Om att ro fanskapet i land m m.

Alla känner vi till fortsättningen på uttrycket ”Har man tagit fan i båten ...”. Men ibland undrar jag om man inte – alla risker i ett rankt fartyg till trots – borde kasta fanskapet tillbaka i sjön. Läser med nöje och avsevärd behållning kolumnen på SvD:s ledarsida. Där skriver Thomas Gür under den träffande rubriken ”Vi klarar trojanerna men inte politikerna” med en glöd som värmer, när FRA-kramarnas arrogans fryser alltför många människors tankeverksamhet till is. Mårtensson har också läst, i likhet med Anohito.

Det är mot den här bakgrunden, som vi måste se statsminister Fredrik Reinfelts ”utbrott” vid frågestunden i torsdags, vilket kändes som att han ställde mig och alla andra som röstat på Piratpartiet i skamvrån. Då rasade han alla pinnarna nerför stegen i min aktning. Även om många tecken i skyn talar för manipulatörernas segertåg, är jag långt ifrån ensam om att vägra släppa tilltron till det öppna demokratiska samhället. Här en bland många andra Erik Hultin. Detta även om politikerna tolkat sitt mandat, som något som folket gett dem att sedan överlåta till partiledarna att förfoga över. Till internets frihet hör möjligheten att på ett mycket enkelt sätt kommunicera med politikerna, även om jag undrar om de, med handen på hjärtat, tycker att det är så bra. Mest hörs en klagolåt och ibland undrar jag om det verkligen inte finns något närmare Bibelns ”om någon slår dig på högra kinden, vänd också den andra mot honom” än David Eberhards ”Ingen tar skit i de lättkränktas land”.

Vad många inte känner till är hur ACTA-avtalet för sin funktion – att beivra intrång i upphovsrätt och patenträtt – kommer att vara beroende av möjligheten att filtrera nätet. Något, som kan komma att åläggas teleoperatörerna, om inte politikerna tydligt sätter stopp för detta i direktiven för Telekompaketet. Intill dess vill jag göra allt jag kan för att göra så många som möjligt medvetna om vad som pågår, bland annat genom att puffa för detta lovvärda initiativ bland operatörerna – Integrity. Ett nyhetsinslag om ACTA fanns så sent, som den 9 juni i SVT Kulturnyheterna (9:51 minuter in i programmet) och där fick vi bland annat veta att statssekreterare Magnus Graner på Justitiedepartementet tidigare inte hört talas om att en lång rad lobbyister fungerar som rådgivare i USA, och har full tillgång till handlingarna, det kan Kulturnyheterna försöka slå i andra, men inte mig.

Dagen efter skrev Centerpartiets Johan Linander, att han sänt ut ett pressmeddelande i saken med bland annat följande: - Sverige måste som ordförandeland i EU ställa högre krav på att ACTA-förhandlingarna görs transparanta. Sekretess som leder till spekulationer om innehållet är enbart av ondo. Väljer något eller några av de andra förhandlande länderna ändå att sätta stopp för öppenhet så måste Sverige och EU allvarligt överväga om förhandlingarna ska avbrytas, avslutar Johan Linander.

Att Magnus Graner skulle vara ovetande låter som en saga, när en bloggande tant, med Ipred i färskt minne, började förstå vartåt landet lutade redan när jag läste artikeln i SvD undertecknad av Karl Sigfrid, Erik Josefsson, Erik Hultin och Erik Laakso den 22 februari 2009. Den 23 mars noterade jag att Jens Holm (V) ställt frågan i Europaparlamentet om ökad transparens kring ACTA och fått följande svar: "Kommissionen leder förhandlingarna i samråd med de behöriga kommittéer som rådet utsett. De frågor som hör till medlemsstaternas behörighetsområde samordnas av ordförandeskapet inom de behöriga förberedande organen före förhandlingarna så att medlemsstaternas åsikter återspeglas i förhandlingarna."

Ett par veckor dessförinnan hade jag visat min irritation över att våra Public Service-media var så sparsmakade ”när det gäller att redaktionellt spegla vilka risker som följer av att politiker låter upphovsrättens hökar skriva våra lagar”. Och nya debattinlägg från Karl Sigfrid m fl kom ett par dagar senare. Att Karl Sigfrid (M) gör gemensam sak med Erik Josefsson (V) kan naturligtvis tolkas som att ”Karl Sigfrid i sitt ungdomliga oförstånd inte begriper bättre”, men vi som deltagit i nätets diskussionssvärmar vet att här bryr vi oss i första hand om den kloka tanken och först i andra hand den politiska kulören. Medan ledande media på många sätt avfärdar alla ansträngningar att väcka de flugor som sover, tillåter man de facto att lobbyister får ett inflytande helt ovärdigt en demokrati.

