Regeringen ser oss som nyttiga idioter.

-->

Regeringen har idag överlämnat proppen om datalagring till riksdagen och i DN skriver Peter Bratt om varför USA i hemlighet kan ställa hårda krav på Sverige där han ger en bakgrund till det som avslöjades i SVT om Justitiedepartementets spel under täcket. Där försöker Beatrice Ask göra troligt att Sverige inte arbetar under press från USA eller något annat land. Men efter vad som nu framkommit, när det gäller vad FRA:s verksamhet är det helt uppenbart att det stora flertalet riksdagsledamöter – än mindre folket – inte fick veta vad beslutet egentligen rörde sig om. Om dessa riksdagsledamöter låter sig nöja med det, kan vi utgå från att de i dessa frågor gör som strutsen – stoppar huvudet i sanden. Ju mindre man vet desto bättre. Men hur hårt de än blundar och hur mycket bomull de än har pulat in i sina öron ska de inte komma undan – vi måste ställa dem mot väggen och kräva svar på våra frågor kring det som nu uppdagats.

Mark Klamberg har gjort en bra genomgång av saken och där får jag förklaringen till att det var helt omöjligt att få svar på frågor om den s k utvecklingsverksamheten före riksdagens beslut hösten 2009. På en direkt konkret fråga ville varken Sten Tolgfors eller hans medarbetare svara, jag möttes av den stora tystnaden. Men att förtiga viktig information är inte bättre än att ljuga sett ur ett demokratiskt perspektiv. Lika illa var det när vi i gruppen Riksdagssvar försökte ta reda på vad som skiljde mellan vad vi hade klurat ut och vad riksdagsledamöterna kände till. Men genom att inte delge oss relevant information kunde vi inte agera utifrån kända fakta innan beslutet togs. Om de alls svarade, ansåg de flesta att vi fått det mesta om bakfoten. Rätt intressant att läsa det StoppaFRAlagen skrev 2009-09-05 mot bakgrund av vad vi nu vet.

De ljög för oss säger Camilla Lindberg i AB och hon borde veta eftersom hon var den enda i alliansen som ställde sin plats i riksdagen på spel och röstade nej.

Patrik är rejält förbannad och medan jag försöker hantera den vrede jag känner över den arroganta behandling som alliansregeringen och ledamöter i riksdagen har utsatt oss för i samband med att regeringen drev igenom lagklustret kring FRA:s verksamhet går debatten om Wikileaks vidare. Lyssnar på KQED Public Radio for Nothern CA, en radiostation där man efter en intervju med någon vars namn jag inte kunde uppfatta, förklarar hur botnet används för dosattacker. Därefter tar man emot samtal från lyssnare, som också har synpunkter på gruppen Anonymous och det som de sysslar med under Operation Payback. Dessa aktivister utsätter bland annat de företag, som stoppat Wikileaks bankkonton, för överbelastningsattacker, men där nämns även de attacker som riktats mot Åklagarmyndigheten och ett advokatkontor i Stockholm. Under samtalen nämns både fildelning och The Pirate Bay, vilket inspirerar en lyssnare att ställa frågor om inte USA kan hävda upphovsrätt till de dokument, som läckts och sätta dit Wikileaks för att de tillgängliggör materialet. Det känns nästan overkligt att sitta i Norrtälje och lyssna på en radiostation i norra Kalifornien och höra samma tongångar som jag hörde från Tingsrätten och Hovrätten i Stockholm under rättegången mot The Pirate Bay.

Mary X Jensen sätter upp ett varningens finger för att det som pågår är kontraproduktivt och sätter krokben för alla oss som kämpar för ett öppet och fritt internet. Jag känner samma oro. Opassande skriver intressant och välmatat om ytterligare en dag med Wikileaks. Såg i SvD att Wikileaks nu har en ny talesperson. Det är en radioreporter på Island som lärde känna Julian Assange i samband med läckan om Kaupting Bank och deras huvudlösa långivning. Oscar Swartz känner fascination samtidigt som han också undrar om regeringen ska komma undan med sitt dubbelspel eller om nyval kan ligga i resans riktning. Kulturbloggen undrar också om regeringen kan sitta kvar efter vad som kommit fram. Anna Troberg undrar vilket eftermäle våra makthavare strävar efter. Tomas är på nytt beslutsam och Anohito ser också ut att vilja ta nya rejäla tag. Det gillar jag. Jens O undrar om någon är förvånad. Magnus Persson konstaterar att vi nu fått bekräftat att det som vi tidigare befarade inte var gripet ur luften.

Avrundar med att det idag är Internationella antikorruptionsdagen och dagen till ära presenteras en undersökning genomförd i 86 länder. Resultatet är besvärande för den grupp som ska hjälpa oss andra att hålla oss på den smala vägen – polisen. Kan bara hoppas att det är bättre ställt hos oss - i alla fall på den punkten.

Intressant.

FRA(S)-politiken synas.

-->

Idag skriver Anna och Mikael, som startade webbsidan StoppaFRAlagen.nu, i Aftonbladet om att oppositionens Mona Sahlin, velar om FRA-avlyssningen. Minimaliteter berättar att han velat ha en annan rubrik. Mark tycker att vi ska läsa det som Anna och Mikael skriver. Politikerbloggen berättar att FRA-kramaren nr ett (min utnämning) Staffan Danielsson, Centerpartiet, säger att de röd-gröna kräver ökad signalspaning i sin reservation. MinaModerataKarameller noterar att det hela blivit en tävling. Lake sätter hoppet till att tryck utifrån ska leda Centerpartiet rätt, annars vill han markera att han inte är nöjd med Annie Johanssons slutsats. Anders Widén söker och finner förklaringar till att vi hamnat här. Lars-Erick ser regleringsivrare både till vänster och höger. Nätverket Svart Måndag tycker också att vi bör minnas hur det gick till när det avgörande steget mot 1984 d v s övervakningssamhället togs i Sveriges riksdag. Sossar mot Storebror noterar att DN ställer frågor om varför det inte forskas kring effekterna och att Kristianstadsbladet ser brister. Annika Beijbom skriver engagerat om nästa rond om FRA i riksdagen, där hon till slut noterar att FRA-motståndets yngste aktivist Calandrella, medlem i Piratpartiet, puffar för demostration på lördag. Anna funderar om det kan vara möjligt att skapa lika stor opinion nu som tidigare. Annie Johansson (C ) skriver (inte utan självgodhet) kort på sin blogg och länkar till P3:s nyhetsinslag i går med rubriken Nya FRA-lagen lär få ja nästa vecka Mikael Elmlund i samma parti skriver ... och fräls oss ifrån ondo. Han funderar också hur detta kan påverka valet 2010. Mathias Sundin ställer samma fråga som många andra och har skrivit på Newsmill. Tankar frår Rooten funderar kring begreppet trafikstråk. Olof har illustrerat vad trafikstråk handlar om. Bandhunden skäller och kräver immunitet för budbäraren och ned med FRA. Jan Johansson kan berätta att moderaten, som kräver att kungen ska kunna utse statsminister, har jobbat hos FRA – Wow, vilken journalist hugger på det? Den som tvivlar kan läsa mer här. Själv tycker jag att Frendos och Opassandes översikt över övervakningslagarna tål att kollas in minst en gång om dagen, för att vi ska förstå vikten av att sätta en snigel på ögat på en del riksdagsledamöter.

I fråga om FRA och kunskapen om dess räckvidd kan det vara intressant att ta en titt på Minnesstenen Riksdagssvar, där Socialdemokraternas gruppsvar lett till att många av alliansens riksdagsledamöter nu verkligen utmärker sig – de vägrar att svara på våra frågor och det märks! Är det för mycket begärt att få svar på fem frågor kring den lagstiftning, där de påstår att vi inget begriper?! Tänk om – ja, nu spånar jag – tänk om vi kunde låta medborgare svara på dessa frågor för att testa om de är så svåra att förstå sig på att det skulle ta mer än tre minuter att svara?

Medan vi koncentrerar oss på lagklustret kring FRA, ser det ut att pågå en annan tävling mellan regering och socialdemokraterna om vem som är hemligast när det gäller Tsunamibanden. Sanna Rayman skriver och Mark Klamberg skräder inte orden. Hax hjälper till att sprida deras väl valda ord. Det vill även jag göra samtidigt som jag bifogar upplysningen att Ankersjö snappat det som STIM inte inser. Sebastian ser att Staten vill ha integritet, men förstår inte att individer vill ha det.

