torsdag 19 juli 2012

Hinder för kunskapsbyggande gynnar Piratpartiet?


Paul Whitney, en bibliotekarie från Kanada, berättar om de senaste förändringarna i den kanadensiska lagen om upphovsrätt som ger mycket begränsade möjligheter till ett gränsöverskridande utbyte av verk för personer som blinda eller har andra funktionshinder. Whitney utvärderar också de kanadensiska delegationens bidrag till WIPO SCCR och diskussionerna om ett fördrag för personer som är blinda eller har andra funktionshinder.

Vill du veta mera om den diskussion som pågår i Kanada och i EU Kommissionen om handelsavtalen CETA och ACTA är Michael Geist en mycket tillförlitlig källa. Har just tagit del av hans blogginlägg där han berättar om att EU Kommissionen (efter EU-Parlamentets Nej till ACTA) avser att rulla tillbaka arbetet med handelsavtalet mellan parterna i ACTA till den nivå, som avtalet mellan EU och Korea ligger på. Det senare har varit i bruk under ett år. När detta antogs i EU-parlamentet fanns inte samma medvetenhet om innebörden av innehållet som det idag gör, när det gäller ACTA och CETA. Michael Geist har lagt tid på att gå igenom de olika avtalen och jämföra likheter och skillnader. Den genomgången visar problemen med det hemlighetsmakeri som rått när det gäller alla dessa avtal.

Han berättar också att de parter som berörs av handelsavtalet mellan Canada och EU (CETA) ska träffas i denna vecka och han råder då bägge sidor att bli överens om en omedelbar publicering av utkastet i slutet av denna förhandlingsrunda, så att allmänheten kan ge välgrundade kommentarer om inriktningen av avtalet. Även om berörda politiker skulle hörsamma hans goda råd är det tveksamt om dom, som haft fingrarna i denna syltburk, kan återvinna det förtroende som de förlorat längs vägen.

Medan riksdags- och parlamentsledamöter lägger mycket av sitt krut på att försvåra tillgängligheten på nätet, anser framförallt unga människor att det behövs nya friska vindar i politiken. I en intervju i The Reikjavik Grapevine i mitten av december förra året berättade en grupp pirater på besök från Berlin om deras partigrupp och framgångarna i delstatsvalet och i en artikel igår berättar parlamentsledamoten Birgitta Jónsdóttir att hon är på väg att etablera Piratpartiet på Island. Här hemma laddar PP för en utveckling av sin politik medan de etablerade partierna kivas på höger- respektive vänsterkanten.

Häromdagen kommenterade Expressen i en ledare Carl B Hamiltons idé att den borgerliga Alliansen borde bilda ett enda gemensamt parti. Detta kommenteras idag av SvDs PJ Anders Linder, som talar sig varm för en valsamverkan. Expressen hade också i sin pappersutgåva några stort uppslagna artiklar om konvulsionerna inom Socialdemokraterna sedan Juholt lämnade och medan Stefan Löfven håller på att bli varm i kläderna. K G Bergström tycker synd om Håkan Juholt men framhåller att Juholt själv inte är utan skuld till det som hände. Ett annat exempel är Karin Svanborg-Sjöwalls signerade ledare i DN.se Välfärd: Från Branting till Breivik, där hon kommenterar en artikel i tidskriften Tiden av Klas Gustafsson mot bakgrund av hur Aftonbladets Åsa Linderborg och en del andra socialdemokrater hanterar den komplexa bild som Breiviks illdåd är sammansatt av.

Söker både hos Magasinet Tiden och Kulturtidskriften Tiden, men finner inte den artikel som inspirerat Karin Svanborg-Sjöwall. I sanningens namn borde hon ha hållit öppet för att varken Aftonbladets kultursida eller Kulturtidskriften Tiden speglar den breda debatt som pågår bland socialdemokrater. Bara på min korta surftur fann jag t ex en artikel av Marika Lindgren Åsbrink om Incitamentssamhället som leder mig vidare till en kommentar av Stigbjörn Ljunggren Att bestiga rätt kulle. Min bonnanalys är att det finns en fara i att gräva ner sig i sitt eget ideologiska dike så djupt att man inte märker att en ny tid kräver nya redskap och att många söker efter vägar bort från den polarisering som bär åt häcklefjäll. Ljunggrens ord om ”rätt kulle” utmanar orienteringsförmågan. Intressant?


lördag 14 juli 2012

Om rätten att fritt umgås på nätet.


