Sätt tryck på EU om upphovsrättsreform!

Kopiering är en naturlig del av det dagliga utbytet av olika intryck och uttryck människor emellan och måste ses som något lika självklart i umgänget på nätet, som det är och har varit sedan urminnes tid i den analoga världen. Förutom att ingå i den process som bidrar till såväl individers som samhällets kulturella utveckling ges många kreatörer möjligheter att bedriva handel med sina produkter och tjänster. Människors behov att ingå i ett sammanhang och dela intryck och upplevelser med varandra utgör den stabila grunden för den marknad som blir följden. Därför måste fildelning för privat bruk legaliseras. 

Även om Europadomstolen enligt en artikel i Computer Sweden nu slagit fast att länkar till upphovsrättsskyddat material är lagliga, så återstår mer att göra för att nätet fullt ut ska kunna gagna människornas och därmed samhällets utveckling. Detta är en dom, som ger god vind i piratskutans segel, vilket kan ge kandidater, medlemmar och sympatisörer pågångsmod att påvisa att det finns mycket mer att slåss för än rätten att länka till redan publicerat upphovsrättsskyddat material. Även om detta naturligtvis är av betydelse för våra möjligheter att delta i det offentliga samtalet.

Därför måste vi slå på trumman för EU:s initiativ om en "konsultation" kring frågor om upphovsrätten. Nätsidan copywrongs.se gör det enkelt för oss medborgare att ta del och säga vårt före den 5 mars. Den som vill, kan skriva svar på svenska. Det är verkligen viktigt att ta sig tid att svara på enkäten och sprida info om att den här möjligheten finns. För närvarande får upphovsrättsindustrin hjälp av våra domstolar att kräva människor på helt horribla skadestånd – här är det Västmanlands tingsrätt som visat sig på den styva linan. 

Samtidigt som vi bildar opinion för en vettigare lagstiftning kan vi puffa för Stiftelsen .SE:s guide Copyright – Copyleft av Mathias Klang i hopp om att allt fler kreatörer ska komma underfund om vilka möjligheter som Creative Commons-licenser erbjuder den, som av kärlek till mänskligheten vill dela med sig av sitt skapande.

Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström, skapar stora bokstäver på löpsedlar hemma i Nacka med PP:s krav på en reformerad upphovsrätt. Han och Amelia Andersdotter har gjort ett hästjobb i EU och är värda att få fortsatt förtroende. Som jag skrev i föregående inlägg visar en opinionsmätning att 21 procent inte tänker rösta i EU-valet – många för att de inte är insatta, men alltför många för att de inte tycker att det är någon idé. 24 procent har svarat att de inte vet om de kommer att rösta – tillsammans utgör det hela 45 procent. Det är något att bita i för alla partier.

Tar sedan en runda och börjar hos Anton Nordenfur, som skrivit om SvD/SIFO:s mätning och gjort en analys, där han påminner om att Piratpartiet inte ens var synlig i grafen vid mätningarna i februari 2009 och fick 7,9 procent i valet. Nu har vi i denna mätning 1,5 procent och det är 100 dagar kvar till valet. Går vidare till Fredrik Holmbom, som talar om vad som händer media på sikt, när de stänger in sig bakom betalväggar och Anna Troberg, som skrivit ett Öppet brev till Biskop Åke Bonnier med anledning av hans entusiasm efter besöket hos FRA.

Avrundar med en artikel i Computer Sweden som visar att kommunikation, som inte är avsedd för allmänhetens ögon, läckt ut sedan en polis lagt in ett felaktigt mobilnummer till en polis i det chat-forum, som en grupp poliser använt i tjänsten. Det inträffade är en effekt av att Polismyndighetens eget system inte fungerar varför poliser, som är ambitiösa i sitt jobb försöker hitta egna lösningar på problemet. Jag ser det som hänt som ännu ett bevis på att varken system eller människor kan hålla vad de lovar. Shit happens. Detta med adress till riksdagens ledamöter som legaliserat FRA:s del i den världsomspännande massavlyssning, som Edward Snowden avslöjat. Intressant?

Allt kan köpas för pengar?

Läser DN:s artikel Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar och har svårt att tro mina ögon. Men efter att ha rådfrågat Paki Holvander, kommunstrateg för Demokrati och Mångfald i Södertälje kommun, vet jag nu att undersökningen sker med jämna mellanrum och håller god kvalitet samt ingår i en världsomspännande forskning med ett stort antal länder involverade. Annars hade det legat nära till hands att tro att någon roar sig med att skämta i en mycket allvarlig sak. Som pensionär har jag hört om den ironiska generationen och tänkte först att dagens unga, som utsätts för enkäter om än det ena än det andra företeelsen bland unga som vuxenvärlden gärna förfasar sig över, helt enkelt pekar finger genom att inte vara helt seriösa i sina svar. Men, inser sedan att svaren kan vara helt sanningsenliga och då måste vi ställa oss frågor om vad dessa svar vilar på för grund och vad som kan ligga bakom.

Forskningsledaren Staffan I. Lindberg frågar sig också hur detta kan komma sig, men har inget svar utan kan bara göra antaganden utifrån svar från unga i sin omgivning. Helt rått kan jag tänka mig att förtroendet för politikerna, som själva tjänar rätt bra på sina politiska uppdrag, står i direkt relation till dem som är beredd att tjäna en hacka på att sälja sin röst. Inte så konstigt eftersom de politiker som slåss om makten visat att de kan sälja ut sitt tidigare deklarerade demokratiska förhållningssätt inför hotet att förlora inflytande inom politiken i allmänhet och sitt parti i synnerhet.

Piratpartiet är ett exempel på ett politiskt parti som inte hade kommit till stånd om de etablerade partierna hade varit mera lyhörda inför de samhällsförändringar som krävs i en tid då människor förväntar sig fritt kunna dra fördel av den teknik som finns för information och kommunikation. Vi människor vill ha rätt att bete oss på samma sätt som tidigare, då man med hjälp av papper och penna samt skrivmaskin olika tekniker för mångfaldigande av eget och andras tankegods och olika uttryck för kultur- och kunskapsutveckling, kunde utveckla sitt eget inre liv. Ett beteende som senare ledde till köp av sådant som man kände behov av att ha i sin ägo. Vad jag kan se är det ingen skillnad idag mot tidigare – först kollar man och utbyter meningar med andra om saken, sedan köper man det om man anser det vara värt pengarna. Som svar på detta har riksdagen skärpt lagstiftningen för att underlätta upphovsrättsindustrins jakt på människor som delar filer med varandra. För att inte tala om FRA en rad andra åtgärder i syfte att övervaka allt vad vi medborgare sysslar med när vi befinner oss ute på nätet.

Inom andra samhällsområden finns det andra exempel. Ta till exempel de unga människor, som engagerat sig för djurens rätt till en juste behandling. Vad händer i dessa unga sinnen, när det visar sig att samhället står rätt handfallen inför den vanvård som sker? Eftersom våra nyhetsmedia verkar vara ointresserade av att granska det som pågår i olika djurstallar och samhällets kontrollanter intalats att de arbetar för en successiv förbättring genom goda råd istället för att använda sina möjligheter till sanktioner (vilket inbjuder de samvetslösa att synda på nåden), blir en del ungdomar allt mer militanta medan andra får sin bild av ett samhälle, där pengar betyder mer än djurs välbefinnande, ytterligare förstärkt. Om andra kan tjäna pengar på ett samhälle där rättrådighet inte lönar sig, är det kanske inte så konstigt ifall allt fler ungdomar ser en möjlighet att sälja sin röst, men jag måste medge att det är smärtsamt att tänka i de banorna.

Hur som helst – allt hänger ihop. Nu gäller det bara att fördjupa forskningsinsatserna för att ta reda på de bakomliggande orsakerna. Här är det inte enbart i skolans inre arbete, där elever ska ges möjlighet att tillämpa demokratiska fri- och rättigheter i sin egen vardag, som kan vara av intresse. Utan i minst lika hög grad krävs studier av skolböckernas ideala värld i förhållande till den praktiska politik, som den tar sig uttryck i den egna kommunen och i landet i stort. Antalet kommentarer och blogginlägg säger oss att ämnet Unga och politik intresserar.

