Om att ro fanskapet i land m m.

Alla känner vi till fortsättningen på uttrycket ”Har man tagit fan i båten ...”. Men ibland undrar jag om man inte – alla risker i ett rankt fartyg till trots – borde kasta fanskapet tillbaka i sjön. Läser med nöje och avsevärd behållning kolumnen på SvD:s ledarsida. Där skriver Thomas Gür under den träffande rubriken ”Vi klarar trojanerna men inte politikerna” med en glöd som värmer, när FRA-kramarnas arrogans fryser alltför många människors tankeverksamhet till is. Mårtensson har också läst, i likhet med Anohito.

Det är mot den här bakgrunden, som vi måste se statsminister Fredrik Reinfelts ”utbrott” vid frågestunden i torsdags, vilket kändes som att han ställde mig och alla andra som röstat på Piratpartiet i skamvrån. Då rasade han alla pinnarna nerför stegen i min aktning. Även om många tecken i skyn talar för manipulatörernas segertåg, är jag långt ifrån ensam om att vägra släppa tilltron till det öppna demokratiska samhället. Här en bland många andra Erik Hultin. Detta även om politikerna tolkat sitt mandat, som något som folket gett dem att sedan överlåta till partiledarna att förfoga över. Till internets frihet hör möjligheten att på ett mycket enkelt sätt kommunicera med politikerna, även om jag undrar om de, med handen på hjärtat, tycker att det är så bra. Mest hörs en klagolåt och ibland undrar jag om det verkligen inte finns något närmare Bibelns ”om någon slår dig på högra kinden, vänd också den andra mot honom” än David Eberhards ”Ingen tar skit i de lättkränktas land”.

Vad många inte känner till är hur ACTA-avtalet för sin funktion – att beivra intrång i upphovsrätt och patenträtt – kommer att vara beroende av möjligheten att filtrera nätet. Något, som kan komma att åläggas teleoperatörerna, om inte politikerna tydligt sätter stopp för detta i direktiven för Telekompaketet. Intill dess vill jag göra allt jag kan för att göra så många som möjligt medvetna om vad som pågår, bland annat genom att puffa för detta lovvärda initiativ bland operatörerna – Integrity. Ett nyhetsinslag om ACTA fanns så sent, som den 9 juni i SVT Kulturnyheterna (9:51 minuter in i programmet) och där fick vi bland annat veta att statssekreterare Magnus Graner på Justitiedepartementet tidigare inte hört talas om att en lång rad lobbyister fungerar som rådgivare i USA, och har full tillgång till handlingarna, det kan Kulturnyheterna försöka slå i andra, men inte mig.

Dagen efter skrev Centerpartiets Johan Linander, att han sänt ut ett pressmeddelande i saken med bland annat följande: - Sverige måste som ordförandeland i EU ställa högre krav på att ACTA-förhandlingarna görs transparanta. Sekretess som leder till spekulationer om innehållet är enbart av ondo. Väljer något eller några av de andra förhandlande länderna ändå att sätta stopp för öppenhet så måste Sverige och EU allvarligt överväga om förhandlingarna ska avbrytas, avslutar Johan Linander.

Att Magnus Graner skulle vara ovetande låter som en saga, när en bloggande tant, med Ipred i färskt minne, började förstå vartåt landet lutade redan när jag läste artikeln i SvD undertecknad av Karl Sigfrid, Erik Josefsson, Erik Hultin och Erik Laakso den 22 februari 2009. Den 23 mars noterade jag att Jens Holm (V) ställt frågan i Europaparlamentet om ökad transparens kring ACTA och fått följande svar: "Kommissionen leder förhandlingarna i samråd med de behöriga kommittéer som rådet utsett. De frågor som hör till medlemsstaternas behörighetsområde samordnas av ordförandeskapet inom de behöriga förberedande organen före förhandlingarna så att medlemsstaternas åsikter återspeglas i förhandlingarna."

Ett par veckor dessförinnan hade jag visat min irritation över att våra Public Service-media var så sparsmakade ”när det gäller att redaktionellt spegla vilka risker som följer av att politiker låter upphovsrättens hökar skriva våra lagar”. Och nya debattinlägg från Karl Sigfrid m fl kom ett par dagar senare. Att Karl Sigfrid (M) gör gemensam sak med Erik Josefsson (V) kan naturligtvis tolkas som att ”Karl Sigfrid i sitt ungdomliga oförstånd inte begriper bättre”, men vi som deltagit i nätets diskussionssvärmar vet att här bryr vi oss i första hand om den kloka tanken och först i andra hand den politiska kulören. Medan ledande media på många sätt avfärdar alla ansträngningar att väcka de flugor som sover, tillåter man de facto att lobbyister får ett inflytande helt ovärdigt en demokrati.

Svalkar mig med att tänka på P1:s Lördagsintervju med GD Anders Danielsson, Säpo, som tidigare varit polischef i Malmö. Det var välgörande att lyssna på hans svar på Tomas Rambergs frågor. ”Vi ska förebygga allt sorts våld”, säger han och menar att Säpo måste vara aktiva i förebyggande insatser. I samtalet om den rapport, som bygger på uttalanden av anonyma personer verksamma i Rosengård, var han hälsosamt tydlig. Bilden stämde inte som någon beskrivning av allmäntillståndet, utan gällde mera på individnivån i vissa specifika fall. Brott bekämpar man inte med grova generaliseringar, var ett av många förtroendeingivande svar. Det är bara att hoppas att han står pall för trycket från den vulgärdebatt, som en del ledande politiker ägnar sig åt.

Sedan måste jag naturligtvis ta med Karin Thunbergs kolumn ”Framtiden tillhör både Pirater och alla Tanter”. Det är förunderligt att se vilka tankar som genereras när händerna är upptagna med praktiska sysslor som sopsortering. Sedan blir det inte sämre av att jag – en tant som röstat på pirater – får en chans att förfasa mig över att Sverige är så politiskt utarmat att man måste återvinna även gamla politiker. Här passar även en kommentar av William von Pamp.

Avslutar med en liten bloggrunda – Karl Sigfrid, skarpögd som vanligt; Lake, som gläds åt att en tongivande inom Centerpartiet puffar för PP i ALDEs partigrupp; Scaber Nestor om kreativ statistik; Leo om ett intressant radioprogram; Emma om detsamma; Isobel om kulturjournalistikens självvalda frånvaro (fisförnämt så det förslår enligt mitt sätt att se); Copyriot om en diskussion som ännu inte är inledd; Calandrella med sina funderingar under en rolig rubrik; och MinaModerataKarameller om riksdagsmännens uppgift ...

Intressant.

En ovanlig måndag – jag är med i en bojkott.

Solen lyser. Men, inte bara det. I SVD Kultur recenserar Niclas Lundblad boken Piraterna av Sam Sundberg och Anders Rydell. Lundblad noterar att spänningen mellan teknik och regler kring upphovsrätt är en av de spännande konfliktytorna i boken, vilket leder till nya frågor: - Går det att stoppa den tekniska utvecklingen med rättsliga medel, eller kanske i alla fall styra den så att den jämkar sig med gällande rätt? För att finna svaret på den frågan, måste man förstå vad det är som driver piraterna att lägga ner så mycket tid och arbete på sin övertygelse. Sundberg och Rydell ger ett svar när de konstaterar att det finns en passion för fri spridning av information och kultur. Inte gratis, skriver Lundblad, utan fri – som i öppen eller utan kontroll. Till det kommer att många av de intervjuade användarna upplever att de gör motstånd mot en ansiktslös industri, som stämmer sina kunder och allierar sig med makten. Här finns ytterligare en problematik, som boken rör vid men inte gräver i, konstaterar Lundblad, och lyfter fram att detta inte bara är ett spel mellan pirater och antipirater, utan här finns också upphovsmännen, som skyms av förlag och andra kommersiella aktörer. Att stå upp för upphovsmännen, när den hand som föder dem också örfilar upp de människor, som de vill nå, är inte lätt, menar han. Lundblad ser att den kommande rättegången är en del av ett större historiskt mönster, där varje seger för upphovsrättens vänner vänds i en grotesk förlust och där det kanske börjar bli dags att fundera på vad själva striden kostar samhället – rättsligt, ekonomiskt och ideologiskt. En mycket klok slutsats. När ska våra politiker inse det?

Själv har jag gått från att vara rätt fördomsfull gentemot dessa pirater till att börja förstå ett och annat. Ju mera jag satt mig in i vad musik- och filmindustrin sysslat med, istället för att hänga med i den tekniska utvecklingen, desto större förståelse har jag fått för piraterna, som använder sig av den teknik som finns hos The Pirate Bay. Före förra valet insåg de behovet av ett eget parti – Piratpartiet och det var då som Fredrik Reinfeldt talade om det förkastliga i att jaga en hel ungdomsgeneration för fildelning. Sedan vet vi hur det blev med den saken. När lagstiftarna jagar dem på grund av deras tekniska kunskaper med nya och skarpare lagar, måste de naturligtvis själva ta plats i dessa församlingar för att i kraft av sin ideologi om fri information och samhällets kulturella utveckling kunna dela med sig av sina kunskaper i fråga om teknikens och nätets möjligheter.

