De enda vi kan fostra är oss själva.

P3:s Verkligheten ”ägnar den här veckan åt att beskriva ett rättsligt lotteri, och en ny typ av brottsling: fildelarsvensson”, meddelas på webben. Vår partiledare Anna Troberg och Ung Pirats förbundsordförande Gustav Nipe argumenterar i DN för att nuvande lagar måste ändras eftersom beteendet att dela med sig av sina kulturupplevelser är djupt allmänmänskligt och gett upphov till begreppet ”fair use”, som uppstod när amerikanska domstolar slog fast på vilka grunder det kunde vara lagligt att någon använder delar av en annans upphovsrättsskyddade material. Varje rättskaffens människa, om tänker längre än näsan räcker inser att det måste finnas en avvägning mellan det allmänna intresset av en levande kulturell samhällsdebatt och det privata intresset av att inte bli exploaterad eller utnyttjad av andra. Det stora problemet är att de företag, som köpt upp den ekonomiska delen av upphovsrätten och därmed lutar sig mot s k närstående rättigheter, under år av lobbyverksamhet uppnått samma status och ställning som de verkliga kreatörerna. Med det har det skapats en föreställning att den som skapar ett verk inte kan klara sig utan den överbyggnad som upphovsrättsindustrin utgör. En överbyggnad där det uppenbarligen är lönsammare att engagera en rad jurister och advokter för att jaga de internetanvändare, som i ett utbyte med andra vill hålla sig ajour med det som sker inom t ex musik- film och/eller spelbranschen, än att utveckla betalsystem för inköp av enstaka exemplar.

Anders S Lindbäck uppmärksammar Annas och Gustavs inlägg och förklarar vad fildelning egentligen handlar om – en teknik för att kunna dela med sig av material alldeles oavsett om det är skyddat av upphovsrätt eller inte. Gillar att Anna och Gustav bestämt sig för att bevaka dessa rättegångar, vilket ska bli intressant att följa. Computer Sweden , Aftonbladet och DN.se skriver att 15-åringen i Göteborg snabbt friades av tingsrätten, men givetvis kommer detta att överklagas av de övervakande hökarna inom Rättighetsalliansen Europa AB, tidigare Antipiratbyrån. Samtidigt kan vi läsa i SvD Näringsliv om att Stim försöker flytta fram sina positioner bland unga låtskrivare. Trist dock att där inte finns någon länk till artikeln. Men det går inte ta miste på deras omsorg. Tänk om dessa unga människor skulle komma underfund om att det krävs ett nytt tänk i en ny tid med de möjligheter som internet erbjuder, då skulle korporativa organisationer, som behöver pappa staten som beskyddare, snart sjunga på sista versen. Helt barockt att en musikskapare måste vara medlem i Stim för att kunna kan anlita ett proffsigt företag för att framställa CD-skivor och då i max 1.000 ex. Copyswede är en annan parasit som med en straffskatt på lagrings-media, tvingar oss alla att betala en dusör till den administrationen alldeles oavsett vad vi använder USB-minnen och externa hårddiskar till. Sedan kan man undra hur mycket av de insamlade medlen, som rinner ner till musikskaparna?

I övrigt går debatten om hanteringen av kommentarer till artiklar och inslag i olika nyhetsmedier vidare. Mikael Zackrisson, skriver med underbar skärpa Nättidningarnas största nederlag. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin har tagit det drastiska beslutet att slopa anonyma kommentarer på nätet. Helt klart är han kraftigt influerad av debatten efter terrorhandlingarna i Norge. I Svd frågar Sigurd Allen och Ester Pollack: Vill vi ha makt utan ansvar? Och menar att ”Anonymiserat tyckande, personangrepp och skällsord undergräver möjligheten att föra ett förnuftigt samtal om stora och små frågor i samhället.”

