Vänskapsallianser föder ofta mera ont än gott.

Kjell Häglund ställer i sin Krönika hos Journalisten frågan: - Gäller datalagringsdirektivet redan? Intensifier skriver ett angeläget brev till journalistkåren. Vidare har Rick Falkvinge och Anna Troberg antagit utmaningen från Netopias hjälpreda och tar här itu med gårdagens inlägg i SvD:s nätupplaga. Genom att läsa kommenterna har jag fått ytterligare info både att en av Ricks antagonister har svårt att smälta att Rick bestämmer vad som publiceras på den egna bloggen och att Netopias anhängare på fullaste allvar tycker att det är OK med censur på nätet och att teleoperatörerna som ska ha ett ansvar i andra hand för ett ingripande.

Alla söker efter bra bilder för att förklara styrkan respektive svagheten i Netopias idé. Netopias anhängare visar sin arrogans genom att komma med följande påstående ”Tror faktiskt de flesta vill ha ett internet som fungerar sen skiter de i hur nätet är reglerat eller censurerat. Självcensur är faktiskt oftast nödvändigt, vilket vissa inte verkar ha fattat.” Nog säger väl ett sådant yttrande oerhört mycket om den som påstår en sån sak? Sedan tycks det finnas någon föreställning om att operatörer bara är intresserad av att tjäna pengar och att det är skälet till att en del agerar för att behålla budbärarimmuniteten. Typiskt ”vänstertugg” att företagare bara är intresserade av pengar och inte har någon känsla för vikten av att upprätthålla respekten för våra demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerheten.

Björn Elmbrant, som normalt är en riktig bromskloss när det gäller synen på internet, tycks i alla fall ha insett att det finns kapitalister av skilda slag. Sedan kan man verkligen diskutera metoderna som Socialdemokraterna vill använda för att människorna ska göra vad gott är. Men så långt sträcker sig nog inte krisinsikten. Hoppsan, där slant jag ner i diket. Min tanke var inte att spåra ur åt det hållet utan att reflektera kring diskussionen mellan nätets försvarare och dess belackare, även om det finns beröringspunkter.

En tanke som slagit mig när jag läst diskussionen, som förs i samband med Ricks och Annas inlägg, det är: - Vem är denne man som i sitt eget inlägg erkänner att han gjort ett beställningsjobb åt Netopia? Ja, enligt honom själv ”Jag har tidigare varit ämnessakkunnig vid Justitiedepartementet och sekreterare i utredningen om upphovsrätten på Internet, som resulterade i betänkandet Musik och Film på Internet – hot eller möjlighet? (Ds. 2007:29)” Nog kan väl det förklara varför han nu jobbar för en lobby, som till stor del består av dem som lever på den industri med närstående ekonomiska intressen, som på 1960-talet lyckades ”skruva in” sina intressen i Bern-konventionen och sedan dess drivit på en förlängning av detta monopols skyddstider, trots att den tekniska utvecklingen talat för motsatsen. Dessa intressen lever idag högt på att upphovsrätten i år fyller 300 år, men "glömmer" tala om att det gäller den ideella delen av rättigheterna. Den som kollar hur det såg ut för 300 år sedan, ska upptäcka att då ägdes rättigheterna av den som ägde tryckpressen och när det sedan ändrades måste de köpa loss den ekonomiska delen, som till att börja med sträckte sig över en sjuårsperiod med hänsyn tagen till tiden från produktion fram till dess att försäljningen inte förmådde täcka kostnaden för lagerhållningen.

Magnihasa svarar med att kräva en utredning av postväsendets andrahandsansvar – en jämförelse som låter sig göras med tanke på deras paketbefordran. Men i så fall vill jag göra ett tillägg: Utred ett andrahandsansvar för alla med transporter på väg, järnväg och till sjöss. Det vill säga ett andrahandsansvar i Netopias tappning, som Copyriot skriver om sedan han läst ett blogginlägg av Johan Linander, Centerns rättspolitiske talesperson. Ett helt nytt statligt verk för att administrera alla misstankar om ”orent gods” som utpekade kunder kan ha sänt med transporten hos de företag, som tidigare varit motspänstiga, det vore väl en insats för att minska arbetslösheten? Gunnar Hökmark (M) trodde annars, när saken diskuterades i EU i samband med Telekom-paketet, att konkurrensen skulle garantera internetanvändarnas rättssäkerhet. Anna Troberg kommenterar på sin blogg och när jag läser om hur Netopia-människorna använder sig av ordet integritet då inser jag var idén om ”verksamhetens integritet”, som kom ur munnen på statssekreterare Magnus Graner vid Tidningsutgivarnas debatt häromdagen, kan ha sin upprinnelse. Opassande ställer en berättigad fråga. Andra som noterat vad som är på G är Mårtensson och Fredrik.

För att illustrera att detta med upphovsrätt inte är hugget i sten länkar jag till Techrisk som bjuder på en kort utredning om Fotografiska bilder och verk. Ja, upphovsrätten tål verkligen att synas från olika håll och internet gör det lätt att hitta goda argument. MEP Christian Engström har funnit en riksdagsmotion från 2007 som är värd att dammas av. Att en undertecknare är Karl Sigfrid (M) förvånar mig inte, men Staffan Danielsson (C)?! För att behålla förståndet under denna kaotiska samhällsutveckling hjälper det att skratta – här bjuder Svensk Myndighetskontroll på dagens härligaste garv. Mera sånt!

Avslutar med några röster om projektet Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn, som jag fick chansen att vara med om igår och som inspirerade till inlägget Journalister – Kaospiloter eller bromsklossar? Här Malin Crona; Sim(o):s blogg; och Richard Gatarski – Second Opinion. Åtskilliga fler var där, men de har ännu inte lämnat några tankar kring det på webben, men det kommer väl.

Intressant.