Ställd eller jämställd?

I dagens Brännpunkt bemöts den - genom alla år av feministisk analys och debatt - finslipade feministen Maria-Pia Boëthius av den kränkte mannen Pär Ström. Den senare är tekniksnillet, som i kraft av sitt engagemang för att rädda världen från Storebrors-samhällets intrång i den personliga integriteten, helt plötsligt av många media även ses som en gigant i jämställdhetsfrågor. Uppmärksamheten kring hans bok ”Mansförtryck och kvinnovälde” visar att många, som kallar sig feminister, bör se upp – deras överdrifter gör medievärlden mottaglig för vad som helst som motvikt. Här är feministen Maria-Pia Boëthius ett lysande undantag. Medan hon gör en analys av männens situation baserad på Susan Faludis iakttagelser, redovisade i boken ”Ställd – förräderiet mot mannen”, ondgör sig Pär Ström över de framgångar vad gäller forskningsanslag, som ”lite feministisk retorik i ansökan” kan leda till. I stället för att ta del av vad t ex Susan Faludi skrivit och som Maria-Pia refererar till, bjuder Pär Ström på samma sorts argumentation, som många kränkta kvinnor gör i förhållande till flertalet män.

Vad Susan Faludi med stor empati visade i ”Ställd” var hur de makthavande lämnat männen – de arbetande – i sticket, skriver Maria-Pia och redovisar vad Susan Faludi funnit vid sina intervjuer av män. När boken kom möttes den av en kritikstorm bland en del feminister. Framförallt de, som har svårt att ta till sig att både kvinnor och män kan se sig som offer, när samhället förändras på ett sätt som är svårt att förstå och hantera.

”Men det passar de makthavande skikten att slippa ansvaret för sina svek, friställningar och utförsäljningar och låta skulden falla på ´feminister´”, konstaterar Maria-Pia och fortsätter ”Och det är här jag vill utmana Pär Ström. Tror han verkligen att det är feminister som marginaliserat de förut användbara killarna i bruksorterna? De som nu gjorts överflödiga?”. Hennes slutkläm är intressant: ”Män som vill en annan värld måste våga det allra mest tabu: de måste sluta skylla sin hemska belägenhet på kvinnor eller feminister och ta itu med varandra och det män tillfogar andra män. Den dagen de vågar det, den dag de vågar sätta sig upp mot makten, blir början till en ny värld”.

Simma lugnt?

Efter 50 år: Norrtälje kan få en ny simhall – det är den stora nyheten i Norrtelje Tidning idag. I minnet återkallar jag bilder från åren i slutet av 1950-talet, när jag ställde upp som sekreterare vid simtävlingar, som Avesta Simsällskap anordnade i Avesta badhus. Där öppnade man för övrigt det nya badhuset Metropoolen den 22 december 2007. Tro det eller ej, men på den tiden var jag en aktiv skidåkare, som gärna tog några bassänglängder som omväxling till annan träning. Självklart är det glädjande för alla barn och ungdomar i Norrtälje att kommunen är positivt inställd till ett nytt badhus och då gärna i anslutning till Sportcentrum.

Men sedan kommer eftertankarna: - Vem är den byggherre, som nu ska berika sig på skattebetalarnas pengar? - Någon polare till politikerna Kommunalrådet Kjell Jansson eller Kultur- och fritidsnämndens Hans Stergel? - Vilka andra verksamheter kommer att trängas undan, eftersom det ledande partiet har ambitionen att sänka skatten? Ja, när det gäller att upprätthålla konkurrensen, finns alltid möjligheten att be Den nya välfärdens Konkurrenskommission att ta sig en titt på hur kommunen gör för att inte snedvrida konkurrensen mellan byggherrar i kommunen eller ensidigt gynna en av dessa aktörerna. För det är väl så att konceptet bygger på att ett fastighetsbolag bygger och sedan hyr ut anläggningen till kommunen under 15 – 30 år?

Läste nyligen på sajten Upphandling.24 om Idrottsparken i Sundsvall som ett lyckat exempel på ett samarbetsprojekt mellan offentlig sektor och en privata aktörer, ett så kallat ops med bl a NCC. – Syftet med offentlig-privat samverkan är att öka effektiviteten i investeringarna och minska livscykelkostnaderna. Vi vill dessutom bredda ansvarstagandet både på den offentliga och på den privata sidan i såväl finansiering som behovsanalys, förklarar infrastrukturminister Åsa Torstensson i artikeln. Sedan förklaras begreppet ops på följande sätt ”Rent praktiskt innebär ops att privata företag helt eller delvis deltar i utformning och genomförande av projekt som traditionellt har bekostats med skattemedel. Samarbetet utformas så att riskerna fördelas mellan den privata och offentliga sektorn på ett medvetet sätt.”

