Johan Pehrson (fp) utmärker sig i fildelningsdebatten

Ledarbloggen SVT Opinion & Debatt innehåller utlovat extramaterial från gårdagens Debatt om nerladdning och fildelning av material skyddat av upphovsrätt. Under debatten visade Pehrson hur dåligt insatt han är i hela det komplex, som denna lag är tänkt att reglera. Han verkade inte heller att ha tagit intryck av vad t ex Centerpartiets rättspolitiske talesman Johan Linander skrev på Newsmill-bloggen redan den 17 augusti. Det handlade om förhållandena i Tyskland, där rättsväsendet har beslutat att inte åtala personer, som laddar ner musik och film för privat bruk. Pehrsons oförmåga att vilja förstå att det nya medielandskapet kräver nya lösningar på frågan om ersättning för nyttjanderätt av upphovsrättsskyddat material, var fundamental. Han jämförelse med äganderätten av fysiska föremål, som en gräsklippare, var antingen ett medvetet val för att förföra TV-tittare okunniga om skillnaden mellan äganderätt och upphovsrätt samt nyttjanderätt eller bara rätt och slätt patetiskt. Eller fyrkantigt skulle man också kunna säga.

Idag är jag beredd att hålla med Rick Falkvinge i Piratpartiet när han i sitt inlägg Digitala analfabeter bl a skriver ”Det anmärkningsvärda är inte att en politiker sitter och säger något dumt i TV. Det anmärkningsvärda är att det där är den kunnigaste som Alliansen kunde skicka till TV-debatten. Det anmärkningsvärda är att den mannen är en auktoritet på internetfrågor”.

Den som inte lider av beröringsskräck, rekommenderar jag ett besök på den särskilda hemsida, som en arbetsgrupp inom Vänsterpartiet upprättat. Där finns mycket intressant material, vilket kan fungera som en motvikt till Antipiratbyrån (IFPI:s med flera industriers lobbyverksamhet). Att dessa lobbyister varit framgångsrika när det gällt att baxa fram detta lagförslag, var något som KTH:s forskare berörde i sin debattartikel Upphovsrätten måste anpassa sig i Ny Teknik. Dessa forskare menar att industrin ägnar allt för mycken kraft åt att jaga fildelare istället för att lägga krut på att hänga med i den digitala utvecklingen. Hur det kan gå till i den jakten skrev bl a SvD om den 16 april 2008 och att man inte drar sig för att komma med vilseledande uppgifter, det visar bl a ett inlägg hos Opassande. Intressant.

Själv har jag funderat på vart Sverige, som nation, hade befunnit sig om riksdagen med hjälp av lagstiftning skulle ha slagit vakt om skoindustrin, beklädnadsindustrin och varvsindustrin på samma sätt som man nu är på väg att göra när det gäller musik-, film- och bokindustrin. Om det inte vore någon som helst skillnad mellan Upphovsrätt och Nyttjanderätt i förhållande till Äganderätt, behövs väl ingen särskild lagstiftning?! Men, uppenbarligen går lobbyisterna hårt åt politikerna, som enligt bl a Beatrice Ask, nu måste leverera. Det är rätt märkligt att lobbyisterna idag fått större makt över regeringen än kloka medlemmar. En motvikt har Beatrice Ask i MinaModerataKarameller, vars många kloka och läsvärda inlägg om fildelning kan rekommenderas; ett här där Mary sätter in saken i ett vardagligt och begripligt sammanhang. Bloggen Sagor från livbåten tycker att politikerna borde reglera piratjägarna inte piraterna. Pär Ström reder ut hur det kunnat bli så här och ställer frågan: - Vem tar helhetsansvaret för den personliga integriteten i IT-samhället? I avsaknad av politiker, som gör det, får folket fortsätta skapa opinion. Omedelbart efter programmet sökte jag efter vilka aktiviteter, som är på G för att sätta stopp för det som pågår. Då fann namninsamlingen Säg Nej till legalisering av maffiametoder IPRED1, där jag blev nr 6.985 på listan. Du kan påverka mer än du tror, säger Opassande och ger exempel. Efter denna lektion känns det än mer angeläget att jobba på med demokrati-projektet riksdagssvar.se.

Demokratiserad övervakning och kontrollsamhället

Som uppladdning inför kvällens Debatt i SVT, som ska handla om sanktionsdirektivet IPRED1 – vardagligen Antipiratlagen, inleder jag med att bjuda på ett inlägg av MinaModerataKarameller – Som man frågar får man svar... Eftersom Piratpartiet sitter på de anklagades bänk, har jag låtit Rick Falkvinge få komma till tals i NT-bloggen med gårdagens inlägg om Operatörernas ansvar. Här får Rick Falkvinge ordet i ett genmäle till lobbyn, som ser ut att ha charmat rätt många av riksdagens ledamöter.

Därefter vill jag bjuda på en artikel ur Fria Tidningen ”Efter Storebror: Demokratiserad övervakning och kontrollsamhälle”. Artikeln bygger på en intervju med publicisten och före detta riksdagsledamoten Ingrid Segerstedt-Wiberg, som övervakades av Säpo ända fram till 1976. Jag citerar: ”Ordningsmaktens intresse väcktes antagligen av att hennes far var den nazistkritiske publicisten Torgny Segerstedt. Samtidigt tror hon att det var rykten om att hon var 'opålitlig' gentemot Sovjet som gjorde att Säpo fortsatte att kartlägga henne. Denna erfarenhet har präglat Segerstedt-Wibergs syn på övervakning: 'Så länge jag lever kan jag aldrig acceptera den här buggningen!' Kommentaren är en känga till såväl socialdemokraten Thomas Bodström som Johan Pehrson i hennes eget folkparti. Båda har varit pådrivande i att damma av gamla avlyssningsmetoder som varit förbjudna sedan mitten av sjuttiotalet, efter IB-affären”.

Med avstamp i samtalet med Ingrid Segerstedt-Wiberg går artikelförfattaren Karl Palm sedan igenom samhällsutvecklingen fram till våra dagar och ser Övervakningssamhällets två utvecklingslinjer – Demokratiserad övervakning och Kontrollsamhället – för att sedan landa i dagens situation med tidlösa sanningar och en bristande rättssäkerhet. Artikeln avslutas i en rätt dyster framtidsutsikt:

”Det ska alltså mycket till - väldigt mycket till - för att vi ska tillåta dagens makthavare (hur 'liberala' de än säger sig vara) tumma ytterligare på dessa medborgerliga rättigheter. Snarare måste de senaste årens nedbrytningsprocess vändas. Parallellt med denna process måste vi - utifrån insikten att vårt övervakningssamhälle följer nya logiker - utveckla pragmatiska verktyg för att förebygga att kontrollsamhället urartar. Samma tidlösa uppdrag, denna gång med nya verktyg”. Intressant. Ett tack till Jens O, som gav mig uppslaget.

Ett annat sätt att visa att världens makthavare är på väg åt galet håll är det inlägg som Tindra-Annette bjuder på SERE: EN HORRIBEL STUDIE I TORTYR. Hur var det nu? Samma tidlösa uppdrag, denna gång med nya verktyg! Sett i det ljuset, känns arbetet med Riksdagssvar verkligen angeläget. Andra som också tycker så är Brockman, Kålan, Olof och Projekt på riktigt. Conjoiner och Lars-Erick har också fått svar – från Sten Tolgfors. Lars-Erick har dessutom upptäckt att det finns papperstidningar, som håller liv i FRA-debatten. Det gläder mig. Avslutar med Josef, som har en rad positiva saker att komma med.

Enad front för yttrandefrihet

Läser i SvD att Google, Yahoo och Microsoft gjort gemensam sak mot inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten. Man har enats om ett gemensamt regelverk för sin affärsverksamhet i länder som aktivt utövar censur. Riktlinjerna sägs vara en hörnsten i The Global Network Initiative och har arbetats fram under ett par år tillsammans med medborgarrättsorganisationer, forskare och investerare. Bloggat om saken har bl a Loci.se

Själv undrar jag naturligtvis hur denna överenskommelse ska kunna verka i länder, som Sverige, där alla trafik till/från Googles användare ska levereras till ett statligt organ genom olika samverkanspunkter och att en del av detta sedan ska bearbetas av FRA, som byggt upp olika databaser, där man tidigare samlat in material som underlag för sin bearbetning. Kommer Google att protestera mot denna hantering av mig som användare av deras tjänster? Lars-Erick, som försökt ta reda på hur långt regeringen avancerat när det gäller tilläggsproppen till FRA-lagen och därmed sammanhängande andra lagar, berättar att försvarsministern svarat rätt intetsägande. Däremot har Lars-Erick fått ett annat brev som gjort honom och många av oss andra riktigt upprymda. Det finns en och annan som inte hukar bakom riksdagshusets väggar, vilket trögheten i svarsfrekvensen till riksdagssvar.se kan vara ett tecken på. En av samurajerna i vårat gäng Anders Widén ställer frågan Hur kom alliansen till makten – egentligen? Och hans fundering har naturligtvis närts av den frustration, som han och vi andra känner över att våra riksdagsledamöter tycks vara oroliga över att vi ska göra dem illa om de besvarar våra fem frågor. Personligen tror jag att de gör sig mest illa själva genom att låta bli – det ser helt enkelt väldigt illa ut. Men ännu finns några dagar kvar att ge sig själv en möjlighet att vara med i denna medborgaraktivitet.

Läser Hax och förstår att det krävs ytterligare medborgaraktiviteter med fokus på EU och Telekom-paketet. Jag har tidigare skrivit till våra ledamöter, men vet inte om alla verkligen är på hugget och bevakar tilläggen, som togs vid den första läsningen. Det blir till att ställa frågan på nytt.

Uppror mot ockerpriser på biljetter

Förra söndagen skrev jag i NT-bloggen om det ocker, som frodas i den bransch som säljer biljetter till olika populära arrangemang, där biljetterna kan vara slutsålda på en kvart, för att parallellt dyka upp på en andrahandsmarknad till skyhöga priser. Det var en ilsk farmor, som gjorde det inlägget, sedan jag pratat med min son och barnbarnet Daniel. Båda var väldigt frustrerade över att de inte fått tag i några biljetter till någon av AC/DC:s konserter.

Därför känns det verkligen bra att senare läsa alla artiklar i AB; först Biljettsläppen är helt ruttna och sedan notera att allt fler fått nog av att inget görs för att stävja detta. I en annan artikel berättas om hur fusk misstänks hos ATG-ombud och i ytterligare artiklar berättas om läsarnas reaktioner och krav på lag mot ockerpriser så som i Danmark. Den lösning som Ticnets VD talar om innebär ingen skillnad för biljettköparna – fortfarande dyra biljetter med den enda skillnaden att pengarna hamnar direkt hos Ticnet istället för hos andra ockrare. När konsertarrangören Live Nation och Ticnet får höra talas om det påstådda fusket, talar de om att utreda saken och att ett ombud kan bli avstängd från att vara biljettförsäljare. Det senare dock under förutsättning att det finns ett avtal mellan berörda parter om förbud mot andrahandsförsäljning till överpris. Då kan verksamheten klassas som avtalsbrott och krav på skadestånd bli aktuellt. Om inte branschen själva kan hålla rent, kan det bli aktuellt med lagstiftning.

Såg för övrigt att Live Nation nu får tid på sig att ta itu med fusket eftersom de på grund av finanskrisen blivit tvingade att ställa in en rad konserter. Inget ont som inte har något gott med sig, kan man säga.

Öppenhet vs Bunkermentalitet

Tidigare idag har jag i NT-bloggen kommenterat dagens ledare, där chefredaktören Reidar Carlsson funderar kring vilka avsikter Pär Nuder och Margareta Winqvist kan ha med sina böcker. Jag lutar åt att det inte är helt enkelt att veta, eftersom de rimligtvis inte kan veta hur läsarna förhåller sig till det, som de får sig till livs. Själv ser jag det mera som arvegods från Nuders och Winqvists tid i partitoppen. Men inte mindre intressant för det.

Däremot är DN:s artikel ”Ny skarp kritik mot Nuders bok”, där Urban Ahlins inlägg hos Newsmill uppmärksammas, ett intressant fenomen. Här ser vi grabben, som kommit upp sig och på vägen upp lärt sig en s k hederskodex, med vilken partiet håller interna kritiker på mattan. Ursprunget för DN:s artikel är Urban Ahlins eget inlägg hos Newsmill. En artikel, som måste ses som en bannbulla – främst mot Pär Nuder, men kanske i än högre grad inåt och nedåt i partiet. I denna bunker biter man ihop och jobbar på – allt för partiet, vars ledare i decennier levt högt på att kunna tära på medlemmarnas lojalitet. Men ett sådant ledarskap är definitivt förlegat idag. Idag måste en ledare göra sig förtjänt av medlemmarnas och väljarnas respekt. För att lyckas med det krävs öppenhet och ett förhållningssätt, där man gör upp med gamla förlegade patriarkala fasoner. Den tiden är förbi när engagerade människor biter ihop och jobbar på för ett parti vars ledning uppträder maktfullkomligt. Det är mot den bakgrunden, som jag läser Katrine Kielos mycket insiktsfulla artikel ”Öppenhet är ingen fluga” i Dagens Arena. Böckerna, artiklarna och debattinlägg är allt tillsammans ett utomordentligt underlag för en kurs i ledarskap, som partistyrelsens ledamöter ser ut att vara i behov av – om en mer levande demokrati är något, som man strävar efter. Intressant.

Men jag tvivlar starkt på det. Just nu är jag tillsammans med åtta andra medborgare engagerad i ett litet demokratiprojekt på webben - Riksdagssvar Det går ut på att med hjälp av fem frågor få igång en dialog med riksdagens ledamöter utifrån vad vi känner till om den s k FRA-lagen och därtill hörande annan lagstiftning. Medan merparten av alliansens ledamöter krumbuktar sig på sitt sätt, kan vi se att även socialdemokraterna, som röstade nej, har oväntat många ledamöter ovilliga att svara på våra frågor. Det tar högst tre minuter av deras tid. Men, vi ger inte upp, förrän vi klurat ut vad det är som hindrar dem och alla andra riksdagsledamöter att vara öppna gentemot oss och andra väljare, vars intresse växer vartefter informationen sprids om vårt arbete.

Andra som skriver intressant om demokrati är Jonas Morian I Promemorian, Arvid Falk, Opassande, Olof, Scaber Nestor, Lars-Erick och Mark Klamberg.

Upphovsrätt vs Fildelning

Redan den 28 oktober 2005 skrev forskare vid ett av EU finansierat projekt vid KTH en artikel i SvD Brännpunkt om det olyckliga kriget mellan fildelare och innehavare av upphovsrätt. Deras projekt drevs i syfte att studera fildelningens påverkan på musikbranschens affärsmodeller, men resultaten skulle bland annat tjäna som underlag för bedömningen av utvecklingen inom andra mediebranscher.

Med stöd av forskningsresultaten vågar de uttala att de som jagar fildelarna ”är företag som inte klarat av, alternativt inte velat, anpassa sig till den nya tekniken”. De är noga med att påpeka att deras inlägg inte är ett upprop mot upphovsrätten, eller mot upphovsmännens rätt att få betalt för det som de skapat. Tvärtom säger de att upphovsrätten skall försvaras. ”Men, samhället kommer enbart att acceptera detta om dess tillämpning åstadkommer vad som uppfattas som en rimlig balans mellan allmänhetens och upphovsmännens intressen. Långsiktigt måste siktet ställas in mot ett innovativt och kreativt samhälle, där teknikutvecklingen kan utnyttjas fullt ut och de som ger oss nya idéer och glädje får rimlig ersättning för sina insatser”. Några veckor senare skriver forskarna på nytt, denna gång i Ny Teknik under rubriken Upphovsrätten måste anpassa sig. Detta i anslutning till en dom i Sollentuna, och samtidigt som Antipiratbyrån hamnade på silverplats i kampen om titeln Årets lobbyist hos tidningen Resumé. Upphovsrättsivrarna flyttar fram positionerna i sitt krig mot fildelningen, skriver de fem forskarna, men framhåller att industrin skulle vinna på att utveckla lagliga former snarare än att försöka utrota fildelningstekniken.

Men uppenbarligen biter företrädare för industrin sig fast i upplägget att jaga livet ur fildelare med udden riktad mot The Pirate Bay. Den 9 juni 2006 hade Ny teknik kommit över ett brev som klart visar att den amerikanska mediaorganisationen MPA tryckte på hos den svenska regeringen att slå till mot fildelningssajten Pirate Bay, vilket dock förnekas av de inblandade. I anslutning till artikeln finns en ruta där kontakterna beskrivs i kronologisk ordning. Tidningen fortsätter att följa den kamp som pågår och redovisar i en artikel den 2 mars 2007 att internets skapare Timothy Berners-Lee varit inbjuden av "Subcommittee on Telecomunications and the Internet", som inför starten av sin tvååriga arbetsperiod ville höra vad Berners-Lee ansåg vara grundvalarna till att nätet blivit en sådan enorm succé. Av artikeln framgår att Berners-Lee poängterade att "varje viktigt verktyg tillåter människor att göra både bra och dåliga saker". Därför varnade han församlingen för att stifta oövertänkta lagar. Intressant.

Man kan avsky eller ta avstånd från The Pirate Bay, men man kan inte ta ifrån dem, som står bakom den tekniska lösningen, att de är kunniga både när det gäller tekniken och lagstiftningen. Enligt vad jag kan förstå är Piratpartiet ett resultat av ett rejält glapp i kommunikationen mellan dessa tekniskt kunniga unga människor och företrädare för de etablerade partierna. Men, om politikerna i Sveriges riksdag tillmäter skaparen av internet och våra egna forskare betydelse i förhållande till en industri, som vägrar att anpassa sig till den tekniska utvecklingen, måste deras lobbyister hållas på mattan, samtidigt som man kan stödja författare, musiker och filmmakare med en utredning, där man klurar ut lösningar som kan underlätta för dem att ta tillvara teknikens landvinningar för sin försörjning, vilket också skulle kunna öka konkurrensen och främja mångfalden. Politikerna måste också göras medvetna om att EG-domstolen har beslutat att medlemsstaterna inte behöver implementera den del av IPRED1 som säger att upphovsrättsindustrin skall få tillgång till misstänkta fildelares identitet.

Andra som bloggar om fildelning och upphovsrätt är bland många andra Opassande, MinaModerataKarameller, Anders Widén, Rick Falkvinge och Jens O.

Internet är en kloak ...

... och vi användare dess råttor, som måste hållas efter med alla till buds stående medel! Råttjägarna spelar på svårigheten för våra politiker i riksdagen att sätta sig in i hur tekniken fungerar, samtidigt som de hejas på av författare och musiker, vilka gjort sig beroende av en industri, som inte längre hänger med i utvecklingen. Om landets regering hade agerat på samma sätt vid den omstrukturering av andra branscher som pågått sedan drygt ett sekel tillbaka, kan man undra var vi hade befunnit oss på för utvecklingsnivå.

Det senaste påfundet kan vi läsa om i SvD, DN och AB under rubriken Grönt ljus och handlar om den s k antipiratlagen, som film-, musik- och bokbranschen lobbat fram med hjälp av författare och andra kreatörer, vilka är beroende av företagen i branschen. Karl Sigfrid har läst såväl lagförslaget som lagrådets yttrande och lyfter fram den bristfälliga analysen av medborgarnas intregritetsskydd samt noterar att det ytterst är våra valda politiker, som väger olika samhällsintressen mot varandra. De kan inte klara sig undan med att luta sig mot lagrådet, som trots allt pekat på bristerna. Mark Klamberg gör en mera ingående genomgång. Hur lagförslaget eller propositionen, kommer att utformas är fortfarande en öppen fråga. Rick Falkvinge berättar att vi inte har särskilt lång tid på oss att visa vad vi tycker. Resistence Open Source Movement anbefalles. Christian Engström ger oss en första hint om hur vi kan påverka innan det är försent. Ibland undrar jag varför forskarsamhället är så tysta – de behöver också tillgång till Open Archive och att politiker verkar för Open Access. En tanke så där i förbigående.

Opassande har som vanligt kollat runt och bl a upptäckt att Ungdomsminister Nyamko Sabuni, inte känner till ett skvatt om detta lagförslag, trots att det riskerar att ställa till problem för ungdomar, som ser fildelning ungefär som att byta vilka andra grejer med varandra. MinaModerataKarameller skrev redan igår om saken och citerade bl a en mycket läsvärd text, där essensen är ”Den litteratur som inte överlever utan att omges av advokater, beväpnade vakter, uniformerad polis och taggtrådsstängsel, den litteraturen är inte värd att födas. Kulturen spirar inte ur en gevärspipa; ur den spirar endast död och förintelse. Det är skam, det är en fläck på kulturens banér, att yttranderätt heter batonger!”

Idag skriver Mary att det är dags att bojkotta en hel industri. Hon visar hur uppbragd man kan vara, när den ena integritetskränkande lagen efter den andra trumfas igenom inom ett område, som i högtidstalen sägs vara en framtidsindustri, men, som lagstiftarna är så okunniga om att de går med på vilka galenskaper, som helst. Allt för att hindra en utvecklande användning av den. Anna Troberg – själv kreatör – tycker att lagen grundar sig på ett föråldrat tänk och Intensifier sätter ord på den frustration, som många av oss känner när han skriver: Några av våra medborgerliga friheter våldtogs idag. Samtidigt flaggar han för att han sporras att göra en insats.

Varför blir det så tungt? Ja, det handlar om den sorg man kan känna över att de partier, som man gett sin röst, anser sig ha fått mandat att sälja ut vår rätt till personlig integritet, utan att ge oss något av värde i utbyte. Dexion sätter fingret på det med dessa rader: ”Det som är grundproblemet i denna fråga är inte av sakpolitisk sort, vad som behöver diskuteras är grunden för politiken. Politik handlar om att företräda andra människor i en beslutsprocess. Att likna det vid en juridisk fullmakt är en bra liknelse tycker jag.”

I opposition behöver man inte dras med denna barlast, men man är ändå upprörda över det som pågår och lever i tron att det skulle ha varit annorlunda med deras partier vid makten: Arvid Falk, Jinge och Svensson får ge röst åt vad man där tycker och tänker. På den kanten fann jag också en intressant blogg om bloggandet i politiken Thomas Hartman I In The Pendent.

Visioner om politisk nätaktivitet.

Igår kunde vi läsa i SvD:s Brännpunkt att alliansens partisekreterare tror att alliansen kan ha nytta av nätet för dialogen med medborgarna. Med tanke på hur segt det är för oss i nätverket Riksdagssvar att få en respons på våra fem frågor, kändes det som att jag befann mig på helt annan planet. Idag visar det sig att jag inte var ensam om den tanken. I SvD:s papperstidning läser jag Dagens bloggkommentarer och där finner jag bloggarna Valfritt och MinaModerataKarameller, som båda göra intressanta reflektioner kring detta utspel. Läser även Ledarloggen i UNT, som analyserar och kommenterar.

Efter att ha gjort ett dagsverke, inför fortsättningen av våra aktiviteter i nätverket, går jag en runda och finner då att Mark Klamberg, Per Ankersjö, Hasse Boström, Dexion och Hanna Wagenius varit med vid mötet med alliansens partisekreterare och ger sin syn på detta. Jens O värjer sig och Mitt i steget liknar det vid ett skott i foten. Mårtensson, som tidigare skrivit inspirerande om Political Open Source Management, undrar om partierna är beredda att ta konsekvenserna av en bloggstrategi. Scaber-Nestor noterar att återväxten i bloggosfären är god och Erik Laakso I På Uppstuds analyserar och tror sig veta på vilket sätt strategin i alliansen skiljer sig från det, som han förväntar sig av socialdemokraterna. Intressant.

Här talas om kanaler, men det viktiga är trots allt innehållet i de paket som politikerna ska sälja in med hjälp av dessa kanaler. FRA-lagen och därmed sammanhängande lagar här hemma och inom EU stämmer till eftertanke. Något som JRL lyckats klä i ord.

Alla dessa lagar...

Medan vi väntar på att politikerna i riksdagen ska besluta om den lag som Tidningen Journalisten skrivit om och som gäller Säpo:s verksamhet, läser jag Lars-Ericks inlägg och Mark Klambergs analys av densamma. En kort intervju med Mark kunde vi höra i P3:s Kvällspasset. All makt måste balanseras – dessa ord uttalad av journalisten och författaren Peter Bratt vid den samtalskväll, som Fores anordnade den 9 oktober i Stockholm, har etsat sig in i mitt minne. Fanns det något att lära av IB-affären, var det just detta – All makt måste balanseras! Därför undrar jag: - Kan man säga att de 15 punkter, som presenterats som en acceptabel kompromiss inom alliansen, utgör en balans mot det som FRA:s teknik förser statsmakten med i förhållande till oss medborgare? Det har jag och många med mig svårt att tro, även om vi ännu inte sett den färdiga lagtexten.

Mark Klamberg, skrev igår i SVT:s Opinion om den granskning som Datainspektionen nyligen avslutat. Han har på ett förtjänstfullt sätt bidragit till att många i bloggosfären kunnat öka sin kunskap om lagar som rör FRA:s verksamhet i förhållande de lagar, som ska garantera ett skydd av folkets privata sfär gentemot statens och dess myndigheters anspråk. Detta i kombination med all den kunskap om teknikens möjligheter, som många bloggare besitter, har det verkligen handlat om mycket givande lektioner i livets universitet. Genom FRA-lagen gör staten intrång i allt, som rör det liv som vi lever med hjälp av nätet. Marks inlägg Media på hans egen blogg, visar på de öppna källor, som han använt sig av för att granska vad FRA-lagen och alla andra därtill hörande lagar handlar om. Intressant.

Det är mycket nu... hört talas om Future Group? Erik Hultin skrev om den redan den 12:e augusti. Hört talas om Datalagringsdirektivet? Hax är uppdaterad. Intressant. Återkommer om detta. Det är helt obegripligt att ledande politiker blivit så hjärntvättade att de vill dra oss in i detta. Hur ska vi kunna bygga spärrar mot en ändamålsglidning när all denna trafikmängd blir tillgänglig för staten, som behöver FRA:s utrustning och kompetens för att kunna tillgodogöra sig det som man är ute efter? Idag yttre hot – imorgon något helt annat. Mark Klamberg tydliggör vilka databaser, som det här är fråga om, och Mark begär att även dessa ska granskas. Glömmer inte i första taget ledaren i tidningen Barometern, den 27 augusti, där ett samtal med en nyrekryterad chef vid FRA gav upphov till följande konstaterande: ”Antingen har vi signalspaning och då kan integriteten i undantagsfall kränkas. Eller har vi ingen signalspaning och låter buset härja fritt i cyberrymd, via telefon och fax. Det är bara för politikerna att välja åt oss som röstat på dem.”

Buset???!!! Denna formulering inspirerades av den chef vars främsta uppgift är att förklara för allmänheten vad FRA egentligen sysslar med och beskriva nyttan med signalspaning. Man kan undra vilken bild de har av oss som rör oss på nätet? Som om vi vore annorlunda än de, som rör i andra miljöer, t ex i Riksdagshuset.

En flora av lagar, som skapar en djungel.

Tidningen Journalisten har idag lyft fram en tillfällig lag som förlängts i olika omgångar men nu är på väg att permanentas i Sveriges Riksdag på onsdag i denna vecka. Mark Klamberg har kollat upp innehållet och visar på skillnader och likheter med FRA-lagen. Opassande och andra skriver om hur svårt det är för oss vanliga dödliga att hänga med i svängarna och själv undrar jag om riksdagsledamöterna själva verkligen har koll på vad de medverkar till. Det är tydligt att Camilla Lindberg (fp) tagit konsekvenserna av det spel som förekommit kring FRA-lagen och därtill hörande andra lagar när hon under den allmänna motionstiden väckt förslag om införande av en Integritetsbalk. Birgitta Ohlsson (fp) är inne på en del av detta och har föreslagit att det bör göras integritetskonsekvensanalyser innan lagförslag antas. Ett tack till Lars-Erick för den upplysningen. Kan tyvärr inte se att någon inom Centerpartiet på motsvarande sätt sett behov av en skärpning.

Det är intressant läsning att på riksdagens webbplats kunna söka på t ex ordet integritet vid riksmöte 2008/09 inom respektive parti och se vad som satt spår hos de enskilda ledamöterna. Där finns t ex en motion av Katarina Brännström (m) som visar hennes ambition att med hjälp av lagstiftning förhindra att t ex obduktionsbilder läggs ut till allmän beskådan på nätet. Jörgen Johansson ( c) vill gå längre och få en allmän översyn av offentlighetsprincipen utifrån dagens digitala förhållanden. Spontant känner jag att det här handlar nog mera om en skickligare tillämpning av nuvarande sekretesslag, mot bakgrund av det nya medielandskapet. Men, det kan väl inte en riksdagsledamot säga, utan att stöta sig med domstolarna och då framstår det som enklare att begränsa offentlighetsprincipen. Förstår att det var detta som Björn Elmbrant, Dagens Arena befarade när han fick sitt utbrott med udden riktad mot en teknisk plattform som möjliggör fildelning. Han har inte längre tilltro till sans och balans i politiken.

Ett annat intressant exempel är en motion av Jan-Evert Rådhström och Bertil Kjellberg (m), där de föreslår att besök i riksdagen, som idag registreras i ett besöksregister, ska omges med sekretess. Idag kan vem som helst begära ut dessa uppgifter genom en förfrågan, då det är offentlig handling. Därutöver kan jag se att det gått så långt att det blivit skämmigt att vara intresserad av ett jobb inom den offentliga sektorn. Lennart Pettersson och Karin Nilsson ( c) föreslår att ansökningshandlingar ska kunna betraktas som arbetsmaterial genom hela rekryteringen samt även efter det att den avslutats. Annars vågar inte kvalificerade sökande visa sitt intresse, sägs det. Annars minns jag smusslet med ansökningshandlingar i Kanslichefens byrålåda redan i början av 1990-talet, men jag vill inte påstå att det hjälpte nämnvärt. Men Lennart och Karin vill måhända göra svart till vitt utan att behöva anlita rekryteringsföretag, vad vet jag.

Självklart är det enklare att skära i Offentlighetsprincipen, som bara journalister och (vad det verkar) en krympande skara medborgare inser värdet av. Annars tycker jag att det är hög tid att riksdagens politiker inser sitt ansvar när det gäller att väga myndigheters och andras anspråk på uppgifter av och om oss människor mot vår medborgerliga rätt till skydd för våra privata liv, utan att genast ta sådana krav till intäkt för att omge det egna verksamheten med mera av sekretessens slöjor. Intressant se om Grundlagsutredningen kan råda bot på detta, när de presenterar resultaten av sitt arbete senast under december månad.

Från FRA till riksdagssvar och ICA?

I dagens AB skingras dimmorna kring nyheten i somras om FRA:s insatser för att förhindra ett planerat politiskt mord. Fradga ger dock en initierad kommentar om detta, som är nog så intressant. Samtidigt tätnar dimmorna kring riksdagsledamöternas sätt att hantera våra enträgna böner om ett svar på våra frågor om FRA. Det förefaller vara så att de stora partierna i riksdagen ingått en uppgörelse om att enskilda ledamöter inte ska svara på medborgarnas frågor varken från enskilda eller från ett nätverk. Detta om frågorna ställs till alla ledamöter i riksdagen.

Det förklarar varför samurajen Anders i vårt nätverk Riksdagssvar fått 3 timmar av Berit Andnors (s) tid istället för de 3 minuter, som det skulle ha tagit henne att svara på våra fem frågor. Det förklarar också det dåliga utfallet för min egen del, där slumpen (fördelning efter bokstavsordning baserat på riksdagsledamöters förnamn) gett mig uppgiften att beveka förhållandevis många moderater att svara på samma frågor och mötts av upplysningen att man inte svarar på enkäter eller undersökningar. För mig, som väljare, är det en oerhört trist läsning, som deras svar hittills bjudit på. Efter ett förhållandevis tufft ”tjatmejl” igår vid lunchtid, har ett par hört av sig. En lovar svar om en vecka och den andre, Göran Pettersson från Norrtälje, tycker sig ha pratat färdigt och menar att ”många av frågorna är tagna ur sitt sammanhang och blir lätt av arten ´har du slutat slå din fru?´". Men, då våra frågor inte utesluter möjligheten att lämna utförliga kommentarer i anslutning till var och en av dem och just därför kan visa det ,som vi är ute efter, d v s glappet mellan oss och våra valda ombud i Sveriges riksdag, fortsätter jag att insistera – sju gånger sjuttio gånger ber jag om hans svar. Anders visar också i dagens inlägg att vår webbplats riksdagssvar.se följs med intresse från visst håll även om svarsfrekvensen kunde vara högre.

Både där och i flera mejl har vi förklarat vår avsikt att med hjälp av några frågor klarlägga vari glappet mellan våra folkvalda och folket består när det gäller FRA. Detta för att underlätta en dialog i saken, innan alla låst sig på ett sätt som gör att vi för en överskådlig tid framöver förhindrar en juste blocköverskridande hantering av saken. En sak, som bara är en av flera sammanhängande, vilka innebär ett allmänt statligt intrång i folkets privata sfär. Om ICA eller någon annan affärskedja kan göra affärer med hjälp av våra köpmönster, vilket bl a DN, SvD och Anita skriver om, är det nog så allvarligt, men att staten ska kunna fiska i floden av trafikdata med hjälp av sökbegrepp baserade på nätumgänge, besöks-, rese- och konsumtionsmönster i kombination med registering av etniskt ursprung, politisk åsikt, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuell läggning öppnar detta för en utveckling av samhället där öppenhet och tillit ersätts av slutenhet och rädsla.

Riksdagsledamöternas slutenhet och rädsla inför att besvara ett antal frågor är ett tydligt tecken att vi redan är på god väg in i detta. När jag läst om människor, som i mer än ett decennium försökt komma till tals genom att ställa frågor till alla ledamöter, men mötts av enskilda ledamöters tystnad, då är det inte konstigt att allt fler lutar åt att en relativt liten klick bestämmer de övergripande regelverken och att det sker en form av byteshandel mellan riksdagens utskott – röstar du med mig i mina frågor, röstar jag med dig i dina och som en extra belöning kan du välja vilken hjärtefråga du helst vill få allas uppbackning i. Men, hallå! Är det inte dags att fråga sig åt vilket håll detta leder?? Är det folket eller riksdagens ledamöter, som först ska ställa sig denna fråga???

Jag har den största förståelse för Lars-Erick och andra som börjat fråga sig – vad krävs för att dra igång ett helt nytt parti, som vill vända denna utveckling? Själv tycker jag att det är ett fattigdomsbevis att politiker i de partier, som historiskt kämpat för att bygga upp ett demokratiskt system, visar så ringa intresse för att restaurera sitt bygge, när det uppvisar så uppenbart stora brister i att hantera dialogen med väljarna i ett nytt medialt landskap. Samtidigt visar andra att man ser möjligheter i det som sker. Frihetsfronten inbjuder via Motpol till en samtalskväll den 23 oktober då Camilla Lindberg är inbjuden att tala under rubriken ”Hur liberal får man vara i riksdagen?” Bra fråga – som lockar till ett besök, även om jag inte är lika liberal som de mest kända anhängarna av Frihetsfronten. Men, åsikter smittar inte som förkylningsvirus, varför det inte kan hindra mig. Jinge bjuder oss på ett lästips – Mattias Gardells Tortyrens återkomst och Eve luftar vad hon känner inför det som väntar. Intressant.

Avslutar med en lördagsrunda hos MinaModerataKarameller, Mark Klamberg, Olof, Jens O och Opassande.

Vad kan vi lära av Riksrevisionen?

I ett nyhetsbrev läser jag om den avhandling som Organisationsforskaren Louise Bringselius, Ekonomihögskolan i Lund, ska disputera med den 14 november 2008. Hon har följt arbetet med sammanslagning av Riksdagens Revisorer och Riksrevisionsverket (RRV) från förberedelserna år 2002 till sommaren 2007. Jag citerar ur ett pressmeddelande från forskning.se:

”Studien visar att medan det var stora problem med den administrativa kontrollen på myndigheten, var ledarskapet desto mer inriktat på kontroll när det gällde personalen.

Verksamheten kom att präglas av hierarki och distans efter riksrevisorernas tillträde. Detta är motsatsen till vad man brukar beteckna som nödvändigt för att motivera kvalificerad personal i denna miljö. Medarbetare på Riksrevisionen upplevde att de inte respekterades och missnöjet – personalmotståndet – växte.

– Genom att vara mer lyhörd för personalens kritik hade många problem kunnat åtgärdas tidigare. I stället återkom dessa år efter år, säger Louise Bringselius.

Man vet idag att det är mycket svårt att lyckas med sammanslagningar under förhållanden av högt personalmotstånd. Därför är det viktigt att en konstruktiv dialog upprättas mellan ledning och medarbetare och det kan ske på flera olika sätt. På Riksrevisionen berättade personalen i stället om hur kritik kunde leda till sanktioner och om hur en tyst kultur därför etablerades.

– Att man ska kunna uttrycka kritik som medarbetare är viktigt också av demokratiska skäl. Vår förvaltning måste vara öppen för synpunkter från både medborgare och medarbetare, eftersom den är en del av vårt demokratiska system. Det ligger i alla intresse att förvaltningen ska fungera optimalt, säger forskaren.”

Det låter som något för kommunledningen att dra lärdom av. Eftersom en del tolkar mina inlägg, som att jag vill komma åt kommunalrådet Kjell Jansson (m), måste jag här och nu en gång för alla deklarera – jag är inte ute efter Kjell Jansson!!! Istället för att gnöla ger jag honom ibland ett och annat tips. Här om var lärdom finns ifall han vill vara en bra ledare. Idag kan jag slå två flugor i en smäll - den ledare, som vill höja kunskapsnivån hos kommunens elever, måste visa studieflit även för egen del. Intressant.

Folket och dess representanter.

Fuderar på om jag igår var för negativt inställd till SKL:s projekt om medborgarpaneler bl a i Tyresö kommun, som SvD skrivit om. Det kan kanske vara ett av många andra sätt att bända upp de låsta positioner, som våra politiker emellanåt intar. Med tiden blir det väl utvärderat och då får vi se om mina farhågor – att det bara är ett annat sätt att styra och kontrollera folket – kommer på skam. I hd.se/kultur finns andra exempel, vilka berörs i artikeln om Gränslösa Bloggar.

Där har man lagt märke till den diskussion, som pågår på nätet, om behovet av en mer levande demokrati, och där vi gränsöverskridande från höger till vänster diskuterar behovet av ett bättre fungerande styrelseskick. När riksdagsledamöter inte tillåts ha egna åsikter utan blir inpiskade eller utkvittade, för att de inte delar åsikterna med maktens innersta krets, då är det hög tid att finna nya lösningar. Ja, jag vet att jag är tjatig, men det kan inte sägas nog många gånger. Speciellt inte dagen efter att jag fått klart för mig att Camilla Lindberg, som stått upp för värnet av det svenska folkets integritet, blivit flyttat från Justitieutskottet. In kommer partiets inpiskare nr 1 Johan Pehrson – ordningsmannen i den klassen. Mer om det smarta draget i NT-bloggen – länk uppe till vänster.

Lars-Erick, vars inlägg omnämns i Hd.se:s artikel, har skrivit mycket kloka saker under en längre tid och jag länkar ofta till honom. Dessutom länkade jag också till Mårtensson, som inspirerade mig när jag skulle knyta ihop alla trådar i mitt förra inlägg Open Source – modell för politiker.

Open Source - modell för politiker

På bloggen i NT tänker jag skriva om petningen av Camilla Lindberg och vad jag känner inför detta. Här vill jag berätta att jag inte är ensam om att vara bedrövad. Lars-Erick är lika bekymrad och MinaModerataKarameller känner också för att lufta den saken. Motpol och Projekt-på-riktigt är inte nådiga i sin kritik och Jens O ordar både om detta och om det senaste, som läckt ut om regeringens interna överenskommelse. Vi är alla övertygade om att det är Camillas motstånd mot FRA-lagen, som nu kräver sin tribut. Men, lyckligtvis finns det andra unga kvinnor, som också har koll – Hanna Wagenius.

Medan allt detta pågick ägnade jag en del av förmiddagen åt att skriva till EU-ministern och ordföranden i EU-nämnden för att ställa frågor om det tillägg nr 166 i Telekompaketet, som EU-parlamentet röstade igenom vid sin första läsning. Nu ryktas det att EU-kommissionens och ministerrådets byråkrater håller på att ”städa bort” detta tillägg inför EU-parlamentets andra läsning, då den viktiga paragrafen 32a ska fastställas. Förutom att fungera som en gårdvar för att värna rättssäkerheten i lagförslag i EU, som kan vara till hjälp i händelse av att någon teknikfientlig typ skulle få för sig att ifrågasätta min rätt att använda mig av internet, ingår jag i ett litet nätverk av medborgare, som ställer frågor till riksdagens ledamöter om FRA-lagen och därtill hörande lagstiftning samt redovisar svaren på www.riksdagssvar.se

Vid sidan av detta försöker jag även följa de diskussioner, som pågår i bloggosfären om hur vi ska kunna minska glappet mellan folket och deras valda representanter under perioderna mellan valen. Ett exempel är det inlägg som Mårtensson gjort på sin blogg om Political Open Source Management. Där använder han den Open Source, som finns på nätet i fråga om programvaror, som en metafor för den önskade öppenheten mellan folket och de politiker som folket valt. Det är en mycket intressant tanke. Lars-Erick är en annan som bidrar med kloka funderingar. Det är något annat än de medborgarpaneler, vilka nu prövas i bl a Tyresö kommun och som SvD skrev om igår, även om det kan vara ett steg på vägen. Men, fortfarande är det politikerna som ställer frågorna, på samma sätt som de själva bestämmer ämnet på sina bloggar. När sedan ett initiativ kommer från medborgare, utom räckhåll för politikernas kontroll och styrning, då ser de ut att dra sig tillbaka in i sitt skal och vägra delta. Men jag är rätt säker på att den sortens politiker, inte kommer att kunna döda eller styra den medborgardialog, som pågår på nätet och som speglar folkets längtan efter en mera levande demokrati. På ett eller annat sätt kommer den diskussionen leda till förändringar. Intressant.

Datainspektionen och vi andra granskar.

Läser hos Datainspektionen (Di) att man nu är klar med granskningen av FRA mot bakgrund av de anonyma anmälningar som lämnats in för verksamheten under åren 1994 – 1997. Den lagstiftning, som gällde då, ger Di inte anledning att anmärka på något hos myndigheten. Däremot har Di även granskat om FRA hanterar personuppgifter på ett sätt som följer reglerna i den lagstiftning, som gäller sedan juli 2007 (Lagen om behandling av personuppgifter i FRA:s försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet, FRA PuL).

Enligt FRA PuL ska personuppgifter gallras så snart uppgifterna inte längre behövs. Riksarkivet kan dock besluta att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål, vilket inte skett. FRA har bedömt att personuppgifter som behandlas i underrättelserapporter alltid behöver bevaras för verksamheten, vilket i praktiken innebär att de inte gallras. Di ifrågasätter om det är förenligt med lagstiftarens avsikt eftersom huvudregeln är att personuppgifter ska gallras och att det kontinuerligt ska ske en prövning av om personuppgifterna behövs för verksamhetens ändamål. Di anser därför att FRA:s nuvarande rutiner för gallring av personuppgifter bör ses över.

Mitt i steget har läst och kommenterat. I likhet med Johan väntar jag med spänning på den lagtext, som ska handla om de nya 15 punkterna, vilka dock inte ändrar på det sorgliga faktum att regeringen vill att alla våra trafikdata ska överföras till staten. Där är intresset för en rejäl översyn om det nödvändiga i det eller om det finns andra sätt att bedriva en bra underrättelseverksamhet på, helt obefintlig. Mark Klamberg har också läst och idag sänt in en komplettering till den anmälan, som han gjorde den 4 september. Och som vanligt är kommentarsfältet fullt av synpunkter.

Att det inte är så lätt att kämpa mot en övermäktig byråkrati och mäktiga lobbyinster, det visar Oscar Swartz, som larmat om att det av svenska politiker lagda tillägg 166 i Telekompaketet nu håller på att myglas bort nere i Bryssel. I ett arbetsdokument, som Oscar länkat till, kan man se att byråkratin för Rådets/ministrarnas räkning håller på att "korrigera" Kommissionens och Parlamentets åsikter, och där lyser paragraf 32a med sin frånvaro! Sveriges bidrag till ett fritt nät är inte med i materialet trots att parlamentet med en majoritet har bifallit paragrafen. Här är inget mindre än en präktig skandal under uppsegling. RÅDET, dvs de enskilda ländernas ministrar, korrigerar parlamentet på ett väldigt grovt vis. På så sätt riskerar Sverige att inte bli någon "Second reading" ens och då är slaget helt förlorat. Sveriges politiker måste med kraft agera mot rådet och dess byråkrater. Intressant? Jag har nyss sänt ett mejl i saken till Sveriges EU-parlamentariker. Detta som ett litet avbrott i pysslet med riksdagssvar.se

När Emma, Olof, Anders Viktor (som lagt upp detta i Piratnyheter) och fyra "nätverkare" till är klara med detta kommer vi att ha något intressant att berätta om våra folkvalda. Detta alldeles oavsett om de väljer som en del gjort idag - att meddela att de inte deltar i undersökningar eller enkäter. Att vi är en grupp medborgare som på ett systematiskt sätt vill undersöka var folket har sina folkvalda i en specifik fråga förefaller att ha gått dem totalt förbi. Det är inte en fråga om deras inställning till en tjänst eller en vara som vi ägnar oss åt - utan i vilken utsträckning de vill medverka till att föra en dialog med oss i en för oss och många andra svenskar viktig fråga. Men till detta återkommer vi.

Avlyssning och fildelning intressanta samtalsämnen.

Sedan förra veckan ingår jag i Nätverket riksdagssvar, som bildats på initiativ av Emma Marie Andersson. Vi som medverkar är enskilda medborgare med skilda politiska värderingar. Det vi har gemensamt är en önskan om att få ta del av de enskilda ledamöternas syn på signalspaningslagarna. Vi tror att riksdagsledamöternas svar, och kanske särskilt deras kommentarer, kan visa i vilken utsträckning de förstår lagarnas konsekvenser för demokratin. Per mejl ställer vi fem frågor, som kan besvaras med Ja, Nej eller Vet ej och dessutom finns utrymme för kommentarer. Med politikernas svar vill vi synliggöra i vilken utsträckning det finns ett glapp mellan deras åsikter/ kunskaper och de ståndpunkter, som vi medborgare företräder. Resultatet redovisas på en webbsida uppbyggd för detta ändamål.

Efter ett första mejl, som hittills gett rätt mager utdelning, är det nu dags för en påminnelse. Samtal om FRA och FRA-lagen är långt ifrån avklarad. Dess inverkan på vår demokrati har det skrivits åtskilligt om, men jag tror att Lars-Erick är den som i ”Vad har Gutenberg med FRA och demokrati att göra” uttryckt våra funderingar kring detta ämne bättre än många andra. Intressant.

Att avlyssning är ett ämne, som har intresserat och fortfarande intresserar människor visar bl a det faktum att en rad filmer har producerats sedan decennier tillbaka, men här finns även nya på detta tema. Medan vi väntar på riksdagsledamöternas svar är det läge att gå på bio. Bloggen filmpedabloggik gör en bra redovisning. Där finns även ett boktips för den som vill sätta sig in i fildelning, upphovsrätt och försörjning. Johan Söderberg har skrivit en bok om detta som heter: Allt mitt är ditt. Det är en utmärkt bok som alla borde läsa som är intresserade av frågor om upphovsrätt och framtidens medier. ”Vad gäller film, musik, TV och numera även bokbranschen – läs boken och försök att ta in i alla fall lite information om hur världen vi andra lever i ser ut och inte hur ni tror den ser ut”, skriver Mikael. Copyriot har läst och kommenterat. Ett ämne värt att sätta sig in i med tanke på att regeringen har lämnat ett lagförslag med långtgående räckvidd till lagrådet för synpunkter, vilket Rick Falkvinge skrivit om. Till detta vill jag återkomma längre fram.

Kan vi lära något av IB-affären? - del 2.

Skrev tidigare och upptäckte, sedan jag lagt ut den posten, att det fanns en intressant artikel om avlyssning som jag inte vill undanhålla er andra. Det är IDG.se, som skriver om NSA:s spaning på sådant som de enligt president George W Bush inte sysslar med. Tack Josef för tipset. Läs och begrunda; intressant mot bakgrund av den debatt som pågår om FRA-lagen.

Kan vi lära något av IB-affären?

Igår hade jag nöjet att delta i ett samtal mellan Peter Bratt och Martin Ådahl, i FORES´ lokaler Bellmansgatan 10, Stockholm. En enastående stadsmiljö, även om uppförsbacken från Mariatorgets T-banestn nästan tog knäcken på mig. Flåset är inte det bästa, om man säger så. FORES är en grön liberal tankesmedja, som Centerpartiet investerat pengar i sedan man 2005 sålde bl a Norrtelje Tidning till VLT AB. Jag har deltagit vid flera av deras arrangemang. Nåväl, detta var också en intressant kväll, som inte är lätt att sammanfatta. Men, helt kort kan jag säga att Peter Bratt tillfrågades om vilka jämförelser man kan göra mellan IB då och den verksamhet, som FRA-lagen och därmed sammanhängande andra lagar är tänkt att reglera. För den som till äventyrs inte vet vem Peter Bratt är kan jag säga att han är journalist, författare, försvarsvän och varm anhängare av en underrättelseverksamhet och var den, som avslöjade den olagliga Informationsbyrån (IB), vilket senare blev en skandal kallad IB-affären.

Det samtal som lagts ut på FORES´ sajt är ett video-klipp på drygt tio minuter, vilket är en kort sammanfattning. Peter Bratt betonade vikten av att all makt måste balanseras. Här med kontroll och insyn samt att alla som verkar i verksamheten ska vara tvungna att inför granskare uttala sig under ed. Dessa granskare måste i sin tur vara fristående och ha folkets förtroende, vilket innebär en genomtänkt sammansättning av personer, som inte låter sig avtrubbas vad gäller uppdraget – att granska verksamhetens utövare! Intressant.

Finns dom människorna? Ja, det kan man undra, eftersom inte ens riksdagens ledamöter – de som stiftar våra lagar – klarade av att stå upp för sin lagliga rätt att rösta efter sin egen övertygelse, utan kunde falla offer för partipiskan eller tvingades missbruka kvittningssystemet och kvitta ut sig från beslutet om FRA-verksamheten. Det sägs att flera av dem, var nya i riksdagen och i så fall säger det väl något om den kultur som råder i Riksdagshuset. Spelet om FRA kunde vi bland annat läsa om i Fokus. Vilken balans råder det i sådant spel? Mest liknar det en dragkamp, med olika vinnare från tid till annan och det är ytterst tveksamt om detta i längden gagnar folket. Jag har tidigare haft mina dubier i fråga om Författningsdomstol, men nu undrar jag om det inte är dags.

Andra som bloggar om IB-affären är Opassande, Pär Ström, Mårten Schultz och Jens O; om författningsdomstol Lars-Erick, Svensk Myndighetskontroll, A. Mikael Eriksson och Dick Erixon .

Tankar kring politikerrollen.

Lars-Erick och många andra har haft många funderingar kring regeringens och riksdagens arbetssätt i principiellt viktiga lagstiftningsfrågor, vilket turerna kring FRA-lagen blottlagt. Lars-Erick har idag och tidigare lyft fram betydelsen av en ideologisk kompass och kopplingen tillbaka till ledande gestalter, som gått före och visat vägen i folkrättsliga frågor. Jag gör det därför lätt för mig och länkar till Lars-Erick samt bjuder in till en diskussion om detta. Vi båda har olika ingångar i problematiken; Han, som socialliberal under en lång följd av år och jag, som före detta socialdemokrat sedan lång tid tillbaka och hoppjerka i politiken som väljare. Sedan flera val tillbaka har jag röstat olika i kommunen, landstingen och riksdagen och då använt mig av möjligheten att rösta på en person, som jag har tyckt visat framfötterna i några sammanhang av betydelse för mig. Men, med partipiska och utkvittning har personvalsinslaget ingen som helst betydelse; demokrati och mänskliga rättigheter måste få ett starkare stöd i riksdagen och därför blir nästa viktiga fråga för svenska folket Grundlagsutredningens förslag, vilket ska presenteras senast under december månad. Turerna kring FRA-lagen eller lagarna kommer nog att hålla oss vakna till dess ;-).

Vem gjorde vad i Bryssel?

Idag har Kristian Krassman och Johan Westerholm ett debattinlägg i Norrtelje Tidning där de gör nummer av att den socialdemokratiska ledamoten i EU-parlamentet, Inger Segelström, deltagit i de ansträngningar som en rad människor nere i Bryssel gjort för att stoppa ett initiativbetänkande från Marianne Mikko (s) vilket gällde registrering m m av bloggare. Det dök upp i min sinnevärld den 26 juni i samband med efterdyningarna efter beslutet om FRA-lagen och blev då underlag till en bloggpost.

