För en tid sedan fick jag en inbjudan av Mab till en föreläsning på Malmö Högskola som handlade om Skiften. Här avhandlades uppkomsten av prosumenter d v s konsumenter som också är producenter. En entusiastisk konsument som går mot att vara en producent. Jag kunde inte följa föreläsningen i realtid, men den har lagts upp på Bambuser, vilket gör att jag och andra kan kolla när det passar oss. Det är nätets styrka. Jag älskar möjligheten att kunna kolla inte bara en gång, utan även repetera det som jag tycker är av särskilt intresse.
Tänk om alla dom, som producerar föreläsningar och inte så sällan bekymrar sig om landets bildningsnivå, insåg hur de skulle kunna dela med sig och därmed bidra till en intressant förändringsprocess. Det är ett faktum att vi, som rör oss här ute på nätet, gillar att ta del av de tips vi får för att se om det kan vara av intresse för vårt eget byggande av kunskap. Tycker vi det, vill vi dela med oss till andra den information, som vi själva just nosat på. Med krav på betalning för att få ta del och att jag dessutom skulle behöva be om lov för att kunna ”göra reklam” för materialet, det skulle rätt effektivt ta död på glädjen i att vara en nätmedborgare med möjlighet att hänga med i utvecklingen.
Det är den här kunskapsprocessen som utgör grunden för mitt ställningstagande när det gäller att avkorta tiden för det tidsbegränsade monopol, som gäller för upphovsrättens ekonomiska del. Det är när denna del köpts upp av företag på marknaden, som den kallas närstående rättigheter. Från början ägd av den som ägde tryckpressen, men sedan 300 år tillbaka är denna ekonomiska del ett tidsbegränsat monopol som kan överlåtas mot betalning. Till att börja med var det sju år som kunde förlängas ytterligare sju år. Men sedan dessa närstående rättigheter skrevs in i Bernkonventionen under 1960-talet har tiden för detta monopol dragits ut först till 25 år för att efter ett EU-direktiv 1993 kunnat förlängas till idag en upphovsmans livstid +70 år.
Det är fullkomligt barockt om man håller i minnet att ursprungliga sju + sju år sattes med hänsyn tagen till att skyddstiden då behövdes med tanke på tiden från produktion till att försäljningsaktiviteter lett till försäljning och därmed genererat en vinst. Man behöver inte vara utrustad med särskilt mycket fantasi för att göra en klok reflektion. Det är den här lagstiftningen, som förpestar livet för oss som vill ha samma rättigheter på nätet som vi har i livet vid sidan av tangentbordet. Vi har inte glömt hur upphovsrätten lett till Ipred-lagen och att den även är en bakomliggande faktor till datalagringsdirektivet, som nu bidrar till att gör livet surt för oss alla. Det senare gäller även den som bara använder sin telefon och mobil för samtal och sms. Lakes Lakonismer skriver bra om detta. Amelia Andersdotter och Mab skrev förra året om effekterna av Ipred-lagen, där krav på ett utlämnande av IP-nummer valsat genom rättsväsendet.
Även om föreläsningen från Malmö högskola hade sitt fokus på modebloggar, är det inte svårt att applicera de rön, som forskarna gjort inom detta område, till andra områden i samhället. Frågestunden visade att åhörarna tänkte i de banorna och ställde frågor med bäring på både människors delaktighet och demokrati. Det gäller att skapa plattformar för konsumenters delaktighet, blev svaret. Vi är ibland konsumenter och ibland producenter, därav begreppet prosumenter. Rätt roligt med dessa kombinationer av ord som nu sker.
Demokratur är ett annat intressant nyligen uppdykande ord. Konsumenterna d v s väljarna lever med sin föreställning om demokrati medan producenterna d v s politikerna lever efter den mer effektiva modellen som bär tydliga drag av diktatur. Wikipedias förklaring är klockren. "I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps." Även om det är en glasklar beskrivning av det som jag själv tycker mig uppleva vill jag just därför fokusera på goda tecken i tiden och då tar jag till en av mina favoritbloggare - Kristina Alexanderson.
Kent Persson, en av moderaternas aktiva bloggare, som ofta tänker längre än näsan räcker, har förstått att det gäller att rätt förvalta det pund, som väljarna gett dem. Klartänkt! För nog har jag gottat mig åt vad landets alla tonåringar kommer att säga om politikerna när de blir medvetna om att regeringen bestämt att vissa trafikuppgifter från deras mejl, sms och samtal till och från mobilerna samt deras positioner kommer att sparas under 6 månader. Detta för att polisen på rätt lösa grunder ska kunna komma åt och rota i detta på jakt efter indicier på brottslighet. Jag har svårt att tro att tonåringarna kommer att vara lika avtrubbade som de äldre. Dom där ni vet, som inte tror att politikerna skulle kunna stifta sådana lagar. Men, som – om så vore – förväntar sig att det i så fall skulle vara stort uppslaget i tidningen och pratas om i radion och på TV.
Josh skriver med svärta och humor om Avsändarlagringsdirektiv och JensO skriver om det som pågår i grannlandet Norge, med bäring på vad som även sker hos oss. När jag läser tänker jag på mina egna funderingar kring det omtalade fusket och den forskning som jag läste om för en tid sedan. Opassande skriver om modeindustrins fria kultur och Intensifier argumenterar så att jag blir allt mer övertygad om att datalagringen kräver åtgärder av oss alla – även av en farmor som hittills trott att det räcker med att offentligt lufta vad man tycker och vara aktiv i Piratpartiet
Ser också att DN och SVT Rapport uppmärksammat de brev och mejl som Säpos sparade material från deras tidigare avlyssning lett till. Jag är en av dem som använt mig av min lagliga rätt att ställa frågor och nu fått svar Dnr 417-2010 ”Kontrollen har inte påvisat några omständigheter som ger anledning att anta att du i strid med lag eller annan författning varit föremål för Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling”. Men inte en bokstav om vilken tidsperiod som kontrollen omfattar. Inte för att jag trott mig vara av något särskilt intresse för Säkerhetspolisen, utan mera för att visa att det finns medborgare som bryr sig.
Avslutar med Oscar Swartz som skriver det som krävs i fråga om Wikileaks efter all uppmärksamhet i bland annat SvD, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan, UNT och DN .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar