DN:s ”scoop” och Ekots inspel om FRA.

-->

Idag kommer det, som jag väntat på. Ekots Erik Ridderstolpe skriver bl a ”Statsminister Fredrik Reinfeldt säger att det kan bli nödvändigt att ge fler myndigheter möjlighet att hämta information från signalspaning. Statsministern var tveksam redan i höstas när kompromissen om den nya FRA-lagen drevs fram av bland annat en grupp folkpartister.” Där satt den!!! Vi har nått ett backningsläge – inte backa, riva upp och göra om – utan att backa helt eller delvis från kompromissen. I det ljuset ska det bli intressant att se Federleys och andra FRA-kritiska riksdagsledamöters krumbukter. Kommer de att gripa efter det halmstrå, som DN:s artikel kan vara, om ingen synar den i sömmarna. Den kommer ju som från himlen sänd. Intressant.

Efter att ha skummat en del av den upprörda debatt, som pågår efter DN:s ”avslöjande” och ledarkommentar, har jag funnit en berättelse, där man kan se den spik, som DN:s journalister kokat sin soppa på. Det är Per Ankersjö som berättar om hur han var med och etablerade nätverket Borgerligt nej till FRA och då använde sig av kontakter inom PR-branschen. Sedan man läst det, är det inte svårt att förstå resten – i efterdyningarna när alla talat om bloggbävningen och bloggosfären som en ny maktfaktor – blir det alltför frestande för dessa PR-konsulter att skryta och skrodera om sin roll inför ett par alltför okritiska journalister. Andra, vars insatser förminskats i motsvarande grad, blir med all rätt upprörda. Men, det får inte skymma sikten när man vill göra en analys på basis av det som man själv vet något om. Vilka frågor är viktiga att söka bra svar på för att landa hyggligt rätt i slutändan?

Även om journalisterna hade att göra med PR-knuttar sugna på att göra sig själva märkvärdiga, varför valde journalisterna bort andra intervjuades bilder? Det är bara en av de frågor jag sett formuleras. När jag ser tillbaka på min spegling av motståndet mot FRA, var Borgerligt Nej till FRA en rätt marginell företeelse, även om jag blev glad när jag den 6 augusti läste ett debattinlägg av Anders Wijkman (kd), Camilla Lindberg (fp) och Per Ankersjö ( C) i Norrtelje Tidning. Jag tror fortfarande att undertecknarna menade det som de uttryckte i sin artikel och delade med dem besvikelsen över att berörda partier slagit dövörat till. Här hemma hade ju de politiker, som jag röstat på, sagt Ja till eländet. Bland vänner, bekanta och ute på nätet var jag långt ifrån ensam om mitt motstånd och upptäckte rätt snart att motståndet mot FRA-lagarna skar genom alla partipolitiska läger och att där ute på nätet pågick ett gigantiskt grupparbete, där alla bidrog med sitt kunnande för att genomlysa berörda lagar och deras effekter. I den processen växte också nätverket Riksdagssvar fram. I runt 200 inlägg har jag sedan den 9 juni 2008 dokumenterat den kunskapsprocess, som FRA:s anspråk på mina och andras trafikdata i nätets kablar gett upphov till.

Affärsvärldens Per Agerman har vad jag kan bedöma en rätt klar bild av skeendet i den del, som DN blåst upp, men också en ogrumlad blick när det gäller riksdagsledamöternas roll i det hela. Jag håller med honom när han summerar ”Att de lyckats spela upp en majoritet av riksdagsledamöterna på läktaren i en av de mest känsliga frågorna på mycket länge är en realpolitisk bragd. Det betyder inte att utvecklingen är bra för den svenska demokratin.” Med ”de” i citatet avses statsministern och försvarsministern, men jag är rätt säker på att kretsen av spelfördelare varit något större. Dessutom är det naturligtvis lugnare att befinna sig på läktaren, än att delta i spelet, men nog undrar jag vad som sker när svenska folket vid ett kommande val ska bedöma värdet av detta.

Personerna, som tog initiativ till webbplatsen StoppaFRAlagen ger också sin bild när det gäller den roll, som de spelade. Ankersjö har lagt ut en replik till DN på sin blogg. Alla, som vill bidra med sina berättelser om sin roll i motståndet mot FRA-lagen, kan göra det. Läs mer här hos MiNimaliteter. Hax har redan bidragit. Själv grunnar jag på hur jag ska beskriva det som jag har gjort, men det ger sig. Andra som också ställer frågor och söker svar: Opassande, Ting och tankar, Lakes lakonismer, Thomas Hartman, Mårtensson, Mitt i steget, JensO, Anders Widén och Scaber Nestor. Även journalister kan se olika på saken, det visar Sanna Rayman. Men, att DN inte är ensam om att vifta bort det, som vi bloggare gör, det visar ett inlägg hos Newsmill av Dagens Medias nyhetschef Martin Schori.

Avslutar med MinaModerataKarameller som ställer en berättigad fråga m a a den pågående rättegången mot The Pirate Bay.