Artikeln ingår i en debatt som startade redan den 2 augusti. Helt klart anser kultureliten att den, som har ett taskigt ordförråd och är urförbannad på samhällets orättvisor, inte ska ha någon talan när det gäller artiklar ur dagens nyhetsflod. Hur tänker man att dessa krutdurkar ska desarmeras med ett sådant förhållningssätt? Jag vet varifrån jag kommer och har svårt att sätta mig på alltför höga hästar. Vi har idag alldeles för få transformatorer i gränssnittet mellan eliten och massan för att dialogen ska kunna fungera.

Avrundar med IDG.se Datorregn i skolorna och Computer Swedens Skoldator kräver ansvar. Intressant se vad det blir av den satsningen? Hängslen och livrem samt en radda datorer, som står oanvända i korridorer eftersom lärare och fritidspedagoger har aversioner mot elevernas engagemang i olika nätaktiviteter. Eller ska jag våga hoppas på att Kristina Alexanderson och alla andra banbrytare ska lyckas dyrka upp alla dessa låsta sinnen?

Intressant.

Varför är det så svårt att prata med varandra?

Ser att Expressen tänker göra en insats för att hyfsa debatten i kommentarsfältet till tidningens artiklar genom en förstahandsmoderering där inläggen granskas innan de läggs ut. De som inte håller sig till kommentarsreglerna får finna sig i att bli betraktade som spam eller vid grova övertramp nobbas helt enkelt. Förstår att Emanuel har invändningar, eftersom han insett värdet i att ta alla, som kommenterar, på det allvar, som krävs för att bryta ett dåligt beteende och börja föra samtal. Men vad hjälper det när den största draken snabbt följer i Expressens spår, utan tanke på att det alltid finns en orsak till att en del människor spelar över. Det är egentligen bara två olika angreppssätt och bara genom att pröva kan man senare göra en swot-analys och se de bägge metodernas Styrka, Svaghet, Möjligheter och Hot. Aftonbladets Martin Aagard har redan gjort ett inlägg som talar för behovet av ett möte mellan den analoga tidningsvärlden och den digitala medievärlden med bättre balans mellan våra vanföreställningar om varandra. För vår demokrati är det bra att människor tar till orda. Rätt många ger idag upp utan att ens ha försökt. De knyter näven i byxfickan och orerar bland sina vänner. De senare kan komma till mig och säga: - Du Gun, som törs, kan du inte skriva en insändare om ... Här försöker jag få dem att inse att insändare fungerar bäst när den som tycker något skriver efter eget huvud – det blir en mera allsidig diskussion då och ju fler som tar upp ett ämne desto tydligare blir dess vikt och värde.

Sedan kan jag naturligtvis undra över vilka faror som kan drabba den som vågar ta till orda. Att andra ska tycka att man är en jobbig typ, eller vad? Det går inte att leva efter andras måttstockar, utan man måste finna sin egen väg. Jag gillar att blogga samt vara ute på nätet, göra inlägg på Facebook och skriva en och annan kommentar samt twittra om sånt som jag snappar upp och vill sprida till en vidare läsekrets. Där kan man också upptäcka diskussionstrådar om t ex skolan som är mycket givande, då där finns en blandning av människor – både proffsiga lärare och glada amatörer som tycker att skolan är av största vikt för våra barn och ungdomar. Människor med kunskap om pedagogik för lärande bland både barn och vuxna eller med erfarenhet av att vara anhörig till barn, som dagligen blir kränkta och nedvärderade av sin oförstående lärare och/eller fritidspedagog, som fastnat i egna aversioner mot internet och alla de verktyg vi har för kommunikation och skapande med hjälp av nätet. Hört talas om kompetensutveckling? Om 16 elever i samma klass bytt skola inför höstterminen, borde det väl ändå sända en kraftig signal om skärpning till såväl rektor som berörda lärare och fritidspersonal. Men, det är deras problem – barnens föräldrar har gjort det enda rätta, när personal i barnens skola slagit dövörat till. Åh, så skönt det kändes att få skriva detta sista, väl medveten om att mitt barnbarn genom skolbytet åter gillar att vara i skolan och upptäcka nya saker att lära sig om.

