ord stått mot teknisk bevisning. - Jag har inte sett något ärende där det inte funnits en beställning. Folk förstår bara inte hur det gått till.

Post- och Telestyrelsen sköter tillsynen, men hanterar inte enskilda ärenden, som bryter mot PTS´ branschetiska råd. Däremot har branschen etablerat Konsumenternas tele- och Internetbyrå, KTIB, som man kan vända sig till. KTIB ägs av IT&Telekomföretagen och finansieras av de tele- och Internetoperatörer, som valt att vara med i byrån. Alla bolag jag räknat upp här ovan är med. På KTIB:s hemsida sägs bl a att de är en självständig organisation som ger objektiv information och kostnadsfri vägledning till konsumenter kring tele- och Internetabonnemang. Rådgivare är jurister kunniga i konsumenträtt.

Om någon utnyttjar en situation där en vuxen tecknat ett abonnemang, som används av ett barn, finns enligt min uppfattning en gråzon, som kan utnyttjas av den, som inte har någon skam i kroppen. Har kollat på Post- och Telestyrelsens hemsida och funnit att där finns information om Spärrtjänster, men om jag har förstått informationen rätt finns det ingen skyldighet för operatören att tillhandahålla en spärr för SMS från betalnummer, som föräldrar skulle kunna ha nytta av och som försäljare av mobiler skulle kunna upplysa om. PTS´ kontrollfrågor visar dock att det är en fråga som kunden bör ställa till operatören och om inte den möjligheten bjuds är det marknadens lag, som råder, d v s man får kolla om den tjänsten erbjuds av andra operatörer och byta operatör. Långa bindningstider är då naturligtvis ett problem för den som redan är kund, vilket KTIB måste finna en lösning på. På en marknad är det kundernas behov, som ska styra utbudet och därför måste kunderna ta en match med med sin teleoperatör om de vill ha en spärrtjänst för minderåriga, en tjänst som dock kan hindra dem att t ex lösa bussbiljett med hjälp av mobilen. Men, det är väl bara en tidsfråga innan det finns tekniska lösningar för en selektiv spärrtjänst.

Förslag till problemlösning: Vid köp av mobil till barnen bör föräldrar få information om att det finns bedragare, som kan utnyttja betalteletjänster, vilket kan drabba abonnenter om man inte är vaksam och känner till hur man stoppar Betal-SMS. KTIB borde finansiera en broschyr som kan finnas tillgänglig i fackhandeln. Teleoperatörerna skulle dessutom kunna ha information om hur man stoppar prenumerationer på sina fakturor. På Facebook och andra sidor, som är populära bland barn och ungdomar, borde branschen finna lösningar i de fall erbjudanden sker till barn, som inte har åldern inne för att träffa bindande avtal om betalning. Intressant.

Internet är vad vi alla tillsammans gör det till – att lägga hela ansvaret för denna typ av bedrägligt beteende på mobiltelefonkunderna förefaller vara en mycket dålig strategi för operatörer och betalplattformar, som värnar om sitt varumärke. Dessutom bidrar ett sådant förhållningssätt till att vi får ett hårdare samhällsklimat.

Ny utredning vill censurera internet.

Såg igår hos Karl Sigfrid och läser idag igen i SvD och ser på Rapport att staten nu är i färd med att ta ett principiellt viktigt steg på vägen mot censur av internet. Hittills har internetoperatörerna en frivillig överenskommelse om att filtrera sidor med barnpornografi. Nu vill den statliga spelutredningen att det ska bli lag på att blockera utländska spelsiter. Skälen är naturligtvis att skydda den egna spelindustrin, men också att många människor inbillar sig att man med detta ska komma tillrätta med spelmissbruket. Det senare är dock något som sker på individnivå och därför krävs att den saken åtgärdas där på ett sätt som stärker individernas tilltro till sin egen förmåga för att kunna motstå destruktiva beteenden. Att det kan finnas f d missbrukare, som vill reducera de frestelser, som finns, är förståeligt. Men, det är inte skäl nog för att införa en allmän censur. När man väl slagit in på denna väg, kommer det från tid till annan att poppa upp krav på censur av än den ena, än det andra orsaken. Hanna en av många, som tar bestämt avstånd. In your face skriver om nätcensur vi minns.

Det märkliga i sammanhanget är att det är en internetoperatör som ser sig tvungen att ta till orda utifrån en rent principiell ståndpunkt – idag spelmissbruk, i morgon något annat. Jon Karlung, vd hos Bahnhof säger enligt artikelförfattaren: – I dag finns inget helhetsperspektiv, utan man tar hela tiden små, små steg med olika lagar för att kringskära den elektroniska kommunikationen. Men om det nu är så att man vill ha ett övervakningssamhälle så måste man ju deklarera det och ta en diskussion, och inte smussla med det i enskilda lagförslag. Jag måste kolla upp om min egen operatör TeliaSonera brytt sig. Om inte, måste jag undersöka vad det kostar att byta till ett företag, som tänker längre än näsan räcker.

Annars förefaller det ligga i tiden att politiker vill införa en rad skyldigheter för operatörer, för att komma åt än det ena än det andra – Telekompaketet, som nu diskuteras inom EU och ACTA-avtalet, som vi vill ha insyn i både här hemma och i EU, är just nu de mest aktuella. Tidigare har vi genomlidit IPRED, som går igång nu i veckan. Andra som skriver om detta är Mårtensson och Jens O. Inför omröstningen nu på tisdag i EU:s IMCO/ITRE-kommitté om Telekompaketet finns här en översikt som organisation La Quadrature du net gjort.

Att vi medborgare har problem med att orientera oss, när de politiska partierna knuffas där de tror att mitten finns, kan vem som helst se. - De hemlösa opinionerna och de hemlösa politiska idéerna växer. Den politiska apparaten, demokratin helt enkelt, befinner sig i kris, skriver Maria-Pia Boethius i ETC. Intressant. Mitt i allt allvar är det bra att vi kan skämta om tillståndet. Här MinaModerataKaramellers snabbkurs för politiker. Den var bra! Leos politiska drinkar går inte heller av för hackor.