Här går min tanke till Biblioteket i Rimbo, som hindras från att flytta till lokaler i ett bättre läge, sedan kommunen sålt fastigheten där biblioteket nu finns till Rimbos främste aktör i fastighetsbranschen, samtidigt som kommunen garanterat hyran i ett långtidskontrakt. Det är ingen konst att göra smarta affärer med ett sådant upplägg.

Den svenska modellens framtid

I Dagens Arena skriver Björn Elmbrant om den särskilda debatt om den svenska modellens framtid på svensk arbetsmarknad, som hölls i riksdagen i fredags med anledning av den s k Vaxholmsdomen. För en månad sedan gick diskussionens vågor höga, något som många andra men även jag bloggade om.

”De flesta av riksdagspartierna verkar rörande ense om att EG-domstolen inte har förbjudit den svenska modellen”, skriver Björn Elmbrant. Och fortsätter ”Man har inte sagt nej till att svenska kollektivavtal ska gälla för utländska företag som kommer hit. Det finns fortfarande - enligt EU-domen - möjlighet att ta strid mot utländska företag för att värna den rätten. Men det förutsätter nya formuleringar i avtalen och nya texter i Lex Brittania, lagen om konflikträtt mot utländska företag, och i utstationeringslagen, som anger vilka spelregler som gäller för dessa bolag.” Något som arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin inte såg som nödvändigt för en månad sedan, men nu är öppen för.

Det borde glädja Björn Elmbrant, men där finns en biton av hån, som jag trodde att Elmbrant skulle hålla sig för god för att hemfalla åt. ”Varför har Totto bytt fot? Man kan ana att det beror på signaler från arbetsgivarna.”. Det är verkligen sorgligt när en minister inte kan omtalas med sitt namn och att aktörer på både höger- och vänsterkanten inte betror en minister om egen tankeförmåga. På högerkanten påstår man att LO alltid styr en socialdemokratisk minister, medan man på vänsterkanten anser att Sven-Otto Littorin är en marionett i händerna på Svenskt Närinsliv. Intressant?!

Jag har hittills varit så naiv att jag trott att den svenska modellen kännetecknats av att politikerna, oavsett partifärg, skapar förutsättningar för parterna på arbetsmarknaden att genom avtal lösa sina mellanhavanden och att det var detta som saken egentligen handlade om.

Klonad föda – säkert?

Det är rätt fascinerande att ta del av Livsmedelsverkets pressmeddelande hos Newsdesk, som inleds med orden ”Det är mycket osannolikt att det skulle vara en hälsofara att äta kött och mjölk från klonade djur och deras avkommor.” Sedan hänvisas till beslut tagna i EU:s myndighet för säkra livsmedel, EFSA, den 16 januari, och USA:s motsvarighet FDA, dessförinnan.

I ett förslag till den internationella samarbetsfunktionen för konsumentorganisationer TACD, Trans Atlantiska KonsumentDialogen, framförde SKIS (Sveriges Konsumenter i Samverkan) samma dag kravet på en helt annan hantering av stora frågor som denna. Det ingår i slutrevideringen av ett gemensamt dokument, som ska offentliggöras i mars då TACD har sitt årliga möte, i år i Bryssel. Där kommer också representanter för EU-kommissionen och US Administration att ingå. I dokumentet föreslår de att världens konsumentorganisationer får en större och viktigare roll i riskbedömningen, men också att denna inte enbart ska läggas på myndigheter och näringsliv eller forskningsintressena. En sådan bredare process ska genomgås innan någon ifrågasatt ny teknik får införas, anser SKIS.

I deras pressmeddelande hos Newsdesk säger Bengt Ingerstam ”- Den viktigaste frågan som måste ställas är: För vem är detta bra? Hittills har vi inte kunna se någon konsumentfördel med att blanda in klonat material i livsmedelskedjan” och fortsätter ”Skulle ändå detta ske ställer vi kravet på märkning, så konsumenterna själva kan välja eller välja att inte köpa” och hänvisar till deras förslag på deras hemsidas löpsedel.

EFSA:s preliminära yttrande om konsumtion av kött från klonade djur kom 11 januari. Kommentarer till yttrandet kan ges till 25 februari. En slutgiltigt yttrande beräknas komma i maj. Intressant se om våra företrädare inom EU:s institutioner och parlament, klarar att hålla fast vid försiktighetsprincipen och att säkerheten bör bevisas innan varorna får säljas samt att djurens rättigheter tillgodoses.

Har själv nyligen upptäckt SKIS och att de har en hel del värdefull information i saken.

En annan som bloggar om klonad föda finns här.

Etik – sidoordnad vid matproduktion.