Människor har i alla tider visat varandra exempel på företeelser, som man vill uttrycka en uppfattning om, utan att man därmed riskerat att bli ställd inför en domare eller krävd på ersättning för att saken/bilden/texten visats i ett sammanhang som rättighetsinnehavaren inte har föreställt sig. Tack vare internet har den sidan av livet synliggjorts och då har det blivit tydligt hur otidsenlig dagens upphovsrätt är utformad. Immateriell rätt är något helt annat än ägaderätt. Det visste de lagkloka redan på 1700- och 1800-talet då upphovsrätt blev en rättighet mera för kreatören än de företag, som köpt upp rättigheten, samtidigt som allmänintresset eller samhällsintresset också vägdes in. Men, när vi idag kan se hur de flesta politiker i riksdag och parlament försummar sitt ansvar för allmänintresset och främst går egenintressets ärenden, då har det gått käpprätt åt skogen..

Det senaste exemplet är bloggaren Genusfotografen som berättat vad som hänt honom sedan han publicerat bilder som han haft som underlag för sin analys och kritik på nätet. Självklart upprör det människor som är engagerade i diskussioner om genusperspektiv i olika sammanhang, men det borde också uppröra alla och en var, som i åsikts- och yttrandefrihetens namn vill kunna diskutera allt som intresserar dem – inte bara a f k utan även på nätet. Att riksdagen, som stiftar våra lagar, ser annorlunda på publicering om den görs på nätet, det har även drabbat journalister. Här berättar Patrik Kronqvist, Newsmill och sina erfarenheter som redaktör för studenttidningen Lundagård. Förutom goda råd till riksdagen ger han också råd till den som blir uppvaktad av den s k Bildombudsmannen. Han skriver ”På kort sikt kan riksdagen stryka de formuleringar i dagens upphovsrättslag som missgynnar digitala publiceringar. På längre sikt bör man införa en princip om fair use liknande den amerikanska som ger ett brett skydd åt exempelvis kritik och parodier”.

Ajour skriver också om saken och visar (med stöd av en bild från Facebook) att företagets reaktion inte i första hand gäller upphovsrätten utan det faktum att bilderna blivit analyserade och kritiskt granskade med koppling till det företag som använt dem i sin publika produkt. I detta företags ställe agerar den bildbyrå, som äger upphovsrätten, för att straffa den som vågat kritisera. DN.se och Aftonbladet uppmärksammar också saken. (Intressant skillnad i rapporteringen). Bloggaren Den hälsosamme ekonomisten har i detta exempel funnit ett skäl att rösta på Piratpartiet, om inte de etablerade partierna vaknar upp och visar att man bryr sig. Rätt tänkt – det finns bara ett sätt att komma framåt i denna sak. Skapa opinion för en annan tingens ordning och rösta på dem som inser att upphovsrätten måste reformeras och yttrandefriheten försvaras! Paulina Neuding i SvD jämför inställningen till yttrandefriheten i USA och Europa och visar med hänvisning till Europadomstolens domar att Europakonventionen ger ett mycket svagt skydd för rätten att tycka och tänka fritt. Att tänka fritt är stort. ”Att tänka rätt är större – och vad det innebär avgör politikerna”, konstaterar hon. Varför? Ja, de stiftar lag. Europakonventionen är inte av Gud eller någon annan högre makt utgiven.

En annan som råkat illa ut på grund av den snedvridna lagstiftningen kring upphovsrätten och politikernas särbehandling av personer, som gör saker tillgängliga på nätet, är Peter Sunde, tidigare talesperson för The Pirate Bay. Den som vill hjälpa Peter kan här skriva under ett stöd för hans begäran om nåd. En person som mer än många andra bidragit till en ökad medvetenhet om informations- och kommunikationsteknikens möjligheter borde belönas istället för att sättas i fängelse samt betala 100 miljoner kronor i skadestånd. Peter kommenterar den support han har fått de senaste dagarna. Att regeringen har problem med insikten när det gäller kreativa processer, det visar Newsmill-artikeln Skolministern slopar estetisk verksamhet i strid med forskningen, där en gymnasielärare berättar vad som hänt den tidigare programöverskridande obligatoriska kursen Estetisk verksamhet. Den har strukits!!!