Att tvivla på att man är rätt ute är ett friskhetstecken. Men, när det gäller min glädje över att kunna leva en del av mitt liv ute på nätet, är jag räddningslöst förlorad. Blir därför upprymd när jag läser artikeln ”Därför har de teknofoba gnällspikarna fel”. Mera sån´t! Här handlar det om fördelarna med molntjänster, vilket kan vara bra att känna till lika väl som att hålla debatten om artikelkommentarerna i gång. Det är för övrigt ett intressant program som bjuds vid Internetdagarna den 21 – 23 november. Söker en sponsor då jag gärna vill vara med även måndag och tisdag. Till dess hoppas jag att jag orkar med några engagerande dagar om vår framtid i internets hägn. Det sporrar när den dagliga promenaden runt innegården ska klaras av. Eller när en vikt kring fotleden ska lyftas upp i 30 graders vinkel så många ggr som jag orkar. Genom att anteckna resultatet utmanar jag mig själv att orka mer för var dag som går. Har beställt en step-up bräda eftersom detta att gå i trappa kräver koncentration till lyft med benet istället för att dra mig upp med hjälp av armarna.

När det gäller svärm-biståndet har jag funnit att jag måste synda på nåden och beställa en helt ny säng, som kostar 13.700 och säljs av ergotemp.se. Stort tack till Pernilla för det tipset. Min alltför mjuka Dux, som i förrgår lyckades ge mig en rejäl känning av ischiasnerven i höger sida av ryggen, den skänker jag till en kvinna i Hallstavik, som jag träffade på sjukhuset. Hon är yngre och mycket lättare i kroppen än jag och drömmer om en sådan säng, 105 cm bred med elevationsbotten. Sharing is caring! Tror inte att någon av välgörarna har något emot att jag disponera mer ur biståndet än vad jag först avsåg. Pappa i sin himmel, som jag ärvde sängen av när den var ny, har nog inget att invända. Har fått ett kontoutdrag från banken idag och ska i morgon ta itu med uppgiften att räkna ihop beloppen. Återkommer med en redovisning.

Sedan en runda – det var länge sedan – och börjar naturligtvis med Emma Opassande, som ställer en viktig fråga; Motviktigt om Kampen mot tiden i det europeiska banksystemet; Enligt min humla, som minns ett betydelsefullt ställningstagande; Deepedition om vildsinta kvinnors inverkan på väderleken; Mark Klamberg gör en jämförelse mellan USA:s delstater och Sverige när det gäller brottsutredningar; samt sist men inte minst Badlands Hyena och den kluriga Gubben vid Rämen. Det gäller att kunna se och le åt livets utmaningar. Just nu leker jag med tanken att döva politiker ska återfå hörseln med hjälp av en rejäl portion gyckel.

Intressant.

Polis, polis – dom stör lugnet och ron?

Ser hos Tommy k Johansson att det blivit en debatt på nätet sedan en rektor vid en skola i Göteborg anmält en elev för nerladdning av filmer via BitTorrent – en teknik som bl annat används av The Pirate Bay. När Åklagaren fick reda på polisanmälan kontaktade han Antipiratbyrån, som idag verkar under namnet Rättighetsalliansen Europa AB, vilket Copyriot skrev om för några dagar sedan. SvD skrev också om saken. Det gäller att hänga med i utvecklingen och skapa bilden av starka muskler. Rättighetsalliansen – minsann! Det är tydligen en lönsam affär att kringgärda kulturella verk, som företag förvärvat de närstående rättigheterna till, vilket följer av att kreatörer tror sig behöva dessa bolags omsorger för att kunna göra sig gällande på marknaden. Därför säljer han/hon denna del av upphovsrätten till ett bolag, som självklart har ambitionen att tjäna pengar på att ge ut verket ifråga.