På det lokala planet skriver Skärvor från skäret om att vår kommunledning ska yttra sig över Regional Utvecklingsplan för Stockholmsregionen 2010 (RUFS) och ställer frågan om i vilket knä kommunalrådet Kjell Jansson sitter. Eftersom RUFS numera gäller mer än infrastruktur med vägar och järnvägar, utan även sådant som att värna miljön, stärka sammanhållningen och frigöra livschanser för en hållbar utveckling, gör Lennart Rohdin mig intresserad. I det sammanhanget kan det vara bra att notera det som Mårten Schultz gör oss uppmärksam på. Sedan måste jag kolla om det finns något om RUFS:en på kommunens hemsida. Men, Icke sa Nicke – här ser jag en utvecklingspotential!!! Det måste jag komma ihåg att ta upp vid mötet med politikerna på fredag.

Avslutar med Second Opinion som skriver om att Populismen tilltar och mognar. Klarar medierna av den utmaningen med sina krympande resurser? Det är en mycket bra fråga. Ett bra exempel på populism här på hemmaplan är Staffan Danielsson agerande i fråga om burka eller nikab. Något som Subjektiv har synpunkter på. Själv har jag kommenterat på nätet att populisten Danielsson slår in öppna dörrar. Arbetsgivaren kan bestämma hur man ska vara klädd i jobbet – det är bara att förhandla och dokumentera att det inte handlar om diskriminering. Förhandling mina vänner - förhandling! I övrigt ska ingen lägga sig i hur kvinnor vill vara klädda, även om vi ibland kan tycka att de utsätter sig för faror när de följer den egna uppfattningen.

Intressant.

En värld full av liv på gott och ont.

-->

Medan diskussionens vågor gått höga här hemmavid för eller emot upp- och nedladdning av upphovsrättsskyddat material och lagstiftning för att skydda upphovsrättsinnehavare och upphovsrättsägare, pågår möten inför U S Copyright Office kring en begäran om ett treårigt undantag från reglerna i DMCA (Digital Millennium Copyright Act). I ett mejl från Jens O hittar jag en länk med information om detta. Där sägs bl a att EFF (Electronic Frontier Foundation) och Organization for Transformative Works kraftfullt har bemött de argument som MPAA och DVD-CCA använt när de motsatt sig det av EFF föreslagna undantaget från DMCA för kreatörer av video-remix-alster för icke kommersiellt bruk. Beslut väntas i oktober 2009.

Nyfiken på DMCA söker jag information på nätet och finner bl a en debattartikel från 2002 hos Cnet, som jag med hjälp av Google Översättning, kan förstå. Det är verkligen intressant att se att den stundtals högljudda diskussion, som pågått här hemmavid, har pågått allt sedan USA:s kongress beslutade om DMCA att gälla från 1998. Artikeln är skriven av Rick Boucher, en advokat som valdes in i den amerikanska kongressen vid 1982 års val. För den som är intresserad finns det åtskilligt att läsa, som visar att det finns ”krigshärdar” litet varstans mellan dessa organisationer för upphovsrättsägare och företag, som utvecklar teknik för kopiering av lagligt inköpta verk och/eller enskilda användare. Av detta drar jag slutsatsen att det är hög tid för våra lagstiftare att göra en markering i lag att kopiering och användning för icke kommersiellt bruk s k fair use också är tillåtet på nätet. Dessutom måste möjligheten att använda Creative Commons license göras mera känd bland kreatörer i olika branscher.

För att synliggöra det orimliga i den franska Hadopi-lagen har EFF en länk till en essä av Professor Ed Felten vid Princeton Computer Science. Efter att ha läst den – I have to brush up my English – och även noterat att EFF kämpar för öppenhet kring ACTA-avtalet, tänker jag att det måste vara möjligt att kombinera det allmänna behovet (som människor i alla tider haft) att kunna kopiera delar av andras verk, som underlag för utbyte av åsikter och idéer vart detta utbyte än försigår, och upphovsrättsinnehavarens rätt till sitt verk, där det för övrigt borde finnas en tidsgräns för olika företags möjligheter att förvärva denna rätt då en innehavare inte ska riskera att blir bunden av oskäliga villkor. Allt som kan medverka till en bättre balans mellan våra medborgerliga fri- och rättigheter och enskilda kreatörers rättigheter samt olika affärsintressen gynnar en positiv utveckling när det gäller internet. Och lösa upp knutarna i Telekompaketet.

Tänk om Regeringen skulle öppna upp en webbplats för ett grupparbete om hur en sådan reformerad lagstiftning skulle kunna se ut. Man kunde kanske låta sig inspireras av den öppenhet som den nya administrationen i Vita huset visar genom OPEN GOVERNMENT INNOVATIONS GALLERY.

Efter denna utflykt i den stora världen, åter till Sverige och det som rör sig i min intressesfär upptäcker jag att DN Opinion publicerar ett debattinlägg av professor Vernon Bogdanor vid Oxfords universitet. Han skriver om den skandal som avslöjats bland politiker i det brittiska underhuset där ledamöter från alla partier är inblandade och att det finns risk för att förbannade väljare kommer att rösta på det populistiska partiet BNP. Mannen som visslat och gett Daily Telegraph möjlighet att avslöja skandalen har trätt fram. Det är något av en elaktartad böld, som växt till sig under många år, och nu spruckit. Det hela har lett till att britterna kräver nyval skriver DN. Tillfället gör tjuven skulle jag vilja säga. Det startade när Margaret Thatcher, istället för att höja ledamöternas arvoden, beslutade att skattebetalarna skulle stå för vissa av deras utgifter och sedan har det rullat på, medan det system, som skulle hindra ett missbruk, varit alltför slappt. Som krona på verket har två lorder stängts av sedan de visat sig vara beredda att ta emot mutor för att påverka en lagändring, vilket DN skrev om i onsdags. Utan några jämförelser finns ett förfall, som inträffat här hemma, sedan personval infördes. Det gäller användningen av riksdagens utkvittningssystem, som var tänkt att användas när någon ledamot hade laga förfall på grund av sjukdom eller tjänsteresa, men som idag även används när en ledamot inte vill rösta med sin partigrupp. När byte av ”äpplen” mot ”päron” inte hjälper eller då partipiskan inte biter, återstår utkvittning. Tanken med varje ledamots lagliga rätt att rösta efter eget samvete ingår enligt mitt sätt att se i ett säkerhetssystem där varje ledamot har ett eget individuellt ansvar för riksdagens funktion som granskare av regeringen. Mitt i steget reflekterar också kring människors förmåga att hålla sig på den smala vägen. Mer filosofiska diskussioner ur ett historiskt perspektiv skulle kanske hjälpa.

Efter denna soppa, en runda i bloggosfären: Ser att Olof, skrivit om sitt sätt att plocka in svar på frågorna från vårt nätverk Riksdagssvar. Han är en trevlig grabb, som det är roligt att samarbeta med. Jens O skriver om Valfusk, feminism och fildelning; Bloggtidningen skriver om att man måste tänka efter före när man använder sociala medier och refererar till en brittisk undersökning. Inget ont som inte har något gott med sig tänker jag som varit slö med uppgifter på Facebook; MinaModerataKarameller visar hur Anne-Marie Pålssons ställningstagande tvingar Johan Linander och Staffan Danielsson, båda ledande i Centerpartiet, att tala för sin egen sjuka moster. Staffan Danielssons referens till sossarnas långa regeringsinnehav, som försvar för den nuvarande regeringens traskande på samma stig, är verkligen skrattretande. Han har tydligen inte reflekterat över varför S nu måste kämpa för att ta sig tillbaka. Sedan ett inlägg av Hax, som passar väl i dessa dagar – Förändringar i EU när Lissabonfördraget träder i kraft, där Sverige får två nya MEP:er. Avslutar med Badlands Hyena som försöker göra satir av nästa smarta drag för att hålla koll på oss, som tror att vi kan gå över till vanliga brev på posten för att slippa FRA; samt ett annat kulturellt uttryck på samma tema hos Enligt min humla . I det sammanhanget passar det att länka till Thomas Bodström, som påminner om att den tidigare utlovade lagstiftningen om FRA kommer nu på måndag. Intressant.