Samtidigt pågår lobbyarbete och förhandlingar världen runt där företag, som köpt upp patent- och upphovsrätter vill kringgärda sina ”ägodelar” med skärpta lagar och avtal. På EU-nivå har vi handelsavtalen ACTA och CETA och här i Sverige pågår diskussioner om hur företagens upphovsrätter sätter käppar i hjulen för människors naturliga umgänge på nätet samt för folkbiblioteken. Om e-böcker på biblioteken skriver bl a Maria Sidén i LitteraturMagasinet. Att man sitter fast både här och där kan helt tillskrivas den helt otidsenliga upphovsrättslagstiftningen. MEP Christian Engström och Rick Falkvinge har formulerat ett alternativ som kan laddas ner här.

På grund av att många jounalister (mot bakgrund av sitt egenintresse ?) ser det som en viktig principsak att försvara de immateriella rättigheterna, hur de än ser ut, är det hart när omöjligt att få igång en seriös diskussion i etablerade media om orimligheterna i nuvarande lagstiftning. Samtidigt måste informationen om Creative Commons licenser finna vägar att nå ut till folket och då måste det ske genom upplysning på nätet. Twittrade en fråga om någon kände till hur CC används i skolan och fick svar från Kristina Alexanderson: - : ”I webbstjärnan hade vi ca 10000 elever som använde cc, många använde cc, och licensierade sitt innehåll. Sedan har Skolverket en guide för lärare i creative commons och den laddas ner via deras webbplats. Hur många gymnasieelever finns det totalt i landet? Någon som vet? En snabb koll i materialet och jag ser att det verkar vara utformad enbart utifrån kreatörens synvinkel. Men minst lika viktigt är det naturligtvis att elever, lärare och skribenter i allmänhet får kunskap om var man kan hitta material som man fritt kan använda om man anger källan. Den animerade filmen på YouTube är informativ, men den borde också kompletteras med en film om värdet för samhällslivet av att människor oegennyttigt delar med sig av material till andra. Men det är klart, med den lagstiftning vi har runt upphovsrätten har den insikten sedan länge legat i träda.

måndag 9 juli 2012

ACTA återuppstår med CETA


... eller Hur EU och Kanada använder CETA som bakdörrsmekanism för att återuppliva ACTA. Texten här nedan har jag funnit hos Dr Michael Geist, Kanada. Han är professor vid universitetet i Ottawa, där han innehar en kanadensisk forskningsprofessur i Internet- och e-handelslagstiftning. Dr Geist är en internationellt etablerad kolumnist på frågor om teknisk lagstiftning med en regelbundet återkommande kolumn i Toronto Star och Ottawa Citizen.

Med hjälp av Google Översätt har jag översatt en text på Michael Geists hemsida:

Förra veckan beslutade en överväldigande majoritet i Europaparlamentet att avvisa ACTA och slog ett hårt slag mot förhoppningar hos dem som föreställde sig att man med avtalet hade nått en milstolpe som skulle sätta en ny standard för immateriella rättigheters efterlevnad. Europeiska kommissionen, som förhandlar handelsavtal som ACTA på uppdrag av Europeiska unionen, har lovat att återuppliva det svårt skadade avtalet. Det mest uppmärksammade draget har varit att be EG-domstolen att uttala sig om Actas förenlighet med grundläggande europeiska fri- och rättigheter med förhoppningen att en gynnsam dom kan göra det möjligt för Europaparlamentet att ompröva frågan.

Medan domstolens remiss har väckt störst uppmärksamhet, rapporterar jag i min kolumn (Toronto Star version, hemsidans version) att det finns en alternativ hemlig strategi där Kanada spelar en central roll. Enligt ett nyligen läckt dokument planerar EU att använda Canada - EU Trade Agreement (CETA), som närmar sig slutskedet av förhandlingarna, som en bakdörrsmekanism för att genomföra ACTA:s bestämmelser.