Svalkar mig med att tänka på P1:s Lördagsintervju med GD Anders Danielsson, Säpo, som tidigare varit polischef i Malmö. Det var välgörande att lyssna på hans svar på Tomas Rambergs frågor. ”Vi ska förebygga allt sorts våld”, säger han och menar att Säpo måste vara aktiva i förebyggande insatser. I samtalet om den rapport, som bygger på uttalanden av anonyma personer verksamma i Rosengård, var han hälsosamt tydlig. Bilden stämde inte som någon beskrivning av allmäntillståndet, utan gällde mera på individnivån i vissa specifika fall. Brott bekämpar man inte med grova generaliseringar, var ett av många förtroendeingivande svar. Det är bara att hoppas att han står pall för trycket från den vulgärdebatt, som en del ledande politiker ägnar sig åt.

Sedan måste jag naturligtvis ta med Karin Thunbergs kolumn ”Framtiden tillhör både Pirater och alla Tanter”. Det är förunderligt att se vilka tankar som genereras när händerna är upptagna med praktiska sysslor som sopsortering. Sedan blir det inte sämre av att jag – en tant som röstat på pirater – får en chans att förfasa mig över att Sverige är så politiskt utarmat att man måste återvinna även gamla politiker. Här passar även en kommentar av William von Pamp.

Avslutar med en liten bloggrunda – Karl Sigfrid, skarpögd som vanligt; Lake, som gläds åt att en tongivande inom Centerpartiet puffar för PP i ALDEs partigrupp; Scaber Nestor om kreativ statistik; Leo om ett intressant radioprogram; Emma om detsamma; Isobel om kulturjournalistikens självvalda frånvaro (fisförnämt så det förslår enligt mitt sätt att se); Copyriot om en diskussion som ännu inte är inledd; Calandrella med sina funderingar under en rolig rubrik; och MinaModerataKarameller om riksdagsmännens uppgift ...

Intressant.

Regeringens syn på Telekompaketet m m.

Idag höll Näringsdepartementet en föredragning för inbjudna journalister, som allmänheten kunde följa på nätet. Själv hade jag ett besök hos sjukgymnasten inbokat, varför jag var förhindrad, men lyckligtvis har det varit möjligt att ta del av detta efteråt. Man kan tycka vad man vill om innehållet i föredragningen, men bara detta att använda tekniken för att låta oss ta del var föredömligt. Hoppas bara att eftersändningen ligger kvar till dess omröstningen genomförts nu på ondags. Annars finns valda delar upplagda på YouTube.

Av SvD:s rapportering att döma skulle jag och många med mig att ha fått en hel del om bakfoten, när vi befarar att det, som nu sker i Europaparlamentet, kan äventyra internets frihet. Här betonas konsumentnyttan och den ökande konkurrensen. Om jag tolkade de föredragande rätt ansågs farhågorna för en utveckling mot ett kabel-tv-internet, som obefogade, eftersom tillsynsmyndigheterna ska se till att man följer direktiven och där finns inget av detta. Intressant mot bakgrund av att såväl La Quadratur du Net och forskaren Monica Horten med webbsidan Iptegrity.com kan vittna om att rädslan för detta är högst påtaglig. Men eftersom ingen av de föredragande kunde berätta något om hur psalmerna går bland tjänstemän och politiker i andra länder, kan det, som vi gränsöverskridande ;-) bloggare fått oss till livs, inte avfärdas som sagor eller myter. Vid föredragningen påstods t ex att formuleringar om ”lawful content” inte längre finns med i texten, men Intensifier m fl kan visa att det kan uppfattas som osanning. Scaber Nestor ser det också på det sättet, men debattens vågor går höga i kommentarsfältet. Jens O kompletterar, i likhet med Olof.

DN tecknade den 27 april en bakgrund, som vad jag kan se är en bra sammanfattning av läget i frågan om en översyn av ett antal direktiv, som gäller internets framtid. Men, med den attack mot internet, som främst kommer från upphovsrättsindustrins aktörer men också från tongivande journalister, författare och artister är det inte alls underligt att vi, som sett internet som ett enastående verktyg för att kunna utöva våra demokratiska fri- och rättigheter på ett rättssäkert sätt, tagit upp den kastade handsken och tagit en match för att internets möjligheter inte ska drunkna i det träsk, som skapats av dem som bara ser nätet som ett hot mot allt av vikt och värde i ett samhälle. Mot denna fond av näthatare är det inte underligt om vi, som älskar nätet, gör motstånd och börjat ifrågasätta om deras rättigheter verkligen står i rimlig proportion till alla andra människors rätt att kunna nyttja nätet i sina dagliga liv utan en rad restriktioner och risk för ett orättmätigt intrång i våra demokratiska fri- och rättigheter och brist på en rättssäker hantering vid en eventuell anmälan om ett brottsligt beteende. Tydligast syns detta i Frankrike, vilket Anaïs berättar om.

För övrigt skriver DN, SvD, AB och Expressen idag om att en kompromiss är klar, men reaktionerna runt om i Europa speglar att kampen för att rädda den ursprungliga 166:an inledd av Christofer Fjellner (M) och senare lagd av Eva-Britt Svensson (V), vid den första behandlingen i Europaparlamentet, fortfarande pågår, nu genom en allians av V, MP och Junilistan, som stödjer ett paket av kompletteringar, som går under beteckningen Citizens´ Rights Amendments. Även om Christofer Fjellner (M) förklarat sig vara nöjd med kompromissen, så är Eva-Britt Svensson m fl alls inte nöjda. De slåss för att vi, när vi vistas på internet, ska ses som medborgare och inte bara behandlas som kunder eller konsumenter. Just nu handlar striden om i vilken ordning man ska rösta om de olika förslagen, vilket bl a Carl Schlyter har synpunkter på. Erik Hultin undrar m a a detta: - Hur korrupt och odemokratiskt får EU vara? Jag vågar tippa att det blir rörigt. Ser också hos Isobel att Christofer Fjellner kommer att rösta på 166:an på onsdag :-).

Vill man få en inblick i hur de, som idag sitter i Europaparlamentet, ser på resultatet av sitt deltagande finns en intressant artikel i dagens DN. Intressant att de värdesätter den större frihet att agera i individuella hjärtefrågor, som finns i Bryssel. Det säger också en hel del av intresse om den svenska riksdagens arbetssätt. Karl Sigfrid (M) har funderat en del kring den saken. Sedan blir jag givetvis nyfiken när jag först läst att Carl Schlyter (MP) tycker att lobbyisterna är ett problem, medan Åsa Westlund (S) tycker tvärtom. Hon menar att sådana finns hemmavid på kommunal nivå, men där är det ingen som ställer några frågor om saken. Det måste det bli ändring på och jag får väl börja här hemmavid, när kampen om Telekompaketet är över. Vi har ju ett val även 2010. Hot eller löfte? Det beror alldeles på vem som läser detta ;-)

En sann bild av skivindustrins motiv?

Läser Göran Eriksson analys i SvD och ett par andra artiklar (SvD II, SvD III) samt AB I , II och III med bäring på IPRED1, vilka handlar om upphovsrättslobbyns krav på lagstöd för att själva få bedriva jakt på fildelare samt en Brännpunktsartikel, där Anders Mildner förklarar varför vi bloggare går igång och svårigheten för partierna att hantera denna opinion. Själv förundras jag över att det sitter så långt inne, innan en seriös tidning visar någon som helst lust att lyfta blicken bortom skivindustrins piratjakt för att se vad det verkligen handlar om – att industrin vill låsa in kulturella aktörer i gamla produktions- och försäljningsmönster. Utöver detta är det helt uppenbart att dessa lobbyister drar nytta av den motsättning, som finns mellan alliansens ledare och ledare för piratpartiet, vilka tidigare var med i moderaterna och folkpartiet.

När jag la märke till att det fanns riksdagsledamöter, som i likhet med upphovsrättslobbyn, försökt göra IPRED1 till en sak för eller emot Piratpartiet, förstod jag att jag själv måste skaffa mig mera kunskap. När jag läste att upphovsrättslobbyn var samlad i Antipiratbyrån, som korades till Årets lobbyist 2005, insåg jag att jag var på rätt väg. I åtskilliga inlägg, bl a igår, har jag redogjort för den forskning som bedrivits vid Forum för Småföretagsforskning (FSF), KTH och SOM-instituet. En forskning, som på olika sätt visar att lobbyisterna inom Ifpi och andra sammanslutningar borde tänka på en omstrukturering av sin verksamhet istället för att gå på i ullstrumporna med jakt på fildelare. Varför ska dessa näringar hållas mera under armarna än t ex skoindustrin, beklädnadsindustrin, varvsindustrin och idag bilindustrin?