Valrörelsen och annat från min horisont.

-->

Läser mina mejl och upptäcker att jag fått en ny vän på Facebook – Sheila i Kansas City, USA. Facebook har haft låg prio, då jag varit fullt upptagen med kampen för ett fritt internet, vilket för min del dominerar, när jag väljer vilken kandidat jag ska kryssa för i valet till EU:s parlament. Ser också att jag missat att svara andra som hört av sig – ber om eftergift, ska försöka skärpa mig, men jag hoppas att ni alla förstår att just nu är detta med politikernas hantering av internet prio ett.

Kollar DN:s EU-bevakning och ser att Vänsterpartiets Erik Josefsson och Jens Holm varit ute på Mynttorget och visat upp den pärm, som Jens samlat de censurerade handlingarna i som han som parlamentsledamot fått ut när han velat skaffa sig information om ACTA-avtalet – ett handelsavtal, som enligt vad som läckt ut kommer att innebära ytterligare tryck på en integritetskränkande lagstiftning i linje med vad lobbyn för upphovsrätt och patenträtt vill. Jens och Erik berättar också på sina bloggar. Intressant se om Sverige kan arbeta för mer öppenhet eller om det rent av är så att vår offentlighetsprincip gör att våra ledande politiker innerst inne föredrar det hemlighetsmakeri, som pågår inom EU och sägs vara nödvändigt av hänsyn till andra stater och affärsintressen. Annars pågår analyser av vilka effekter som Europaparlamentets beslut vid den andra behandlingen av Telekompaketet kommer att få i den slutliga hanteringen, här och här forskaren Monica Horten, Iptegrity.com. Här hemmavid är det främst Erik Josefsson (V) och Gunnar Hökmark (M) som strider om innebörden av kompromissen, som föll, och de tillägg som en majoritet av parlamentet valde att stödja. Undrar just vilka MEP:er som kommer att ingå i förliknings-kommittén och vilken inställning de har?

Avbryts av en av Olof, en av mina vänner i Riksdagssvar.se som ger mig feedback på min fråga om det gruppsvar, som jag fått från Socialdemokraternas Direktsvar, ska läggas ut på samtliga socialdemokrater, som ännu inte svarat, eller endast noteras som svar från dom jag sände den senaste påminnelsen. Olof skriver: Vi har ju fått in svar från ett antal sossar, bl.a. Bodström, så varför kan inte de andra svara? Det känns som partiledningen ”hindrar” utbildning av övriga ledamöter genom att "svara åt dem". Sedan föreslår han att vi besöker dem och andra, som ännu inte svarat, på deras bloggar och påminner om våra frågor parallellt med nya påminnelsemejl. Olof har på det sättet frått in en del svar och trägen vinner. Tycker att Olof är genialisk och ska ta nya tag med en kombination av blogg-besök och The Gandhi Way d v s att vänligt påminna om att vi vill ha svar.

Undrar dock i mitt stilla sinne om det inte finns ett samband mellan de stora partiernas attityder gentemot vår undersökning och det som nu senast Anne-Marie Pålsson (M) gett uttryck för när hon nu meddelat att hon inte ställer upp till omval. Hennes artikel hos Newsmill.se och DN kommenteras av Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander och där i kommentarsfältet pågår ett samtal om riksdagens arbetsformer, som våra etablerade media speglat bara så där i förbifarten när någon ”hoppat av” och då får man som läsare lätt uppfattningen att det är den enskilde ledamoten, som är den felande länken. Att frågorna intresserar får jag ett kvitto på när redaktionen för Second Opinion bett att få publicera den del av gårdagens inlägg, som handlar om de frågor som poppat upp när jag funnit att det råder ett tunnelseende, som hindrar etablerade medier att ta ett samlat grepp och beskriva hur all denna lagstiftning samverkar och möjliggör skapandet av ett övervakningssamhälle.

Olofs idé att hälsa på hos riksdagsledamöterna via deras bloggar har, förutom påhälsning hos Johan Linander, även drabbat Annie Johansson ( C) i samband med att hon lyft fram Mere Conduitprincipen, på sin blogg. Den principen innebär att det företag, som endast tillhandahåller infrastrukturen för överföring av innehåll inte ska kunna göras ansvariga för innehållet i den information de för över, skriver Annie. Men av kommentarerna kan vi se att Annies tilltro till den principen väger lätt då e-handelsdirektivet, det s k infosoc-direktivet, upphovsrättslagen, trafikuppgiftsutredningen och polismetodutredningen talar ett annat språk. Intressant.

-->

Noterar i övrigt att Jens O kommenterar hur valfunktionärer medverkar till fusk; Sagor från Livbåten har ett tips hur man gör något åt detta; Opassande undrar vem som har ansvaret för att det går rätt till; Daniel Rhodin Fp i Eslöv gör ett nytt mycket välkommet inlägg mot övervakningssamhället; Erik Hultin för ett intressant resonemang om riksdagens arbetsformer; Mitt i steget, vill visa att det, trots tongivande skribenters misstro, skett en förändring även inom (S); Lars-Erick, vill syna hur långt Socialdemokraterna vill gå för att i handling visa detta; och MinaModerataKarameller utgår från fenomenet Falkvinge och talar sig varm för deltagandet vilket internet medger.

Nytt mejl till Bryssel om Telekompaketet.

-->

Läser artikeln i SvD om hur riksdagspartierna ska locka väljare på nätet. Intressant. Längst kommer nog den som odlar sina väljarkontakter mellan valen. Det gäller även våra egna riksdagsledamöter, som ibland är väldigt nödbedda, om man säger så – ta en titt på Riksdagssvar så förstår ni vad jag menar. Efter alla blogginlägg om turerna kring Telekompaketet där nere i Bryssel kom jag fram till att jag måste skriva ett nytt mejl till våra 19 ledamöter i Europaparlamentet. Senast jag skrev var den 10 mars och då gällde det ACTA-avtalet. Jag måste ta reda på vem jag kan lita på när jag ska rösta i EU-valet. Därför samlade jag ihop mina funderingar från den 3 och 5 april, i de delar som handlar om Telekompaketet, och argumenterade för behovet av nätneutralitet. En kopia av mejlet har jag dessutom delat med mig till personer, som tillhör vad kultureliten kallar riktiga media.

Igår försökte jag klura ut bl a hur omröstningarna går till där nere med s k trianguleringar, vilket innebär förhandlingar före och efter det att berörda utskott tar ställning. Där nere har man formaliserat det som även kan pågå i slutna rum här hemmavid och då kallas ”mygel” av en del. Där sköts detta av en grupp som kallas Coreper och består av tjänstemän från olika länder. Nyckelpersoner i detta sammanhang är Henrik Hansson, politiskt sakkunnig hos infrastrukturminister Åsa Torstensson och Jörgen Samuelsson Conseiller (télécommunications, poste, industrie, compétitivité) i Bryssel.

I Telekompaketet är det fem olika direktiv som berörs, varav tre ska hanteras den 16 eller 21 april (det finns olika uppgifter på hemsidan) i ITRE, utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Nyckelpersoner här är för Sveriges del ordinarie ledamöter Lena Ek (C ) och Göran Färm (S) och suppleant Gunnar Hökmark (M). Gunnar Hökmark är dessutom vice ordförande i den största partigruppen i parlamentet EPP-ED.

Hittills har jag fått svar från en assistent hos Gunnar Hökmark (M) tillika utskottssuppleant, MEP Anna Ibrisagic (M) och MEP Lena Ek (C ) tillika utskottsledamot. Svar, som jag för mitt eget lärande ställt frågor kring och bollat tillbaka, ibland sedan jag skaffat mig ny information från andra bloggare intresserade av saken. Jag är mycket nöjd med att två av tre i utskottet hört av sig och att en parlamentsledamot uttalat sig till stöd för ett tillägg, som jag oroat mig för skulle vara borta efter behandlingen i IMCO (utskottet för inre marknad och industri). Jag behöver dock få veta hur Anna Ibrisagic tänkt sig att det ska kunna komma upp vid den slutliga omröstningen som blir i plena den 5 maj. Ska bli intressant att se vilka svar jag får på mina frågor. Ser att Erik Josefsson bloggat om saken. Hax har också noterat vad som händer.

Jag har förstått att upphovsrättsindustrin och de som utvecklar utrustning för övervakning och filtrering är synnerligen angelägna om att peta in saker i Telekompaketet, som inte hör hemma där. Såg också att EPP-ED-gruppen anordnar ett seminarium den 15 april på Hotel Renaissance i Bryssel under rubriken "How to maintain a modern copyright system on the internet – what solutions are avaiable?" där Gunnar Hökmark ska vara moderator. Medverkar gör Torbjörn Fygt - wellknown Swedish Author, Andrea Renda CEPS think-tank, Shadi Bitar CEO Earbooks, Mattias Ganslandt Assoc. Professor of Economics - Center for European Law and Economics, Patrik Fältström Consulting Engineer Office of the CTO - Cisco, Per Strömbeck, spokesperson Swedish Games Industri. Hoppas innerligt att detta meninsutbyte är ett led i ansträngningar att förmå berörda intressenter inse i vilka lådor de hör hemma och att våra folkvalda politiker klarar av att hålla emot allt som hotar nätneutraliteten och skyddet för användarnas integritet och rättssäkerheten.

Jag har skrivit till MEP (Member of European Parliament) och tycker att fler ska göra det för att visa att vi bryr oss och vill skaffa oss kunskap inför EU-valet. Avslutar med några intressanta länkar till andra bloggare som också bekymrar sig om våra demokratiska fri- och rättigheter: Leo, MinaModerataKarameller, Mårtensson, Lakes lakonismer, Tommy k Johansson, Erik Hultin bara för att nämna några i all hast - har en tid hos distriktssköterskan att passa. Uppdaterar senare om jag finner andra av intresse senare under dagen.

Internet på väg att förstöras.

-->

Nu vet vi att EU är på väg att förstöra det öppna fria internet, som vi lärt känna det. Ett antal artiklar i DN1, DN2, DN3 beskriver situationen så som den ser ut efter omröstningen idag om Telekompaketet i de båda utskotten IMCO och ITRE nere i Bryssel. I min bloggpost tidigare idag länkade jag till Hax, som på plats i Bryssel uppmanar oss att mobilisera alla våra krafter och beröra inte bara våra egna EU-ledamöter, utan även folkvalda, vänner och bekanta i andra EU-länder. Jens O kommenterar.

Anders Mildner kommenterar och undrar mot bakgrund av allt som vi känner till: - Varför i hela friden håller vi då på att skapa ett samhälle som bygger på övervakning, minskad integritet och rättsosäkerhet? Det är en mycket intressant fråga.

Själv ingår jag i nätverket Riksdagssvar, som ställt fem frågor för att få klarhet i vad det är, som riksdagens ledarmöter vet om FRA-lagstiftningen, och vad det är, som vi inte förstår, men icke sa Nicke. Lars-Erick bosatt i Piteå, tycker att riksdagsledamöternas tystnad är så anmärkningsvärd att han dels bloggat men också skrivit ett debattinlägg, som publicerades i Piteå-Tidningen i lördags.

Vad kännetecknar en demokrati?

-->

Bra att DN skriver om hur censuren breder ut sig även i länder som säger sig vara demokratiska. Karl Sigfrid skriver om censuren i Australien och Nya Zeeland. Jag har tidigare noterat att Sverige ser ut att gå att mer i korporativ riktning, då riksdagens ledamöter inte ser som sin roll att företräda medborgarnas intressen gentemot resursstarka gruppers egenintressen. Anders Widén påstår rent av att riksdagen inte vill oss väl. Alla dessa integritetskränkande lagar kan inte tolkas på särskilt många andra sätt än att andra intressen än försvaret för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter tagit över. I fredags skrev DN om dimridåerna kring ACTA-avtalet efter det att frågor ställts i riksdagen. Erik Josefsson (V) skriver om den kommande omröstningen i Näringsutskottet den 26 mars. Det ska bli intressant att se hur våra politiker agerar då. JensO är en av många som följer detta med stort intresse. Anohito ställer frågan Är det rimligt? m a a datalagringsdirektivet och vad det kommer att kosta oss samt hur det är tänkt att fungera med referens till Janne Flygheds artikel i Aftonbladet Vågar du lyfta luren nu? Även här kan vi se att det finns företag som ligger långt framme när det gäller att svara mot politikers fåfänga dröm om att kunna övervaka alla och envar. Opassande noterar och analyserar det som pågår.

Att något hänt, som är svårt att förklara, visar bloggen Att dricka liberalt, som grävt i Folkpartiets rapporter. Och hos Umeå live ser jag att P-O Ågren antagligen var först med idén om en digital allemansrätt. Mårtensson, som deltagit i Centerns distriktsstämma i Sthlms län, är nöjd med ”att centern ska verka för att upphovsrätten ska moderniseras och anpassas till dagens teknik. Upphovsrätten ska inte vara ett hinder för utvecklingen utan tvärt om. Dessutom ska centern utforma ett upphovsrättspolitiskt program”. Måtte det ge ett bättre resultat än det vi ser hos Folkpartiet. Intressant.

I fredags var det dags för Ungdomsriksdagen att samlas efter månader av förberedelser, skriver Norran. Det var 349 blivande studenter från 61 orter som för en dag fick fatta beslut i ett antal viktiga frågor. Med röstsiffrorna 179 – 107 röstade ungdomarna ett tydligt nej till att FRA skulle få tillstånd att signalspana i kabel. IPRED hann man inte rösta om, men beredande utskott hade förordat ett avslag. Det finns hopp om framtiden. MMN-o kommenterar. Riksdagens ordinarie ledamöter medverkade bl a som ordförande i olika utskott. Annie Johansson (C ) i Näringsutskottet; Fredrik Federley (C ) i socialförsäkringsutskottet och Göran Pettersson (M) i socialutskottet – allt omnämnt i deras bloggar.

Sedan kan man naturligtvis undra om det finns något samband mellan intresset hos våra riksdagsledamöter att bevaka oss alla och deras slutenhet gentemot oss, som valt dem. Vi i nätverket Riksdagssvar bygger vidare på vårt digitala monument över deras hållning gentemot oss, som varit kritiska mot deras beslut om FRA. Eftersom det sägs att vi inte förstått det fina i kråksången har vi formulerat fem olika påståenden, som de erbjudits att ta ställning till Ja, det stämmer eller Nej, det stämmer inte eller Vet ej samt möjlighet till Kommentar. De, som ser ur att ha störst svårigheter att avge ett svar är större delen av Moderaterna och Socialdemokraterna. Men, fortfarande kan vi notera att svar flyter in – här Olof. Lars-Erick skriver tänkvärt om den tigande makten.

Vet inte om det blir ett allför djärvt hopp, men nog undrar jag om folkets intresse för ockultism och andra företeelser, som knappast talar för att vi är ett upplyst folk, slagit rot även i Riksdagen. Detta sedan jag läst Isobels Myten om det upplysta Sverige. Ser att Svensk Myndighetskontroll funderar i liknande banor.

DN, Second Opinion och min verklighet.

-->

Ser att Hax gör ett försök att värja sig mot den uppfattning om honom, som odlas inom väggarna hos draken DN. När jag läst artikeln på Second Opinion slås jag av att en del riktiga journalister, som t ex Ewa Stenberg, ser ut att aldrig slås av tanken att de kan ha feltolkat det som sagts. Eftersom jag själv engagerat mig i motståndet mot den lagstiftning som FRA:s intresse för kabeltrafiken lett till, utan att vara köpt av vare sig ett PR-företag eller Hax, Piratpartiet eller någon annan, är jag angelägen om att DN:s bild inte blir den enda sanna. I så fall kan DN:s artikel förvända synen på läsarna och att hjälpa Ja-sägarna i riksdagen att komma undan sitt ansvar för att de traskat patrull efter en relativt liten grupp i landets ledning, som starkt påverkats av det mentala klimat som skapats i världen i svallvågorna efter ”nine-eleven” i USA.