Den 9 januari skrev jag om min oro för kroppens och själens spis. Det första gällde propåer om att USA:s Food and Drug Administration (FDA) förväntades säga Ja till klonad mat. Något som Henrik Ennart hade skrivit om på sin blogg dagen innan. Redan då undrade jag om det inte fanns någon etik vid avel av de djur, som avses bli människoföda och om det inte finns något organiserat samarbete mellan organisationer för konsumenter och folkhälsa.

Den 16 januari kunde vi läsa ”Fritt fram för klonat kött” i SvD. Igår läste jag Ennarts fördjupning i ämnet”Svårt stoppa klonat kött” i papperstidningen. Men den kan jag tyvärr inte hitta på nätet. Däremot fann jag nyheten ”EU-myndighet öppnar för klonat kött” på Ekonomisidan, vilket också säger något. Idag skriver Henrik Ennart under rubriken ”En välregisserad strategi”, (på nätet rubricerad ”Mer forskning om hälsoeffekterna behövs”) bland annat om att Livsmedelsmyndigheten EFSA inte har mandat att yttra sig om etiken utan strikt ska hålla sig till att bedöma om det finns bevisade risker för människor.

I samband med debatten om GMO fick EFSA ett uppdrag av EU-kommissionen att utvärdera den tekniken och det var också skälet till att att kommissionen bad om ett yttrande från EGE (European Group on Ethics of science and new technologies). Ennart skriver ”Både EFSA:s ja, som bygger på att inga risker är bevisade, och EGE:s nej, som bland annat bygger på försiktighetsprincipen och att säkerheten bör bevisas innan varorna får börja säljas, kunde förutses redan då EU-kommissionen delade ut sina uppdrag.

Samarbetet mellan de aktörer som vill utveckla klonad mat är synnerligen gott, eftersom Livsmedelsmyndigheterna i USA (FDA) och EU (EFSA) beslut att säga Ja kom med bara några timmars mellanrum och dom behöver inte bevisa att klonad föda är ofarlig för människan. Läs hela hans artikel och begrunda situationen. Läs även artikeln om EGE:s kritiska rapport. Där sägs bland annat ”Gruppen pekar också på svårigheterna med att ensidigt begränsa importen av klonade produkter som är godkända i andra länder utan att detta strider mot internationella handelavtal.” Men de rekommenderar ändå EU-kommissionen att vidta åtgärder som värnar EU-konsumenternas rättigheter. Då handlar det om märkning för att konsumenterna ska kunna göra ett val. Något, som det verkar som att konsumentorganisationerna kan acceptera. Jag häpnar över den flathet som kommer från det hållet! Men det torde också vara något fundamentalt fel när politiker så till den grad faller undan för marknadens krav att man måste vara spränglärd för att veta att det är värt priset att betala mera för mat, som inte är manipulerad och ännu inte bevisat ofarlig.

Jag säger bara ”Tyst vår”. Hur mycket har människan rätt att manipulera med naturen? Inför den frågan känner jag för att ta reda på vilket parti som har det bästa etiska förhållningssättet. Varför ska man rösta på ett parti eller politiker om de inte klarar av att göra bedömningar och sätta gränser för marknaden. Utan stränder inget hav, skrev Gunnar Ekelöf. Något som också är värt att begrunda.

En nyliberal eller helt sanslös centerpartist?

”De vill supa och ta brudarna på brösten” är den utmanande rubriken på en artikel i Aftonbladet, som en kommentar till en stort uppslagen intervju i den nya fackliga organisationen UNIONEN:s tidning Kollega med riksdagsman Fredrick Federley, 29, i centern.

- Vad säger du till dem som tycker att du utmanar partiet med din livsstil? Det är en av de många frågorna från Kollegas reporter. Svaret på just denna frågan är så avslöjande för Fredrik Federleys syn på sina kollegor i centerns riksdagsgrupp att det måste läsas om och om igen: ”Herrejesus! Centern har 60 – 70 000 medlemmar och majoriteten har gått med för att kunna supa sig fulla på årsmötena och kunna ta brudarna på brösten. Skulle de uppröras över mig? Vad är det för kväll ikväll? Onsdag, jag slår vad att just nu står över hälften av centerns riksdagsledamöter i någon bar och är halvpackade. Vad ska de annars göra stackarna? De får ju inte åka hem förrän torsdagkväll. De måste vara här. Förmodligen har de blivit bjudna på middag av någon intressegrupp.”. Det finns mera i artikeln av intresse om man vill ta del av hur en ung nyliberal politiker ser på livet och politiken, men sorgligt nog har tidningen Kollega valt en webblösning, som man inte kan länka till.