Andra som skriver är bl a följande: DN-huvudledare; SvD; Juristens funderingar; MinaModerataKarameller; Viktualiebrodern; Scaber Nestor; Lars-Erick; Tokmoderaten; Motpol; Jan Nilsson; Beelzebjörn; Thomas Böhlmark; Unni Drougge; Martin Moberg; Knapsu; och Johan ”Mitt i steget” Westerholm. Samt sist men inte minst Badlands Hyena, som kan konsten att vrida till det hela. Twitter som detta exempel från norr ökar inte precis tilltron till politikers omdöme.

För övrigt anser jag i likhet med Isobel Hadley-Kamptz att de som ansvarar för den förda politiken kring GMO måste granskas mera ingående och ifrågasättas. För övrigt ett bra exempel på att lagstiftningen för immateriell rätt har haft helt fel fokus och att pengar har fått företräde framför andra minst lika viktiga värden.

Intressant.

Alla har vi behov av att få dela med oss.

Hemma igen efter god omvårdnad på Norrtälje sjukhus, försöker jag få grepp om vad olika makthavare inom mina intresseområden sysslar med. I fredags samlade jag ihop en del intressanta länkar, som stärkte mig i mina egna funderingar om mediernas olika roller och vad vi själva som läsare/lyssnare/tittare kan anses bidra med i den utveckling som pågår vare sig vi vill det eller inte. När jag idag ser att SSBD lagt märke till det, blir jag naturligtvis varm i hjärtat. Eftersom debatten mellan journalister med public service-ambitioner och oss, vilka ser nätet och och sociala medier som viktiga verktyg för att vara demokratiskt medagerande, fungerar utvecklande, kan vi samtidigt lära oss att alla journalister inte kan dras över samma kam och att allt som finns på den marknad där de verkar, finns där därför att gruppen läsare/lyssnare/tittare, som lockas av utbudet, betalar - antingen i form av köp av kanalpaket, prenumerationer eller intresse för reklamlänkar. Själv gör jag mig råd med ett basutbud i det lokala kabeltv-nätet, licensavgift för Sveriges Radio och SVT samt prenumeration av Svenska Dagbladet och Norrtelje Tidning, bägge på papper samt på nätet. Den ena med mycket riklig tillgång till webbaserat material, den andra tillhörande koncernen Stampen med ett mycket begränsat urval ute på webben. Men utan tillgång till även annat material att länka till när jag skriver skulle ”samtalen” på webben bli mycket torftigare.

Torftigare på samma sätt som det skulle ha blivit om vi människor – före internets genombrott – hade varit tvungna fråga om lov varje gång vi kopierat och delat med oss material, som vi då utbytte tankar och idéer med andra om. Med insikten att vi börjar våra liv med att härma och kopiera andra och sedan växer i kunskap och kreativitet genom dela med oss till andra och varandra, är det ingen konst att förstå varför den tekniska plattformen The Pirat Bay fyllt och fyller ett genuint mänskligt behov i en ny tidsepok. Trist dock att den industri som köpt upp upphovsrätterna hellre lagt och lägger pengar på en massa dyra advokater för att jaga fildelare än att försöka förstå och möta mänskliga behov i en avvägning mellan en juste användning för privat bruk och vad de själva ser som inkomstförluster, men egentligen borde kunna se som led i en marknadsföring om de insåg värdet av en kombination med en försäljning i takt med tiden.

Har tidigare även prenumererat på Dagens Samhälle, men då levnadsomkostnaderna i övrigt också stiger tvingas jag som pensionär att vända på slantarna och därför har jag nu sagt upp den prenumerationen. Trist då jag, som samhällspolitiskt intresserad, gärna vill hålla mig ajour med vad som sker inom Sveriges Kommuner och Landsting, men då jag varken röker eller super finns där inget konto i min budget att skära i. Snaps och öl till sillen vid festligare måltider under större helger samt ett och annat glas vin däremellan tar jag mig friheten att räkna som livsmedel. Med all respekt för de, som valt en total avhållsamhet, men när de tycker att vi andra inte har anledning att klaga över stigande levnadsomkostnader, så länge vi unnar oss alkohol, måste jag klart och tydligt säga att renlevnadsmänniskor inom livets olika områden skrämmer mig. Alltför många av dem nöjer sig inte med att hålla sig själva hela och rena, utan tar som sin livsuppgift hålla alla andra ”syndare” under herrans tukt och förmaning. Den sortens ”världsförbättrare” ser jag som ett hot mot både andras integritet och rättssäkerhet. Inte så sällan brinner de för lagskärpningar, övervakning, kontroll och censur av nätet. I sin iver inser dom inte vad den enskilde själv måste ta ansvar för och vad man kan ha rätt att kräva av Sveriges Riksdag och rättsväsendet.

Om vi fortsatt vill leva i en demokrati måste riksdagen stå emot och finna en rimlig balans mellan ivrarnas intresse och enskilda människors rätt till respekt för sitt individuella liv och leverne samt rättssäkerheten. Idag talas det mycket om Ask-moln och då slog det mig att det finns värre saker än Isländska vulkaner. Sverige har under senare år levt under ett ständigt hotande Ask-moln eftersom vår nuvarande justitieminister levererar det ena mer absurda lagförslaget efter det andra. Jag vet inte om det bara är för att hon inte tänker längre än näsan räcker eller om hon bara vill vara poppis i de mest ihärdiga och av oss skattebetalare betalda lobbygrupperna, som finns – både inom olika ideella och affärsmässigt drivna organisationer och i den del av poliskåren, som kräver hårdare lagar istället för att visa resultat för de pengar som vi redan satsar.

Men, den tidigare justitieministern har inte heller särskilt mycket att yvas över, när det gäller respekten för medborgarnas rätt till ett privatliv med rättsligt skydd mot ett statligt intrång. Där har enskildas rättssäkerhet steg för steg fått ge vika för statsmaktens intressen. Med näsa för medias makt försöker den tidigare ministern idag rättfärdiga sig, allt medan debatten om hans senaste bok fyller de flesta media. Men in med ljus och luft, alltid gör det någon nytta. Därför gillar jag Nils Funckes debattinlägg ”Bodströmsamhället har oss i sitt grepp. I spinnet kring Bodströms bok kan det passa med en påminnelse om att kampen för en europeisk nätcensur och kontroll går vidare inom EU. Här berättar Sveriges Radio om Frankrikes krav vid G8 mötet. IDG.se skriver att EU-kommissionen ska skärpa Ipred nästa år. Här kan vi se hur makten och vissa särintressen går hand i hand. Men om de insåg nätets möjligheter istället för att bara fokusera på åtgärder för att hålla liv i gamla affärsmodeller för att ligga bra till hos en industri, som hellre satsar massor med pengar på att jaga tänkbara kunder istället för en förnyelse, då skulle medborgarna kunna se EU som något bra för hela mänskligheten – inte bara penningstarka lobbygrupper.

Nu kallar livet a f k, men uppdaterar senare då jag även gått en runda och sett vad en del av fler bland mina bloggvänner än Markus Lake Berglund. Han har upptäckt att Ring P1 är en möjlighet att nå ut till dem som rätt ofta eldar under sina fördomar när det gäller internet. Intressant.

Uppdatering: Opassande visar att det lönar att ljuga eftersom allt som kommer från berörd bransch går in hos ansvariga politiker, som guds ord i en tok, som min mamma skulle ha uttryckt det. Computer Sweden skriver att EU-kommissionen nu kommer att göra ett tillägg till det direktiv som styr Ipred-lagen, där internetoperatörerna ska åläggas ett ansvar att beivra upphovsrättsintrång. Är någon förvånad? När vi pirater tidigare larmat om detta har vi ansetts vilja måla fan på väggen. Gillar Carl Bilds tweet för ett par dagar sedan som en kommentar till Frankrikes krav om ett civiliserat internet ”I hear talk of "civilized" Internet. But civilized phones? Civilized TV? Civilized politics? Who are the controllers... sorry, "civilizers"?” Tänk om han hade makt att påverka renlevnadsivrarna inom EU! Beelzebjörn noterar också den franske presidentens intervention till stöd för industrin, som genom deras företags inköp skaffat sig närstående rättigheter, som idag har samma skydd som den, som är verkens rättmätiga ägare – livstid +70 år. Fullkomligt barockt!!! Juristens funderingar handlar om statsministerns tidigare krumbukter med koppling till det som just nu pågår. Anna Troberg, Hax, Full Mental Straightjacket, Ipse Cogita, Nyheter 24, och många andra kommenterar. Tar med mig den vrede jag känner för att fundera på konstruktiva motåtgärder. Dags att låta sig inspireras av Loesje?

Dom kostar på sig och vi måste betala.

Mer vill ha mer och fan vill ha fler och helvetet blir aldrig fullt. Så sa min mamma när hon tyckte att någon gapade efter för mycket eller skodde sig på andras bekostnad. Idag är det upphovsrättsindustrins insamlingsorganisation Copyswede som är ute efter att kunna ta ut en avgift för att det finns ett lagringsutrymme som gör att man kan ladda ner upphovsrättsskyddat material på mobiltelefonen. MobilTeleBranschen spjärnar emot. Sydsvenskan noterar också saken. Tidigare har Copyswede kommit med krav på avgifter på externa hårddiskar och USB-minnen, vilket bland andra SVT berättade om och Copyriot kommenterade.

Copyswedes aktiviteter har lett till att PC för Alla ställt följande frågor till de politiska partierna:

1. Har ert parti några synpunkter på den aktuella avgiftshöjningen från 1 juni?

2. Kan vi vänta oss någon förändring i detta system? I så fall när?

3. Vad tycker ni om systemet med privatkopieringsersättning på lagringsmedia generellt?

Computer Sweden redovisar hur de avgifter, som Copysweden hittills tagit ut på dvd och videobandspelare, har sjunkit under senare år, men också att aktörer i svenska tv- och filmproduktioner är de som fått mest av dessa avgifter. Under tiden har fildelning med hjälp av bittorrent-teknik rasat i takt med att webbsändningar utvecklats.

De politiska partiernas svar talar sitt tydliga språk. Moderaterna ser inte detta som en politisk fråga över huvud taget. Detta är något marknadens parter ska sköta samtidigt som man berättar att det pågår branschsamtal under EU-kommissionens ledning. (Det är väl här det nya överhuvudet för ACTA-avtalet och IPRED kommer in, vilket Christian Engström skriver om idag.) Folkpartiet intar en liknande ståndpunkt, men orerar om behovet av mindre byråkrati. Kristdemokraterna pekar på att man tidigare motsatt sig höjningen av de tidigare avgifterna för dvd och videobandspelare, då man sett det som motsägelsefullt eftersom riksdagen vill begränsa kopieringen för privat bruk. Samtidigt efterlyser de bättre marknadsanpassade lösningar för att upphovsrättshavaren ska få adekvat ersättning. Socialdemokraterna säger sig ha föreslagit en utvärdering som regeringen samt nej till och samtidigt talar de i likhet med Centerpartiet om behovet av en upphovsrättskommission.

I själva verket är det ju så att delbetänkandet om Avtalad upphovsrätt (SOU 2010:24) överlämnades den 8 april 2010 och utredningstiden förlängdes för kvarvarande del av uppdraget, som ska redovisas senast den 8 april 2011.

Uppenbarligen anser man att vi ska vänja oss vid upphovsrättsindustrins glupande aptit eftersom politikerna snällt går deras ärenden. För inte alls så länge sedan var det bredbandsleverantörerna som blev tvungna att kräva sina kunder på avgifter sedan SVT beslutat att inte längre betala för något som andra vidaresänder, även om bredbandsleverantörerna varit ålagda att sända SVT:s utbud enligt politiska beslut. Men att ställa sig frågor om en radikal förändring av den del, som en upphovsman kan avtala bort till ett företag mot en ersättning, det faller inte riksdagens ledamöter in. Att visa att man står på företagens sida blir viktigare än allting annat, vilket lett till att företagen med sina närstående rättigheter upphöjts och getts samma status som den som skapat verket – ett monopol på nyttjandet under livstid +70 år

Marcus Fridholm gjorde den 15 juli förra året ett inlägg som visar vilken företagskultur som frodas i hägnet av nuvarande lagstiftning. Därtill kommer ACTA-avtalet som ska knäsätta dessa företags rätt att gå på i ulltrumporna i land efter land. Det nya överhuvudet för ACTA och Ipred inom EU-kommissionen är en tidigare IFPI-lobbyist Maria Martin-Prat. IFPI är skivindustrins internationella organisation. Givetvis kostar det med världsomspännande organisationer med alla dessa förgreningar och dessutom en radda välbetalda advokater och andra hantlangare för att jaga fildelare och alla som någon gång sjunger eller spelar en låt i en skola eller på en firmafest eller i en filmad snutt på You Tube. På ett eller annat sätt är det vi vanliga dödliga som får stå för fiolerna. Har dom ingen skam i kroppen, tänker jag, när jag kommit så här långt. Andra som noterar saken är Prylbloggen; Jonas Nordström; Scaber Nestor; Frekar06; No size fits all; Det brinner visst ...; Swedroid; och Futuriteter.

Det är verkligen dags att många fler än Piratpartiets aktivister klättrar upp på barrikaderna och slås mot denna typ av företagsamhet? Och att riksdagen inser att avtalstiden för företag med närstående rättigheter kraftigt måste begränsas till stöd för den ursprunglige upphovsmannen och människors tillgång till olika verk för sin egen kulturella utveckling. Dessutom borde Justitiedepartementet som bekostat Ask lilla gula ges bakläxa och ge ut en ny publikation där även möjligheten till Creative Commons licenser kunde uppmärksammas.

En annan fråga som kräver aktion är opinionsbildning mot domen mot manga-tecknaren. Mårten Schultz skriver om detta idag på DN-debatt. Det handlar om yttrandefriheten. Susanne Nyström, redaktör på Östhammars Nyheter, kommenterar. Seriefrämjandet är självklart på hugget. Medan jag filar på detta lyssnar jag på Bambuser-sändningen från Pub Liberal – det vilar ett mörker över lokalen varför jag låtsas att det är en radiosändning :).

Intressant.

Om skiften i tiden och hur vi hanterar dem.

För en tid sedan fick jag en inbjudan av Mab till en föreläsning på Malmö Högskola som handlade om Skiften. Här avhandlades uppkomsten av prosumenter d v s konsumenter som också är producenter. En entusiastisk konsument som går mot att vara en producent. Jag kunde inte följa föreläsningen i realtid, men den har lagts upp på Bambuser, vilket gör att jag och andra kan kolla när det passar oss. Det är nätets styrka. Jag älskar möjligheten att kunna kolla inte bara en gång, utan även repetera det som jag tycker är av särskilt intresse.

Tänk om alla dom, som producerar föreläsningar och inte så sällan bekymrar sig om landets bildningsnivå, insåg hur de skulle kunna dela med sig och därmed bidra till en intressant förändringsprocess. Det är ett faktum att vi, som rör oss här ute på nätet, gillar att ta del av de tips vi får för att se om det kan vara av intresse för vårt eget byggande av kunskap. Tycker vi det, vill vi dela med oss till andra den information, som vi själva just nosat på. Med krav på betalning för att få ta del och att jag dessutom skulle behöva be om lov för att kunna ”göra reklam” för materialet, det skulle rätt effektivt ta död på glädjen i att vara en nätmedborgare med möjlighet att hänga med i utvecklingen.

Det är den här kunskapsprocessen som utgör grunden för mitt ställningstagande när det gäller att avkorta tiden för det tidsbegränsade monopol, som gäller för upphovsrättens ekonomiska del. Det är när denna del köpts upp av företag på marknaden, som den kallas närstående rättigheter. Från början ägd av den som ägde tryckpressen, men sedan 300 år tillbaka är denna ekonomiska del ett tidsbegränsat monopol som kan överlåtas mot betalning. Till att börja med var det sju år som kunde förlängas ytterligare sju år. Men sedan dessa närstående rättigheter skrevs in i Bernkonventionen under 1960-talet har tiden för detta monopol dragits ut först till 25 år för att efter ett EU-direktiv 1993 kunnat förlängas till idag en upphovsmans livstid +70 år.

