SvD publicerar idag en Sifo-undersökning, som visar att IPRED-lagen, där företag som anser sig vara utsatta för intrång i upphovsrätten, kan ta lagen i egna händer, inte får godkänt av folket. Även om 1.000 tillfrågade personer uppdelade efter partisympatier inte kan anses vara allmängiltigt för väljarna i stort, kan jag inte låta bli att fundera över den skillnad som syns mellan Folkpartiet-Centerpartiet och övriga, där uppemot hälften eller drygt hälften tycker att lagen var rätt. Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander, själv kritisk till att internetoperatörer ska få lämna ut uppgifter om sina kunder, tror att felaktigheter i debatten påverkat opinionen och tar detta med husrannsakan som exempel. Den som lever får se, tänker jag. Det blir allt lättare att tvivla på politikers ord. Liberal och långsint funderar också kring detta, men tycker att det allvarliga är att det hela gjorts till en civilrättslig sak med oproportionerligt stor makt åt en industri som saknar förankring i verkligheten. Aftonbladet, Expressen, IDG, HD och Dagens Industri skriver också om undersökningen. SvD har dessutom en artikel där spelbranschen skyller hela den här situationen på pirater, vilka man menar hyllar piratkopieringen. En ny variant på hönan och ägget, tänker jag.
Håller helt med MinaModerataKarameller, som ber regeringen ”Upp med strutshuvudet ur sanden nu och ta integriteten på allvar...”. Beatrice Asks kommentarer om politikers plikt att fatta obekväma beslut bemöts också av Opassande och hennes argumentation skriver jag under på, dock tvekar jag fortfarande när det gäller Piratpartiet. Vi får se hur det går med förlägningen av skyddstider för inspelning av musik vid den kommande omröstningen i EU. Hos Erik Josefsson läser jag att han hoppas på Olle Schmidt (FP), som annars är en respekterad politiker när det gäller våra grundläggande fri- och rättigheter. Det verkar det vara litet si och så med den saken i EU. Denna överstatliga konstruktion, som uppvisar allt mer av korporativism till nackdel för demokratin.
Läs gärna Copyriot, som skriver om korporativism i fem punkter med utgångspunkt från IPRED1, IPRED2 samt ACTA-avtalet (IPRED3), som alla handlar om att ge företag ett orättmätigt stort inflytande över upphovsrätts- och patenträttslagstiftningen, där lobbyister men inte medborgare har insyn och inflytande. Hans iakttagelse att Socialdemokraterna insåg att alliansens förslag handlade om en informell korporativism och därför föreslog en formell korporativism är intressant. Att socialdemokraterna inte själva ser detta, beror på deras vana att låta företrädare för olika organisationer prägla deras politik. När jag skrivit detta tänker jag på författaren Anders Widén, som lagt ner sin själ på att få de sina att förstå. Det är tungt när alla dessa lojaliteter står i vägen för den fria tanken. En annan författare Stefan Stenudd ser att lagen ställer gamla mot unga.
Hax skriver att i USA hemligstämplar Vita Huset det material som rör ACTA-avtalet. ”Och samtidigt som allmänheten, media och de flesta parlamentariker vägras insyn i ACTA-förhandlingarna – så lämnar USA ut materialet till företrädare för upphovsrättsindustrin.”, som då kallas rådgivare. Canada arbetar för öppenhet. Intressant.
Att IPRED krockar med forskningen skrev IDG.se om sedan Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga Biblioteket berättat om den tveksamhet som man där känner till fortsatt användning av deras trådlösa nätverk efter IPRED-lagens ikraftträdande. Peter Alvarsson, Computer Sweden gjorde ett bra inlägg ”Gör Piratkopiering ointressant”, men tyvärr når han inte i ett databranschens forum särskilt många av riksdagens ledamöter eller kultureliten. Anna Troberg har dock bestämt sig för att blicka framåt och berättar om ett projekt, som är tänkt att hjälpa och inspirera olika sorters kreatörer att våga sig ut på nätet och testa sina vingar. Ett juste grepp på problematiken!
Andra som skriver om IPRED: Mårtensson, Magnus Andersson, Copyriot, Tommy k Johansson, Sagor från livbåten, Free and thinking, Mitt i steget, Patrik Öhman, In your face, Viktor, Hax, Satmaran, Krohniskt, Allt inom IT, Sidvind, johanfirst och Varför inte? för att bara nämna en del av alla som noterat undersökningen. Scaber Nestor funderar kring piratkopiering - privatkopiering.
Apropå undersökning – avslutar med att nämna att jag nu fått svar från SvD:s journalist när det gäller väljarundersökningen. Tack för det! Det är inte mindre än 14,1 procent, som just nu saknar ett parti att rösta på. 14,1 procent! De osäkra är Sveriges tredje största parti!!! Det framgick inte av artikeln. Däremot att Folkpartiets nedgång med 2,1 procentenheter till 6,3 procent är statistiskt säker. Tänk om de osäkra skulle få en egen stapel i diagrammet, då skulle måhända politikerna förstå att en stor del av medborgarna känner sig frustrerade. Sammantaget noterar jag att det är fler än jag och Lars-Erick, som har problem med att Folkpartiet tappat bort sin liberala själ.
11 kommentarer:
Strålande Gun att du lyckats få fram siffran 14,1 % som anser sig sakna ett parti att rösta på. Borde vara högintressant för politikerna!
(en liten anm. bara, FP backade väl till 5,6 %. C hamnade på 6,3)
Ja, FP backade till 5,6 procent från 7,7 procent. C höll ställningarna.
1000 samples per strata brukar anses vara ett statistiskt bra urval.
Tackar för researchen. Lustigt hur det alltjämt tigs om PP i opinionsundersökningar.
Beelzebjörn: Jag vet inte om PP finns med bland alternativen i dessa undersökningar. Men om S D är med då borde PP vara med, men de klumpas väl ihop i gruppen Övriga?
@Farmor
Det verkar troligt.
Frågan är om det finns angivna alternativ, eller om samma frihet råder som vid ett verkligt val? Vore märkligt om det inte gjorde det.
Beelzebjörn: Ännu en sak att ta reda på. Räknas det till affärshemligheter eller kan det tänkas att företagen som gör undersökningarna vill berätta hur det går till?
Tja, är det SIFO kan det vara värt ett försök att kolla upp det.
Det brukar vara en hel del hysh-pysh angående den exakta strukturen på undersökningarna, men vad gäller politiska opinionssiffror kanske det finns en viss transparens?
Ska vi göra ett frest?
Jag vet någon jag skulle kunna ringa på ett telemarketingföretag och kolla rutinerna.
Update:
Pratade med en bekant i telemarketing-träsket.
Jag tror (men vet inte SÄKERT) att Väljarbarometern och liknande undersökningar har ett antal färdiga alternativ, och annat går under 'övrigt', utan att räknas eller bokföras.
Anledningen är att sådana här undersökningar görs genom en dial, där telefonisterna kryssar i svaren i ett formulär, vilket nödvändiggör förberedda rutor att klicka i.
Jag tvivlar på att alternativen presenteras. Det är nog snarare formulerat som 'vad skulle du rösta på', och finns inte alternativet, klickar man övrigt, och där hittar du övertygade Pirater.
Beelzebjörn: Intressant. Ska göra ett försök med SIFO och Skop, det kan väl anses tillhöra allmänbildningen att vilja veta ;-)
Jo.
Det lite känsliga är att SIFO är ett vinstdrivande företag, och försiktiga med information om sina metoder om de misstänker att det används till att undergräva förtroendet för deras statistik. (Vilket är motsägelsefullt, eftersom transparens snarare stärker förtroendet...)
Fortsätter på mitt håll idag.
Skicka en kommentar