Sorgligt är bara förnamnet.

Det är många tankar som tumlar runt sedan jag läst Peter Sundes blogginlägg där han vädjar om nåd, samtidigt som han ger sin syn på rättsprocessen mot honom som talesperson för The Pirate Bay. Som lekman kan man resa en rad frågor kring agerandet från en del av rättvisans tjänare. Att vränga lag på sätt som här skett må vara rätt enligt lagboken, men jag förstår att Peter Sunde tvivlar på att domstolen varit opartisk vid sin prövning. Hur som helst har SvD:s Adam Svanell skrivit en artikel på Kulturbloggen under rubriken Sunde betalar priset för piraternas triumfer och där ger jag honom helt rätt. Därför blir jag djupt tagen av Sundes situation och har ställt frågan till dem som följer mig på Twitter och Facebook: - Vad kan vi göra för att hjälpa honom? Emma Opassande skriver också om Peter Sunde och gör en liten inventering. Hon sammanfattar ”Några nedslag, knappast heltäckande och varierar i stort och smått, men menat att ge en bild av det oärliga i kampanjerna mot fildelning. Peter Sunde är inte dömd för att låtskrivare inte får betalt — han är dömd för att vissa aktörer vill äga marknaden” Hennes nedslag sträcker sig från 2004 fram till idag och talar sitt tydliga språk.

Spontant tycker jag att musik- och filmindustrin, som med TPB:s hjälp tvingats lära sig att vi lever i en ny tid med ny teknik, borde helt avskriva eller kraftigt reducera sina krav. De har grovt försummat att satsa på forskning och utveckling. Svanell skriver bl a ”På sistone har diskussionen kring nät och upphovsrätt nyanserats och börjat ta sig upp ur skyttegravarna. När jag förra sommaren var på ett seminarium med Universal Musics vd Per Sundin sade han rakt ut att skivbranschen aldrig hade kommit lika långt i sitt digitaliseringsarbete om det inte vore för The Pirate Bay”.

Sedan undrar jag naturligtvis vad jag och andra pirater runt vårt klot är beredda att göra för att visa Peter Sunde att vi vill bära en del av hans börda? Vi och andra, som kämpar för ett öppet internet, har onekligen haft nytta av hans arbete som talesperson för The Pirate Bay. Men också att statens agerande mot Peter Sunde och andra tidvis har gett rejäl vind i piratskutans segel både här hemma och i andra länder. Emma påminner oss om att vi alla har en skyldighet att göra nå´t. Hon skriver bl a ”nöj dig inte med att säga ´så jävligt det är´ utan att samtidigt stålsätta dig inför det engagemang du som medborgare behöver bidra med, för att det ska förändras. Sverige är du, och gör Sverige fel behöver du vara med och justera det”.

Själv har jag tvingats lära mig hur uppköparna av upphovsrätter d v s aktörerna inom nöjesindustrin stegvis har tagit sig in under beskydd av FN genom att bli medlemmar i de verkliga upphovsmännens organisation, som idag heter WIPO. Det skedde i slutet av 1960-talet. Sedan dess har man legat på politikerna för att utsträcka skyddstiden upp till idag, kreatörens livstid +70 år. Var finns sans och balans i en sådan lagstiftning i förhållande till folket, som i alla tider utvecklat sitt kulturintresse – inte alltid genom att köpa och konsumera kultur utan genom utbyte med andra och varandra. För drygt 300 år sedan var skyddstiden för upphovsrätten 7 +7år med hänsyn taget till tiden från idé fram tills en färdig produkt var ute på marknaden! Då insåg man att immateriella rättigheter kunde hota folkets behov av kulturell utveckling. Var finns den insikten idag?