Det är fullkomligt barockt om man håller i minnet att ursprungliga sju + sju år sattes med hänsyn tagen till att skyddstiden då behövdes med tanke på tiden från produktion till att försäljningsaktiviteter lett till försäljning och därmed genererat en vinst. Man behöver inte vara utrustad med särskilt mycket fantasi för att göra en klok reflektion. Det är den här lagstiftningen, som förpestar livet för oss som vill ha samma rättigheter på nätet som vi har i livet vid sidan av tangentbordet. Vi har inte glömt hur upphovsrätten lett till Ipred-lagen och att den även är en bakomliggande faktor till datalagringsdirektivet, som nu bidrar till att gör livet surt för oss alla. Det senare gäller även den som bara använder sin telefon och mobil för samtal och sms. Lakes Lakonismer skriver bra om detta. Amelia Andersdotter och Mab skrev förra året om effekterna av Ipred-lagen, där krav på ett utlämnande av IP-nummer valsat genom rättsväsendet.

Även om föreläsningen från Malmö högskola hade sitt fokus på modebloggar, är det inte svårt att applicera de rön, som forskarna gjort inom detta område, till andra områden i samhället. Frågestunden visade att åhörarna tänkte i de banorna och ställde frågor med bäring på både människors delaktighet och demokrati. Det gäller att skapa plattformar för konsumenters delaktighet, blev svaret. Vi är ibland konsumenter och ibland producenter, därav begreppet prosumenter. Rätt roligt med dessa kombinationer av ord som nu sker.

Demokratur är ett annat intressant nyligen uppdykande ord. Konsumenterna d v s väljarna lever med sin föreställning om demokrati medan producenterna d v s politikerna lever efter den mer effektiva modellen som bär tydliga drag av diktatur. Wikipedias förklaring är klockren. "I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps." Även om det är en glasklar beskrivning av det som jag själv tycker mig uppleva vill jag just därför fokusera på goda tecken i tiden och då tar jag till en av mina favoritbloggare - Kristina Alexanderson.

Kent Persson, en av moderaternas aktiva bloggare, som ofta tänker längre än näsan räcker, har förstått att det gäller att rätt förvalta det pund, som väljarna gett dem. Klartänkt! För nog har jag gottat mig åt vad landets alla tonåringar kommer att säga om politikerna när de blir medvetna om att regeringen bestämt att vissa trafikuppgifter från deras mejl, sms och samtal till och från mobilerna samt deras positioner kommer att sparas under 6 månader. Detta för att polisen på rätt lösa grunder ska kunna komma åt och rota i detta på jakt efter indicier på brottslighet. Jag har svårt att tro att tonåringarna kommer att vara lika avtrubbade som de äldre. Dom där ni vet, som inte tror att politikerna skulle kunna stifta sådana lagar. Men, som – om så vore – förväntar sig att det i så fall skulle vara stort uppslaget i tidningen och pratas om i radion och på TV.

Josh skriver med svärta och humor om Avsändarlagringsdirektiv och JensO skriver om det som pågår i grannlandet Norge, med bäring på vad som även sker hos oss. När jag läser tänker jag på mina egna funderingar kring det omtalade fusket och den forskning som jag läste om för en tid sedan. Opassande skriver om modeindustrins fria kultur och Intensifier argumenterar så att jag blir allt mer övertygad om att datalagringen kräver åtgärder av oss alla – även av en farmor som hittills trott att det räcker med att offentligt lufta vad man tycker och vara aktiv i Piratpartiet

Ser också att DN och SVT Rapport uppmärksammat de brev och mejl som Säpos sparade material från deras tidigare avlyssning lett till. Jag är en av dem som använt mig av min lagliga rätt att ställa frågor och nu fått svar Dnr 417-2010 ”Kontrollen har inte påvisat några omständigheter som ger anledning att anta att du i strid med lag eller annan författning varit föremål för Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling”. Men inte en bokstav om vilken tidsperiod som kontrollen omfattar. Inte för att jag trott mig vara av något särskilt intresse för Säkerhetspolisen, utan mera för att visa att det finns medborgare som bryr sig.

Avslutar med Oscar Swartz som skriver det som krävs i fråga om Wikileaks efter all uppmärksamhet i bland annat SvD, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan, UNT och DN .

Intressant.

Är det möjligt att förstå sig på utvecklingen?

Med ingressen ”Högsta domstolen meddelade på torsdagsförmiddagen sitt beslut att skicka ner Sveriges första ipred-fall till EU-domstolen. I och med att fallet är prejudicerande dröjer det länge innan någon upphovsrättsinnehavare kan få ut identiteter bakom ip-nummer till misstänkt illegala fildelare” inleder DN.se sin artikel rubricerad Tungt bakslag för Ipred. Kulturnyheterna lyfter också fram detta. Det går en suck av lättnad genom det Sverige, där man insett att Ipred-lagen brister, när det gäller att ange på vilka premisser som en Internet-operatör ska vara skyldig att lämna ut kunders IP-nummer till civila aktörer i samhället. För tillfället betyder det ett stopp för Antipiratbyråns intressenter när det gäller möjligheterna att på lösa boliner skrämma internetanvändare att betala rätt ansenliga summor eller riskera att få betala ännu mera om de av en domstol döms som skyldiga. Den risken är många inte beredda att ta, varför liknande lagstiftning i andra länder lett till utpressningsliknande förhållanden.

För all rättsskipning gäller att den som är misstänkt för en brottslig gärning ska ses som oskyldig till dess att en åklagare inför en domstol klarat av att bevisa att vederbörande är skyldig. För att komma dit krävs en procedur med en förundersökning där samhället ser till att berörda parter behandlas lika och därmed kan mötas på en relativt jämbördig nivå. Denna princip kallas oskuldspresumtionen och är enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna en grundläggande rättighet.

En hel rad bloggare noterar och kommenterar: MiNiMaliteter; Beelzebjörn; Satmaran; Ipse Coqita; Hax; Karl Sigfrid; Fredriks blogg; Radikalen; Anders S. Lindbäck; och Magnihasa. I likhet med andra undrar jag naturligtvis vad detta kommer att få för inverkan på den lag om datalagring, som väntar på ett riksdagsbeslut efter valet. Tidigare idag gjorde jag ett inlägg om fildelning, där jag länkade till ett väl genomtänkt och bra formulerat inlägg av Emma Opassande med rubriken Fildelning är inte skadligt och bör därför legaliseras. Där berättar hon om den dialog hon haft i ämnet under de senaste dagarna. Hon avslutar med ”Vi vill inte legalisera stöld — vi vill legalisera modern kulturspridning och har forskningen i ryggen.” Emma visar hur svårt det är att diskutera den här saken, när motparten sitter fast i synsättet att fildelning är stöld och vi pirater lätt fastnar i resonemang om tekniken.

Henrik, gästbloggare hos Sagor från livbåten, skriver om Piratideologi för 40 plusare, där vi också får en mycket bra förklaring till svårigheterna för människor äldre än 40 att förstå varför de yngre tar för givet att ett innehåll ska vara fristående och möjligt att utan hinder flytta mellan olika fysiska media. De är uppväxta under en tid av digital utveckling där innehållet inte nödvändigtvis behöver vara knutet till ett visst media, medan vi äldre sitter fast i våra föreställningar om att det ena måste hänga ihop med det andra. I det här skiftet behöver upphovsrättslagen ses över. Det här är ett inlägg som jag gärna printar ut för att kunna prata med andra pensionärer om. Många av dem står helt vid sidan och inte så sällan irriteras man av att programledare ibland hänvisar till webben om man vill ha mer information.

Det är i sanning en spännande tid vi lever i, där många ställer sig frågan om det är möjligt att förstå sig på samhällsutvecklingen. Ja, med transformatorer som Emma, Henrik och många andra pirater blir det definitivt lättare.

Intressant.