Undrar vad en svärm av kreatörer, som tror att internet kan skapa nya förutsättningar för en etablering på en mycket större, världsomspännande marknad skulle kunna kalla sig? Dessa artister delar med sig av sin produktion med hjälp av Creative Commons License, som en del av sin PR-verksamhet och skapandet av relationer med publiken. De har inget emot att ungdomar intresserar sig och vill ta del av det som görs. De vet att ett gillande leder till försäljning – om de fixat möjligheten att göra mikrobetalning på nätet. Ju flera som snackar om det som gjorts, desto fler vill ta del men också äga exemplar i sin egen samling. Isak Gerson, internaut och kopimist, har besökt en rättegång i Uppsala, där en man ställts inför skranket, rätt omedveten om att det som han gjort skulle vara brottsligt. Isak har även gjort en kort analys av fildelningslagarna. Piratpartiets ledare Anna Troberg var även hon i Uppsala i sällskap med ett gäng pirater, vilket hon bloggat om. Men här visar hon även ett filmklipp. För mig är det en gåta att vanligtvis begåvade människor verksamma inom olika medier så kategoriskt förnekar influenserna från andra i sitt skapande. Kopimister är vi mer eller mindre allihopa som processar intryck från andra och samtalar om det med varandra. Här måste vi hävda allemansrätt!

Allemansrätten i skog och mark hotas idag av en utredning där det ska bli möjligt för en markägare att arrendera ut sin mark till företag, som vill livnära sig på människors behov av naturupplevelser eller ser skogens bär och svampar som en viktig del av folkhushållet. Men, en arrendator vill ogärna dela en rättighet, som man betalar för, med andra som hävdar allemansrättens sedvänjor. Undrar hur lagstiftarna löser den knuten?! Annars går det med skogen, som vi nu kan se när det gäller upphovsrätten – det privata intresset tar över och alla människors rätt att fritt botanisera och juste använda material slås sönder av krafter som organiserar sig likt Rättighetsalliansen Europa AB.

Inledningsvis undrade jag om unga människors fostran är polisens sak. Det är en sak om polisen är med på ett hörn för att förklara vad som händer när man gör sig skyldig till något som är olagligt, men det är något helt annat när skola och föräldrar inte tilltros möjligheten att resonera sig fram till lösningar när det gäller användningen av datorer i skolan. I riksdagen talas om vikten av civilkurage, medan vi varje dag ser hur ansvariga ledare i olika verksamheter smiter ifrån sitt ansvar genom att göra en anmälan till polisen med allt vad det innebär. På Domstolsverkets hemsida finns bra information om deras tågordning.

Avrundar med länk till artikeln med rubriken ”Ta en extra tjuvavgift på kofötter också”. Det gäller den av Copyswede ensidigt bestämda avgiften på externa hårddiskar, USB-minnen och liknande lagringsmedia. Debatten som förs på nätet visar att utvecklingen går framåt medan Copyswede och andra korporativa organisationer går på som om ingenting har hänt. Och alltför många politiker har slagit av tankeapparaten och traskar patrull. Måste man lagstifta för att genomföra detta tvångsvägen ställer de välvilligt upp. De förstår inte bättre. Andra som också kostar på sig på skattebetalarnas bekostnad är Kriminalvården. Den myndighet som ska återanpassa brottslingar till ett hederligt liv, har själva svårt att hålla ordning på rätt och fel. Affärsvärlden skriver Skarp kritik mot mutmisstänkt myndighet och berättar om en omfattande muthärva.

Ser där, litet smått och gott som jag funnit i tidningar och på nätet de senaste dagarna. Intressant?

Lycka till Camilla!