CETA:s IP kapitel har redan väckt uppmärksamhet på grund av patentkrav och EU: s läkemedelslagstiftning som skulle öka regionala vårdkostnader med miljarder. Men den verkligt stora nyheten kan vara att samma kapitel innehåller en nära ord för ord kopia av ACTA. Enligt ett läckt dokument, daterat februari 2012, har Kanada och EU redan enats om att införliva många av ACTA:s verkställighetsåtgärder i CETA, inklusive reglerna om allmänna skyldigheter om kontroll av efterlevnaden, säkra bevisning, skador, förelägganden och gränsöverskridande riktade bestämmelser. En av dessa bestämmelser har uttryckliga hänvisningar till Acta. En jämförelse mellan Acta och det läckta CETA kapitlet redovisas nedan.

EU har också föreslagit att införliva ACTA:s kapitel om straffrättsliga åtgärder och samarbete i CETA. De straffrättsliga bestämmelserna var målet för Europaparlamentets kritik för deras brist på proportionalitet och svårigheter att tillämpa”.
- - -
Av utrymmesskäl kan jag inte ta med den jämförelse mellan Acta och CETA som Michael Geist skriver om. Men den som är intresserad kan finna den här på hans hemsida.

Hå, hå, ja, ja. Undrar om ledande politiker inser vad som händer i folkdjupet när vi här nere upptäcker att det blir viktigare för våra folkvalda att till varje pris få rätt än att ha rätt. Så länge som lagstiftningen för upphovsrätt och patent ser ut som den gör vore det rent ut sagt för dj-ligt att skriva under den här typen av avtal.

Som jag skrev till Acta-draken Marielle Gallo den 28 juni ”Intill dess att vi inom EU har en vettig lagstiftning kring upphovsrätten, ser jag dock ingen anledning för Europaparlamentet att säga Ja till ACTA-avtalet. För ett avtal gäller: Undertecknade avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Ett underskrivet avtal är mycket svårare att förändra än en lag eftersom andra berörda parter måste vara villiga till det. Avtal är som bekant av en fundamental betydelse för affärslivet. Lagar är detsamma för samhällslivet. Ber dig därför ha förståelse för anledningen till att jag och andra så envetet motarbetar ACTA-avtalet”.

Tidigare idag gladde jag mig åt rapporterna från Hax, Christian och Rick om att det regnar blommor över de MEP:er som röstade Nej till ACTA i förra veckan. Själv firar jag min egen 75-årsdag med att leverera en bukett till en MEP i EPP-gruppen från Polen. Men, säg den glädje som varar :( Samtidigt håller det inte att hänga läpp, utan nu gäller det att hjälpas åt att sprida berättelsen om hur våra politiska ledare och byråkraterna i kommissionen jobbar.

Vi kan bara hoppas att Europadomstolen sätter en ära i att vara väl insatt i de frågor som gäller internet och e-handel eller att de har förstånd att kalla in sakkunniga som inte sitter i knäna på branschintressen utan sakkunniga som insett att det råder en mycket allvarlig obalans mellan egenintresset och allmänintresset när det gäller immateriella rättigheter.


fredag 6 juli 2012

Laddar inför 75-årsdagen


Idag finns en annons i Norrtelje Tidning:

Gun Svensson 75 år
Firas med Öppet Hus tisdagen den 10 juli kl 16 – 18 i Café Smedjan, Pythagoras. Istället för blommor önskas pengar till föreningen Pythagoras Vänner, plusgiro 484 20 38-4 Välkomna!
Farmor Gun i Norrtälje.

Tidigare har jag firat mina högtidsdagar i en trängre krets ombord på S/S Blidösund, som jag gjorde insatser för under 70-talet. Nu vill jag för första gången slå på stora trumman och samtidigt göra en insats för den vänförening, som jag var med och bildade i början på 80-talet för att rädda Motorfabriken Pythagoras åt framtiden som ett levande museum. Idag är det ett välbesökt museum med rejäla utrymmen för barn att lära om mekanik och fantisera kring motorerna och deras roll för olika näringar bl a fiske och jordbruk - här hemma och runt hela världen.  

