lördag 31 januari 2009

Hyllning av en hjälte och fortsatt kamp.

Går en runda bland mina favoriter och ser till min stora glädje att Jonas den tappre af Westerås hedras av Svensk Myndighetskontroll, Calandrella och Jens O för sitt motstånd mot lagstiftningen, som legitimerar FRA:s trålning i trafikfloden på internet. Själv skriver Jonas på bloggen Trapprotest v 2-5.


Calandrella är en skärpt trettonåring, som visar att hon tänker ett snäpp längre än vad många i riksdagen klarar av. Detta är bara början på det nya skriver Jens O och jag är böjd att hålla med. Kampen för nätets frihet och rätten till vår integritet har bara börjat.


Ser att Lars-Erick gjort ett tillägg i bloggnamnet – en liberal rebell och påminner om liberalismens historia. Ett gott avstamp, sedan gäller det att vi hittar politiker att rösta på, först i EU-valet och sedan vid valet 2010. När jag hos Copyriot läst om det mycket fula spel som bedrivs i Bryssel, lutar jag åt att jag måste jobba mycket aktivt för att flera ledamöter, som inte går upphovsrättsindustrins ärenden, kommer in i EU-parlamentet.


Knappt hade jag hunnit glädja mig åt Spotify, ett lagligt sätt att lyssna på musik över nätet, förrän jag nås av upplysningen att tillgången till låtar kommer att begränsas. Jag håller med MinaModerataKarameller ”Det kunde man gett sig fan på...” Här fanns ett bra sätt att distribuera musik, men det kom väl olägligt med tanke på den stora gråt- och snyftvals som Ifpi och Antipiratbyrån riggat upp inför all den lagstiftning, som de vill omge sig med för att slippa hänga med i tidens utveckling. Jag förstår varför Copyriot och andra lägger ihop två och två och får svaret att politikerna håller på att utsättas för en kupp riggad av upphovsrättsindustrins lobbyister. Den verksamheten är inte gratis, varför man kan förstå varför de så gärna vill ha IPRED-lagens möjligheter att utan inblandning av domstol mjölka lättskrämda ungdomar och deras föräldrar på pengar. Jag lutar åt att Michael G:s idé om en bojkott är värd att jobba på. Intressant.


torsdag 29 januari 2009

Utveckla öppen källkod tillsammans.

Sverige i topp i it-ranking skriver SvD Näringsliv/E.24. Ännu så länge kan väl tilläggas, eftersom vi inte vet vad all integritetskränkande lagstiftning – FRA, IPRED, Telekompaketet, ACTA, Polismetodutredningen – kommer att leda till när det gäller användarnas beteende. Vi ligger redan idag sämre till än andra länder när det gäller konsumenternas användning och kunskaper. Riksdagens politiker har avslöjat sina brister och vem kan begära att folket ska ha kommit längre.


Som prenumerant på Dagens Samhälle håller jag mig fortfarande informerad om vad som pågår inom Sveriges kommuner och landsting. Idag väcktes mitt intresse att vilja veta mera av spalten HALLÅ DÄR med rubriken ”Gillar du inte Microsoft ...”. Det är it-chefen Sture Andersson i Örnsköldsvik, medverkande vid Forum Open Sweden -09, som får frågor av reportern Anna Fredriksson. Tyvärr inte tillgängligt på nätet, men helt kort kan det sägas att Sture Andersson inte är emot Microsoft, men tycker att det är bra med alternativ. Ett alternativ som gör det möjligt att utveckla program tillsammans samt att dela med sig till varandra inom den offentliga sektorn. Tanken är att utveckling finansierad av offentliga medel ska kunna vara till allmän nytta inom hela denna sektor. Programmet vid Forum Open Sweden visar att de idéer om Open Source, som finns inom bloggosfären, och som vi vill se inom andra områden, t ex när det gäller en modernare lagstiftning för upphovsrätt, sprider sig när det gäller skapandet av arbetsverktyg för den offentliga sektorn. Längst verkar man ha kommit inom Region Kalmar där regionförbundet rekommenderar kommuner och landsting att använda sig av program med öppen källkod eller Open Source (OS), som dataproffsen säger. Andra som upptäckt fördelarna med öppen källkod är Rikspolisstyrelsen, vilket Tidningsliv skriver om. DagsVara 2009 är ett arrangemang inom medievärlden. Ser fram emot nästa nummer av Dagens Samhälle då Forum Open Sweden bör få ett rejält utrymme. Intressant.


Anohito önskar att han hade möjlighet att arbeta mer med OS-projekt, men håller sig också uppdaterad när det gäller övervakning av internet, som diskuteras bland politiker i Australien. Här hemma i Sverige skriver Mark Klamberg att Polismetodutredningen borde få lika stor uppmärksamhet som ”FRA-lagen”. Satt inom citattecken för att visa att lagstiftningen kring FRA handlar om flera lagar.


Tidningsliv hade ytterligare en intressant postning från DagsVara-konferensen, som gällde goda råd till tidningsbranschen - ”KTH-professor: Gör inte som skivindustrin.” Tänk om flera journalister ville ta del av de diskussioner om framtidsinriktade lösningar som förs, i stället för att likt artisterna i skivindustrin vara med och bygga bunkrar med stöd i den föråldrade upphovsrättslagstiftningen.

onsdag 28 januari 2009

Idag är det Data Protection Day i Europa.


-->
Nyheten i Aktuellt igår om myndigheter som kommer att utestängas från möjligheten att nyttja FRA för sin verksamhet har spritts via TT och ses nu som en notis i Aftonbladet och SvD. När jag såg inslaget tänkte jag – en månad kvar av remisstiden måste naturligtvis en reaktion komma från alla dem, som såg sig som självklara kunder i Åkessons shop hos FRA. Det ska bli intressant att se vart detta leder. Dimridå för att invagga folket i villfarelsen att FRA-lagen garanterar svenska folkets integritet? Eller larmas det på grund av en verklig oro från dessa myndigheters sida att inte kunna gå bakvägen så som man planerat? MinaModerataKarameller undrar om det inte är dags att inse att det här är kass nu. Håller helt med.

Annars påminner Datainspektionen om att Europarådet utnämnt den 28 januari till Data Protection Day. Tanken är att Europas dataskyddsmyndigheter ska förlägga olika aktiviteter till idag så att det blir en internationell manifestation för integritetsskyddet. Målet är att göra oss medvetna om hur personuppgifter samlas in och behandlas och vilka rättigheter vi har som medborgare. Datumet har valts mot bakgrund att Europarådets Dataskyddskonvention antogs den 28 januari 1981. Det är inte en dag för tidigt att manifestera det skydd för integriteten som riksdagen och EU:s olika ministrar, kommissionärer, politiker och arbetsgrupper naggar i kanten för än det ena och än det andra ”behjärtansvärda” ändamålet, utan tanke på medborgarnas rätt till skydd för den personliga integriteten.

På hemsidan skriver Datainspektionen om den undersökning, som de för tredje året i rad har genomfört bland ungdomar. Den gäller ungdomars inställning till integritet i allmänhet och integritet på Internet i synnerhet. Årets undersökning visar en klar tendens att unga människor fått en mer negativ syn på övervakning. Enligt Kairos Future, som genomfört undersökningen på uppdrag av Datainspektionen, är förra årets debatter kring Ipred-lagen och FRA-lagen en trolig orsak till detta. Nära hälften av ungdomarna anger att debatten har fått dem att fundera mer kring frågor om integritet. Intressant.

Jens O. tycker att nätneutralitet och ett fritt internet är värt att kämpa för; Scaber Nestor slår ett slag för ett besök hos Jonas Nordgren utanför riksdagshuset, som avslutar sin maratondemonstration på fredag; Karl Sigfrid och Erik Josefsson rapporterar om den diskussion som förs i Bryssel om förlängd upphovsrätt. Därutöver finner jag rosor och ris från Anders Widén till Karl Sigfrid; att Svensk Myndighetskontroll slår ett slag för Riksdagssvar i Västmanland; samt att Badlands Hyena tipsats om vitsen med en proffsig vänförening istället för kritiska medlemmar.

tisdag 27 januari 2009

Kräver rättsligt skydd mot intrång i min dator.


-->
I dagens AB har riksdagsman Karl Sigfrid (m) redovisat hur politiker världen runt efter att ha blivit utsatt för bl a skivbranschens lobbyister börjat kringgärda internet med lagar, som både kränker medborgarnas integritet och ger olika aktörer befogenheter, vilka i en rättstat ska vara förbehållen rättsväsendet och där föregås av en rättssäker prövning. Karl har mot den bakgrunden en innovativ idé om det framsynta i att Sverige gick i rakt motsatt riktning – såg till att internet i vår del av världen kunde vara en del av det frihetens hav, som nätet är tänkt att vara. Förutom IPRED har han även skrivit om Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom.

Men med tanke på alla föreställningar om nätet farlighet, som frodas framför allt bland dem som inte använder nätet i sin vardag, är jag rädd för att hans förslag om Sverige som en frizon, kommer att tolkas som att han vill se Sverige som en tummelplats för allt ont. Då kan det vara klokt att förflytta sig och inta ett helikopterperspektiv. Varför har det blivit så här? Ja, vi befinner oss i en brytningstid då vi måste söka ny kunskap för att förstå varför det pågår en kraftmätning mellan de som ser teknikens möjligheter, men inte blundar för dess problem, och alla som inte hängt med i teknikutvecklingen och därför väljer att stirra sig blind på problemen och blundar för teknikens möjligheter.

Resan från att vara helt ovetande om all denna lagstiftning med udden riktad mot oss internetanvändare fram till idag då den, som vill se, upptäcker hur politikerna går ärenden åt en industri, som inte hängt med i svängarna, har varit omskakande. Många har varit frustrerade över att våra lagstiftare d v s riksdagens ledamöter förefaller vara ovilliga att se saken från ett annat håll. Den frustrationen hanteras på olika sätt beroende på var man befinner sig. De, som gett upp hoppet om dagens riksdagsledamöter, har sedan ett antal år startat eget och bildat Piratpartiet. Christian Engström har i sin postning i går gjort en redovisning av den kamp som förts och man kan inte annat än imponeras av all den energi som ligger bakom detta. Andra, som i tro att de olika partierna från höger till vänster är måna om demokrati och folkets personliga integritet, står nu med lång näsa och känner sig mer eller mindre övergivna.

Då kan man göra som Erik Hultin – blåsa nytt liv i Centeruppropet och bredda uppgiften från att gälla enbart FRA till all den integritetskränkande lagstiftning som är på gång. Eller som MinaModerataKarameller ta på sig uppgiften av utbilda dem, som hon röstat på och måna om dem, som har vunnit insikt t ex Karl Sigfrid. Eller Anders Widén, som genom sin kamp för Riksdagssvar med frågor kring FRA, nu sökt kunskap och funnit att IPRED rör oerhört viktiga värden, som kan förskingras, om vi inte klarar att gå från kritik till konstruktion. Intressant.

Under tiden pågår Hearingen i Europaparlamentet om kommissionens förslag att förlänga tiden för copyright för inspelad musik (fonogram) från 50 till 75 år, vilket Hax rapporterar om. Eftersom det är därifrån det mesta kommer blir valet till EU av största betydelse. Anohito har en lista på tänkbara kandidater.

måndag 26 januari 2009

Är riksdagen vuxen sin uppgift?

Läser med intresse Sofia Nerbrands kolumn i dagens SvD ”Internets fiender blir alltmer aktiva” och håller med henne i allt väsentligt, dock gör hon, som många andra nyliberala, detta till en fråga med udden riktad mot socialdemokraterna. ”Bodströmsamhället är en dystopi som smyger sig på både dig och mig. Vi behöver uppmärksamma politikerna på att de i sin nit att hålla rent från pirater och terrorister håller på att förgifta ett hellt, levande, virtuellt klot”, skriver hon.


Om det vore så enkelt att denna "renlighetsiver" bara fanns bland socialdemokrater. Hon verkar ha missat att hela den härva av lagar som omger t ex FRA beslutats av en majoritet av alliansens riksdagsledamöter sedan de interna kritikerna antingen kvittats ut eller blivit piskade att följa det egna partiets linje. Sak samma när det gäller IPRED, där man inte behöver gå längre än till en miniminivå, tills man vänt på kuttingen inom EU. Att i kraft av den politiska majoriteten inte klara av att kasta av sig det ok, som Thomas Bodström och hans gelikar dragit på oss, är oförsvarligt svagt. Det säger mig att framförallt moderaterna i grund och botten inte har några större invändningar. Att bara skylla ifrån sig och tro att det ska gå vägen, säger något om synen på folket och dess fattningsförmåga.


Riksdagens 349 politiker har ansvaret för att stifta de lagar, som folket ska leva under. När jag tänker på vad jag funnit, när jag försökt få klarhet i hur lagstiftningen kring FRA och dess verksamhet vuxit fram, är det häpnadsväckande att dessa ledamöter inte ägnar rejält med tid åt att se över sina arbetsformer och att kvalitetssäkra sitt arbete. I arbetslivet i övrigt krävs kompetensutveckling när företaget står inför nya utmaningar, men så inte i detta viktiga värv. Här gör man en arbetsfördelning, som gynnar enskilda delar på helhetens bekostnad. Man snöar in i stuprören. I enskildheter naggar man integriteten i kanterna, utan tanke på vad det leder till i det stora hela. ”Föga talar för att välvilliga tjänstemän och beskyddande beslutsfattare ser vidden av vad de håller på att ställa till med”, skriver Sofia. Det har hon helt rätt i.


Andra som beskriver det som håller på att hända på ett mycket bra sätt är: Opassande; Mårtensson både här och här; Scaber nestor; Jens O; Lars-Erick; Karl Sigfrid; Sagor från livbåten; Olof; Leo. Den senare tar galghumorn till hjälp sedan bl a DN:s ledarskribent ser ut att ha vaknat och börjat förstå vad som är på färde. Men också sedan Siv Holma (V), ordförande i Kulturutskottet, ser ut att ha svikit detta partis kongressbeslut. Intressant.


Vad göra? Ja, det är bara att jobba på, vilket Anders Widén ger uttryck för. Det är alltid för tidigt att ge upp!!!

söndag 25 januari 2009

Till minne av vår bror Kjell

Före, under och efter den mycket gripande begravningsakten i fredags i Lyvikskapellet i Ludvika, har jag tänkt mycket på vår barndom och uppväxt och vad min bror betytt för mig och min son genom åren. Även om vi som vuxna inte haft möjlighet att ses så ofta, har han alltid funnits som en fast klippa i mitt liv. Jag är full av beundran för min svägerska Marja-Leena, som inför kretsen av anhöriga och många goda vänner klarade av att genomföra detta, som väl speglade Kjells liv och gärning. Officiant var Komminister Torbjörn Claesson, organist Eva Holma och sångerska Ing-Marie Lerström. Även om det var en sorgens dag, var det många ljusa och glada minnen, som vi pratade om, vid den efterföljande minnesstunden. Vid lunchbordet fick jag och min son sällskap med min äldre syster och hennes man samt Kjells ungdomskamrat Göran. Genom alla år sedan i mitten av 50-talet har de hållit kontakt med varandra. Vid kaffet läste prästen upp alla dem som hedrat Kjells minne med gåvor till Hjärt- och Lungföreningen. Detta förutom alla vackra blommor i kapellet. Det gick inte ta fel – vår bror var omtyckt av många andra människor än de allra närmaste.


Minnesrunan i Nya Ludvika Tidning den 12 januari visar inte bara hans engagemang i olika projekt inom högspänd likström, som ledde till utlandsuppdrag i både Brasilien och USA, utan speglar i lika hög grad hans intresse för sport och friluftsliv samt dans, sång och musik, inte minst som utövare. Som en röd tråd gick hans öppenhet och intresse för att lära nytt, särskilt beskrivs där att han var en av de första i Ludvika som utbildade sig inom den då nya datatekniken och sedan fortsatte att resten av livet lära sig nyheter, som kom slag i slag. Förutom att dra nytta av detta i olika projekt, delade han frikostigt med sig av sina kunskaper till medarbetare och vänner. Själv minns jag vilket enastående stöd jag hade av hans erfarenheter som delprojektledare i ABB:s T 50-projekt, när de anställda vid Norrtälje kommuns Tekniska kontor genomförde det av Kommunal introducerade Komandå-projektet åren innan verksamheten lades ut på entreprenad. Som fackligt förtroendevald gällde det för mig att fungera som ett kompetent stöd i det nya sättet att ta tillvara de anställdas inneboende resurser och att samverka för ett gemensamt gott resultat. De anställda lyckades nå uppsatta mål trots att de hade att göra med en förvaltningschef, som innan projektstarten lobbade stenhårt för att skapa en ny organisation med ett antal nya ”boxar” med uppsägning av 68 anställda. Detta är bara ett av många exempel på situationer i mitt liv då min bror utgjort ett ovärderligt stöd, men de är för personliga att gå in på här. Jag känner mig djupt tacksam för allt han gjort för mig. Som det stod i minnesrunan: ”Kjell var en snäll och omtänksam person som brydde sig om allt och alla.”


onsdag 21 januari 2009

Upphovsrättsindustrins pyrrhusseger.

Riksdagens ”event” om IPRED-lagen var stundtals så pinsam att jag blev spyfärdig. Blev därför närmast upprymd när jag i morse läste SvD:s Under strecket av Nicklas Lundblad rubricerad Slaget om fildelning är bara början. Efter att ha läst artikeln ett antal gånger känns det trösterikt att veta att upphovsrättsindustrins seger i Sveriges riksdag om några veckor kan vara en pyrrhusseger. För att förstå det, som händer idag, må vi se tillbaka och ställa oss frågan: - Hur hamnade vi här? När jag sökt svaret på den frågan fann jag bland mycket annat en artikel i Sydsvenskan av Anders Mildner daterad 14 mars 2004, värd att läsa ännu en gång.


Den, som fortfarande håller på regeringen och delar deras okunskap, inser inte varför dagens informations- och kommunikationsteknik (ICT) kräver en moderniserad lagstiftning när det gäller immateriell rätt. Man menar på fullaste allvar att det är vi kritiker som ingenting begriper – att vi är en samling revolutionsromantiker. Men den unge Karl Sigfrid, som bättre än många andra inser att riksdagen måste värna sitt oberoende gentemot industrins anspråk på inflytande, skriver om en tunn riksdagsutfrågning. Centerpartiet, som så sent som den 9 juni 2008 gjorde ett utspel om behovet av en översyn av upphovsrätten, vilket SvD då skrev om, verkar inte vilja ta något steg i den riktningen redan nu. Detta trots att de hade ett ambitiöst seminarium i frågan den 17 april 2008, vilket Johan Linander då bloggade om. Det verkar som om Mårtenssons och andra mera insiktsfulla medlemmars ideologiska tänkande inte väger lika tungt inom Centerpartiet, som det prat i egen sak vilket företrädare för upphovsrättsindustrin och deras artiststall bjuder på. Erik Hultin, gör dock ett inspel i hopp om att kunna påverka centerpartiets riksdagsledamöter.


MinaModerataKarameller har sedan länge tagit på sig uppgiften att undervisa politiker i internetfrågor och med en dåres envishet återkommer hon – idag med nya exempel ur verkligheten och argumenterar för Creative Common License. Hennes inlägg är mycket läsvärt och innehåller många bra länkar. Mitt i steget tycker sig finna en förklaring – det handlar om en kulturkrock mellan upphovsrättsindustrin, vars tänk har sin upprinnelse i nordamerika, och oss kritiker med vår nordeuropeiska tradition. Det är mycket möjligt att han har rätt, men i så fall verkar det blåsa nya vindar. Material från Vita husets nya hemsida, som öppnades i samband med installationen av Barack Hussein Obama, kan användas fritt om man anger källan. Sedan ska det bli intressant att se om inte InThePendent är ute i ogjort väder när han pekar finger åt regeringen i frågan om fildelningen. Menar han på fullaste allvar att socialdemokraterna skulle ha en annan syn på saken än alliansens partier? Intressant.

tisdag 20 januari 2009

EU-valet stundar...

... och bara en tredjedel av folket känner till det skrev Hanna Hallin, ordförande i LSU - Sveriges ungdomsorganisationer, och Björn Kjellström, chef för Europaparlamentets informationskontor i Sverige på DN Debatt igår. Detta med anledning av starten av den kampanj, som ska genomföras i alla EU:s medlemsländer, för att engagera de 36 miljoner unga människor som för första gången har möjlighet att rösta i ett europeiskt val. Jättebra med satsningen på Rösta 7 juni, men kom ihåg att EU har betydelse för människor i alla åldrar.


EU-valet är viktigt eftersom det är i EU-parlamentet, som mycket beslutas för att därefter införas i medlemsländerna. Vi, som engagerat oss i kampen mot lagar som kränker vår integritet, har lärt oss att mycket av detta har sitt ursprung i EU-direktiv och därför är det betydelsefullt att vi är noggranna i valet av dem som ska företräda oss där. Anohito har gjort en bra presentation av kandidater, vilka visat framfötterna i dessa frågor. När jag läste den såg jag att där finns flera bra kandidater, som kan göra skillnad i fråga om politik som rör internet. Det är bara att välja. I ren protest känner jag just nu för att lägga min röst på Piratpartiet, även om jag inte känner till deras program på alla andra samhällsområden. Erfarenheterna visar ju att program man tror sig ha röstat på inte har en chans när detta med regeringsduglighet överskuggar allt annat.


Bland många andra, som bloggar om EU-valet, finns Mattias Bjänemalm, Eva Westerberg, Vi Ungas ordförandeblogg, Peter Andersson, Scaber Nestor och Hax. Alla med sina olika ingångar i saken, där dock Hax står för en kritisk hållning visavi både media och kampanj. ”Den enkla sanningen är att media är precis lika ointresserade av vad som sker i EU som medborgarna” sammanfattar han sin syn på var ansvaret för ointresset ligger. Inlägget på DN-debatt ser han endast som ett sätt att rättfärdiga ”varför man kommer att vräka ut miljoner och åter miljoner av skattebetalarnas pengar på att försöka få unga människor att gå och rösta i EU-valet. Och det sker inte av omtanke om demokratin som sådan. Istället handlar det om att politikerna är rädda att få sina mandat underminerade”. Intressant.

måndag 19 januari 2009

Politikens pris – att bli en liten lort?

Läser Karin Thunbergs artikel i dagens SvD om Eva Franchells bok Väninnan, där vi bland annat får veta mera om Göran Perssons och Thomas Bodströms roll i den remarkabla utvisningen av de två egyptierna, vilka av USA stämplats som terrorister.

Det är ovanligt att någon, som tjänat makten, tar bladet från munnen, men jag kan förstå att Eva Franchell har svårt att bära att Göran Persson och Thomas Bodström efteråt lägger all skuld på Anna Lindh, som inte kan försvara sig. Utrikesminister Anna Lindh, som våndades över att hon, pressad av statsministern, svek sina ideal på folkrättens område, vistades uppenbarligen i en miljö där alla förr eller senare blir en liten lort.


Många har nog klart för sig Göran Perssons roll, men för vilken gång i ordningen ska vi svälja Thomas Bodströms undanflykter? Helle Klein gör i sin krönika på Aftonbladets ledarsida en bra resumé och där framgår det fulspel, som Anna Lindh sedan har fått klä skott för. På sin blogg refererar Helle till andra som kan berätta. Ska fan vara politiker... skriver MinaModerataKarameller och mina tankar slirar iväg – det är måhända ett jobb där fan har fått ett osedvanligt stort inflytande. Inte minst sedan den globala rättsordningen skjutits i sank av USA:s president och hans stab. Lyckligtvis sker nu ett byte – vi kan hoppas att det leder till en uppryckning inte bara där, utan i lika hög grad här. Intressant se vad som händer nu sedan Thomas Bodström än en gång anmälts till KU, vilket Expressen skriver om.

Hax kan som vanligt ge en fullödig bild av det som hänt. Jinge skräder inte orden medan Drottningsylt vädrar sina cyniska tankar. Och sådana kan näras av en sådan soppa. Undrar hur länge det dröjer innan Thomas Bodströms anhängare börjar orera om att Eva Franchell haft andra motiv bakom bokens tillkomst än att rentvå Anna Lindhs minne. Jag är dock så naiv att jag tror att Eva Franchell mycket medvetet vill utmana den typen av spekulationer, vilka visar vad som frodas i miljöer där inget hålls för heligt. Hur står det till med etik och värdegrund i regeringskansliet? Är det någon skillnad beroende på vilket block som regerar? Ser sig ministrarna som goda förebilder?

Här fler artiklar i saken: AB 1, AB 2, DN.

söndag 18 januari 2009

Svårigheten att fånga sanningen.

I dagens SvD Kultur finns en artikel av Adam Svanell och en kolumn av Kaj Schueler, som tar upp begreppet sanning och svårigheten att fånga den. Svanell skriver om surret kring författaren Monica Antonssons utmaning av journalisten tillika författaren Liza Marklund och försöker skapa klarhet kring en del aktörer inom bloggosfären och deras motiv för att agera hejaklack för den ena av dessa kombatanter och etablerade medias ointresse att engagera sig i saken. Själv tror jag att Sofia med bloggen Same same but different fångat vad det handlar om – bloggosfärens irritation över traditionella medias prioritering av ämnen värda uppmärksamhet. Något som bäddar för att en del aktörer kan spela på denna irritation och dra med sig en opinion till stöd för sin sak. Så skärps motsättningarna mellan bloggosfären och de etablerade medierna och bilden blir svart-vit, medan den kloke vet att en problematisering av varandras olika roller kan visa att vi egentligen lever i symbios med varandra. Det är brist på självinsikt om bloggare inbillar sig att det enbart är bloggosfärens förtjänst om ett ämne skärskådas närmare i traditionella media och om jounalister i dessa media inbillar sig att de kan utvecklas utan bloggosfärens spridning och bearbetning av deras material. Jag håller med MinaModerataKarameller - Bloggare är ingen homogen grupp. Inte journalister heller, skulle jag vilja tillägga. Det är den ena sidan av saken. Sedan till detta att fånga sanningen.


SvD:s Kaj Schueler problematiserar genom att visa på att det ”inom såväl journalistiken som litteraturen blivit allt vanligare att tänja på marginalerna, fejka helt enkelt, för att få uppmärksamhet”. Hans slutsats, att vi bör umgås varsamt med sanningen, tål att sägas mer än en gång. Det stora problemet är dock att vi har så svårt att inse att vi inte har hela sanningen, utan möjligen en del av den. En del, som kan ge en sannare bild, om vi förmår lägga samman det vi har med andras olika bitar. Delarna ser olika ut beroende på från vilket håll en fråga betraktas. Den, som vill ha ensamrätt på sanningen, har svårt att ta in annat än det som passar till det, som redan sjunkit in. Det gäller oss alla, men det är lättare att ta itu med förvillelserna om man är medveten om att de finns. Det är bland annat därför jag gillar det samarbete, som pågår på nätet med att skärskåda politikernas insikter i den flod av förslag till nya lagar eller ändringar och tillägg till lagar, de ägnar sig åt i riksdagen. En del av dem befinner sig idag på Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen, varifrån Mark Klamberg bloggar. Intressant.


Skänker till sist journalisten Anders Isaksson en tanke. När jag senast hörde honom vid ett forum anordnat av Institutet för framtidsstudier, påstod han att en lösning på problemet med riksdagens märkliga arbetssätt vore att slopa utskotten. Då förstod jag inte vad han menade, men idag vet jag bättre. När riksdagsledamöter gör det lätt för sig och bara fokuserar på arbetet i det egna utskottet och för övrigt traskar patrull med andra i det egna partiet, är det inte alls underligt att en sådan styggelse som FRA-lagen kan piskas igenom. - Vill vi verkligen betala för ett sådant sätt att stifta lagar?

lördag 17 januari 2009

Den globala rättsordningen måste återupprättas.

Läser dagens Under strecket i SvD av Fil.dr i filosofi Joakim Molander. Det är en genomgång av hur Bush-administrationen inte bara initierat ett illegalt krig mot Irak, som destabiliserat hela Mellersta Östern, utan också hur hans regim på ett flagrant sätt åsidosatt amerikansk lag, Genèvekonventionerna och de mänskliga rättigheterna för att kunna fängsla och tortera vem som helst, som ansetts stå på terroristernas sida. Det är en bra genomgång av det som skett efter den 11 september 2001 och jag fastnade särskilt för följande stycke, som jag läst om och om igen:

När de länder som tidigare varit de mänskliga rättigheternas främsta förespråkare bryter mot de grundläggande rättigheterna, eller passivt bevittnar brott mot dem, eroderar respekten för dem över hela världen. Samtidigt skapar brotten mot de misstänkta terroristernas rättigheter en grogrund för mer terrorism. Både Barack Obama och Förenta Nationerna står därför inför den oerhörda uppgiften att återupprätta den globala rättsordningen, och tilltron till de mänskliga rättigheterna.”


Inte bara Barack Obama och FN, utan i lika stor utsträckning EU och Sveriges Riksdag, skulle jag vilja säga. Boken ”Min dagbok från Guantanamo” av Mahvish Rukhsana Khan, borde vara obligatorisk läsning för samtliga ledamöter i Sveriges riksdag. Läs även artikeln ”Han överlevde Guantánamo”, som bl a visar hur svårt det är för den som varit misstänkt att få politiker att förstå att en Guantánamofånge som släppts, är oskyldig till anklagelserna om terrorism. FRA med alla dessa lagar, som kränker våra mänskliga rättigheter är ett resultat av kriget mot terrorismen och förklarar varför FRA nu legalt kan skapa sociogram över misstänkta individer och registrera sådant som annars är förbjudet enligt PUL, utan att den som är misstänkt får veta om det. Det kallas utvecklingsverksamhet. I terrorismens spår följer sedan andra ”behjärtansvärda” skäl för undantag och vi alla vet att ett system som kan missbrukas kommer att missbrukas, det är bara en tidsfråga.


Opassande ställer frågan ”Hur påverkar kontrollsamhället vår kommunikation” och Intensifier beskriver på vilka grunder han gett upp hoppet om att parlamentarikerna ska besinna sig. Men istället för att sörja är det dags för det kreativa motståndet menar han och visar på möjliga vägar. Författaren Anders Widén skriver inledningen till en story, som kanske kan ruska om, åtminstone hans eget parti. Mark Klamberg uppmärksammar att Försvarsmakten ser ut att ha efterforskat källa då mejl mellan SvD och militär personal samlats in och sänts till Högkvarteret i Stockholm. MinaModerataKarameller pekar på svårigheten att freda sig mot myndigheters övertramp. Jens O manar oss att stå upp för demokrati och frihet. Till sist Badlands Hyena, som ser teknikens möjligheter. Jag säger än en gång: - Medborgare – res dig och gör motstånd!

fredag 16 januari 2009

Medborgare - res dig och gör motstånd!


-->
I Expressen skriver Camilla Lindberg (fp) och Erik Josefsson (v) om datalagringsdirektivet, som ska implementeras i svensk lagstiftning under våren. Enligt min humla funderar kring folkets situation med alla dessa lagar – FRA, Ipred, datalagringslagen, ACTA – och möjligheten för kritikerna inom regeringspartierna att komma på rätt köl, sedan man havererat när FRA-lagen drevs igenom den 18 juni. Man behöver inte vara Einstein för att inse att de utlovade tilläggen egentligen endast hade funktionen att förvilla de sex kvinnorna i Folkpartiet och alla de väljare, som så gärna vill tro att regeringen menade något av betydelse med förslaget om förbättringar.

Per Agermans/Frendos analys, Mark Klambergs iakttagelser, när det gäller vad som inte påverkats av tilläggen och Intensifiers förslag om ett återkallande av bygglovet för FRA 2.0 visar att så inte är fallet. Den, som vill se, inser att kompromissen med tilläggen endast haft en funktion – att tysta kritikerna tills lagen, som beslutades den 18 juni 2008, trätt i kraft. Sedan har kritikerna bara att välja mellan pest och kolera – säga Ja till den nya sminkade varianten och ge sken av förbättringar eller säga Nej och bli vid den variant, som idag utgör grund för den flod av svenska folkets trafikdata, som ska levereras till FRA och som krävs för bl a utvecklingsverksamheten. Den senare möjliggör upprättande av sociogram, som är en karta över en individs kontakter och sökvanor kompletterad med personuppgifter, vilka annars inte får registreras enligt Personuppgiftslagen (PUL). FRA har sedan 2007 en egen variant av PUL, som ger dem tillåtelse att registrera det som annars är förbjudet. I fel sällskap vid fel tidpunkt kan vem som helst ingå i ett sådant sociogram. Utvecklingsverksamheten med tillgång till alla trafikdata, som underlag för bl a sociogram påverkas inte av regeringspartiernas kompromiss. Den som gillar fulspel är naturligtvis full av beundran, men varken politiken eller politiker vinner seriösa anhängare med hjälp av tjyv- och rackarspel. Mot detta må varje klok medborgare resa sig och göra motstånd.

Västeråsaren Jonas Nordgren, 30, trotsar kylan och protesterar mot FRA-lagen utanför riksdagen, skriver Vlt.se. Han har tagit semester från jobbet v 2 - 5, för att sitta utanför riksdagshuset må – fre kl 8-17 öppen för samtal om FRA-lagen. Scaber Nestor har läst hans rapporter till Facebookgruppen ”Jag besöker Jonas Nordgren under trapprotesten”. Funderar starkt på att hälsa på honom. Annars ingår jag själv i nätverket Riksdagssvar, som ställt fem frågor om FRA till riksdagens ledamöter och redovisar deras svar på nätet under hand de droppar in. Eller rättare sagt visar upp deras talande tystnad. Om detta har jag berättat i Norrtelje Tidning igår, vilket jag skrev om här. Ett varmt tack till Lake för glada tillrop! Lake ingår i CenterUppropet som tagit nya tag och breddat sitt engagemang att förutom FRA gälla all annan integritetskränkande lagstiftning.

Avslutar med MinaModerataKarameller som upptäckt att Konstitutionsutskottet föreslår att det ska lättas på besöksreglerna för den som vill besöka en riksdagsman. ”Man ska kunna göra det utan att bli registrerad! Idag kan listorna på vem som besökt vem begäras ut enligt offentlighetsprincipen”, skriver hon. Jag kan berätta att det är två moderater, Jan-Evert Rådhström och Bertil Kjellberg, som den 7 oktober 2008 lämnat in en enskild motion 2008/09:K308, vilken ligger till grund för Betänkande 2008/09:KU8. Planerad behandling i riksdagen den 28 januari 2009. Kjellberg är kvittningsman och för flera av oss känd efter inslaget i Mittnytt som en av dem, som inte haft lust att svara på frågorna från Riksdagssvar. Intressant att riksdagens ledamöter är så angelägna om att omge sina egna göranden och låtanden med sekretess, men har så svårt att förstå varför folket inte vill vara övervakad av FRA!

torsdag 15 januari 2009

Debattinlägg om FRA i Norrtelje Tidning


-->
Nu har den debattartikel, som inspirerades av sändningarna i SVT Mittnytt i förra veckan, publicerats i både NT:s papperstidning och på nätet. Där har jag återgett i stora drag vad som sagts samt att Erik Hultin, CenterUppropet och att Anders Widén i nätverket Riksdagssvar, där jag själv ingår, medverkat. Efteråt har jag sett att fler av Mittnytts tittare reagerat.

Igår ställde jag frågan: - Håller förhandsbeskedet om FRA 2.0 och refererade till Frendos analys och en del andra källor. Frendos analys är läsvärd. Jag har en känsla att de kritiker inom riksdagen, som låtit sig nöja med de tillägg som är på gång, de har köpt grisen i säcken.

Ser att Olof puffar för artikeln, vilket gläder mig. Nu hoppas jag att fler tar nya tag när det gäller FRA och den lagstiftning som nu är ute på remiss till den 27 februari. Opassande har också funderingar kring hur det går till i riksdagen.

tisdag 13 januari 2009

Håller förhandsbeskedet om FRA 2.0?

Nu är glada julen slut, slut, slut ... Christopher Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och redaktör för Resistance Studies Magazine, hade den 26 september 2008 en debattartikel i Expressen där han genom att använda en begriplig metafor anser att förhandsbeskedet om bygglov för FRA 2.0 måste återkallas. Om de 6 folkpartikvinnorna är beredda att blunda för bristerna i det förslag som nu är ute på remiss, förtjänar de inte att kallas liberaler. Det kan verka hårt, men om man går igenom förslaget så som Frendo gjort, kan man inte göra annat än att hålla med. Förhandsbesked kan ha sina risker.

Och inte blir bygget stabilare, när man ser vilka som ska svara för säkerheten. Vem är FRA-domaren? frågar Infallsvinkel och ger oss några pusselbitar om den nya signalspaningsnämndens ordförande rådmannen Runar Viksten. Jag ställde tidigare frågan om vilka kriterier man satt upp för detta uppdrag, sedan jag sett en av de valda ledamöterna, Susanne Eberstein (s), i aktion i SVT Mittnytt i förra veckan. Igår fick jag veta vilka andra två som hittills blivit utvalda. När jag läser vad Infallsvinkel känner till om ordföranden förstår jag varför regeringen vill ha just honom. Men frågan är om det inger folket det förtroende som bygget är beroende av. Spontant tänker jag: *När man inte kom undan kritikernas krav på övervakare av övervakningen, då vill man vara säker på att den viktigaste överrocken håller rätt snitt*. De andra två är en eftergift åt politiken, men frågan är om inte Staffan Danielsson missbedömt situationen; risken finns att han kan ses som gisslan intill dess att lagen eller lagarna klubbats igenom. Varför socialdemokraterna deltar redan nu, det kan man fråga sig eftersom de tidigare motionerat om rivningslov och en ordentlig planprocess dessförinnan d v s riva upp, göra om och göra rätt. Men, det är väl bara som dom säger ;-).

CenterUppropets Erik Hultin och Bloggen Bent ställer sig också frågande inför Staffan Danielssons deltagande i detta.

Andra som bloggar om saken är Ett otyg, Hax, Svensk Myndighetskontroll och naturligtvis Intensifier. Intressant.

Går advokater f d kunders ärenden?

Ser hos Opassande att SvD uppmärksammat den nye presidenten Obamas val av två medarbetare i justitiedepartement. De två advokaterna har tidigare arbetat åt skivindustrin i deras kamp mot fildelare. Samtidigt vet tidningen berätta att Piratpartiet overthere stödde Obama innan valet och utgår nu från att piraterna kommer att bli besvikna. Men, jag undrar om det är så säkert att ett par yrkesskickliga advokater kommer att gå sina tidigare kunders ärenden i sin roll som Obamas medarbetare? I så fall måste vi titta närmare på vilka som arbetar i här i Justitiedepartementet och vilka de tidigare har tjänat.

Fastnar sedan hos Olof som funnit ett intressant meningsutbyte bland kommentarerna hos Anders Widén, där sossarnas energiske IPRED-kramare Minata bemöts av Rikard på ett mycket klarläggande sätt. Citerar en del av deras dialog:

Rikard:

@minata "Problemet i dag är att det är mycket svårt att för en rättighetshavare driva upphovsrättsintrång vidare i en domstol. Därför är IPRED välkommet bland rättighetshavarna och industrin runt detta."

Så genom att göra det lättare att driva fall, om än i civilmål, på bekostnad av rättssäkerheten, grundläggande krav på balans, med hjälp av lättfabricerade bevis, utan starka skäl att tro att innehavaren av ett abonnemang är samma som utfört själva kopieringen med flera stora brister för demokratin och rättsstaten, så löser vi exakt vilket problem och vilka problem skapar vi?

Konsekvenserna är att folk utan möjlighet till rättsskydd vid första instansen med krav på informationsföreläggande där industrin ensidigt får lägga fram "bevis" får sina personuppgifter utlämnade för att deras abonnemangs IP-nummer setts fildela skyddade verk. Detta upptäcker de när de får "an offer they can't refuse" med hot om höga skadestånd i civilmål.

Låt mig bara kontrollera att jag förstått dig rätt, detta är bra för samhället, relationerna mellan kunder och kulturindustrierna, rättsuppfattningen, kulturbranschen, demokratin och vad mer?

Det blir allt tydligare för mig att ni som är för IPRED vill ge vilka galna möjligheter för kulturindustrin som helst till vilket pris som helst bara för att ni inte gillar fildelning. Det är sanslöst i min mening. IPRED handlar INTE om upphovsrätt i den bemärkelsen du vill påskina. Om det visar sig att fildelningen som verkar vara din huvudfiende och då får antas enligt dig och andra är ett stort problem för samhället - lagar är som bekant till för samhället och inte enskilda industrier - inte minskar pga IPRED exakt hur långt är du beredd att gå i nästa steg för att stoppa fildelningen?

Du bemöter inte problemen med rättssäkerheten och bevisningen i IPRED med ett ord. Du bara upprepar att den är välkommen och att det handlar om upphovsrätt. Jag tolkar det som att upphovsrätten är så viktig att alla demokratiska principer då kan offras på dess altare.


Det citerade visar varför IPRED-kramare och IPRED-kritiker pratar förbi varandra – fildelning har med grumliga motiv gjorts liktydigt med olaglig nedladdning av upphovsskyddat material. Kunniga i it-branschen vet att fildelning är en teknik, som är användbar i många andra sammanhang. Ska politiker i Sveriges riksdag verkligen stifta lagar på en så tvivelaktig grund? Ja, efter debaclet med FRA-lagen är det mesta gångbart.

Den som tror att det material som är ute på remiss skyddar oss ombeds läsa Fredos analys. Svensk Myndighetskontroll har läst och vädrar sina åsikter. Leo har snappat upp att Vägverket påverkats av debatten kring FRA – det är bra, men långt bättre om det varit Justitieministern. Fast det är klart – bilister är en stark lobbygrupp. Intressant.

måndag 12 januari 2009

Övervakarnas övervakare m m

Idag presenterar IDG.se de personer, som hittills har utsetts att ingå i de olika instanser, vilka ska övervaka FRA och deras hantering av våra trafikdata mellan våra datorer, mobiler, telefoner och faxar. Men, detta sker medan lagtexten om en del av dessa instanser är ute på remiss. Aldrig tidigare har en så principiellt viktig fråga hanterats så klantigt som denna. När jag ser denna blandning av lagkloka och politiker och tidigare lagkloka, som blivit politiker, känner jag olust. Det lappas och lagas efter läge. Efter vilka kriterier har dessa personer valts ut? När jag såg och hörde kvinnan i Signalspaningsnämnden i Mittnytt i förra veckan häpnade jag – vilket prov på gott omdöme hon visade upp!!! Om detta skrev jag här.

Eftersom hon trodde att jag och andra kritiker av FRA-lagen var tysta och förmodades hålla på med fildelning, ger det mig ett osökt tillfälle att här mana till en omläsning av ledaren i IDG.se om IPRED och vikten av att i den debatten inte blanda bort den principiellt viktiga huvudfrågan:

- Är det rätt att filmbolag, skivbolag och andra upphovsrättsinnehavare gör polisens arbete i jakten på fildelare?

Nej, säger man där och många av deras läsare instämmer säkert liksom en stor del av svenska folket om de gavs en möjlighet att ta del av en saklig beskrivning av varför brott mot upphovsrätten måste handläggas på annat sätt än när någon beskylls för att ha begått andra typer av brott. Hur som helst har jag och andra under vägs insett att lagstiftningen kring upphovsrätt i vilket fall som helst måste ges en rejäl översyn, men se det är en helt annan historia. Frestas även påminna om att såväl FRA som IPRED kostar oss pengar – också. Inte bara vitala delar av våra mänskliga rättigheter.


Efter att ha skrivit ett debattinlägg till Norrtelje Tidnings papperstidning om mina synpunkter på det jag såg i SVT:s Mittnytt och de erfarenheter jag delar med Anders Widén och de andra i nätverket Riksdagssvar.se, tänkte jag simma lungt någon dag. Men så upptäckte jag IDG:s artikel, men också Calandrellas senaste blogginlägg och kunde inte hålla mig. Hon håller också på att skaffa sig erfarenheter av att växla mejl med riksdagsledamöter. Den, som hon nu stött på, är lätt att få om bakfoten och själv inser han nog inte att han kan upplevas som en riktig messerschmitt. Jag har också försökt om det kan vara till någon tröst för Calandrella. Andra som bloggar om IPRED är bl a Erik Hultin, Anders Widén, Satmaran, Scaber Nestor, Schlager, kyrka och politik ... och kreativitet MinaModerataKarameller.

Avslutar med en riktig pärla: Per Agermans analys – Luckorna i FRA-kompromissen. Intressant!


lördag 10 januari 2009

Riksdagsledamöter förklarar sin tystnad


-->
En dundrande applåd för Anders Widén, som tack vare idogt arbete fick chansen att i SVT:s Mittnytt lyfta fram svårigheten att få svar om FRA från riksdagens ledamöter. Efter en presentation av Anders hänvisas till en video med intervjuer av riksdagsledamöterna Bertil Kjellberg (m) och Gunnar Sandberg (s) samt en länk till Riksdagssvar. Det hela började med ett inslag för ett par dagar sedan där det påstods att kritikerna tystnat, men sedan dök Erik Hultin upp med Centeruppropet och igår kunde vi se och höra Anders Widén. Bra jobbat! Anders har rätt i sin iakttagelse att länder världen runt fått spader efter den 11 september 2001.

Med tillgång till all trafik på nätet och i etern tror man sig kunna spåra terrorister, men i den mängden är det svårt att fånga relevant information (det visar just utredningar efter den 11 september 2001) och dessutom sker detta till priset av att många medborgares misstro mot myndigheter och politiker ökar i takt med att man ändrar sitt beteende när det gäller användningen av datorer, telefoner och faxar. Vi ser t ex Journalistförbundet uppmana sina medlemmar att i mejl varna för att kommunikationen övervakas av FRA. Jonas Linander (c), ledamot i Justitieutskottet, bloggar om att han nu är på studieresa i Australien och Nya Zeeland, där hans utskott ska studera organiserad brottslighet och ungdomsdito. Han ingår i gruppen som tittar närmare på den organiserade brottsligheten och noterar att Australian Crime Commission har befogenheter för underrättelseinhämtning som vi i Sverige inte är i närheten av, t ex datamining av bankernas databaser.

För att återgå till inslaget i Mittnytt hoppas jag på en diskussion om både riksdagsmannen Bertil Kjellbergs ignoranta attityd i förhållande till enkäter från vanliga väljare och Gunnar Sandbergs rätt slappa attityd till frågor som inte tillhör hans utskott. När det gäller Bertil Kjellberg undrar jag hur han ställer sig till enkäter med frågor från Företagarna och Skattebetalarna, bara för att ta några exempel? När det gäller Gunnar Sandberg borde han fundera över mängden motioner och vad det leder till att riksdagens beslut om nya och ändrade lagar i princip tas i utskotten. Att acceptera den ordningen innebär att makten förskjuts från de folkvalda (som traskar patrull) till en liten klick ledande politiker och deras tjänstemän samt lobbyister.

Jag delar inte Thomas Gürs idéer i dagens SvD om att göra politiken till en tummelplats för en välbetald elit, men jag gillar att han lyfter upp frågan till diskussion. Det skrivs alldeles för litet om hur besluten kommer till och var den egentliga makten över dem ligger. Med tanke på att förslaget En reformerad grundlag (SOU 2008:125) nu är ute på remiss finns alla anledning att börja skärskåda detta. Jens O har lyft fram 23 § som handlar om yttrandefrihet och informationsfrihet. Läs och begrunda.

Flera andra har noterat sändningarna i Mittnytt och Riksdagssvar; Olof, Opassande, Mårtensson, Leo, Jesper och Hanna Wagenius. Klocklös i tiden visar att ledamoten i signalspaningsnämnden Susanne Eberstein (s) pratar i nattmössan. Calandrella har också skrivit till våra rlm och redovisar nu vilka som hittills svarat. Här hur Anders själv upplevde att vara med i Mittnytt. För den som är intresserad av att veta mera om IPRED finns en wiki StoppaIPRED.nu Avslutar med att slå på stora trumman för Centeruppropet som Bent skriver om. Intressant.

fredag 9 januari 2009

Fp-kritiker har tystnat - Centeruppropet kommer igen

I SVT:s Mittnytt kunde vi häromdagen se några riksdagskvinnor intervjuas om FRA-lagen, som trätt i kraft. En av dem bosatt i Timrå och den andra i Sundsvall med det gemensamt att de har sina fingrar djupt nere i den syltburk som FRA:s ledande tjänstemän kokat ihop för att kunna serva staten med en total övervakning av alla våra trafikdata på nätet. Där satt Solveig Hellquist, en att de upproriska fp-kvinnorna, som dock lät sig kvittas ut vid omröstningen den 18 juni 2008, när hon hade kunnat göra skillnad. Den andra var Susanne Eberstein, socialdemokraternas ledamot i Signalspaningsnämnden, en skapelse bildad i avvaktan på tillkomsten av en särskild domstol ska ta ställning till statliga organs begäran om spaning med hjälp av FRA. Solveig Hellquist var nu tillfreds med lagen, trots att lagtexten f n är ute på remiss fram till den 27 februari 2009. Djävulen sitter som bekant i detaljerna och därför är det blåögt av Hellqvist att redan nu inordna sig i ledet. Hennes omsvängning redan nu luktar illa lång väg!

Ebersteins svar på reporterns påstående om att motståndet mot FRA-lagstiftningen har tystnat, var under all kritik. Hennes antagande att vi kritiker skulle vara upptagna med fildelning var oförskämt så det förslår. Att en person med så dålig koll och taskigt omdöme ska svara för värnet av min och andras personliga integritet vid tillståndsgivning skrämmer mig! Innan hon blev riksdagsledamot för socialdemokraterna 1994 var hon kammarrättsråd i Västernorrland och numera även ordförande i Polisstyrelsen där. Lagtexten, som ska garantera skyddet för oss medborgare är ute på remiss varför jag undrar på vilka grunder hon kommer att agera!? Är det socialdemokraternas erfarenheter av sådana lagkloka som Susanne Eberstein, som gör att de motsatt sig inrättandet av en Författningsdomstol i den nya grundlagen?

Lyckligtvis finns Erik Hultin i Härnösand, även han i Mittnytts sändningsområde. Och han var inte sen att ge svar på tal. Redan i kvällssändningen kunde vi höra honom, läs även kommentarer med glada tillrop, som finns på hans blogg. TT har uppmärksammat; DN och Sydsvenskan har fört det vidare. Intressant se hur många andra som bryr sig. Om det går som planerat kommer CenterUppropets webbplats att vara uppdaterad senare under dagen dock senast den 11 januari.

Badlands Hyena har som vanligt silat och tagit vara på essensen i samt satt in det hela i ett historiskt perspektiv. Vad vore livet utan ett riktigt gott skratt nu och då. Jag ler när jag ser att bakom den tystnad, som Public Service-media orerar om, finns kritiker inom de etablerade partierna, vilka kämpar för att väcka medlemmar och andra sympatisörer till aktion mot den integritetskränkande lagstiftningen, som deras riksdagsledamöter ser ut att älska eller i vart fall finna ett försvar för, utan att vara särskilt insatt.

Jens O ger exempel när det gäller upphovsrätt och Copyriot visar hur Ordfront, medlem i Föreläggarföreningen, som mycket aktivt stöder IPRED, försöker krypa undan sitt ansvar i det som sker. Men, ju större motstånd, som alla vi aktiva möter desto fler medlemmar och sympatisörer vinner Piratpartiet. Själv befinner jag mig en hårsmån därifrån just nu och därför flaggar jag gärna för det upprop om demonstrationen ”Stoppa övervakningssamhället” i Göteborg, som Christian Engström skriver om. Olof i vårt nätverk Riksdagsssvar.se tänker också vara där och tycker att andra bosatta i Göteborg med omnejd ska göra detsamma.


torsdag 8 januari 2009

Kritiken har tystat, sägs det

Hos Erik Hultin fann jag en länk till ett inslag om FRA i SVT:s Mittnytt där en av de tidigare kritikerna Solveig Hellqvist, folkpartiet, intervjuas. Hon är nu nöjd med resultatet även om hon med ett ord inte berörde att lagtexten nu är ute på remiss under ett par månader. Dessutom intervjuas socialdemokraternas riksdagsledamot Susanne Eberstein, som valts in i signalspaningsnämnden – den nämnd som ska granska och ge klartecken till spaningen. Hennes svar på reporterns frågor om att debatten tystnat är så häpnadsväckande att man tar sig för pannan. Är detta en av de tre politiker som ska vara garanten för att medborgarnas intressen tas tillvara när tillstånd ska ges. Måtte alla högre makter bevare oss!!!


onsdag 7 januari 2009

Hur bota, lindra och trösta i Gaza?

Sedan inlägget på NT-bloggen har en läsare av Västerbottens-Kuriren uppmärksammat min länkning och sänt mig denna länk för att visa att diskussionens vågor just nu går höga om den norske läkare Mads Gilbert och i vilken utsträckning som han är värd beröm eller förakt. Den som sökt information om honom vet att han är mycket kontroversiell, men ingen kan ta ifrån honom att han handgripligen hjälper sårade och lemlästade människor i en situation som ingen av oss riktigt kan föreställa oss. Att bota, lindra och trösta är en läkares etiska kod och uppenbarligen nöjer sig inte Mads G med att vara den som rensar upp på krigets bakgård, utan han stormar mot den militärmakt som ställer till det. Han har tidigare verkat i Beirut och Afganistan. Att han i det furiösa raseri han känner, inför det i hans tankevärld helt onödiga lidandet, slår mot USA och Israel är inte svårt att förstå. De borde begripa bättre. Den man har förväntningar på blir man också mest besviken på och besvikelse leder inte alltid till kloka avvägningar. I SvD kunde vi läsa om att läkare inte släpps in i området. Hur bota, lindra och trösta i Gaza?


Och, att det är Mads G:s röst vi hör i media, är Israels eget fel, då de inte heller släpper in journalister i Gaza, vilket bl a SvD skrev om igår. Varför? Ja, de vill väl inte att vi ska få olika bilder av det utrotningskrig mot Hamas väljare som pågår. Efter Vietnamkriget vet alla krigsherrar att journalister antingen måste bäddas in i de egna trupperna eller helt stängas ute, eftersom krigets bilder skakar om världsopinionen till nackdel för militära operationer. Nu tvingas vi bevittna att de utsända journalisterna står med ryggen mot krigsskådeplatsen och rapporterar. Och Israels försvarsmakt sköter sitt mediala försvar genom egna kanaler på internet, berättar SvD på Ledarredaktionens blogg. Det finns en fördel med det – vi vet med säkerhet att det handlar om propaganda. Intressant.


I Sydsvenskan läser jag om att en stormning av Gazas stadskärna diskuteras och att FN:s säkerhetsråd samlats för att diskutera en vapenvila. I Per Tedins ledare ges en fylligare kommentar, som ger en inblick i situationen. Anna Troberg tycker sig se att Israel fastnat i sin roll som offer; Mitt i steget ser en förklaring till FN:s svaga roll; Det progressiva USA kommenterar USA-press om skolmassakern. Känner att jag måste kolla om Per Garthons bok om palestinas frihetskamp finns inne på Stadsbiblioteket. Kunskap sedd ur olika vinklar är inte tungt att bära.

tisdag 6 januari 2009

Ett demokratiskt sinnelag förpliktar


Annie Lennox , Alexei Sayle, Ken Livingstone, Bianca Jagger, George Galloway, om situationen i Gaza.

Tankar kring mitt inlägg på NT-bloggen igår fortsätter att rota runt i tankarna. För en debattör är det lätt att ta till sig att åsikts- och yttrandefrihet ger denne rätt att argumentera för sin uppfattning. Svårare syns det vara att respektera att alla andra har motsvarande rättighet. Om ett meningsutbyte i fråga om t ex konflikten mellan Israel – Palestina, som fått en särskild relief i Gaza, ska kunna fungera utifrån ett demokratiskt synsätt, måste demokratiskt sinnade personer hålla sig till ett anständigt uppträdande gentemot sina meningsmotståndare. Men, här blir det synligt att det inte är särskilt väl beställt med det demokratiska sinnelaget, när det verkligen gäller. Det vittnar både Mitt i steget och Deepedition om. Vill man föra ett intellektuellt anständigt samtal och väga argumenten för och emot, blir man påhoppad på det grövsta sätt.


Många gör stort nummer av att Hamas valts av Gaza-borna att sköta de samhälleliga funktionerna, vilket dock inte ger de lokala politikerna rätt att driva en annan utrikespolitik än ledningen för landet Palestina, även om det skulle finnas en majoritet av Gazabor som tycker det. Därför är det inte OK att enskilda Hamas-anhängare bedriver ett krypskytte mot Israel. Men att beskylla Hamas för att de, som organisation, ligger bakom detta beteende är lika intellektuellt hederligt som att skylla på Moderaterna och Socialdemokraterna, när olika individer och grupper här hemma anser sig ha rätt att ta lagen i egna händer.


När jag på nytt i Ekot hörde den norske läkaren Mads Gilbert tala om att det senaste dygnets offensiv inneburit ännu svårare skador, känner jag att jag för mitt hjärtas skull borde slå dövörat till, men lika väl, som jag minns hur en 5-årig stympad vietnamesisk pojkes blick träffade mig genom tv-rutan och fick mig att sätta mig in i FNL-rörelsens arbete för att kunna göra en insats, lika svårt har jag att glömma Lama, som Anders Widén skrev så gripande om. Jag känner att jag måste göra mitt för att hon inte ska ha dött förgäves. Lika väl som en människas demokratiska sinnelag förpliktar till en hederlig argumentation, lika väl måste vi kunna ställa krav på Israel och USA att ta sitt ansvar som demokratiska förebilder. Dit hör att kräva att politiker inte ska hemfalla åt cynism och populism utan sätta tilltro till kunskapens makt och förhandlingar istället för att som nu enbart demonstera vapenmakt, vilket leder till döda och lemlästade barn på bägge sidor.