Den 3 september gick Inger Segelström ut med ett pressmeddelande i saken, där hon uttalar en förhoppning om stöd från Christoffer Fjellner (m). Själv har jag uppfattat det hela som en del i Telekompaketet, vilket jag bloggade om igår och där är det en annorlunda historiebeskrivning, som vi får oss till livs. I Journalisten.se har jag funnit den krönika, som Per Garthon (mp) refererade till i sin artikel, vilken jag länkade till igår. Det är Kjell Häglund, redaktionschef, Residence & redaktör, Weird Science, som är den ursprungliga källan. Intressant.

Är det verkligen två helt olika ärenden som Krassman-Westerholm skriver om och som jag refererar till? Om inte, är detta en lärande stund om politik långt borta och nära. Men, om det är det, visar det bara att det inte alltid är så lätt att hålla reda på alla tåtar i den snårskog av lagar och förordningar, som parlamentarikerna begåvar oss medborgare med. Det är inte lätt ens för dem själva, det visar Rick Falkvinge, som larmar om att Vänsterpartiet i sin motion missat ett viktigt yrkande. MiNimaliteter understryker det, som Rick kommit fram till. Mark Klamberg vet att FRA-lagstiftningen är komplicerad, varför sånt kan hända om man inte förbereder sig noga. Opassande har också tankar kring detta, men dessutom om en majors synpunkt i SvD. Och MinaModerataKarameller skriver om en i sammanhanget viktig forskningsrapport.

Kors, det gick att påverka i EU

Läser hos Hax att Frankrikes president Sarkozy är skitsur över Europa-parlamentets beslut om tilläggen i Telekompaketet, som garanterar ett rättssäkert agerande gentemot internetanvändare.

Eftersom jag i likhet med många andra hade skrivit till Sveriges ledamöter i EU-parlamentet, och vädjat om att rättssäkerhet måste garanteras i bl a den del av förslaget, som handlade om att stänga av internetanvändare utan att detta prövats i en domstol, var jag naturligtvis intresserad av hur det avlöpte. Bakgrunden var den information som jag fått via Hax, där han berättat att Claes Fjellner (m) misslyckats att få med sig tillräckligt många i sin egen partigrupp och därför överlämnat stafettpinnen till Eva-Britt Svensson (v). Larmet gick och allt fler engagerade sig.

Mark gör sig till tolk för oss alla, när han tackar en rad nyckelpersoner, vilka bidragit till den lyckliga utgången. Mark började att läsa in sig på förslaget och skrev en bloggpost där han konstaterade att det fanns delar i paketet, som i likhet med FRA-lagen, var av vikt för internetanvändares integritet oavsett partipolitisk tillhörighet. I kommentarsfältet hos Hax får vi också en förklaring till en del av turerna kring detta förslag. Oscar Swartz har för några dagar sedan gjort en sammanfattning, men, den förklaring, som Erik Josefsson lämnat till Hax, om varför Gunnar Hökmark var förhindrad att rösta med Fjellner, tycks ha gått Oscar förbi. Saken var den att Gunnar Hökmark i sin roll som ordförande i partigruppen inte kunde göra på annat sätt. Politiken har sina egna oskrivna lagar ;-)

Per Garthon (mp) kommenterar artikeln i Journalisten (2-22 oktober 2008) där Kjell Hägglund, redaktionschef på Residence & Science, berättar en dramatisk historia om hur en oheliga svensk moderat-sosse-allians i EU-parlamentet lyckades stoppa ett ”integritetskränkande och internetkorrumperande” förslag till EU-direktiv. Faktamaterialet har Hägglund hämtat från ett antal EU-bevakande bloggar, inte från de stora mediernas EU-korrar. Därutöver har jag hittat ett inlägg av Jonas Sjöstedt (v), numera bosatt i USA, men med erfarenhet av elva år som EU-parlamentariker. Han skriver om den svenska ovanan att ta till partipiska. Detta i jämförelse med hur det går till i USA och EU. Intressant.

Avslutar med en runda hos andra med fokus på FRA – Opassande, som ordar om det stundande ”läxförhöret”; MinaModerataKarameller, som bjuder på en verkligt fräsch blogg med topphemligt innehåll; Rick Falkvinge, som analyserar de inlämnade motionerna; och Christopher Kullenberg, som funderar kring argument sprungna ur olika ideologier.

FRA – En hantering utan motstycke

Christopher Kullenberg har skrivit ett intressant inlägg på ”Kommentar I Signalspaning” i dagens SvD. Uppdaterar nu då den lagts ut på nätet. Slutklämmen är värd att återges: ”Om Sverige ska bli en ledande it-nation räcker det inte med fler ingenjörer och upptrissade börsnoteringar. Det kräver lika mycket en politik som tar människors digitala liv på allvar och inte kör över dem med en svunnen tids monstruösa signalspaning. En fiberkabel och en kortvågsradio är nämligen inte bara två skilda teknologier, de är även två paradigmatiskt skilda bärare av sociala relationer.”

Nästa kloka ord har jag funnit hos Lars-Erick, där integritetsvärnaren, försvarsexperten och tidigare riksdagsledamot Hans Lindblad (fp) får komma till tals i ett längre inlägg. Texten är verkligen läsvärd och inleds med ”Turerna kring FRA-frågan innehåller moment som torde sakna motstycke i riksdagens historia. Konflikten mellan förment statsintresse och individens integritet är däremot inget nytt, den motsättningen fanns redan långt innan Sverige blev demokrati. Vi känner igen den från konventikelplakatet, lösdriverilagen, samelagstiftningen, tvångssteriliseringar, krigsårens arbetsläger, IB och mycket annat.” Intressant.

Hans analys av den situation som Camilla & Co råkat ut för på grund av att de inte varit riksdagsledamöter särskilt länge, är mycket intressant liksom tipsen till riksdagsgrupperna om vad man borde lära av det som hänt. Ja, utskottets tilläggsmening "Utskottet betonar vikten av den fortsatta preciseringen vad gäller den reformerade FRA-verksamheten.", som tillfogades kompromissförslaget när detta förslag behandlades av partirådet som helhet, tolkar jag som att man blivit klokare under vägs – man kommer att granska det finstilta. Men, det hjälper ju inte så länge beslutet om att kablarna ska anslutas till FRA ligger fast.

Christian Engström funderar kring kontrapropositionsvoteringar – någon som är fena på detta? På SVT Opinion finns nu ännu en tråd om FRA att nysta i. Det är Mikael Nilsson m fl som argumenterar och vädjar till riksdagsledamöterna att inse FRA-lagens brister, trots allt lappande och lagande.

FRA-lagen nu baxad hit

Fick tidigare idag besked att Vänsterpartiet avsåg att lägga in en motion, vilket nu bekräftats i ett inlägg på Newsmill. Dessutom har Socialdemokraterna och Miljöpartiet enligt DN , Sydsvenskan och Corren lämnat in en gemensam motion. Politikerbloggen har hela texten till s + mp-motionen. Intressant. In i det sista var vi många som hoppades att Folkpartiets och Centerns ledare skulle inse det problematiska i att hålla på och lappa och laga, men ack ...

Visserligen fanns det ett tillägg från det utskott, som behandlade frågan vid Folkpartiets partiråd, vilket visar att även ombud vid detta möte kände ett behov av att gardera sig. Tillägget löd "Utskottet betonar vikten av den fortsatta preciseringen vad gäller den reformerade FRA-verksamheten." När detta förslag behandlades av partirådet som helhet, yrkade partiets ledning bifall till utskottets tilläggsmening. Några andra yrkanden förekom inte och det var ett enigt partiråd som tog beslutet.

Det är svårt att beskriva sinnestillståndet, men det handlar nog om konsten att hantera en djup besvikelse, och behålla tron på att det trots allt finns politiker, som ärligen vill finna en lösning värdig ett land med ett demokratiskt styrelseskick - inte bara till namnet - utan till gagnet. Nu återstår att se om den kraften finns inom oppositionen. Men, som bekant skyr bränt barn elden. Dock är vi många, som börjat talat om att FRA-frågan skulle kunna vara den larmklocka, som ruskat om riksdagen. Eja att detta väckte dem till insikt att folket ställer krav på en mera vital demokrati än det som vi fått se prov på här. Partipiska och ett missbruk av kvittningssystemet är inte sådant som vi vill betala för. Och här en, som efterlyser liberala integritetsförespråkare, Magnus Krantz i Västerbottens-Kuriren.

Andra som skriver om motionerna är Opassande, MinaModerataKarameller, Hax, Mitt i steget och Scaber Nestor för att bara nämna några. Olof är nu klar med de frågor, som fortfarande är viktiga att ställa till riksdagens ledamöter, och efterlyser en avstämning med oss andra. Undrar om det som avslutning finns något som kan locka till ett gott skratt. Jo, minsann Anders Widén har en riktig skröna om FRA:s spaningar, som säkert upprör vän av ordning. Men, efter alla dessa dagar av hopplös kamp är satiren det enda som ett folk kan tillgripa gentemot avlyssande ledare.