Hjärtligt tack på förhand för support! Tänk på att många bäckar små kan blir en å eller rent av en sjö.


torsdag 5 juli 2012

Sorgligt är bara förnamnet.


Det är många tankar som tumlar runt sedan jag läst Peter Sundes blogginlägg där han vädjar om nåd, samtidigt som han ger sin syn på rättsprocessen mot honom som talesperson för The Pirate Bay. Som lekman kan man resa en rad frågor kring agerandet från en del av rättvisans tjänare. Att vränga lag på sätt som här skett må vara rätt enligt lagboken, men jag förstår att Peter Sunde tvivlar på att domstolen varit opartisk vid sin prövning. Hur som helst har SvD:s Adam Svanell skrivit en artikel på Kulturbloggen under rubriken Sunde betalar priset för piraternas triumfer och där ger jag honom helt rätt. Därför blir jag djupt tagen av Sundes situation och har ställt frågan till dem som följer mig på Twitter och Facebook: - Vad kan vi göra för att hjälpa honom? Emma Opassande skriver också om Peter Sunde och gör en liten inventering. Hon sammanfattar ”Några nedslag, knappast heltäckande och varierar i stort och smått, men menat att ge en bild av det oärliga i kampanjerna mot fildelning. Peter Sunde är inte dömd för att låtskrivare inte får betalt — han är dömd för att vissa aktörer vill äga marknaden” Hennes nedslag sträcker sig från 2004 fram till idag och talar sitt tydliga språk.

Spontant tycker jag att musik- och filmindustrin, som med TPB:s hjälp tvingats lära sig att vi lever i en ny tid med ny teknik, borde helt avskriva eller kraftigt reducera sina krav. De har grovt försummat att satsa på forskning och utveckling. Svanell skriver bl a ”På sistone har diskussionen kring nät och upphovsrätt nyanserats och börjat ta sig upp ur skyttegravarna. När jag förra sommaren var på ett seminarium med Universal Musics vd Per Sundin sade han rakt ut att skivbranschen aldrig hade kommit lika långt i sitt digitaliseringsarbete om det inte vore för The Pirate Bay”.

Sedan undrar jag naturligtvis vad jag och andra pirater runt vårt klot är beredda att göra för att visa Peter Sunde att vi vill bära en del av hans börda? Vi och andra, som kämpar för ett öppet internet, har onekligen haft nytta av hans arbete som talesperson för The Pirate Bay. Men också att statens agerande mot Peter Sunde och andra tidvis har gett rejäl vind i piratskutans segel både här hemma och i andra länder. Emma påminner oss om att vi alla har en skyldighet att göra nå´t. Hon skriver bl a nöj dig inte med att säga ´så jävligt det är´ utan att samtidigt stålsätta dig inför det engagemang du som medborgare behöver bidra med, för att det ska förändras. Sverige är du, och gör Sverige fel behöver du vara med och justera det”.

Själv har jag tvingats lära mig hur uppköparna av upphovsrätter d v s aktörerna inom nöjesindustrin stegvis har tagit sig in under beskydd av FN genom att bli medlemmar i de verkliga upphovsmännens organisation, som idag heter WIPO. Det skedde i slutet av 1960-talet. Sedan dess har man legat på politikerna för att utsträcka skyddstiden upp till idag, kreatörens livstid +70 år. Var finns sans och balans i en sådan lagstiftning i förhållande till folket, som i alla tider utvecklat sitt kulturintresse – inte alltid genom att köpa och konsumera kultur utan genom utbyte med andra och varandra. För drygt 300 år sedan var skyddstiden för upphovsrätten 7 +7år med hänsyn taget till tiden från idé fram tills en färdig produkt var ute på marknaden! Då insåg man att immateriella rättigheter kunde hota folkets behov av kulturell utveckling. Var finns den insikten idag?