Men det var värt besväret att brottas med tekniken för att läsa artikeln, för den stärker mitt intryck av att Centern infiltrerats av en grupp nyliberaler, som går under beteckningen Stureplanscentern. Med nyliberaler, som tongivande i huvudstaden, och i avsaknad av någon stark kvinna eller man, som kan ta matchen med moderaternas starke man i kommunen, har Centern lokalt ingen avundsvärd roll. Jag förstår chefredaktören Reidar Carlssons efterlysning i veckan som gick.

Demokrati i praktik och teori

Efter en hektisk vecka, har jag ägnat en del av min söndag till att fundera över hur illa ställt det är med det demokratiska inflytandet för de människor, som saknar status och ställning i samhället. När jag ser hur det etablerade Myndighets- och Förenings-Sverige bygger nätverk och skapar plattformar för att komma åt de samhällsresurser, som finns för samhällets utveckling på olika nivåer, ser jag parallellt hur de människor, som står utanför arbetsmarknaden – fattiga, sjuka, förtidspensionerade, flyktingar och invandrare – alltmer blir objekt för etablerade svenskars försörjning.

Gränsen mellan egennytta och omtanken om andra förskjuts i takt med att de politiska partiernas företrädare ser sig själva allt mer som köpare av de tjänster, som behövs, för att skattemedlen ska göra nytta i dessa grupper. ”Arbetslösheten sysselsätter allt flera”, lät Henrik Tikkanen en av sina tecknade figurer utbrista redan i mitten av 1970-talet och i USA är social verksamhet Big Business sedan länge.

Det är med sådana tankar i baknacken, som jag ”läst ikapp” det jag missat i NT och SvD de senaste dagarna. Då har jag särskilt fastnat för ledaren i NT i torsdags, där chefredaktör Reidar Carlsson efterlyser ”en centerpartist som tar strid”, och PJ Anders Linders Krönika i SvD idag rubricerad ”Partierna har för mycket makt”. Det lokala perspektivet gäller den dominans, som moderaterna står för inom Alliansen i kommunalpolitiken, och det nationella perspektivet handlar om vilka möjligheter väljare, som inte är partianslutna, har att påverka valet av kandidater till valsedlarna. Båda speglar från olika håll den situation som gör det möjligt för en relativt liten elit att bygga om Sverige till ett USA i miniatyr.

Kulturskymning sänker sig över Skåne

I Ekot kunde vi höra om hur socialdemokraterna i Bromölla gjort gemensam sak med ett främlingsfientligt parti. Det sänker sig ett mörker över Skåne. Varför ska inte Sverige klara ta vår pyttelilla del av alla de flyktingströmmar, som uppstått på olika håll i världen, på grund av krig och förtryck av oliktänkande? Främlingsrädslan kan inte motverkas genom att partitoppen säger ajabaja. Det kan man bara komma tillrätta med genom att öka kunskapen och bli medveten om hur den totala situationen ser ur samt ifrågasätta de attityder som ligger bakom. Hur sköter de politiska partierna utbildningen av de förtroendevalda i kommunerna? Förstår de förtroendevalda i kommunerna att de har ansvar för efterlevnaden av FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna? Vad gör Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige?

Oro för kroppens och själens spis

Igår när så mycket kom emellan att bloggen fick lägsta prioritet, fick mina tankar kring Henrik Ennarts blogginlägg i SvD, om att vi senare i veckan kan vänta oss att USA:s Food and Drug Administration (FDA) kommer att säga Ja till klonad mat, inget riktigt utlopp. Finns det inget samråd i sådana frågor mellan livsmedelsverken inom världssamfundet? Hur tänker man – finns det ingen etik i sådana frågor? Finns det inget organiserat samarbete mellan organisationer för konsumenter och folkhälsa? Som synes många frågor söker svar och det krävs nya hemläxor.

En annan för mig viktig fråga är biblioteken och deras roll idag och i framtiden. Därför är dagens debattinlägg på SvD Kultur mycket intressant. Där är det Kulturchefen i Strängnäs kommun Christer Hermansson, som tycker att bibliotekarierna faller undan alltför lätt inför nya media istället för att stå upp för boken och litteraturen. Jag har nyligen läst att Tusculum förlag ger ut hans bok ”Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?” den 21 januari. I morgon utlovas ett svar från Stadsbibliotekarie Inga Lundén. Det ska bli intressant att följa den debatten. I stadgarna för Stadsbibliotekets vänner säger vi att föreningen ska verka för bland annat ”att dialogen om nya medias inverkan på bokläsandet förs på en nivå där förnuft och känsla finner en balans”. Det gäller både lokalt här i Norrtälje och på nationell nivå.