Talade tidigare idag med en stolt far till Camilla. Just nu planerar hon för att genomföra en konsert i Roslagsskolans aula. Önskar henne all lycka och framgång. Måtte hon förstå att ta tillvara de möjligheter som internet erbjuder och inte fastna i klorna på ett skivbolag, som tänker mera på sig själva än henne och hennes publik.

Jag har påbörjat läsningen av Chris Andersns "Free Radikalt pris - en ny ekonomisk modell" som visar att det är möjligt att tjäna pengar på allt som är gratis. I boken presenterar han en rad lösningar och idéer kring hur en digitaliserad gratisvärld kan komma att se ut och fungera ekonomiskt i framtiden. I sanning en mycket läsvärd bok för alla som vill förstå istället för att sprida vantolkningar om utvecklingen.

Varför händer då inte mera som visar tilltro till framtiden och dess möjligheter med hjälp av informations- och kommunikationstekniken samt det världsomspännande nätet? Ja, Stefan Stenudd skriver det som många av oss tänker: - Etablerade media lever i symbios med mammutarna inom upphovsrättsindustrin.

Kan bara innerligt hoppas att Camilla hänger med i utvecklingen, vågar tro på sig själv och inte räds satsa på ett eget skivbolag med försäljning på nätet.
Intressant.

Om konsten att hantera människor, som har åsikter.

Anders Mildner tar hos SVT Debatt på nytt upp diskussionen om attityder och förhållningssätt hos en del journalister, som älskar att blåsa under sina aversioner mot människor med åsikter, som inte alltid uttrycker sig särskilt välpolerat när de kommenterar artiklar på nätet. Näthatet har i dessa kretsar blivit ett etablerat begrepp, utan att man för den sakens skull ägnar en tanke åt varför det blivit så. Och att man själv är en del i detta förhållande. Det minsta man kan begära är att den som gör sig besvär med att kommentera borde mötas med en gnutta människokärlek. Är tonen rå kan man alltid ställa frågan om inte alla tjänar på att resonera som civiliserade människor.

Problemet är att en del artikelförfattare anser sig inte ha tid med sådant trams, trots att vi alla i stort och smått har ett ansvar för hur samhällsklimatet ser ut. En del koncerner har löst det med att de leasat ut hanteringen av kommentarerna till ett utomstående företag, utan tanke på att det egentligen är företagets Kundtjänst, som vi talar om. Det var när jag lyssnade på Operans Martin Bondeman, som det slog mig hur olika han, som utvecklare av Operans tjänster till sina kunder och besökare, ser på mötet med en missnöjd och grinig operaälskare och hur chefredaktörer med sina medarbetare ser på interaktionen med läsarna. Operan skulle inte drömma om att leasa ut denna viktiga informationskälla till utomstående.

Anders Mildner skriver bl a

”Det finns i dag nästan inga svenska tidningar som har som mål att deras journalister ska delta i en dialog kring den journalistik de producerar. Kommentarsfälten har haft som främsta syfte att dra trafik till sajterna och betraktats som läsarnas reservat. På flera håll har reportrarna dessutom fått uttryckliga order om att hålla sig borta från kommentarerna.

För att göra situationen ännu värre, har sedan modereringen lejts ut till anonyma bolag utanför det egna mediehuset. Alltså: man har skapat rum som man sedan inte tar något som helst ansvar för. Ingen från redaktionen finns på plats och sätter tonen, ingen förklarar varför vissa saker är okej och andra inte – och värst av allt – ingen ansvarig finns närvarande för att föra en dialog.”