Domen i Europadomstolen häromdagen, där det slogs fast att den som har köpt ett spel har rätt att sälja detta vidare, torde dock kunna ses som ett tecken på rättsväsendets tillnyktring. Men det är väl som vanligt - Money talks. Min mejlväxling med Marielle Gallo inför ACTA-omröstningen visar att hon gärna vi vara den som bestämmer i vilken utsträckning politiker och tjänstmän inom EU tänker i nya banor när det gäller industrins makt över lagstiftningen. Lyckligtvis har allt fler börjat förstå att vi måste stå upp för våra demokratiska fri- och rättigheter - annars naggas dom i kanten bit för bit av andra intressen. Men vi behöver bli flera. För egen del är jag glad att jag efter riksdagens beslut om lagklustret kring FRA kunde övervinna mina fördomar om pirater och bli aktiv i Piratpartiet.

Agerandet mot Peter Sunde och andra visar att de etablerade partierna behöver en rejäl konkurrens när det gäller synen på Informations- och Kommunikationsteknikens möjligheter. Men det är inte utan att Carl Bildt sätter myror i huvudet på mig och många andra med sitt agerande i FN. Frihet att prata politik, men inte dela filer innehållande musik med varandra?

Intressant?

Journalistikens och politikens utveckling kräver insikt.

Inleder med att uttala min beundran för Paul Frigyes. Han har sedan tio år tillbaka och fram till dess han fick nog av chefredaktör Helena Gierttas herravälde och sa upp sig, varit reporter vid Journalistförbundets tidning Journalisten. Han skriver själv ett inlägg i DN Kultur, där han ger ett konkret exempel på "hur det kan bli när man lämnar journalistiken för att propagera - för att allt är normalt i den förgågna värld av blomstrande lokaltidningar som man önskar fanns kvar". Helena Giertta ger sin syn på saken, men det är svårt att avgöra vad som är sant och relevant och vad som är en efterhandskonstruktion, sedan Paul Frigyes bestämt sig för att ta bladet från munnen. Bland Dr Spinns Daily Smurftips finns under punkt 3 en genomgång, som visar varför det kan vara svårt att sätta tilltro till Gierttas försvarstal.


En annan storhet som har svårt med hur Internet gör det möjligt för många att kommunicera, dela information, tankar och åsikter är utrikesminister Carl Bildt. Han har hittills berömt sig av att vara kunnigare än de flesta, men när han i artikeln i Expressen visar var han egentligen står, då kan vi se att han intar en hållning där han delar in nättrafiken i onda och goda flöden för att kunna göra troligt att det krävs en långtgående övervakning och kontroll av befolkningen även i en demokrati som Sverige. Genom att demonisera skaparen av Bambuser Måns Adler och Telecomix´ Cristopher Kullenberg samt raljera om Anna Trobergs insikter och kunskaper om bland annat det lagkluster som riksdagen försett FRA:s verksamhet med för deras övervakning och kontroll, verkar Carl Bildt tro sig om att besitta det förtroendekapital som krävs för att riksdagen ska kunna traska vidare på den inslagna vägen. Säpo och Polisen står som bekant på tur för tillgång till våra trafikdata.


Anders S Lindbäck ser genast håligheterna i Carl Bildts resonemang. Piratpartiets Anna Troberg menar att Carl Bildts moraliska kompass har fått tuppjuck; MinaModerataKarameller markerar Nej Carl, nu är vi inte överens; och Opassande Emma hoppas att ingen går på att Carl Bildt är riddare av Internet. Magnihasa gnisslar tänder och droppar en tanke att Carl Bildt kan ha haft en dålig dag på jobbet.


Anna Troberg visar att inte ens hon, som attackerats i Carl Bildts debattinlägg, ges plats för ett snabbt genmäle i samma tidning. Men genom sin blogg har hon ändå möjlighet att få ut sina åsikter. Även om hon därmed inte når lika många läsare på en och samma gång. Men, med hjälp av nätet kan alla som tycker att Annas åsikter är lika viktiga som Carl Bildts göra en insats för vidare spridning. SSBD ställer frågan Internetdemokrati för vem? Och resonerar utifrån andras agerande och egna erfarenheter fram till en mycket viktig slutkläm om skolans roll och ansvar. Själv har jag gott hopp om att allt fler lärare ska upptäcka vilket lärverktyg, som en blogg uppkopplad på Internet kan vara. Tro mig - även pensionärer kan hålla sig uppdaterade och lära nytt varje dag.


Avrundar med debattinlägget som förgyllt min dag - UR-chefens "Lös upphovsrätten och släpp UR-programmen fria. Helt underbart se att han talar i termer av Creative Commons licenser som lösning på det problem med inlåsning av innehåll, vilket vi hittills fått lära oss leva med. Intressant. Sedan återstår att ta mig hem från Södertälje där jag hälsat på hos goda vänner över helgen.

Ordbatalj istället för kulor och krut.

Med ljudet från sändningar från den pågående revolten i Egypten i bakgrunden, funderar jag en del på läget här hemmavid. Där har människor lyckats få ut meddelanden om sakernas tillstånd via sociala medier och lockat dit journalister från när och fjärran, som följt det hela under flera veckor. I ett samspel mellan etablerade medier och sociala medier har vi kunnat följa och stödja deras kamp. Idag kan de fira att de till sist lyckades förmå Mubarak att kasta in handduken. Mycket återstår innan de kan känna tillförsikt, men idag firar vi. Håller med Expressens Opinionsbloggen Idag är vi alla egyptier. Annars har vi här hemmavid konflikter av annat slag att intressera oss för. Ordbataljer kräver inte enbart förmåga att bruka orden väl, utan minst lika viktigt är att syna motståndarens språkdräkt i sömmarna.

Det visar Anna Troberg sedan Moderaternas Gunilla Carlsson och Carl Bildt gjort stort nummer av UD:s bistånd till nätaktivister, vilket bl a Journalisten uppmärksammat. Under mitt eget grävande kring ”nyheten” om biståndet till nätaktivister, fann jag att Carlsson-Bildts utspel nog kan betecknas som konsten att koka soppa på en gammal spik. Hax och Christian Engström skriver om kopplingen mellan FRA, USA och Ryssland. Nyheter24 berättar också om saken.

Därutöver pågår rejäla ordkrig på grund av en del journalisters motvilja mot sociala medier, vilket det twittrats om under hashtaggar som #journalistrollen #kkgate och #kkuriren. En motvilja som gör att vi blir allt fler som undrar över en del journalisters objektivitet. Ett sådant exempel bjuder Katrineholms-Kurirens redaktion på med sin reaktion på Kommunchefens tilltag att publicera tidningens frågor på sin blogg, vilket i sin tur tuttat fyr på den pågående debatten mellan journalister för respektive emot sociala medier, där de senare förlorar rejält med poäng bland oss aktörer i bloggosfären. Medievärldens Axel Andén förklarar saken genom att länka till en del olika aktörer, som på sitt sätt engagerat sig i saken.

Själv sitter jag och skrattar gott medan jag kollar på en Bambuser-sändning, där en av dem, Morris Packer, skriver ett brev på en gammal reseskrivmaskin adresserat till ledarredaktionen på Katrineholms-Kuriren. Brevet har han lagt ut på nätet – sidan 1 och sidan 2. Gillar skarpt hans laterala förmåga. När jag läst vad ledarskribenten vräkt ur sig, förstår jag Morris Packer. Och njuter av hans kreativa motoffensiv. Skramlet från skrivmaskinen under drygt 30 minuter, hans kommentarer och brevet på två papperssidor med tippex-fläckar och allt talar sitt tydliga språk – om inte utvecklingen gått framåt hade vi inte ens haft papper och en gammal skrivmaskin! Humor! När ska de journalister, som tycker illa om vanliga människors möjlighet att yttra sig, utan deras filtrerande, inse att vi idag lever i en ny tid med nya sätt att se på användningen av de verktyg som internet möjliggör? Vi utgör inte på långa vägar så stort hot mot journalistiken, som en del journalister gör själva alldeles på egen hand.

Sedan kan man naturligtvis fundera kring det fruktbara i att i alla lägen lägga ut allt på nätet, vilket Expressens Thomas Mattson gjort. Men det är en annan diskussion där vi – även om vi utgår från oss själva – kan komma fram till olika förhållningssätt. Även om man ur en rent medmänsklig utgångspunkt kan förstå att Katrineholms-Kurirens redaktion ogillade kommunchefens tilltag, köper jag inte att Kommunchefen han anses ha tillgripit en ny härskarteknik genom sitt bloggande. Ett sådant påstående avslöjar skribentens syn på vad ord publicerade på nätet handlar om. Mikael Zackrisson skriver lysande under rubriken Pajkastning över avgrunden. Tack för det.

För övrigt noterar jag att omval enligt Valprövningsnämndens beslut ska ske i Västa Götalands läns landsting och i valkretsen Örebro Nordöstra.

Intressant.

Integritet och rättigheter sedd från olika håll.

Ser ingen anledning att ta till orda enbart med anledning av Carl Bildts rallarsving mot Rick Falkvinge i SvD, eftersom Rick är fullt kapabel att försvara sin ståndpunkt. Däremot reagerar jag starkt på det underliggande meddelandet att Piratpartiet skulle vara motståndare till säkerhetsåtgärder till skydd för människors frihet och freden i världen. Tvärtom menar jag och många med mig att vi bara kan vara trovärdiga som demokratisk nation när vi tillämpar metoder, som visar att vi respekterar människors demokratiska fri- och rättigheter i stort och smått. Här ser vi ut att ha en utrikesminister, som i kraft av sitt ämbete anser sig ha tolkningsföreträde och därför kan hemfalla åt den jesuitiska attityden att ändamålet helgar medlen.

Det är en sak att ha lagar, som skyddar upphovsrätten, men något helt annat när de företag, som livnär sig på dessa tidsbegränsade monopol, på alla sätt visar att de vill glufsa i sig allt mer av den produktion, som bidrar till människors sociala, kulturella och kunskapsmässiga utveckling. Mot Carl Bildts uppfattning ställer jag t ex Michael Geist, en juridikprofessor som engagerat sig för att försöka hindra denna industris ambitioner att påtvinga världens länder och dess folk lagstiftning till skydd för deras intressen genom det så kallade ACTA-avtalet.

Även om Carl Bildt var tidigt ute när det gäller möjligheterna att använda informations- och kommunikationstekniken, behöver det inte betyda att han ser detta verktyg som något för gemene man att använda utan att behöva bli avlyssnad och övervakad. Första artikeln i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter lyder: Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap. Vad vi nu kan se är att tekniken blir mer och mer tillgänglig för gemene man och då drabbas en del av samhällets elit av rädsla för vart detta kan barka hän. Först när staten kan avlyssna och övervaka alla, känner sig Carl Bildt trygg. Men, frågan är om alla vi andra måste finna oss i att han och andra människor med kontrollbehov, ska vara vägledande för utvecklingen. Kan trovärdighet skapas för en kamp mot fattigdom i världen, när stora företag i de rika länderna tillåts att enbart se om sitt eget hus, så som nu sker under förhandlingsrundorna med ACTA-avtalet. Internet måste självklart ses som ett verktyg både för näringslivet med sina konkurrerande företag och samhället med sina sociala och skapande människor.

Ser att bland andra Full mental straightjacket skriver i mindre hovsamma ordalag, vilket bland annat innehåller den sammanställning av övervakningslagar, som Opassande begåvat oss med. Ibland undrar jag om taktiken är att hålla oss i Piratpartiet på ständigt höga varv, eller om det kan vara så illa, som en del tror – att utrikesministern inte tänker längre än näsan räcker. Karl Sigfrid (M), som länge verkat förstå internets logik bättre än de ledande inom Moderaterna, är mer nyanserad och har dessutom ett ess på hand när han refererar till en artikel i Computer Sweden som visar att Alliansens ungdomsförbund anser att upphovsrätten är föråldrad och måste anpassas till ny teknik. Den rapport, som Karl refererar till, är dock vad jag kan se inte tillgänglig. Kent Persson (M) har en annan syn, där han menar att PP:s attacker mot Carl Bildt är kontraproduktiv. Men, jag undrar: - Om en öppning i saken är så starkt förknippad med övervakning och kontroll, vilket Oscar Swartz noterade, vad är då nytt? Hela lagklustret kring FRA:s verksamhet handlar ju om detta. Kommen så långt känner jag mig riktigt deppig.

Då känns det gott att läsa det som Marcus skriver om Att vara för självklar. Instämmer till fullo. Men ser också att det mullrar i piratleden när det gäller det behovsbedömningsinstrument som lett till att företrädare för de handikappades organisationer lämnat den referensgrupp som de ingått i, vilket Maria Johansson, förbundsordförande i DHR, också bloggar om. Söker på nätet för att se vilka media som skriver om detta. Finner först en artikel i SvD där ett program i P1 på temat recenseras utifrån uppfattningen att programmet gått i fällan att se funktionshindrade som enbart offer. I DN är artiklar om personlig assistans årsgamla. Corren skriver om ett bokslut i Kinda där kostnaderna för LSS till stor glädje stannat vid samma nivå som 2008 tack vare en bättre hantering tillsammans med Försäkringskassan. Ja, med tanke på det dramatiska avhoppet kan jag konstatera att det är ett rätt magert resultat. Ett utslag av medias överkänslighet eller rent av okänslighet på grund av valet 2010?

Intressant.

Efter 7:e ACTA-rundan – Vad göra?

De senaste dagarna har jag försökt följa vad som hänt under denna förhandlingsrunda i Mexico. Eftersom den mexikanska Internetföreningen Amipci, har invändningar mot en bestämmelse i det föreslagna Anti-Counterfeiting Trade Agreement, där man kräver att Internetleverantörer ska lämna information vid misstanke om kunders upphovsrättsliga intrång utan domstolsbeslut, kan vi vara säkra på att saken varit uppe till diskussion. Det gäller inte bara ett handelsavtal utan dessutom inrättandet av en institution för övervakning av implementeringen i alla länder runt hela klotet.

I Canada är Juridikprofessor Michael Geist verksam och han har mer är de flesta engagerat sig för att politiker i Canada och jorden runt ska förstå att man är på väg att skriva under ett avtal, som leder till tvingande lagstiftning i alla länder, där uppköpare av upphovsrätter kommer att kunna låsa in material och hindra människor från att vända och vrida på och diskutera detta material, eftersom de, även om de köpt en cd, dvd, bok inte skulle ha laglig rätt att dela upplevelsen av denna ägodel med andra i sitt sociala nätverk. Han har nu skrivit den femte delen i sin ACTA-guide – Tala ut! Där ger han goda råd vad vi, som inte gillar det som pågår i hemlighet bakom vår rygg, kan göra.

Idag vet vi att vår utrikesminister Carl Bildt och handelsminister Ewa Björling, som ingår i EU:s Ministerråd, redan har godkänt ett handelsavtal med Syd-Korea. På goda grunder kan vi anta att detta avtal kan ge en fingervisning i vilken riktning Ministerrådet vill att Europaparlamentet ska gå – Steg 1: Handelsavtal med Syd-Korea; Steg 2: Se detta som en del av plattformen för ACTA-avtalet; Steg 3: Slutförhandla ACTA-avtalet och inrätta en institution för dess implementering i alla länders lagstiftning. Det är mot den bakgrunden vi ska se Carl Bildts inhopp på världsscenen häromdagen med såväl en Brännpunktsartikel och en artikel i Washington Post. Oscar Swartz skrev bra om den saken.