Daniels bilder

Idag är det en s k farmorsdag, vilket innebär att jag hämtar Daniel, snart 8 år, på fritids. Sedan går vi hem och gör saker tillsammans som vi båda tycker är roliga. Det blir en del TV-spel, men tiden har av kloka föräldrar begränsats till max. 60 minuter om dagen. Men ofta roar han sig mycket bra själv då han har en livlig fantasi och gärna vill illustrera sina berättelser med egna teckningar. Något som farmor verkligen gillar att ta del av.

Men sedan i måndags har farmor med sig sin kamera, varför vi sedan dess ägnar oss åt fotografering, där Daniel lär genom att göra. Detta är ett exempel från den första lektionen. Vi får se om det blir flera bilder idag och i så fall kommer flera att läggas ut här på bloggen.

Berget har flera sidor

Dagens båda inlägg i SvD:s Brännpunkt av vice VD:n i Svenskt Näringsliv Jan-Peter Duker och vice ordförandena i Riksdagens näringsutskott respektive arbetsmarknadsutskott Thomas
Östros (s) och Sven-Erik Österberg (s), är en god illustration för att synliggöra hur de enkelspåriga hindrar sig själva från att se berget från olika håll.

Insiktsfulla bergsbestigare, som vill dra fördel av bergets olika sidor för att nå bästa möjliga utdelning av utmaningen, tar reda på hur berget ser ut från olika håll och lagar därefter. Men så gör inte dessa herrar, som anser sig vara experter på vad som krävs för att näringsliv och arbetsmarknad ska fungera. Med en åsnas envishet stirrar de sig blinda på den sida, som de själva ser av berget, och bortser från värdet av en problematisering och en saklig dialog.

Sverige har inte råd med den sortens enögdhet, som bara leder till en kamp om makten över opinionen, utan några betydelsefulla framsteg vilka skulle gagna saken. En dialog skulle kunna lägga grunden för lösningar som så långt möjligt gagnade både ett framgångsrikt näringsliv och ett arbetsliv där ömsesidig nytta och hänsyn råder. Det som arbetsmarknadens parter klarade av år 1938, förefaller ligga ljusår bort idag.

De berörda parternas tolkning av EU-domstolens beslut i det s k Vaxholmsmålet, när detta ska hanteras i Arbetsdomstolen, kommer att ge oss alla ett besked om det är krig eller fred som kommer att råda i framtiden.

Om att ge och ta emot

Känner mig glad på ett alldeles speciellt sätt över allt, som livet ger oss när vi minst anar det. Som en porlande bäck en sommardag, trots allt grått och slaskigt som jag traskat i på väg hem från Blidö-bussen.

Tillsammans med flera andra var jag inbjuden av konstnären Yngve Berger att närvara när hans gåva, en tavla i silversmide, skulle invigas i anslutning till söndagens högmässa i Blidö kyrka.

Det var en stämningsfull högmässa, som fick en symboliskt mättad avslutning, när prästen Karl-Erik Lindefors bad oss alla att samlas kring ljusbäraren – i vars närhet tavlan av kristusgestalten på korset – placerats och dessutom kompletterats med en vacker oljelampa i mörkbrun keramik.

När vi alla bidragit med var sitt tänt ljus talade prästen och berättade då bland annat om sin egen upplevelse av symboliken i tavlans motiv, där liljorna på marken såg ut att vara sprungna ur de sår som spikarna förorsakat den lidande Kristus. Vid det efterföljande kyrkkaffet framfördes församlingens tack till konstnären, som, när oljelampans storlek kom på tal, mycket fyndigt replikerade att den kunde symbolisera Oljeberget. Detta sagt för att ge en bild av den avspända stämningen.

Ett varmt tack till Yngve och hans vänner för en fin söndag!

Litterär fest 29 juni – 2 juli

Sveriges Författarförbund arrangerar i sommar den internationella kongressen Waltic. Waltic står för Writers and Literary Translators International Congress och här kommer författare och översättare från hela världen att mötas för att utbyta erfarenheter om litteratur, läsande, demokrati och mänskliga rättigheter. Arrangemanget har en egen webbsida där mer information kan inhämtas. Där kan man även beställa nyhetsbrev som kommer ut med jämna mellanrum samt anmäla intresse för att ställa upp som volontär.

Detta presenterades i samband med Bok- och Biblioteksmässan då bland många andra DN skrev om det och idag skriver SvD Kultur om det arbete som pågår för att ro det hela i hamn. Där berättas också om ett intressant initiativ av Björn Ulvaeus, Jan Guillou och Henning Mankell för att också författare och översättare från fattiga länder ska kunna komma till Waltic. Något som även DN Kultur skrivit om. Det talas redan om detta som den första Waltic-kongressen, vilket visar att avsikten är att denna kongress kommer att följas av flera, men när och var blir en sak för denna första kongress att ta ställning till.