Domen i Europadomstolen häromdagen, där det slogs fast att den som har köpt ett spel har rätt att sälja detta vidare, torde dock kunna ses som ett tecken på rättsväsendets tillnyktring. Men det är väl som vanligt - Money talks. Min mejlväxling med Marielle Gallo inför ACTA-omröstningen visar att hon gärna vi vara den som bestämmer i vilken utsträckning politiker och tjänstmän inom EU tänker i nya banor när det gäller industrins makt över lagstiftningen. Lyckligtvis har allt fler börjat förstå att vi måste stå upp för våra demokratiska fri- och rättigheter - annars naggas dom i kanten bit för bit av andra intressen. Men vi behöver bli flera. För egen del är jag glad att jag efter riksdagens beslut om lagklustret kring FRA kunde övervinna mina fördomar om pirater och bli aktiv i Piratpartiet.

Agerandet mot Peter Sunde och andra visar att de etablerade partierna behöver en rejäl konkurrens när det gäller synen på Informations- och Kommunikationsteknikens möjligheter. Men det är inte utan att Carl Bildt sätter myror i huvudet på mig och många andra med sitt agerande i FN. Frihet att prata politik, men inte dela filer innehållande musik med varandra?

onsdag 4 juli 2012

ACTA, Aaron Sorkin och Öppna nät.


Idag kan handelsavtalet Acta dö, inleder Daniel Swedin sitt inlägg på Ledarbloggen i Aftonbladet. Spänningen var olidlig fram till kl 12.56 då det slod klart att EU-parlamentet med 478 Nej-, 39 Ja- och 165 nedlagda röster beslutade att en gång för alla avvisa propån om att anta avtalet. Hax och Rick var bland de första att berätta om saken. Jag blev glad som en lärka och twittrade om detta samt retweetade alla länkar, som dök upp, till alla mina följare.. Där fanns twittrare från olika håll runt klotet bl a Michael Geist i Canada, Europaportalen publicerade sin artikel om detta kl 12.57, som sedan uppdaterades med en länk som visar hur de svenska parlamentarikerna röstade. Där kan man se att det fanns ett antal som inte ville avgöra saken idag, utan ville återremittera saken till Handelsutskottet. Sedan man förlorat den omröstningen ställdes frågan Ja eller Nej till avtalet, där 0 röstade Ja, 14 röstade Nej och 5 avstod.

Av artikeln framgår att EU-kommissionen (tjänstemännen) efter omröstningen framförde som sin åsikt ”att EU-domstolen ändå bör gå vidare med sin prövning för att man sedan kan ta ställning till vad som bör hända med avtalet”. Maktdelningen i EU, där Ministerrådet, Kommissionen och Parlamentet måste vara överens för att saken ska vara bindande för medlemsländerna, gör att det finns möjligheter att dribbla en fråga runt i den s k trianguleringen som oftast utfaller till Parlamentets nackdel. Acta-bloggen berättade dock redan innan omröstningen att R.O.P (Rules of Procedure) artikel 90.6 föreskriver hur man kan gå tillväga för att få igenom ett bindande beslut på att avvakta ett domstolsyttrande när det gäller internationella avtal. Där konstateras ”att Fjellner och hans partigrupp har haft från den 25 november 2010 till den 2 juli 2012 på sig att lägga fram en sådan resolution inför Parlamentet. Att det inte gjorts visar med all önskvärd tydlighet att EPP och Fjellner inte är intresserade av domstolsyttrandet i sig, utan bara försöker använda domstolsyttrandet som ett sista desperat försök att försena, trixa med och skjuta upp en omröstning som det mesta talar för kommer att resultera i att ACTA sänks till botten”. Men osvuret är bäst och vi gör nog klokt i att ligga i beredskap för nya aktioner. Under tiden kan vi väl skriva till de EU-parlamentariker som röstade Nej och tacka för deras insats. 478 mejl är ingen match, jobbet blir att gå igenom omröstningen och ta fram deras mejladresser.