Spontant känns det som att vi har en viktig folkbildningsuppgift framför oss. Vi måste klara att beskriva konsekvenserna av ACTA-avtalet, så att vem som helst kan förstå – eller med det bildspråk, som min pappa elektrikern lärde mig för att jag skulle förstå; Vi måste ta till oss den kunskap, som Michael Geist och andra väl insatta människor erbjuder och omvandla den till ett vardagsspråk – gå från högspänning till hushållsel – där vi, som kandiderar för Piratpartiet till riksdagen, måste fungera som transformatorstationer. Det hela problematiseras av bland andra Johan Mitt i steget Westerholm, som lyfter fram avigsidorna, som följer av den kriminella verksamhet, där mindre nogräknade livnär sig på den profit, som finns att göra genom billig tillverkning av märkesvarukopior i länder med fattig befolkning för försäljning i rikare länder, där vi gärna prålar i lånta fjädrar. Parasiter uppsöker en livsform och livnär sig på den. Det är behjärtansvärt att vilja göra något radikalt för att komma åt detta, men när detta ses uteslutande som ett problem, där upphovsrätt och patenträtt måste skyddas, då finns anledning misstänka att det ena bara används som bräckjärn för att åstadkomma det andra. Hur kan man avskaffa fattigdom och elände genom att enbart se till de rikare ländernas intressen? Intressen som handlar om att kringskära den allmänna digitala domän, som är utomordentligt viktig för utveckling av såväl kunskap som allt socialt och kulturellt liv, måste motarbetas. Svensk Myndighetskontroll drar sitt strå till stacken. Anders Widén skriver om Goliats giriga ansikte ur en författares perspektiv.

Christian Engströms rapport från Bryssel visar att det är hög tid att ta oss an uppgiften att förklara vad ACTA handlar om. Han är MEP för Piratpartiet och ingår i De grönas grupp i EU och därför skriver han på engelska, varför Google Översätt är flitigt i bruk hos mig. Noterar att Karl Sigfrid jobbar på sin kant för att vidga läsarnas vyer. Liksom EFF som rapporterar om ACTA ur ett franskt perspektiv och vad vi kan lära av Korea. Ett arbete till stöd för folkbildningen i denna sak skulle dessutom kunna ha det goda med sig att vi lärde oss att avvakta en domstolsbehandling, innan vi dömer ut en människa. Mårten Schultz skriver bra om den saken. Varför kräva beslut i domstol för en rättssäker behandling om vi i andra sammanhang struntar i den saken?

Intressant.

Makten rundar parlamenten.

Återkommer till artikeln i SvD Makten växer i parlamentet, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg idag. Artikeln är intressant då den talar om en tidigare tandlös församling, som blivit en maktfaktor. Samtidigt kan vi här hemma se att ministrarna Björling och Bildt lagt ut en bombmatta av tung information, som dels handlar om glädjen över handelsavtalet med Syd-korea (som bräckjärn för det ACTA-avtal som ska följa, tänker jag och många med mig) och dels konsten att slå blå dunster i ögonen på oss och Washington Posts läsare. Nog kan man ana att ledamöter i EU:s Ministerråd försöker runda EU-parlamentet (och därmed alla andra nationella parlament) samtidigt som Carl Bildt vill kila in sig hos upphovsrättslobbyn i USA innan förhandlingsrundan i Mexico. Fler ser det, som jag ser – Sagor från livbåten; Infallsvinkel; Rick Falkvinge; Emil Isberg; HumbleBee; och Badlands Hyena. Som ytterligare motvikt en länk till Michael Geist, som skriver om ACTA hela denna vecka med start idag. I morgon börjar den 7:e rundan av ACTA-förhandlingarna i Mexico.

Hos Mary X Jensen gästbloggar Henrik von Sydow och visar att Moderaterna i huvudsak ser internet som en kanal för affärslivet. Ewa Björling + Carl Bildt + Henrik von Sydow = ?