Bland SvD:s artiklar finns denna om hur motsvarande lagstiftning fungerat i Danmark. Idag läser jag hos Christian Engström, sekreterare i Piratpartiet, en annan story ur verkliga livet om hur Stim går tillväga för att tvinga in en musiker i deras gamla produktionsmönster. Det är en riktig rysare för den som är anhängare av fri konkurrens och marknadsekonomi. Med högst tvivelaktiga metoder gentemot både konsumenter och producenter försöker de hålla ihop sina gamla imperier. Tvångsanslutning modell näringslivet?

Sedan promemorian passerat lagrådet är den nu på väg att bli en proposition d v s ett regeringsförslag, som regeringen enligt SvD just nu filar på. Självklart far då lobbyisterna och deras indoktrinerade fotfolk runt som skållade troll för att övertyga om deras rätt till denna lagstiftning. Jag kan bara hoppas att det finns riksdagsledamöter, som också låter sig påverkas av MinaModerataKarameller och Lars-Erick, vilka båda skriver insiktsfullt i denna sak. Olof tror dock att det krävs annonsering i DN och andra media med större spridning av krav på mer genomlysta och därmed mer demokratiska beslut i regering och riksdag och har därför en idé.

Johan Pehrson (fp) utmärker sig i fildelningsdebatten

Ledarbloggen SVT Opinion & Debatt innehåller utlovat extramaterial från gårdagens Debatt om nerladdning och fildelning av material skyddat av upphovsrätt. Under debatten visade Pehrson hur dåligt insatt han är i hela det komplex, som denna lag är tänkt att reglera. Han verkade inte heller att ha tagit intryck av vad t ex Centerpartiets rättspolitiske talesman Johan Linander skrev på Newsmill-bloggen redan den 17 augusti. Det handlade om förhållandena i Tyskland, där rättsväsendet har beslutat att inte åtala personer, som laddar ner musik och film för privat bruk. Pehrsons oförmåga att vilja förstå att det nya medielandskapet kräver nya lösningar på frågan om ersättning för nyttjanderätt av upphovsrättsskyddat material, var fundamental. Han jämförelse med äganderätten av fysiska föremål, som en gräsklippare, var antingen ett medvetet val för att förföra TV-tittare okunniga om skillnaden mellan äganderätt och upphovsrätt samt nyttjanderätt eller bara rätt och slätt patetiskt. Eller fyrkantigt skulle man också kunna säga.

Idag är jag beredd att hålla med Rick Falkvinge i Piratpartiet när han i sitt inlägg Digitala analfabeter bl a skriver ”Det anmärkningsvärda är inte att en politiker sitter och säger något dumt i TV. Det anmärkningsvärda är att det där är den kunnigaste som Alliansen kunde skicka till TV-debatten. Det anmärkningsvärda är att den mannen är en auktoritet på internetfrågor”.

Den som inte lider av beröringsskräck, rekommenderar jag ett besök på den särskilda hemsida, som en arbetsgrupp inom Vänsterpartiet upprättat. Där finns mycket intressant material, vilket kan fungera som en motvikt till Antipiratbyrån (IFPI:s med flera industriers lobbyverksamhet). Att dessa lobbyister varit framgångsrika när det gällt att baxa fram detta lagförslag, var något som KTH:s forskare berörde i sin debattartikel Upphovsrätten måste anpassa sig i Ny Teknik. Dessa forskare menar att industrin ägnar allt för mycken kraft åt att jaga fildelare istället för att lägga krut på att hänga med i den digitala utvecklingen. Hur det kan gå till i den jakten skrev bl a SvD om den 16 april 2008 och att man inte drar sig för att komma med vilseledande uppgifter, det visar bl a ett inlägg hos Opassande. Intressant.