Fram till den 9 juni 2008 tillhörde jag det sovande folk, som aldrig kunde drömma om att Sveriges regering och riksdag skulle släppa igenom ett sådant lagförslag. Det blev ett brutalt uppvaknande. Som framgår av inlägget den 10 juni 2008 började jag med att ta del av bloggar och tidningsartiklar och det jag fann gav mig anledning att påminna om romanhjälten James Bonds ord: - Medan flugorna sover, bättrar spindeln på sitt nät. Sedan dess har jag försökt gottgöra min godtrogenhet. Det började redan kvällen innan då jag lagt in e-postadresserna till länets riksdagsledamöter i min adressbok samt sänt dem ett mejl där jag förordade försiktighetsprincipen d v s att den riksdagsledamot, som inte vet vilka effekter som följer av ett Ja, den röstar Nej.

Nu blev det inte så. Det blev istället ett dribblande, som lett till att vi nu – ett par månader efter det att lagen trätt i kraft – inte vet hur det blir med skyddet av våra mänskliga rättigheter. Efter en rad yttranden över lagförslaget, som sägs täcka de 15 punkter, vilka ingår i alliansens kompromiss, är vi idag många, som anser att regeringen åter hamnat i en återvändsgränd, bl a Lennart Rohdin, Skärvor från skäret.

Sedan den 10 juni 2008 har jag – utan att få betalt från något håll – gjort drygt 200 inlägg, som handlar om turerna kring lagarna runt FRA. Dessutom har jag sedan i oktober 2008 ingått i nätverket Riksdagssvar, där en grupp bloggare gjort sitt bästa för att klargöra var glappet mellan vi och dom finns. För att förstå måste vi få klarhet på vilken punkt vi inte förstått varandra. Detta var ett behov, som växte fram under hand och som några bloggare tog tag i och skapade former för. Även om jag inte känner någon av de andra sedan tidigare, har jag svårt att tänka mig att någon av dem skulle ingå i något riggat av en PR-byrå. Hur det grupparbetet tog form och drevs framåt finns redovisat hos StoppaFRAlagen. Den lärdom jag hittills dragit av detta är att de flesta politikerna av någon anledning, som bara de själva känner till, vill dölja sitt individuella ansvar för riksdagens beslut. Dessutom har de största partierna Socialdemokraterna och Moderaterna väckt min nyfikenhet – varför vill så många av deras ledamöter inte medverka?

Arbetet med FRA-motståndet har gjort mig mera klarsynt och på kuppen har jag fått en inblick i det anlopp mot internetanvändares demokratiska fri- och rättigheter, som framförallt hökar inom upphovsrättslobbyn ägnar sig åt med politikernas goda minne. Därför gillar jag Mårtenssons initiativ att göra ett upprop samt samla namn för kravet på en lag för intellektuell allemansrätt på internet och har skrivit på. Jag har också tipsat mina vänner att ställa upp. Man skriver under med namn och bostadsort, sedan kan man sända vänner ett mejl via ett formulär. Namninsamling lovar att inte sparar e-postadresser som lämnas via denna tips-funktion. Intressant?

DN:s ”scoop” och Ekots inspel om FRA.

-->

Idag kommer det, som jag väntat på. Ekots Erik Ridderstolpe skriver bl a ”Statsminister Fredrik Reinfeldt säger att det kan bli nödvändigt att ge fler myndigheter möjlighet att hämta information från signalspaning. Statsministern var tveksam redan i höstas när kompromissen om den nya FRA-lagen drevs fram av bland annat en grupp folkpartister.” Där satt den!!! Vi har nått ett backningsläge – inte backa, riva upp och göra om – utan att backa helt eller delvis från kompromissen. I det ljuset ska det bli intressant att se Federleys och andra FRA-kritiska riksdagsledamöters krumbukter. Kommer de att gripa efter det halmstrå, som DN:s artikel kan vara, om ingen synar den i sömmarna. Den kommer ju som från himlen sänd. Intressant.

Efter att ha skummat en del av den upprörda debatt, som pågår efter DN:s ”avslöjande” och ledarkommentar, har jag funnit en berättelse, där man kan se den spik, som DN:s journalister kokat sin soppa på. Det är Per Ankersjö som berättar om hur han var med och etablerade nätverket Borgerligt nej till FRA och då använde sig av kontakter inom PR-branschen. Sedan man läst det, är det inte svårt att förstå resten – i efterdyningarna när alla talat om bloggbävningen och bloggosfären som en ny maktfaktor – blir det alltför frestande för dessa PR-konsulter att skryta och skrodera om sin roll inför ett par alltför okritiska journalister. Andra, vars insatser förminskats i motsvarande grad, blir med all rätt upprörda. Men, det får inte skymma sikten när man vill göra en analys på basis av det som man själv vet något om. Vilka frågor är viktiga att söka bra svar på för att landa hyggligt rätt i slutändan?

Även om journalisterna hade att göra med PR-knuttar sugna på att göra sig själva märkvärdiga, varför valde journalisterna bort andra intervjuades bilder? Det är bara en av de frågor jag sett formuleras. När jag ser tillbaka på min spegling av motståndet mot FRA, var Borgerligt Nej till FRA en rätt marginell företeelse, även om jag blev glad när jag den 6 augusti läste ett debattinlägg av Anders Wijkman (kd), Camilla Lindberg (fp) och Per Ankersjö ( C) i Norrtelje Tidning. Jag tror fortfarande att undertecknarna menade det som de uttryckte i sin artikel och delade med dem besvikelsen över att berörda partier slagit dövörat till. Här hemma hade ju de politiker, som jag röstat på, sagt Ja till eländet. Bland vänner, bekanta och ute på nätet var jag långt ifrån ensam om mitt motstånd och upptäckte rätt snart att motståndet mot FRA-lagarna skar genom alla partipolitiska läger och att där ute på nätet pågick ett gigantiskt grupparbete, där alla bidrog med sitt kunnande för att genomlysa berörda lagar och deras effekter. I den processen växte också nätverket Riksdagssvar fram. I runt 200 inlägg har jag sedan den 9 juni 2008 dokumenterat den kunskapsprocess, som FRA:s anspråk på mina och andras trafikdata i nätets kablar gett upphov till.

Affärsvärldens Per Agerman har vad jag kan bedöma en rätt klar bild av skeendet i den del, som DN blåst upp, men också en ogrumlad blick när det gäller riksdagsledamöternas roll i det hela. Jag håller med honom när han summerar ”Att de lyckats spela upp en majoritet av riksdagsledamöterna på läktaren i en av de mest känsliga frågorna på mycket länge är en realpolitisk bragd. Det betyder inte att utvecklingen är bra för den svenska demokratin.” Med ”de” i citatet avses statsministern och försvarsministern, men jag är rätt säker på att kretsen av spelfördelare varit något större. Dessutom är det naturligtvis lugnare att befinna sig på läktaren, än att delta i spelet, men nog undrar jag vad som sker när svenska folket vid ett kommande val ska bedöma värdet av detta.

Personerna, som tog initiativ till webbplatsen StoppaFRAlagen ger också sin bild när det gäller den roll, som de spelade. Ankersjö har lagt ut en replik till DN på sin blogg. Alla, som vill bidra med sina berättelser om sin roll i motståndet mot FRA-lagen, kan göra det. Läs mer här hos MiNimaliteter. Hax har redan bidragit. Själv grunnar jag på hur jag ska beskriva det som jag har gjort, men det ger sig. Andra som också ställer frågor och söker svar: Opassande, Ting och tankar, Lakes lakonismer, Thomas Hartman, Mårtensson, Mitt i steget, JensO, Anders Widén och Scaber Nestor. Även journalister kan se olika på saken, det visar Sanna Rayman. Men, att DN inte är ensam om att vifta bort det, som vi bloggare gör, det visar ett inlägg hos Newsmill av Dagens Medias nyhetschef Martin Schori.

Avslutar med MinaModerataKarameller som ställer en berättigad fråga m a a den pågående rättegången mot The Pirate Bay.

Twixdagen håller på att samlas.

-->

Läser Politikerbloggen om att Socialdemokraterna tagit initiativ till att samla ”kvittrande” riksdagsledamöter i Twixdagen. Det är Magnus Ljungkvist, pressekreterare för socialdemokraterna i Stockholms läns landsting, och den almedalsbloggande kollegan Jonas Morian, som är initiativtagare. Svaret på Daniel Alséns fråga om mikrobloggandet ändå inte bara är en kortlivad trend, är intressant. Inte minst för den som hört det förr och då i samband med bloggbävningen kring FRA och den efterföljande diskussionen kring de femton punkterna, som nu är ute på remiss.