Även om det först och främst är en kongress för författare och översättare finns ambitionen att ordna flera publika aktiviteter då litteraturintresserade ska ges möjlighet att träffa flera av de deltagande vid kongressen. Tanken är att genomföra dessa öppna arrangemang i sambete med olika aktörer med intresse för litteratur och läsande samt demokrati och mänskliga rättigheter, men detta program är ännu inte spikat.

Vilken fest som väntar oss! Må vi alla be en bön för att vädergudarna ska vara oss nådiga så att Stockholm kan visa sig från sin allra bästa sida under dessa dagar!

Andra bloggar om Waltic: SLL-biblioteken och Skrivtips

Finlands sak är vår

Som ett eko från barndomsåren, kommer dagens första vakna tankar att handla om alla förfärliga berättelser från det finska vinterkriget 1939-1940. Någon kände någon ung man, som överlevt och återvänt från sin frivilliga insats, och det som han hade att berätta blev till något som gick runt i byarna och små grytor har som bekant öron.

Att dessa minnen poppar upp har nog med innehållet i gårdagens blogg att göra. När jag först läste om Kd:s ledamot i Försvarsberedningen och hennes uttalande i fråga om Nato-medlemskap, var det efter det att hon medverkat i Armémuseums blogg SverigeFinland. Vid en närmare titt ser jag att den skrevs månaden innan museet öppnade sin utställning om Sveriges sista stora krig … Napoleonkrigen och förlusten av Finland, vilket jag förmodar var tänkt att skapa viss publicitet.

Minns att jag under gårdagens genomgång läste en ledare ur Blekinge Läns Tidning och då fann något intressant – jag citerar: - ´"Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas". Denna formulering i Försvarsberedningen rapport i början av december måste ju få någon sorts kött på benen. En utredning skulle ge både förespråkare och nejsägare argument och utan debatt är det svårt att fatta beslut. ´

Hemläxan var ju: Vilka politiska bedömningar och värderingar som ligger bakom de olika aktörerna i frågan? Hmmm… Noterar så länge att riksdagsmannen Göran Pettersson, trots att han är på resa i Indien, tagit sig tid att i sin blogg notera mitt intresse i frågan.

Fegt eller modigt?

Det undrar jag sedan jag läst dagens ledare i Expressen Fegt om Nato som avslutas med en mycket kraftfulla salva mot försvarsminister Sten Tolgfors, sedan han uttalat att det inte var aktuellt med en utredning om Nato-medlemskap med hänvisning till alliansens överenskommelse. ”Det är en absurd situation. Tolgfors företräder ett parti som tycker att en svensk Natoanslutning är ett naturligt nästa steg, men han vill under inga villkor låta försvarsberedningen ens fundera över saken. Det är upp-och-nedvända världen. Vi kan inte ha en försvarsminister som kastar sig ned i skyttegraven bara för att opinionen blåser snålt.”

Inför valet 2006 genomförde bl a Pliktverket en politikerenkät där sju partiledare fick frågan: - Bör Sverige gå med i Nato? Fem av dem svarade Nej, dock med tillägget ”inte för närvarande” från Kd:s partiledare. Som bekant är det Kd:s ledamot i Försvarsberedningen, som varit flitigast i media de senaste dagarna när det gäller krav på en utredning.

Jag själv, som hittills lutat åt att jag behöver mera kunskap för att ta ställning, har ägnat några timmar åt att ta reda på vad som sagts i denna fråga under senare år. Fann bland annat en artikel i tidningen Broderskap, som fick mig att tänka till. Den var skriven av Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och styrelsemedlem i socialdemokratiska Broderskapsrörelsen. Han skrev bl a – jag citerar: ”Tron att ökad kunskap ger värderingar som ligger närmare ens egna är möjligen en mänsklig egenskap, men också ett uttryck för politiskt önsketänkande. Många Nato-motståndare hoppas och tror att ökad kunskap skulle göra människor än mer skeptiska till Nato. Många Nato-anhängare hoppas och tror att ökad kunskap skulle göra människor mer positivt inställda till Nato. Båda grupperna tänker bort det faktum att frågan om Nato-medlemskap eller ej inte enbart handlar om en rationell kalkyl baserad på säkerhetspolitiska överväganden. Frågan om Nato-medlemskap handlar lika mycket om värderingar och vilka värden man vill främja. Värderingar påverkas sällan av information – de ligger djupare än så. Så gärna en avspänd Nato-debatt. Men först en rejäl insikt om att Nato-frågan i grunden inte handlar om information och upplysning, utan om politiska bedömningar och värderingar.”

Det tål således att ta sig en rejäl fundering på vilka politiska bedömningar och värderingar som ligger bakom de olika aktörerna i frågan. Det får bli min hemläxa.