Avslutar med Anna Trobergs Ur led är tiden, som gjorde min dag, sedan jag gått bet på uppgiften att räkna ut vad som är i görningen. Håller med Leif Ershag, som skrev om Annas inlägg på Facebook ”Anna Troberg skriver ett inlägg, som förutom att det innehåller bra poänger, dessutom är ett retoriskt och textmässigt mästerverk. Har du inte läst det, läs det, har du läst det, så läs det igen och ta anteckningar!”

Intressant

Carl Bildt och ACTA-avtalet m m

I fredags skrev jag om Oscar Swartz´ analys och kommentarer till Carl Bildts inlägg på SvD:s Brännpunkt fyra dagar tidigare. Sedan dess har jag deltagit i arrangemanget ”Tjejsnack” i Linköping, där jag fick tillfälle lyssna på Amelia Andersdotter, blivande MEP i Bryssel. Inledningsvis fick vi veta att proceduren för hennes inträde i den beslutande församlingen drar ut på tiden, vilket innebär att hon tvingas leva på andras välvilja – en allt annat än avundsvärd situation för henne som individ och skamligt för EU som institution. Sedan berättade Amelia om sina erfarenheter av att vara i Bryssel och arbeta utan att ha tillgång till alla de resurser, som tillkommer en ”fullvärdig” MEP.

Det var när hon berättade om frihandelsavtalet, som förhandlats fram med Sydkorea, som poletten föll ner. Hemma igen har jag googlat och funnit att Sveriges Handelsminister Ewa Björling i sin årskrönika är särskilt stolt över detta avtal. Till yttermera visso finns på regeringens hemsida ett dokument, som berättar om en artikel i Washington Post av Carl Bildt. Vågar jag gissa att innehållet i den artikeln i stort sett är detsamma som vi kunnat läsa i SvD:s Brännpunkt? Säga vad man vill om Carl Bildt, men som Sveriges utrikesminister har han kontakter, som öppnar dörrar både här och där. Men, med makt följer ett ansvar – det är inte OK att medverka till att lagar i EU och dess länder kommer till genom att ministrar går bakvägen via frihandelsavtal!

Nu är det dags för lunch och senare hjärtgympa, varför jag återkommer senare med mera reflektioner kring artikeln Makten växer i parlamentet i dagens SvD, som har bäring på det som jag skrivit här ovan. Oscar Fredriksson twittrar och bloggar förnöjt, men jag råder honom att tänka efter ett varv till. Mary XJ är också lyrisk, vilket förvånar då hon brukar kunna läsa med glasögon, som inte immat igen av partilojalitet. Mot Oscar och Mary ställer jag för jämviktens skull Christian Engström och Hax.

Om tjejsnacket i Linköping finns mer att säga, varför jag överlämnar ordet till Dexion, som har en läsvärd reflektion, värd att beakta i den process, som startade igår innan vi skiljdes åt. Där och då kom vi, som var närvarande vid summeringen, överens om att ta fram ett principdokument, som ska processas fram i ett svärmarbete inför ett slutligt beslut vid Årsmötet i april. Så långt jag kan ska jag kolla in bloggposter, som gäller tankar och reflektioner kring träffen i Linköping samt se vad sändningarna från föreläsningarna kan tillföra ytterligare. Avslutar med ett hjärtligt tack till Marit och Bella, som tillsammans med en rad engagerade Linköping-pirater arrangerade och genomförde ett mycket givande möte. Det gav mersmak! Och har gett mig många nya FaceBook- och Twitter-vänner.

Intressant?

Resultat av vilket förhållningssätt?

