Paul
Whitney, en bibliotekarie från Kanada, berättar om de
senaste förändringarna i den kanadensiska lagen om
upphovsrätt som ger mycket begränsade möjligheter till
ett gränsöverskridande utbyte av verk för personer som
blinda eller har andra funktionshinder. Whitney utvärderar också
de kanadensiska delegationens bidrag till WIPO SCCR och
diskussionerna om ett fördrag för personer som är
blinda eller har andra funktionshinder.
Vill du
veta mera om den diskussion som pågår i Kanada och i EU
Kommissionen om handelsavtalen CETA och ACTA är Michael Geist en
mycket tillförlitlig källa. Har just tagit del av hans
blogginlägg där han berättar om att EU Kommissionen
(efter EU-Parlamentets Nej till ACTA) avser att rulla tillbaka
arbetet med handelsavtalet mellan parterna i ACTA till den nivå,
som avtalet mellan EU och Korea ligger på. Det senare har varit
i bruk under ett år. När detta antogs i EU-parlamentet
fanns inte samma medvetenhet om innebörden av innehållet
som det idag gör, när det gäller ACTA och CETA.
Michael
Geist har lagt tid
på att gå igenom de olika avtalen och jämföra
likheter och skillnader. Den genomgången visar problemen med
det hemlighetsmakeri som rått när det gäller alla
dessa avtal.
Han
berättar också att de parter som berörs av
handelsavtalet mellan Canada och EU (CETA) ska träffas i denna
vecka och han råder då bägge sidor att bli överens
om en omedelbar publicering av utkastet i slutet av denna
förhandlingsrunda, så att allmänheten kan ge
välgrundade kommentarer om inriktningen av avtalet. Även om
berörda politiker skulle hörsamma hans goda råd är
det tveksamt om dom, som haft fingrarna i denna syltburk, kan
återvinna det förtroende som de förlorat längs
vägen.
Medan
riksdags- och parlamentsledamöter lägger mycket av sitt
krut på att försvåra tillgängligheten på
nätet, anser framförallt unga människor att det behövs
nya friska vindar i politiken. I en intervju i The Reikjavik
Grapevine i mitten av december förra året berättade
en grupp pirater på besök från Berlin om deras
partigrupp och framgångarna i delstatsvalet och i en artikel
igår berättar parlamentsledamoten
Birgitta Jónsdóttir
att hon är på väg att etablera Piratpartiet på
Island. Här hemma laddar PP för en utveckling av sin
politik medan de etablerade partierna kivas på höger-
respektive vänsterkanten.
Häromdagen
kommenterade Expressen
i en ledare Carl
B Hamiltons idé att den borgerliga Alliansen borde bilda ett
enda gemensamt parti. Detta kommenteras idag av SvDs
PJ Anders Linder,
som talar sig varm för en valsamverkan. Expressen hade också
i sin pappersutgåva några stort uppslagna artiklar om
konvulsionerna inom Socialdemokraterna sedan Juholt lämnade och
medan Stefan Löfven håller på att bli varm i
kläderna. K G Bergström tycker synd om Håkan Juholt
men framhåller att Juholt själv inte är utan skuld
till det som hände. Ett annat exempel är
Karin
Svanborg-Sjöwalls signerade ledare
i DN.se Välfärd: Från Branting till Breivik,
där hon kommenterar en artikel i tidskriften Tiden av Klas
Gustafsson mot bakgrund av hur Aftonbladets Åsa Linderborg och
en del andra socialdemokrater hanterar den komplexa bild som Breiviks
illdåd är sammansatt av.
Söker
både hos Magasinet Tiden och Kulturtidskriften Tiden, men
finner inte den artikel som inspirerat Karin Svanborg-Sjöwall. I
sanningens namn borde hon ha hållit öppet för att
varken Aftonbladets kultursida eller Kulturtidskriften Tiden speglar
den breda debatt som pågår bland socialdemokrater. Bara
på min korta surftur fann jag t ex en artikel av Marika
Lindgren Åsbrink om Incitamentssamhället
som leder mig vidare till en kommentar av Stigbjörn Ljunggren
Att
bestiga rätt kulle.
Min bonnanalys är att det finns en fara i att gräva ner sig
i sitt eget ideologiska dike så djupt att man inte märker
att en ny tid kräver nya redskap och att många söker
efter vägar bort från den polarisering som bär åt
häcklefjäll. Ljunggrens ord om ”rätt kulle”
utmanar orienteringsförmågan. Intressant?