Själv har jag funderat på vart Sverige, som nation, hade befunnit sig om riksdagen med hjälp av lagstiftning skulle ha slagit vakt om skoindustrin, beklädnadsindustrin och varvsindustrin på samma sätt som man nu är på väg att göra när det gäller musik-, film- och bokindustrin. Om det inte vore någon som helst skillnad mellan Upphovsrätt och Nyttjanderätt i förhållande till Äganderätt, behövs väl ingen särskild lagstiftning?! Men, uppenbarligen går lobbyisterna hårt åt politikerna, som enligt bl a Beatrice Ask, nu måste leverera. Det är rätt märkligt att lobbyisterna idag fått större makt över regeringen än kloka medlemmar. En motvikt har Beatrice Ask i MinaModerataKarameller, vars många kloka och läsvärda inlägg om fildelning kan rekommenderas; ett här där Mary sätter in saken i ett vardagligt och begripligt sammanhang. Bloggen Sagor från livbåten tycker att politikerna borde reglera piratjägarna inte piraterna. Pär Ström reder ut hur det kunnat bli så här och ställer frågan: - Vem tar helhetsansvaret för den personliga integriteten i IT-samhället? I avsaknad av politiker, som gör det, får folket fortsätta skapa opinion. Omedelbart efter programmet sökte jag efter vilka aktiviteter, som är på G för att sätta stopp för det som pågår. Då fann namninsamlingen Säg Nej till legalisering av maffiametoder IPRED1, där jag blev nr 6.985 på listan. Du kan påverka mer än du tror, säger Opassande och ger exempel. Efter denna lektion känns det än mer angeläget att jobba på med demokrati-projektet riksdagssvar.se.

Upphovsrätt vs Fildelning

Redan den 28 oktober 2005 skrev forskare vid ett av EU finansierat projekt vid KTH en artikel i SvD Brännpunkt om det olyckliga kriget mellan fildelare och innehavare av upphovsrätt. Deras projekt drevs i syfte att studera fildelningens påverkan på musikbranschens affärsmodeller, men resultaten skulle bland annat tjäna som underlag för bedömningen av utvecklingen inom andra mediebranscher.

Med stöd av forskningsresultaten vågar de uttala att de som jagar fildelarna ”är företag som inte klarat av, alternativt inte velat, anpassa sig till den nya tekniken”. De är noga med att påpeka att deras inlägg inte är ett upprop mot upphovsrätten, eller mot upphovsmännens rätt att få betalt för det som de skapat. Tvärtom säger de att upphovsrätten skall försvaras. ”Men, samhället kommer enbart att acceptera detta om dess tillämpning åstadkommer vad som uppfattas som en rimlig balans mellan allmänhetens och upphovsmännens intressen. Långsiktigt måste siktet ställas in mot ett innovativt och kreativt samhälle, där teknikutvecklingen kan utnyttjas fullt ut och de som ger oss nya idéer och glädje får rimlig ersättning för sina insatser”. Några veckor senare skriver forskarna på nytt, denna gång i Ny Teknik under rubriken Upphovsrätten måste anpassa sig. Detta i anslutning till en dom i Sollentuna, och samtidigt som Antipiratbyrån hamnade på silverplats i kampen om titeln Årets lobbyist hos tidningen Resumé. Upphovsrättsivrarna flyttar fram positionerna i sitt krig mot fildelningen, skriver de fem forskarna, men framhåller att industrin skulle vinna på att utveckla lagliga former snarare än att försöka utrota fildelningstekniken.

Men uppenbarligen biter företrädare för industrin sig fast i upplägget att jaga livet ur fildelare med udden riktad mot The Pirate Bay. Den 9 juni 2006 hade Ny teknik kommit över ett brev som klart visar att den amerikanska mediaorganisationen MPA tryckte på hos den svenska regeringen att slå till mot fildelningssajten Pirate Bay, vilket dock förnekas av de inblandade. I anslutning till artikeln finns en ruta där kontakterna beskrivs i kronologisk ordning. Tidningen fortsätter att följa den kamp som pågår och redovisar i en artikel den 2 mars 2007 att internets skapare Timothy Berners-Lee varit inbjuden av "Subcommittee on Telecomunications and the Internet", som inför starten av sin tvååriga arbetsperiod ville höra vad Berners-Lee ansåg vara grundvalarna till att nätet blivit en sådan enorm succé. Av artikeln framgår att Berners-Lee poängterade att "varje viktigt verktyg tillåter människor att göra både bra och dåliga saker". Därför varnade han församlingen för att stifta oövertänkta lagar. Intressant.

