Inleder med en kortversion av
syndafallet i Edens lustgård, omnämnt
i del 2: Eva, lockad av
Ormen, frestade Adam att tillsammans med henne äta av den förbjudna
frukten, vilket gjorde att de såg att de var nakna och i skam skylde
de sig med fikonlöv. Gud dömde Eva att föda sina barn i smärta,
medan Adam, som lagt skulden på Eva för sitt syndafall, sågs av
Gud, som en större syndare och bägge två förvisas ut ur
paradiset. Detta tar Jordan B Peterson (JBP) till intäkt för sina
teorier om mannens tillkortakommanden när det gäller att göra vad
som är gott mot honom själv. Men, jag ser nog detta mera som en
berättelse skapad av prästerskapet för att förmå människor att
hålla sig på den smala vägen. Men, inget ont i det – berättelser
är ofta mera fängslande och fastnar lättare i minnet än
stentavlor, även om de flesta budorden har stått sig, som
människors rättesnöre genom årtusenden och fortfarande går som
en röd tråd genom vår lagstiftning.
Här slår det
mig att JBP påminner sig själv om den styrka, som ligger i
begränsningen, eftersom han han gjort försök att koka ner sitt eget
mycket digra material till 12 livsregler. Men trots alla sina
ansträngningar har han förirrat sig i alltför många snår av egna
slutsatser, som kan ifrågasättas – även om han helgarderat sig
genom att påstå att Naturen är konservativ (sic!). Värt att ta
fasta på i allt detta är självklart resonemanget om individer, som
grundbultar i samhället, försedd med ett begränsat antal levnads- regler, vilka enligt min
mening måste baseras på kunskap om bland annat betydelsen av
måttfullhet för balans mellan ordning och kaos. Något alla kan ha
nytta av att lära sig från tidig ålder. Själv är jag mycket
tacksam för att min pappa lärde mig – då fem år –
självbehärskning. Något egentligen ganska enkelt, som medel att
undgå retstickor eller plågoandar, vilka endast berättar något om
sig själva med sitt beteende. En insikt, som gör att man
inte behöver ta åt sig!
Senare lärde jag mig, när jag tolkade Kahlil Gibrans visdomsord,
att man bjuds på ett tillfälle att fostra sig själv, varje gång
gemena typer kommer i ens väg!
När feminister
uppfattar JBP som ett otäckt kryp, hemmahörande under en sten, är
det inte en dag för tidigt att de själva skaffar sig kunskap om
måttfullhet och dess betydelse för ett hållbart resultat.
Utgivningen år 2018 av hans bok, som översatts till svenska och ett besök i Sverige samma år, sker inte av en slump. Tvärtom – det
är en tydlig signal att feminismens härförare är blind för vikten av måttfullhet i sina anspråk, när de med statsunderstödda
direktiv påbjuder feminism inom samhällets alla områden. Men, de
inbillar sig nog att ett bakslag bara kan bero på att jag och andra,
som tvivlar på den statliga feminismens välsignelse, är okunniga
och inte vet vårt eget och landets bästa.
Men, just därför
har jag läst boken med kritisk blick och funnit att även om JBP:s
referenser är omfattande, kan jag inte veta – utan att själv ha
brottats med dem alla – ifall JBP har täckning för det, som han
påstår. Men, med hans uppfattning ”Naturen är konservativ” och
hans tilltro mera till effekterna av Bibelns skapelseberättelser än
Darwins evolutionslära, tror jag att JBP gör sina egna tolkningar
av referensmaterialet. Något, som dock inte bevisar att de, som
ivrar för feminism, använder sig av försvarbara arbetsmetoder.
Känner att jag är klar med Jordan B Peterson, eftersom hans regler
vilar på ett tankegods, som på goda grunder kan anses stå för en konservativ politik, vilken jag inte delar. Vid Regel 5 ger jag upp
projektet med JBP – Föräldrars kärlek till barn är för hans
del villkorad LÅT INTE DINA BARN GÖRA NÅGOT SOM FÅR DIG ATT TYCKA
ILLA OM DEM. Tycka illa om dem?! Det är något helt annat än att tycka illa om
deras handlingar.
Söker därför en tredje väg mellan Jordan B Peterson och Margot
Wallström med flera feminister. På den tredje vägen kommer kvinnorna till
insikt om nödvändigheten av att med eller utan fackets hjälp lära
sig hantera lagar och avtal som redan gäller – både för det
systematiska arbetsmiljöarbetet och individuella löner. Det senare
med adress framförallt till aktivisterna i metoo-kampanjen.
Avslutningsvis:
Vi är alla var och en delaktiga i det som sker runt omkring oss.
Jordan B Peterson är en människa, som med argument för sin sak,
ger oss alla en möjlighet att pröva grunderna för våra egna
ståndpunkter. Hade inte tagit mig tid att sätta mig in i hans
tankevärld om han inte hade stämplats, som en charlatan inom ett forskningsfält, som enligt min mening är minerat av feministiska aktivister. Men, han har i vart fall presenterat en rad
referenser som han baserar sina ståndpunkter på. Så har även
Susan Faludi i sin bok Ställd – Förräderiet mot mannen. Jag
saknar en forskningsrapport där kunskap inom samtliga berörda forskningsområden finner en balans mellan ordning och kaos för en hållbar samhällsutveckling.
PS. Gläder mig åt att vinnaren av Diamantbollen Nilla Fischer använde ordet Jämställdhet i sitt kraftfulla tacktal. Jämställdhet, som vilar på Alla människors lika värde, kan knappast uppröra. Det är metoderna för att nå målet, som behöver bearbetas, eftersom aktivister ostört har tagit sig an saken på entreprenad och alltför länge tillåtits använda kampanjer för genomförandet i ett land, som säger sig stå för en liberal demokrati. DS.