Han ser det jag och andra ser – att vi läsare känner oss provocerade och att en del inte kan hålla tillbaka sin lust att spy galla över journalister som så tydligt visar sitt förakt för läsaren som en viktig faktor i artikllarnas produktionsprocess. Om jag inte visste att journalister i allmänhet är rätt klipska, skulle jag ge upp och börja odla föreställningen att en del av dem är av det odrägligt högfärdiga slaget, som vi helst inte bör offra en enda minut av vår dyrbara tid på. Vill man vara insnöade, så väl bekomme! Stina Oscarson skriver ”Att skapa innebär att göra motstånd”. Själv vrider och vänder jag på Rollo May´s ord att det krävs mod för att skapa. En annan som uppmärksammat Anders´ inlägg är Anders S Lindbäck. Anna Troberg blåser till strid – en femtonårig elev vid en skola i Göteborg behöver en kraftig uppslutning från alla med egna erfarenheter av kopieringens betydelse för vår tillblivelse som mänskliga varelser.

Tack Anders! Du inspirerade mig till ett nytt blogginlägg, som visar att sjukhusvistelsen inte lyckats ta kål på debattlusten, även om orken inte är vad den varit. Men vänta bara ...

Intressant.

Farmor Gun ber om hjälp

Hej alla vänner och alla andra, som gillar att jag engagerar mig i livet och politiken.

Idag är det 30 dagar sedan jag togs in på Norrtälje sjukhus för en planerad operation. Operationen lyckades men komplikationer tillstötte eftersom gamla gummor, som kommit i reparationsåldern, är sköra både här och där. Redan dagen efter upptäckte läkarna att tarminnehåll läckt ut i bukhålan och en ny operation var nödvändig. Bukhåleinflammationen och blodförgiftningen som följde krävde en kraftig antibiotikabehandling, som var mycket påfrestande för mitt hjärta, vilket efter hjärtstoppet 2008 arbetar med 65% av ursprunglig kapacitet. Detta säger jag inte för att jämra mig, utan för att ni ska förstå att jag kämpat tappert för att återvända till bloggen och allt det härliga liv som följer med den och alla er andra.

Just nu ligger jag och funderar på hur jag ska kunna finansiera en del utrustning som jag är i behov av när jag ska åka hem om drygt en vecka. Det gäller bland annat en Tempurmadrass till min säng (en Dux med elevationsbotten och 105 cm bred); en begagnad tvättmaskin (eftersom hantering av stomi kräver renlighet); samt en storstädning av min lägenhet, på grund av min infektionskänslighet.

Tempurmadrass kostar runt 8000 kronor med hemkörning, en begagnad tvättmaskin har erbjudits mig till det facila priset av 1900 kronor inklusive moms och installation.

Städningen blir dyrare än en normal flyttstädning eftersom hyresgästen ska bo kvar med alla sina pinaler.

Priset för storstädningen beräknas enligt följande:

• Bruttolön 8000 kr (2 pers x 20 timmar x 250 kr)
• Sociala avgifter 31,42% = 2593 kr
• skatteavdrag 30% = 2400 kr

Sociala avgifter och avdragen skatt levereras till skattemyndigheten.

Rutavdraget uppgår till 50% av den totala kostnaden 10 593 kr = 5 300 kr erhåller jag genom en förenklad självdeklaration i samband med nästa års deklaration.
Därutöver ska jag lämna kontrolluppgifter till uppdragstagarna och skattemyndigheten.

Nettokostnaden för städningen blir 5 300 kr. Detta tillsammans gör 15 200 kr.

Som pensionär har jag likt många studenter och pensionärer ont om pengar varför jag måste vädja till er om ett “svärm-bistånd”, en företeelse som i vart fall pirater väl känner till. Många små bidrag kan rätt snabbt komma upp i behövlig summa. Om jag istället skulle ansöka om bidrag från det allmänna inträder en byråkrati som jag inte orkar med just nu. Dessutom längtar jag hem.

Vill Du bidra kan du sätta in pengar på mitt konto hos Roslagens sparbank
(SWEDBANK) 8242 0 03 522 206 6

Om det blir mer än vad jag själv behöver kommer jag att donera pengarna till Piratpartiet och Cancerfonden.

Hoppas att jag kan gottgöra er på något sätt när jag återhämtat mig.

Gun Svensson