Proffs och glada amatörer i valrörelsen.

I videoinlägget ovan är vi några riksdagskandidater, som talar oss varma för Piratpartiet, då vi hoppas att väljarna ska visa sitt stöd för vår strävan att ta oss in i Sveriges Riksdag. Men, det är inte lätt att få utrymme i de medier, som sätter agendan i valrörelsen. Därför gäller det att jobba långsiktigt även om vi är otåliga. Själv tycker jag att det är frustrerande att att i mötet med en del väljare mötas av uppfattningen att det som jag pratar om när det gäller FRA, Ipred eller datalagringsdirektivet inte kan vara sant, eftersom det inte stått i tidningen. Därför var jag verkligen glad när jag häromdagen skrev inlägget Läs, läs – det står i tidningen! Gissa om jag blev besviken när det visade sig att artiklarna inte fanns med i DN:s pappersupplaga. Alla mina vänner och bekanta finns ju inte på nätet.

Medierna vaknade för sent skrev Hanna Navier i Second Opinion i samband med att Datainspektionen presenterade sin rapport "Integritetsåret 2008", som visade att 20 integritetskränkande förslag lagts i riksdagen det året. För mig känns det verkligen främmande att helt släppa taget om så viktiga frågor, därför att jag tidigare varit ouppmärksam. Tvärtom. Ska jag kunna förlåta mig själv för en sådan miss, måste jag lägga tid och ork på att både söka svar på frågor varför, men också information om sakens omfattning. Men, människor verksamma i tidningsbranschen ser ut att kunna skaka av sig och gå vidare, som om inget har hänt. Den förmågan sägs ju dessutom vara det som skiljer ett riktigt proffs från en glad amatör. Men lyckligtvis finns det proffs och proffs – här SvD Brännpunkt där Janne Flyghed berättar hur det ligger till med det av Thomas Bodström varmt uppskattade datalagringsdirektivet. Anna Troberg skriver om debatten i radion med Thomas Bodström, där hon gjorde bra ifrån sig.

Kollade också på diskussionen på Publicistklubben i går kväll, då helt ovetande om bloggen Den Allierade Journalistens existens och dess utspel om att media blivit maktens megafoner. Att ett gäng journalister startat en blogg för att kunna lufta tankar och känslor, som vuxit fram ur arbetsklimatet på deras arbetsplatser, är naturligtvis mycket intressant. Men, i likhet med många andra tror jag inte att det finns någon organiserad ”Mosa-Mona-kampanj”. Det handlar nog mera om de processer, som lätt får näring när fokus i nyhetsflödet sätts på skvaller och ytliga ting. Att Expressen, när de gör en djupdykning, kommer dragandes med något, som ligger långt tillbaka i tiden, talar för det. Sedan berättar det väl också att det finns jordmån för att hålla olika ”affärer” vid liv. Det kommer ju nya väljare som kan vilja vara uppdaterade, resonerar man. Men, bakom denna ädla tanke kan det nog också finnas en lust att tvåla till den som man ser som svikare. Det senare hör till den sortens synder, som vi människor aktivt måste motarbeta för att kunna gå vidare, utan bitterhet. Det underlättas om ”syndaren” är införstådd med att omgivningens reaktion på ett snedsteg, bara är en följd av något som vederbörande borde ha låtit bli. Om inte blir det etter värre. Därav proffsens råd att snabbt göra en pudel.

Men för samhällsklimatet vore det välgörande om vi tänkte litet längre än näsan räcker. Vi har väl alla litet till mans svårt att dagligen och stundligen hålla oss på den smala dygdens stig. Vi är inga helgon, varför vi borde inse det kloka i att inte älta det, som vi ogillar att andra gör, intill döddagar. Den, som hemfaller åt det, blir lätt en plåga både för sig själv och andra. Men, jag har förstått att politik är precis som vilket krig som helst och då gäller andra premisser. Eller ...? Tänker på den av Göran Widham startade stödgruppen för politiker ”Shit happens”, som vad jag kunde förstå har till uppgift att mana till besinning, när bannbullor är på väg att utfärdas. Sedan det sagts går jag till mig själv och konstaterar att jag har en rejäl bit kvar innan jag kan förlikas med att Alliansen införde FRA och Ipred. Jag lutar fortfarande åt att här räcker det inte med en pudel, här krävs en hel kennel. Därför röstar jag med fötterna, samtidigt som jag känner stor tacksamhet mot Piratpartiets många aktivister, som hjälpt mig inse nödvändigheten av detta fokusparti.

Sedan kan vi hoppas att vi får en ordentlig diskussion om alla dessa opinionsmätningar, vilket artikeln Mätning kan styra väljarna handlar om. Ju närmare valdagen desto större är risken att de blir självuppfyllande profetior, eftersom många väljare ogärna vill tillhöra den sida som riskerar att förlora. Det är väl mest ett problem för det block som förlorar, kan man tycka. Men, om ett val vinns med hjälp av manipulation, då förlorar vi alla. Förtroendet för politiken och politikerna vilar på att väljarnas stöd vinns med justa metoder.

Efter detta en runda där MinaModerataKarameller berättar att DN skriver om några bloggares inflytande i valtider. Det är ett bra urval, som gör artikeln informativ. Maloki berättar att hon vill bli väljarnas röst i riksdagen; Svensk Myndighetskontroll fortsätter sin folkbildningsinsats i ämnet Brott & Straff. I morgon hoppas jag ha ork nog att dra en repa på stan och dela ut flyers och förmå ointresserade väljare att använda sig av sin rösträtt. Sedan kan jag bara hoppas att många inser att Piratpartiet behövs i riksdagen.

PS. Sedan detta skrivits blir jag per mejl uppmärksammad på att Radioanstalten @FRA_PR nu följer mig på Twitter. Spam? Nej, det är naturligtvis en ära att vara bland de utvalda för deras öppet visade intresse. DS.

Intressant.

Att förtiga är inte detsamma som att ljuga.

Inspirerad av Expressens utvik av den gamla ”Toblerone-affären” bjuder jag här på en repris, som jag fann hos Hax igår. Klippet visar tydligt att även Fredrik Reinfeldt är rätt förslagen när det gäller. Det, som han lovade inför valet 2006, var att inte jaga ungdomar som kopierar för eget bruk. Däremot dolde han att regeringen redan lovat uppköparna av upphovsrätter att de skulle få möjlighet själva jaga de unga med hjälp av Ipred-lagen. Därför kan han idag, utan att ljuga, säga att det han avsåg var att polisen inte skulle göra jobbet. Att förtiga är inte detsamma som att ljuga. Men, tillslaget mot nätverket Scenen visar däremot att han helt klart slirar på sanningen. Ett annat prov på hans förmåga att vara en politiker värd vår tillit fick vi ta del av när media en tid efteråt beskrev vad som hände före omröstningen om FRA-lagstiftningen. Visst är det bra att nätet hjälper oss att hålla saker i minnet?

Kulturnyheterna i SVT puffar idag under rubriken Antipiratbyrån gör polisens jobb för Uppdrag Granskning Kultur, som ikväll kl 20.00 synar tillslaget mot nätverket Scenen. De refererar till Marianne Levin, professor i civilrätt, som kommenterar att APB, inte polisen, letar efter pirater. Hon säger bland annat: - Jag tror inte att man kan stoppa företeelser som Scenen. Jag vet inte hur det skulle gå till. Om man ser till den lagtstiftning som har införts för att försöka stävja piratkopiering och annat under senare år har den inte varit särskilt effektiv. Det är inte så lätt när någonting en masse tillämpas, där man inte har de här moraliska spärrarna längre - de är nedbrutna. Människor upplever det inte som att de stjäl när de laddar.