”Man kan inte göra mer än att göra politikerna tillgängliga. Det finns ett ansvar för medborgaren att delta i debatten också. Gör man inte det så är det svårt att komma efteråt och gnälla”, säger Magnus Ljungkvist.

Första gången jag hörde talas om denna min skyldighet, för att kunna ha synpunkter på det som sker i riksdagen, det var när riksdagsledamoten Gunnar Andrén den 11 juni 2008 reagerade på mina mejl till riksdagens politiker i vårt län med ett mycket korthugget "Hej Gun. Har du något bra svar på att du avstått från att läsa min blogg där dina frågor avhandlas? I stället för att bara anklaga? Men jag skall svara dig tillsammans med andra som alla tänker likadant. GA".

Det andra tilllfället, när det bekräftades att jag räknades först när jag använde fältet för kommentarer på en riksdagsledamots blogg, det var när jag gick till Göran Petterssons blogg och påminde om att jag sänt honom ett par mejl både i hans egenskap som lokal politiker och riksdagsledamot, men inte fått något svar. Där i kommentarsfältet blev det möjligt.

Tredje gången jag fick bekräftat att politikerna vill kunna styra kommunikationen med medborgarna via sina egna bloggar, det var när jag engagerade mig i nätverket Riksdagssvar.se. Tillsammans med nio andra medborgare har jag mejlat fem frågor till min kvot på 39 riksdagsledamöter för att kolla vad i fråga om FRA-lagstiftningen, som vi inte förstått. Det är ett evigt nötande, det kan jag intyga. Stoppa FRA-lagen har bett oss om en redogörelse och den ligger nu ute på deras webbplats. På vår egen webbplats Riksdagssvar bygger vi vidare på en minnessten över glappet mellan folket och riksdagen. I Vänsterpartiet har nu alla svarat. Miljöpartiet är på god väg. Det ska bli intressant att se när det lossnar hos socialdemokrater och moderater, som säger sig vara intresserade av att kommunicera med folket.

Mig förefaller det som att politikerna inte alls förstått finessen med dessa nya sociala media. Mittåt – det gäller inte alla. Karl Sigfrid, som fick känna på partipiskan i samband med omröstningen om FRA, fortsätter oförtrutet sin mission att argumentera för Open Source och ett fritt internet. Här talar han för Open Source och open gowernment och refererar till New York Daily News, som beskriver Obama som en open source-president - en ledare som med hjälp av den nya tekniken skapar ingångar för alla som vill involvera sig i den politiska utvecklingen.

Idag är det Data Protection Day i Europa.

-->

Nyheten i Aktuellt igår om myndigheter som kommer att utestängas från möjligheten att nyttja FRA för sin verksamhet har spritts via TT och ses nu som en notis i Aftonbladet och SvD. När jag såg inslaget tänkte jag – en månad kvar av remisstiden måste naturligtvis en reaktion komma från alla dem, som såg sig som självklara kunder i Åkessons shop hos FRA. Det ska bli intressant att se vart detta leder. Dimridå för att invagga folket i villfarelsen att FRA-lagen garanterar svenska folkets integritet? Eller larmas det på grund av en verklig oro från dessa myndigheters sida att inte kunna gå bakvägen så som man planerat? MinaModerataKarameller undrar om det inte är dags att inse att det här är kass nu. Håller helt med.

Annars påminner Datainspektionen om att Europarådet utnämnt den 28 januari till Data Protection Day. Tanken är att Europas dataskyddsmyndigheter ska förlägga olika aktiviteter till idag så att det blir en internationell manifestation för integritetsskyddet. Målet är att göra oss medvetna om hur personuppgifter samlas in och behandlas och vilka rättigheter vi har som medborgare. Datumet har valts mot bakgrund att Europarådets Dataskyddskonvention antogs den 28 januari 1981. Det är inte en dag för tidigt att manifestera det skydd för integriteten som riksdagen och EU:s olika ministrar, kommissionärer, politiker och arbetsgrupper naggar i kanten för än det ena och än det andra ”behjärtansvärda” ändamålet, utan tanke på medborgarnas rätt till skydd för den personliga integriteten.

På hemsidan skriver Datainspektionen om den undersökning, som de för tredje året i rad har genomfört bland ungdomar. Den gäller ungdomars inställning till integritet i allmänhet och integritet på Internet i synnerhet. Årets undersökning visar en klar tendens att unga människor fått en mer negativ syn på övervakning. Enligt Kairos Future, som genomfört undersökningen på uppdrag av Datainspektionen, är förra årets debatter kring Ipred-lagen och FRA-lagen en trolig orsak till detta. Nära hälften av ungdomarna anger att debatten har fått dem att fundera mer kring frågor om integritet. Intressant.

Jens O. tycker att nätneutralitet och ett fritt internet är värt att kämpa för; Scaber Nestor slår ett slag för ett besök hos Jonas Nordgren utanför riksdagshuset, som avslutar sin maratondemonstration på fredag; Karl Sigfrid och Erik Josefsson rapporterar om den diskussion som förs i Bryssel om förlängd upphovsrätt. Därutöver finner jag rosor och ris från Anders Widén till Karl Sigfrid; att Svensk Myndighetskontroll slår ett slag för Riksdagssvar i Västmanland; samt att Badlands Hyena tipsats om vitsen med en proffsig vänförening istället för kritiska medlemmar.

Kräver rättsligt skydd mot intrång i min dator.

-->

I dagens AB har riksdagsman Karl Sigfrid (m) redovisat hur politiker världen runt efter att ha blivit utsatt för bl a skivbranschens lobbyister börjat kringgärda internet med lagar, som både kränker medborgarnas integritet och ger olika aktörer befogenheter, vilka i en rättstat ska vara förbehållen rättsväsendet och där föregås av en rättssäker prövning. Karl har mot den bakgrunden en innovativ idé om det framsynta i att Sverige gick i rakt motsatt riktning – såg till att internet i vår del av världen kunde vara en del av det frihetens hav, som nätet är tänkt att vara. Förutom IPRED har han även skrivit om Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom.

Men med tanke på alla föreställningar om nätet farlighet, som frodas framför allt bland dem som inte använder nätet i sin vardag, är jag rädd för att hans förslag om Sverige som en frizon, kommer att tolkas som att han vill se Sverige som en tummelplats för allt ont. Då kan det vara klokt att förflytta sig och inta ett helikopterperspektiv. Varför har det blivit så här? Ja, vi befinner oss i en brytningstid då vi måste söka ny kunskap för att förstå varför det pågår en kraftmätning mellan de som ser teknikens möjligheter, men inte blundar för dess problem, och alla som inte hängt med i teknikutvecklingen och därför väljer att stirra sig blind på problemen och blundar för teknikens möjligheter.

Resan från att vara helt ovetande om all denna lagstiftning med udden riktad mot oss internetanvändare fram till idag då den, som vill se, upptäcker hur politikerna går ärenden åt en industri, som inte hängt med i svängarna, har varit omskakande. Många har varit frustrerade över att våra lagstiftare d v s riksdagens ledamöter förefaller vara ovilliga att se saken från ett annat håll. Den frustrationen hanteras på olika sätt beroende på var man befinner sig. De, som gett upp hoppet om dagens riksdagsledamöter, har sedan ett antal år startat eget och bildat Piratpartiet. Christian Engström har i sin postning i går gjort en redovisning av den kamp som förts och man kan inte annat än imponeras av all den energi som ligger bakom detta. Andra, som i tro att de olika partierna från höger till vänster är måna om demokrati och folkets personliga integritet, står nu med lång näsa och känner sig mer eller mindre övergivna.

Då kan man göra som Erik Hultin – blåsa nytt liv i Centeruppropet och bredda uppgiften från att gälla enbart FRA till all den integritetskränkande lagstiftning som är på gång. Eller som MinaModerataKarameller ta på sig uppgiften av utbilda dem, som hon röstat på och måna om dem, som har vunnit insikt t ex Karl Sigfrid. Eller Anders Widén, som genom sin kamp för Riksdagssvar med frågor kring FRA, nu sökt kunskap och funnit att IPRED rör oerhört viktiga värden, som kan förskingras, om vi inte klarar att gå från kritik till konstruktion. Intressant.