Man kan avsky eller ta avstånd från The Pirate Bay, men man kan inte ta ifrån dem, som står bakom den tekniska lösningen, att de är kunniga både när det gäller tekniken och lagstiftningen. Enligt vad jag kan förstå är Piratpartiet ett resultat av ett rejält glapp i kommunikationen mellan dessa tekniskt kunniga unga människor och företrädare för de etablerade partierna. Men, om politikerna i Sveriges riksdag tillmäter skaparen av internet och våra egna forskare betydelse i förhållande till en industri, som vägrar att anpassa sig till den tekniska utvecklingen, måste deras lobbyister hållas på mattan, samtidigt som man kan stödja författare, musiker och filmmakare med en utredning, där man klurar ut lösningar som kan underlätta för dem att ta tillvara teknikens landvinningar för sin försörjning, vilket också skulle kunna öka konkurrensen och främja mångfalden. Politikerna måste också göras medvetna om att EG-domstolen har beslutat att medlemsstaterna inte behöver implementera den del av IPRED1 som säger att upphovsrättsindustrin skall få tillgång till misstänkta fildelares identitet.

Andra som bloggar om fildelning och upphovsrätt är bland många andra Opassande, MinaModerataKarameller, Anders Widén, Rick Falkvinge och Jens O.

Datainspektionen och vi andra granskar.

Läser hos Datainspektionen (Di) att man nu är klar med granskningen av FRA mot bakgrund av de anonyma anmälningar som lämnats in för verksamheten under åren 1994 – 1997. Den lagstiftning, som gällde då, ger Di inte anledning att anmärka på något hos myndigheten. Däremot har Di även granskat om FRA hanterar personuppgifter på ett sätt som följer reglerna i den lagstiftning, som gäller sedan juli 2007 (Lagen om behandling av personuppgifter i FRA:s försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet, FRA PuL).

Enligt FRA PuL ska personuppgifter gallras så snart uppgifterna inte längre behövs. Riksarkivet kan dock besluta att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål, vilket inte skett. FRA har bedömt att personuppgifter som behandlas i underrättelserapporter alltid behöver bevaras för verksamheten, vilket i praktiken innebär att de inte gallras. Di ifrågasätter om det är förenligt med lagstiftarens avsikt eftersom huvudregeln är att personuppgifter ska gallras och att det kontinuerligt ska ske en prövning av om personuppgifterna behövs för verksamhetens ändamål. Di anser därför att FRA:s nuvarande rutiner för gallring av personuppgifter bör ses över.

Mitt i steget har läst och kommenterat. I likhet med Johan väntar jag med spänning på den lagtext, som ska handla om de nya 15 punkterna, vilka dock inte ändrar på det sorgliga faktum att regeringen vill att alla våra trafikdata ska överföras till staten. Där är intresset för en rejäl översyn om det nödvändiga i det eller om det finns andra sätt att bedriva en bra underrättelseverksamhet på, helt obefintlig. Mark Klamberg har också läst och idag sänt in en komplettering till den anmälan, som han gjorde den 4 september. Och som vanligt är kommentarsfältet fullt av synpunkter.

Att det inte är så lätt att kämpa mot en övermäktig byråkrati och mäktiga lobbyinster, det visar Oscar Swartz, som larmat om att det av svenska politiker lagda tillägg 166 i Telekompaketet nu håller på att myglas bort nere i Bryssel. I ett arbetsdokument, som Oscar länkat till, kan man se att byråkratin för Rådets/ministrarnas räkning håller på att "korrigera" Kommissionens och Parlamentets åsikter, och där lyser paragraf 32a med sin frånvaro! Sveriges bidrag till ett fritt nät är inte med i materialet trots att parlamentet med en majoritet har bifallit paragrafen. Här är inget mindre än en präktig skandal under uppsegling. RÅDET, dvs de enskilda ländernas ministrar, korrigerar parlamentet på ett väldigt grovt vis. På så sätt riskerar Sverige att inte bli någon "Second reading" ens och då är slaget helt förlorat. Sveriges politiker måste med kraft agera mot rådet och dess byråkrater. Intressant? Jag har nyss sänt ett mejl i saken till Sveriges EU-parlamentariker. Detta som ett litet avbrott i pysslet med riksdagssvar.se

När Emma, Olof, Anders Viktor (som lagt upp detta i Piratnyheter) och fyra "nätverkare" till är klara med detta kommer vi att ha något intressant att berätta om våra folkvalda. Detta alldeles oavsett om de väljer som en del gjort idag - att meddela att de inte deltar i undersökningar eller enkäter. Att vi är en grupp medborgare som på ett systematiskt sätt vill undersöka var folket har sina folkvalda i en specifik fråga förefaller att ha gått dem totalt förbi. Det är inte en fråga om deras inställning till en tjänst eller en vara som vi ägnar oss åt - utan i vilken utsträckning de vill medverka till att föra en dialog med oss i en för oss och många andra svenskar viktig fråga. Men till detta återkommer vi.