De som kopierar för personligt bruk på nätet skulle således vara mera moraliskt förkastliga än vi, som gjorde samma sak när bandspelaren och videon kom, och lånade eller bytte material av eller med varandra!? Jag förstår inte varför upphovsrättsuppköparna inte kan inse att de samtal, som på detta sätt genereras kring deras ägodelar, är en del i processen som leder till köp. Inte av allt, som kommer ut på marknaden, utan det som intresserade människor anser vara värt pengarna. Istället för att se den processen, som en nackdel, borde företagen inse att här finns intresserade människor som villigt granskar deras verk och sedan i sin tur gör gratis PR när de resonerar om detta med sina vänner och bekanta. Enda nackdelen med det är väl att det inte går att sälja vilken smörja som helst. Sedan borde det föras en ideologisk diskussion om kopieringens och remixens roll i människans utveckling som biologisk, social och skapande varelse nu och i gången tid. Christian Engström; Markus ”Lake” Berglund; Magnihasa och Fredrik Holmbom lyfter också fram den här saken.

Intressant.

Läs, läs – det står i tidningen!

Ser att DN gör ett gott försök att bringa reda i var de olika partierna står när det gäller frågan om att införa datalagringen i svensk lag. Det är hög tid. Nog är det intressant att se hur eniga socialdemokrater och moderater är när det verkligen gäller. Har svårt tro att det bara handlar om pengar, utan det gäller nog i lika hög grad att politikerna vill vandra denna väg mot mera övervakning och kontroll av medborgarna. Samtidigt ogillar de att folket vill ha ökad insyn i hur de sköter sina uppdrag. Det finns bara ett språk som de möjligen kan ta in - även om det dröjer: Att folket röstar med fötterna!

Läser hos IDG.se att det är ont om it-folk på valbar plats. Självklart med tanke på att det gäller de partier, som redan är inne i riksdagen och som vi har att tacka för lagklustret kring FRA:s verksamhet, Ipred och snart datalagring. För att inte tala om Indect – ett projekt som kan ge de flesta med inlevelseförmåga skälvningar av obehag. När jag läst inlägget hos Sagor från livbåten och kollat på videon hos Oscar Swartz, undrar jag hur de människor som sysslar med denna verksamhet är funtade. Och hur politikerna tänker, som inte klarar att sätta ner foten och säga stopp och belägg. Henrik skriver om att detta är ett projekt ”finansierat av det sk sjunde ramprogrammet, vars hela syfte är att stödja forskning som är direkt inriktad på att uppnå samhälleliga mål EU-kommissionen anser önskvärda”. Hos Oscar ser jag att projektet presenterades här i Stockholm under Sveriges ordförandeskap i EU. Om detta kan jag inte dra mig till minnes att jag hört eller sett något om i public servicemedia. Men Beelzebjörn har en poäng, de är upptagna med annat. Scaber Nestor och Daniel Gustafsson har också upptäckt vad som är på färde.

Sedan ser jag att det inte bara är på EU-nivå, som det händer saker i skymundan. När jag läser vad Stefan Mårtensson (C ) ledamot i Bygg-, Miljö- och Hälsoskyddsnämnden, skriver på sin blogg, är öppenhet och transparens en bristvara även i den kommunala verksamheten. Håller med Stefan att bästa botemedlet mot medborgarnas misstro mot politiker är just offentlighet. Varför läggs inte konsultrapporterna ut på kommunens hemsida, möjliga för medborgarna att ta del av? Varför blir man så ängslig, när en ledamot kommer med ett konstruktivt förslag om att testa ökad öppenhet visavi kommunens medborgare, att man inte ens vill utreda möjligheterna? Men, egentligen behöver jag väl inte gå till Värmdö kommun för att hitta exempel på sviterna av ”samtal i slutna rum” på kommunal nivå. Jag kan ju se det på mycket närmare håll. Jag säger bara Malsta, för att ta ett exempel. Intressant dock att SKL uppmärksammat behovet av medborgardialog, men vad hjälper det när tjänstemän drillas att dansa efter politikernas pipa.

Är det verkligen att undra på att jag kandiderar för Piratpartiet? Nu måste jag köpa DN för att visa väljare. Läs, läs – det står i tidningen!

Intressant.

Rättsväsendet eldar under i valdebatten?

Sedan detta blogginlägg skrevs har Christopher Kullenberg kommit med ett inlägg på Brännpunkt hos SvD, där han visar hur viktigt det är att skydda internetoperatörerna mot företag som köper upp kreatörernas upphovsrätter. Nog är det rätt märkligt att en grupp vars rättigheter skrevs in i Bern-konventionen så sent som 1967, fått politikerna att totalt abdikera från sitt ansvar att även ta tillvara den allmännyttiga aspekten på detta med upphovsrättens monopolställning. Upphovsrätten har funnits i 300 år, men det är först på senare tid 1967 och 1993, som politikerna tillåtit den att bre ut sig som ett ogräs. Sedan 1993 har skyddstiden genom ett EU-direktiv utökats till livstid +70 år. Från början var skyddstiden 14 år med hänsyn tagen till tiden för produktion, marknadsföring och försäljning. Av de skälen borde skyddstiden idag vara åtskilligt avkortad och fildelning för icke kommersiellt bruk tillåtas, som ett led i en framsynt kulturpolitik.

- - -

Såg tweeten där P3 förkunnande att polisen idag gjort en razzia hos internetleverantören PRQ i Solna, där bland andra Wikileaks servrar är inhysta. Hos Tomas Tvivlaren finner jag en del pusselbitar, som förklarar varför upphovsrättsuppköparna har sådan makt i vårt samhälle. Andra bitar får jag hos Copyriot, som visar rättsväsendets kopplingar till upphovsrättsbranschen. Eftersom Wikileaks här i Sverige tecknat avtal med Piratpartiet som lovat svara för Wikileaks serverkapacitet, har Piratpartiet naturligtvis ett intresse av att få veta omfattningen av detta tillslag. Med tidigare erfarenheter från tillslaget mot The Pirate Bay i maj 2006, då polisen tömde PRQ:s lokaler på rubbet, är det inte konstigt om många av oss befarar det värsta. Naturligtvis vill vi veta om där finns även intressen med Wikileaks som måltavla. Anna Troberg kommenterar och kräver att få veta vad som pågår och på vems uppdrag. Daniel Gustafsson tycker att vi i PP ska tacka för draghjälpen och Polisstaten visar att frågor om sans och balans infinner sig.

Aftonbladet, DN, SvD, Expressen, SVT, SR, Sydsvenskan, Västerbottens-Kuriren, IDG1, IDG2, Corren och en del andra media har nu information om vad som hänt hos PRQ. Om vi kan tro att PRQ:s talesperson är fri att säga sanningen, ville polis och åklagare veta vem eller vilka som använt ett par specifika IP-nummer under 2009. De kommer att få tillgång till ett par mejladresser eftersom PRQ inte har lagrat trafikdata. Inför våra häpna ögon bidrar rättsväsendet med bränsle i valdebatten. Det är polisen i EU:s centrum Belgien som knackat på hos oss i Sverige.

Från Christian Engström i Bryssel får vi annars signaler om att dokument om ACTA-avtalet läckt ut. Hax skriver om internets betydelse för entreprenörernas företagsamhet. Redan idag träffas hackare eller programmerare för att skriva kod till stöd för öppenhet och demokrati byggd på data, som olika offentliga aktörer offentliggjort på nätet. Illustrationer från den första tävlingen Codemocracy visar vad som väntar i den här vägen. Månne om någon kommer att skapa en websida där demokratiska och odemokratiska initiativ inom de politiska partierna kan listas under mandatperioden.

Scaber Nestor visar vad som händer när man inser att kryss på kandidat 42 på Folkpartiets lista inte kommer att få någon som helst effekt, då FP låst sin riksdagslista vid nr 35. I hans inlägg finns en länk till Åsiktstorped som har mer att berätta. Bland annat att samtliga stora partier har låst sina valsedlar. Hur många vet att det förhåller sig på detta viset? Alla som vill verka för större öppenhet och transparens borde visa detta genom att rösta på Piratpartiet. Bara genom att rösta med fötterna kan folket markera mot det, som partiernas ledning gör för att försvåra folkets inflytande.

Intressant.

Frågor från PP till alla andra partier.

Inleder med artikeln hos Newsmill skriven av Piratpartiets Klara Tovhult, Emil Isberg och Malin Ahnberg. De visar att både Alliansen och de Rödgröna låtit Försäkringskassan sätta rättssäkerheten ur spel. Eftersom de frågor, som Piratpartiet tycker är viktiga, har en tyngd, som gör att de sjunker som stenar i floden av plånboksfrågor, måste vi ta upp dem själva direkt med väljarna. Att frågorna ställts via vårt presscenter visar att PP fortfarande lever på hoppet att det finns journalister där ute som har lust att söka svar på dessa viktiga frågor. Men, jag undrar ... När inte ens Henrik Brändéns och Markus ”Lake” Berglunds förklaring till varför de väljer att rösta på Piratpartiet verkar vara intressant. Men, i medias dramaturgi ligger väl att se det mera som något mot S och C än för PP. Synd för de har något mycket viktigt att säga.

Henrik skriver på sin blogg bland annat:

”När jag möter unga idag ser jag att de, precis som vi gjorde i min ungdom, älskar att prata med varandra. Om livet och kärleken, om politik, filosofi och existentiella frågor. Liksom när jag var ung skriver många musik, lyrik, noveller och dagböcker. Men sättet skiljer sig. Samtal jag förde på caféer och i telefon äger idag rum med skype och olika chatfunktioner. Där jag skrev ett brev på papper skickar dagens unga ett e-mail. Där jag och mina jämnåriga hade anteckningsböcker och lösblad med personliga anteckningar och litterära försök lägger många av dagens unga sitt material på ett datautrymme på en extern server, så att de var de än befinner sig ska kunna komma åt det över nätet.

Kombinationen av IPRED-lag, FRA-lag och datalagringsdirektiv innebär därmed för dagens unga exakt vad det hade inneburit för mig och mina vänner ifall det suttit mikrofoner under borden på Uppsalas alla caféer, våra telefonsamtal avlyssnats och brev sprättats, och dessutom bok- och musikförlagens agenter ständigt haft rätt att rota genom våra väskor. Det som skett de senaste åren är helt enkelt att vi tagit stora kliv rakt in i ett övervakningssamhälle. Sådana saker är idag verklighet i Sverige och många andra västländer, som i min ungdom fick oss att ta avstånd från Östtyskland och andra kommuniststater.”

Det kan inte sägas bättre. Jag är så gammal att jag minns året innan Berlinmuren, då jag fick tillfälle att träffa östtyska ungdomar på ett läger i Väst-Berlin och på nära håll fick uppleva vilket dubbelliv de tvingades leva under. De hade rädslan för upptäckt ständigt närvarande, därför att de var politiskt engagerade i något annat än det kommunistiska ungdomsförbundet. Som exempel kan nämnas att den grupp, som de tillhörde fick bestå av max 8 deltagare. Detta för att begränsa skadeverkningarna ifall någon av dem blev avslöjad och utsatt för tortyr för att röja vilka andra som staten såg som dess fiende.

Att våra ledande partiers företrädare saknar förmåga att se hur olika myndigheter på allt lösare grunder tränger sig in i det som är våra privata liv och emellanåt gör oss rättslösa är förfärligt. Aningslöst traskar man bara vidare på den inslagna vägen. Har man någonsin tänkt tanken: - Vilket samhällsklimat gynnas av detta? Har man någonsin reflekterat över vad detta säger om dem själva i sin roll som politiker? Lars-Erick ställer viktiga frågor om den saken.

Dexion argumenterar med glöd varför höstens val handlar om medborgerliga fri- och rättigheter kontra övervakning och kontroll. Skivad lime skriver om hur läkemedelsföretag tack vare sina patenträttigheter kan låta vinstintresset gå före uppgiften att bota eller lindra lidandet i världen. Svensk Myndighetskontroll har tagit fasta på en artikel från november 2008 för att visa att det finns människor som insett det verkligt stora i att vara människor med förmåga att försonas med det allra värsta som kan hända.

Stor heder åt alla dem som under en hård prövning inser att de själva mår bättre av att gå en annan väg än hatets och vedergällningens. Expressen skriver att Alliansen tillsatt en utredning och ger exempel på hårdare nypor och att de rödgröna förmodligen inte hinner bli klar med sitt program om brott och straff före valet. Jag önskar att bägge blocken kunde ta till sig en del av den visdom som makarna Rönnqvist visade prov på i Aftonbladets artikel.

Intressant.

När viktiga värden står på spel.

Måste börja med att gotta mig åt Markus ”Lake” Berglunds och Henrik Brändéns modiga beslut att i en Brännpunktartikel stå upp för de frågor som Piratpartiet brinner för. För dem är Ipred-lagen, FRA-lagen och datalagringsdirektivet inget som man kan rycka på axlarna åt, vilket de tongivande partiledarna både till höger och vänter gör. Markus och Henrik tycker att det är viktigt att kolla hur partierna skött tidigare mandat innan partiledarna kan göra anspråk på några nya. Det tycker jag också. Lake kommenterar på sin blogg i likhet med Henrik. Hax skriver om grabbarna som löper linan ut; Svensk Myndighetskontroll återger hela deras inlägg; Emil Isberg skriver Så klart vi kommer in i Riksdagen och ser grabbarnas beslut som ett tydligt tecken. Hos Emil finns länkar till fler supporters. Henrik Brändéns ord som upphovsrättshavare går rakt in i mitt hjärta.

I allt snack om välfärdens kärna och skatter kommer dessa frågor på undantag. Ser dock att SvD försöker råda bot på att Piratpartiet m fl hamnat i mediaskugga. Här ger man utrymme för en presentation. Även om det är sent är det bättre sent, än aldrig. Så det är bara att jobba på. Men, då får jag lov att vara bättre förberedd än vad jag var idag, när jag var i sällskap med ett helt koppel politiska påläggskalvar från ungdomsförbunden på RHS-gymnasiets ”Almedagen” i Societetsparken. Jag hade inte tagit reda på upplägget ordentligt, men hoppas trots det att jag lyckades få fram vad Piratpartiet tycker är viktigt. Tråkigt att jag inte hade mer klistermärken och knappar, men jag hoppades i det längsta att någon från Ung Pirat skulle dyka upp. Har lovat skaffa fram mer material tills jag är ute på stan igen. Paneldebatten liknade i mångt och mycket det meningsutbyte som pågår mellan Alliansen och De rödgröna på högre nivå. Hur som helst - det var strongt gjort av de elever och lärare som ordnade detta - månne om det var inledningen till något som kan bli en tradition i Norrtälje.

Det är inte ofta, som jag känner mig så frustrerad, som jag gör just nu. Min känsla av att vi i Piratpartiet har att göra med dumskallarnas sammansvärjning inleddes igår med Cecilia Wikströms och Eva Edwardssons debattartikel i SvD. Något jag bloggade om. Båda är aktiva i Folkpartiet liberalerna, men Cecilia Wikström är dessutom ledamot i EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter och som sådan företrädare för medborgare i alla EU:s länder och har då ett ansvar för att väga samman motstridiga intressen utifrån ett medborgarperspektiv – innan EU utfärdar direktiv som sedan ska implementeras i medlemsländernas lagstiftning. Hennes idé om att vi inte längre ska kunna vara anonyma som medborgare på nätet, innebär i realiteten att hon avser att medverka till någon form av registrering och som en följd av detta införa ett förbud mot anonymiseringstjänster. Katten på råttan och råttan på repet ...

Riktigt uppfriskande att se SvD ge röst åt alla som reagerade. För att ni ska förstå vidden av det som Cecilia Wikström och andra EU-parlamentariker kokar ihop tillsammans med Ministerrådet samt de verkställande makthavarna i EU-kommissionen, som t ex EU-kommissionären Cecilia Malmström (även hon från FP), och alla tusentals lobbyister som häckar där, vill jag att vi synar Upphovsrätten närmare i sömmarna utifrån ett annat EU-direktiv från år 1993, då EU bestämde att skyddstiden för upphovsrätt ska vara under upphovsrättsinnehavarens livstid +70 år.