Under tiden pågår Hearingen i Europaparlamentet om kommissionens förslag att förlänga tiden för copyright för inspelad musik (fonogram) från 50 till 75 år, vilket Hax rapporterar om. Eftersom det är därifrån det mesta kommer blir valet till EU av största betydelse. Anohito har en lista på tänkbara kandidater.

Medborgare - res dig och gör motstånd!

-->

I Expressen skriver Camilla Lindberg (fp) och Erik Josefsson (v) om datalagringsdirektivet, som ska implementeras i svensk lagstiftning under våren. Enligt min humla funderar kring folkets situation med alla dessa lagar – FRA, Ipred, datalagringslagen, ACTA – och möjligheten för kritikerna inom regeringspartierna att komma på rätt köl, sedan man havererat när FRA-lagen drevs igenom den 18 juni. Man behöver inte vara Einstein för att inse att de utlovade tilläggen egentligen endast hade funktionen att förvilla de sex kvinnorna i Folkpartiet och alla de väljare, som så gärna vill tro att regeringen menade något av betydelse med förslaget om förbättringar.

Per Agermans/Frendos analys, Mark Klambergs iakttagelser, när det gäller vad som inte påverkats av tilläggen och Intensifiers förslag om ett återkallande av bygglovet för FRA 2.0 visar att så inte är fallet. Den, som vill se, inser att kompromissen med tilläggen endast haft en funktion – att tysta kritikerna tills lagen, som beslutades den 18 juni 2008, trätt i kraft. Sedan har kritikerna bara att välja mellan pest och kolera – säga Ja till den nya sminkade varianten och ge sken av förbättringar eller säga Nej och bli vid den variant, som idag utgör grund för den flod av svenska folkets trafikdata, som ska levereras till FRA och som krävs för bl a utvecklingsverksamheten. Den senare möjliggör upprättande av sociogram, som är en karta över en individs kontakter och sökvanor kompletterad med personuppgifter, vilka annars inte får registreras enligt Personuppgiftslagen (PUL). FRA har sedan 2007 en egen variant av PUL, som ger dem tillåtelse att registrera det som annars är förbjudet. I fel sällskap vid fel tidpunkt kan vem som helst ingå i ett sådant sociogram. Utvecklingsverksamheten med tillgång till alla trafikdata, som underlag för bl a sociogram påverkas inte av regeringspartiernas kompromiss. Den som gillar fulspel är naturligtvis full av beundran, men varken politiken eller politiker vinner seriösa anhängare med hjälp av tjyv- och rackarspel. Mot detta må varje klok medborgare resa sig och göra motstånd.

Västeråsaren Jonas Nordgren, 30, trotsar kylan och protesterar mot FRA-lagen utanför riksdagen, skriver Vlt.se. Han har tagit semester från jobbet v 2 - 5, för att sitta utanför riksdagshuset må – fre kl 8-17 öppen för samtal om FRA-lagen. Scaber Nestor har läst hans rapporter till Facebookgruppen ”Jag besöker Jonas Nordgren under trapprotesten”. Funderar starkt på att hälsa på honom. Annars ingår jag själv i nätverket Riksdagssvar, som ställt fem frågor om FRA till riksdagens ledamöter och redovisar deras svar på nätet under hand de droppar in. Eller rättare sagt visar upp deras talande tystnad. Om detta har jag berättat i Norrtelje Tidning igår, vilket jag skrev om här. Ett varmt tack till Lake för glada tillrop! Lake ingår i CenterUppropet som tagit nya tag och breddat sitt engagemang att förutom FRA gälla all annan integritetskränkande lagstiftning.

Avslutar med MinaModerataKarameller som upptäckt att Konstitutionsutskottet föreslår att det ska lättas på besöksreglerna för den som vill besöka en riksdagsman. ”Man ska kunna göra det utan att bli registrerad! Idag kan listorna på vem som besökt vem begäras ut enligt offentlighetsprincipen”, skriver hon. Jag kan berätta att det är två moderater, Jan-Evert Rådhström och Bertil Kjellberg, som den 7 oktober 2008 lämnat in en enskild motion 2008/09:K308, vilken ligger till grund för Betänkande 2008/09:KU8. Planerad behandling i riksdagen den 28 januari 2009. Kjellberg är kvittningsman och för flera av oss känd efter inslaget i Mittnytt som en av dem, som inte haft lust att svara på frågorna från Riksdagssvar. Intressant att riksdagens ledamöter är så angelägna om att omge sina egna göranden och låtanden med sekretess, men har så svårt att förstå varför folket inte vill vara övervakad av FRA!

Debattinlägg om FRA i Norrtelje Tidning

-->

Nu har den debattartikel, som inspirerades av sändningarna i SVT Mittnytt i förra veckan, publicerats i både NT:s papperstidning och på nätet. Där har jag återgett i stora drag vad som sagts samt att Erik Hultin, CenterUppropet och att Anders Widén i nätverket Riksdagssvar, där jag själv ingår, medverkat. Efteråt har jag sett att fler av Mittnytts tittare reagerat.

Igår ställde jag frågan: - Håller förhandsbeskedet om FRA 2.0 och refererade till Frendos analys och en del andra källor. Frendos analys är läsvärd. Jag har en känsla att de kritiker inom riksdagen, som låtit sig nöja med de tillägg som är på gång, de har köpt grisen i säcken.

Ser att Olof puffar för artikeln, vilket gläder mig. Nu hoppas jag att fler tar nya tag när det gäller FRA och den lagstiftning som nu är ute på remiss till den 27 februari. Opassande har också funderingar kring hur det går till i riksdagen.

Riksdagsledamöter förklarar sin tystnad

-->

En dundrande applåd för Anders Widén, som tack vare idogt arbete fick chansen att i SVT:s Mittnytt lyfta fram svårigheten att få svar om FRA från riksdagens ledamöter. Efter en presentation av Anders hänvisas till en video med intervjuer av riksdagsledamöterna Bertil Kjellberg (m) och Gunnar Sandberg (s) samt en länk till Riksdagssvar. Det hela började med ett inslag för ett par dagar sedan där det påstods att kritikerna tystnat, men sedan dök Erik Hultin upp med Centeruppropet och igår kunde vi se och höra Anders Widén. Bra jobbat! Anders har rätt i sin iakttagelse att länder världen runt fått spader efter den 11 september 2001.

Med tillgång till all trafik på nätet och i etern tror man sig kunna spåra terrorister, men i den mängden är det svårt att fånga relevant information (det visar just utredningar efter den 11 september 2001) och dessutom sker detta till priset av att många medborgares misstro mot myndigheter och politiker ökar i takt med att man ändrar sitt beteende när det gäller användningen av datorer, telefoner och faxar. Vi ser t ex Journalistförbundet uppmana sina medlemmar att i mejl varna för att kommunikationen övervakas av FRA. Jonas Linander (c), ledamot i Justitieutskottet, bloggar om att han nu är på studieresa i Australien och Nya Zeeland, där hans utskott ska studera organiserad brottslighet och ungdomsdito. Han ingår i gruppen som tittar närmare på den organiserade brottsligheten och noterar att Australian Crime Commission har befogenheter för underrättelseinhämtning som vi i Sverige inte är i närheten av, t ex datamining av bankernas databaser.

För att återgå till inslaget i Mittnytt hoppas jag på en diskussion om både riksdagsmannen Bertil Kjellbergs ignoranta attityd i förhållande till enkäter från vanliga väljare och Gunnar Sandbergs rätt slappa attityd till frågor som inte tillhör hans utskott. När det gäller Bertil Kjellberg undrar jag hur han ställer sig till enkäter med frågor från Företagarna och Skattebetalarna, bara för att ta några exempel? När det gäller Gunnar Sandberg borde han fundera över mängden motioner och vad det leder till att riksdagens beslut om nya och ändrade lagar i princip tas i utskotten. Att acceptera den ordningen innebär att makten förskjuts från de folkvalda (som traskar patrull) till en liten klick ledande politiker och deras tjänstemän samt lobbyister.