Andra bloggar intressant om Nato-medlemskap: Ulf Bjereld, Din ledamot i riksdagen

Sverige med i Nato?

Utrikesminister Carl Bildt skrev i onsdags på DN Debatt ett intressant inlägg om behovet att stärka EU:s gemensamma säkerhetspolitik; underförstått EU måste ha en bättre militär styrka. Han gör det mot bakgrund av Reformfördragets ratificering och genomförande som måste konkretiseras under 2009. När han sedan talar om att vi initierat en diskussion om uppdatering av Europeiska unionens gemensamma säkerhetsstrategi, utgår jag från att han menar utrikesministrarna inom EU. Eller?

Han pekar på att Europa står inför stora utmaningar som det gäller att få en samsyn kring.
- Det är uppenbart att vi måste se över de olika fredsinstrument vi har - diplomatiska, ekonomiska och militära. Skall vi vara en verklig fredsmakt måste vi också ha instrument som fullt ut svarar mot våra ambitioner, skriver utrikesministern. Svårigheterna att få tillräckliga styrkor till fredsoperationer från Afghanistan till Tchad visar vidden av svårigheterna, menar han och dessutom väntar nya utmaningar på Balkan. Men inläggets mest intressanta del gäller några meningar om problematiken i Mellersta Östern – jag citerar:

”I Annapolis kom man överens om att under detta år - 60 år efter staten Israels bildande - äntligen söka en fullständig och allomfattande fred i regionen. Detta kommer knappast att vara möjligt om inte Bushadministrationen fullt och fast kan uppträda som genuint opartisk aktör under de kommande månaderna. Vi européer har en viktig roll att påverka också i det avseendet. Om ett år kommer det som startade i Annapolis antingen att ha lyckats eller att ha misslyckats.” Sic! Kan man tänka sig – opartisk aktör! Men reservationen ligger väl i tillägget ”under de kommande månaderna”. Eftersom Georg W Bush anser sig vara av Gud kallad att göra det han gör, kan han nog inte hålla sig i styr någon längre stund.

Och det är just dessa USA:s svårigheter att inta en opartisk hålling, som oroar mig när Göran Pettersson, vår moderate riksdagsman från Norrtälje, nu och då talat sig varm för Sveriges anslutning till Nato. Nu under rubriken Natostödet ökar i riksdagen. Samtidigt som han uttalar sitt gillande av Else-Marie Lindgrens (Kd) uttalande i Dagens Eko om att försvarsberedningen borde studera ett eventuellt svenskt Natomedlemskap tillägger han att han också hoppas att riksdagens försvarsutskott tillstyrker hans motion om att även Försvarsmakten borde utreda konsekvenserna av ett Natomedlemskap.

Där har jag lämnat följande kommentar: - Jag undrar fortfarande varför EU, som är ett fredsprojekt inte vill skydda detta med ett eget försvar?!

Andra om Nato: regeringen, DN, bloggar om säkerhetspolitik

Biblioteket i mitt hjärta

Jag undrar hur många som känner till att Sverige är det enda land i Norden, som inte har någon nationell bibliotekspolitik. Det betyder att arbetet med att värna och utveckla navet i biblioteksverksamheten – Stadsbiblioteket – är något som vi måste klara av på lokal nivå, utan något påtagligt stöd i en nationell politik. Det gör vi bäst genom ett engagemang, som ger politikerna både kunskap och råg i ryggen, när olika intressen slåss om skattekronorna.

Året börjar bra med en stort uppslagen artikel om Stadsbiblioteket i gårdagens Norrtelje Tidning. Men, när jag söker efter artikeln på nätet för att länka till den, upptäcker jag att den inte är tillgänglig. Trots att jag prenumererar på papperstidningen! Det irriterar mig. Men, får väl trösta mig med att Chefredaktör Katarina Ekspong i samma nummer utlovar förbättringar under 2008. Vi läsare ska bland annat kunna kommentera artiklarna direkt på nätet och då hoppas jag att tidningen även bryr sig om oss bloggare, d v s ansluter sig till Twingly, vilket är en pingtjänst och bloggsökmotor, som knyter samman mediesajter med bloggosfären.

Nåväl, tillbaka till artikeln, som inledningsvis rymmer oroande tongångar om behovet av besparingar. Något som bibliotekschefen Kerstin Ericsson dock tror att man kan klara under 2008 genom att inte återbesätta en halv eller hel tjänst, när någon anställd avgår med pension. Det blir kärvare under 2009, så det gäller att vässa argumenten för att inte inköp av nya böcker och servicen till norrtäljebor i alla åldrar ska bli lidande . Glädjeämnen är dock att den gamla bokbussen kommer att ersättas med en modern bokbuss med allt vad det kan innebära och att Kulturrådet anslagit medel till ett projekt där bibliotek och förskolor i Norrtälje, Hallstavik och Rimbo samarbetar för att stimulera läsintresset bland de allra yngsta barnen.