Många har säkert hört att upphovsrätten i år fyller 300 år, vilket är en sanning med modifikation. Om det inte specifikt gäller den ursprungliga upphovsrättsinnehavarens ideella och ekonomiska rättigheter. Företag, som köpt och köper upp den ekonomiska delen av upphovsrätten, fick sina rättigheter inskrivna i Bernkonventionen först år 1967, då den tidigare organisationen för upphovsrättsinnehavare BIRPI hade flyttat från Bern till Geneve för att komma närmare FN och samma år ändrade namn till WIPO (World Intellectual Property Organization). Sju år senare – 1974 – kom WIPO under FN:s beskydd. Sedan var det bara att stå på och kräva ytterligare lagstiftning till skydd mot kopiering eller piratkopiering, som de gärna kallar det. Vi talar om filer och när vi använder teknik för att lättare kunna dela filer med varandra, som underlag för våra diskussioner vänner emellan, då talar vi om fildelning.

När konventionen antogs år 1886 var skyddstiden 25 år, med hänsyn tagen till tid från produktion till leverans av sålda verk samt gjorda investeringar. När EU 1993 beslutar att skyddstiden ska vara livstid +70 år, är det uppenbart att det var helt andra hänsyn som gjorde sig gällande. Vilka? Ja, inte var det kunskapen om människors behov att vara kreativa genom att fritt kunna använda alla influenser utifrån för att i en egen inre process och i samspel med andra omforma och skapa något nytt, som var utslagsgivande. Jag är rätt säker på att händelserna 1967, 1974 och 1993 var starkt knutna till den tekniska utvecklingen, som gjorde det möjligt för gemene man att kopiera och dela med sig av olika verk.

Kasettbandspelaren såg dagens ljus 1963 och dessförinnan fanns rullbandspelare. Videobandspelaren kom 1976. Kopieringsmaskinen, en blogg med glimtar ur upphovsrättens historia skrev den 21 april 2009 bland annat följande: ”I början av 1980-talet oroades skivbolagen av att det hade startats butiker som hyrde ut skivor. Regeringen lade fram en proposition (1982/83:40) om att utvidga ensamrätten till musik till att även omfatta uthyrning. Riksdagens främsta motståndare var en då trettioårig moderat vid namn Gunnar Hökmark.” Sedan följer ett utdrag ur hans argumentation, som är läsvärd. Synd att han verkar ha glömt det som han hade koll på då. Googlar vidare och ser att Copyriot i april 2006 bjöd på ett inlägg om fotokopiatorns historia, som visar att det finns klara paralleller mellan det som hänt med produkter innehållande skrivna ord och andra produkter tillkomna genom olika kreativa insatser.

Intressant.

Myglas det i maktens korridorer?

Inleder med ett blogginlägg av Emma Opassande, som det osar om. Det ger mig anledning att ta en titt på vad som hänt när det gäller Polismetodutredningen. I januari 2009 kommenterade bland andra DN:s ledarsida det vid denna tid presenterade delbetänkandet av denna utrening. Den startade i december 2007 med ett särskilt uppdrag till särskilde utredaren chefsrådman Stefan Reimer (pdf-fil) som slutligt skulle redovisas senast den 31 maj 2009. Saken gällde att göra övervägangen om vissa straffprocessuella och polisrättsliga frågor angången de brottsbekämpande myndigheternas dolda spanings- och utredningsverksamhet. I det senare inryms hemlig teleavlyssning d v s signalspaning. Den 5 mars 2009 kunde vi höra att FRA:s Ingvar Åkesson protestera mot att SÄPO skulle bedriva en egen spaningsverksamhet. I juli 2009 överlämnade den särskilde utredaren Anders Eriksson betänkandet Signalspaning för polisiära behov (SOU 2009:66) (pdf). Efter överlämnandet framkom att justitieminister Beatrice Ask inte var nöjd med resultatet, vilket bland andra SvD skrev om.

Advokatsamfundets Anne Ramberg skrev i tidningen Advokaten om sitt sommarlov 2009 och berör där spelet kring den hemliga avlyssningen och ger oss sin syn så saken.

Dessförinnan hade regeringen i ett tilläggsdirektiv beslutat att flytta fram tidpunkten för en redovisning av Polismetodutredningens slutbetänkandet till den 31 maj 2010.

Den minnesgode kommer ihåg vad som sedan hände Anders Eriksson och den 3 mars 2010 skrev bland andra Mark Klamberg om att regeringen tillsatt en ny enmansutredning. Sveriges Radios Ekot har berört saken vid några tillfällen. Den 5 maj 2010 skrev R&D att den tidsbegränsade lagen om buggning förlängts t o m 2012. Emma Opassande m fl gjorde under juli-augusti 2010 ett svärmarbete; redovisat i Översikt av övervakningslagar.

Av delbetänkandet i januari 2009 framgår att det finns skillnader i dagens lagstifning mellan Rättegångsbalken (RB) och Lagen om Elektronisk kommunikation (LEK).

Förutsättningarna för hemlig teleövervakning enligt 27 kap. 19−21 §§ RB är följande.

1. Det ska finnas en skäligen misstänkt person.

2. Misstanken ska röra

a) brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader (även anstiftan och medhjälp),

b) dataintrång, barnpornografibrott som inte är ringa, narkoti-kabrott eller narkotikasmuggling, eller

c) försök, förberedelse eller stämpling till brott under a) och b).

3. Åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen.

4. Åtgärden ska avse uppgifter om telemeddelanden som befordras eller har befordrats till eller från teleadresser med viss anknyt-ning till den misstänkte.

5. Åtgärden ska beslutas av domstol.

Förutsättningarna för att de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till uppgifter enligt 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK är följande (i jämförelse med rättegångsbalken).

1. Det ska vara fråga om misstanke om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse (även anstiftan och medhjälp omfattas men inte försöks-, förberedelse- och stämplingsbrott).

2. Det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person.

3. Åtgärden behöver inte vara av synnerlig vikt för utredningen.

4. Åtgärden är inte begränsad till vissa teleadresser.

5. Åtgärden beslutas av den brottsbekämpande myndigheten.

För att de brottsbekämpande myndigheterna ska få uppgifter om abonnemang från leverantörerna, t.ex. namn, adress, hemliga tele-fonnummer och IP-nummer, fordras inte samma svårhetsgrad rörande den misstänkta brottsligheten. I sådana fall är det enligt 6 kap. 22 § första stycket 2 LEK tillräckligt att det för brottet är föreskrivet fängelse och att det i det enskilda fallet kan bli fråga om annan påföljd än böter.

LEK, som bygger på EG-reglering, gäller sedan den 25 juli 2003. Rätt intressant att där finns ett par propositioner, 2006/07:119 och 2008/09:159 som ser ut att ha gått upp i rök. Varför? Har dessa förslag tillgodosetts på annat sätt. Eller kan det tänkas att de kommer att finnas med på ett hörn i slutbetänkandet, som enligt tilläggsdirektiv den 19 mars 2010 fått tiden för slutredovisning framflyttad till den 31 december 2010.

Det verkar minst sagt rörigt och en väldigt körigt i maktens boningar. Här kan det passa med en återkoppling till den DN-ledare som jag refererade till inledningsvis ”Förutom allt detta måste man tala i termer av rationalitet. 45 minuters presentation av ett tvåhundra sidor långt delbetänkande och inte ett ord om effektivitet. Siffror över hur många gånger olika tvångsmedel använts, men inga siffror över antalet fällande domar eller identifierade gärningsmän, eller hur många oskyldiga som i onödan utsatts för granskning. De flesta kan säkert acceptera att vissa arbetsmetoder för rättsskipning har ett pris. Men då vill man gärna vet det. Sedan kan man diskutera om man är beredd att betala det”.

Själv undrar jag: - Vilka resonemang förs inom regeringskansliet och de berörda myndigheterna när det gäller synen på internet och vi som vistas här? Minns att riksdagsman Karl Sigfrid (M) skrev att utredaren vid sin föredragning nämnde brott mot upphovsrättslagen som skäl för den nya lagen. Ska framflyttandet tolkas som att regeringen inte ville utmana folkopinionen med en slutredovisning före valet den 19 september? I så fall pågår ett kvalificerat mygel i maktens korridorer.

Håller med Anna Troberg – Kickstarta evolutionen i riksdagen med en röst på Piratpartiet!

Intressant.