Vid sidan av nyheten att ACTA sablats ner i Europaparlamentet, så är SvD:s Krönikan/ The Newsroom av Sam Sundberg något att verkligen glädja sig åt. Ingressen lyder ”Manusförfattaren Aaron Sorkin avskyr internet och ser med nostalgi och arrogans på den digitala framtiden. Det vore katastrof för medierna att göra samma sak”. Instämmer. Men risken är stor att det är sådana mörkermän som har mest inflytande. Det tänker jag sedan jag kollat på ett par seminarier om Öppna nät i Almedalen. I den första delen presenterar Patrik Fältström ett manifest för fiberägare och i den andra delen om tillgång till internet. där frågan ställs Vem ska skapa ett ramverk för ett öppet internet? Om nätet ska vara till för något mer än en marknad för varor och tjänster måste internetaccess även ses som en rättighetsfråga. Den provokativa frågan Har vi ett öppet internet i Sverige? ställdes sedan ??? berättat om sitt arbete med att utbilda internetaktivister. Arrangörer var Rala och Netnod. Kunde inte finna någon skriftlig info om vilka de medverkande var, men helt klart är detta information och en diskussion värd att ägna tid åt. För egen del undrar jag om regeringarna världen runt är beredda att göra ekonomiska insatser för att vi medborgare ska ha tillgång till ett öppet internet. Eller räknar man med att marknaden ska sköta den saken efter maximen tillgång svarar mot efterfrågan, vilket kan uttryckas med orden ”När det regnar välling, har den fattige ingen sked - än mindre en gryta att samla den i”. Om inte en mänsklig rättighet så åtminstone en möjlighet, tyckte någon som var medveten om vad det kostar att tillhandahålla nät med tillräckligt hög standard.

Min reflektion: Med tanke på datorernas intåg i skolorna torde det dock vara nödvändigt att kommunerna tar ansvar för elevernas access till ett öppet internet och inte reducerar tillgången till billigast möjliga box. I så fall blir föräldrarnas inkomster och utbildningsnivå än mer utslagsgivande. När det gäller Almedalen börjar jag dagen med GMA12 och följer av och till upp inslag och tankar som Brit Stakston och Jocke Jardenberg är inne på. Här kan vi se att Jocke plockat upp en tweet om medierna och gratislunchen och ställer av nyfikenhet fler frågor.

Avslutningsvis en runda som visar att många andra skriver om ACTA: Anna Troberg, Infallsvinkel, Motpol, HAX, Fredrik Kjellberg, Anders S Lindbäck, Pezster, DN 1, DN 2, SRMakthavare.se Piratpartiet, samt Ola Andersson

tisdag 3 juli 2012

Älska eller hata Almedalen


Ser att Almedalen fängslar på ett eller annat sätt. Göran Eriksson i SvD ställer Almedalen inför skranket med ett antal åtalspunkter för att utröna om de mest kritiska rösterna har rätt. I Expressen skrev Timbros VD Markus Uvell rätt vasst under rubriken Dinosaurien i det offentliga rummet. Vad sägs om denna formulering: ”Gamla tiders folkrörelsepartier har blivit organisationer vars syfte är att först driva valkampanj, därefter inom sig fördela de uppdrag valresultatet för med sig.” Inte utan att jag vill ge honom rätt. Han har också helt rätt i att den idépolitiska debatten förs på annat håll än i de krympande politiska partierna. Samtidigt kan vi inte komma bort från att lagstiftningsmakten på gott och ont handhas av företrädare för dessa partier, vilka i mångt och mycket lever kvar i det förgågna, varför det är hart när omöjligt att påverka i frågor som rör användningen av informations- och kommunikationstekniken. Förhållningssättet ser ut att vara att användningen av tekniken leder till allsköns ont som kräver en rad ingripanden från samhällets sida. Eftersom jag ser tekniken som ett oerhört viktigt redskap i byggandet av kunskapssamhället har mitt samhällsengagemang lett till att jag engagerat mig i Piratpartiet.