Objekt för andras åtgärder

Skrev den 29 sept i NT-bloggen om politikernas dilemma i samband med förändringar inom skolorganisationen. Då var det mycket, som poppade upp från mitt eget arbetsliv, inte minst från åren som huvudskyddsombud i kommunen. Ett uppdrag, som emellanåt var rätt tungt, då det ofta kretsade kring människor, som på olika sätt kom i kläm vid förändringar.

I en ledare i Piteå-tidningen har jag nyligen läst att det idag finns en nystartad organisation, Organisationen mot mobbning (OMM), som arbetar mot mobbning i arbetslivet. Som grund för sitt arbete utgår organisationen från Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17). Initiativtagare är Rigmor Tjerngren, som Sydsvenskan skrev om i en artikel den 8 september 2008. Riksdagsman Christer Winbäck (fp) lär vara engagerad och han vill anordna ett seminarium i Riksdagen, som i sin förlängning ska leda till en nationell plan mot mobbning på arbetsplatser runt om i Sverige. Men, arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin är kallsinnig. Detta är inte en fråga för politiker, menar han.

Jag kan tänka mig att han ser det som en fråga för arbetsmarknadens parter. Men, så som det ser ut idag, med många långtidssjukskrivna på väg att bli utförsäkrade, är det uppenbart att parterna inte har klarat av detta. Tvärtom finns tecken på det motsatta. Jag förstår varför Piteå-Tidningens ledare lyfter fram den här problematiken, när jag i Arbetsmiljötidningen Du & jobbet kan läsa att Piteå kommun löser ut långtidssjuka anställda med avgångsvederlag. Hittills i år har 15 personer tagit vederlaget och slutat. Fackförbundet Kommunal varnar för att det är en trend som blir allt starkare i landet. Vad vet vi om hur det står till i Norrtälje kommun? Vad görs för att lindra människors lidande inför detta att vara objekt för andras aktiviteter, vilket förstärker känslan av att vara offer för andras åtgärder.

Därför blev jag glatt överraskad, när jag läste i dagens NT att Socialdemokraterna upptäckt att det krävs en bättre personalpolitik i kommunen. Men, då gäller det att de kan påverka majoriteten i den styrande alliansen. Dialog eller konfrontation? Ja, det beror väl på vilken avsikt man har.

Intresse för FRA i EU och Sverige.

En av mina favoritbloggare Mark Klamberg, folkrättsjurist, berättade tidigare att ledamöter i den liberala gruppen ALDE är intresserade av hans medverkan vid ett seminarium i Bryssel där ämnet är "Privacy in the digital age". Det händer nu på tisdag och inför detta har han bett andra kunniga inklusive FRA att granska hans material, då han vill att informationen ska vara helt korrekt. Intressant. Här hemma har hans kunskaper inte fullt ut tagits tillvara bland fp-liberalerna, som låtit försvarsmaktens anspråk på alla våra trafikdata väga tyngre i den kompromiss som Folkpartiets partiråd ställde sig bakom i fredags. I Aftonbladet kunde vi tvärtom läsa att irritationen var stor när Mark, gift med Birgitta Ohlsson (fp), och ordf i Fp:s Östermalmsavdelning, tog sig friheten att fungera som ett kvalificerat juridiskt stöd åt sin hustru vid de förhandlingar, som föregick kompromissen. Det kan väl förklara en del.

Nu återstår att se vad oppositionen, framförallt Socialdemokraterna och Miljöpartiet menat med sin överenskommelse att riva upp lagen. Hur ser deras politik för denna verksamhet ut? Vad jag kan se finns en möjlighet att presentera en motion i saken senast på tisdag och då med en ingång genom en passus i Budgetpropositionen, som jag läste i en artikel hos Newsmilll av Maria Rankka, Timbro. Där sägs följande:

"Regeringen avser att för 2009 initiera en översyn av underrättelseverksamheten. Regeringen återkommer med en utförligare redogörelse av utgångspunkterna för en sådan översyn" (Budgetpropositionen, Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap sid 50, Försvarsunderättelseverksamhet Inriktning för 2009.)”.

Jag vet att s+mp talade om att riva upp lagen om de fick en majoritet för det i nästa val, men sumpar dessa partiers riksdagsledamöter den möjlighet, som finns redan idag, ger jag inte mycket för deras ambitioner. Då tolkar jag det som att det är viktigare för dem att använda debaclet i FRA-lagen i ”krigsretoriken” mot alliansen, än att verkligen se till att frågan utreds ordentligt och olika alternativ till denna massavlysning blir utsatta för en saklig prövning och att lagen den 18 juni rivs upp i avvaktan på den översyn som det talas om i Budgetpropositionen. Min bedömning är att om kablarna ansluts, blir det omöjligt att göra något bra av detta. Intressant.

In med jästen efter bullarna i ugnen

Idag skriver DN om försoning i fp om FRA, medan SvD ser folkpartiets och andra partiers olika förslag när det gäller skyddet av enskilda individers rätt till personlig integritet , som ett resultat av självkritik efter FRA-debatten. Efter FRA-debatten, som om den skulle vara avklarad med detta. Folkpartiets partiråd, som hade sitt möte i fredags, har beslutat att anta ett integritetspolitiskt program och centerpartiet var enligt Johan Linander, rättspolitisk talesman, redan i onsdags klar med sin rapport ”Inrätta en integritetsombudsman”. Något som Henrik von Sydow, moderaternas rättspolitiske talesman, ställer sig tveksam till. Han undrar om det är nya myndigheter som löser dessa problem och tycker att det är mera angeläget att stärka integritetsskyddet i grundlagen samt stärka fri- och rättighetsskyddet. I artikeln framkommer också att socialdemokraternas Mona Sahlin önskar sig en integritetsombudsman. I ett ögonblick av självinsikt hade hon tydligen till Eko-redaktionen dagen innan sagt: – Jag är den första att uttrycka att vi kanske inte alltid sett integritetsfrågorna som tillräckligt viktiga.

Med alla turer kring FRA-lagen och med tanke på att det i dag är Kanelbullens dag, må det förlåtas mig att jag tänkte på talesättet ”som att kasta in jästen efter bullarna i ugnen”, när jag läste om de ansträngningar, som partierna nu gör för att visa svenska folket att man minsann bryr sig om skyddet av vår integritet. Men, det är för svårsmält, som bullar utan jäst i degen. Samtidigt som man benhårt håller fast vid en lösning för försvarets behov av signalspaning, där all datatrafik ska ledas in till ett filter hos en specialdomstol med FRA:s utrustning, vill man göra troligt att man nu tagit svenska folkets oro på allvar genom att upprätta några dokument sanktionerade i respektive partigrupper.

- What are You reading o Lord Hamlet?
- Words, words, words.
ur Hamlet av W. Shakespeare (tack Johan W)

Med all respekt för att alla dessa politiker gjort sitt bästa, när svenska folket satt dem på prov, genom att göra uppror mot deras slentriantänkande, men – ord betyder ingenting om de inte också följs av handling. Det är i handlingen, som det ärliga uppsåtet visar sig. Så länge, som avsikten är att ansluta all vår trafik i fiberkablarna till samverkanspunkter, så ligger vägen öppen för att FRA-shopen senare kan öppnas för andra än försvarsmakten genom sidoingången Regeringskansliet. ”Det rimligaste i det här läget hade varit att börja om helt och genomföra den översyn av underrättelsetjänsten i vårt land som regeringen ändå annonserade i budgetpropositionen, som presenterades i förra veckan, skrev Maria Rankka, Timbro, i ett inlägg hos Newsmill m a a alliansöverenskommelsen. Intressant.

Sedan är det väl något av ödets ironi att den, som ser klarast var problemet ligger, är Henrik von Sydow, vars partiledare hade ett särdeles gott handlag med partipiskan. Ja, dubbelt ironiskt med tanke på överenskommelsen mellan Alliansens och Miljöpartiet om författningsfrågor, som Henrik von Sydow skrev om på sin hemsida och som publicerades på DN Debatt endast 28 dagar före riksdagens omröstning om FRA-lagen och därtill hörande ändringar i tre andra lagar. Om någon till äventyrs missat Fokus artikel ”Spelet om FRA”, bjuder jag på en repris.

Andra som ser det som jag ser är MinaModerataKarameller, som skriver om senaste nytt från övervakningsfronten i Kina; Mark Klamberg,som fortsätter att analysera vad orden står för och där kommentarerna också är intressanta; Lars-Erick, som undrar om sista chansen att riva upp lagen försvunnit nu; Jens O, som hävdar att medborgarjournalisterna fortsätter att debattera FRA; Lars-Erick igen, som undrar om riksdagsledamöter inte vill kommunicera; Opassande, som beskriver en tänkbar utveckling;samt ett par inlägg från oppositionen Erik Laakso I På uppstuds och Peter Karlberg.

Avslutar med några passande inlägg från Badlands Hyena och Grönköpings Veckoblad.