Jag får anledning att återkomma till detta i olika sammanhang eftersom jag är en aktiv medlem i föreningen Stadsbibliotekets vänner, vars styrelse i nästa vecka ska lägga fast sin verksamhetsplan för 2008.

Insnöade?

I våra trakter, där snön lyser med sin frånvaro, kan en sådan enkel fråga bara användas i betydelsen okunniga eller ignoranta. Men, i min barndoms trakter, där handlar det om att de få, som fortfarande bor kvar, riskerar att bli insnöade i ordets rätta bemärkelse. Kollar emellanåt lokala nyheter i den norra landsändan och hittar hos SR Norrbotten årets första nyhet, vars ingress inleds med ”Det blir allt svårare att få tag i åkare som vill ägna sig åt snöplogning”.

Men, annars finns det även där uppe bra exempel på insnöade politiker. Ta t ex Sorsele kommun, som anställt en omsorgschef, tidigare verksam i Boden kommun. Därifrån har han med sig en pensionsuppgörelse, som innebär att pensionen betalas ut om den nya inkomsten inte överstiger 13.000 kronor i månadslön. Omsorgschefen får drygt 42 000 kronor i månaden av Sorsele kommun, men större delen sätts in i en kapitalförsäkring och bara 9 000 kronor betalas ut som lön. På det viset kan han fortsätta kvittera ut pensionen från Boden kommun. Nu ska Boden kommun undersöka om de kan kräva tillbaka de pengar de betalat ut eftersom insättningen i kapitalförsäkringen handlar om ersättning för utfört arbete. Nyheten fann jag hos SR Norrbotten, som refererade till en artikel i Norrbottens-Kuriren.

När jag söker efter nyheten hos Norrbottens-Kuriren finner jag en annan nyhet, som visar att Boden kommun – fram till nyårsdagen – hade en kommunchef på entreprenad! Han har under en tid arbetat som kommunchef via sitt familjeföretag Age Management i Sverige AB, AMSAB. Olaglig upphandling och en kommunchef, som saknar befogenhet att fatta beslut, säger konkurrenskommissionen, som granskat ärendet. Denna kommission är en privat expertgrupp inom Stiftelsen Den nya välfärden. Enligt Kurirens artikel skickade kommunalrådet Olle Lindström (m) den 17 december 2007 ett brev till kommissionens chefsjurist som löd: "På begäran av Age Management i Sverige AB upphör avtalet omfattande bland annat uppdraget som kommunchef att gälla från och med den 1 januari 2008. Från och med samma datum kommer kommunchefen att vara anställd inom kommunen och nuvarande entreprenadlösning upphör". Detta för att slippa tjafset, säger kommunchefen, enligt tidningen.

Det vore intressant veta om liknande lösningar tillämpas på något håll i vår egen kommun.

Gott Nytt År!

Inga nyårslöften att bryta för min del. Tänker mera på det löfte jag gav mig själv för några år sedan – att leva mera i nuet – sedan min läkare meddelat att hon med rätt stor säkerhet kunde säga att cancern var besegrad. Aldrig tidigare hade sentenserna ”Denna dagen är den första dagen på resten av ditt liv” och ”Carpe diem” känts mera angelägna att ta fasta på! Genom åren har de dagliga tankarna om det goda i livet, hjälpt mig att t ex vara mera kostruktiv i den kritik, som jag menar att samhällets ledare måste utstå för att utvecklas och därmed vara bättre rustade att ta tillvara den inneboende kraft, som folket besitter.

Detta som motvikt till att låta de resurssvaga i samhället bli objekt för olika former av välgörenhet. En välgörenhet som enligt nyhetsmagasinet Focus sysselsätter allt flera, vilka själva lever gott på de pengar som generösa människor tänkt ska stödja något behjärtansvärt ändamål. En välgörenhet där några företagare ser sig själva som bättre bedömare av behoven än politikerna – rätt saker gynnas. En välgörenhet där en människas lust att få känna sig godhjärtad sker till priset av att en annan människa känner sig underlägsen. Det är svårt att avgöra, men det sista är för mig det svåraste att uthärda.

Sjuttio år fyllda har jag, som barn, varit med om att vara objekt för de välsituerades välgörenhet och får svårt att andas när jag hör, läser och till sist inser att vi är på väg tillbaka till detta. Det är klart att det är socialsekreterare som bryr sig, som hänvisar behövande till Kyrkan. Deras möjligheter att göra något annat begränsas av politiker och deras normer.