Vår partiledare Anna Troberg hade också funderingar kring nyttan med Almedalen i en tidigare bloggpost inför Almedalen. Efter att ha haft förmånen att vara med ett tidigare år tycker jag att arrangemanget synliggör hur vi alla slåss om människors uppmärksamhet. Även om Göran Eriksson kan ha en poäng med sina ”åtalspunkter” så tycker jag nog att Almedalen blir vad var och en själv gör det till. För min del satte jag mest värde på Bloggplats H12 där jag fick möjlighet att träffa bloggare som jag tidigare bara hade haft kontakt med på nätet. Sedan var det rätt intressant att kunna välja ut olika program med bäring på de frågor, som rörde hur redskapet Informations- och Kommunikationstekniken bäst kan göra nytta i det politiska arbetet i en tid när anhängare av den nu gällande upphovsrätten, med sin skyddstid under kreatörens livstid och yttligare 70 år, vill att politikerna ska lagstifta om att göra internetleverantörerna ansvariga för innehållet i kablarna och därmed i praktiken måste övervaka sina kunder för att inte själva råka illa ut med stämningar och krav på miljonersättningar. PP kämpar för en förändring av upphovsrätten så att den ska kunna fungera bättre i vår moderna tid. Den matchen pågår för fullt inom EU. Här HAX, som berättar om debatten om ACTA i EU-parlamentet. ACTA är ett handelsavtal som kommer att låsa in upphovsrätt och patenträtt, som den ser ut idag, för åtskillig tid framöver. Den debatten startar kl 15.00 och där finns också en länk till sändningen. Då vet jag vad jag gör i eftermiddag.

Imorgon onsdag arrangeras ett seminarium där om politiska bloggars utveckling och framtid. Medverkan av bl a en av mina favoritbloggare Mary X Jensen med bloggen Mina Moderata Karameller. Undrar om dett sänds på nätet? Det blir att söka. Annars bloggar väl Mary X om sina intryck av detta.

Lyssnar på GMA12 medan jag skriver och spetsar öronen när Brit Stakston intervjuar ledaren Ahmed Abdirahim från Fryshuset efter seminariet Idrotten som socialt verktyg. Begreppet ”spontanidrott” är verkligen ett inneord. En senare gäst är Anna Magnusson, ordförande i KFUM Sverige som också pratar om spontanidrott – det verkar som om många springer på den bollen ;) Magnusson presenteras annars i programtablån som Projektledare inom SOS Barnbyar. Vad jag förstod så finns det rätt mycket skattepengar i regeringens satsning på spontanidrotten. För några dagar sedan hade DN en artikel om att spontanidrottsplatserna mest används av pojkarna. En utmaning för det lokala föreningslivet och kommunpolitiker sedan tjejerna med viss framgång börjas ställa krav på ridanläggningar och annat som intresserar dem. Söker på nätet och ser att det till och med finns särskilda spontanidrottsföreningar – bl a en i Avesta där kommunen satsat på en skateanläggning, något som många ungdomar här i Norrtälje drömmer om, efter debaclet när den bana som fanns i Ungdomens Hus togs bort. Annars borde det väl finnas intresse för en skatebordsektion i någon av de idrottsföreningar som finns. Men det är kanske så att även föreningslivet behöver konkurrens om själarna för att vara på hugget ;) Eller är tanken att spontanidrotten ska vara oberoende av kommun och föreningsliv?

måndag 2 juli 2012

Almedalen på distans


Utan möjligheter att vara där, sänder jag en tacksam tanke till Brit Stakston och Joakim Jardenberg, som varje morgon sänder God Morgon Almedalen #GMA12. Idag är det Miljöpartiets dag och under sändning talades om lobbying ur olika synvinklar. SvD hade ett antal artiklar om företeelsen i lördags. Hos Britt och Jocke blev det ur en annan vinkel. Man kan även se programmet senare under dagen. Av dagens gäster blev jag nyfiken på och ville veta mera om Per Grankvist, engagerad i Fair Trade. Googlade och fanns hans blogg och ett föredrag på 56 minuter om Konsten att förena hållbarhet och lönsamhet

Ett föredrag som kan ställa det mesta på ända hos den som inte vill tro att detta är möjligt eller har aversioner mot att vinstintresse ska styra ett miljöengagemang. Men, alla vägar som bär mot en bättre omsorg om människor, flora och fauna runt om på vår planet, är berömvärda och jag lovar att det är väl använd tid att kolla på hans föredrag. 

Det är möjligt att SVT:s Nyhetslabbet också tar upp lobbying som dagens tema, men vid den tiden måste jag tänka på läkarbesök och hjärtgympa så det blir att kolla på webben senare. Jag letar också efter möjligheten att kunna se TV4:s utfrågning av Anna Troberg igår, varför jag ber den som har tillgång till en länk lägger den i en kommentar. Mittåt: det var Expressens TV som visade intresse för Anna i deras programpunkt Raka svar. Tack Mårten för den länken.