När Spotify drabbades av musikindustrins aggressiva förhållningssätt, som ledde till att de tvingades begränsa sitt utbud, blev det för mig lätt, som en plätt, att gå med i Facebook-gruppen ”3 week global media-boycot”, som startar idag den 9 februari. Facebook är annars inte min grej och jag kan inte minnas när jag deltog i en bojkott senast. Nu på torsdag hade jag hoppats kunna åka in och lyssna på debattörerna vid FORES-träffen, men var alldeles för sen i vändningarna. Ämnet: ”Vem tjänar på gratis kultur på nätet?” med deltagarna: Rasmus Fleischer, Nicklas Lundblad, Anders Rydell, Eric Schüldt och Jonas Andersson är rykande aktuellt och naturligtvis är det nu fullbokat. Men är vid gott mod – den sänds på nätet. Intressant.

Andra som skriver om det som pågår är Copyriot; Mårtensson; Anders Widén (med en intressant länk till Charles Leadbeaters föredrag om ”The rise of the amateur professional”); Thomas Hartman; Svensk Myndighetskontroll; Scaber Nestor; Deepedition; Opassande; Traditio et renevatio; Sagor från livbåten; I Hell-mans värld; och sist men inte minst Stjärnkikarna, som tipsar om “Copyright - Copyleft, en guide om upphovsrätt och licenser på nätet”.

Avslutar med Leo, som vill inspirera sina läsare till att skriva berättelser om det, som vi just nu är med om. Det blir en samling dokument om vår tid. Pris i form av böcker utlovas, bl a den bok som Lundblad recenserat.

Öppenhet i politiken.

Ser att MinaModerataKarameller hade en gästbloggare igår – Nicklas Lundblad, som skriver om behovet av en bättre IT-politik i Europa. Han är fil dr i informatik och ordförande i Stockholms Handelskammares IT-politiska utskott samt medlem i regeringens IT-råd. Det är ett mycket intressant inlägg, som beskriver varför IT-frågorna hanteras så som nu sker och vad som borde göras istället. Det som han beskriver gäller i långa stycken även här i Sverige, vilket vi som engagerat oss i FRA, IPRED, datalagringsdirektivet, Telekom-paketet, ACTA o s v har lagt märke till.

Nicklas Lundblad är konstruktiv i sin syn på vad som behöver göras i EU, men också här hemma. Det senare noterar jag när jag besöker hans blogg Kommenterat. Där finner jag ett inlägg, som för mig vidare till Handelskammarens kampanj för att öppna regeringens remissarbete för insyn genom att samla alla remisser på en särskild webbadress där alla kan ta del av de förslag, som regeringen sänder ut på remiss. Intressant se hur det går med denna kampanj.

Det finns ju kampanjer som leder till ny insikter, men också kampanjer som fördummar. Ett prov på det fick vi igår, när biodirektören Ramstad uttalade sig i DN:s artikel Sverige – piraternas fristad. Opassande skriver vad många av oss tänker.

Det var hos Mårtensson som jag först såg begreppet Open Source i politiken. Han har gjort ett intressant inlägg om hur han vill verka för mer transparens i Bygg-, Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Värmdö kommun där han är nybliven ledamot. Ett mycket intressant initiativ med tanke på att lagstiftningen inom den nämndens område ger politikerna i denna nämnd mer makt över markanvändningen än vad politikerna i kommunens fullmäktige har. Det visade t ex hanteringen av ärendet med den ändrade användningen av fastigheten i Kv Riddaren i Norrtälje, där det gla Stadshotellet skulle omvandlas till bostadsrätter, med en präktig spekulationsskandal som följd, vilket det skrivits en hel del om i Norrtelje Tidning.

En del tänker – andra inte.

Får sent omsider tid att läsa mitt husorgan SvD mera ingående och ser att Sam Sundberg, som tillsammans med Anders Rydell skrivit boken ”Piraterna: de svenska fildelarna som plundrade Hollywood” nu vet hur det känns att upptäcka att boken fildelats. Roligt läsa om processen att komma bortom tanken på förlusten av pengar och inse att det är bra om boken blir läst. Strongt! Själv tror jag att många fler kommer att köpa boken om fler skriver om den.

DN har en artikel med rubriken ”Sverige – piraternas fristad” och den är riktigt bra då den visar polariseringen mellan företrädare för en bransch, som vägrar hänga med i utvecklingen och människor som ser möjligheter till utveckling med hjälp av ny teknik. Och uttalandet av Rasmus Ramstad, vd för SF Bio, är häpnadsväckande. Jag håller med Utsikt från höjden – mannen kan inte vara på riktigt. Det blir att ta med biobesöken i vår bojkott, så som Sagor från livbåten är inne på!

Måste uppdatera med en länk till MinaModerataKarameller - som vanligt mitt i prick. Intressant.

Jag känner mig rätt nöjd med att jag ägnat dagen åt att skriva till EU-parlamentarikerna om Medinarapporten och Telekom-paketet. Det är inom EU, som lobbyisterna försöker ta över politikernas roll när det gäller att stifta lagar och nu lobbas det för att EU-parlamentet ska uttala sig på ett sätt som branschen kan dra fördel av i rättegången mot The Pirate Bay. Det är ovärdigt ett rättssamhälle.