Jag delar inte Thomas Gürs idéer i dagens SvD om att göra politiken till en tummelplats för en välbetald elit, men jag gillar att han lyfter upp frågan till diskussion. Det skrivs alldeles för litet om hur besluten kommer till och var den egentliga makten över dem ligger. Med tanke på att förslaget En reformerad grundlag (SOU 2008:125) nu är ute på remiss finns alla anledning att börja skärskåda detta. Jens O har lyft fram 23 § som handlar om yttrandefrihet och informationsfrihet. Läs och begrunda.

Flera andra har noterat sändningarna i Mittnytt och Riksdagssvar; Olof, Opassande, Mårtensson, Leo, Jesper och Hanna Wagenius. Klocklös i tiden visar att ledamoten i signalspaningsnämnden Susanne Eberstein (s) pratar i nattmössan. Calandrella har också skrivit till våra rlm och redovisar nu vilka som hittills svarat. Här hur Anders själv upplevde att vara med i Mittnytt. För den som är intresserad av att veta mera om IPRED finns en wiki StoppaIPRED.nu Avslutar med att slå på stora trumman för Centeruppropet som Bent skriver om. Intressant.

Öppna för en ”bättre balans”.

Idag skriver SvD att moderaterna är öppna för att hitta en "bättre balans" i det lagförslag som ska avslöja illegala fildelare på internet. Det säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. En öppning, som vi i bloggosfären måste hantera, som en invit till dialog. Själv har jag i en rad blogginlägg bland annat här, här, här och i NT-bloggen lyft fram att vi lever i en ny tid som kräver nya lösningar på anordningar, som kan hindra samhällets utveckling. Som utgångspunkt har jag haft allt jag lärt mig om vilken möjlighet till utveckling, som ligger i att den kloka massans kunskap tas till vara för en utveckling. I tillvaron på nätet går den öppenheten under benämningen Open Source. Genom att alla bidrar utifrån sina kunskaper och erfarenheter – utan tanke på upphovsrätt – kan en programvara, en applikation eller en verksamhet bli mycket bättre till större nytta för såväl individer som samhället i stort. Ett bra exempel är den kunskapsutveckling kring olika frågor, som vi sett när det gäller FRA, IPRED1, Telekompaketet o s v.

Mina ModerataKarameller har idag, som så många gånger förr, kunnat förklara så att min gamla mamma, hade kunnat förstå även om hon under sin livstid inte var i närheten av en dator. Alltså utgår jag från att våra lagstiftare ska klara av att tänka längre än vad lobbyisterna inom film-, musik- och bokbranschen vill. De senare slår naturligtvis vakt om sina intressen, men jag begär att lagstiftarna ska tänka ett snäpp längre. Själv har jag botaniserat i olika rapporter författade av olika forskare och förutom de, som jag tidigare länkat till, har jag funnit ännu en hos Forum för Småföretagsforskning (FSF) ”Patent- och Copyright behövs det?” av Karl-Henrik Pettersson, som kan laddas ner och är ett utdrag från boken "Det nya företagets samhälle" (SNS Förlag).

Därtill kommer ett samtal, som jag hade på Stockholmsbussen härom dagen med en känd skådespelare, vars far var en omtyckt författare, som salig i åminnelse lämnade efter sig en upphovsrätt, vilken 70 år efter hans död nu förvaltas av sonen. För sonens personliga del kunde man skippa upphovsrätten, vilket skulle kunna ge honom själv bättre betalt vid varje tillfälle han anlitades av ett företag för en insats. Nu var det alltid ett snack om en tänkbar kommande användning av alstret d v s ett fiktivt värde, som också skulle värderas vid prissättningen av den första insatsen. Väl värt att tänka på.

Utifrån detta är jag idag beredd att föreslå att riksdagen initierar en översyn av upphovsrätten och i avvaktan på den översynen rensar bort alla krav från industrins lobbyister i IPRED1 samt Telekompaketet.

Rhodin, skribent hos Folkpartiet i Eslöv, deklarerade redan den 25 oktober sin inställning till IPRED1 eller Sanktionsdirektivet/privatpolislagen/piratjägarlagen beroende på var man står i sakfrågan. Andra som skriver är bl a Hanna Wagenius, Opassande, ProjektPåRiktigt, och Copyriot. Därtill kommer att Josef säger sitt om risken för ett stängt internet, Ipv6 (vad det nu är för något), Federley och FRA samt IPRED1. Mark Klamberg klargör en del frågor kring Telekompaketets behandling av Sveriges företrädare i EU där upphovsrättslobbyn också stökar till det. Olof morrar m a a trögheten hos våra riksdagsledamöter, när det gäller Riksdagssvar, vilket jag skriver under på. Men, om de tror att vi tänker ge upp har de räknat fel. Med tiden har vi något att berätta om hur det står till med demokratin i Sverige hösten-vintern 2008/2009. Intressant.

Lars-Erick, skriver om hur det känns att ha bidragit till valet av de politiker, som vi nu brottas med. Det är inte utan att jag känner igen mig i hans resonemang.

Demokratiserad övervakning och kontrollsamhället

Som uppladdning inför kvällens Debatt i SVT, som ska handla om sanktionsdirektivet IPRED1 – vardagligen Antipiratlagen, inleder jag med att bjuda på ett inlägg av MinaModerataKarameller – Som man frågar får man svar... Eftersom Piratpartiet sitter på de anklagades bänk, har jag låtit Rick Falkvinge få komma till tals i NT-bloggen med gårdagens inlägg om Operatörernas ansvar. Här får Rick Falkvinge ordet i ett genmäle till lobbyn, som ser ut att ha charmat rätt många av riksdagens ledamöter.

Därefter vill jag bjuda på en artikel ur Fria Tidningen ”Efter Storebror: Demokratiserad övervakning och kontrollsamhälle”. Artikeln bygger på en intervju med publicisten och före detta riksdagsledamoten Ingrid Segerstedt-Wiberg, som övervakades av Säpo ända fram till 1976. Jag citerar: ”Ordningsmaktens intresse väcktes antagligen av att hennes far var den nazistkritiske publicisten Torgny Segerstedt. Samtidigt tror hon att det var rykten om att hon var 'opålitlig' gentemot Sovjet som gjorde att Säpo fortsatte att kartlägga henne. Denna erfarenhet har präglat Segerstedt-Wibergs syn på övervakning: 'Så länge jag lever kan jag aldrig acceptera den här buggningen!' Kommentaren är en känga till såväl socialdemokraten Thomas Bodström som Johan Pehrson i hennes eget folkparti. Båda har varit pådrivande i att damma av gamla avlyssningsmetoder som varit förbjudna sedan mitten av sjuttiotalet, efter IB-affären”.

Med avstamp i samtalet med Ingrid Segerstedt-Wiberg går artikelförfattaren Karl Palm sedan igenom samhällsutvecklingen fram till våra dagar och ser Övervakningssamhällets två utvecklingslinjer – Demokratiserad övervakning och Kontrollsamhället – för att sedan landa i dagens situation med tidlösa sanningar och en bristande rättssäkerhet. Artikeln avslutas i en rätt dyster framtidsutsikt:

”Det ska alltså mycket till - väldigt mycket till - för att vi ska tillåta dagens makthavare (hur 'liberala' de än säger sig vara) tumma ytterligare på dessa medborgerliga rättigheter. Snarare måste de senaste årens nedbrytningsprocess vändas. Parallellt med denna process måste vi - utifrån insikten att vårt övervakningssamhälle följer nya logiker - utveckla pragmatiska verktyg för att förebygga att kontrollsamhället urartar. Samma tidlösa uppdrag, denna gång med nya verktyg”. Intressant. Ett tack till Jens O, som gav mig uppslaget.

Ett annat sätt att visa att världens makthavare är på väg åt galet håll är det inlägg som Tindra-Annette bjuder på SERE: EN HORRIBEL STUDIE I TORTYR. Hur var det nu? Samma tidlösa uppdrag, denna gång med nya verktyg! Sett i det ljuset, känns arbetet med Riksdagssvar verkligen angeläget. Andra som också tycker så är Brockman, Kålan, Olof och Projekt på riktigt. Conjoiner och Lars-Erick har också fått svar – från Sten Tolgfors. Lars-Erick har dessutom upptäckt att det finns papperstidningar, som håller liv i FRA-debatten. Det gläder mig. Avslutar med Josef, som har en rad positiva saker att komma med.