Intressant läsa i Sydsvenskan att Israels premiärminister avvisar krav på vapenvila och att israeliska diplomater bedriver ett intensivt arbete för att hindra att FN:s säkerhetsråd samlas som planerat i dag för att diskutera kriget mot Gazaremsan. Israel vill inte att världssamfundet ska lägga sig i deras förehavanden. När man ser vad förintelsen inneburit för judarnas självbild idag är det berättigat att ställa frågan: - Vilka inre bilder av judar tror sig Israel åstadkomma hos palestinier men också hos fredsivrare världen runt? Intressant.


måndag 5 januari 2009

Trettondagsafton i USA:s skugga

Efter att ha jobbat av och till under dagen med mitt inlägg på NT-bloggen, om den situation som barnen i Gaza tvingas leva under, finns ingen ork att säga något genomtänkt även här. Jag har fullt sjå att bearbeta mina känslor inför den brist på etik som politiska ledare världen runt gjort till något av en konst sedan de fångats av hänsynslösa spin-doctors. Lyssna gärna på Kulturradions ”Att bomba Irak – vilket hit”, och skänk den fd flygvapenöversten Karen Kwiatkowski en tanke – modigt av henne att berätta om hur livet på jobbet förändrades efter den 11 september 2001 när de neo-konservativa flyttade in i Pentagon och påbörjade produktionen av tillrättalagda rapporter. Behöver jag säga att Karl Rowe, som besökte Almedalsveckan i somras, spelade en viktig roll.


I ljuset av detta inser man varför Hans Blix fick arbeta i sådan motvind, när han som FN:s vapeninspektör i Irak kämpade för att FN skulle hejda planerna på en invasion. Som bekant struntade USA och andra i det och i en artikel i Sydsvenskan den 20 mars 2008 säger Blix att det allvarliga är att USA åsamkade stor skada för hela FN-systemet när man invaderade utan säkerhetsrådets godkännande. Bara den som vill slippa se sanningen i vitögat, kan tro något annat. Hoppas att Annie och andra unga politiker är beredd att kolla in även den informationen, så att de inte blir nyttiga idioter i händerna på neo-konservativa krafter här och over there.

söndag 4 januari 2009

Pengarnas makt i politiken.

Den 29 december skrev Piratpartiets Rick Falkvinge under rubriken En ovanlig begäran där han redovisade behovet av medlemmars och sympatisörers ekonomiska stöd för att pp ska kunna räkna med hans insatser. En hängiven initiativtagare tillika partiledare har kommit till den punkt då han måste få ersättning från partiet för den insats han gör. Hittills har han finansierat verksamheten med hjälp av ett privat banklån, men nu står han i valet mellan att börja arbeta på heltid för sin egen försörjning och därmed bli tvungen att dra ner på den tid han ägnat åt Piratpartiet eller att sätta medlemmar och sympatisörer på prov. Tycker de att Piratpartiet och Ricks insatser är viktiga, måste de ta ställning till hans vädjan om en stående månatlig donation på minst 100 kronor. För Rick är detta enskilda ställningstagande viktigare än att Piratpartiet i likhet med andra partier gör sig beroende av skattebetalarnas pengar i form av partistöd och politiska sekreterare.

Ricks vädjan har lett till att bl a riksdagsledamoten Karl Sigfrid (m) fortsatt spinna på den tråden och väckt mitt intresse, då jag tycker att han har goda argument till försvar för skattefinansierat stöd. Något som kan förklara den omsvängning, som skett inom moderaterna, vilket beskrevs i en artikel 2007-10-24 av debattören Martin Borgs i Realtid.se. Samtidigt har jag själv under en tid funderat på vilken roll partistöd och arvoden spelat när det gäller riksdagsledamöternas ovilja att visa vad de, var och en personligen, känner till och bryr sig om när det gäller lagstiftningen kring FRA.

Något som vi i nätverket Riksdagssvar.se verkligen ansträngt oss för att klarlägga. Mitt senaste mejl till elva moderater, nio socialdemokrater och tre kristdemokrater gav inte ett enda svar – inte ens ett ignorant eller arrogant svar, vilket annars förekom i början. 56.000 kronor i månadslön och en del andra förmåner finansierade av anonyma skattebetalare förpliktar inte, när en grupp väljare vill fortsätta dialogen i denna viktiga fråga. Den kallsinniga hållningen, som uppvisas främst av m och s, är i sig intressant och leder till nya funderingar kring etablerade politikers syn på sitt uppdrag och redovisningen inför sina väljare. Sett i det ljuset förstår jag Rick Falkvinges initiativ – Piratpartiet lever vidare endast om deras medlemmar och sympatisörer är villiga att betala för det. Det ska bli intressant se hur det går.

När jag börjat rota i frågor kring partistödet och politikernas benägenhet att höja stödet till sig själva, medan det handlar om nedskärningar i verksamhet för folket, visar det sig att reglerna för partistöd har varit så luddiga att det är möjligt för ett parti, som vunnit lokala mandat i kommunerna, att överföra dessa bidrag till kampanjkassan på den nationella nivån, vilket visar hur obenägna politikerna varit att sätta upp tydliga regler för det som gäller deras egen verksamhet. Framgångarna för dessa nya partier i kommunvalet 2006, har senare lett till en utvärdering, som redovisades den 27 juni 2008. Där finns mycket intressanta iakttagelser, som det naturligtvis är intressant att följa upp. Har utvärderingen lett till några åtgärder och i så fall hur omfattande är dessa? Intressant.

fredag 2 januari 2009

Politiker måste granskas från alla håll.

Först några rader om Maria Abrahamssons inlägg i dagens SvD. Strongt av henne att tala klarspråk om hur det går till idag, när ”politiskt korrekta” tjänstmän går politikernas ärenden. Till skillnad mot Maria Abrahamsson har jag dock svårt att tro att BRÅ:s ledande tjänstemän gjort detta utan att ha försäkrat sig om vad politiken vill ha. Samtidigt är det märkligt att politiker, som orerar så mycket om vikten av utbildning och forskning, rätt ofta visar förakt för kunskap när forskningsresultat inte passar in i det politiska upplägget.

Sedan något om DN:s ledare under rubriken Bättre är inte bra med kommentarer till den lagtext kring FRA:s signalspaning, vilket nu presenterats och av en majoritet i riksdag och regering påståtts uppfylla högt ställda krav på rättssäkerhet när det gäller FRA:s trålning i svenska folkets trafikdata. Det som tidigare rörde ”yttre hot”, har nu specificerats att gälla inte bara terrorism och skydd för svensk trupp utomlands, utan även gränsöverskridande brottslighet, vilket nu öppnar upp för den ändamålsglidning, som vi alla kritiker uttryckte farhågor för. ”Är dikena väl grävda är det lätt att annat också flyter med”, som det så träffande beskrivs.

Mark Klamberg hade en kort kommentar före jul kring det som inte blir föremål för någon ändring, vilket är nog så intressant. Opassande har noterat DN:s ledare idag som något stort, men jag tycker nog att det hade varit riktigt stort om DN hade varit ordentligt grävande tiden innan eländet röstades igenom. Igår och idag detta övervakningens år 2009 är vi många som bearbetar våra känslor: Olof skriver om Sveriges politiska maskin; Anders Widén om behovet av en Idédebatt; Mårtensson om nya FRA-diskussioner; Erik Hultin vill skapa opinion för Författningsdomstol; Anohito.. rekommenderar boken Laglöst land av Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist; Svensk Myndighetskontroll har nu börjat kryptera sin post ; JörgenL förklarar varför han gått från s till Piratpartiet; Karl Sigfrid, ställer några intressanta frågor om Pirater, politik och pengar, vilka är värda en seriös diskussion utifrån våra olika perspektiv. Jens O bidrar med exempel på nya hot mot de mänskliga rättigheterna, som Scaber Nestor dödförklarat. Intressant.

Slutar med MinaModerataKarameller, som oförtrutet går vidare i sin pedagogiska gärning att leda i bevis hur felaktigt det är att tala om stöld av upphovsskyddade verk, när det finns möjligheter att låta andra använda sig av dem på ett nytt sätt. Det vore också något för de stora drakarna att skriva mera om.