Igår skrev jag ett inlägg m a a Carl Bildts Brännpunktsartikel, där jag tog fasta på ett avsnitt med en positiv syn på Internet och tillät mig att tvivla på att Sveriges rykte som IT-nation fortfarande står sig efter FRA och allt vad som följt på grund av alla möjliga intressenter, som ser anledning till övervakning och kontroll men hänsyn till sin egen sjuka moster. Sedan jag läst dagens blogginlägg av Oscar Swartz, där han kokar ner Brännpunktsartikelns innehåll och därmed synliggör Carl Bildts egentliga ärende, blir jag fast besluten - detta måste bli föremål för många andras analys och synpunkter. Detta i likhet med det som Mark Klamberg noterat. Man kan verkligen undra om allt detta som politiker gör för att visa handlingskraft står i rimlig proportion till det som faktiskt inträffar. På Expressens Kultursida finns en intressant artikel som gör den frågan relevant att ställa.

Har för tillfället en del annat att tänka på, varför jag ber att få återkomma till detta i nästa vecka.

8 mars - en dag av betydelse.

Såg i SvD en liten notis om att Barack Obama inrättat en tjänst för internationella kvinnofrågor och utnämnt Melanne Verveer till denna ambassadörspost, som organisatoriskt sorterar under utrikesminister Hillary Clinton och ska arbeta med USA:s nya politik för kvinnors problem i världen. Det kan betyda att vi nu kan hoppas att resolution 1325 "Kvinnor, fred och säkerhet", antagen av FN:s säkerhetsråd den 31 oktober 2000, kan få ett bättre genomslag. Den handlar om att stärka kvinnors rättigheter och värna om kvinnors deltagande samt att se dem som viktiga aktörer i fredsprocesser. Något som bl a Carl Bildt fnyst åt, när organisationen Kvinna till Kvinna påtalat detta vid bl a konflikten i Georgien. Kvinnorna i de berörda länderna hade med stöd av denna resolution jobbat hårt för att bygga fred istället för det krig, som de insåg kunde komma på grund av männens eskalerande ordkrig. Intressant.

Igår fanns en artikel i UNT, som berättar att den internationella kvinnodagen är en dag med anor. I början var det vänsterkvinnor som firade dagen, men 1977 antog FN en resolution där ett allmänt firande rekommenderades. Den som läst Ulrika Knutsons bok ”Kvinnor på gränsen till genombrott”, vet att det även fanns en grupp kvinnor liberalt sinnande kvinnor - Fogelstadgruppen - vilka funnit varandra under rösträttskampen och sedan arbetade vidare för att förbättra kvinnors villkor. När Ulrika Knutson nominerades till Augustpriset 2004 skrev Karin Thunberg en läsvärd artikel i SvD. Där kan vi se att Ulrika Knutson fyller år idag – grattis!

Hon har för övrigt föreläst om sin bok även här i Norrtälje för några år sedan. Jag minns att jag dessförinnan läst hennes bok och tyckte om att höra henne berätta. Sparbankslokalen var knökfull, men jag kommer inte ihåg om det satte något spår i Norrtelje Tidning – det finns i vart fall inte sökbart på webben. Istället bjuder jag på NWT:s spegling av hennes besök i Kristinehamn i höstas. Artikeln visar att det är ett intressant stycke kvinnohistoria, som berättas och att det uppskattas. Själv hade jag förra året förmånen att bli inbjuden till en av Norrtäljes Rotaryklubbar för att uppmärksamma kvinnodagen och då valde att berätta om dessa kvinnor så som jag lärt känna dem genom Ulrika Knutsons bok. Jag ville lyfta fram deras idé om värdet av att samla kvinnor ur olika samhällsgrupper, då kampen för bättre villkor sågs som ett projekt höjt över partipolitiken. Idag blockeras en sund utveckling när det gäller kvinnors villkor av den hårda polarisering som pågår mellan blocken. Ordkrig bryter ner mer än det bygger upp.

Idag uppmärksammas den internationella kvinnodagen i Norrtälje med ett arrangemang i Stadsbiblioteket anordnat av en rad organisationer verksamma i vår kommun.