Nyss hemkommen från presentationen hos Sveriges Radio av den virtuella boken ”Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn” som påbörjats av Mats Svegfors och Cilla Benkö interaktivt på SR:s webbplats, brinner jag av lust att läsa och ta vara på möjligheten att komma med input i de delar där jag tycker att något saknats eller återgetts ur ett alltför snävt och måhända ett något ”fisförnämt” upphöjt journalistiskt perspektiv. Men det senare ska jag kanske låta vara osagt, eftersom jag hittills bara ögnat i det pappersexemplar, som delades ut.
Det är ett mycket gott initiativ som förtjänar att mötas på ett seriöst och sakligt sätt utifrån det behov av interaktion, som jag och andra nätmedborgare har, i en tid då starka krafter arbetar för att snäva in våra möjligheter att vara och göra saker på nätet. Sådant som vi kan vara och göra utan att fråga någon om lov när vi inte är uppkopplade. Det ska verkligen bli intressant att följa Medieormens ömsning av skinn fram till ”färdig” produkt. Med tanke på min egen resa från att vara en bloggande farmor med skrivarlust till att bli en nätaktivist och vinnare av Stora Bloggpriset 2009 samt politiskt engagerad i Piratpartiet med uppgift att bland annat verka för rejält avkortade skyddstider för upphovsrätten, var det intressant höra Mats Svegfors öppet deklarera att han idag lärt sig så mycket mer att han inte står kvar där han åsiktsmässigt befann sig innan han gav sig in i det här projektet. Den journalist som vågar se nätets möjligheter utan att bortse från att vi människor även där skapar en del problem, den vidgar sitt synfält.
En tillfällighet som ser ut som en tanke är att jag hemma igen genast möts av FaceBook-uppdateringar om ett inlägg i SvD där en doktorand i immateriell rätt vid Stockholms Universitet refererar till en rapport, som skrivits av honom själv på uppdrag av lobbyisterna Netopia, som nu kräver att en utredning ska tillsättas. En utredning för att ta reda på hur man med juridikens hjälp ska kunna göra teleoperatörerna ansvariga för innehållet i det som transporteras på nätet. Budbärarimmuniteten ska sättas ur spel därför att branschen har misslyckats med de inlåsningsanordningar och pekpinnar, som de hittills valt att utsätta oss för istället för att utveckla sina affärslösningar. Scaber Nestor skrev redan i början av månaden ett inlägg under rubriken ECPAT + Netopia = Slutet för budbärarimmuniteten. Det var i samband med deras frukostseminarium och lanseringen av doktorandens rapport om mellanhandsansvar på Internet. Andra som skriver är HAX; Oscar Swartz; Copyriot; Polisstaten; Ravenna; Badlands Hyena; Strötankar; och Intensifier. Magnihasa kontrar med att begära en utredning om Postväsendet.
Det är en kapplöpning med tiden då vi, som vill leva i en fredlig värld håller på att lära oss mera om våra demokratiska fri- och rättigheter för att kunna kräva skydd för dem även när vi vistas på nätet och sprida information om systemet med Creative Commons licenser för att alla som tror att världen blir bättre om vi redan från början bestämmer formerna för hur vi kan dela med oss det vi kan och vet till varandra, utan att i varje ögonblick tänka på att sätta ett pris på det. Ibland kan det löna sig att dela med sig för att skapa en efterfrågan. Mycket av det samspelet är egentligen obetalbart, som t ex initiativet här ovan av M Svegfors – C Benkö. Här måste det viktiga vara att skapa ett forum för utvecklande samtal, inte att göra sig en hacka på något, som andra också gett input till. Går projektet med vinst hoppas jag att Creative Commons.org blir ihågkommen med en donation :)
Avslutar med några inlägg som kan förklara varför regeringen behöver Datalagring m m – Lars-Erick; Frendo; Anders Widén; Magnihasa; Lars-Erick; Anna Troberg och Aliansfritt Sverige. Själv tycker jag att det är hög tid att public service-media granskar förslaget rejält i sömmarna – en del av det jobbet har gjorts av andra, som tyvärr inte har tillräckligt rejäla megafoner. Detta att det i framtiden ska räcka med en förordning för att utvidga lagens räckvidd när det gäller vad som ska lagras är inte OK. Bara för att ta ett exempel. Journalistik 3.0 förutsätter en större lyhördhet bland de etablerade journalisterna i mediehusen inför det arbete som skribenterna i bloggosfären lägger ner. Det är med respekt som med kärlek – Bara genom att ge kan man få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar